Sysselsättningsstrategin infördes 1997, då EU-länderna tog fram ett antal gemensamma mål och riktmärken för sysselsättningspolitiken. Strategins viktigaste mål är att skapa fler och bättre jobb i EU.

Den ingår numera i Europa 2020-strategin och genomförs med hjälp av den europeiska planeringsterminen, som är en årligen återkommande process för samordning av medlemsländernas och EU-institutionernas insatser.

Varje år går man inom planeringsterminen – med stöd från sysselsättningskommittén – igenom följande fyra steg för att genomföra sysselsättningsstrategin:

1. Sysselsättningsriktlinjerna om gemensamma prioriteringar och mål för sysselsättningspolitiken, som föreslås av kommissionen, godkänns av EU-länderna och antas av rådet.
2. Gemensamma sysselsättningsrapporten om arbetsmarknadssituationen i EU, genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna och resultattavlan för sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer, som publiceras av kommissionen och antas av rådet.
3. Nationella reformprogram från EU-länderna, som kommissionen går igenom för att kontrollera att de överensstämmer med Europa 2020-strategin (databas med nationella reformprogram före 2011).
4. En serie landsrapporter och landsspecifika rekommendationer med analyser av EU-ländernas ekonomiska politik och problem, som kommissionen publicerar efter att ha gått igenom de nationella reformprogrammen.