Archive:Statistik över förnybar energi

Data från juni 2017. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: december 2018. Den engelska versionen är nyare.

Tabell 1: Primärproduktion av förnybar energi, 2005 och 2015
Källa: Eurostat (nrg_107a)

Tabell 2: Andel förnybar energi i den inhemska bruttoenergiförbrukningen, 2015
(%)
Källa: Eurostat (nrg_100a) och (nrg_107a)

Diagram 1: Andel förnybar energi i den slutliga bruttoenergiförbrukningen, 2015 och 2020
(%)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Diagram 2: Andel el producerad från förnybara energikällor, 2005 och 2015
(% av bruttoelförbrukningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Diagram 3: El producerad från förnybara energikällor, EU-28, 2005–2015
Källa: Eurostat (nrg_105a) och (nrg_ind_335a)

Diagram 4: Andel förnybar energi i bränsleförbrukningen inom transporter, 2005 och 2015
(%)
Källa: Eurostat (nrg_ind_335a)

Denna artikel innehåller ny statistik om förnybara energikällor i Europeiska unionen (EU). Förnybara energikällor omfattar vindkraft, solenergi (termisk energi, inbegripet koncentrerad, och solcellsenergi), vattenkraft, tidvatten-, våg- och havsenergi, geotermisk energi, biobränslen och förnybart avfall.

Användning av förnybar energi har många potentiella fördelar, bl.a. minskade utsläpp av växthusgaser, diversifiering av energiförsörjningen och minskat beroende av marknaderna för fossila bränslen (framför allt olja och gas). Tillväxten inom förnybara energikällor har också potential att gynna sysselsättningen i EU genom att arbetstillfällen skapas inom miljöteknikområdet.

Viktigaste statistiska resultaten

Primärproduktion

Primärproduktionen av förnybar energi inom EU-28 under 2015 uppgick till 205 miljoner ton oljeekvivalenter (toe), vilket motsvarar en andel på 26,7 % av den totala primära energiproduktionen från samtliga källor. Mängden förnybar energi som producerades i EU-28 ökade med totalt 71,0 % mellan 2005 och 2015, vilket motsvarar en genomsnittlig ökning med 5,5 % per år. Denna snabba ökning av primärproduktionen av förnybar energi kan jämföras med utvecklingen för primärproduktionen från samtliga energikällor, som minskade med 15,2 % (eller i genomsnitt 1,6 % per år), vilket understryker den ökande betydelsen av förnybara energikällor i EU:s energimix.

Den största källan för förnybar energi i EU-28 år 2015 var fasta biobränslen och förnybart avfall, som stod för knappt två tredjedelar (63,5 %) av primärproduktionen av förnybar energi (se tabell 1). Den näst största källan i den förnybara energimixen var vattenkraft (14,3 % av totalen), följt av vindkraft (12,7 %). Även om produktionen låg kvar på en relativt låg nivå skedde en snabb ökning av vindkrafts- och solkraftsproduktionen. Solkraften stod för 6,4 % av den förnybara energiproduktionen i EU-28 år 2015, medan den geotermiska energin utgjorde 3,2 %. Produktionen av tidvatten-, våg- och havsenergi ligger i dag på en mycket låg nivå och sker framför allt i Frankrike och Storbritannien.

Den största producenten av förnybar energi i EU-28 år 2015 var Tyskland, med en andel på 19,0 % av den totala produktionen. Italien (11,5 %) och Frankrike (10,4 %) var de enda övriga EU-länderna med en tvåsiffrig andel, följt av Sverige (9,0 %) och Spanien (8,2 %).

Produktionen av förnybar energi i Malta ökade med i genomsnitt 40,3 % per år mellan 2005 och 2015, även om produktionen i absoluta tal förblev den lägsta inom EU-28. Under samma period noterades genomsnittliga ökningar på mer än 10,0 % även i Storbritannien och Belgien (båda 13,0 % per år), Ungern (10,5 %; en omfattande revidering gjordes dock av uppgifterna för Ungern) och Irland (10,4 %). En relativt snabb ökning av primärproduktionen av förnybar energi skedde även i Bosnien och Hercegovina (14,1 % per år under perioden 2005–2014). I övriga EU-länder och länder utanför EU låg förändringen av primärproduktionen av förnybar energi på under 10,0 % per år. En relativt långsam ökning på i genomsnitt 3,0 % per år konstaterades i Rumänien, Kroatien, Sverige, Lettland, Finland, Österrike och Slovenien, liksom i Norge, Serbien, Albanien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Det förekom betydande skillnader i den förnybara energimixen mellan de olika medlemsstaterna, vilket i stor utsträckning avspeglar de naturliga förutsättningarna och klimatförhållanden. Exempelvis kom mer än fyra femtedelar av den förnybara energi som produceras i Malta (83,1 %) och runt två tredjedelar av den som producerades i Cypern (66,8 %) från solkraft. Som en jämförelse kom nästan en tredjedel av den förnybara energin i de förhållandevis bergiga länderna Sverige, Österrike och Slovenien från vattenkraft. Vattenkraften stod också för mer än en tredjedel av den förnybara energiproduktionen i Turkiet, Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien. Den utgjorde mer än två tredjedelar i Albanien och nådde en toppnotering på nästan 90 % i Norge. Nästan en fjärdedel (23,2 %) av den förnybara energiproduktionen i Italien kom från geotermiska energikällor (där det förekommer vulkaniska processer). Andelen var ännu högre i Turkiet, 30,8 %, och nådde sin högsta nivå i Island med 75,8 %. Vindkraftens relativa andel var särskilt stor i Irland (57,6 %) och Danmark (34,4 %). Den stod för mer än en fjärdedel av den förnybara energiproduktionen i Storbritannien och Spanien, och för nästan en femtedel i Portugal.

Förbrukning

Förnybara energiresurser utgjorde en andel på 13,0 % av den inhemska bruttoenergiförbrukningen i EU-28 år 2015 (se tabell 2). Den andel av den inhemska bruttoenergiförbrukningen som kom från förnybara energikällor var förhållandevis hög i Danmark (28,4 %), Österrike (29,0 %) och Finland (31,6 %), och utgjorde mer än en tredjedel av den inhemska förbrukningen i Lettland (35,1 %) och Sverige (42,2 %), liksom i Albanien (34,3 %), Norge (44,7 %) och Island (84,9 %).

EU strävar efter att mer än 20 % av den slutliga bruttoenergiförbrukningen ska komma från förnybara källor senast år 2020. Målet har fördelats på de olika EU-länderna, och nationella handlingsplaner har utarbetats som stakar ut en färdväg för utvecklingen av förnybar energi i de olika medlemsstaterna. I diagram 1 visas de senaste tillgängliga uppgifterna för den andel av den slutliga bruttoenergikonsumtion som kommer från förnybar energi och de mål som satts för varje medlemsstat fram till 2020. I EU-28 utgjorde förnybar energi 16,7 % av den slutliga bruttoenergikonsumtionen år 2015.

År 2015 var den förnybara energins andel av den slutliga bruttoenergikonsumtionen i EU-länderna högst i Sverige (53,9 %), medan Finland, Lettland, Österrike och Danmark rapporterade att 30,0 % av den slutliga bruttoenergikonsumtionen kom från förnybara energikällor. De senaste tillgängliga uppgifterna för 2015 visar att Nederländerna, Frankrike, Irland, Storbritannien och Luxemburg måste öka andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergikonsumtionen med minst 6,0 procentenheter var för att uppnå målen. Som jämförelse hade nio medlemsstater redan överträffat sina mål för 2020. Målen överträffades med störst marginal i Kroatien, Sverige och Estland.

El

De senaste tillgängliga uppgifterna för 2015 (se diagram 2) visar att mer än en fjärdedel (28,8 %) av bruttoelkonsumtionen i EU-28 kom från förnybara energikällor. I Österrike (70,3 %) och Sverige (65,8 %) producerades minst tre femtedelar av den el som användes från förnybara energikällor – i stor utsträckning vattenkraft och fasta biobränslen — medan mer än hälften av den el som användes i Portugal (52,6 %), Lettland (52,2 %) och Danmark (51,3 %) kom från förnybara energikällor.

En jämförelse mellan 2005 och 2015 visar att Estland, Belgien, Storbritannien och Polen rapporterade den snabbaste ökningen av andelen el från förnybara energikällor, som minst femdubblades under den senaste tioårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. Det bör noteras att utvecklingen i många fall skedde från en låg nivå, exempelvis i Cypern och Malta, där ingen el producerades från förnybara källor år 2005.

Ökningen av el producerad från förnybara energikällor under perioden 2005–2015 (se diagram 3) återspeglar i stort sett en ökning inom tre förnybara energikällor i hela EU – framför allt vindkraftverk, men även solenergi och fasta biobränslen (inklusive förnybart avfall). Även om vattenkraften fortfarande var den enskilt största förnybara energikällan för elproduktion i EU-28 år 2015 (38,4 % av totalen) producerades förhållandevis lika mycket el från vattenkraft jämfört med tio år tidigare, eftersom produktionen steg med totalt 6,5 %. Andelen el producerad från fasta biobränslen och vindkraftverk i EU-28 var däremot 2,5 respektive 4,3 gånger så hög 2015 som 2005. Som en följd ökade vindkraftens och de fasta biobränslenas andel av den totala mängd el som producerades från förnybara energikällor till 31,3 % respektive 18,4 % år 2015. Ökningen av el från solenergi var ännu mer dramatisk: produktionen steg från bara 1,5 TWh år 2005, gick förbi geotermisk energi 2008, och nådde en nivå på 107,9 TWh år 2015. Under denna tioårsperiod ökade solenergins andel av all el som producerades från förnybara energikällor i EU-28 från 0,3 % till 11,2 %. Tidvatten-, våg- och havsenergi bidrog med bara 0,05 % av den energi som producerades från förnybara energikällor i EU-28 år 2015.

Transporter

I slutet av 2008 sattes ett mål på 10 % för hur stor andel av förbrukningen av bränsle för transporter i EU-28 som ska komma från förnybara energikällor (bl.a. flytande biobränslen, vätgas och grön el) senast år 2020. Den andel av förbrukningen av transportbränsle som utgjordes av förnybara energikällor var i genomsnitt 6,7 % år 2015, en ökning med 3,7 gånger jämfört med 2005 (1,8 %).

Den relativa andelen förnybar energi i förbrukningen av transportbränsle varierade från så mycket som 24,0 % i Sverige och 22,0 % i Finland (Österrike var den enda övriga medlemsstat med en tvåsiffrig andel 2015, 11,4 %) till mindre än 2,0 % i Spanien, Grekland och Estland (se diagram 4).

I vissa EU-länder ökade användningen av förnybar energi i transportbränsle snabbt. Det gällde i synnerhet Irland, Luxemburg och Finland: i Irland och Luxemburg ökade andelen förnybar energi från 0,1 % år 2005 till 6,5 % år 2015, och i Finland från 0,9 % till 22,0 % under samma period. Även i Danmark, Portugal, Grekland och Nederländerna mer än tiodubblades andelen transportbränsle från förnybara energikällor.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Statistik över förnybar energi tas fram baserat på uppgifter som samlas in med stöd av förordning (EG) nr 1099/2008 om energistatistik, senast ändrad i april 2014 genom förordning (EU) nr 431/2014. En konsoliderad version av lagstiftningen finns också tillgänglig.

Andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergikonsumtionen pekas ut som en nyckelindikator för att mäta framstegen inom ramen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. Indikatorn kan betraktas som en skattning i syfte att övervaka direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Statistiksystemen i vissa länder är dock inte tillräckligt utvecklade för att uppfylla direktivets krav för vissa tekniker för energi från förnybara energikällor. Exempelvis rapporteras sällan omgivningens värmeenergi för värmepumpar. Enligt direktivet ska också bidraget från vattenkraft och vindkraft normaliseras vid beräkningen av andelen förnybar energi för att jämna ut effekterna av klimatvariationer. På grund av normaliseringskravet på 15 år för vattenkraftsproduktion och tillgången till energistatistik (som för EU-28:s del börjar med år 1990) finns ännu inga långa tidsserier tillgängliga för denna indikator.

Andelen el från förnybara energikällor definieras som förhållandet mellan el som produceras från förnybara energikällor och den slutliga bruttoenergikonsumtionen. El som produceras från förnybara energikällor omfattar el producerad från vattenkraftverk (med undantag för pumpkraftverk) samt el producerad från fasta biobränslen/avfall och anläggningar för vindenergi, solenergi och geotermisk energi.

Andelen förnybar energi i bränsle som används inom transportsektorn beräknas på grundval av energistatistiken enligt de metoder som anges i direktiv 2009/28/EG. Fram till 2010 ingick alla flytande biobränslen i beräkningen av denna indikator. Från och med 2011 omfattar uppgifterna om flytande biobränslen endast flytande biobränslen som överensstämmer med direktiv 2009/28/EG (dvs. de som uppfyller hållbarhetskravet). Det finns därför ett avbrott i serien i de uppgifter som presenteras i diagram 4.

Det bör noteras att direktivet om förnybar energi har lett till att EU-ländernas övervakning av flödet av förnybara energiprodukter inom sina respektive ekonomier har blivit mer exakt. Ett särskilt intressant fall rör förbrukningen av biomassa, där nya och mer detaljerade undersökningar håller på att lanseras för att göra det möjligt för medlemsstaterna att samla in ytterligare uppgifter om den slutliga energikonsumtionen av biomassa. Som en följd av detta reviderar vissa medlemsstater sin statistik, vilket i vissa fall har lett till att andelen energi från förnybara källor har ökat markant. Denna ökning avspeglar inte några ytterligare förnybara energiflöden utan är snarare ett resultat av bättre redovisning av de befintliga flödena. Kroatien, Litauen och Ungern är tre viktiga exempel på medlemsstater som redan har reviderat sina uppgifter om biomassa. Det bör noteras att alla tre uppnådde sina mål för 2020 i fråga om energikonsumtion från förnybara källor tack vare dessa revideringar.

Sammanhang

Kommissionen har upprättat ett flertal energistrategier för en säkrare, hållbarare och mera koldioxidsnål ekonomi. Förutom att användningen av förnybara energikällor bidrar till att bekämpa klimatförändringarna genom minskade växthusgaser leder den sannolikt också till säkrare energiförsörjning, större mångfald i energiförsörjningen, mindre luftföroreningar och möjlighet till nya jobb i miljösektorn och sektorn för förnybar energi.

Det 2020 energi- och klimatpaket för 2020 som antogs i december 2008 innebar ytterligare en drivkraft för att öka användningen av förnybara energikällor och innehöll samtidigt krav på minskad energikonsumtion och minskade utsläpp av växthusgaser. Direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor anger som ett övergripande mål för EU att 20 % av energikonsumtionen ska komma från förnybara energikällor senast 2020 och att även 10 % av bränslet inom transportsektorn ska komma från förnybara källor senast vid denna tidpunkt. Direktivet innebär att den rättsliga ramen för att främja användningen av förnybar energi förändras. Genom direktivet ställs krav på nationella handlingsplaner som visar hur den förnybara energin ska utvecklas i varje medlemsstat, skapas samarbetsmekanismer och fastställs hållbarhetskriterier för flytande biobränslen (på grund av oro för att de potentiellt har en negativ inverkan på priserna för grödor, livsmedelsförsörjning, skogsskydd, biologisk mångfald och vatten- och markresurser). Den 6 juni 2012 offentliggjorde kommissionen meddelandet Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden (COM(2012) 271 final), som skisserar möjliga handlingsalternativ för perioden efter 2020. Meddelandet uppmanar också till en mer samordnad EU-strategi för att inrätta och reformera stödsystem och till en ökad handel med förnybar energi mellan medlemsstaterna. I januari 2014 presenterade kommissionen ett antal energi- och klimatmål för 2030 i syfte att uppmana till privata investeringar i infrastruktur och koldioxidsnål teknik. Ett av de viktigaste målen som föreslås är att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 27 % senast 2030. Målsättningarna ses som ett viktigt steg för att uppnå de mål för utsläpp av växthusgaser 2050 som presenterades i meddelandet Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (KOM(2011) 112 slutlig). En rapport om hållbarheten när det gäller fasta biobränslen och biobränslen i form av gas som används för elproduktion, uppvärmning och kylning (SWD(2014) 259) antogs i juli 2014.

En av kommissionens tio prioriteringar som presenterades 2014 var en energiunion. Den har utformats för att säkerställa säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till rimligt pris. I februari 2015 offentliggjordes ett meddelande (COM(2015) 80 final) där kommissionen presenterade sin plan för en ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. I meddelandet föreslås fem aspekter för strategin, varav en är minskad användning av fossila bränslen i ekonomin. En rad politiska åtgärder föreslås för aspekterna, bl.a. införande av nationella mål för att minska utsläppen av växthusgaser, en färdplan för utsläppssnåla transporter och målet att EU ska bli världsledande inom förnybar energi. Mot bakgrund av detta presenterade kommissionen ett åtgärdspaket i juli 2016 för att påskynda EU:s övergång till en koldioxidsnål ekonomi (COM(2016) 500 final).