Bostadsstatistik

This article has been archived, for updated data see Living conditions in Europe - housing.


Uppgifter från maj 2020.

Planerad uppdatering: oktober 2021.

I korthet

En majoritet av befolkningen i alla EU-27-länder ägde sin bostad 2018, med en andel på från 51,4 % i Tyskland till 96,4 % i Rumänien. Genomsnittet för EU-27 var 70,0 %.

Under 2018 var 17,1 % av befolkningen i EU-27 trångbodd. Den högsta andelen bland EU:s 27 medlemsländer återfanns i Rumänien (46,3 %).

Totalt sett i EU-27 bodde 4,3 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2018.

I EU-27-länderna var andelen hyresgäster med alltför höga boendekostnader för bostäder som hyrdes till marknadshyra 2018 högst i Grekland, där 83,1 % av dem lade 40 % eller mer av sin inkomst på boendet.

[[File:Housing statistics interactive_SILC2020-SV.XLSX]]

Höga boendekostnader: andel av befolkningen i hushåll som spenderade 40 % eller mer av sin disponibla inkomst på boende, 2018

I denna artikel presenteras en översikt över den senaste bostadsstatistiken i Europeiska unionen (EU), Förenade kungariket, tre av Eftaländerna och fyra kandidatländer. Artikeln behandlar särskilt bostadstyper, boendeformer (äga eller hyra), boendekvalitet och ekonomisk överkomlighet.

Anständiga bostäder till rimlig kostnad i trygga miljöer är ett basbehov och betraktas av många som en grundläggande rättighet. Att tillgodose det behovet, vilket bidrar till att minska fattigdom och social utestängning, är fortfarande en stor utmaning i flera europeiska länder.

Artikeln i sin helhet

Bostadstyp

År 2018 bodde 46,0 % av befolkningen i EU-27 i lägenhet, nästan en femtedel (18,6 %) i parhus och lite drygt en tredjedel (34,7 %) i friliggande småhus (se diagram 1).

I EU:s medlemsländer var andelen som bodde i lägenhet under 2018 minst 60,0 % i Lettland (66,2 %), Spanien (64,9 %), Estland (61,5 %) och Grekland (60,6 %), och strax under den nivån i Litauen (59,5 %). Ungefär samma andel bodde i lägenhet i Schweiz (62,5 %). Den andel som bodde i friliggande småhus var högst bland EU:s medlemsländer i Kroatien (69,7 %), Slovenien (66,2 %), Rumänien (65,2 %) och Ungern (64.6 %). Danmark och Polen var de enda andra medlemsländerna där en majoritet av befolkningen bodde i friliggande småhus. Även i Nordmakedonien (74,6 %), Serbien (63,6 %) och Norge (57,5 %) rapporterades att en många var bosatta i friliggande småhus. Den högsta andel som bodde i parhus i EU-länderna registrerades i Nederländerna (58,0 %), Irland (52,1 %), Malta (41,5 %) och Belgien (40,6 %). Dessa var de enda EU-länder där två femtedelar eller mer av befolkningen bodde i parhus. I Förenade kungariket var den här andelen ännu högre, med så mycket som 60,8 %.

Diagram 1: Befolkningsfördelning efter bostadstyp, 2018
(%)
Källa: Eurostat (ilc_lvho01)

Boendeform

År 2018 bodde en fjärdedel (24,9 %) av befolkningen i EU-27 i ägarbebodda bostäder med bolån eller hypotekslån, medan mer än två femtedelar (45,1 %) av befolkningen bodde i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån (se diagram 2). Sju av tio personer (70,0 %) i EU-27 ägde alltså sin bostad, medan runt en femtedel (20,8 %) var hyresgäster som hyrde bostaden till marknadspriset och ungefär en tiondel (9,3 %) hyrde bostad till nedsatt eller ingen hyra.

Diagram 2: Befolkningsfördelning efter boendeform, 2018
(%)
Källa: Eurostat (ilc_lvho02)

Mer än hälften av befolkningen i varje EU-land bodde i ägarbebodda bostäder 2018. Andelen varierade från 51,4 % i Tyskland till 96,4 % i Rumänien. I Schweiz var däremot andelen personer som bodde i hyresbostäder större än andelen som ägde sin bostad, eftersom 57,5 % av befolkningen hyrde sin bostad.

I Nederländerna (60,5 %) och Sverige (51,7 %) bodde över hälften av befolkningen i ägarbebodda bostäder med bolån eller hypotekslån. Detta var även fallet i Island (63,9 %, uppgifter från 2016) och Norge (60,1 %).

Andelen personer som bodde i hyresbostäder med marknadshyra under 2018 var lägre än 10,0 % i elva av EU-länderna. I Tyskland (40,8 %) och Danmark (39,4 %) bodde däremot runt två femtedelar av befolkningen i hyresbostäder med marknadshyra, vilket också över en tredjedel av befolkningen i Sverige (35,0 %), och omkring tre tiondelar av befolkningen i Nederländerna (30,2 %) och Österrike (29,7 %) gjorde, liksom omkring en femtedel av befolkningen i Luxemburg (23,4 %), Grekland (21,3 %) och Belgien (19,4 %). Den andel personer som bodde i hyreslägenheter till marknadspris var ännu högre i Schweiz, där det var över hälften (51,1 %).

Andelen personer som bodde i bostäder med nedsatt eller ingen hyra uppgick till mindre än 20,0 % i alla EU-länderna och de åtta icke-medlemsländer för vilka uppgifter visas.

Boendekvalitet

En av de viktigaste faktorerna för bedömning av kvaliteten på boendeförhållandena är tillgången till tillräckligt utrymme i bostaden. Trångboddhetsgraden beskriver andelen personer som är trångbodda, vilket definieras enligt antalet rum per hushåll, hushållets storlek, hushållsmedlemmarnas ålder samt familjesituationen.

Under 2018 var 17,1 % av befolkningen i EU-27 trångbodd

Den högsta andelen trångbodda i EU-länderna (se diagram 3) fanns i Rumänien (46,3 %), medan mer än 50 % var trångbodda i Montenegro (57,7 %, uppgifter från 2017) och (Serbien 53,3 %). Den lägsta andelen trångbodda rapporterades i Cypern (2,5 %), Irland (2,7 %), Malta (3,4 %), Nederländerna (4,1 %) och Spanien (4,7 %), alla under 5,0 %, medan sju andra EU-länder (samt Förenade kungariket, Norge, Schweiz och Island (uppgifter från 2016)) rapporterade att mindre än 10,0 % av deras respektive befolkning var trångbodd.

Diagram 3: Trångboddhet, 2018
(%)
Källa: Eurostat (ilc_lvho05a)

Inom den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom (det vill säga personer i hushåll där den ekvivalerade disponibla inkomsten per person är under 60 % av den nationella medianinkomsten), var andelen trångbodda i EU-27 28,9 % under 2018, vilket är cirka 11,8 procentenheter över andelen bland befolkningen som helhet (se diagram 3).

Den högsta andelen trångbodda bland de som löper risk att drabbas av fattigdom registrerades i Rumänien (56,4 %), Slovakien (54.9 %), Bulgarien (48,7 %) och Polen (47,7 %). Hög andel trångboddhet bland de som löper risk att drabbas av fattigdom rapporterades också i Turkiet (70,7 %, uppgifter från 2017), Montenegro (69,6 %, uppgifter från 2017), Nordmakedonien och Serbien (båda med 60,6 %). I den andra änden av intervallet rapporterades den lägsta trångboddhetsgraden för personer som löper risk att drabbas av fattigdom på öar, nämligen Malta (7,0 %), Cypern (5,2 %) och Irland (4,2 %). Dessa tre var de enda EU-länder som rapporterade att mindre än en person av tio som löper risk att drabbas av fattigdom var trångbodd, en situation som också kunde observeras i Förenade kungariket (9,8 %).

Förutom trångboddhet omfattar indikatorn även vissa andra aspekter som hänger samman med brister i bostaden – till exempel att det saknas badrum eller toalett, att taket läcker eller att bostaden anses vara för mörk. Andelen boende i bostäder med allvarliga brister definieras som andelen personer som bor i en bostad som anses vara trångbodd, samtidigt som boendet uppfyller minst ett av måtten på brister i bostaden.

I hela EU-27 bodde 4,3nbsp;% av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2018

I tre EU-länder bodde minst en tiondel av befolkningen i bostäder med allvarliga brister under 2018: I Bulgarien registrerades en andel på 10,1 %, medan andelen var högre i både Lettland (14,9 %) och Rumänien (16,1 %). Den här situationen kunde också observeras i alla de kandidatländer som det visas uppgifter för (från 2017 och 2018) i diagram 4. I Finland (0,9 %) och Irland (0,8 %) bodde däremot mindre än 1,0 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister under 2018, och detsamma gällde Norge.

Diagram 4: Andel boende i bostäder med allvarliga brister, 2017 och 2018
(%)
Källa: Eurostat (ilc_mdho06a)

Den totala andelen personer i EU-27 som bodde i bostäder med allvarliga brister minskade något mellan 2017 och 2018, en minskning på 0,2 procentenheter. De största ökningarna i EU-länderna ägde rum i Frankrike, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 0,6 procentenheter mellan 2017 och 2018, samt i Danmark, Tyskland och Spanien där andelen ökande med 0,5 procentenheter. Den absolut största minskningen i EU-länderna ägde rum i Ungern, där andelen minskade med 8,4 procentenheter från 15,9 % till 7,5 %, det bör dock noteras att det finns ett brott i serien. Minskningar på mellan 1,1 och 1,5 procentenheter observerades i Slovakien, Litauen, Österrike, Polen och Rumänien. En relativt stor minskning (på 3,4 procentenheter) rapporterades även i Serbien.

Tillgång till bostäder till ett överkomligt pris

År 2018 bodde 9,6 % av befolkningen i EU-27 i hushåll som lade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boende

Den andel av befolkningen vars boendekostnader översteg 40 % av den ekvivalerade disponibla inkomsten var högst för personer i hyresbostäder med marknadshyra (25,1 %) och lägst för personer i ägarbebodda bostäder med bolån eller hypotekslån (4,0 %) (setabell 1).

Tabell 1: Bostäder med alltför höga boendekostnader, analyserade efter boendeform, 2018
(%)
Källa: Eurostat (ilc_lvho07c)

Genomsnittet i EU-27 döljer betydande skillnader mellan EU-länderna. I ett antal medlemsländer levde en förhållandevis liten andel av befolkningen i hushåll med boendekostnader som översteg 40 % av deras disponibla inkomst under 2018. Detta gällde särskilt Malta (1,7 %) och Cypern (2,0 %). I den andra änden av skalan lade två femtedelar (39,5 %) av befolkningen i Grekland och mer än en sjättedel (17,9 %) av befolkningen i Bulgarien över 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. I Danmark var andelen ungefär en sjundedel av befolkningen (14,7 %) och i Tyskland (14,2 %).

Om man tittar på boendeformen med högst andel befolkning vars boendekostnader överstiger 40 % av den disponibla inkomsten, det vill säga personer som hyrde sin bostad till marknadshyra, observerades det också stora skillnader mellan EU-länderna. Under 2018 fanns det sex EU-länderna där mer än en tredjedel av den befolkning som hyrde sin bostad till marknadshyra lade mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. Denna andel av befolkningen översteg två femtedelar i Rumänien (46,3 %) och Ungern (46,9 %), uppgick till hälften i Bulgarien (50,1 %) och fler än fyra av fem (83,1 %) i Grekland. I andra änden av skalan rapporterade Malta (12,1 %), Lettland (11,5 %) och Cypern (11,3 %) den lägsta andelen hyresgäster med alltför höga boendekostnader för bostäder som hyrdes till marknadshyra.

Källuppgifter för tabeller och diagram

Källuppgifter

De uppgifter som används i den här artikeln kommer huvudsakligen från mikrodata från EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC). EU-SILC-undersökningen genomförs årligen och är den huvudsakliga undersökningen för att mäta inkomst- och levnadsvillkor i Europa. Referensbefolkningen är i samtliga fall privata hushåll vars nuvarande hushållsmedlemmar bor i ett EU-land vid den tidpunkt då uppgifterna samlas in. Människor som lever i kollektiva hushåll och på institutioner och utesluts vanligen från referensbefolkningen. Uppgifterna för EU och euroområdet är ett befolkningsviktat genomsnitt av de nationella uppgifterna.

Tabellerna i denna artikel använder följande beteckning:

Värde i kursiv stil     datavärdet är en prognos, preliminärt eller uppskattat och kan därför troligen komma att ändras;
: värde saknas, omfattas av sekretess eller är otillförlitligt.

Sammanhang

Bostadsförhållandena påverkar människors livskvalitet på många sätt; de ger skydd, säkerhet, utrymme för privatliv och en plats där det går att koppla av, studera, arbeta och leva. Bostäderna kan också ses som en del av den omgivande miljön när det gäller deras närhet till barnomsorg, skolor, arbetsplatser, rekreationsmöjligheter, butiker, offentlig service osv. Finansieringen av en bostad, oavsett om den ägs eller hyrs, är en stor fråga för många hushåll, som ofta är förknippad med boendekvalitet.

EU har inget särskilt ansvar på det bostadspolitiska området, utan det är de nationella regeringarna som ansvarar för bostadspolitiken. Många EU-länder står dock inför liknande utmaningar, till exempel hur de ska förnya bostadsbeståndet, planera att bekämpa okontrollerad bostadsutbredning, främja hållbar utveckling, hjälpa ungdomar och mindre gynnade grupper att komma in på bostadsmarknaden och främja energieffektivitet bland husägare.

Sociala bostäder, hemlöshet och integration är viktiga frågor på EU:s socialpolitiska dagordning. I avdelning IV i artikel 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastställs följande: ”I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel”. I detta sammanhang nåddes vid ett möte med Europeiska rådet i Nice 2000 en överenskommelse om en uppsättning gemensamma mål för EU:s strategi mot fattigdom och social utestängning, inklusive två mål med anknytning till boende, nämligen att genomföra ”en politik med målsättningen att ge var och en tillgång till en anständig och sund bostad med den standard som krävs för en normal tillvaro i denna bostad (elektricitet, vatten, värme...) med hänsyn till lokala förhållanden” och att genomföra ”en politik för att undvika avbrott i levnadsvillkoren som kan leda till utslagning, bland annat med avseende på hög skuldsättning, utslagning i skolan eller förlust av bostad”. Detta uppdrag utvidgades 2010 i och med den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (COM(2010) 758 final), som innefattade en rad åtgärder för att bidra till att minska antalet människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner personer fram till 2020 (jämfört med 2008) – se även artikeln om personer som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar




Living conditions (t_ilc_lv)
Housing conditions (t_ilc_lvho)
Overcrowding rate (t_ilc_lvho_or)
Housing cost burden (t_ilc_lvho_hc)
Material deprivation (t_ilc_md)
Housing deprivation (t_ilc_mdho)
Living conditions (ilc_lv)
Housing conditions (ilc_lvho)
Overcrowding rate (ilc_lvho_or)
Under-occupied dwellings (ilc_lvho_uo)
Housing cost burden (ilc_lvho_hc)
Material deprivation (ilc_md)
Housing deprivation (ilc_mdho)