Prof. Philippe Hartemann, ordförande för vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker

I april 2013 utsågs nya ledamöter till vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (Scenihr) för perioden 2013–2016.

Kommittéledamöterna är oberoende experter som utses av EU-kommissionen i en offentlig ansökningsomgång. De sökande bedöms utifrån sin vetenskapliga sakkunskap. Det får heller inte finnas några intressekonflikter. Ledamöter och externa experter som arbetar för kommittén lämnar in en skriftlig försäkran om detta när de utnämns, och därefter varje år. Vid varje möte och för varje fråga som diskuteras måste de dessutom avge en muntlig förklaring. Kommitténs sekretariat, ordförande och övriga medlemmar bedömer om det kan finnas några intressekonflikter när det gäller punkterna på dagordningen. Kommittéledamöternas cv:n och förklaringar finns på kommittéernas webbplats.

För varje fråga tillsätts en tillfällig arbetsgrupp som ska utreda de komplexa frågorna. Arbetsgruppen består av både kommittéledamöter och externa experter som valts ut på grundval av sin expertis och sitt oberoende.

Kommitténs uppdrag är att ge kommissionen råd om nya eller nyligen identifierade hälsorisker. Det gäller dels breda, komplexa eller tvärvetenskapliga frågor där det krävs omfattande utvärdering, dels frågor som inte behandlas av andra organ. Det kan handla om nanoteknik, elektromagnetiska fält, medicintekniska produkter, antibiotikaresistens, vävnadsteknik, syntetisk biologi, blodprodukter, interagerande riskfaktorer, synergieffekter och mycket annat. I många fall måste därför ledamöter från andra kommittéer eller organ hjälpa till.

Vi arbetar för närvarande med sju yttranden, ett preliminärt yttrande som är ute på remiss (uppdatering av yttrandet om PIP-bröstimplantat) och ett yttrande som snart offentliggörs (nanosilver och dess effekter för säkerhet, hälsa, miljö och antibiotikaresistens). Vi har nyligen börjat utvärdera olika aspekter av syntetisk biologi. Sex yttranden är i slutskedet och skickas ut på remiss de närmaste månaderna. De gäller ftalaten DEHP i medicintekniska produkter, bisfenol A, nanomaterial, amalgam och andra material för lagning av tänder, metall-mot-metallproteser med fokus på höftproteser samt hälsoeffekterna av elektromagnetiska fält (uppdatering 2013).

Det är en tuff utmaning att utreda så komplexa frågor på kort tid. Ibland måste vi gå igenom tusentals publikationer. Vår riskbedömning ska vara en sammanvägning av den vetenskapliga litteraturen.

Kommittén består av framstående forskare och folkhälsoexperter med lång erfarenhet. Deras drivkraft är att skydda allmänheten från hälsorisker. Tack vare deras bakgrund och kompetens kan vi göra en gedigen och oberoende bedömning av potentiella nya eller framväxande hälsorisker, och på så vis säkra allas vår hälsa och säkerhet i en föränderlig miljö.

Silikonbröstimplantat från PIP – preliminärt yttrande, oktober 2013

Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker fick i uppdrag av kommissionen att se över yttrandet om PIP-bröstimplantat från februari 2012. Den 25 september 2013 antogs ett nytt preliminärt yttrande. Det är nu ute på remiss till den 3 januari.

Vi har gått igenom nya vetenskapliga data, enkätresultat och rapporter från EU-länderna.

Silikonbröstimplantat från det franska företaget PIP har rapporterats gå sönder oftare och tidigare än andra bröstimplantat. Risken för ruptur ökar med tiden. Men det är svårt att kvantifiera ökningen eftersom det inte finns tillräckligt bra dokumentation om hur många andra implantat som är defekta.

Dataanalyser visar att höljet eller tillverkningsprocessen för ett antal partier PIP-implantat var av lägre kvalitet, vilket kan bero på variationer i tillverkningsprocessen.

Flera cykliska siloxaner (D 4, D 5 och D 6) finns i mycket högre koncentrationer i PIP-implantat än i andra silikonbröstimplantat. Man har därför velat undersöka om det finns några toxikologiska risker med att ämnena läcker ut i kroppen från skadade PIP-implantat. Det framgick att dessa kemikalier ofta finns i kroppen även hos kvinnor som inte har några bröstimplantat. I vissa fall har utläckt silikon eller trasiga implantat gett en inflammatorisk reaktion, antingen lokalt eller i närliggande lymfkörtlar. I andra fall fick kvinnorna inga symptom. Varken implantatruptur eller lokal inflammation tycks ha något samband med bröstcancer eller anaplastiskt storcelligt lymfom.

Det finns heller inga tillförlitliga belägg för att spruckna PIP-implantat innebär en större hälsorisk än spruckna silikonbröstimplantat från andra tillverkare.

Om ett implantat går sönder bör man ta bort det. Kvinnor med PIP-implantat bör gå på regelbundna undersökningar, eventuellt med ultraljud eller magnetröntgen, för att kontrollera att implantaten är hela.

När det gäller frågan om man ska ta bort intakta PIP-implantat i förebyggande syfte finns det för närvarande inga övertygande medicinska, toxikologiska eller andra data som motiverar detta. Vi råder de kvinnor som ändå är oroliga att kontakta sin läkare för personlig rådgivning.

Bakgrund

Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker

Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker godkände det preliminära yttrandet den 23 juni 2013. Det har sedan hållits ett samråd och en offentlig utfrågning den 6 november. I sitt slutliga yttrande kommer kommittén att ta hänsyn till framförda synpunkter och förslag.

Amalgam är en legering av kvicksilver och silver som på grund av sin hållbarhet och sina goda mekaniska egenskaper har använts i över 150 år för att laga tänder. Det är det näst största användningsområdet för kvicksilver i EU. Andra material används allt oftare i lagningar, dels på grund av deras estetiska egenskaper, dels av rädsla för amalgamets hälsorisker.

Vid tillverkningen av amalgamfyllningar och när de tas bort och tas om hand som avfall kan kvicksilver läcka ut. Varje år släpps det ut cirka 20 ton kvicksilver i luften från tandläkarmottagningar, men det är betydligt mindre än utsläppen från andra källor. För närvarande finns det inte tillräckligt med information för att göra en omfattande riskbedömning för miljön. Kvicksilver från amalgam utgör dock i allmänhet ingen risk för ytvattnet, och det finns fortfarande inte tillräckligt med information för att bedöma risken för mark och luft.

Kvicksilver från amalgamfyllningar och många andra källor som finns i miljön kan tas upp av människan via mat, vatten och luft. Men kvicksilverutsläppen från amalgam utgör endast en mycket liten del av den totala mängd som vi utsätts för. Risken för förgiftning via maten kan visserligen inte uteslutas, men tack vare EU:s regler om gränsvärden för livsmedel är risken minimal. Det är inte tillåtet att sälja livsmedel som överskrider gränsvärdena för kvicksilver och andra metaller i EU.

Läs vårt faktablad som bygger på det preliminära yttrandet.

Bakgrundsinformation