Archive:Utbildningsstatistik på regional nivå

Data från mars och april 2015. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: november 2016.

Kartorna kan studeras interaktivt via Eurostat’s Statistical Atlas (på engelska) (se user manual (på engelska)).

Den här artikeln ingår i en serie artiklar om statistik som bygger på Eurostat Regional Yearbook (på engelska). Utbildning, yrkesutbildning och mer generellt livslångt lärande är mycket viktiga för Europeiska unionens (EU) ekonomiska och sociala strategier.

Eurostat samlar in och publicerar utbildningsstatistik för EU:s medlemsländer och deras regioner. En delmängd av informationen finns dessutom tillgänglig för Efta- och kandidatländerna. Denna artikel innehåller uppgifter om deltagande bland fyraåringar och yrkesutbildningsprogram, andelen elever som lämnat en utbildning i förtid, och andelen personer i åldern 30–34 år med högskoleutbildning. Denna statistik presenteras vanligen på regional nivå enligt Nuts 2-region, men uppgifter om deltagande finns endast tillgängliga på nationell nivå för Kroatien och för Nuts 1-regioner i Tyskland och Storbritannien.

Karta 1: Andelen fyraåringar som går i förskola eller primärskola (ISCED 0 och 1), efter Nuts 2-region, 2013¹
(% av samtliga fyraåringar)
Källa: Eurostat (educ_uoe_enra14)

Viktigaste statistiska resultaten

Karta 2: Elever som lämnat en utbildning i förtid, efter Nuts 2-region, 2014 ¹
(% av 18–24-åringarna)
Källa: Eurostat (edat_lfse_16)

Karta 3: Förändring i andelen elever som lämnar utbildningen i förtid, efter Nuts 2-region, 2008–2014¹
(skillnad i procentenheter mellan 2014 och 2008)
Källa: Eurostat (edat_lfse_16)

Karta 4: Studenter som går yrkesutbildningar, efter Nuts 2-region, 2013¹
(% av samtliga studenter på ISCED-nivå 3)
Källa: Eurostat (educ_uoe_enra13)

Karta 5: Andelen personer i åldern 30–34 år med högskoleutbildning (ISCED 5–8), efter Nuts 2-region, 2014¹
(% av 30–34-åringarna)
Källa: Eurostat (edat_lfse_12)

Karta 6: Förändring i andelen personer i åldern 30–34 år med högskoleutbildning (ISCED 5–8), efter Nuts 2-region, 2008–2014
(skillnad i procentenheter mellan 2014 och 2008)
Källa: Eurostat (edat_lfse_12)

Siffrorna för EU-28 2012 visar att ungefär 109 miljoner barn, elever och studenter deltog i utbildningssystemet som helhet, från förskole- till forskarutbildning.

Fyraåringars deltagande i utbildning

Förskolan har en viktig funktion när det gäller att ta itu med ojämlikhet och förbättra de grundläggande färdigheterna. Enligt de politiskt ansvariga bör fler små barn gå på förskola, hellre än att omfattas av den informella, icke-professionella omsorgen. Enligt huvudmålet i den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) ska minst 95 % av de fyraåriga barnen delta i förskoleutbildning.

Andelen fyraåringar som deltog i förskole- eller primärutbildning inom hela EU-28 under 2013 uppgick till 91,8 %. Det bör noteras att den lagstadgade åldern för skolstart i hög grad varierar mellan EU-länderna: i Luxemburg och i Nordirland (Storbritannien) börjar skolplikten vid fyra års ålder, medan den börjar mellan fem och sju års ålder i övriga EU-regioner. Deltagandet i förskoleutbildning är i allmänhet frivilligt i de flesta EU-länder.

Praktiskt taget alla fyraåringar i de flesta regioner i Frankrike och Nederländerna deltog i förskole- eller primärutbildning

Av de mörkaste delarna av karta 1 framgår att fyraåringarnas deltagande i utbildning i allmänhet var mycket vanligt (minst 99 %) i de flesta regioner i Frankrike, många regioner i Nederländerna, södra Italien, delar av Belgien (huvudsakligen Flandern) och Luxemburg (en enda region på denna analysnivå). Bortsett från dessa grupper av regioner var andelen fyraåringar som deltog i förskole- eller primärutbildning minst 99 % på Malta (som är en enda region på denna nivå), Österrikes östra region Burgenland, den spanska regionen Extremadura och grannregionen Alentejo i Portugal, samt Irlands huvudstadsregion Southern and Eastern. Ett liknande deltagande redovisades även i Nuts 1-regionerna Rheinland-Pfalz (västra Tyskland) och Wales (Storbritannien).

Aten hade det lägsta deltagandet för fyraåringar i förskole- eller primärutbildning

Däremot framgår det av karta 1 att det finns en mycket tydlig skillnad mellan öst och väst, eftersom deltagandet är mycket lägre i många regioner i östra EU. Detta gällde särskilt i Kroatien och Polen, men även Grekland (uppgifter för 2012) samt Liechtenstein, Schweiz, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet.

En analys av Nuts 2-regionerna i EU visar att den grekiska huvudstadsregionen Attika hade det allra lägsta deltagandet för fyraåringar i förskole- eller primärutbildning, nämligen 30,8 % 2012. Detta var mer än 20 procentenheter lägre än det näst minsta och tredje minsta deltagandet 2013, som redovisades i Polens två norra regioner Warmińsko-Mazurskie och Kujawsko-Pomorskie (53,2 % respektive 54,6 %). Övriga EU-regioner som präglades av lägre deltagande för fyraåringar än 65 % (de ljusaste delarna av karta 1) var ytterligare sex polska regioner, ytterligare fyra grekiska regioner (uppgifter för 2012), Kroatien, den östra slovakiska regionen Východné Slovensko och den irländska regionen Border, Midland and Western.

Det intressanta är att vissa huvudstadsregioner redovisade ett lägre deltagande för fyraåringar i förskole- eller primärutbildning än respektive nationella genomsnitt. Detta var mest uttalat i Grekland och Portugal, men gällde i viss mån även Tyskland, Italien, Ungern, Nederländerna, Österrike, Rumänien, Sverige och Storbritannien.

Europa 2020: elever som lämnar utbildningen i förtid

Yngre personer mellan 15 och 17 år kan ofta välja mellan att fortsätta sin utbildning eller söka arbete. Obligatorisk skolgång på heltid varar i genomsnitt 9 eller 10 år i de flesta EU-länder och fullföljs vanligen i och med grundskoleutbildningen. Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid spårar andelen 18–24-åringar som endast har fullföljt en grundskoleutbildning och som inte deltog i någon vidareutbildning (under de fyra veckorna före den undersökning som uppgifterna sammanställts från).

Europa 2020

Utbildning är en av fem centrala pelare för tillväxtstrategin Europa 2020. Två av de mål som används för att övervaka EU:s framsteg mot att bli en smart, hållbar och inkluderande ekonomi rör utbildning. Dessa riktmärken har fastställts på EU-nivå, och enligt dem bör

andelen elever som lämnar utbildningen i förtid understiga 10 % senast 2020, och
minst 40 % av 30–34-åringarna ha avslutat en högskoleutbildning eller motsvarande senast 2020.

Observera att båda dessa mål visserligen har fastställs för hela EU, men gäller inte specifikt på nationell eller regional nivå. Alla riktmärken för Europa 2020 har omvandlats till nationella (och ibland regionala) mål, vilket avspeglar de olika situationerna och omständigheterna i varje land.

Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i EU-28 närmar sig målet för Europa 2020

Under 2014 lämnade 11,1 % av 18–24-åringarna i EU-28 utbildningen i förtid, vilket är en minskning med 0,8 procentenheter jämfört med 2013. Detta var en fortsättning på den nedåtgående trend som har observerats för detta Europa 2020-mål, eftersom andelen 18–24-åringar i EU-28 som endast har fullföljt en grundskoleutbildning och som inte deltog i någon vidareutbildning minskade för tolfte året i rad, från 17,0 % 2002. Om denna minskning i andelen elever som lämnar utbildningen i förtid fortsätter är det möjligt att huvudmålet för Europa 2020 (mindre än 10 %) kan nås. Det finns dock fortfarande stora skillnader både mellan och inom EU-länderna. Dessa skillnader avspeglas i viss mån i de nationella målen, som har fastställts som ett led i Europa 2020-strategin och som varierar från endast 4 % i Kroatien till 16 % i Italien. Det finns inget mål för Storbritannien.

I EU är sannolikheten för att elever lämnar utbildningen i förtid i allmänhet större bland män (12,7 % 2014) än bland kvinnor (9,5 %) och är även större för flera socioekonomiska grupper, bland annat personer födda utomlands (20,1 %) eller personer med funktionsnedsättning (25,1 % 2011). Ytterligare information om regionala könsskillnader för båda utbildningsmålen för Europa 2020 finns i denna artikel (på engelska).

Minsta andelen elever som lämnar utbildningen i förtid finns huvudsakligen i östra EU

Av karta 2 framgår att andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i hög grad varierade bland Nuts 2-regionerna 2014. De minsta andelarna var koncentrerade till en räcka huvudsakligen östeuropeiska regioner, från Polen genom Tjeckien och Slovakien till sydöstra Österrike, Slovenien och Kroatien. De största andelarna elever som lämnar utbildningen i förtid fanns däremot i EU:s södra regioner (Spanien, de italienska öarna och Malta) samt i vissa regioner i Bulgarien och Rumänien.

REGIONER I FOKUS

Jadranska Hrvatska, Kroatien

Inom EU-28 var andelen elever som lämnar utbildningen i förtid 11,1 % 2014. Andelen 18–24-åringar som enbart har fullföljt en grundskoleutbildning och som inte deltog i någon vidareutbildning var endast 2,2 % längs Adriatiska kusten i den kroatiska regionen Jadranska Hrvatska. Detta var den minsta andelen i EU.

©: Phant/Shutterstock.com

Stadsregioner redovisade ofta relativt små andelar elever som lämnar utbildningen i förtid

Under 2014 redovisades de minsta andelarna elever som lämnar utbildningen i förtid i den kroatiska regionen Jadranska Hrvatska (2,2 %) och den tjeckiska huvudstadsregionen Prag (2,5 %). Andelen var mindre än 5 % (de mörkaste delarna av karta 2) i sex huvudstadsregioner: i Kroatien, Tjeckien, Polen, Slovakien (data för 2013), Slovenien och Storbritannien. Dessutom var andelen 18–24-åringar som endast har fullföljt en grundskoleutbildning och som inte deltog i någon vidareutbildning mindre än 5 % i ytterligare sex polska regioner, ytterligare tre regioner i Tjeckien, ytterligare en region i Slovakien och återstående region i Kroatien respektive Slovenien samt i Steiermark (Österrike) och Bretagne (Frankrike).

De minsta andelarna elever som lämnar utbildningen i förtid redovisades ofta i stadsområden. Detta är kanske föga överraskande med tanke på att högre utbildningsanstalter oftare inrättas i huvudstäder och andra stadsområden där antalet potentiella studenter är högre. Detta mönster var särskilt tydligt i Rumäniens och Storbritanniens huvudstadsregioner Bucureşti – Ilfov och Inner London, även om det inte var fallet i alla EU-länder, eftersom andelen elever som lämnar utbildningen i förtid var relativt stor (jämfört med det nationella genomsnittet) i den belgiska huvudstaden Région de Bruxelles-Capitale/Brussels Hoofdstedelijk Gewest och den tyska huvudstaden Berlin.

Omvänt är andelen elever som lämnar utbildningen i förtid ofta relativt stor i randområden och avlägsna områden, där studenterna kan bli tvungna att flytta hemifrån om de vill ha en viss specialisering, medan de som stannar kvar i samma region kan ha relativt begränsade möjligheter till högre utbildning (se nedan).

Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid 2014 var mindre än målet för Europa 2020 (10 %) i 138 av de 261 regioner för vilka data finns tillgängliga (se karta 2). Bortsett från de redan nämnda regionerna redovisades en relativt liten andel 18–24-åringar som lämnar utbildningen i förtid i de flesta (återstående) regioner i Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Irland, Frankrike, Cypern (som är en enda region på denna nivå), Nederländerna, Österrike, Polen, Slovakien och Sverige.

Stora variationer i andelen elever som lämnar utbildningen i förtid mellan regionerna i Tyskland, Grekland, Spanien och Storbritannien

Det fanns relativt stora regionala skillnader mellan de andelar elever som lämnar utbildningen i förtid i Tyskland, Grekland, Spanien och Storbritannien. I Tyskland redovisades den minsta andelen i Tübingen (5,4 %), medan andelen var 2,6 gånger större i Bremen (14,0 %). I Grekland redovisades den minsta andelen i Thessalia (5,9 %) och den största i Anatoliki Makedonia, Thraki (19,7 %). Ett liknande mönster observerades i Spanien mellan den minsta andelen 9,4 % i País Vasco och den största 32,1 % i Illes Balears, medan skillnaden mellan den minsta och den största andelen var ännu större i Storbritannien: 4,7 % av 18–24-åringarna i Inner London lämnar utbildningen i förtid, mer än fyra gånger färre än i den sydvästra regionen Cornwall and (the) Isles of Scilly (20,3 %).

Randområden och öregioner redovisade ofta den största andelen elever som lämnar utbildningen i förtid

De största andelarna 18–24-åringar som under 2014 ansågs ha lämnat utbildningen i förtid redovisades i Spaniens och Portugals autonoma städer och öar. Uppgifter saknas för Frankrikes utomeuropeiska regioner och för öregionen Corse. Som nämnts kan dessa ytterregioner, åtminstone delvis, karakteriseras av att de inte har något större utbud av vidareutbildning, vilket kan resultera i att studenter måste flytta för att fullfölja sina studier.

Nästan hälften av de Nuts 2-regioner där minst en femtedel av 18–24-åringarna ansågs ha lämnat utbildningen i förtid fanns i Spanien (10 regioner). Återstoden fanns i EU:s södra regioner i Portugal (tre regioner), de två italienska öregionerna Sardinien och Sicilien, och Malta, samt i Rumänien (tre regioner), Bulgarien (en region) och Storbritannien (Cornwall and (the) Isles of Scilly). År 2014 lämnade nästan en tredjedel av 18–24-åringarna i Illes Balears och Região Autónoma dos Açores utbildningen i förtid.

Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i EU-28 minskade mellan 2008 och 2014

Karta 3 visar förändringen i andelen 18–24-åringar som lämnat en utbildning i förtid. Jämförelsen bygger i allmänhet på den förändrade situationen mellan den finansiella och ekonomiska krisens början och de senaste tillgängliga uppgifterna. Under denna period (2008–2014) ökade ungdomsarbetslösheten snabbt. Med tanke på bristen på sysselsättningsmöjligheter kan detta ha lett till att somliga ungdomar bestämde sig för att studera vidare.

Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i EU-28 minskade med 3,5 procentenheter under perioden 2008–2014. Denna nedåtgående trend för EU-28 som helhet återfanns i lite drygt fyra femtedelar (82,8 %) av de 256 regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga (se karta 3).

Även om de regionala mönstren varierar redovisades ofta de största minskningarna av andelen 18–24-åringar som lämnar utbildningen i förtid mellan 2008 och 2014 i regioner med några av de största andelarna. Detta gällde särskilt i Portugal och Spanien samt i Turkiet.

Bland Nuts 2-regionerna redovisades de största minskningarna i andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i de autonoma öarna och regionen Norte i Portugal, där andelarna minskade med mer än 20 procentenheter. Tre andra portugisiska regioner (Centro, Algarve och Lissabon) samt de spanska regionerna Murcia, Castilla-La Mancha, La Rioja och Ciudad Autónoma de Melilla redovisade minskningar med minst 15 procentenheter. Andelen minskade med minst tio procentenheter i flera andra portugisiska och spanska regioner samt i två grekiska regioner (Ionia Nisia och Voreio Aigaio) och två regioner i Storbritannien (Leicestershire, Rutland and Northamptonshire; Essex). Samtliga dessa regioner är mörkgröna i karta 3).

Endast i tre EU-regioner ökade andelen elever som lämnar utbildningen i förtid med mer än fem procentenheter mellan 2008 och 2014

De regioner där andelen elever som lämnar utbildningen i förtid ökade mellan 2008 och 2014 kännetecknades ofta av en relativt liten andel från början. Dessutom var de observerade ökningarna ofta relativt blygsamma. Endast i tre EU-regioner ökade andelen elever som lämnar utbildningen i förtid med mer än fem procentenheter. Dessa var de rumänska regionerna Nord-Vest och Sud-Est och den bulgariska regionen Severozapaden. Övriga regioner som är mörkröda i karta 3 – där andelen elever som lämnar utbildningen i förtid ökade med minst 2,5 procentenheter – var ytterligare två regioner i Rumänien (Centru och Nord-Est), och en region i Ungern (Észak-Magyarország) respektive i Polen (Warmińsko-Mazurskie).

Elever i yrkesförberedande gymnasieutbildning

Yrkesutbildning anses vara centralt för att minska ungdomsarbetslösheten och underlätta ungdomars övergång från utbildning till arbetsmarknad. De politiskt ansvariga i EU har försökt hitta sätt att locka fler till yrkesutbildnings- och lärlingsprogrammen, så att dessa kan bli en alternativ väg till allmän gymnasieutbildning och högre utbildning och bättre motsvara arbetsgivarnas kompetensbehov.

Ungefär hälften (48,9 %) av gymnasieeleverna på utbildningsnivån (ISCED 3; ytterligare information om denna klassificering finns i avsnittet Uppgifternas tillgänglighet och källor nedan) i EU-28 gick ett yrkesutbildningsprogram 2013, medan återstoden gick allmänna program. Karta 4 visar att andelen elever som gick yrkesutbildningsprogram varierade starkt mellan EU:s medlemsländer. Det fanns en särskilt stark inriktning på yrkesutbildning i en grupp regioner som omfattar Tjeckien, Slovakien, Österrike, Slovenien, Kroatien och norra Italien samt Schweiz. Det fanns även stora andelar i Finland och Nederländerna. Vissa av dessa skillnader kan hänföras till inställningen till yrkesutbildning. I länder som Tjeckien, Tyskland och Österrike ses yrkesutbildningen i allmänhet som något positivt som underlättar övergången till arbetsmarknaden, medan dess roll är mindre utvecklad i andra EU-länder, delvis på grund av en mindre positiv inställning i samhället.

Yrkesutbildningarna stod för mer än tre fjärdedelar av gymnasieeleverna i tre tjeckiska regioner och en österrikisk region

Bland Nuts 2-regionerna fanns tre regioner i Tjeckien där mer än tre fjärdedelar av gymnasieeleverna gick yrkesutbildningsprogram 2013, nämligen Severozápad, Jihozápad och Severovýchod. Detta var även fallet i den österrikiska regionen Oberösterreich. Däremot fanns de minsta andelarna gymnasieelever inom yrkesutbildningen i de båda irländska Nuts 2-regionerna och i Skottland (uppgifter är endast tillgängliga för Nuts 1-regioner i Storbritannien), där färre än 1 av 10 elever gick yrkesutbildningsprogram. I tre regioner var andelen elever inom yrkesutbildningsprogram 10–20 %, nämligen öregionerna Malta och Cypern (som båda är en enda region på denna nivå) och huvudstadsregionen i Ungern (Közép-Magyarország). Andelen elever inom yrkesutbildningsprogram var också mindre än 35 % (de ljusaste delarna av karta 4) i sju regioner i Grekland respektive Spanien, de sex återstående ungerska regionerna (i skarp kontrast till de regioner som omger Ungern) samt i Wales (en Nuts 1-region i Storbritannien), Estland och Litauen (som båda är en enda region på denna analysnivå).

Europa 2020: högskoleutbildning

Utbildning på högskolenivå avser utbildning vid universitet, yrkeshögskolor, tekniska institut och andra läroanstalter som utfärdar akademiska examensbevis eller yrkesintyg. Begränsad högskoleutbildning kan verka hämmande på konkurrenskraften och undergräva EU:s möjligheter att skapa ”smart tillväxt”. Allt fler arbeten kommer i framtiden sannolikt att kräva högskoleutbildning. Därför står EU-länderna inför fyra huvudutmaningar: bredda tillgången till högre utbildning genom att öka deltagandet (särskilt bland missgynnade grupper), minska antalet studenter som lämnar högskoleutbildningen utan examen, minska den tid det tar för somliga att ta sin examen och öka den högre utbildningens kvalitet genom att göra utbildningarna mer relevanta för arbetsmarknaden.

Ett huvudmål i Europa 2020-strategin rör som sagt högskoleutbildning – det vill säga den andel av befolkningen som har tagit examen eller fått en motsvarande kvalifikation – och innebär att minst 40 % av 30–34-åringarna senast 2020 ska ha fullföljt en högskoleutbildning eller motsvarande utbildning.

Andelen högskoleutbildade i EU-28 har stadigt ökat från 23,6 % 2002 (seriens början för EU-28). År 2014 hade ungefär 37,9 % av 30–34-åringarna fullföljt en högskoleutbildning, vilket var 0,8 procentenheter mer än 2013. Om andelen högskoleutbildade 30–34-åringar fortsätter att öka i samma takt som under de senaste åren kommer huvudmålet 40 % för Europa 2020 sannolikt att uppnås.

REGIONER I FOKUS

Inner London, Storbritannien

Den brittiska huvudstaden Inner London redovisade den största andelen högskoleutbildade 30–34-åringar. Lite drygt två tredjedelar av 30–34-åringarna i Inner London hade en högskoleutbildning (kandidat-, master- eller doktorsexamen), vilket var ungefär 1,8 gånger fler än genomsnittet för EU-28 (37,9 %).

©: Olavs/Shutterstock.com

Ungefär en tredjedel (33,6 %) av de 30–34-åriga männen i EU-28 hade 2014 fullföljt en högskoleutbildning. Detta var avsevärt mindre än andelen kvinnor i samma ålder, som var 42,3 %. Dessutom ökade andelen 30–34-åriga män med högskoleutbildning långsammare än motsvarande ökning bland kvinnor, vilket innebar att könsskillnaderna ökade. Ytterligare information finns i denna artikel (på engelska) med en analys av könsskillnaderna för detta Europa 2020-mål. Andelen högskoleutbildade 30–34-åringar var inte bara mindre bland män, utan även mindre bland andra missgynnade grupper, exempelvis sådana personer i landsbygdsområden (26,9 %) eller personer födda utanför EU (33,0 %).

Anställningsmöjligheter kan vara en av flera faktorer som lockar många högkvalificerade ungdomar att flytta till huvudstadsregionerna

Eftersom de flesta i åldern 30–34 fullföljer sin högskoleutbildning innan de fyller 30 kan denna indikator användas för att bedöma regioners attraktionsförmåga med avseende på de anställningsmöjligheter som de kan erbjuda dem som tagit examen. Stora företag väljer ofta att ha sitt huvudkontor i en huvudstad, antingen av prestigeskäl eller för att dra nytta av den stordriftsfördel som kan finnas i vissa av Europas största städer. Med tanke på att det ofta finns ett stort antal och ett brett utbud av högkvalificerade arbeten att söka i huvudstäder är det inte förvånande att många europeiska huvudstadsregioner redovisade en stor andel högskoleutbildade 30–34-åringar. Detta är ett mönster som framgår av karta 5, som visar andelen högskoleutbildade efter Nuts 2-region. Bortsett från huvudstadsregionerna var andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning också relativt stor i flera regioner som är förknippade med forskning och/eller teknik (exempelvis Provincie Vlaams-Brabant och Province Brabant Wallon i Belgien, regionerna Midi-Pyrénées och Rhône-Alpes i Frankrike, eller Berkshire, Buckinghamshire and Oxfordshire och North Eastern Scotland i Storbritannien).

Mer än två tredjedelar av 30–34-åringarna i Inner London hade fullföljt en högskoleutbildning

De mörkaste delarna av karta 5 är de Nuts 2-regioner i EU där minst hälften av 30–34-åringarna hade fullföljt en högskoleutbildning 2014. I flera huvudstadsregioner hade minst hälften av 30–34-åringarna högskoleutbildning, bland annat Hovedstaden (Danmark), Southern and Eastern (Irland), Île de France (Frankrike), Noord-Holland (Nederländerna), Wien (Österrike), Mazowieckie (Polen), Bratislavský kraj (Slovakien), Helsingfors-Nyland (Finland) och Stockholm (Sverige). Den allra största andelen redovisades dock i Storbritanniens huvudstad, eftersom 67,3 % av invånarna i EU:s största stad – Inner London – hade fullföljt en högskoleutbildning.

Högskoleutbildade var även lockade av att bo i forskningsintensiva regioner

Den näst största och tredje största andelen högskoleutbildade i Nuts 2-regionerna redovisades i North Eastern Scotland (Storbritannien) och i Midi-Pyrénées (Frankrike). I båda dessa regioner var andelarna lite drygt 60 %. Båda är också exempel på forskningsintensiva regioner, där företag inom relaterade ekonomiska verksamheter samlas för att dra nytta av samverkan och närhet till både kunder och konkurrenter, vilket kan stärka specialiseringar och locka kvalificerad personal till en region. I dessa två exempel är de två största ”pullfaktorerna” Nordsjöns oljeindustri utanför Skottlands kust och flygplansindustrin kring Toulouse. Andra forskningsintensiva verksamheter som lockar kvalificerad personal är bioteknik, läkemedelsforskning, informations- och kommunikationsteknik eller tillverkning av transportmedel. Ytterligare information om statistik som rör regional forskning och utveckling (FoU) finns i denna artikel (på engelska).

Andelen högskoleutbildade var mindre än 20 % (de ljusaste delarna av karta 5) i EU:s östra och södra regioner. Dessa åtta regioner präglas av att primära verksamheter, tung industri (till exempel jordbruk, gruvdrift eller järn- och stålindustri) eller jordbruk traditionellt sett har spelat en viktig roll i ekonomin. Fyra av de åtta regionerna var utspridda över södra Italien (Basilikata, Kampanien, Sardinien och Sicilien), tre fanns i östra Rumänien (Nord-Est, Sud-Est och Sud - Muntenia) och en region fanns i nordvästra Tjeckien (Severozápad). Mer än hälften (17) av regionerna i Turkiet rapporterade också att färre än en av fem 30–34-åringar hade fullföljt en högskoleutbildning.

De flesta återstående regioner i östra EU (bortsett från Polen, Slovenien och Kroatien) redovisade relativt små andelar högskoleutbildade – mindre än 30 % – men detta mönster framträdde även i flera regioner i Italien och Tyskland (vilket, åtminstone delvis, kan bero på det särskilda fokus som läggs på yrkesutbildning i dessa länder, vilket gör att många arbeten inte kräver någon examen i sig, utan snarare en yrkeskvalifikation).

Andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning ökade avsevärt mellan 2008 och 2014

I hela EU-28 ökade andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning med 6,7 procentenheter mellan 2008 och 2014, till 37,9 %. Finland var det enda EU-land som rapporterade att dess andel högskoleutbildade minskade under denna period, en marginell minskning med 0,4 procentenheter till 45,3 % (en andel som ändå var större än det nationella målet 42).

De största ökningarna i andelen högskoleutbildade mellan 2008 och 2014, bland EU:s medlemsländer, redovisades i Österrike (observera att detta åtminstone delvis beror på ett avbrott i serien), medan dubbelsiffriga ökningar även redovisades i de baltiska medlemsländerna, Grekland, Luxemburg och samtliga östra EU-länder förutom Bulgarien och Rumänien.

I karta 6 visas information om förändringen i andelen högskoleutbildade bland 30–34-åringarna, baserat på en analys av Nuts 2-regioner (de mörkgröna delarna är regioner där ökningarna mellan 2008 och 2014 var som störst). I fyra regioner ökade andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning med mer än 20 procentenheter mellan 2008 och 2014. Tre av dessa var i Österrike (observera åter avbrottet i serien, vilket beror på metodförändringar i ISCED-klassificeringen), medan den största ökningen redovisades i den slovakiska huvudstadsregionen Bratislavský kraj (ökning med 24,5 procentenheter).

Fler än fyra av fem regioner i EU rapporterade att andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning ökade mellan 2008 och 2014

De allra flesta regionerna i EU-28 följde ett liknande mönster: andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning ökade i 222 av 263 Nuts 2-regioner mellan 2008 och 2014 (se karta 6). Däremot minskade andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning i 41 regioner (ingen förändring redovisades i den tyska regionen Detmold i Nordrhein-Westfalen). Dessa minskningar kan bero på att unga med en examen flyttar till andra regioner för att söka arbete, eller att unga inte återvänder till sin ursprungsregion efter examen (och i stället väljer att etablera sig i en annan region), eller helt enkelt på att färre tar examen.

Bortsett från den spanska autonoma staden Ceuta var minskningen i andelen högskoleutbildade störst i den norra bulgariska regionen Severen tsentralen, de två regionerna Dresden och Chemnitz i östra Tyskland, de franska regionerna Basse-Normandie och Languedoc-Roussillon, Etelä-Suomi i Finland och North Yorkshire i Storbritannien. Dessa var de enda regioner i EU där andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning minskade med mer än fem procentenheter mellan 2008 och 2014 (de mörkröda delarna av karta 6).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Utbildningsstatistiken ger information om deltagandet i och finansieringen av utbildningen och om lärarkåren, samt om de utexaminerades utbildningsnivå. Detta område ger även information om övergången från utbildning till arbetsmarknad, yrkesutbildning, livslångt lärande och språkkunskaper.

Huvudkällor

Statistik från Unesco / OECD / Eurostat (UOE)

En betydande andel av statistiken för europeisk utbildning sammanställs inom ramen för en gemensam insamling med deltagande av UNESCO Institute for Statistics (UNESCO-UIS) (på engelska), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Eurostat. Detta kallas ofta för den gemensamma datainsamlingen UOE. Data om regionalt deltagande och utbildning i främmande språk samlas in separat av Eurostat.

Datainsamlingen UOE bygger i huvudsak på administrativa källor från utbildningsministerier eller nationella statistikmyndigheter på grundval av gemensamt fastställda definitioner. Den statistiska enheten för regional utbildningsstatistik är eleven/studenten. Referensperioderna är kalenderår för data om utexaminerade och läsår för alla andra icke monetära uppgifter (uppgifterna för perioden 2013 omfattar exempelvis läsåret 2012/2013).

Eftersom utbildningssystemens struktur varierar mellan länderna krävs det en ram för att samla in, sammanställa och redovisa regional, nationell och internationell utbildningsstatistik och indikatorer så att uppgifterna kan jämföras. Denna ram är internationella standarden för klassificering av utbildningar (ISCED).

Internationella standarden för klassificering av utbildningar (ISCED)

ISCED-ramen uppdateras regelbundet för att ta hänsyn till utbildningssystemens utveckling i världen. ISCED 2011 antogs av Unescos generalkonferens i november 2011 och utgör grunden för statistiken i denna artikel, men uppgifterna för referensåren före 2014 samlades in med användning av den tidigare versionen, ISCED-97.

I 2011 års version av denna klassificering har nya kategorier lagts till med tanke på utvidgningen av förskoleutbildningen och omstruktureringen av högskoleutbildningen.

Inom ISCED klassificeras alla utbildningsprogram och kvalifikationer i utbildningsnivåer:

Förskoleutbildning/lägre än primärutbildning (ISCED 0)
Primärutbildning (ISCED 1)
Grundskoleutbildning (ISCED 2)
Gymnasieutbildning (ISCED 3)
Eftergymnasial utbildning, ej högskolenivå (ISCED 4)
Kort högskoleutbildning (ISCED 5)
Kandidatexamen eller motsvarande (ISCED 6)
Masterexamen eller motsvarande (ISCED 7)
Doktorsexamen eller motsvarande (ISCED 8)

En fullständig beskrivning finns på webbplatsen för Unesco-UIS (på engelska).

Arbetskraftsundersökningen

Uppgifterna i denna artikel om elever som lämnat utbildningen i förtid och om andelen högskoleutbildade har hämtats från EU:s arbetskraftsundersökning (AKU).

Arbetskraftsundersökningarna bygger på en undersökning av personer i privata hushåll. De omfattar den totala befolkningen som stadigvarande vistas i EU-länderna, bortsett från personer som bor i kollektiva hushåll eller institutionshushåll. Utbildningsuppgifterna från arbetskraftsundersökningarna uppdateras två gånger om året, på våren (inklusive data för ett nytt referensår) och på hösten.

Observera att dessa data fram till och med referensåret 2013 klassificeras enligt ISCED-97, medan data från 2014 och framåt klassificeras enligt ISCED 2011. Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid har därför ett avbrott i serien, eftersom den avser nivåerna 0–3C korta program i ISCED-97 fram till 2013 och nivåerna 0–2 i ISCED 2011 för referensåret 2014. På liknande sätt har indikatorn för högskoleutbildning ett avbrott i serien, eftersom den avser nivåerna 5–6 i ISCED-97 fram till 2013 och nivåerna 5–8 i ISCED 2011 för referensåret 2014.

Indikatorer

Statistik om andelen fyraåringar som deltar i förskole- och primärutbildning (nivåerna 0–1 i ISCED 2011) omfattar de institutioner som tillhandahåller utbildningsorienterat omhändertagande av små barn. Dessa måste ha personal med särskilda utbildningskvalifikationer. Observera att beräkningen av denna andel bygger på data från två olika källor (utbildningsstatistik och befolkningsstatistik) och att vissa elever som är inskrivna vid utbildningsanstalter kanske inte är folkbokförda i de demografiska uppgifterna (varigenom andelarna kan överstiga 100 %).

Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid definieras som andelen personer i åldern 18–24 år som högst har grundskoleutbildning (nivåerna 0, 1, 2 eller 3C korta program i ISCED-97 fram till och med 2013 och nivåerna 0–2 i ISCED 2011 för 2014) och som inte deltar i någon vidareutbildning (under de fyra veckorna före undersökningen). Denna indikator är ett mål för Europa 2020, nämligen att minska andelen elever som lämnar utbildningen i förtid i EU till mindre än 10 %.

Syftet med yrkesutbildning är att de studerande ska förvärva kunskap, färdigheter och kompetens som krävs för ett visst yrke. Yrkesutbildningarna kan ha arbetsbaserade inslag (exempelvis lärlingsutbildningar eller varvade lärlingssystem). Den indikator som presenteras i denna artikel avser andelen elever som går yrkesutbildningsprogram jämfört med det totala antalet gymnasieelever (enligt definitionen av gymnasieutbildning, nivå 3 i ISCED 2011).

Indikatorn för högskoleutbildning definieras som andelen 30–34-åringar som framgångsrikt har fullföljt en högskoleutbildning (exempelvis på universitet eller teknisk högskola). Åldersgruppen 30–34 år används, eftersom detta vanligen avser den första femårsperioden då de allra flesta studenter redan har avslutat sina studier. Högskoleutbildning avser nivåerna 5–6 i ISCED 1997 för data fram till 2013 och nivåerna 5–8 i ISCED 2011 för 2014. Denna indikator är ett mål för Europa 2020, nämligen att se till att minst 40 % av 30–34-åringarna har fullföljt en högskoleutbildning senast 2020.

Sammanhang

Utbildning är avgörande för både den ekonomiska och den sociala utvecklingen, och därför är det viktigt att anpassa kompetensen till arbetsmarknadens behov. Detta blir allt viktigare i en globaliserad och kunskapsbaserad ekonomi, där det krävs kvalificerad arbetskraft för att konkurrera genom produktivitet, kvalitet och innovation.

EU-länderna är i första hand ansvariga för sina egna utbildningssystem och innehållet i utbildningsprogrammen (läroplanerna). EU stöder nationella insatser och hjälper medlemsländerna att bemöta vanliga problem genom det som kallas den öppna samordningsmetoden: EU tillhandahåller ett politiskt forum för att diskutera aktuella frågor (t.ex. en åldrande befolkning, kompetensbrist eller global konkurrens) så att medlemsländerna kan utbyta god praxis.

Utbildning 2020 (ET 2020)

En uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning (kallad Utbildning 2020), ingick i rådets slutsatser (2009/C 119/02) som antogs i maj 2009. Därigenom fastställdes fyra strategiska mål för utbildning inom EU: att göra livslångt lärande och rörlighet till en realitet, att förbättra och effektivisera utbildningskvaliteten, att främja lika möjligheter för alla, social sammanhållning och ett aktivt samhällsdeltagande, och att understödja kreativitet och innovation (däribland entreprenörskap) på alla utbildningsnivåer. För att nå dessa mål omfattar Utbildning 2020 ett antal riktmärken som granskas och rapporteras statistiskt, inklusive följande mål som ska uppnås senast 2020:

Minst 95 % av alla barn från fyra år och upp till den lagstadgade skolåldern för primärutbildning ska delta i förskoleverksamhet.
Andelen 15-åringar med otillräckliga kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskapliga ämnen bör vara mindre än 15 %.
Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid bör vara mindre än 10 %.
Andelen 30–34-åringar med högskoleutbildning bör vara minst 40 %.
I genomsnitt bör minst 15 % av alla vuxna i åldern 25–64 år delta i livslångt lärande.
I genomsnitt bör minst 20 % av de utexaminerade från högre utbildning ha haft en högskolerelaterad studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands motsvarande minst 15 poäng inom Europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS) eller en varaktighet på minst tre månader.
I genomsnitt bör minst 6 % av 18–34-åringarna med en grundläggande yrkesutbildning och praktik inom ramen för yrkesutbildningen ha haft en grundläggande studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands under minst två veckor.
Andelen anställda utexaminerade (i åldersgruppen 20–34 år) som avslutat sin utbildning högst tre år före referensåret bör vara minst 82 %.