Den fria rörligheten för arbetstagare är en grundläggande princip. Den fastställs i artikel 45 i EUF-fördraget och utvecklas i EU:s sekundärlagstiftning och EU-domstolens rättspraxis. Som EU-medborgare har du rätt att

• söka jobb i ett annat EU-land
• arbeta där utan arbetstillstånd
• bo där medan du arbetar
• stanna kvar även när anställningen har upphört
• behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller tillgång till arbete, arbetsvillkor samt alla andra sociala förmåner och skatteförmåner.

EU-medborgare kan också överföra vissa typer av sociala förmåner till det land där de söker arbete (se samordning av socialförsäkringssystemen).

Fri rörlighet för arbetstagare gäller generellt också för EES-länderna Island, Liechtenstein och Norge.

Personer som arbetar inom vissa yrken kan även få sina yrkeskvalifikationer godkända utomlands (se ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer).

EU:s samordning av de sociala trygghetssystemen skyddar dina rättigheter när du flyttar inom EU eller till Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.

Vem har rätt till fri rörlighet?

• Arbetssökande – EU-medborgare får på vissa villkor flytta till ett annat EU-land för att söka jobb.
• EU-medborgare som arbetar i ett annat EU-land.
• EU-medborgare som flyttar tillbaka till hemlandet efter att ha arbetat utomlands.
• Familjemedlemmar till de personer som nämns ovan.

Rättigheterna kan se lite annorlunda ut för egenföretagare, studerande, pensionärer och andra personer som inte arbetar. Läs mer om dessa grupper på Ditt Europa.

Vilka begränsningar finns det?

• De rättigheter som beskrivs här gäller dem som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet av arbetsskäl.
• Det finns vissa begränsningar med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen och folkhälsan och när det gäller anställning i den offentliga sektorn.