Archive:Utbildningsstatistik på regional nivå

This Statistics Explained article is outdated and has been archived - for recent articles on regions and cities see here.

Data från mars och april 2016. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: november 2017.

Kartorna kan studeras interaktivt via Eurostat’s Statistical Atlas (se user manual (på engelska)).

Karta 1: Andelen fyraåringar som går i förskola eller primärskola (ISCED-nivå 0 och 1), per Nuts 2-region, 2014 (1)
(% av samtliga fyraåringar)
Källa: Eurostat (educ_uoe_enra14)
Karta 2: Andelen studerande i gymnasieutbildning (ISCED-nivå 3) som går yrkesutbildningar, per Nuts 2-region, 2014 (1)
(% av samtliga studenter på ISCED-nivå 3)
Källa: Eurostat (educ_uoe_enra13)
Karta 3: Andelen unga i åldern 18–24 som lämnat utbildningen i förtid, per Nuts 2-region, 2015 (1)
(%)
Källa: Eurostat (edat_lfse_16)
Diagram 1: Skillnad mellan könen för andelen ungdomar i åldern 18–24 som lämnat utbildningen i förtid, utvalda Nuts 2-regioner i EU, 2015 (1)
(skillnad i procentenheter, andel för män – andel för kvinnor)
Källa: Eurostat (edat_lfse_16)
Karta 4: Andelen unga i åldern 18–24 som varken arbetar eller studerar (Neet), per Nuts 2-region, 2015 (1)
(%)
Källa: Eurostat (edat_lfse_22)
Diagram 2: Skillnad mellan könen för andelen ungdomar i åldern 18–24 som varken arbetar eller studerar (Neet), utvalda Nuts 2-regioner i EU, 2015 (1)
(skillnad i procentenheter, andel för män – andel för kvinnor)
Källa: Eurostat (edat_lfse_22)
Karta 5: Andel personer i åldern 30–34 med högskoleutbildning (ISCED-nivå 5–8), per Nuts 2-region, 2015 (1)
(%)
Källa: Eurostat (edat_lfse_12)
Diagram 3: Skillnad mellan könen för andelen personer i åldern 30–34 med högskoleutbildning (ISCED-nivå 5 – 8), utvalda Nuts 2-regioner i EU, 2015 (1)
(skillnad i procentenheter, andel för män – andel för kvinnor)
Källa: Eurostat (edat_lfse_12)

Denna artikel ingår i en serie artiklar om statistik som bygger på Eurostat regional yearbook. Utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande i allmänhet spelar en viktig roll i de ekonomiska och sociala strategierna för Europeiska unionen (EU).

Eurostat sammanställer och publicerar utbildningsstatistik för EU:s medlemsländer och deras regioner. Information finns också tillgänglig för Efta- och kandidatländerna. Denna artikel innehåller uppgifter om deltagandet bland fyraåringar, studerande i yrkesutbildningsprogram, andelen elever som lämnat en utbildning i förtid, andelen unga som varken arbetar eller studerar (neither in employment nor in education or training, Neet), och personer i åldern 30–34 år med högskoleutbildning. Statistiken presenteras generellt för Nuts 2-regioner. Uppgifter om deltagande finns dock endast tillgängliga för Nuts 1-regioner i Tyskland och Storbritannien, medan enbart nationella uppgifter finns för Kroatien.

Viktigaste statistiska resultaten

Siffrorna för 2014 för EU-28 visar att ungefär 107 miljoner barn, elever och studenter deltog i utbildningssystemet, från förskole- till forskarutbildning (ISCED-nivåerna 02–8).

Fyraåringars deltagande i utbildning

Förskolan har en viktig funktion när det gäller att ta itu med ojämlikheter och förbättra de grundläggande färdigheterna. De politiska beslutsfattarna anser att små barn i större utsträckning bör uppmuntras till att gå i förskola istället för att omfattas av den informella, icke-professionella omsorgen. Enligt huvudmålet i den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) ska minst 95 % av barnen mellan fyra år och den ålder då skolplikten infaller delta i förskoleutbildning. Observera att den lagstadgade åldern för skolstart varierar mellan EU-länderna: skolplikten börjar vid fyra års ålder i Luxemburg och Nordirland (Storbritannien), medan den i andra EU-regioner/medlemsstater börjar mellan fem och sju års ålder. I de flesta EU-länderna är förskoleutbildningen i allmänhet frivillig.

År 2014 deltog drygt fem miljoner fyraåringar i någon form av förskole- eller grundskoleutbildning (som definieras av ISCED-nivåerna 0–1). Av dessa hade endast en mycket liten del (52 000) börjat i grundskolan.

Vad är förskole- och grundskoleutbildning?

Förskoleutbildningen (ISCED-nivå 0) är vanligtvis utformad med en helhetssyn på barns tidiga kognitiva, fysiska, sociala och känslomässiga utveckling för att introducera små barn till organiserad undervisning utanför familjen. På ISCED-nivå 0 finns program i två kategorier: pedagogisk utveckling för den tidiga barndomen och förskoleundervisning. Den första kategorin har ett pedagogiskt innehåll avsett för yngre barn (i åldern 0–2 år). Den andra är utformad för barn mellan tre år och den ålder de börjar i grundskolan. Båda kategorierna kännetecknas av lärandemiljöer som är visuellt stimulerande och språkrika, med minst två timmars undervisning per dag. De typer av daghem som saknar pedagogiska program är alltså undantagna.

Program inom grundskoleutbildning (ISCED-nivå 1) är vanligtvis utformade för att ge elever grundläggande färdigheter i läsning, skrivning och matematik (skriv- och räknekunskaper) och skapa en solid grund för lärande och förståelse för centrala kunskapsområden, samt för personlig och social utveckling. Åldern vanligtvis det enda kravet för att påbörja denna utbildningsnivå.

En stor majoritet av regionerna i Frankrike och Storbritannien rapporterade att praktiskt taget alla fyraåringar deltog i förskola eller grundskola

Den mörkaste nyansen av orange i karta 1 visar de Nuts 2-regioner där fyraåringars deltagande var särskilt högt. Observera att uppgifterna för Tyskland och Storbritannien gäller Nuts 1-regioner och att endast nationella uppgifter finns tillgängliga för Kroatien. Fyraåringarnas deltagande var minst 98 % i 63 av de 224 EU-regioner som visas (inga uppgifter fanns tillgängliga för Mayotte, Frankrike). De högsta nivåerna var koncentrerade till Frankrike och Storbritannien, men deltagandet var högt även i flera regioner i södra Italien, delar av Tyskland, Spanien och Belgien (huvudsakligen i Flandern), samt i några regioner på fastlandet i Danmark, Irland (Border, Midland och Western), norra Italien (Provincia Autonoma di Trento och Provincia Autonoma di Bolzano/Bozen), Österrike (Burgenland) och Portugal (Alentejo). De två nordligaste regionerna i Norge (Trøndelag och Nord-Norge) redovisade också ett deltagande på minst 98 %.

Aten hade den lägsta andelen deltagande i förskole- och grundskoleutbildning bland fyraåringar

Karta 1 visar dock en mycket tydlig uppdelning mellan öst och väst. Deltagandet var överlag mycket lägre i de flesta av EU:s östliga regioner, liksom i de baltiska medlemsstaterna (som var och en utgör en enda region på denna analysnivå). Dessa regioner kännetecknas av det lägsta deltagandet (under 70 %, vilket framgår av den ljusaste nyansen av orange i karta 1) och omfattar Kroatien (nationella uppgifter) och större delarna av Polen och Grekland, men även regioner i östra Slovakien (Východné Slovensko) och norra Finland (Pohjois-ja Itä-Suomi). Situationen var densamma i samtliga regioner i Turkiet (uppgifter från 2013) och alla utom en region i Schweiz (Ticino var undantaget), samt Liechtenstein och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (båda regioner på denna analysnivå).

Tittar man närmare på specifika regioner hade den grekiska huvudstadsregionen (Attiki) det överlägset lägsta deltagande i förskole- och grundskoleutbildning bland fyraåringar, på 28,3 % 2014. Detta var betydligt lägre än i andra EU-regioner, som alla rapporterade att en majoritet av deras fyraåringar deltog i förskole- och grundskoleutbildningen. Den näst lägsta siffran redovisades också i Grekland, i den nordöstra regionen Anatoliki Makedonia, Thraki (50,9 %), som var en av sex grekiska regioner där andelen deltagande för fyraåringar låg i intervallet 50–60 %.

Elever i yrkesförberedande gymnasieutbildning

Uppskattningsvis 10,6 miljoner (eller 48,0 %) av eleverna på gymnasienivå (ISCED-nivå 3) i EU deltog i yrkesutbildningsprogram under 2014. Resterande deltog i vanliga gymnasieprogram. Yrkesutbildning betraktas som en nyckel till sänkt arbetslöshet bland ungdomar och en lättare övergång från utbildning till arbetsmarknad. De politiskt ansvariga i EU har försökt hitta sätt att locka fler till yrkesutbildnings- och lärlingsprogram, för att dessa ska ses som alternativ till gymnasieutbildning och högre utbildning och bättre motsvara arbetsgivarnas kompetensbehov.

Karta 2 visar att andelen elever som deltar i yrkesutbildningsprogram varierade avsevärt mellan EU:s medlemsstater. En särskilt stor andel elever i yrkesutbildningar fanns i ett kluster av regioner som omfattar Tjeckien, Slovakien, Österrike, Slovenien, Kroatien och norra Italien samt Schweiz. Andelen var även hög i Finland, Nederländerna och de norra regionerna i Belgien. Några av dessa skillnader kan tillskrivas uppfattningar om yrkesutbildning: i länder som Tjeckien och Österrike ses till exempel en yrkesutbildning allmänt som en attraktiv möjlighet för att underlätta individens övergång till arbetsmarknaden. I vissa andra EU-länder är dessa utbildningar istället mindre utvecklade, delvis på grund av samhällets mindre positiva syn på dem.

Mer än tre fjärdedelar av gymnasieeleverna i tre tjeckiska regioner och en österrikisk region deltog i yrkesutbildningar

Tittar man närmare på Nuts 2-regionerna fanns det 40 regioner i EU där andelen gymnasieelever som under 2014 deltog i yrkesutbildningsprogram var minst 65 % (vilket framgår av den mörkaste nyansen av orange i karta 2). I tre regioner gick mer än tre fjärdedelar av alla gymnasieelever yrkesförberedande program. Två av dessa låg i Tjeckien (Severozápad och Jihozápad) och den tredje i Österrike (Oberösterreich).

Den lägsta andelen gymnasieelever i yrkesutbildning redovisades i de båda irländska Nuts 2-regionerna och i Skottland (uppgifter finns endast tillgängliga för Nuts 1-regioner i Storbritannien), där färre än var tionde gymnasieelev deltog i yrkesförberedande program. I tre regioner låg andelen elever i yrkesförberedande program inom intervallet 10–20 %, närmare bestämt öregionerna Malta och Cypern (båda en enda region på denna detaljnivå) och huvudstadsregionen i Ungern (Közép-Magyarország). Andelen gymnasieelever i yrkesutbildningsprogram var lägre än 35 % (vilket framgår av den ljusaste nyansen av orange i karta 2) i 9 av 13 regioner i Grekland, de sex återstående ungerska regionerna (i stark kontrast till regionerna omkring Ungern), sex regioner i södra Spanien liksom Brandenburg (en Nuts 1-region som omger den tyska huvudstadsregionen Berlin), den franska huvudstadsregionen Île de France, Nordirland och Wales (båda Nuts 1-regioner i Storbritannien), Estland och Litauen (båda en enda region på denna analysnivå).

Europa 2020: elever som lämnar utbildningen i förtid

Ungdomar i åldrarna 15-17 år ställs ofta inför valet att fortsätta sin utbildning eller söka jobb. Den obligatoriska skolgången på heltid varar i genomsnitt nio eller tio år i de flesta EU-länder, och fullföljs vanligen i och med grundskoleutbildningen (ISCED-nivå 2).

Huvudmålet är att få ned andelen som lämnar utbildningen i förtid till 10 % år 2020

Utbildning är en av fem centrala pelare för Europa 2020-strategin. Två av de mål som används för att övervaka EU:s framsteg mot att bli en smart, hållbar och inkluderande ekonomi rör utbildning. Dessa riktmärken har fastställts på EU-nivå, och enligt dem bör

  • andelen elever som lämnar utbildningar i förtid understiga 10 % senast 2020, och
  • minst 40 % av 30–34-åringarna ha avslutat en högskoleutbildning eller motsvarande senast 2020.

Observera att båda dessa mål visserligen har fastställs för hela EU, men inte gäller specifikt på nationell eller regional nivå. Alla riktmärken för Europa 2020 har omvandlats till nationella (och ibland regionala) mål som avspeglar de olika situationerna och omständigheterna i varje land.

Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid visar andelen 18–24-åringar som endast har fullföljt en grundskoleutbildning och som inte deltog i någon vidareutbildning (under de fyra veckor som föregick undersökningen som uppgifterna sammanställts från).

Andelen unga som lämnade utbildningen i förtid uppgick till 11,0 %

Under 2015 lämnade 11,0 % av 18–24-åringarna i EU-28 utbildningen i förtid, vilket var en minskning med 0,1 procentenheter jämfört med 2014. Andelen 18–24-åringar som lämnar utbildningen i förtid har också konsekvent minskat under åtminstone det senaste årtiondet. Om trenden fortsätter är huvudmålet för Europa 2020 att få ned siffran under 10 % sannolikt inom räckhåll.

Det finns dock fortfarande stora skillnader både mellan och inom EU-länderna. Dessa skillnader avspeglas i viss mån i de nationella målen, som har fastställts som ett led i Europa 2020-strategin och som varierar från endast 4 % i Kroatien till 16 % i Italien. Det finns inget mål för Storbritannien.

De största andelarna unga som lämnar utbildningen i förtid fanns ofta i södra Europa, särskilt i öregionerna

Under 2015 var andelen unga som lämnade utbildningen i förtid mindre än huvudmålet för Europa 2020 på 10 % i 130 av de 266 regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga. Karta 3 visar ett blandat mönster när det gäller fördelningen i Nuts 2-regionerna hos dem som lämnade utbildningen i förtid. De lägsta andelarna koncentrerades till ett band som sträcker sig från Polen genom Tjeckien och Slovakien till sydöstra Österrike, Slovenien och Kroatien. De största andelarna unga som lämnade utbildningen i förtid koncentrerades istället till södra Spanien och Illes Balears, tre rumänska regioner, den portugisiska regionen Regiões Autónomas dos Açores e da Madeira och de italienska öarna Sardinien och Sicilien. Siffran var också mycket hög i hela Turkiet. Många av EU-regionerna med de högsta andelarna unga som lämnade utbildningen i förtid kännetecknades av att de var relativt avlägsna/glest befolkade. En förklaring kan vara att studenter som bor i dessa regioner måste flytta om de vill fullfölja sina studier, medan de som stannar kvar har få möjligheter till högskoleutbildning/vidareutbildning.

De lägsta andelarna unga som lämnade utbildningen i förtid fanns i östliga regioner

Under 2015 fanns den lägsta andelen unga som lämnade utbildningen i förtid i den kroatiska regionen Jadranska Hrvatska (0,9 %). I ytterligare 14 regioner var andelen unga som lämnade utbildningen i förtid mindre än 5 % (vilket framgår av den ljusaste nyansen av orange i karta 3) och dessa låg huvudsakligen i Östeuropa: fem polska regioner, tre regioner i Tjeckien, båda regionerna i Kroatien, två regioner i Slovakien och en region från vardera Belgien, Slovenien och Sverige.

REGIONER I FOKUS

Jadranska Hrvatska, Kroatien

Old town of Rovinj Croatia 2005-09-15.jpg

Under 2015 uppgick andelen unga människor (18–24 år) i EU-28 som lämnade utbildningen i förtid till 11,0 %. I Kroatien var andelen unga som lämnat utbildningen i förtid mycket lägre, vilket särskilt var fallet längs den Adriatiska kusten och i den kroatiska övärlden. Andelen unga som lämnade utbildningen i förtid var 0,9 % i Jadranska Hrvatska.

©: Nicolas Brignol

Huvudstadsregionerna i Tjeckien, Kroatien, Polen, Slovenien och Slovakien fanns alla bland de 15 regioner som hade de lägsta andelarna unga som lämnade utbildningen i förtid. Relativt låga andelar unga som lämnade utbildningen i förtid redovisades också i flera regioner som framför allt karakteriseras som stadsregioner. Huvudstadsregionerna Área Metropolitana de Lisboa (10,7 %) och Inner London – East (5,5 %) redovisade till exempel de lägsta andelarna unga som lämnade utbildningen i förtid i Portugal och Storbritannien. Det är kanske föga förvånande med tanke på att högre utbildning sannolikt är mer etablerad i huvudstäder och andra relativt stora städer. I de belgiska, tyska och österrikiska huvudstadsregionerna (Bruxelles-Capitale/Bryssel Hoofdstedelijk, Berlin och Wien) var däremot andelen unga som lämnade utbildningen i förtid relativt hög (jämfört med det nationella genomsnittet).

Unga män var i genomsnitt mer benägna än unga kvinnor att lämna utbildningen i förtid

Information om andelen unga som lämnade utbildningen i förtid kan analyseras utifrån kön (se diagram 1 för en regional analys av skillnaden mellan könen för denna indikator). Under 2015 var andelen unga män i åldern 18–24 som lämnade utbildningen i förtid 12,4 %, vilket är 2,9 procentenheter högre än motsvarande andel för unga kvinnor (9,5 %). Det är dock värt att notera att andelen kvinnor i EU-28 som lämnade utbildningen i förtid var nästan oförändrad mellan 2014 och 2015 (den föll med 0,1 procentenheter), medan den föll i snabbare takt för män (med 0,4 procentenheter). Könsklyftan minskade alltså något, vilket innebär att det mönster kvarstår som började framträda i och med den globala finansiella och ekonomiska krisen år 2008, när andelen unga män i EU-28 som lämnade utbildningen i förtid var 4,0 procentenheter högre än andelen unga kvinnor.

Bland männen var andelen unga som lämnade utbildningen i förtid ofta relativt hög i områden som karakteriseras som jordbruks- och landsbygdsområden ...

Andelen unga kvinnor som lämnade utbildningen i förtid var lägre än för unga män i 164 av 212 regionerna för vilka uppgifter fanns tillgängliga för 2015. I åtta regioner – alla i södra Europa – var klyftan mellan könen tvåsiffrig. I samtliga fall var andelen unga som lämnade utbildningen i förtid högre för unga män än för unga kvinnor. Den största skillnaden redovisades i den spanska regionen La Rioja, där nästan en tredjedel (32,4 %) av de unga männen lämnade utbildningen i förtid, jämfört med 10,8 % av de unga kvinnorna. Ytterligare fyra spanska regioner fanns bland de åtta där könsskillnaderna redovisades tvåsiffrigt, närmare bestämt Comunidad Valenciana, Extremadura, Galicien och Illes Balears. Bland de övriga fanns två italienska regioner (Sardegna och Abruzzo) och den grekiska öregionen Notio Aigaio (södra Egeiska havet).

... medan andelen unga kvinnor som lämnade utbildningen i förtid var relativt hög i storstadsregionerna eller regioner som kännetecknas av tung industri.

I de 43 regioner där andelen unga som lämnade utbildningen i förtid var högre för kvinnor än för män var skillnaden som regel ganska liten (ofta mindre än 2,0 procentenheter). Den största andelen redovisades dock i den nederländska provinsen Zeeland, där andelen unga kvinnor som lämnade utbildningen i förtid var 18,4 %, ungefär 6,3 procentenheter högre än andelen unga män (12,1 %). Bland de 10 regioner som hade de största könsskillnaderna och där männen stod för den lägre andelen, fanns tre regioner från Storbritannien (Merseyside, Inner London – East, Berkshire, Buckinghamshire och Oxfordshire), två regioner i Tjeckien (Strední Cechy och Moravskoslezsko), samt en region vardera i Bulgarien (Severen tsentralen), Spanien (Ciudad Autónoma de Melilla), Tyskland (Koblenz) och Rumänien (Sud-Vest Oltenia).

Unga som varken arbetar eller studerar (Neet)

År 2015 befann sig 6,2 miljoner unga i åldern 18–24 i EU-28 varken i arbete eller studier (Neet). Uttryckt i förhållande till befolkningen i samma ålder var Neet-andelen för unga 15,8 %. En av de viktigaste faktorerna bakom skillnaderna i Neet-andelar är låga utbildningsresultat. I de regioner som kännetecknas av en relativt hög andel unga som lämnar utbildningen i förtid kan man också förvänta sig relativt höga andelar Neet.

Jämförelse mellan ungdomsarbetslöshet och Neet

Ungdomsarbetslöshet (för mer information, se en artikel om regional arbetsmarknadsstatistik) och andelen unga som var varken arbetar eller studerar (Neet) är kompletterande begrepp. Arbetslösheten är ett mått på dem som är arbetslösa (men som aktivt sökt jobb och står till arbetsmarknadens förfogande). Den baseras på den förvärvsarbetande befolkningen som sin nämnare – de som antingen arbetar eller är arbetslösa.

Definitionen av dem som varken arbetade eller studerade (Neet) utesluter däremot dem som arbetar eller studerar, men kan omfatta vissa icke yrkesverksamma. Den är baserad på en nämnare som omfattar hela gruppen 18–24-åringar.

Från toppnoteringen 16,9 % år 2003 föll andelen Neet i EU-28 under de följande åren till 14,0 % år 2008 (då den globala finansiella och ekonomiska krisen började). Därefter ökade andelen varje år fram till 2012, då den nådde 17,2 % och sedan började falla igen till 15,8% % år 2015. Under det senaste decenniet har andelen Neet i EU-28 i hög grad bestämts/påverkas av förändringar i ungdomsarbetslösheten, eftersom andelen unga i åldern 18–24 som var inaktiva förblev relativt stabil (knappt 8 %).

En analys av EU:s medlemsstater visar att den högsta andelen unga som varken arbetade eller studerade år 2015 fanns i Italien (27,9 %), medan Neet-andelen låg inom intervallet 20–25 % i Spanien, Cypern, Rumänien, Bulgarien, Grekland och Kroatien. I Nederländerna var däremot andelen unga som var varken arbetade eller studerade bara 6,2 %. Även i Luxemburg, Danmark, Tyskland, Sverige, Österrike och Tjeckien var den under 10 %.

I fyra EU-regioner var andelen unga som varken arbetade eller studerade högre än 40 %

En mer ingående analys av Nuts 2-regionerna bekräftar att den högsta andelen unga som varken arbetade eller studerade år 2015 fanns i den bulgariska regionen Severozapaden, där Neet-andelen uppgick till 45,7 %. Det fanns ytterligare fyra regioner där siffran också var högre än 40 %: den franska utomeuropeiska regionen Guyane, den grekiska regionen Sterea Ellada, samt de två syditalienska regionerna Kalabrien och Sicilien.

De fem regioner som hade de högsta Neet-andelarna var till stor del representativa för ett generellt mönster över EU, med några av de högsta Neet-andelarna i södra Italien, det grekiska fastlandet, delar av Bulgarien och Rumänien, samt de franska utomeuropeiska departementen och territorierna (vilket framgår av den mörkaste nyansen av orange i karta 4). Av de 30 Nuts 2-regioner där andelen Neet var högre än 25 % låg bara fem regioner utanför dessa områden, tre i Spanien (Andalusien och Ciudades Autónomas de Ceuta y Melilla), en i Portugal (Região Autónoma dos Açores) och en i Storbritannien (Tees Valley och Durham).

Den lägsta Neet-andelen i EU redovisades i Schwaben (4,3 %) i sydvästra Bayern. Utöver denna region var Oberbayern (en annan bayersk region) och Overijssel (Nederländerna) de enda regioner som redovisade Neet-andelar lägre än 5 %. Bland alla de 271 Nuts 2-regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga för 2015, fanns 61 regioner där Neet-andelen var mindre än 10 % (vilket framgår av den ljusaste nyansen av orange i karta 4). Dessa områden var huvudsakligen koncentrerade till Nederländerna, Luxemburg (en enda region på denna analysnivå), Tyskland, Österrike, Tjeckien, Danmark och Sverige. Utöver dessa hade två regioner andelar under 10 %, närmare bestämt Közép-Dunántúl (Ungern) och Inner London – West (Storbritannien).

Skillnaden mellan könen var förhållandevis liten under 2015 när det gäller Neet-andelar i åldersgruppen 18–24 år. Bland männen var andelen som varken arbetade eller studerade 15,4 %, medan den för kvinnor var 0,9 procentenheter högre. Ett decennium tidigare var könsklyftan betydligt större. År 2005 var andelen unga kvinnor 3,3 procentenheter högre än andelen unga män.

Diagram 2 visar de 10 regioner där könsskillnaderna är störst, med högre andelar för unga män eller unga kvinnor. En analys av 238 Nuts 2-regioner visar att det fanns 146 regioner där Neet-andelen under 2015 var lägre bland unga män än bland unga kvinnor, medan motsatsen gällde i 90 regioner. I två regioner, Thüringen (Tyskland) och Inner London – West (Storbritannien), fanns ingen skillnad alls mellan könen. Den största klyftan mellan könen redovisades i den grekiska regionen Voreio Aigaio, där Neet-andelen för unga män (21,5 %) var 18,4 procentenheter lägre än motsvarande siffra för unga kvinnor. Den allra största könsskillnaden till fördel för de unga kvinnorna fanns dock även den i en grekisk region: i Dytiki Makedonia var andelen Neet bland unga kvinnor 16,7 %, vilket är 13,5 procentenheter lägre än motsvarande siffra för unga män. Det avvikande mönstret mellan regionerna i Grekland återkom bland regionerna i Spanien och Storbritannien. Båda dessa medlemsstater hade regioner som fanns med i klassificeringen av de största könsskillnaderna.

Europa 2020: högskoleutbildning

Utbildning på högskolenivå avser utbildning vid universitet, yrkeshögskolor, tekniska institut och andra läroanstalter som utfärdar akademiska examensbevis eller yrkesintyg. EU-länderna står inför fyra huvudutmaningar: bredda tillgången till högre utbildning genom att öka deltagandet (särskilt bland missgynnade grupper), minska antalet studenter som lämnar högskoleutbildningen utan examen, minska den tid det tar för somliga att ta sin examen och öka den högre utbildningens kvalitet genom att göra utbildningarna mer relevanta för arbetsmarknaden.

Huvudmålet är att minst 40 % av alla i åldersgruppen 30–34 år ska delta i högskoleutbildning

Ett huvudmål i Europa 2020-strategin rör som sagt högskoleutbildning och innebär att minst 40 % av alla 30–34-åringar senast 2020 ska ha fullföljt en högskoleutbildning eller motsvarande utbildning.

Andelen högskoleutbildade i EU-28 steg snabbt från 23,6 % år 2002 (seriens början för EU-28) och har fortsatt öka varje år. År 2015 hade 38,7 ;% av 30–34-åringarna fullföljt en högskoleutbildning, vilket var 0,8 procentenheter mer än 2014.

En stor andel högutbildade ungdomar flyttar till huvudstadsregioner

Stora organisationer (inom både offentlig och privat sektor) väljer ofta att etablera sina högkvarter i storstäder, antingen av prestigeskäl eller för att utnyttja de stordriftsfördelar som vissa av EU:s största städer kan erbjuda. Denna relativt höga koncentration av affärsverksamheter – och medföljande arbetstillfällen – kan, åtminstone delvis, förklara varför ett stort antal akademiker bosätter sig i huvudstadsregioner.

REGIONER I FOKUS

Inner London – West, Storbritannien

Tanaka Business School - Imperial College 24-06-2004.jpeg

Den höga koncentrationen av affärsverksamheter och medföljande arbetstillfällen kan, åtminstone delvis, förklara varför ett stort antal akademiker bosätter sig i huvudstadsregioner. Detta gällde i synnerhet Inner London – West, där mer än fyra femtedelar av befolkningen i åldern 30–34 var högskoleutbildade (ISCED-nivåerna 5–8) år 2015.

©: Kevin Judson

Eftersom de flesta i åldern 30–34 år fullföljer sin högskoleutbildning innan de fyller 30 kan denna indikator användas för att bedöma regioners attraktionsförmåga (eller pulleffekter) när det gäller vilka anställningsmöjligheter som erbjuds akademiker i dem. Karta 5 visar eftergymnasial utbildning i varje Nuts 2-region för 2015: den mörkaste nyansen av orange visar de regioner där minst hälften av 30–34-åringarna hade fullföljt högskoleutbildning. Den överlägset största andelen fanns i en av de två huvudstadsregionerna i Storbritannien, Inner London – West, där mer än fyra femtedelar (80,8 %) av befolkningen i åldern 30 –34 år hade högskoleutbildning. Även de andra, tredje och fjärde högsta andelarna fanns i Storbritannien, närmare bestämt Outer London – South (69,3 %), Inner London – East (68,2 %) och North Eastern Scotland (66,1 %). Observera att alla Skottlands fyra regioner hade andelar på över 50 %.

En stor del av de återstående regionerna i EU med relativt höga nivåer högskoleutbildade var också huvudstadsregioner, däribland Hovedstaden (Danmark), Southern och Eastern (Irland), Île de France (Frankrike), Noord-Holland (Nederländerna), Mazowieckie (Polen), Helsinki-Uusimaa (Finland) och Stockholm (Sverige), samt Cypern, Litauen och Luxemburg (samtliga en enda region på denna analysnivå). På andra håll kännetecknades ofta regionerna med de högsta andelarna högskoleutbildade 30–34-åringar av en koppling till forskning och/eller teknik, vilket är fallet i exempelvis Province Brabant Wallon och Provincie Vlaams-Brabant i Belgien, País Vasco i Spanien, Rhône-Alpes i Frankrike, Utrecht i Nederländerna, Västsverige i Sverige, samt Berkshire, Buckinghamshire och Oxfordshire i Storbritannien.

Lägre nivåer av högskoleutbildning kan kopplas till ett större fokus på yrkesutbildning

Andelen högskoleutbildade understeg 20 % (vilket framgår av den ljusaste nyansen av orange i karta 5) i åtta regioner belägna i de södra eller östra regionerna i EU. Dessa regioner präglas av att primära verksamheter – tung industri (till exempel gruvdrift eller järn- och stålindustri) eller jordbruk – traditionellt sett har spelat en viktig roll i ekonomin. Fyra av de åtta regionerna var fördelade över södra Italien (Puglia, Sardegna, Campania och Sicilia), tre låg i östra Rumänien (Sud-Est, Sud – Muntenia och Nord-Est), och en i nordvästra Tjeckien (Severozápad), där också den lägsta andelen högskoleutbildade på 15,4 % redovisades. Utöver dessa fanns 11 nivå 2-regioner i Turkiet där knappt en femtedel av 30–34-åringarna hade högskoleutbildning.

Bortsett från dessa regioner var andelen högskoleutbildade relativt låg även i många regioner i Österrike och Tjeckien. Detta kan till viss del förklaras av ett särskilt fokus på praktiska utbildningar i dessa medlemsstater (se karta 2 för mer information), med tonvikt på yrkeskunskaper snarare än på akademiska kvalifikationer.

Andelen unga kvinnor i åldern 30–34 år med högskoleutbildning var 9,4 procentenheter högre än andelen unga män

Andelen unga kvinnor med högskoleutbildning i åldern 30–34 bosatta i EU-28 uppgick till 43,4 % år 2015. Detta var betydligt högre än andelen för unga män i samma ålder, som uppgick till drygt en tredjedel (34,0 %). Under det senaste decenniet har andelen kvinnor i åldern 30–34 år med högskoleutbildning ökat i snabbare takt än motsvarande andel för unga män, vilket innebär att könsklyftan för denna indikator har ökat.

En stor majoritet (230 av 261) av Nuts 2-regionerna för vilka uppgifter finns tillgängliga hade en högre andel kvinnor i åldern 30–34 med högskoleutbildning under 2015. Det fanns 29 regioner där andelen unga män med högskoleutbildning var högre, och två regioner – Münster i Tyskland och den österrikiska huvudstadsregionen Wien – där det inte fanns någon skillnad mellan könen.

Där klyftorna mellan könen var som störst hade kvinnorna högre utbildningsnivå

Den största könsskillnaden i utbildningsnivå fanns i Lettland (som är en enda region på denna analysnivå), där andelen för kvinnor var 29,7 procentenheter högre än andelen män. Generellt noterades några av de största könsskillnaderna i de baltiska medlemsstaterna, Belgien, Danmark, Spanien, Italien, Sverige och Storbritannien. Bland de flerregionala EU-länderna rapporterades en könsklyfta på 20,0 procentenheter i minst två regioner, där de högre andelarna redovisades för kvinnor. Några av dessa regioner kännetecknades av att de var förhållandevis lantliga eller glest befolkade, där klyftan mellan könen ofta återspeglade låga högskoleutbildningsnivåer bland unga män snarare än höga nivåer bland unga kvinnor. Exempel på sådana relativt lantliga eller glesbefolkade områden är Provincie Limburg i Belgien, Sjælland i Danmark, Molise i Italien, Övre Norrland och Mellersta Norrland i Sverige, och North Yorkshire eller Highlands and Islands i Storbritannien. Detta mönster kan ha flera orsaker, såsom en ökad tendens bland unga män med högskoleutbildning att lämna landsbygden för att söka arbete på annat håll, eller en högre andel män som väljer att lämna utbildningssystemet relativt tidigt (kanske för att arbeta inom jordbruket).

Bland de 29 regioner där andelen unga män med högskoleutbildning var högre än andelen unga kvinnor fanns 19 i Tyskland. Av dessa hade den östbayerska regionen Oberpfalz den allra största skillnaden där andelen män var högre än andelen kvinnor. Hälften av de återstående 10 regionerna med högre andelar högskoleutbildade bland de unga männen låg i Storbritannien, två låg i Nederländerna, och en låg i vardera Spanien, Frankrike och Rumänien.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Utbildningsstatistiken ger bland annat information om deltagande i utbildning, rörlighet avseende utbildning, utbildningspersonal, finansiering av utbildning och språkkunskaper (i främmande språk). Detta område ger även information om utbildningsresultat, till exempel antalet utexaminerade, utbildningsnivåer och övergången från utbildning till arbete.

Huvudkällor

Statistik från UNESCO/OECD/Eurostat (UOE)

Större delen av statistiken för europeisk utbildning sammanställs inom ramen för en gemensam insamling med deltagande av UNESCO Institute for Statistics (UNESCO-UIS), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Eurostat. Detta kallas ofta för den gemensamma datainsamlingen UOE. Uppgifter om regionalt deltagande och utbildning i främmande språk samlas in separat av Eurostat.

Datainsamlingen UOE bygger i huvudsak på administrativa källor från utbildningsministerier eller nationella statistikmyndigheter på grundval av gemensamt fastställda definitioner. Den statistiska enheten för regional utbildningsstatistik är eleven/studenten. Referensperioderna är kalenderår för uppgifter om utexaminerade och läsår för alla andra icke monetära uppgifter (uppgifterna som publicerats för 2014 omfattar exempelvis läsåret 2013/2014).

Eftersom utbildningssystemens struktur varierar mellan länderna krävs en ram för att samla in, sammanställa och redovisa regional, nationell och internationell utbildningsstatistik och indikatorer så att uppgifterna kan jämföras. Denna ram är internationella standarden för klassificering av utbildningar (ISCED).

Internationella standarden för klassificering av utbildningar (ISCED)

ISCED-ramen uppdateras regelbundet för att ta hänsyn till utbildningssystemens utveckling i världen. ISCED 2011 antogs av Unescos generalkonferens i november 2011 och utgör grunden för statistiken i denna artikel, men uppgifterna för referensåren före 2014 samlades in med användning av den tidigare versionen, ISCED-97.

I 2011 års version av denna klassificering har nya kategorier lagts till med tanke på utvidgningen av förskoleutbildningen och omstruktureringen av högskoleutbildningen. Inom ISCED klassificeras alla utbildningsprogram och kvalifikationer i utbildningsnivåer:

  • Förskoleutbildning/lägre än primärutbildning (ISCED 0)
  • Primärutbildning (ISCED 1)
  • Grundskoleutbildning (ISCED 2)
  • Gymnasieutbildning (ISCED 3)
  • Eftergymnasial utbildning, ej högskolenivå (ISCED 4)
  • Kort högskoleutbildning (ISCED 5)
  • Kandidatexamen eller motsvarande (ISCED 6)
  • Masterexamen eller motsvarande (ISCED 7)
  • Doktorsexamen eller motsvarande (ISCED 8)

En fullständig beskrivning finns på webbplatsen för Unesco-UIS.

Arbetskraftsundersökningen

Uppgifterna i denna artikel om elever som lämnat utbildningen i förtid, om ungdomar som varken arbetar eller studerar (Neet), och om andelen högskoleutbildade har hämtats från EU:s arbetskraftsundersökning (AKU). Arbetskraftsundersökningen bygger på undersökningar av personer i privata hushåll. Den omfattar den totala befolkning som stadigvarande vistas i EU-länderna, bortsett från personer som bor i kollektiva hushåll eller institutionshushåll. Utbildningsuppgifterna från arbetskraftsundersökningen uppdateras två gånger om året, på våren (inklusive uppgifter för ett nytt referensår) och på hösten.

Observera att dessa uppgifter fram till och med referensåret 2013 klassificeras enligt ISCED-97, medan data från 2014 och framåt klassificeras enligt ISCED 2011. Eurostats online-tabeller och databaser innehåller uppgifter om utbildningsnivån för tre aggregat (utbildning på låg, medel- och hög nivå). På denna aggregeringsnivå är statistiken jämförbar över tid för varje EU-land (förutom när det gäller uppgifter för Österrike). Nivåerna har ändrats i Österrike på grund av att ett program som spänner över olika utbildningsnivåer har omklassificerats. Den examen som erhålls efter avslutad högre teknisk utbildning och yrkesutbildning klassificeras enligt ISCED 2011 på ISCED-nivå 5, medan samma kvalifikationer enligt ISCED-97 klassificerades på ISCED-nivå 4, med fotnotskommentarer om att de motsvarade högskoleutbildning. I tabellerna och databaserna på nätet visas tidsserierna för ISCED-97 och ISCED 2011 i en gemensam tabell med rubriker baserade på ISCED 2011-klassificeringen. Omklassificeringen mellan 2013 och 2014 visas med en flagga ”b” (för att indikera ett avbrott i serien).

Nuts

Uppgifterna i denna artikel baseras uteslutande på 2013 års version av Nuts.

Indikatorer

Statistik om andelen fyraåringar som deltar i förskole- och primärutbildning (nivåerna 0–1 i ISCED 2011) omfattar de institutioner som tillhandahåller utbildningsorienterad barnomsorg för små barn. Dessa måste ha personal med särskilda utbildningskvalifikationer. Observera att beräkningen av denna andel bygger på data från två olika källor (utbildningsstatistik och befolkningsstatistik) och att vissa elever som är inskrivna vid utbildningsanstalter kanske inte är folkbokförda i de demografiska registren (vilket gör att andelarna kan överstiga 100 %).

Syftet med yrkesutbildningar är att de studerande ska förvärva kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs för ett visst yrke. Yrkesutbildningarna kan ha arbetsbaserade inslag (till exempel praktik eller varvade lärlingssystem). Den indikator för yrkesutbildningar som presenteras i denna artikel avser andelen elever som går yrkesutbildningsprogram jämfört med det totala antalet gymnasieelever (enligt definitionen av gymnasieutbildning, nivå 3 i ISCED 2011).

Indikatorn för elever som lämnade utbildningen i förtid definieras som andelen personer i åldern 18–24 år som högst har grundskoleutbildning (nivåerna 0, 1, 2 eller 3C korta program i ISCED-97 fram till och med 2013 och nivåerna 0–2 i ISCED 2011 för 2014 och 2015) och som inte deltog i någon vidareutbildning (under de fyra veckor som föregick undersökningen). Denna indikator ligger till grund för ett mål för Europa 2020, nämligen att minska andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i EU till mindre än 10 %.

Indikatorn för ungdomar som varken arbetar eller studerar (Neet) motsvarar andelen av befolkningen i åldern 18–24 som inte är anställd eller genomgår vidareutbildning.

Indikatorn för högskoleutbildning definieras som andelen 30–34-åringar som framgångsrikt har fullföljt en högskoleutbildning (på till exempel universitet eller teknisk högskola). Åldersgruppen 30–34 år används, eftersom den vanligen motsvarar den första femårsperioden då de allra flesta studenter redan har avslutat sina studier. Högskoleutbildning avser nivåerna 5–6 i ISCED 1997 för data fram till 2013 och nivåerna 5–8 i ISCED 2011 för 2014 och 2015. Denna indikator ligger till grund för ett Europa 2020-mål, nämligen att se till att minst 40 % av 30–34-åringarna har fullföljt en högskoleutbildning senast 2020.

Sammanhang

Utbildning är avgörande för både den ekonomiska och sociala utvecklingen, och det är därför viktigt att anpassa kompetensen till arbetsmarknadens behov. Detta blir allt viktigare i en globaliserad och kunskapsbaserad ekonomi, där det krävs kvalificerad arbetskraft för att konkurrera genom produktivitet, kvalitet och innovation.

EU-länderna är i första hand ansvariga för sina egna utbildningssystem och innehållet i utbildningsprogrammen (läroplanerna). EU stöder nationella insatser och hjälper medlemsländerna att bemöta vanliga problem genom det som kallas den öppna samordningsmetoden: EU tillhandahåller ett politiskt forum för att diskutera aktuella frågor (t.ex. den åldrande befolkningen, kompetensbrist eller global konkurrens) så att medlemsländerna kan utbyta god praxis.

Utbildning 2020 (ET 2020)

En uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning (kallad Utbildning 2020) ingick i rådets slutsatser (2009/C 119/02) som antogs i maj 2009. Därigenom fastställdes fyra strategiska mål för utbildning inom EU: att göra livslångt lärande och rörlighet till en realitet, förbättra och effektivisera utbildningskvaliteten, främja lika möjligheter för alla, social sammanhållning och ett aktivt samhällsdeltagande, och understödja kreativitet och innovation (däribland entreprenörskap) på alla utbildningsnivåer. För att nå dessa mål omfattar Utbildning 2020 ett antal riktmärken som granskas och rapporteras statistiskt, inklusive följande mål som ska uppnås senast 2020:

  • Minst 95 % av alla barn från fyra år och upp till den lagstadgade skolåldern för primärutbildning ska delta i förskoleverksamhet.
  • Andelen 15-åringar med otillräckliga kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskapliga ämnen bör vara mindre än 15 %.
  • Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid bör vara mindre än 10 %.
  • Andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning bör vara minst 40 %.
  • Minst 15 % av alla vuxna i åldern 25–64 år bör delta i livslångt lärande.
  • Minst 20 % av alla utexaminerade akademiker bör ha haft en högskolerelaterad studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands motsvarande minst 15 poäng inom det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS) eller med en varaktighet på minst tre månader.
  • Minst 6 % av 18–34-åringarna med en grundläggande yrkesutbildning bör ha haft en grundläggande studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands under minst två veckor.
  • Andelen anställda akademiker (i åldersgruppen 20–34 år) som avslutat sin utbildning högst tre år före referensåret bör vara minst 82 %.

Under 2014 genomförde EU-kommissionen och medlemsländerna en inventering för att bedöma de framsteg som gjorts och överväga eventuella nya prioriteringar för det EU-omfattande samarbetet inom utbildning. Med utgångspunkt i detta arbete lade EU-kommissionen fram ett förslag med sex nya prioriteringar för perioden 2016–2020 som antogs i november 2015: 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet. De sex nya prioriterade områdena är följande:

  • Relevanta och högkvalitativa kunskaper, färdigheter och kompetenser som utvecklas under livslångt lärande, med fokus på läranderesultat som främjar anställbarhet, innovation, aktivt medborgarskap och välmående.
  • Inkluderande utbildning, jämlikhet, lika möjligheter, likabehandling och främjande av medborgerliga kompetenser.
  • Öppen och innovativ utbildning för alla, helt anpassad till vår digitala era.
  • Starkt stöd till lärare, skolledare och annan undervisande personal.
  • Öppenhet och erkännande av färdigheter och kompetenser för att uppmuntra inlärning och arbetstagares rörlighet.
  • Hållbara investeringar, kvalitet och effektivitet inom utbildningssystemen.

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Datavisualisering

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Regional education statistics (t_reg_educ)
Participation in education and training (t_educ_part)
Participation rates of 4-years-olds in education by NUTS 2 regions (tgs00092)
Education and training outcomes (t_educ_outc)
Tertiary educational attainment, age group 30-34 by sex and NUTS 1 regions (tgs00105)
Tertiary educational attainment, age group 25-64 by sex and NUTS 2 regions (tgs00109)
Early leavers from education and training (tsdsc410)
Early leavers from education and training by sex and NUTS 1 regions (tgs00106)

Databasen

Regional education statistics (reg_educ)
Participation in education and training (educ_part)
Pupils and students - enrolments (educ_uoe_enr)
All education levels (educ_uoe_enra)
Education and training outcomes (educ_outc)
Educational attainment level (edat)
Population by educational attainment level (edat1)
Transition from education to work (edatt)
Young people by educational and labour status (incl. neither in employment nor in education and training - NEET) (edatt0)
Early leavers from education and training (edatt1)

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

Källuppgifter för tabeller, diagram och kartor (MS Excel)

Externa länkar