John F. Ryan, EU-kommissionens direktör för folkhälsa, landskunskaper och krishantering
Internationella hot mot människors hälsa är en svår utmaning för alla länder, såväl rika som fattiga. Spridningen av vektorer (smittbärare) och snabba transportförbindelser över och mellan kontinenter gör att alla delar av världen snabbt kan drabbas av ett utbrott. Inte bara folkhälsan, utan också samhället och ekonomin kan drabbas. Därför behövs bra beredskap med system för övervakning, rapportering, varningsmekanismer och insatser vid hot mot människors och djurs hälsa. EU-länderna bör också samordna sina insatser så att de är förenliga med och förstärker varandra.
Risken för att zikaviruset sprids i Europa via myggor är visserligen minimal, men för att hjälpa EU-länderna att förbereda sig för ett eventuellt utbrott har EU sedan de första zikafallen upptäcktes stått i nära kontakt med ECDC, medlemsländerna, turism- och transportsektorn, USA:s smittskyddsmyndighet och andra internationella och europeiska hälsomyndigheter. På grundval av ECDC:s riskbedömningar har EU:s hälsosäkerhetskommitté granskat insatserna mot epidemin, som nu sprider sig till Asien.
Vår förmåga att ingripa förbättrades för tre år sedan tack vare EU:s beslut 1082/2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och den nya europeiska sjukvårdsstyrkan som kan delta i globala krisinsatser.
Kommissionen arbetar för att påskynda genomförandet av det internationella hälsoreglementet och samarbetar med Världshälsoorganisationen och andra grupper för att stärka den globala folkhälsoberedskapen och insatserna mot biologiska och kemiska hot, nukleär terrorism och influensapandemier. Kommissionen har också ett kunskapscentrum för katastrofriskhantering som ska stärka EU:s och medlemsländernas förmåga att förebygga, förbereda sig för och hantera katastrofer.
Beslutet om gränsöverskridande hälsohot stärker också samordningen av beredskapsåtgärder i hela EU och bidrar till regelbunden rapportering, där man kartlägger vilka förbättringar som kan göras. Genom beslutet fick länderna också möjlighet att gemensamt köpa in medicinska motåtgärder och allt fler länder deltar i samarbetet.
Andra samarbetsområden är effektiva strategier för att förebygga sjukdomar, t.ex. vaccinering, kampen mot antibiotikaresistens och bättre förebyggande åtgärder mot hiv, hepatit och tuberkulos.
Vikten av förebyggande åtgärder och beredskap mot smittsamma sjukdomar och andra hot mot hälsan för att skydda invånarna och samhället kan inte nog understrykas.
