Archive:Utbildningsstatistik på regional nivå

Uppgifter från mars 2014. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: juni 2015.

Denna artikel är en del av en grupp av statistiska artiklar (på engelska) som baseras på publikationen Eurostats regionala årsbok. Den innehåller ett urval av den regionala utbildningsstatistik som finns tillgänglig inom Eurostat. Utbildning, yrkesutbildning och mer generellt livslångt lärande är mycket viktiga för Europeiska unionens (EU) ekonomiska och sociala strategier.

Viktigaste statistiska resultaten

Siffrorna för EU-28 2011 visar att ungefär 93,7 miljoner studenter deltog i det ordinarie utbildningssystemet inom alla utbildningsnivåer, från primärskolan till forskarutbildning. Ytterligare 15,4 miljoner barn deltog i förskoleutbildning.

Eurostat samlar in och publicerar utbildningsstatistik för EU:s regioner, de enskilda EU-medlemsstaterna samt EU-28 som helhet. En delmängd av informationen finns dessutom tillgänglig för Efta- och kandidatländerna. Denna statistik finns vanligen tillgänglig för Nuts 2-regioner och denna artikel innehåller uppgifter om deltagande i utbildning och elever som lämnat en utbildning i förtid, inskrivning och fullföljande samt livslångt lärande för vuxna. Statistik för deltagande bland fyraåringar och antalet elever på högskolenivå finns endast tillgängligt på nationell nivå för Kroatien, medan dessa indikatorer presenteras för Nuts 1-regioner inom hela Tyskland och Storbitannien.

Fyraåringars deltagande i utbildning

Karta 1: Andelen fyraåringar som går i förskola eller primärskola
(ISCED 0 och 1), efter Nuts 2-region, 2012 (1)
(% av fyraåringarna) - Källa: Eurostat (educ_regind)

Den lagstadgade åldern för skolstart varierar mellan EU-medlemsstaterna: I Luxemburg och i Nordirland (Förenade kungariket) börjar skolplikten vid fyra års ålder, medan den börjar mellan fem och sju års ålder i övriga EU-regioner. Deltagandet i förskoleutbildning är i allmänhet frivilligt i de flesta EU-medlemsstater. I Europa 2020-strategin betonas att andelen små barn som deltar i förberedelser för den obligatoriska skolan bör öka. Ett av huvudmålen är att öka andelen barn som deltar i förskoleutbildning till minst 95 % fram till 2020.

Andelen fyraåringar som deltog i förskole- eller primärutbildning inom hela EU-28 under 2012 uppgick till 91,7 %. Andelen fyraåringar som deltog i förskole- eller primärutbildning var i allmänhet hög och steg till 95,0 % eller mer i Tyskland, Italien, Irland, Danmark, Belgien, Luxemburg, Förenade kungariket, Spanien, Nederländerna, Frankrike och Malta. Andelen var även över 95,0 % i Island och Norge (bland Eftaländerna). Som kontrast rapporterade Grekland, Kroatien, Finland och Polen att färre än 70,0 % av fyraåringarna var inskrivna i förskole- eller primärutbildning år 2012. Relativt låga siffror registrerades också i Eftaländerna Liechtenstein och Schweiz (båda under 60,0 %), medan siffrorna var ännu lägre i kandidatländerna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (24,5 %) och Turkiet (19,2 %).

Praktiskt taget alla fyraåringar i många regioner i Frankrike, Spanien, Nederländerna och Förenade kungariket deltog i förskole- eller primärutbildning

Av karta 1 framgår att mer än en fjärdedel (26,8 %) av de 224 Nuts 2-regionerna i EU som har information för 2012 rapporterade att minst 99,0 % av deras fyraåriga barn deltog i förskole- eller primärutbildning. Av dessa 60 regioner fanns mer än tre fjärdedelar i bara fyra EU-medlemsstater: Frankrike (16 regioner), Spanien (11 regioner), Förenade kungariket (11 Nuts 1-regioner) och Nederländerna (8 regioner). Belgien (fem regioner) och Italien (fyra regioner) var de enda andra medlemsstater där man noterade deltagarsiffror på minst 99,0 % för fler än en region. Även Malta hade en siffra på över 99,0 % (men med Malta avses en enda region på denna detaljnivå) och de fyra återstående regionerna var Burgenland i Österrike, Irlands södra och östra region, Alentejo i Portugal och Midtjylland i Danmark.

Aten hade det lägsta deltagandet för fyraåringar i förskole- eller primärutbildning

I 19 Nuts 2-regioner i EU-28 deltog färre än 65,0 % av fyraåringarna i förskole- eller primärutbildning år 2012. Det lägsta deltagandet fanns i Greklands huvudstadsregion Attiki (30,8 %), medan grekiska, polska och finska regioner, samt Kroatien (endast nationell data finns tillgängliga) i allmänhet uppmätte några av de lägsta deltagarsiffrorna bland fyraåringar.

Regioner i fokus:

Attiki (EL30), Grekland

Atens universitet, Aten
De senaste regionala utbildningsindikatorerna för 2012 i den grekiska huvudstadsregionen Attiki visade ett mönster som drog i olika riktningar. Attiki var den enda regionen i Grekland där färre än hälften av alla fyraåringar deltog i förskole- eller primärutbildning. Deltagandet för fyraåringarna var 30,8 %, vilket var omkring en tredjedel av genomsnittet för EU-28 (91,7 %).
Däremot låg andelen studenter i utbildning på högskolenivå (i förhållande till den lokala befolkningen i åldern 20–24 år) på 121,8 % i Attiki, nästan dubbelt så högt som genomsnittet för EU-28 (64,1 %).
© Foto: A. Savin

Det är intressant att notera att vissa huvudstadsregioner noterade deltagarsiffror för fyraåringar i förskole- eller primärutbildning som låg under respektive lands nationella genomsnitt. Detta var särskilt tydligt i Grekland, Spanien och Portugal och i mindre grad i Tyskland, Italien, Ungern och Österrike. I motsats till större delen av Förenade kungariket var deltagandet i Skottland särskilt lågt. Observera att det skotska parlamentet själva bestämmer över utbildningspolitiken och att Skottlands utbildningssystem skiljer sig i hög grad från resten av Förenade kungariket.

Elever som lämnar utbildningen i förtid

Yngre personer mellan 15 och 17 år kan ofta välja mellan att fortsätta sin utbildning eller söka arbete. Obligatorisk skolgång på heltid varar i genomsnitt 9 eller 10 år i de flesta EU-medlemsstaterna och fullföljs vanligen i och medhögstadieutbildningen. Perioden är något längre i Lettland, Malta och de flesta delar av Förenade kungariket (11 år), Luxemburg, Portugal och Nordirland (12 år), Ungern och Nederländerna (13 år).

Omkring 12,7 % av alla 18–24-åringar i EU deltog inte i någon utbildning i början av 2012

Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid spårar andelen 18–24-åringar som endast har fullföljt en högstadieutbildning och som inte deltog i någon vidareutbildning (innan den undersökning som uppgifterna sammanställts från).

Europa 2020-strategin har satt som mål att andelen elever som lämnar utbildningen i förtid ska ligga under 10 % senast år 2020. År 2012 uppgick andelen 18–24-åringar inom EU-28 som ansågs ha lämnat en utbildning i förtid till 12,7 %. En något högre andel män (14,4 %) lämnade utbildningen i förtid, jämfört med kvinnor (10,9 %).

Den lägsta andelen elever som lämnat en utbildning i förtid fanns i östra Europa

Karta 2 visar att andelen elever som lämnat en utbildning i förtid varierade mycket inom EU-28 år 2012. Observera att denna indikator har fått bättre täckning under de senaste året, så att information nu kan visas för Nuts 2-regioner. Prag, huvudstadsregionen i Tjeckien, hade den lägsta andelen 18–24-åringar som lämnat en utbildning i förtid under 2012, med 2,4 %. I 13 Nuts 2-regioner inom EU-28 var andelen elever som lämnat en utbildning i förtid under 5,0 %. Nästan alla dessa återfinns i östra Europa, med fyra regioner (inklusive Prag) i Tjeckien, tre i Polen, båda regionerna i Kroatien och en enda region vardera i Bulgarien, Slovenien och Slovakien. Den enda regionen utanför östra Europa med en andel under 5,0 % var den österrikiska regionen Steiermark (som täcker den sydöstra delen av landet och gränsar till Slovenien).

Karta 2: Elever som lämnat en utbildning i förtid, efter Nuts 2-region, 2012 (1)
(% av 18–24-åringarna) - Källa: Eurostat (edat_lfse_16)

I nästan två av fem EU-regioner var andelen 18–24-åringar som ansågs ha lämnat en utbildning i förtid färre än 10 % år 2012

Av de 264 Nuts 2-regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga inom EU-28 var det 104 regioner där färre än 10,0 % av 18–24-åringarna klassificerades som att de hade lämnat en utbildning i förtid år 2012 (de första två nyanserna på Karta 2). Dessa regioner var relativt spridda över hela EU, med undantag av södra Europa, där endast tre regioner hade andelar på under 10,0 %, alla i Grekland. Den lägsta andelen elever som lämnat utbildningen i förtid var i allmänhet koncentrerad till ett område som löpte från Skandinavien ner till Litauen och Polen innan det delade upp sig i en västlig riktning mot Tyskland och Benelux-länderna, och en sydlig riktning mot Tjeckien, Slovakien, Ungern, Österrike, Slovenien och Kroatien.

Geografiska ytterområden rapporterar ofta några av de högsta andelarna elever som lämnat utbildningen i förtid

I den andra änden av spannet registrerades den hösta andelen 18–24-åringar som, under 2012, ansågs ha lämnat utbildningen i förtid i Spaniens och Portugals autonoma städer och öar. Dessa ytterregioner kan, åtminstone delvis, karakteriseras av att de inte har något större utbud av vidareutbildning, vilket kan resultera i att studenter måste flytta för att fullfölja sina studier.

I 35 Nuts 2-regioner inom EU ansågs 20 % eller mer av 18–24-åringarna ha lämnat utbildningen i förtid år 2012. De fanns främst i södra Europa (26 regioner) och var koncentrerade till Spanien och Portugal — alla regionerna i dessa två länderna hade siffror på mer än 20,0 %, med undantag för fyra spanska regioner i norr och två portugisiska regioner mitt i landet. Andelen elever som lämnat utbildningen i förtid var också högre än 20,0 % i fyra regioner i Italiens ytterområden (inklusive öarna Sardegna och Sicilia), Greklands allra nordöstligaste region Anatoliki Makedonia, Thraki och de maltesiska öarna (som omfattar en enda region på denna detaljnivå). Utanför södra Europa ansågs mer än en femtedel av 18–24-åringarna ha lämnat utbildningen i förtid i fyra huvudsakligen lantliga regioner med låg befolkningsmängd i Förenade kungariket (varav två fanns i ytterområdena — Cornwall och Isles of Scilly samt Highlands and Islands [Skottland]), samt i två bulgariska och två rumänska regioner.

Sett till länderna i stort uppmätte huvudstadsregionerna i Belgien och Österrike de högsta andelarna elever som lämnat utbildningen i förtid

Kanske något förvånande var att den enda andra region där 20,0 % eller fler av 18–24-åringarna inte deltog i någon utbildning under början av 2012 var huvudstadsregionen i Belgien: Région de Bruxelles-Capitale/Brussels Hoofdstedelijk Gewest uppmätte den högsta andelen (20,1 %) elever som lämnat utbildningen i förtid av alla Nuts 2-regioner i Belgien. Detta stod i kontrast till det allmänna mönstret, där huvudstadsregioner ofta registrerar relativt låga andelar elever som lämnar utbildningen i förtid — vilket troligen avspeglar det stora utbudet av möjligheter till vidareutbildning i de flesta huvudstäder. Belgien var en av två EU-medlemsstater för vilka uppgifter finns tillgängliga där huvudstadsregionen hade den högsta andelen elever som lämnat en utbildning i förtid under 2012: den andra var Wien i Österrike, där andelen elever som lämnat utbildningen i förtid låg på 10,9 % (under genomsnittet för EU-28).

Andelen elever som lämnat utbildningen i förtid ökade snabbast i de portugisiska och spanska regionerna

Karta 3 visar förändringen i andelen 18–24-åringar som lämnat en utbildning i förtid. Jämförelsen baseras i allmänhet på treårsperioden mellan 2009 och 2012. Andelen elever som lämnat utbildningen i förtid inom EU-28 föll under de tre på varandra följande åren under denna period och minskade totalt sett med 1,5 procentenheter till 12,7 % under 2012. Denna nedåtgående trend för EU-28 som helhet återfanns i två tredjedelar av Nuts 2-regionerna, eftersom det fanns en minskning av andelen elever som lämnat utbildningen i förtid i 176 av de 263 regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga (observera att det finns vissa avvikelser från standardreferensperioden 2009–12, såsom visas i fotnoten till Karta 3).

Karta 3: Förändring i andelen elever som lämnar utbildningen i förtid, efter Nuts 2-region, 2009–2011 (1)
(skillnad i procentenheter mellan 2012 och 2009, % av 18–24-åringarna) - Källa: Eurostat (edat_lfse_16)

De största minskningarna av andelen 18–24-åringar som lämnar utbildningen i förtid mellan 2009 och 2012 uppmättes i portugisiska och spanska regioner — där några av de högsta siffrorna uppmättes. Den största nedgången mellan 2009 och 2012 skedde i Norte-regionen i Portugal, där andelen elever som lämnat utbildningen i förtid föll med 14,3 procentenheter till 21,3 %. Tre andra portugisiska regioner (Regiões Autónomas dos Açores och da Madeira samt fastlandsregionen Alentejo) och de spanska Illes Balears uppmätte också minskningar på minst 10,0 procentenheter mellan 2009 och 2012 vad gäller andelen elever som lämnar utbildningen i förtid.

Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid steg mellan 2009 och 2012 i nästan en tredjedel (83 av 263) av de Nuts 2-regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga. Dessa ökningar var i allmänhet små, med endast nio regioner där de respektive andelarna elever som lämnat utbildningen i förtid steg med 4,0 procentenheter eller mer (vilket visas med den mörkaste nyansen i Karta 3). Bland dessa fanns det tre regioner i Förenade kungariket, inklusive den enda regionen i EU som rapporterade en dubbelsiffrig ökning — Highlands and Islands — där andelen 18–24-åringar som lämnat utbildningen ökade med 13,7 procentenheter mellan 2008 och 2011. De övriga två regionerna från Förenade kungariket var Cornwall och Isles of Scilly samt East Yorkshire och Northern Lincolnshire, medan de kvarvarande sex regionerna fanns i Belgien (huvudstadsregionen Région de Bruxelles-Capitale/Brussels Hoofdstedelijk Gewest), Bulgarien, Spanien, Frankrike, Italien och Polen.

Bulgarien var den enda EU-medlemsstat där andelen manliga elever som lämnat utbildningen i förtid var lägre än motsvarande andel kvinnor

Information om andelen elever som lämnat utbildningen i förtid kan också analyseras vad gäller olika siffror för män och kvinnor. Andelen kvinnliga 18–24-åringar inom EU-28 som ansågs ha lämnat utbildningen i förtid var i genomsnitt 3,5 procentenheter lägre än motsvarande siffra för män år 2012. Den största skillnaden mellan könen fanns i södra Europa, där siffrorna för män i allmänhet var mycket högre: detta gällde särskilt Portugal, Malta, Cypern, Spanien och Italien, men så var även fallet i Lettland och Estland. Som kontrast var Bulgarien den enda EU-medlemsstat där den manliga andelen elever som lämnat utbildningen i förtid var lägre än motsvarande andel kvinnor (en skillnad på bara 0,9 procentenheter år 2012).

Andelen manliga elever som lämnat utbildningen i förtid var högre än motsvarande siffra för kvinnor i 85 % av EU-regionerna

Diagram 1 visar de regioner som har den mest atypiska fördelningen mellan könen: det innehåller de 10 regioner där skillnaden (i procentenheter) i siffrorna mellan män och kvinnor var som störst (till vänster i diagrammet) och de 10 regioner där skillnaden i siffrorna mellan kvinnor och män var som störst (till höger i diagrammet). Bara 33 av de 220 Nuts 2-regionerna, eller 15 % av de regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga, rapporterade att andelen manliga elever som lämnat utbildningen i förtid var lägre än motsvarande andel kvinnor år 2012. Den största skillnaden fanns i den bulgariska regionen Severozapaden där siffran för männen var 9,4 procentenheter lägre än den för kvinnor.

Diagram 1: Elever som lämnar utbildningen i förtid med atypiska könsklyftor, efter Nuts 2-region, 2012 (1)
(% av 18–24-åringarna) - Källa: Eurostat (edat_lfse_16)

Den högsta andelen manliga elever som lämnat utbildningen i förtid registrerades i Extremadura

Siffrorna för antalet manliga elever som lämnat utbildningen i förtid var i allmänhet högre än motsvarande siffror för kvinnor och denna skillnad mellan könen steg till tvåsiffriga tal för nio av Nuts 2-regionerna år 2012 (vilket kan ses till vänster i Diagram 1). Dessa regioner kännetecknades av att de hade några av de högsta siffrorna totalt sett vad gäller elever som lämnat utbildningen i förtid, och de fanns enbart i södra Europa, främst i Spanien och Portugal. Den största könsrelaterade skillnaden för elever som lämnat utbildningen i förtid uppmättes i Extremadura (Spanien), där andelen manliga elever som lämnat en utbildning i förtid var 41,3 %, vilket var 18,8 procentenheter högre än siffran för kvinnor. Siffran för manliga elever som lämnat en utbildning i förtid i Extremadura var den högsta i alla Nuts 2-regioner.

Förutom de två spanska autonoma städerna i ytterområdet uppmättes det högsta antalet kvinnliga elever som lämnat utbildningen i förtid i den spanska regionen Illes Balears (29,6 %). Den allmänna andelen elever som lämnat utbildningen i förtid på Illes Balears föll med 10,7 procentenheter mellan 2009 och 2012 (den tredje största minskningen för alla Nuts 2-regioner) — en mer noggrann undersökning avslöjar att minskningstakten i den här regionen var nästan tre gånger snabbare bland män än bland kvinnor.

Studenter i högskoleutbildning

Utbildning på högskolenivå avser utbildning vid universitet, yrkeshögskolor, tekniska institut och andra läroanstalter som utfärdar akademiska examensbevis eller yrkesintyg. För att vara behörig till högskolestudier krävs vanligtvis att man har fullföljt en gymnasieutbildning med godkända betyg och/eller gått ett eftergymnasialt program (inte är på högskolenivå). Under 2012 (läsåret 2011/12) deltog 20,0 miljoner studenter i högskoleutbildning i EU-28.

Karta 4 visar antalet studenter i universitetsutbildning eller liknande i varje region i förhållande till antalet 20–24-åringar i samma region: detta ger en uppfattning om hur attraktiv varje region är för högskolestudenter. Vissa regioner rapporterade mycket höga värden (långt över 100 %) eftersom de har stora universitet eller andra institutioner för högre utbildning. Dessa speglar det faktum att dessa regionerna lockar ett stort antal studenter från andra regioner (eller länder). Observera även att i och med arbetet för att ge alla i samhället tillgång till utbildning och lärande (inklusive äldre människor), kan det bli alltfler studenter på högskolenivå som faller utanför den traditionella åldersgruppen på 20–24 år (som används som nämnare för denna kvot).

Karta 4: Totalt antal studenter i utbildning på högskolenivå
(ISCED 5 och 6), uttryckt som en andel av befolkningen i åldern 20–24 år, efter Nuts 2-region, 2012 (1)
(%) - Källa: Eurostat (educ_regind)

Andelen högskolestudenter i Bratislavský kraj och Prag i förhållande till antalet 20–24-åringar översteg 2:1

Under läsåret 2011/12 var det i allmänhet en hög andel högskolestudenter i norra Spanien, norra Italien, norra Grekland samt i Litauen (en region på denna Nuts-nivå) och Finland — vilket syns i den mörkaste nyansen på Karta 4. De regioner med den högsta andelen högskolestudenter i förhållande till antalet 20–24-åringar tenderade dock att vara huvudstadsregionerna. Detta var särskilt fallet i Bratislavský kraj (Slovakien) och Prag (Tjeckien), där andelen högskolestudenter som mest låg på 220,5 % och 214,7 %. Dessa var de enda två regioner där antalet högskolestudenter var fler än dubbelt så många som antalet 20–24-åringar.

Huvudstadsregioner lockar högskolestudenter

Av de 18 regioner i EU som rapporterade fler studenter i högskoleutbildning än invånare i åldern 20–24 år under 2012 var en majoritet huvudstadsregioner (11 st.): Bratislavský kraj (Slovakien), Prag (Tjeckien), Wien (Österrike), Bucuresti/Ilfov (Rumänien), Région de Bruxelles-Capitale/Brussels Hoofdstedelijk Gewest (Belgien), Attiki (Grekland), Zahodna Slovenija (Slovenien), Mazowieckie (Polen), Comunidad de Madrid (Spanien), Közép-Magyarország (Ungern) och Lazio (Italien). Fem av de återstående sju regioner som rapporterade fler studenter i högskoleutbildning än invånare i åldern 20–24 år fanns i Grekland (och fyra av dessa registrerade siffror som var högre än i Attiki). De andra två regionerna var La Rioja (Spanien) och Province/Provincie Brabant Wallon (Belgien).

Grekland, Tyskland, Nederländerna och Sverige — de enda medlemsstater där huvudstadsregionerna inte hade de högsta andelarna högskolestudenter

Trots att andelarna låg under 100 % rapporterade huvudstadsregionerna i Bulgarien, Danmark, Irland, Frankrike, Portugal, Finland och Förenade kungariket (det finns endast uppgifter för Nuts 1-regioner) de högsta koncentrationerna av högskolestudenter i vart och ett av dessa länder i förhållande till befolkningen i åldern 20–24 år.

De enda EU-medlemsstater med flera regioner, förutom Grekland (se ovan), som rapporterade att den tätaste koncentrationen av högskolestudenter i förhållande till befolkningen i åldern 20–24 år fanns utanför huvudstadsregionen år 2012 var Tyskland (uppgifter finns endast tillgängliga för Nuts 1-regioner), Nederländerna och Sverige. Observera att det bara finns nationella uppgifter för Kroatien. I Tyskland uppmätte Hamburg (79,6 %) och Bremen (74,8 %) andelar som var högre än de som uppmättes i Berlin (70,0 %). I Nederländerna hade Groningen (89,5 %) och Utrecht (76,2 %) de högsta andelarna högskolestudenter i förhållande till befolkningen i åldern 20–24 år och var de enda regionerna som hade andelar som låg över dem för Noord-Holland (69,9 %). I Sverige uppmättes de högsta andelarna i Övre Norrland (94,5 %), Östra Mellansverige (75,5 %) och Sydsverige (72,2 %), där var och en av dessa regioner hade en högre andel än Stockholm (69,1 %).

Högskoleutbildning

Följande två kartor innehåller uppgifter om den andel av befolkningen som har fullföljt en utbildning på högskolenivå — det vill säga tagit examen eller fått en motsvarande kvalifikation. Ett av de utbildningsrelaterade mål som antogs genom Europa 2020-strategin är att senast 2020 ska minst 40 % av alla 30–34-åringar i EU ha fullföljt en högskoleutbildning.

År 2012 hade drygt en tredjedel (35,7 %) av alla 30–34-åringar i EU-28 fullföljt en högskoleutbildning. Dessa senaste siffror stödjer tesen att en växande andel av EU:s befolkning utbildar sig på högre nivå — i linje med målen för Europa 2020 — med tanke på att motsvarande andel ett årtionde tidigare (år 2002) var 12,2 procentenheter lägre: 23,5 %.

Städer lockar högutbildad personal

Eftersom de flesta i åldern 30–34 fullföljer sin högskoleutbildning innan de fyller 30 kan denna indikator användas för att bedöma regioners attraktionsförmåga med avseende på de anställningsmöjligheter som de kan erbjuda dem som tagit examen. Stora företag väljer ofta att ha sitt huvudkontor i en huvudstad, antingen av prestigeskäl eller för att dra nytta av den stordriftsfördel som kan finnas i vissa av Europas största städer. Med tanke på att det ofta finns ett stort antal och ett brett utbud av högkvalificerade arbeten att söka i huvudstäder är det inte förvånande att många europeiska huvudstadsregioner rapporterade en hög andel 30–34-åringar som fullföljt en högskoleutbildning.

Nästan tre fjärdedelar av alla 30–34-åringar som bor i Inner London hade fullföljt en högskoleutbildning

Det fanns 21 Nuts 2-regioner i EU där över hälften av befolkningen i åldern 30–34 år hade fullföljt en högskoleutbildning år 2012 (se Karta 5). Det fanns en hög andel som tagit examen i nio av regionerna inom Förenade kungariket, och dessa fanns främst i södra England (kring London) och i östra Skottland. Andelen 30–34-åringar med en högskoleutbildning låg som mest på tre av fyra personer (73,1 %) i Inner London, långt över än den region som kom på andra plats — País Vasco (i Spanien) — där motsvarande andel var 61,7 %.

Karta 5: Personer i åldern 30–34 år med högskoleexamen
(ISCED 5 och 6), efter Nuts 2-region, 2012 (1)
(% av 30–34-åringarna) - Källa: Eurostat (edat_lfse_12)

Karta 6: Förändring i andelen personer i åldern 30–34 år med högskoleexamen (ISCED 5 och 6), efter Nuts 2-region, 2009–2012 (1)
(skillnaden i procentenheter mellan 2012 och 2009, % av 30–34-åringarna) - Källa: Eurostat (edat_lfse_12)

Kluster av ekonomisk verksamhet kan också locka högutbildad personal

Av de återstående 12 regionerna där mer än hälften av befolkningen i åldern 30–34-år hade fullföljt en högskoleutbildning år 2012 fanns tre regioner i norra Spanien, inklusive País Vasco. Det fanns två belgiska provinser (som låg runt huvudstadsregionen) och två franska regioner (huvudstadsregionen Île de France och Midi-Pyrénées). Fyra av de övriga fem regionerna var huvudstadsregioner — i de nordiska medlemsstaterna och i Irland — medan den andra regionen var Utrecht i Nederländerna, som anses vara den mest konkurrenskraftiga regionen i EU enligt en undersökning som utförts av Europeiska kommissionen (se denna artikel om regional konkurrenskraft för mer information).

Företag inom relaterade ekonomiska verksamheter samlas ofta för att dra nytta av samverkan och närhet till både kunder och konkurrenter. Detta fenomen kan stärka specialiseringar och locka kvalificerad personal till en region. Exempel på detta är t.ex. forskningsintensiva kluster som specialiserar sig på bioteknik, läkemedelsforskning, informations- och kommunikationsteknik, flygplans- eller biltillverkning. Dragkraften hos specifika kluster är inte alltid uppenbar med tanke på NUTS 2-regionernas relativt stora storlek, men ett kluster av flygplanstillverkare kring Toulouse i Midi-Pyrénées-regionen i Frankrike och ett kluster av företag med koppling till oljerelaterad verksamhet i nordöstra Skottland kommer, i alla fall delvis, att ha bidragit till att dessa regioner finns med bland de 21 regioner i EU där minst hälften av befolkningen i åldern 30–34-år har fullföljt en högskoleutbildning.

Rörlighet bland högutbildade i östra och södra Europa?

Med undantag av Spanien rapporterade ingen av EU-medlemsstaterna med flera regioner i östra och södra Europa att hälften eller fler av deras befolkning i åldern 30–34 hade fullföljt en högskoleutbildning år 2012. Detta kan ses som något förvånande med tanke på att många regioner i dessa områden har fler studenter som deltar i högskoleutbildning än de har befolkning i åldern 20–24 år (vilket visas på Karta 3). Denna motsägelse skulle kunna förklaras av ett antal faktorer:

Utbildningssystem kan vara relativt centraliserade, vilket resulterar i att boende i en region studerar i huvudstadsregionen innan de återvänder till sin vanliga bostadsort för att söka arbete efter examen.
Dessa regioner kan karakteriseras av en hög nivå av rörlighet bland unga med högskoleutbildning, där kvalificerade personer söker arbete i andra länder — detta mönster kan vara särskilt vanligt i regioner med hög arbetslöshet eller regioner där den genomsnittliga lönen är relativt låg.
En nylig ökning av antalet personer som studerar på högskolenivå.

Med undantag för de södra och östra regionerna i Europa rapporterade även regionerna i Tyskland och Österrike år 2012 att en relativt liten andel av deras respektive invånare i åldern 30–34 år hade fullföljt en högskoleutbildning. Detta kan, åtminstone delvis, bero på det särskilda fokus som läggs på lärlingsprogram i dessa två länder, vilket gör att många arbeten inte kräver någon examen i sig, utan snarare en yrkeskvalifikation. Den högsta andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning i Tyskland uppmättes i Oberbayern (43,6 %), medan den högsta andelen i Österrike uppmättes i huvudstadsregionen Wien (37,8 %).

I 19 regioner i EU hade färre än en femtedel av 30–34-åringar en högskoleutbildning

Många av de regioner där andelen högskoleexamen bland dem i åldern 30–34 år var relativt låg karakteriserades av att de var områden där primära verksamheter eller tung industri (till exempel jordbruk, gruvdrift eller järn- och stålindustri) traditionellt sett har spelat en viktig roll i regionens ekonomi. Det fanns 19 Nuts 2-regioner i EU där färre än en femtedel av befolkningen i åldern 30–34 år hade fullföljt en högskoleutbildning år 2012. Sex av dessa fanns i Rumänien, fem i (södra) Italien, två vardera i Bulgarien och Grekland och en enda region vardera i Tjeckien, Slovakien, Ungern och Österrike. De kännetecknades främst av att de var ekonomiskt underutvecklade och 15 av dem hade en genomsnittlig BNP per invånare på mindre än 75 % av genomsnittet för EU-28 år 2011. Var och en av de återstående fyra regionerna hade en BNP per invånare som också låg under genomsnittet för EU-28.

Nästan fyra av fem regioner i EU rapporterade att andelen av deras befolkning i åldern 30–34 med en högskoleexamen ökade mellan 2009 och 2012

Karta 6 visar information om förändringen i andelen högskoleexamen i samma åldersgrupp (30–34-åringar) baserat på en analys av skillnaderna mellan 2009 och 2012. Inom hela EU-28 steg andelen 30–34-åringar med en högskoleutbildning med 3,6 procentenheter, till 35,7 %. Om denna förändringstakt bibehålls kommer Europa 2020-målet om att minst 40 % av EU:s befolkning i åldern 30–34 år ska ha en högskoleexamen att ha uppnåtts innan 2020.

Den överväldigande majoriteten av regionerna i EU följde ett liknande mönster, där andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning steg i 205 av de 263 Nuts 2-regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga. Den snabbaste ökningen av andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning skedde i den grekiska öregionen Notio Aigaio, där andelen steg med 17,1 procentenheter mellan 2009 och 2012. Förutom Notio Aigaio uppmätte 17 andra regioner i EU en dubbelsiffrig procentenhetsökning: sju regioner i Förenade kungariket, tre regioner i Polen, två regioner vardera i Tjeckien och Frankrike och en enda region vardera i Portugal, Slovakien och Slovenien. De flesta regioner med en snabb ökning av andelen högskoleexamen i Förenade kungariket kännetecknades av att de redan hade höga utbildningsnivåer. Utanför Storbitannien låg andelen högskoleexamen närmare genomsnittet för EU-28 i de flesta andra regioner där man rapporterat en snabb ökning.

Andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning föll i utpräglade landsbygdsområden eller områden där industrin tidigare varit stark

Som kontrast fanns det 57 Nuts 2-regioner där andelen 30–34-åringar med högskoleexamen sjönk under perioden 2009–12 (ingen förändring rapporterades i Hannover, Tyskland). Dessa nedgångar kan bero på att unga med en examen flyttar till andra regioner (kanske för att söka arbete), eller att unga inte återvänder till sin ursprungsregion efter examen (och istället väljer att etablera sig i en annan region), eller helt enkelt på att färre tar examen. Många av de regioner som upplevde en nedgång i andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning var utpräglade landsbygdsområden eller områden som historiskt sett specialiserat sig på diverse traditionella, tunga industrier. Nedgången i andelen högskoleexamen var störst i de franska landsbygdsregionerna Basse-Normandie och Auvergne, småstadsregionen Zeeland i Nederländerna och regionen Merseyside i Förenade kungariket som i huvudsak kan betecknas som en storstadsregion. Dessa var de enda regioner i EU där andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning föll mer än 10,0 procentenheter mellan 2009 och 2012.

Livslångt lärande

Karta 7: Deltagande i utbildning bland vuxna i åldern 25–64 år, efter Nuts 2-region, 2012 (1)
(% av 25–64-åringarna) - Källa: Eurostat (trng_lfse_04)

En strategisk ram för europeiskt utbildningsarbete syftar till att stödja EU:s medlemsstater i utvecklingen av utbildningssystemen, inklusive tillhandahållandet av initiativ för livslångt lärande som ger alla samhällsmedborgare möjlighet att uppnå sin potential. Denna ram innehåller ett riktmärke, nämligen att ett genomsnitt på minst 15 % av alla vuxna i åldern 25–64 år senast 2020 ska delta i livslångt lärande.

9,0 % av EU:s befolkning i åldern 25–64 år deltog i utbildning år 2012

Som kontrast till analysen av andelen personer med högskoleexamen, där regionerna med de högsta andelarna ofta kännetecknades av att de var huvudstadsregioner eller andra tätbefolkade regioner, var deltagandet i utbildning ganska jämnt fördelat inom de enskilda EU-medlemsstaterna, vilket antyder att denna indikator har en nära koppling till nationell politik och attityder hos arbetstagare och arbetsgivare.

Karta 7 innehåller regional information om andelen 25–64-åringar som deltog i utbildning under 2012. Denna statistik avser personer som rapporterade att de, under en fyraveckorsperiod innan den undersökning som uppgifterna sammanställts från, hade fått någon form av utbildning. Den insamlade informationen gäller all utbildning, oavsett om den är relevant för den tillfrågades nuvarande eller möjliga framtida arbete. År 2012 var den övergripande andelen av befolkningen i EU-28 i åldern 25–64 år som hade fått någon form av utbildning 9,0 %.

Danska regioner rapporterade de högsta siffrorna för deltagande i utbildning

I 18 Nuts 2-regioner i EU (av sammanlagt 266 regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga) hade mer än 20,0 % eller mer av befolkningen i åldern 25–64 deltagit i utbildning under 2012. Fyra av fem danska Nuts 2-regioner låg högst upp i rangordningen, medan den femte regionen hade den åttonde högsta deltagandesiffran. Andelen personer i åldern 25–64 år som deltar i utbildning i de danska regionerna varierade mellan 27,8 % och 35,4 %, med den högsta deltagandesiffran i huvudstadsregionen Hovedstaden. Förutom de danska regionerna fanns det också en hög tendens att delta i utbildning i de närliggande nordiska medlemsstaterna Finland och Sverige, som stod för de 13 övriga regioner där minst en femtedel av befolkningen i åldern 25–64 år hade deltagit i utbildning år 2012. De näst högsta deltagandesiffrorna — strax under 20 % — fanns främst i Nederländerna och Förenade kungariket (men siffrorna var lägre i Nordirland) samt Wien (Österrike) och Zahodna Slovenija (Slovenien).

I 58 regioner inom EU-28 deltog färre än 5,0 % av befolkningen i åldern 25–64 år i utbildning år 2012. Dessa fanns främst i Bulgarien, Grekland, Kroatien, Ungern och Rumänien — samtliga regioner i de här länderna hade siffror under 5,0 %. Var och en av regionerna i Slovakien, med undantag för huvudstadsregionen Bratislavský kraj, och alla utom tre av de polska regionerna, rapporterade också att färre än 5,0 % av alla 25–64-åringar deltog i utbildning. Den lägsta deltagandenivån (0,9 %) uppmättes i den bulgariska regionen Severen tsentralen.

Regioner i fokus:

Hovedstaden (DK01), Danmark

IT-universitetet i Köpenhamn
Huvudstadsregionen i Danmark var den EU-28-region där den högsta andelen av befolkningen (i åldern 25–64 år) deltog i utbildning (35,4 % år 2012). Andelen var nästan fyra gånger så hög som genomsnittet för EU-28 (9,0 %).
De fyra återstående Nuts 2-regionerna i Danmark hade också mycket höga siffror för livslångt lärande och fanns bland de 10 bästa regionerna inom EU för denna indikator.
© Foto: IT-universitetet i Köpenhamn

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Eftersom utbildningssystemens struktur varierar mellan länderna krävs det en ram för att samla in, sammanställa och redovisa regional, nationell och internationell utbildningsstatistik och indikatorer för att det ska gå att jämföra uppgifter. Den internationella standarden för klassificering av enskilda utbildningar (ISCED) utgör grunden för insamling av uppgifter på detta område. Alla utbildningsprogram klassificeras där efter utbildningsområde och utbildningsnivå och standardkoncept och -definitioner presenteras. ISCED-97 är den version som infördes 1997 och används för den statistik som presenteras i denna artikel. En fullständig beskrivning finns på United Nations Educational, Scientific, and Cultural Organisation (UNESCO) Institute of Statistics (UIS) website (på engelska). ISCED-97 omfattar sju utbildningsnivåer:

Förskoleutbildning (ISCED 0)
Primärutbildning (ISCED 1)
Grundskoleutbildning (ISCED 2) och gymnasieutbildning (ISCED 3)
Eftergymnasial utbildning, ej högskolenivå (ISCED 4)
Högskoleutbildning (grundnivå) (ISCED 5) och högskoleutbildning (fortsättningsnivå) (ISCED 6)

År 2009 inleddes en översyn av ISCED och den reviderade klassificeringen (ISCED 2011 [på engelska]) antogs av Unescos generalkonferens i november 2011. Den första statistik som ska baseras på ISCED 2011 väntas offentliggöras 2015.

En betydande andel av statistiken för europeisk utbildning sammanställs inom ramen för en gemensam insamling som omfattar Unescos statistikinstitut (Unesco-UIS), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Eurostat. Detta kallas ofta för den gemensamma datainsamlingen UOE.

Administrativa uppgifter samlas in på årsbasis och avser läsår — till exempel uppgifterna för perioden 2012 täcker läsåret 2011/12.

Statistik om elever som lämnat utbildningen i förtid och om andelen högskoleexamen samlas in via EU’s Labour Force Survey (på engelska) som är en annan stor källa till europeisk utbildningsstatistik.

Indikator definitioner

Statistik om andelen fyraåringar som deltar i förskole- och primärutbildning omfattar de institutioner som tillhandahåller utbildningsorienterat omhändertagande av unga barn. Dessa måste ha personal med särskilda utbildningskvalifikationer. Dagis, lekgrupper och center för dagbarnvård där personalen inte behöver ha någon utbildning är undantagna.

Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid följer andelen personer i åldern 18–24 år som högst har grundskoleutbildning (ISCED 0, 1, 2 eller 3c kort) och som inte deltar i någon vidareutbildning.

Statistik om deltagande i högskoleutbildning gäller dem som deltar i utbildningsprogram på ISCED-nivå 5 eller 6. Högskoleprogram på ISCED-nivå 5 kan handla om akademisk utbildning (främst teoretisk) eller yrkesrelaterad utbildning (främst kortare program som direkt är avsedda att förbereda studenter för arbetsmarknaden). Andra stadiet av akademiska utbildningsprogram (ISECD 6) gäller forskarutbildning på universitetsnivå som leder till en doktorsexamen. Observera att Karta 4 omfattar två separata begrepp, nämligen en täljare som baseras på att en utbildningsinstitution har räknat antalet inskrivna elever och en nämnare som baseras på befolkningsstatistik som bygger på bosättning. Studieregionen är alltså inte alltid densamma som bosättningsregionen. Dessutom kan antalet elever omfatta personer som inte är folkbokförda (till exempel tillfälliga utländska studenter). Det är därför möjligt att en region rapporterar att fler än 100 % av befolkningen (i en viss åldersgrupp) är studenter som deltar i högskoleutbildning, särskilt när det råder stor rörlighet bland studenterna.

Med utbildningsnivå avses andelen personer i en viss åldersgrupp som uppnått en viss utbildningsnivå. Åldersgruppen 30–34-åringar används för högre utbildningsnivåer eftersom detta vanligen avser den första femårsperioden där de flesta studenter redan har avslutat sina studier.

Livslångt lärande avser inlärning för personliga eller yrkesrelaterade skäl, med det övergripande målet att förbättra kunskaper, förmågor och kompetens. Statistik över livslångt lärande avser personer i åldern 25–64 som rapporterar att de har fått utbildning under fyra veckor före arbetskraftsundersökningen. Dessa siffror delas med den totala befolkningen i samma åldersgrupp. Den insamlade informationen gäller all utbildning, oavsett om den är relevant för respondentens nuvarande eller möjliga framtida arbete.

Sammanhang

EU-medlemsstaterna är i första hand ansvariga för sina egna utbildningssystem och innehållet i utbildningsprogrammen (läroplanerna). EU stödjer nationella insatser och hjälper medlemsstaterna att bemöta vanliga problem genom det som kallas den öppna samordningsmetoden: EU tillhandahåller ett politiskt forum för att diskutera aktuella frågor (t.ex. en åldrande befolkning, kompetensbrist eller global konkurrens) så att medlemsstaterna kan utbyta god praxis och dela bördan av informationsinsamling.

Utbildningsmöjligheter för alla

Från tidiga barndomen …

I februari 2011 antog Europeiska kommissionen ett meddelande med titeln ”Förskola — en bättre grund för framtiden” (KOM(2011) 66). Där konstateras att det är i förskolan som grunden läggs för lärande under resten av livet, integration i samhället, personlig utveckling och senare anställbarhet, och att förskolan framför allt kan hjälpa barn från en mindre gynnad bakgrund att komma bort från fattigdom och familjeproblem.

… via elever som lämnat skolan …

Ungefär ett av sju barn lämnar sin utbildning i förtid och detta kan påverka de enskilda personerna, samhället och ekonomin. I januari 2011 antog Europeiska kommissionen ett meddelande med titeln ”Insatser till förmån för elever som lämnat skolan i förtid: ett viktigt bidrag till strategin Europa 2020” (KOM(2011) 18). Där beskrivs orsakerna till att elever lämnar en utbildning i förtid och det ges en översikt över pågående och planerade åtgärder för att lösa detta problem i EU.

… till vuxna studenter

De flesta européer går betydligt längre i skolan än vad den lagstadgade skolplikten kräver. Detta återspeglar deras val att delta i högre utbildning och deras mer omfattande deltagande i initiativ för livslångt lärande, till exempel att vuxna sätter sig i skolbänken igen — ofta för att omskola eller vidareutbilda sig för att byta yrkesinriktning. De möjligheter som EU erbjuder sina medborgare när det gäller att bo, studera och arbeta i andra länder kan innebära ett viktigt bidrag till förståelsen för andra kulturer och personlig utveckling, vilket i sin tur kan hjälpa EU att förbättra sitt ekonomiska resultat.

Utbildning: en central pelare i Europa 2020

Utbildning är en av fem centrala pelare för tillväxtstrategin Europa 2020. Två indikatorer som presenteras i denna artikel på regional nivå är riktmärken som används för att övervaka EU:s framsteg mot att bli en smart, hållbar och inkluderande ekonomi. Dessa riktmärken har fastställts på EU-nivå och enligt dem säger prognosen att

andelen elever som lämnar utbildningen i förtid bör understiga 10 % senast 2020, och
minst 40 % av 30–34-åringarna bör ha avslutat en högskoleutbildning eller liknande senast 2020.

Observera att medan båda dessa mål har fastställs för hela EU gäller de inte specifikt på nationell eller regional nivå. Alla riktmärken för Europa 2020 har översatts till nationella (och ibland regionala) mål, vilket avspeglar de olika situationerna och omständigheterna i varje medlemsstat. Vad gäller andelen elever som lämnar utbildningen i förtid omfattar de nationella målen allt från låga 4,5 % för Polen till höga 16 % för Italien.

Youth on the move (på engelska) är ett av sju huvudinitiativ för Europa 2020. Det är ett omfattande paket med politiska initiativ kring utbildning och sysselsättning för unga människor som lanserades 2010. Syftet är att förbättra unga människors utbildning och anställningsbarhet inom hela EU, minska den höga ungdomsarbetslösheten och öka antalet unga i arbete genom att

göra utbildning mer relevant för ungas behov,
uppmuntra fler unga människor att dra nytta av EU:s stipendier för studier i ett annat land,
uppmuntra EU-länderna att vidta åtgärder för att förenkla övergången från utbildning till arbete.

Mer information: Europa 2020

Utbildning 2020

En uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning (kallad Utbildning 2020) antogs i maj 2009 och därigenom fastställdes fyra strategiska mål för utbildning inom EU:

Att göra livslångt lärande och rörlighet till en realitet.
Att förbättra och effektivisera utbildningskvaliteten.
Att främja lika möjligheter för alla, social sammanhållning och ett aktivt samhällsdeltagande.
Att understödja kreativitet och innovation på alla utbildningsnivåer.

Erasmus+: ett EU-program för utbildning, ungdomar och idrott fram till slutet av detta årtionde

Erasmus+ är ett EU-program som tagits fram för att främja ungdomars kompetens och chanser att få jobb samt för att modernisera utbildningar och ungdomsverksamhet. Programmet stödjer även idrott (både projekt på gräsrotsnivå och internationella problem, såsom uppgjorda matcher eller rasism). Det har utformats för att skapa ett nytt sätt att utveckla en modern och dynamisk utbildningssektor, som främjar samarbete mellan formellt och informellt lärande samt partnerskap mellan utbildning och arbetslivet. Programmet Erasmus+ kommer att pågå under sju år (2014–20) med en budget på 14,7 miljarder euro. Denna summa kommer att fördelas mellan följande program:

Utbildning (77,5 %).
Ungdomar (10 %).
Tillhandahållande av studielån (3,5 %).
Nationella myndigheter (3,4 %).
Administrativa kostnader (1,9 %).
Jean Monnet (1,9 %) — ett program som syftar till att stimulera undervisning, forskning och reflektion inom studier av europeisk integration vid högre utbildningsinstitut.
Idrott (1,8 %).

Programmet Erasmus+ är nära kopplat till de politiska mål som fastställts för Utbildning 2020 och Europa 2020-initiativen Det bör ge över fyra miljoner européer och omkring 125 000 olika utbildningsinstitut möjlighet att delta, vilket resulterar i att

två miljoner studenter inom högre utbildning studerar utomlands,
650 000 yrkesstudenter genomför en del av sin utbildning utomlands,
500 000 unga människor kan utföra frivilligarbete utomlands och delta i utbytesprogram,
200 000 mastersstudenter kan dra nytta av ett nytt lånegarantisystem och över 25 000 stipendier för gemensamma mastersexamina,
800 000 föreläsare, lärare, tränare, utbildningspersonal och ungdomsledare kan undervisa eller studera utomlands.

För att nå dessa mål fastställer Utbildning 2020 ett antal riktmärken som granskas och rapporteras statistiskt, inklusive följande mål som ska uppnås senast 2020:

Minst 95 % av alla barn från fyra år och upp till den lagstadgade skolåldern för primärutbildning ska delta i förskoleverksamhet.
Andelen 15-åringar med otillräckliga kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskapliga ämnen bör vara färre än 15 %.
Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid bör vara färre än 10 %.
Andelen 30–34-åringar med högskoleexamen bör vara minst 40 %.
I genomsnitt bör minst 15 % av alla vuxna i åldern 25–64 år delta i livslångt lärande.

Ytterligare två riktmärken för rörlighet i utbildningssyfte (som också ska uppnås senast 2020) antogs i november 2011, och ett annat riktmärke för anställningsbarhet lades till i maj 2012, nämligen att

ett genomsnitt av minst 20 % utexaminerade från högre utbildning ska ha haft en högskolerelaterad studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands motsvarande minst 15 European credit transfer and accumulation system (ECTS) (på engelska) ECTS-poäng eller en varaktighet på minst tre månader,
ett genomsnitt på minst 6 % av 18-34-åringarna med en grundläggande yrkesutbildning och praktik ha haft en grundläggande, vocational education and training (VET) (på engelska) yrkesutbildningsrelaterad studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands under minst två veckor,
andelen anställda utexaminerade (i åldersgruppen 20–34 år) som avslutat sin utbildning högst tre år före referensåret bör vara minst 82 %.

År 2013 gav Europeiska kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur ut Education and training monitor, 2013 (på engelska) (den andra upplagan av denna årliga publikation). Den innehåller en analys av de framsteg som gjorts mot huvudmålet för elever som lämnar utbildningen i förtid samt för högskoleexamen enligt vad som anges i Europa 2020-strategin. I rapporten ansågs första halvan av målet vara möjlig att uppnå, dvs. att andelen elever som lämnat en utbildning i förtid bör minska till under 10 % senast 2020. Rapporten bekräftar dock att omkring 5,5 miljoner studenter i EU fortfarande lämnade skolan i förtid. Rapporten visade även att EU gjorde framsteg mot målet att öka andelen med högskoleexamen till 40 %” (även detta senast 2020). Dessutom visade rapporten att EU:s utbildningssystem stod inför en utmaning som ett resultat av konsolideringen av de offentliga finanserna och nivåerna på ungdomsarbetslösheten, och underströk samtidigt behovet av att skapa en närmare koppling mellan arbetsliv och utbildning.

Utbildning — finansiering via strukturfonder

Regionalpolitiska initiativ inom utbildningsområdet fokuserar på att utveckla förmågor och kunskaper som anses avgörande för att säkra Europas långsiktiga konkurrenskraft och sociala sammanhållning. Prioriterade åtgärder på området humankapital finansieras till största delen genom Europeiska socialfonden (ESF), medan Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) stödjer investeringar i utbildningsrelaterad infrastruktur.

ESF finansierar regionala initiativ som utformats för att se till att unga människor slutför sin utbildning och får de kunskaper som gör dem anställningsbara, som minskar antalet elever som lämnat skolan i förtid, uppmuntrar unga människor att stanna kvar i skolan och säkerställer bredare tillgång till utbildning (till exempel för missgynnade grupper och minoriteter), genom att förbättra möjligheterna till yrkesutbildning och högskoleutbildning. Andelen högkvalificerade yrken inom EU:s ekonomi förväntas växa och det kommer att finnas ett allt större behov av personer med högskoleutbildning.

ESF finansierar högskoleprogram och stödjer partnerskap med industrin med målet att skapa bättre kopplingar mellan utbildningsanordnare och företag för att se till att det som lärs ut är det som företagen behöver, genom att främja en kultur av utbildning och livslångt lärande som bör gynna både arbetstagare och arbetsgivare, hjälpa människor att gå vidare i sina karriärer, förbereda sig själva att byta arbete och komma tillbaka till arbetslivet om de inte är anställda.

Utbildning ses som en viktig tillgång för regional utveckling och kan beviljas sammanhållningspolitiska medel, främst via ESF och Eruf. EU-investeringarna via sammanhållningspolitiska medel som fördelats till humankapital och utbildning uppgick till 33 383 miljoner euro under perioden 2007–13, vilket motsvarande 9,7 % av EU:s totala sammanhållningsbudget för perioden. Majoriteten av finansieringen gick till utbildningsprogram, eftersom sådana åtgärder gavs 3,6 gånger så mycket pengar som utvecklingen av utbildningsrelaterad infrastruktur.

Mer information: Sammanhållningspolitik för utbildning och yrkesutbildning