Archive:Statistik över förnybar energi
Data från januari 2019.
Planerad uppdatering av artikeln: maj 2020.
Den engelska versionen är nyare.
Highlights
(i procent av den slutliga bruttoenergianvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
Den här artikeln innehåller ny statistik om förnybara energikällor i Europeiska unionen (EU). Förnybara energikällor omfattar vindkraft, solenergi (termisk solenergi, koncentrerad solenergi och solcellsenergi), vattenkraft, tidvattenkraft, geotermisk energi, omgivningsvärme som utvinns med hjälp av värmepumpar, biobränslen och förnybart avfall.
Det finns många potentiella fördelar med att använda förnybar energi, bland annat minskade utsläpp av växthusgaser, diversifiering av energiförsörjningen och minskat beroende av marknaderna för fossila bränslen (framför allt olja och gas). Tillväxten inom förnybara energikällor kan också stimulera sysselsättningen i EU genom att skapa arbetstillfällen på miljöteknikområdet.
Full article
Produktionen av förnybar energi i EU ökade med två tredjedelar mellan 2007 och 2017
Primärproduktionen av förnybar energi i EU-28 uppgick under 2017 till 226,5 miljoner ton oljeekvivalenter (toe). Mängden förnybar energi som producerades i EU-28 ökade med totalt 64,0 % mellan 2007 och 2017, vilket motsvarar en genomsnittlig ökning med 5,1 % per år.
Den största källan till förnybar energi i EU-28 var trä och andra fasta biobränslen, som stod för 42,0 % av primärproduktionen av förnybar energi under 2017 (se diagram 1). Den näst största källan i den förnybara energimixen var för första gången vindkraft (13,8 % av det totala) följt av vattenkraft (11,4 %). Även om produktionen låg kvar på en relativt låg nivå skedde en särskilt snabb ökning av produktionen av biogas, flytande biobränslen och solenergi, som stod för 7,4 %, 6,7 % respektive 6,4 % av den förnybara energiproduktionen i EU-28 under 2017. Omgivningsvärme (som utvinns med hjälp av värmepumpar) och geotermisk energi stod för 5,0 % respektive 3,0 % av det totala, samtidigt som andelen förnybart avfall ökade till 4,4 %. Produktionen av tidvatten-, våg- och havsenergi ligger idag på en mycket låg nivå och sker framför allt i Frankrike och Storbritannien.
Andelen förnybar energi är högst i Lettland och Sverige
Förnybara energikällor stod för 13,9 % av EU-28:s inhemska bruttoenergianvändning 2017. Det är fortfarande trä och andra fasta biobränslen som bidrar mest till den förnybara energimixen. Vattenkraft och trä stod för 91,3 % 1990. Sedan dess har dock den relativa ökningen för vattenkraft och trä varit mycket mindre än för andra källor. Deras sammanlagda andel sjönk därför till 53,4 % under 2017. Utvecklingen för den inhemska bruttoenergianvändningen av förnybar energi visas grafiskt i diagram 2 (där elproduktionen inte är normaliserad).
(Mtoe)
Källa: Eurostat (nrg_bal_c)
Andelen förnybar energi av den inhemska bruttoenergianvändningen (se tabell 1) var relativt hög i Danmark (32,8 %) och Österrike (28,9 %) och översteg en tredjedel av den inhemska förbrukningen i Lettland (42,5 %), Sverige (41,2 %) och Finland (34,7 %) liksom i Norge (45,7 %).
.png)
(i procent)
Källa: Eurostat (nrg_bal_s) och (nrg_bal_c)
Andelen förnybar energi av den inhemska bruttoenergianvändningen ska inte förväxlas med andelen förnybar energi av den slutliga bruttoenergianvändningen (som är den officiella indikatorn för övervakning av de mål för 2020 som fastställs i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor). De exakta definitionerna av inhemsk bruttoenergianvändning och slutlig bruttoenergianvändning hittar du i avsnittet Uppgifternas tillgänglighet och källor.
Användningen av förnybar energi mer än fördubblades mellan 2004 och 2017
EU strävar efter att mer än 20 % av den slutliga bruttoenergianvändningen ska komma från förnybara energikällor senast år 2020. Målet har fördelats mellan de olika EU-länderna, och nationella handlingsplaner har utarbetats som stakar ut en färdväg för utvecklingen av förnybar energi i de olika EU-länderna. I diagram 3 visas de senast tillgängliga uppgifterna för andelen förnybar energi av den slutliga bruttoenergianvändningen och de mål som har fastställts för 2020. I EU-28 utgjorde förnybar energi 17,5 % av den slutliga bruttoenergianvändningen 2017, jämfört med 8,5 % under 2004.
Drivkraften för den här positiva utvecklingen har varit de rättsligt bindande mål för en ökad andel förnybar energi som fastställdes i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Samtidigt som EU som helhet är på väg att uppnå målen för 2020 kommer en del EU-länder att behöva vidta ytterligare åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter vad gäller de två huvudsakliga målen: den totala andelen förnybar energi av den slutliga bruttoenergianvändningen (se diagram 3) och andelen förnybar energi inom transporter (se diagram 4).
(i procent av den slutliga bruttoenergianvändningen
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
(i procent av den slutliga bruttoenergianvändningen )
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
I Sverige kom mer än hälften (54,5 %) av den slutliga bruttoenergianvändningen från förnybara energikällor 2017, vilket är den överlägset största andelen bland EU-länderna före Finland (41,0 %), Lettland (39,0 %), Danmark (35,8 %) och Österrike (32,6 %). Andelen förnybar energi var lägst i Luxemburg (6,4 %), Nederländerna (6,6 %), Malta (7,2 %), Belgien (9,1 %), Cypern (9,9 %) och Storbritannien (10,2 %). De senaste tillgängliga uppgifterna för 2017 visar att Frankrike, Nederländerna och Irland måste öka andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen med minst 5,0 procentenheter var för att nå målen. Som jämförelse hade elva EU-länder redan överträffat sina mål för 2020. Målen överträffades med störst marginal i Kroatien, Sverige, Danmark och Estland.
I tabell 2 finns uppgifter för alla rapporterande länder och även värden för det vägledande förloppet.
.png)
(i procent)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
Andelen förnybar energi delas upp i tre olika delar: andelen vad gäller el, andelen vad gäller värme och kyla samt andelen vad gäller transport. Resten av de statistiska resultaten i den här artikeln handlar om utvecklingen från 1990 till 2017 inom respektive del.
Vindkraft har blivit den största källan till el från förnybar energi
År 2017 stod el från förnybara energikällor för mer än en fjärdedel (30,7 %) av EU-28:s bruttoelanvändning. För första gången är vindkraft den viktigaste källan tätt följt av vattenkraft (se diagram 5).
(TWh)
Källa: Eurostat (nrg_bal_c)
Enligt redovisningsreglerna i direktiv 2009/28/EG ska el som produceras av vattenkraft och vindkraft normaliseras för att ta hänsyn till årliga variationer i vädret (vattenkraft normaliseras för de senaste 15 åren och vindkraft för de senaste 5 åren). Ökningen av el producerad från förnybara energikällor under perioden 2007–2017 återspeglar i stort sett en ökning inom tre förnybara energikällor i hela EU – framför allt vindkraftverk men även solenergi och fasta biobränslen (inklusive förnybart avfall). 2017 gick vindkraft för första gången om vattenkraft som den enskilt största förnybara energikällan för elproduktion i EU-28. Mängden el som producerades från vattenkraft låg i stort sett på samma nivå som tio år tidigare. Mängden el från solenergi och vindkraftverk i EU-28 var däremot 31,6 respektive 3,5 gånger så hög 2017 som 2007. Andelen vindkraft och solenergi av den totala mängden el som producerades från förnybara energikällor steg därmed till 37,2 % respektive 12,3 % under 2017. Produktionen av el från solenergi har ökat kraftigt. Den uppgick till endast 3,8 TWh under 2007, men var 2008 större än produktionen av geotermisk energi och hade ökat till 119,5 TWh 2017. Under denna tioårsperiod ökade solenergins andel av all el som producerades från förnybara energikällor i EU-28 från 0,7 % till 12,3 %.
Variationen mellan olika EU-länder är stor. I Österrike (72,2 %), Sverige (65,9 %) och Danmark (60,4 %) producerades minst tre femtedelar av den el som användes från förnybara energikällor – i stor utsträckning vattenkraft och fasta biobränslen – medan mer än hälften av den el som användes i Portugal (54,2 %) och Lettland (54,4 %) kom från förnybara energikällor. Andelen el från förnybara energikällor i Cypern, Ungern, Luxemburg och Malta var däremot mindre än 10 % (se tabell 3).
.png)
(i procent av bruttoelanvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
Närmare en femtedel av den energi som används för värme och kyla kommer från förnybara källor
2017 stod förnybar energi för 19,5 % av den totala energianvändningen för värme och kyla i EU-28. Det är en stor ökning från 10,4 % under 2004. Den ökade användningen i industrin, tjänstesektorn och för hushåll (byggsektorn) bidrog till tillväxten. Aerotermisk, geotermisk och hydrotermisk värmeenergi som utvinns med hjälp av värmepumpar beaktas om den rapporteras av länderna. Andelen förnybar energi inom värme och kyla visas i tabell 4.
.png)
(i procent)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
7,6 % förnybar energi användes inom transportsektorn 2016
EU-länderna har enats om att fastställa ett gemensamt mål på 10 % för andelen förnybar energi inom transporter (bland annat flytande biobränslen, vätgas, biometan och grön el) senast år 2020.
Den genomsnittliga andelen förnybar energi inom transporter ökade från 1,4 % under 2004 till 7,6 % under 2017. Den relativa andelen förnybar energi inom transporter i EU-länderna varierade mellan 38,6 % i Sverige, 18,8 % i Finland och 9,7 % i Österrike till mindre än 2,0 % i Kroatien, Grekland och Estland (se diagram 2).
I vissa EU-länder ökade användningen av förnybar energi som transportbränsle snabbt. Det gällde i synnerhet Irland, Luxemburg, Malta, Finland och Sverige.
Mer information om andelen förnybar energi inom transporter visas i tabell 5.
.png)
(i procent)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)
Den mest använda förnybara energikällan inom transporter var flytande biobränsle, som vanligtvis blandas med fossila bränslen. I diagram 6 visas utvecklingen för produktionen av flytande biobränslen i Europeiska unionen under de senaste åren.
(Mtoe)
Källa: Eurostat (nrg_bal_c)
I EU har de bindande målen för 2020 lett till en stor ökning av produktionen av flytande biobränsle, varav biodiesel är det bränsle som produceras mest, följt av biobensin och andra flytande biobränslen.
Källuppgifter för tabeller och diagram
Renewable energy: tables and figures (på engelska)
Källor
Den statistik som presenteras i den här artikeln baseras på uppgifter som har sammanställts i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och har beräknats på basis av energistatistik som samlas in med stöd av förordning (EG) nr 1099/2008 om energistatistik, senast ändrad i november 2017 genom förordning (EU) 2017/2010.
De senaste tillgängliga uppgifterna om andelen förnybar energi är från referensåret 2017. Det finns uppgifter för alla EU-länder samt för Albanien, Montenegro, Serbien, Turkiet, Kosovo [1] och Nordmakedonien. I allmänhet är uppgifterna fullständiga, nya och möjliga att jämföra mellan länderna på ett tillförlitligt sätt.
Andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen pekas ut som en nyckelindikator för att mäta framstegen inom ramen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. Indikatorn kan betraktas som en skattning i syfte att övervaka direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Statistiksystemen i vissa länder är dock inte tillräckligt utvecklade för att uppfylla direktivets krav när det gäller viss teknik för förnybar energi. Till exempel är det få länder som rapporterar omgivningsvärme för värmepumpar.
Alla beräkningar tar hänsyn till specifika bestämmelser i direktiv 2009/28/EG som ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.
Statistiska revideringar är en viktig aspekt som ska tas med i beräkningen när uppgifter tolkas. De senaste uppgifterna för 2005 visar en liten variation i de uppgifter som fanns tillgängliga när direktivet utarbetades och antogs under 2007–2008. Förändringarna beror på revideringar av de datamängder som överförts av de rapporterande länderna som svar på årliga energienkäter. Till följd av revideringen av uppgifterna om hushållens användning av biomassa visar de uppdaterade uppgifterna för Kroatien att landets användning av förnybar energi har överstigit målet för 2020 sedan 2004 (det första året som värden finns tillgängliga för). Men Kroatien är inte det enda fallet. Direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor har lett till att ländernas övervakning av flödet av förnybara energiprodukter inom sina respektive ekonomier har blivit mer exakt. Ett talande exempel är användningen av biomassa, där länderna inför nya och mer detaljerade undersökningar för att göra det möjligt att samla in mer uppgifter om den slutliga energianvändningen baserad på biomassa. Flera länder reviderar följaktligen sina uppgifter vilket leder till en ökning av deras andel förnybar energi (till exempel Kroatien, Frankrike, Litauen och Ungern).
Inhemsk bruttoenergianvändning motsvarar den totala mängden energiresurser som används för alla syften.
Energi tillgänglig för slutanvändning motsvarar den totala mängden energiresurser som finns tillgängliga för konsumenter (privatpersoner, affärs- och industrisektorn). Detta inkluderar inte den energi som används i omvandlingsprocesser (till exempel elkraftverk, bränsleraffinaderier och masugnar). Det omfattar däremot energiprodukter som kan användas för andra syften än energi (till exempel i kemiska processer).
Slutlig energianvändning (brutto) definieras i direktiv 2009/28/EG som de energiprodukter som för energiändamål levereras till industrin, transportsektorn, hushållen, servicesektorn, inbegripet offentliga tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen, inbegripet användningen av el och värme inom energisektorn i samband med el- och värmeproduktion samt inbegripet förluster av el och värme vid distribution och transmission.
Energiproduktionen från icke förnybart kommunalt avfall drogs av från biomassans bidrag till värme- och elproduktion. Energianvändningen för transport i rörsystem inkluderades i den slutliga bruttoenergianvändningen i linje med klassificeringen av sektorer i förordningen om energistatistik. För att förbättra exaktheten och förenligheten med nationell statistik vid beräkningen av andelen förnybar energi användes nationella värmevärden när sådana fanns tillgängliga, för att omvandla mängder av alla energiprodukter till energienheter istället för normalvärmevärden.
EU-kommissionen har först nyligen fastställt slutgiltiga riktlinjer för redovisning av energi från värmepumpar. En del länder har ännu inte förbättrat sina nationella statistiksystem så att de kan redovisa alla förnybara energikällor (till exempel förnybar energi från värmepumpar). Trots bristen på en godkänd statistisk metod vid tidpunkten för insamlingen av uppgifter beaktades förnybar energi från värmepumpar i de fall då tillräcklig information lämnades in av rapporterande länder, för att få en så heltäckande statistik som möjligt Det förekommer därför en del små skillnader mellan de uppgifter som används för den här artikeln och de som publiceras i energibalanserna.
Energistatistiken och energibalanserna som finns tillgängliga från Eurostat skiljer inte mellan hållbara och icke hållbara förnybara energikällor. Den uppdelningen är möjlig att göra i beräkningsverktyget (SHARES)[2]) som har tagits fram av Eurostat, där rapporterande länder måste tillhandahålla ytterligare information i detta hänseende. Om inget annat uttryckligen anges inbegriper förnybar energi samtliga förnybara energikällor, både de som uppfyller och de som inte uppfyller hållbarhetskriterier.
Uppgifter för perioden 2004–2010: Direktiv 2009/28/EG fanns inte eller hade nyligen antagits. Det hade ännu inte införlivats i nationell lagstiftning i de flesta EU-länder. Värdena för de åren används inte för att bedöma om det vägledande förlopp som anges i del B i bilaga I till direktivet följs. Enligt direktiv 2009/28/EG får endast biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterier tas med i beräkningen av målen. Det beslutades dock att alla biodrivmedel och flytande biobränslen skulle tas med för att beräkna täljaren i andelen förnybar energi för åren 2004–2010.
Uppgifter från och med 2011: Kraven i artikel 17 (Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen) måste bedömas i förhållande till artikel 18 (Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen). Från och med referensåret 2011 ska länderna endast rapportera de biodrivmedel och flytande biobränslen som de kan påvisa fullt ut uppfyller både artikel 17 och artikel 18. Endast de biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller kraven får tas med i beräkningen av respektive andel förnybar energi. I vissa länder bedömdes användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen för perioden 2011–2015 inte uppfylla kraven (hållbarhet) på grund av att genomförandet av direktiv 2009/28/EG var fördröjt. Medan andelen förnybar energi som helhet ökar sedan 2004, minskade andelen för transporter mellan 2010 och 2011. Detta kan delvis tillskrivas en total avsaknad av biodrivmedel som uppfyllde kraven i flera EU-länder (länderna rapporterade en viss användning av biodrivmedel men ingen eller en mycket liten del av dessa uppfyllde kraven 2011). Eftersom en del länder ännu inte fullt ut har genomfört alla bestämmelser i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, redovisas en del biodrivmedel och flytande biobränslen som att de inte uppfyller kraven (hållbarhet) för perioden 2011–2015.
Andelen el från förnybara energikällor definieras som förhållandet mellan el som produceras från förnybara energikällor och den nationella bruttoelanvändningen. I direktiv 2009/28/EG fastställs att den slutliga bruttoenergianvändningen av el från förnybara energikällor är den el som produceras från förnybara energikällor. Detta omfattar vattenkraft (med undantag av elproduktion från pumpkraftverk som använder tidigare uppumpat vatten) liksom el från fasta biobränslen/avfall, vind- och solenergiinstallationer samt jordvärmeanläggningar. Direktivet kräver dessutom att elproduktionen från vattenkraft och vindkraft ska normaliseras. På grund av normaliseringskravet på 15 år för vattenkraftsproduktion och tillgången till energistatistik (som för EU-28:s del börjar med år 1990) finns inga långa tidsserier tillgängliga för denna indikator.
I syfte att beräkna andelen förnybar energi inom värme och kyla, definieras slutlig energianvändning från förnybara energikällor som den slutliga energianvändningen av förnybara energikällor inom industrin, hushåll, tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen för uppvärmnings- och kylningsändamål, plus fjärrvärme som producerats av förnybar energi. Den totala slutliga användningen av värme och kyla är den slutliga användningen av alla energiprodukter, med undantag av el, i andra syften än transport, plus användningen av värme för eget bruk på elkraftverk och värmeanläggningar samt värmeförluster i nät. Du hittar en mer detaljerad definition i SHARES tool manual.
Andelen förnybar energi i bränsle som används inom transportsektorn beräknas på grundval av energistatistiken enligt de metoder som anges i direktiv 2009/28/EG. Fram till 2010 ingick alla flytande biobränslen i beräkningen av denna indikator. Från och med 2011 omfattar uppgifterna om flytande biobränslen inom transporter endast flytande biobränslen som överensstämmer med direktiv 2009/28/EG (det vill säga de som uppfyller hållbarhetskravet).
Sammanhang
EU-kommissionen har upprättat ett flertal energistrategier för en säkrare, hållbarare och mer koldioxidsnål ekonomi. Förutom att användningen av förnybara energikällor bidrar till att bekämpa klimatförändringarna genom minskade växthusgasutsläpp leder den sannolikt också till säkrare energiförsörjning, större mångfald i energiförsörjningen, mindre luftföroreningar och möjlighet till nya jobb i miljösektorn och sektorn för förnybar energi.
Det energi- och klimatpaket för 2020 som antogs i december 2008 innebar ytterligare en drivkraft för att öka användningen av förnybara energikällor till 20 % av den totala energianvändningen senast år 2020 och innehöll samtidigt krav på minskad energianvändning och minskade utsläpp av växthusgaser med 20 %. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor anges som ett övergripande mål för EU att 20 % av energianvändningen ska komma från förnybara energikällor senast 2020 samt att 10 % av bränslet inom transportsektorn ska komma från förnybara källor vid denna tidpunkt. Direktivet innebär att den rättsliga ramen för att främja förnybar el förändras. Genom direktivet ställs krav på nationella handlingsplaner som visar hur den förnybara energin ska utvecklas i varje EU-land. Direktivet skapar även samarbetsmekanismer och fastställer hållbarhetskriterier för flytande biobränslen (på grund av oro för att de potentiellt har en negativ inverkan på priserna för grödor, livsmedelsförsörjning, skogsskydd, biologisk mångfald, vatten- och markresurser). En rapport om hållbarhet för fasta och gasformiga biobränslen som används för el, värme och kyla (SWD(2014) 259) antogs i juli 2014.
Den 6 juni 2012 lade EU-kommissionen fram ett meddelande, Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden (COM(2012) 271 final), som redogör för olika alternativ till en politik för förnybar energi för perioden efter 2020. Meddelandet uppmanar också till en mer samordnad EU-strategi för att inrätta och reformera stödsystem och till en ökad handel med förnybar energi mellan EU-länderna. I januari 2014 presenterade EU-kommissionen ett antal energi- och klimatmål för 2030 i syfte att uppmana till privata investeringar i infrastruktur och koldioxidsnål teknik. Ett av de viktigaste målen som föreslås är att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 27 % senast 2030. Målsättningarna ses som ett viktigt steg för att uppnå de mål för utsläpp av växthusgaser 2050 som presenteras i meddelandet Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011) 112 slutlig).
En av EU-kommissionens tio prioriteringar som presenterades 2014 var en energiunion. Avsikten är att en energiunion ska säkerställa säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till rimligt pris. I februari 2015 offentliggjordes ett meddelande där EU-kommissionen presenterade sin plan för en ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015) 80 final). I meddelandet föreslås fem aspekter för strategin, varav en är en ekonomi utan kol och olja.
Den 11 december 2018 antog EU direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. De nya bestämmelserna innehåller ett bindande mål för EU-länderna att senast 2030 ha en andel förnybar energi om 32 %. 2023 ska möjligheten att höja detta mål ses över. Det kommer att bidra kraftigt till EU-kommissionens ambition att EU ska bli världsledande inom förnybar energi – en politisk prioritering som fastställdes av EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker 2014. Europa kommer på så sätt att behålla en ledande roll i arbetet med att bekämpa klimatförändringar, gå över till ren energi och uppfylla målen i Parisavtalet.
Direct access to
- Calculation methodologies for the share of renewables in energy consumption (på engelska)
- Energy statistics introduced (på engelska)
- Energy statistics - an overview (på engelska)
- Electricity production, consumption and market overview (på engelska)
- Energiproduktion och import
- The EU in the world - energy (på engelska)
- Shedding light on energy in the EU — A guided tour of energy statistics (digital publikation) – 2018 års utgåva (på engelska)
- Energy balance sheets — 2017 data – 2018 års utgåva (på engelska)
- Energy, transport and environment indicators – 2018 års utgåva (på engelska)
- Energy (t_nrg) (på engelska), se:
- Energy statistics - main indicators (t_nrg_ind)
- Energy statistics - quantities (t_nrg_quant)
- Energy (på engelska)
- Energy Statistics Manual (på engelska)
- Energy statistics — quantities (ESMS metadata file — nrg_quant_esms) (på engelska)
- Share of energy from renewable sources (nrg_ind_ren) (ESMS metadata file — nrg_ind_ren_esms) (på engelska)
- EURObserv'ER (på engelska)
- European Commission — Directorate-General for Energy — Renewable energy (på engelska)
- Europe's Energy Portal (på engelska)
- International Renewable Energy Agency (på engelska)
- International Energy Agency (IEA) — Renewable energy (på engelska)
- Concerted Action on Renewable Energy Sources Directive (på engelska)
Fotnoter
- ↑ Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
- ↑ SHARES tool