Näringsliv och företagande
Försvar och säkerhet
En mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor i EU
Europas säkerhet har i stor utsträckning skötts av USA i många år, men situationen håller på att förändras i rask takt. Europa bör nu ta ökat ansvar för sitt försvar. Med tanke på de krympande budgetarna kan det bara ske genom ett ökat samarbete mellan EU-länderna.
Det finns ett enormt utrymme för förbättringar. För närvarande står de gemensamma upphandlingarna av militära projekt för bara 25 procent av de totala försvarsupphandlingarna. De återstående 75 procenten sker i EU-länderna med dubbelarbete och inkompatibla system som följd. Det hindrar innovation, stordriftsfördelar och innebär i slutändan också slöseri med resurser.
EU har t.ex. elva leverantörer av fregatter medan USA bara har en. Det finns också hela sjutton produktionslinjer för stridsvagnar, jämfört med två i USA. Även på det flygtekniska området fortsätter EU att splittra värdefulla resurser för att bygga tre olika typer av avancerade stridsflygplan. Dessutom ligger EU efter när det gäller annan viktig teknik, t.ex. drönare.
”Om vi ska kunna behålla den industriella kapacitet som krävs för att tillgodose framtida militära behov och därmed lägga grund för en trovärdig gemensam säkerhets- och försvarspolitik, måste EU-länderna samordna sina insatser. Det står också klart att hanteringen av industri- och marknadsfrågor endast kommer att få en begränsad effekt om det inte finns någon omfattande europeisk överenskommelse. Den europeiska försvarsindustrin måste gå i spetsen för tillverkning och innovation, och på så sätt skapa högkvalificerade jobb och tillväxt.”
Lösningen är konsolidering och ökat samarbete mellan de europeiska företagen. Utvecklingen går framåt, men i alldeles för långsam takt. För att skynda på processen lade kommissionen fram en handlingsplan i juli 2013. Där föreslår man enkla åtgärder för att ytterligare öppna upp de nationella marknaderna och göra EU:s försvarsindustri mer konkurrenskraftig internationellt.
Det krävs också mer standardisering och gemensam certifiering. Avsaknaden av en gemensam certifiering för ammunition som avfyras från marken beräknas kosta EU 1,5 miljarder euro varje år (av totalt 7,5 miljarder euro som årligen läggs ner på ammunition). Vi försöker därför ta fram en gemensam strategi för certifiering. Vi vill också få till stånd gemensamma standarder inom EU och planerar att utarbeta ”hybridstandarder” för produkter som kan ha både militära och civila tillämpningar.
Trots att militärbudgetarna har krympt avsevärt, har EU fortfarande bland de högsta försvarsutgifterna i världen. År 2011 var de högre än Rysslands, Japans och Kinas tillsammans. Med sina årliga försvarsbudgetar på 194 miljarder euro kan EU-länderna bli en strategisk aktör på den internationella arenan, i enlighet med sina uttalade värderingar. Men då måste pengarna investeras klokare och i högre grad flyttas över från personalkostnader (som trots en stadig minskning fortfarande är den största utgiften) till forskning och utveckling, som tyvärr minskade med 14 procent mellan 2005 och 2010.
Vi måste vända denna trend, eftersom forskning och utveckling (FoU) är avgörande för att bygga kapacitet för framtiden och skapar viktiga indirekta effekter inom andra sektorer – t.ex. elektronik, rymdsektorn och civil luftfart – samt tillväxt och tusentals kvalificerade jobb. USA, som är världsledande när det gäller innovation, satsar sju gånger så mycket på FoU inom försvaret än alla EU-länder tillsammans. Vi uppmanar EU-länderna att investera mer i FoU och planerar att stödja deras insatser genom att satsa på teknik med dubbla användningsområden.
Läs mer 