Likabehandling
Alla EU-medborgare har rätt att arbeta i ett annat EU-land
- på samma villkor som landets egna medborgare
- utan att behöva söka arbetstillstånd.
Ett land får varken införa kvantitativa begränsningar eller diskriminerande rekryteringskriterier för medborgare från andra EU-länder.
Undantag
- Språkkunskaper – arbetssökande från andra EU-länder kan behöva visa att de har de språkkunskaper som krävs för jobbet, men kravet ska vara rimligt och nödvändigt för att kunna utföra arbetet. Arbetsgivaren får inte kräva en viss typ av utbildning.
Arbetsvillkor
Som EU-medborgare ska du behandlas på samma sätt som dina kollegor från landet när det gäller
- arbetsvillkor (t.ex. lön, uppsägning och återanställning)
- rätt till utbildning.
Sociala förmåner och skatteförmåner
- Arbetssökande – alla kontantförmåner som ska hjälpa folk att hitta arbete måste också vara tillgängliga för arbetssökande från andra EU-länder, förutsatt att de har en verklig anknytning till den lokala arbetsmarknaden, dvs. att de har sökt arbete under en rimlig tidsperiod.
- Arbetstagare från andra EU-länder har rätt till samma sociala förmåner och skatteförmåner som inhemska arbetstagare. Det kan t.ex. röra sig om rabatt på allmänna transportmedel för barnrika familjer, barnbidrag och en garanterad minimiinkomst.
- Gränsarbetare (personer som arbetar i ett EU-land men bor i ett annat och återvänder dit minst en gång i veckan) har samma rättigheter som andra arbetstagare i det land där de arbetar. Trots att EU-domstolen har slagit fast att det inte får finnas något krav på bosättning för att få sociala förmåner, stöter gränsarbetarna ibland på problem, eftersom förmånerna fortfarande är kopplade till bostadslandet.
Idrottare
Yrkesidrottare och halvprofessionella idrottare omfattas av samma regler – de kan arbeta i andra EU-länder på samma villkor som landets egna medborgare.