Bostadsstatistik

Data från november 2015. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: mars 2017.

Diagram 1: Befolkningsfördelning efter bostadstyp, 2014
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho01)

Diagram 2: Befolkningsfördelning efter boendeform, 2014
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho02)

Diagram 3: Trångboddhet, 2014
(% av angiven befolkning)
Källa: Eurostat (ilc_lvho05a)

Diagram 4: Boende i bostäder med allvarliga brister, 2013 och 2014 (¹)
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_mdho06a)

Tabell 1: Överskuldsättningsgrad efter boendeform, 2014
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho07c) och (ilc_lvho07a)

I denna artikel presenteras en översikt av färsk bostadsstatistik i Europeiska unionen (EU) och Efta-länderna. Artikeln behandlar särskilt bostadstyper, boendeformer (äga eller hyra), boendekvalitet och ekonomisk överkomlighet.

Anständiga bostäder till rimlig kostnad i trygga miljöer är ett basbehov och en grundläggande rättighet. Att tillgodose det behovet, som bidrar till att minska fattigdom och social utestängning, är fortfarande en stor utmaning i flera europeiska länder.

Viktigaste statistiska resultaten

Bostadstyp

År 2014 bodde fyra av tio personer i EU-28 i lägenhet, drygt en fjärdedel (25,6 %) i parhus och drygt en tredjedel (33,7 %) i fristående hus (se diagram 1). Andelen personer i EU-länderna som bodde i lägenhet var högst i Spanien (66,5 %), Lettland (65,1 %) och Estland (63,8 %; uppgifter från 2013). Andelen bosatta i parhus var högst i Nederländerna (61,2 %), Storbritannien (60,0 %) och Irland (58,3 %; uppgifter från 2013). Andelen personer som bodde i fristående hus var högst i Kroatien (72.6 %), Slovenien (65,4 %) och Ungern (63,0 %). Även i Norge (62,4 %) och Serbien (60,5 %; uppgifter från 2013) var andelen bosatta i fristående hus hög.

Boendeform

År 2014 ägde mer än en fjärdedel (27,1 %) av befolkningen i EU-28 sin bostad, men hade utestående bolån eller hypotekslån, medan mer än två femtedelar (43,0 %) av befolkningen ägde sin bostad utan bolån eller hypotekslån. Sju av tio personer (70,1 %) i EU-28 ägde sin bostad, medan 19,1 % hyrde bostad till marknadshyra och 10,8 % hyrde bostad till nedsatt eller ingen hyra.

Mer än hälften av befolkningen i varje EU-land (se diagram 2) ägde sin bostad2014, från 52,4 % i Tyskland till 96,1 % i Rumänien. Andelen personer som bodde i hyresbostäder var därmed inte större än andelen personer som ägde sin bostad i något av EU-länderna. I Schweiz var andelen personer som bodde i hyresbostäder större än andelen som ägde sin bostad, eftersom 56,0 % (uppgifter från 2013) av befolkningen hyrde sin bostad. I Sverige (61,3 %) och Nederländerna (59,2 %) ägde över hälften av befolkningen sina bostäder men hade utestående bolån eller hypotekslån, och så var även fallet i Norge (65,6 %) och Island (62.9 %; uppgifter från 2013).

Andelen personer som bodde i bostäder med marknadshyra under 2014 var lägre än 10,0 % i elva av EU:s medlemsländer (uppgifterna för Estland är från 2013). I Tyskland och Danmark bodde däremot nästan två femtedelar av befolkningen (39,6 %) i hyresbostäder med marknadshyra, vilket också nästan en tredjedel av befolkningen i Danmark (36,6 %), Nederländerna (32,6 %) och Sverige (30,4 %) gjorde, mer än en fjärdedel i Österrike (27,2 %) och mer än en femtedel i Luxemburg (22,0 %) och Grekland (20,0 %). Denna andel var ännu större i Schweiz, där den nådde 51,8 % (uppgifter från 2013). Andelen personer som bodde i bostäder med nedsatt eller ingen hyra uppgick till mindre än 20,0 % i alla EU-länder.

Boendekvalitet

En av de viktigaste faktorerna för bedömning av kvaliteten på boendeförhållandena är tillgången till tillräckligt utrymme i bostaden. Trångboddhetsgraden beskriver andelen personer som är trångbodda, vilket definieras på basis av antalet rum per hushåll, hushållets storlek, hushållsmedlemmarnas ålder samt deras familjesituation.

Under 2014 var 17,1 % av befolkningen i EU-28 trångbodd (se diagram 3). Bland EU-länderna var trångboddheten störst i Rumänien (52,3 %), Ungern (44,6 %), Polen (44,2 %), Bulgarien (43,3 %) och Kroatien (42,1 %). En andel på över 50 % rapporterades även i Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (uppgifterna för båda dessa länder är från 2013). Den lägsta trångboddhetsgraden rapporterades i Belgien (2,0 %), Cypern (2,2 %), Irland (2,8 %; uppgifter från 2013), Nederländerna (3,5 %) och Malta (4,0 %), medan sju andra EU-länder (samt Norge, Schweiz och Island; uppgifter från 2013 i de två sistnämnda fallen) rapporterade att mindre än 10,0 % av deras respektive befolkning var trångbodd.

Den största ökningen av andelen trångbodda personer mellan 2013 och 2014 rapporterades i Lettland, Nederländerna, Österrike och Luxemburg, där andelen hade ökat med 0,5 procentenheter eller mer. Trångboddheten minskade i 15 av de 26 EU-länder för vilka uppgifter finns tillgängliga (uppgifter saknades för Estland och Irland). Mellan 2013 och 2014 minskade trångboddheten med över 1,0 procentenheter i Portugal, Tjeckien, Ungern, Slovakien och Danmark.

Inom den del av befolkningen som riskerade att drabbas av fattigdom (med andra ord hushåll där den ekvivalerade disponibla inkomsten per person understiger 60 % av den nationella medianinkomsten), uppgick trångboddhetsgraden inom EU-28 till 30,3 % under 2014, cirka 13,2 procentenheter över värdet för hela befolkningen. Den högsta trångboddhetsgraden bland den del av befolkningen som riskerade att drabbas av fattigdom rapporterades i Ungern (67,4 %), Rumänien (66,6 %) och Polen (62,4 %), samtidigt som mer än hälften av de personer som riskerade att drabbas av fattigdom i Slovakien och Bulgarien också var trångbodda. Även i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (63,1 %) och Serbien (62,3 %) rapporterades 2013 trångboddhet hos den befolkning som riskerade att drabbas av fattigdom. I den andra änden av skalan rapporterades den lägsta trångboddhetsgraden för personer som riskerade att drabbas av fattigdom i Cypern (4,6 %), Irland (4,9 %; uppgifter från 2013), Malta (8,7 %) och Belgien (8,9 %). Dessa länder var de enda EU-länder som rapporterade att mindre än en person av tio som riskerade att drabbas av fattigdom var trångbodda (se diagram 3), även om så även var fallet i Schweiz (9,5 %; uppgifter från 2013).

För att indikatorn för boendekvalitet ska bli så komplett som möjligt tar man förutom trångboddhet även hänsyn till vissa andra aspekter som hänger samman med brister i bostaden – till exempel att det saknas badrum eller toalett, att taket läcker eller att bostaden anses vara för mörk. Andelen boende i bostäder med allvarliga brister definieras som andelen personer som bor i en bostad som anses vara trångbodd, samtidigt som boendet uppfyller minst ett av måtten på brister i bostaden.

Inom hela EU-28 bodde 5,1 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2014 (se diagram 4). Under 2014 fanns det fem EU-länder där mer än en person av tio bodde i bostäder med allvarliga brister. Denna andel steg till 16,6 % i Lettland, 18,1 % i Ungern och var som högst i Rumänien, där över en femtedel (21,4 %) bodde i bostäder med allvarliga brister. I Finland, Nederländerna och Belgien bodde däremot mindre än 1,0 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2014. Den totala andelen personer i EU-28 som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 0,1 procentenheter mellan 2013 och 2014. Den största ökningen ägde rum i Litauen, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 1,0 procentenheter mellan 2013 och 2014. De största minskningarna ägde rum i Rumänien, Kroatien, Polen och Grekland, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister minskade med 1,0 procentenheter eller mer.

Tillgång till bostäder till ett överkomligt pris

Under 2014 bodde 11,4 % av befolkningen i EU-28 i hushåll som spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet (se tabell 1). Den andel av befolkningen vars boendekostnader översteg 40 % av den ekvivalerade disponibla inkomsten var högst för personer i hyresbostäder med marknadshyra (27,1 %) och lägst för personer som ägde sin bostad utan bolån eller hypotekslån (6,8 %).

Genomsnittet i EU-28 döljer betydande skillnader mellan medlemsländerna. I ett antal medlemsländer levde en förhållandevis liten andel av befolkningen i hushåll med boendekostnader som översteg 40 % av den disponibla inkomsten. Detta gällde särskilt Malta (1,6 %), Cypern (4,0 %), Irland (4,9 %; uppgifter från 2013), Finland och Frankrike (båda 5,1 %). I andra änden av skalan spenderade drygt två femtedelar (40,7 %) av befolkningen i Grekland och strax under en sjättedel av befolkningen i Tyskland (15,9 %), Danmark (15,6 %) och Nederländerna (15,4 %) mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

De uppgifter som används i denna artikel härrör huvudsakligen från mikrodata från EU:s statistik över inkomst och levnadsvillkor (EU-Silc). Referensbefolkningen är i samtliga fall privata hushåll vars nuvarande hushållsmedlemmar bor i ett EU-land vid den tidpunkt då uppgifterna samlas in. Människor som lever i kollektiva hushåll och på institutioner utesluts vanligen från referensbefolkningen. Aggregatet för EU-28 är ett befolkningsviktat genomsnitt av de enskilda nationella värdena.

Anmärkning: Vid den tidpunkt då uppgifterna inhämtades (november 2015) fanns ingen information tillgänglig för Estland och Irland för referensåret 2014. De aggregat som presenteras för 2014 för EU och euroområdet är i detta avseende uppskattningar.

Sammanhang

EU har inget särskilt ansvar på det bostadspolitiska området, utan det är de nationella regeringarna som har ansvar för bostadspolitiken. Många EU-länder står dock inför liknande utmaningar, till exempel hur de ska förnya bostadsbeståndet, planera och bekämpa okontrollerad stadsutbredning, främja hållbar utveckling, hjälpa ungdomar och mindre gynnade grupper att komma in på bostadsmarknaden och främja energieffektivitet bland husägare.

Detta innebär att sociala bostäder, hemlöshet och inkludering är viktiga frågor på EU:s socialpolitiska dagordning. I avdelning IV i artikel 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastslås följande: ”I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.” I detta sammanhang nådde man vid ett möte med Europeiska rådet i Nice 2000 en överenskommelse om en uppsättning gemensamma mål för EU:s strategi mot fattigdom och social utestängning, inklusive två mål med anknytning till boende, nämligen att genomföra ”en politik med målsättningen att ge var och en tillgång till en anständig och sund bostad med den standard som krävs för en normal tillvaro i denna bostad (elektricitet, vatten, värme ...) med hänsyn till lokala förhållanden” och att genomföra ”en politik för att undvika avbrott i levnadsvillkoren som kan leda till utslagning, bland annat med avseende på hög skuldsättning, utslagning i skolan eller förlust av bostad”. Detta uppdrag utvidgades 2010 i och med den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (KOM(2010) 758 slutlig), som innefattade en rad åtgärder för att bidra till att minska antalet människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner personer fram till 2020 (jämfört med 2008) – se även artikeln om statistik över social integration.

Se även

Housing conditions (på engelska)
Housing price statistics – house price index (på engelska)
People at risk of poverty or social exclusion (på engelska)
Quality of life in Europe – facts and views – material living conditions (på engelska)
Statistik över inkomstfördelning

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Quality of life - Facts and views – Statistical books (på engelska)
Living conditions in Europe – 2014 Edition – Statistical books (på engelska)
European social statistics (2013) – Statistical books (på engelska)
Housing conditions in Europe (2009) – Statistics in focus 4/2011 (på engelska)

Viktigaste tabellerna

Income and living conditions (t_ilc), se (på engelska):

Living conditions (t_ilc_lv)

Housing conditions (t_ilc_lvho)

Overcrowding rate (t_ilc_lvho_or)

Housing cost burden (t_ilc_lvho_hc)

Material deprivation (t_ilc_md)

Housing deprivation (t_ilc_mdho)

Databasen

Income and living conditions (ilc), se (på engelska):

Living conditions (ilc_lv)

Housing conditions (ilc_lvho)

Overcrowding rate (ilc_lvho_or)

Under-occupied dwellings (ilc_lvho_uo)

Housing cost burden (ilc_lvho_hc)

Material deprivation (ilc_md)

Housing deprivation (ilc_mdho)

Övrig information

Förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)
Förordning (EG) nr 1553/2005 av den 7 september 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)
Förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller ... statistik, ..., med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning
Förordning (EU) 1157/2010 av den 9 december 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–Silc) vad gäller 2012 års förteckning över sekundära målvariabler för boendeförhållanden

Externa länkar