Archive:Statistik över förnybar energi

Data från januari 2018. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Database.. Planerad uppdatering av artikeln: juli 2019.

Diagram 1: Andel förnybar energi av den slutliga energianvändningen (brutto), 2004 och 2016
Källa: Eurostat (t2020_31)

Diagram 2: Andel förnybara energikällor i transporter, 2016
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Diagram 3: Primärproduktion av förnybar energi, EU-28, 1990–2016
(Mtoe)
Källa: Eurostat (nrg_110a)

Diagram 4: Inhemsk användning (brutto) av förnybara energikällor, EU-28, 1990-2016
(Mtoe)
Källa: Eurostat (nrg_110a)

Tabell 1: Andel förnybar energi av den inhemska energianvändningen (brutto), 2016
(%)
Källa: Eurostat (nrg_100a) och (nrg_107a)

Tabell 2: Andel förnybar energi av den slutliga energianvändningen (brutto), 2004–2016
(%)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Figur 5: El producerad från förnybara energikällor, EU-28, 1990–2016
(TWh)
Källa: Eurostat (nrg_105a)

Tabell 3: Andel el producerad från förnybara energikällor, 2004–2016
(% av bruttoelanvändning)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Tabell 4: Andel förnybara energikällor avseende värme och kyla, 2004–2016
(%)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Tabell 5: Andel förnybara energikällor i transporter, 2004–2016
(%)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Diagram 6: Primärproduktion av flytande biobränslen, EU-28, 1990–2016
(Mtoe)
Källa: Eurostat (nrg_110a)

Den här artikeln innehåller ny statistik om förnybara energikällor i Europeiska unionen (EU). Förnybara energikällor omfattar vindkraft, solenergi (termisk energi, koncentrerad solenergi och solcellsenergi), vattenkraft, tidvattenkraft, geotermisk energi, biobränslen och förnybartavfall.

Det finns många potentiella fördelar med att använda förnybar energi, bl.a. minskade utsläpp av växthusgaser, diversifiering av energiförsörjningen och minskat beroende av marknaderna för fossila bränslen (framför allt olja och gas). Tillväxten inom förnybara energikällor kan också stimulera sysselsättningen i EU genom att skapa arbetstillfällen på miljöteknikområdet.

Viktigaste statistiska resultaten

Den förnybara energin har ökat starkt i EU på senare år. Mer konkret har andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen nästan fördubblats under de senaste åren från cirka 8,5 % under 2004 till 17,0 % under 2016.

Drivkraften för den här positiva utvecklingen har varit de rättsligt bindande mål för en ökad andel förnybar energi som fastställdes i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Samtidigt som EU som helhet är på väg att uppnå målen för 2020 kommer en delEU-länder att behöva vidta ytterligare åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter vad gäller de två huvudsakliga målen: den totala andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen (se diagram 1) och andelen förnybar energi i transporter (se diagram 2).

Primärproduktion av förnybar energi

Primärproduktionen av förnybar energi i EU-28 2016 uppgick till 211 miljoner ton oljeekvivalenter (toe). Mängden förnybar energi som producerades i EU-28 ökade med totalt 66,6 % mellan 2006 och 2016, vilket motsvarar en genomsnittlig ökning med 5,3 % per år.

Den största källan till förnybar energi i EU-28 var trä och andra fasta biobränslen, som stod för 49,4 % av primärproduktionen av förnybar energi under 2016 (se diagram 3). Den näst största källan i den förnybara energimixen var vattenkraft (14,3 % av totalen), följt av vindkraft (12,4 %). Även om produktionen låg kvar på en relativt låg nivå skedde en snabb ökning av vindkrafts- och solkraftsproduktionen. Solkraften stod för 6,3 % av den förnybara energiproduktionen i EU-28 år 2016, medan den geotermiska energin utgjorde 3,2 %. Produktionen av tidvatten-, våg- och havsenergi ligger i dag på en mycket låg nivå och sker framför allt i Frankrike och Storbritannien.

Användning av förnybar energi

Förnybara energikällor stod för 13,2 % av den inhemska bruttoenergianvändningen i EU-28 år 2016. Det är fortfarande trä och annan fast biomassa som bidrar mest till den förnybara energimixen. Redan 1990 stod vattenkraft och trä för 91,5 % . Ökningen har dock varit mycket långsammare än för andra källor. Deras sammanlagda andel sjönk därför till 59,3 % år 2016. Utvecklingen för den inhemska bruttoenergianvändningen av förnybar energi visas grafiskt i diagram 4 (där elproduktionen inte är normaliserad).

Den andel av den inhemska bruttoenergianvändningen (se tabell 1) som kom från förnybara energikällor var förhållandevis hög i Danmark (28,7 %), Österrike (29,6 %) och Finland (30,7 %) och utgjorde mer än en tredjedel i Lettland (37,2 %) och Sverige (37,1 %), liksom i Island (82,7 %).

Andelen förnybar energi i den inhemska bruttoenergianvändningen ska inte förväxlas med andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen (som är den officiella indikatorn för att övervaka de mål för 2020 som fastställs idirektiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor). De exakta definitionerna av inhemsk energianvändning (brutto) och slutlig energianvändning (brutto) hittar du i avsnittet Uppgifternas tillgänglighet och källor.

Andel förnybar energi i den slutliga energianvändningen (brutto)

EU strävar efter att mer än 20 % av den slutliga bruttoenergianvändningen ska komma från förnybara källor senast år 2020. Målet har fördelats mellan de olika EU-länderna, och nationella handlingsplaner har utarbetats som stakar ut en färdväg för utvecklingen av förnybar energi i de olika EU-länderna. I diagram 1 visas de senaste tillgängliga uppgifterna för den andel av den slutliga bruttoenergianvändningen som kommer från förnybara energikällor och de mål som satts för 2020. I EU-28 utgjorde förnybar energi 17,0 % av den slutliga energianvändningen (brutto), jämfört med 8,5 % år 2004.

I Sverige kom mer än hälften (53,9 %) av den slutliga bruttoenergianvändningen från förnybara energikällor 2016 vilket är den överlägset största andelen bland EU-länderna före Finland (38,7 %), Lettland (37,2 %), Österrike (33,5 %) och Danmark (32,2 %). I motsats till dessa länder registrerades den lägsta andelen förnybar energi i Luxemburg (5,4 %), Malta och Nederländerna (båda 6,0 %), Belgien (8,7 %) samt Storbritannien och Cypern (båda med 9,3 %). De senaste tillgängliga uppgifterna för 2016 visar att Frankrike, Nederländerna och Irland måste öka andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen med minst 6,0 procentenheter var för att nå målen. Som jämförelse hade elva EU-länder redan överträffat sina mål för 2020. Målen överträffades med störst marginal i Kroatien, Sverige och Estland. En del uppgifter om Greklands andel 2016 har uppskattats av Eurostat.

Jämfört med genomsnittet 2015–2016 för det vägledande förloppet enligt direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor framgår det att Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien låg under värdena för det andra vägledande förloppet, medan andra länder låg över.

I tabell 2 finns uppgifter för alla EU-länder och även värden för det vägledande förloppet.

Andelen förnybar energi delas upp i tre olika delar (el, värme och kyl samt transport).

Andel förnybar energi – el

År 2016 stod el från förnybara energikällor för mer än en fjärdedel (29,6 %) av bruttoelanvändningen totalt i EU-28. Den näst största källan var vattenkraft följt av vindkraft (se diagram 5). Enligt redovisningsreglerna i direktiv 2009/28/EG ska el som produceras av vattenkraft och vindkraft normaliseras för att ta hänsyn till årliga variationer i vädret (vattenkraft normaliseras för de senaste 15 åren och vindkraft för de senaste 5 åren). Ökningen av el producerad från förnybara energikällor under perioden 2006–2016 återspeglar i stort sett en ökning inom tre förnybara energikällor i hela EU – framför allt vindkraftverk men även solenergi och fasta biobränslen (inklusive förnybart avfall). Även om vattenkraften fortfarande var den enskilt största förnybara energikällan för elproduktion i EU-28 år 2016 (36,9 % av totalen) producerades förhållandevis lika mycket el från vattenkraft jämfört med tio år tidigare, eftersom produktionen steg med totalt 10,8 %. Andelen el producerad från solkraft och vindkraftverk i EU-28 var däremot 44,4 gånger respektive 3,7 gånger så hög 2016 som 2006. Som en följd ökade vindkraftens och solenergins andel av den totala mängd el som producerades från förnybara energikällor till 31,8 % respektive 11,6 % år 2016. Ökningen av el från solenergi var dramatisk: produktionen steg från bara 2,5 TWh år 2006, gick förbi geotermisk energi 2008, och nådde en nivå på 110,8 TWh år 2016. Under denna tioårsperiod ökade solenergins andel av all el som producerades från förnybara energikällor i EU-28 från 0,3 % till 11,6 %. Tidvatten-, våg- och havsenergi bidrog med bara ca 0,05 % av den energi som producerades från förnybara energikällor i EU-28 år 2016.

Variationen mellan olika EU-länder är stor. I Österrike (72,6 %) och Sverige (64,9 %) producerades minst tre femtedelar av den el som användes från förnybara energikällor – i stor utsträckning vattenkraft och fasta biobränslen – medan mer än hälften av den el som användes i Portugal (54,1 %), Danmark (53,7 %) och Lettland (51,3 %) kom från förnybara energikällor. Andelen el från förnybara energikällor i Cypern, Ungern, Luxemburg och Malta var däremot mindre än 10 % (se tabell 3).

Andel förnybar energi – värme och kyla

År 2016 stod förnybara energikällor för 19,1 % av total energianvändning för värme och kyla i EU-28. Det är en stor ökning från 10,3 % år 2004. Den ökade användningen i industrin, tjänstesektorn och för bostäder (byggsektorn) bidrog till tillväxten. Aerotermisk, geotermisk och hydrotermisk värmeenergi som avskiljs från värmepumpar tas med i beräkningen om den rapporteras av EU-länderna. Andelen förnybar energi avseende värme och kyla visas i tabell 4.

Andel förnybar energi – transport

EU-länderna har enats om att fastställa ett gemensamt mål på 10 % för andelen förnybar energi i transporter (bl.a. flytande biobränslen, vätgas, biometan, grön el) senast år 2020.

Den genomsnittliga andelen förnybar energi i transporter ökade från 1,4 % år 2004 till 7,1 % år 2016. Den relativa andelen förnybar energi i transporter i EU-länderna varierade mellan hela 30,3 % i Sverige och 10,6 % i Österrike till mindre än 2,0 % i Kroatien, Grekland, Slovenien och Estland (se diagram 2).

I vissa EU-länder ökade användningen av förnybar energi i transportbränsle snabbt. Det gällde i synnerhet Irland, Grekland, Luxemburg och Finland.

Mer information om andelen förnybar energi i transporter visas i tabell 5.

Den mest använda förnybara energikällan i transporter var flytande biobränsle, som vanligtvis blandas med fossila bränslen. I diagram 6 visas utvecklingen för produktionen av flytande biobränslen i Europeiska unionen under de senaste åren.

I EU har de bindande målen för 2020 lett till en stor ökning av produktionen av flytande biobränsle, varav biodiesel är den som produceras mest, följt av biobensin och andra flytande biobränslen.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Metodik

Den statistik som presenteras i den här artikeln baseras på uppgifter som har sammanställts i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, och har beräknats på basis av energistatistik som samlas in med stöd av förordning (EG) nr 1099/2008 om energistatistik, senast ändrad i november 2017 genom förordning (EU) 2017/2010.

De senaste tillgängliga uppgifterna om andelen förnybar energi är från referensåret 2016. Uppgifter finns tillgängliga för alla EU-länder (med undantag för vissa uppgifter från Grekland för 2016, vilka har uppskattats av Eurostat) samt för EES-länderna Island och Norge, och även för Albanien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. I allmänhet är uppgifterna fullständiga, nya och kan jämföras mellan länderna på ett tillförlitligt sätt. Listan över tillgängliga länder och andra uppgifter kan variera lite i de allmänna uppgifterna om förnybara energikällor, eftersom den tidiga publiceringen av den här artikeln äger rum före publiceringen av Eurostats officiella energibalanser för 2016. De uppgifter som finns tillgängliga för den här artikeln kommer att kompletteras och uppdateras (om det är nödvändigt) när balanserna för 2016 har publicerats officiellt av Eurostat i början av februari. Dessutom har de senaste uppdaterade uppgifterna hämtats från den interna produktionsdatabasen (endast tillgängligt internt på Eurostat). Länkarna till de officiella datakällorna i Eurostats offentliga databas kommer därför inte att visa de uppdaterade uppgifterna förrän den uppdaterats officiellt i början av februari.

Andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen pekas ut som en nyckelindikator för att mäta framstegen inom ramen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. Indikatorn kan betraktas som en skattning i syfte att övervaka direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Statistiksystemen i vissa länder är dock inte tillräckligt utvecklade för att uppfylla direktivets krav för vissa tekniker för energi från förnybara energikällor. Till exempel är det få länder som rapporterar omgivningens värmeenergi för värmepumpar.

Alla beräkningar tar hänsyn till specifika bestämmelser enligt direktiv 2009/28/EG sedan det ändrades av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Statistiska revideringar är en viktig aspekt som ska tas med i beräkningen när uppgifter tolkas. De senaste uppgifterna för 2005 visar en liten variation i de uppgifter som fanns tillgängliga när direktivet utarbetades och antogs under 2007–2008. Förändringarna beror på revideringar av de datamängder som överförts av EU-länderna som svar på årliga energienkäter. Till följd av revideringen av uppgifterna om hushållens användning av biomassa visar de uppdaterade uppgifterna för Kroatien att landets användning av energi från förnybara energikällor har överstigit målet för 2020 sedan 2004 (det första året som värden finns tillgängliga för). Men Kroatien är inte det enda fallet. Det bör påpekas att direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor har lett till att ländernas övervakning av flödet av förnybara energiprodukter inom sina respektive ekonomier har blivit mer exakt. Ett talande exempel är användningen av biomassa, där länderna inför nya och mer detaljerade undersökningar för att göra det möjligt att samla in mer uppgifter om den slutliga energianvändningen baserad på biomassa. Flera länder reviderar följaktligen sina uppgifter vilket leder till en ökning av deras andel förnybar energi (t.ex. Kroatien, Frankrike, Litauen och Ungern).

Inhemsk energianvändning (brutto) motsvarar den totala mängden energiresurser som används för alla syften.

Energi tillgänglig för slutlig användning motsvarar den totala mängden energiresurser som finns tillgängliga för konsumenter (privatpersoner, affärs- och industrisektorn). Den inkluderar inte den energi som används i omvandlingsprocesser (t.ex. elkraftverk, bränsleraffinaderier, masugnar). Den omfattar däremot energiprodukter som kan användas för andra syften än energi (t.ex. i kemiska processer).

I direktiv 2009/28/EG definieras slutlig energianvändning (brutto) som de energiprodukter som för energiändamål levereras till industrin, transportsektorn, hushållen, servicesektorn, inbegripet offentliga tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen, inbegripet användningen av el och värme inom energisektorn i samband med el- och värmeproduktion samt inbegripet förluster av el och värme vid distribution och transmission.

Energiproduktionen från icke förnybart kommunalt avfall drogs av från biomassans bidrag till värme- och elproduktion. Energianvändningen för transport i rörsystem inkluderades i den slutliga bruttoenergianvändningen i linje med klassificeringen av sektorer i förordning om energistatistik. För att förbättra exaktheten och förenligheten med nationell statistik vid beräkningen av andelen förnybar energi användes nationella värmevärden, när de fanns tillgängliga, för att omvandla mängder av alla energiprodukter till energienheter istället för normalvärmevärden.

Kommissionen har först nyligen fastställt slutgiltiga riktlinjer för redovisning av energi från värmepumpar. En del länder har ännu inte förbättrat sina nationella statistiksystem så att de kan redovisa alla förnybara energikällor (t.ex. förnybar energi från värmepumpar). Trots bristen på en godkänd statistisk metod vid tidpunkten för insamlingen av uppgifter beaktades förnybar energi från värmepumpar i de fall då tillräcklig information lämnades in av EU-länderna, för att få en så heltäckande statistik som möjligt Det förekommer därför en del små skillnader mellan de uppgifter som används för den här publikationen och de som publiceras i energibalanserna.

Energistatistiken och energibalanserna som finns tillgängliga från Eurostat skiljer inte mellan hållbara och icke hållbara förnybara energikällor. Den uppdelningen är möjlig att göra i beräkningsverktyget (SHARES^[1]) som tagits fram av Eurostat, där rapporterande länder måste tillhandahålla ytterligare information i detta hänseende. Om inget annat uttryckligen anges inbegriper förnybar energi samtliga förnybara energikällor, både de som uppfyller och de som inte uppfyller hållbarhetskriterier.

Uppgifter för perioden 2004–2010: Direktiv 2009/28/EG fanns inte eller hade nyligen antagits. Det hade ännu inte införlivats i nationell lagstiftning i de flesta EU-länder. Värdena för de åren används inte för att bedöma om det vägledande förlopp som anges i del B i bilaga I till direktivet följs. Enligt direktiv 2009/28/EG får endast biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterier tas med i beräkningen av målen. Det beslutades dock att alla biodrivmedel och flytande biobränslen skulle tas med för att beräkna täljaren i andelen energi från förnybara energikällor för åren 2004–2010.

Uppgifter från och med 2011: Kraven i artikel 17 (Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen) måste bedömas i förhållande till artikel 18 (Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen). Från och med referensåret 2011 ska länderna endast rapportera de biodrivmedel och flytande biobränslen som de kan påvisa fullt ut uppfyller både artikel 17 och artikel 18. Endast de biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller kraven får tas med i beräkningen av respektive andel förnybar energi. Användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen intygades inte uppfylla kraven (hållbarhet) för perioden 2011–2015 på grund av att genomförandet av direktiv 2009/28/EG var fördröjt i vissa länder. Medan andelen förnybar energi som helhet ökar sedan 2004, minskade andelen för transporter mellan 2010 och 2011. Detta kan delvis tillskrivas en total avsaknad av biodrivmedel som uppfyllde kraven i flera EU-länder (länderna rapporterade en användning av en del biodrivmedel men ingen eller mycket lite som uppfyllde kraven 2011). Eftersom en del länder ännu inte fullt ut har genomfört alla bestämmelser i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, redovisas en del biodrivmedel och flytande biobränslen som att de inte uppfyller kraven (hållbarhet) för perioden 2011–2015.

Andelen el från förnybara energikällor definieras som förhållandet mellan el som produceras från förnybara energikällor och den slutliga bruttoenergikonsumtionen. Direktiv 2009/28/EG fastställer att den slutliga energianvändningen (brutto) av el från förnybara energikällor är den el som producerats från förnybara energikällor. Detta omfattar vattenkraft (med undantag av elproduktion från pumpkraftverk som använder tidigare uppumpat vatten) liksom el från fasta biobränslen/avfall, vind- och solenergiinstallationer samt jordvärmeanläggningar. Direktivet kräver dessutom att elproduktionen från vattenkraft och vindkraft ska normaliseras. På grund av normaliseringskravet på 15 år för vattenkraftsproduktion och tillgången till energistatistik (som för EU-28:s del börjar med år 1990) finns inga långa tidsserier tillgängliga för denna indikator.

I syfte att beräkna andelen förnybara energikällor avseende värme och kyla, definieras slutlig energianvändning från förnybara energikällor som den slutliga energianvändningen av förnybara energikällor i industrin, hushåll, tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen i syfte att användas för värme och kyla, plus fjärrvärme som producerats av förnybar energi. Den totala slutliga användningen av värme och kyla är den slutliga användningen av alla energiprodukter, med undantag av el, i andra syften än transport, plus användningen av värme för eget bruk på elkraftverk och värmeanläggningar samt värmeförluster i nät. Du hittar en mer detaljerad definition i SHARES tool manual.

Andelen förnybar energi i bränsle som används inom transportsektorn beräknas på grundval av energistatistiken enligt de metoder som anges i direktiv 2009/28/EG. Fram till 2010 ingick alla flytande biobränslen i beräkningen av denna indikator. Från och med 2011 omfattar uppgifterna om flytande biobränslen endast flytande biobränslen som överensstämmer med direktiv 2009/28/EG (dvs. de som uppfyller hållbarhetskravet).

Sammanhang

Europeiska kommissionen har upprättat ett flertal energistrategier för en säkrare, hållbarare och mera koldioxidsnål ekonomi. Förutom att användningen av förnybara energikällor bidrar till att bekämpa klimatförändringarna genom minskade växthusgaser leder den sannolikt också till säkrare energiförsörjning, större mångfald i energiförsörjningen, mindre luftföroreningar och möjlighet till nya jobb i miljösektorn och sektorn för förnybar energi.

Det 2020 energi- och klimatpaket för 2020 som antogs i december 2008 innebar ytterligare en drivkraft för att öka användningen av förnybara energikällor till 20 % av den totala energianvändningen senast år 2020 och innehöll samtidigt krav på minskad energianvändning och minskade utsläpp av växthusgaser med 20 %. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor anger som ett övergripande mål för EU att 20 % av energianvändningen ska komma från förnybara energikällor senast 2020 och att även 10 % av bränslet inom transportsektorn ska komma från förnybara källor senast vid denna tidpunkt. Direktivet innebär att den rättsliga ramen för att främja användningen av förnybar energi förändras. Genom direktivet ställs krav på nationella handlingsplaner som visar hur den förnybara energin ska utvecklas i varje EU-land. Direktivet skapar även samarbetsmekanismer och fastställer hållbarhetskriterier för flytande biobränslen (på grund av oro för att de potentiellt har en negativ inverkan på priserna för grödor, livsmedelsförsörjning, skogsskydd, biologisk mångfald och vatten- och markresurser). En rapport om sustainability of solid and gaseous biofuels used for electricity, heating and cooling (hållbarhet för fasta och gasformiga biobränslen som används för el, värme och kyla) (på engelska) (SWD(2014) 259) antogs i juli 2014.

Den 6 juni 2012 lade Europeiska kommissionen fram ett meddelande, Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknad (COM(2012) 271 final), som redogör för olika alternativ till en politik för förnybar energi för perioden efter 2020. Meddelandet uppmanar också till en mer samordnad EU-strategi för att inrätta och reformera stödsystem och till en ökad handel med förnybar energi mellan EU-länderna. I januari 2014 presenterade kommissionen ett antal energi- och klimatmål för 2030 i syfte att uppmana till privata investeringar i infrastruktur och koldioxidsnål teknik. Ett av de viktigaste målen som föreslås är att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 27 % senast år 2030. Målsättningarna ses som ett viktigt steg för att uppnå de mål för utsläpp av växthusgaser 2050 som presenterades i meddelandet Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (KOM (2011) 112 slutlig).

En av kommissionens tio prioriteringar som presenterades 2014 var en energiunion. Avsikten är att en energiunion ska säkerställa säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till rimligt pris. I februari 2015 offentliggjordes ett meddelande (COM(2015) 80 final) där kommissionen presenterade sin plan för en ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. I meddelandet föreslås fem aspekter för strategin, varav en är minskad användning av fossila bränslen i ekonomin.