Bostadsstatistik

Data från februari 2017. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: december 2018. Den engelska versionen är nyare.

Diagram 1: Befolkningsfördelning efter bostadstyp, 2015
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho01)

Diagram 2: Befolkningsfördelning efter boendeform, 2015
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho02)

Diagram 3: Trångboddhet, 2015
(% av angiven befolkning)
Källa: Eurostat (ilc_lvho05a)

Diagram 4: Boende i bostäder med allvarliga brister, 2014 och 2015
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_mdho06a)

Tabell 1: Överskuldsättningsgrad efter boendeform, 2015
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho07c) och (ilc_lvho07a)

I denna artikel presenteras en översikt av färsk bostadsstatistik i Europeiska unionen (EU), tre av Eftaländerna och Serbien. Artikeln behandlar särskilt bostadstyper, boendeformer (äga eller hyra), boendekvalitet och ekonomisk överkomlighet.

Anständiga bostäder till rimlig kostnad i trygga miljöer är ett basbehov och en grundläggande rättighet. Att tillgodose det behovet, som bidrar till att minska fattigdom och social utestängning, är fortfarande en stor utmaning i flera europeiska länder.

Viktigaste statistiska resultaten

Bostadstyp

År 2015 bodde mer än fyra av tio personer (42,0 %) i EU-28 i lägenheter, drygt en fjärdedel (24,1 %) i parhus och drygt en tredjedel (33,3 %) i fristående hus (se diagram 1). Andelen personer i EU-länderna som bodde i lägenhet var högst i Spanien (65,9 %), Lettland (65,0 %) och Estland (62,6 %). Andelen bosatta i parhus var högst i Nederländerna, Storbritannien (båda 59,9 %) och Irland (51,6 %). Dessa var de enda EU-länder där mer än hälften av befolkningen bodde i parhus. Andelen personer som bodde i fristående hus var högst i Kroatien (73,4 %), Slovenien (65,1 %), Ungern (62,1 %) och Rumänien (60,1 %). Även Serbien (66,1 %) och Norge (61,2 %) rapporterade att mer än sex av tio personer i deras befolkning bodde i fristående hus.

Boendeform

År 2015 bodde mer än en fjärdedel (26,9 %) av befolkningen i EU-28 i ägarbebodda bostäder med utestående bolån eller hypotekslån, medan mer än två femtedelar (42,5 %) av befolkningen bodde i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån. Sju av tio personer (69,4 %) i EU-28 ägde alltså sin bostad, medan 19,7 % hyrde bostad till marknadshyra och 10,9 % hyrde bostad till nedsatt eller ingen hyra.

Mer än hälften av befolkningen i varje EU-land (se diagram 2) bodde i ägarbebodda bostäder 2015. Andelen varierade från 51,8 % i Tyskland till 96,5 % i Rumänien. Andelen personer som bodde i hyresbostäder var därmed inte större än andelen personer som ägde sin bostad i något av EU-länderna. I Schweiz var däremot andelen personer som bodde i hyresbostäder större än andelen som ägde sin bostad, eftersom 55,5 % (uppgifter från 2014) av befolkningen hyrde sin bostad. I Sverige (63,4 %) och Nederländerna (60,1 %) bodde över hälften av befolkningen i ägarbebodda bostäder med utestående bolån eller hypotekslån. Detta var även fallet i Island (62,8 %) och Norge (61,9 %).

Andelen personer som bodde i bostäder med marknadshyra under 2015 var lägre än 10,0 % i elva av EU-länderna. I Tyskland (39,9 %) och Danmark (37,3 %) bodde däremot nästan två femtedelar av befolkningen i hyresbostäder med marknadshyra, vilket också knappt tre tiondelar av befolkningen i Nederländerna (31,7 %), Österrike (29,6 %) och Sverige (29,1 %) gjorde, liksom drygt en femtedel av befolkningen i Luxemburg (21,7 %). Denna andel var ännu större i Schweiz, där den nådde 49,2 % (uppgifter från 2014). Andelen personer som bodde i bostäder med nedsatt eller ingen hyra uppgick till mindre än 20,0 % i alla EU-länderna och de sex icke-medlemsländer för vilka uppgifter visas.

Boendekvalitet

En av de viktigaste faktorerna för bedömning av kvaliteten på boendeförhållandena är tillgången till tillräckligt utrymme i bostaden. Trångboddhetsgraden beskriver andelen personer som är trångbodda, vilket definieras enligt antalet rum per hushåll, hushållets storlek, hushållsmedlemmarnas ålder samt deras familjesituation.

Under 2015 var 16,7 % av befolkningen i EU-28 trångbodd (se diagram 3). Störst var trångboddheten i Rumänien (49,7 %) och Polen (43,4 %). En andel på över 50 % rapporterades i Serbien (53,4 %) och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (51,1 %). Även Turkiet (45,9 %, uppgifter från 2013) rapporterade en relativt stor trångboddhet. Andelen trångbodda var lägst i Cypern (1,4 %), Belgien (1,6 %), Nederländerna (3,3 %), Irland (3,4 %) och Malta (3,5 %), medan sju andra EU-länder liksom Norge, Schweiz (uppgifter från 2014) och Island rapporterade att mindre än 10,0 % av deras respektive befolkning var trångbodd.

Andelen av befolkningen som var trångbodd i EU-28 var oförändrad mellan 2014 och 2015. Den största ökningen bland EU-länderna rapporterades i Lettland, där andelen ökade med 1,6 procentenheter. Även i Sverige, Italien och Grekland ökade andelen med mer än 0,5 procentenheter. Trångboddheten minskade dock i 17 EU-länder. Minskningarna under perioden 2014–2015 var större än 1,0 procentenhet i Slovenien, Tjeckien, Bulgarien och Litauen. Inom den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom (med andra ord personer i hushåll där den ekvivalerade disponibla inkomsten per person understiger 60 % av den nationella medianinkomsten) uppgick trångboddhetsgraden inom EU-28 till 29,5 % under 2015, vilket är cirka 12,8 procentenheter över värdet för befolkningen som helhet. Den högsta trångboddhetsgraden bland den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom registrerades i Ungern (62,0 %), Rumänien (61,7 %), Polen (59,7 %) och Slovakien (57,6 %). Även i Turkiet (72,9 %, uppgifter från 2013), f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (68,1 %) och Serbien (63,6 %) rapporterades en hög grad av trångboddhet hos den befolkning som riskerade att drabbas av fattigdom. I den andra änden av skalan rapporterades den lägsta trångboddhetsgraden för personer som riskerade att drabbas av fattigdom i Cypern (3,5 %), Irland (6,0 %;), Belgien (6,5 %) och Malta (7,7 %). Dessa var de enda EU-medlemsstater som rapporterade att mindre än en person på tio som löper risk att drabbas av fattigdom var trångbodd (se diagram 3).

För att indikatorn för boendekvalitet ska bli så komplett som möjligt tar man förutom trångboddhet även hänsyn till vissa andra aspekter som hänger samman med brister i bostaden – till exempel att det saknas badrum eller toalett, att taket läcker eller att bostaden anses vara för mörk. Andelen boende i bostäder med allvarliga brister definieras som andelen personer som bor i en bostad som anses vara trångbodd, samtidigt som boendet uppfyller minst ett av måtten på brister i bostaden.

Inom hela EU-28 bodde 4,9 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2015 (se diagram 4). I fyra EU-medlemsstater bodde mer än en tiondel av befolkningen i undermåliga bostäder under 2015: Bulgarien registrerade en andel på 11,4 %, och denna andel ökade till 15,5 % i både Ungern och Lettland, och var som högst i Rumänien, där nästan var femte person (19,8 %) hade undermåliga boendeförhållanden. I Nederländerna, Belgien, Finland och Cypern bodde däremot mindre än 1,0 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister under 2015.

Den totala andelen personer i EU-28 som bodde i bostäder med allvarliga brister minskade marginellt mellan 2014 och 2015 med 0,1 procentenhet. De största ökningarna under denna period ägde rum i Polen och Grekland, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 0,7 procentenheter mellan 2014 och 2015. De största minskningarna inträffade i Ungern, Bulgarien, debaltiska medlemsstaterna och Cypern, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister minskade med 1,0 procentenhet eller mer.

Tillgång till bostäder till ett överkomligt pris

Under 2015 bodde 11,3 % av befolkningen i EU-28 i hushåll som spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet (se tabell 1). Den andel av befolkningen vars boendekostnader översteg 40 % av den ekvivalerade disponibla inkomsten var högst för personer i hyresbostäder med marknadshyra (27,0 %) och lägst för personer i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån (6,7 %).

Genomsnittet i EU-28 döljer betydande skillnader mellan EU-länderna. I ett antal medlemsländer levde en förhållandevis liten andel av befolkningen i hushåll med boendekostnader som översteg 40 % av den disponibla inkomsten. Detta gällde särskilt Malta (1,1 %), Cypern (3,9 %), Irland (4,6 %) och Finland (4,9 %). I andra änden av skalan spenderade drygt två femtedelar (40,9 %) av befolkningen i Grekland och strax under en sjättedel av befolkningen i Rumänien (15,9 %), Tyskland (15,6 %) och Danmark (15,1 %) mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

De uppgifter som används i denna artikel härrör huvudsakligen från mikrodata från EU:s statistik över inkomst och levnadsvillkor (EU-Silc). Referensbefolkningen är i samtliga fall privata hushåll vars nuvarande hushållsmedlemmar bor i ett EU-land vid den tidpunkt då uppgifterna samlas in. Människor som lever i kollektiva hushåll och på institutioner utesluts vanligen från referensbefolkningen. Aggregatet för EU-28 är ett befolkningsviktat genomsnitt av den individuella nationella statistiken.

Sammanhang

EU har inget särskilt ansvar på det bostadspolitiska området, utan det är de nationella regeringarna som har ansvar för bostadspolitiken. Många EU-länder står dock inför liknande utmaningar, till exempel hur de ska förnya bostadsbeståndet, planera och bekämpa okontrollerad stadsutbredning, främja hållbar utveckling, hjälpa ungdomar och mindre gynnade grupper att komma in på bostadsmarknaden och främja energieffektivitet bland husägare.

Detta innebär att subventionerat boende, hemlöshet och integration är viktiga frågor på EU:s socialpolitiska dagordning. I avdelning IV i artikel 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastslås följande: ”I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel”. I detta sammanhang nådde man vid ett möte med Europeiska rådet i Nice 2000 en överenskommelse om en uppsättning gemensamma mål för EU:s strategi mot fattigdom och social utestängning, inklusive två mål med anknytning till boende, nämligen att genomföra ”en politik med målsättningen att ge var och en tillgång till en anständig och sund bostad med den standard som krävs för en normal tillvaro i denna bostad (elektricitet, vatten, värme ...) med hänsyn till lokala förhållanden” och att genomföra ”en politik för att undvika avbrott i levnadsvillkoren som kan leda till utslagning, bland annat med avseende på hög skuldsättning, utslagning i skolan eller förlust av bostad”. Detta uppdrag utvidgades 2010 i och med den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (KOM(2010) 758 slutlig), som innefattade en rad åtgärder för att bidra till att minska antalet människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner personer fram till 2020 (jämfört med 2008) – se även artikeln om statistik över social integration.

Se även

Living conditions in Europe - housing quality (på engelska)
Housing price statistics - house_price_index (på engelska)
People at risk of poverty or social exclusion (på engelska)
Quality of life indicators - material living conditions (på engelska)
Statistik över inkomstfördelning

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Quality of life - Facts and views — Statistical books (på engelska)
Living conditions in Europe — 2014 edition — Statistical books (på engelska)
European social statistics — 2013 edition — Statistical books (på engelska)
Housing conditions in Europe — Statistics in focus 4/2011 (på engelska)

Viktigaste tabellerna

Income and living conditions (t_ilc), se

Living conditions (t_ilc_lv) (på engelska)

Housing conditions (t_ilc_lvho) (på engelska)

Overcrowding rate (t_ilc_lvho_or) (på engelska)

Housing cost burden (t_ilc_lvho_hc) (på engelska)

Material deprivation (t_ilc_md) (på engelska)

Housing deprivation (t_ilc_mdho) (på engelska)

Databasen

Income and living conditions (ilc), se

Living conditions (ilc_lv) (på engelska)

Housing conditions (ilc_lvho) (på engelska)

Overcrowding rate (ilc_lvho_or) (på engelska)

Under-occupied dwellings (ilc_lvho_uo) (på engelska)

Housing cost burden (ilc_lvho_hc) (på engelska)

Material deprivation (ilc_md) (på engelska)

Housing deprivation (ilc_mdho) (på engelska)

Övrig information

Förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)
Förordning (EG) nr 1553/2005 av den 7 september 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)
Förordning (EG) nr 1791/2006av den 20 november 2006 om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller ... statistik ... med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning
Förordning (EU) nr 1157/2010 av den 9 december 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–Silc) vad gäller 2012 års förteckning över sekundära målvariabler för boendeförhållanden

Externa länkar