Statistics Explained

Bostadsstatistik


Data från juni 2019.

Planerad uppdatering: oktober 2020.

Den engelska versionen är nyare.

I korthet

En majoritet av befolkningen i alla EU-länder ägde sin bostad 2017, med siffror på från 51,4 % i Tyskland till 96,8 % i Rumänien.

Under 2017 var mer än 15 % av befolkningen i EU trångbodd, med den högsta andelen i Rumänien (47,0 %).

Totalt sett i EU bodde 4 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2017.

År 2017 var andelen hyresgäster i EU med alltför höga boendekostnader för bostäder som hyrdes till marknadshyra högst i Grekland – 83,9 % av dem spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. Genomsnittet i EU låg på 26,3 %.

[[File:Housing statistics-FP2020-interactive-SV.XLSX]]

Trångboddhet, 2017

  • Island (IS): 2016.
  • Källa: Eurostat (onlinedatakod: ilc_lvho05a)

I denna artikel presenteras en översikt över Europeiska unionen (EU), tre av Eftaländerna och tre kandidatländer. Artikeln behandlar särskilt bostadstyper, boendeformer (äga eller hyra), boendekvalitet och ekonomisk överkomlighet.

Anständiga bostäder till rimlig kostnad i trygga miljöer är ett basbehov och betraktas av många som en grundläggande rättighet. Att tillgodose det behovet, vilket bidrar till att minska fattigdom och social utestängning, är fortfarande en stor utmaning i flera europeiska länder.

Artikeln i sin helhet

Bostadstyp

Diagram 1: Befolkningsfördelning utifrån bostadstyp, 2017
(% av den totala befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho01)


År 2017 bodde mer än fyra av tio (41,9 %) i EU-28 i lägenhet, nästan en fjärdedel (24,0 %) i parhus och lite drygt en tredjedel (33,6 %) i friliggande småhus (se diagram 1).

  • Den andel som bodde i lägenhet var minst 60 % i EU-länderna Lettland (66,4 %), Spanien (66,1 %), Estland (61,8 %) och Grekland (60,0 %). Ungefär samma andel bodde i lägenhet i Schweiz (63,2 %).
  • Den andel som bodde i friliggande småhus var högst i Kroatien (70,7 %), Slovenien (65,2 %), Rumänien (64,7 %) och Ungern (63,8 %). Även i Nordmakedonien (74,3 %), Serbien (63,6 %) och Norge (58,5 %) rapporterades att en stor andel av befolkningen var bosatta i friliggande småhus.
  • Den högsta andel som bodde i parhus registrerades i Storbritannien (60,4 %), Nederländerna (58,7 %), Irland (51,7 %), Belgien (40,3 %) och Malta (40,0 %). Dessa var de enda EU-länder där två femtedelar eller mer av befolkningen bodde i parhus.

Boendeform

År 2017 bodde mer än en fjärdedel (26,5 %) av befolkningen i EU-28 i ägarbebodda bostäder med bolån eller hypotekslån, medan mer än två femtedelar (42,8 %) av befolkningen bodde i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån (se diagram 2). Sju av tio personer (69,3 %) i EU-28 ägde alltså sin bostad, medan 20,0 % hyrde bostad till marknadshyra och 10,7 % hyrde bostad till nedsatt eller ingen hyra.

Diagram 2: Befolkningsfördelning utifrån boendeform, 2017
(% av den totala befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho02)


Mer än hälften av befolkningen i alla EU-länder bodde i ägarbebodda bostäder 2017, från 51,4 % i Tyskland till 96,8 % i Rumänien. Totalt sett var den andel som bodde i hyresbostäder inte större än den andel som ägde sin bostad i något av EU-länderna. I Schweiz var andelen personer som bodde i hyresbostäder däremot större än den andel som bodde i ägarbebodda bostäder – 58,7 % av befolkningen hyrde sin bostad. I Nederländerna (60,7 %) och Sverige (52,2 %) bodde mer än hälften av befolkningen i ägarbebodda bostäder med bolån eller hypotekslån. Detta var även fallet i Island (63,9 %, uppgifter från 2016) och Norge (60,5 %).

Andelen personer som bodde i bostäder med marknadshyra under 2017 var mindre än 10,0 % i elva av EU-länderna. I Tyskland (40,0 %) och Danmark (37,7 %) bodde däremot nästan två femtedelar av befolkningen i hyresbostäder med marknadshyra, vilket också knappt tre tiondelar av befolkningen i Sverige (34,0 %), Österrike (30,1 %) och Nederländerna (29,8 %) gjorde, liksom runt en femtedel av befolkningen i Grekland (21,0 %), Luxemburg (20,8 %) och Frankrike (19,2 %). Den andel personer som bodde i hyreslägenheter till marknadspris var ännu högre i Schweiz, lite mer än hälften (50,9 %) av befolkningen. Andelen personer som bodde i bostäder med nedsatt eller ingen hyra var mindre än 20,0 % i EU-länderna och i de sex icke-medlemsländer för vilka uppgifter visas.

Boendekvalitet

En av de viktigaste faktorerna för bedömning av kvaliteten på boendeförhållandena är tillgången till tillräckligt utrymme i bostaden. Trångboddhetsgraden beskriver andelen personer som är trångbodda, vilket definieras enligt antalet rum per hushåll, hushållets storlek, hushållsmedlemmarnas ålder samt familjesituationen.

Under 2017 var 15,7 % av befolkningen i EU-28 trångbodd

Diagram 3: Trångboddhet, 2017
(% av angiven befolkning)
Källa: Eurostat (ilc_lvho05a)


Den högsta andelen trångbodda i EU-länderna (se diagram 3) fanns i Rumänien (47,0 %), medan mer än 50 % var trångbodda i Serbien (56,2 %). Nordmakedonien (46,3 %) och Turkiet (43,7 %) rapporterade också relativt stor trångboddhet. Den lägsta andelen trångbodda rapporterades i Cypern och Irland (2,8 % i respektive land), Malta (3,0 %), Storbritannien (3,4 %) och Nederländerna (4,1 %), medan åtta andra EU-länder (samt Norge, Schweiz och Island) rapporterade att mindre än 10 % av deras respektive befolkning var trångbodd.

Inom den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom (det vill säga personer i hushåll där den ekvivalerade disponibla inkomsten per person är under 60 % av den nationella medianinkomsten), var andelen trångbodda i EU-28 26,5 % under 2017, vilket är cirka 10,8 procentenheter över andelen bland befolkningen som helhet (se diagram 3). Den högsta andelen trångbodda bland de som löper risk att drabbas av fattigdom registrerades i Rumänien (58,3 %), Slovakien (55,6 %), Polen (49,8 %), Bulgarien (48,6 %) och Lettland (47,0 %). I Turkiet (70,7 %), Serbien (65,2 %) och Nordmakedonien (63,7 %) var andelen trångbodda i denna grupp särskilt hög. I den andra änden av skalan var andelen trångbodda bland personer som riskerar att drabbas av fattigdom som lägst i Irland (7,5 %), Storbritannien (6,4 %), Cypern (6,0 %) och Malta (5,9 %). Dessa var de enda EU-länder som rapporterade att mindre än en person av tio som löper risk att drabbas av fattigdom var trångbodd.

För att indikatorn för boendekvalitet ska bli så komplett som möjligt tas det förutom trångboddhet även hänsyn till vissa andra aspekter som hänger samman med brister i bostaden – till exempel att det saknas badrum eller toalett, att taket läcker eller att bostaden anses vara för mörk. Andelen boende i bostäder med allvarliga brister definieras som andelen personer som bor i en bostad som anses vara trångbodd, samtidigt som boendet uppfyller minst ett av måtten på brister i bostaden.

I hela EU-28 bodde 4,0 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2017

Diagram 4: Boende i bostäder med allvarliga brister, 2016 och 2017
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_mdho06a)


I fyra EU-länder bodde mer än en tiondel av befolkningen i undermåliga bostäder. I Bulgarien registrerades en andel på 10,6 %, medan andelen var högre i både Lettland (15,2 %) och Ungern (16,2 %), och som högst i Rumänien, där nästan var femte person (16,5 %) hade undermåliga boendeförhållanden (se diagram 4). I Nederländerna (0,9 %), Irland (0,8 %), Cypern (0,8 %) och Finland (0,7 %) bodde däremot mindre än 1,0 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister under 2017. Den totala andelen personer i EU-28 som bodde i bostäder med allvarliga brister minskade något mellan 2016 och 2017 (en minskning på 0,7 procentenheter). De största ökningarna i EU-länderna ägde rum i Lettland och Danmark, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 1,0 respektive 0,9 procentenheter mellan 2016 och 2017. De största minskningarna i EU-länderna rapporterades i Rumänien (-2,7 procentenheter) och Italien (-2,0 procentenheter). I Tjeckien, Portugal och Storbritannien låg minskningarna på 0,9 procentenheter. Minskningar på 1,0 procentenheter respektive 1,9 procentenheter rapporterades i Turkiet och Nordmakedonien.

Tillgång till bostäder till ett överkomligt pris

År 2017 bodde 10,4 % av befolkningen i EU-28 i hushåll som spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boende

Tabell 1: Överskuldsättningsgrad utifrån boendeform, 2017
(% av angiven befolkning)
Källa: Eurostat (ilc_lvho07c) och (ilc_lvho07a)


Den andel av befolkningen vars boendekostnader överstiger 40 % av den ekvivalerade disponibla inkomsten var högst för personer i hyresbostäder med marknadshyra (26,3 %) och lägst för personer som ägde sin bostad utan bolån eller hypotekslån (4,7 %) (se tabell 1).

Genomsnittet i EU-28 döljer betydande skillnader mellan EU-länderna. I ett antal medlemsländer levde en förhållandevis liten andel av befolkningen i hushåll med boendekostnader som översteg 40 % av den disponibla inkomsten. Detta gällde särskilt Malta (1,4 %) och Cypern (2,8 %). I den andra delen av skalan spenderade drygt två femtedelar (39,6 %) av befolkningen i Grekland och nästan en femtedel (18,7 %) av befolkningen i Bulgarien mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. I Danmark och Tyskland var andelen en sjättedel av befolkningen (15,7 % respektive 14,5 %).

Det var också mycket stora skillnader mellan EU-länderna vid beaktande av den boendeform med högst andel befolkning vars boendekostnader överstiger 40 % av den disponibla inkomsten, det vill säga personer som hyrde sin bostad till marknadshyra. Vissa av länderna rapporterade mycket höga andelar för 2017. I nio av EU-länderna spenderade drygt en tredjedel av den befolkning som hyrde sin bostad till marknadshyra mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. Denna andel av befolkningen översteg två femtedelar i Spanien (42,1 %), Litauen (42,5 %) och Kroatien (48,6 %), lite mer än hälften i Bulgarien (51,0 %) och Rumänien (60,4 %) och uppgick till 83,9 % i Grekland.

Källuppgifter för tabeller och grafer

Källuppgifter

De uppgifter som används i den här artikeln kommer huvudsakligen från mikrodata från EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC). Referensbefolkningen är privata hushåll vars nuvarande hushållsmedlemmar bodde i ett EU-land vid den tidpunkt då uppgifterna samlades in. Personer som bor i kollektiva hushåll och på institutioner utesluts vanligen från referensbefolkningen. Uppgifterna för EU-28 och euroområdet är ett befolkningsviktat genomsnitt av uppgifterna från EU-länderna.

Sammanhang

Bostäder påverkar hushållens livskvalitet på många sätt; de ger skydd, säkerhet, utrymme för privatliv och en plats där det går att koppla av, studera och leva. Bostäderna kan också ses som en del av den omgivande miljön när det gäller deras närhet till barnomsorg, skolor, arbetsplatser, rekreationsmöjligheter, butiker, offentlig service med mera. Att finansiera bostaden, oavsett om den ägs eller hyrs, är en stor fråga för många hushåll, som ofta är förknippad med boendekvalitet.

EU har inget särskilt ansvar på det bostadspolitiska området, utan det är de nationella regeringarna som har ansvar för bostadspolitiken. Många av EU-länderna står dock inför likartade utmaningar, till exempel hur de ska förnya bostadsbeståndet, planera och bekämpa okontrollerad stadsutbredning, främja hållbar utveckling, hjälpa ungdomar och mindre gynnade grupper att komma in på bostadsmarknaden samt främja energieffektiviteten bland husägare.

Sociala bostäder, hemlöshet och integration är viktiga frågor på EU:s socialpolitiska dagordning. I avdelning IV i artikel 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastställs följande: ”I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel”. I detta sammanhang nåddes vid ett möte med Europeiska rådet i Nice 2000 en överenskommelse om en uppsättning gemensamma mål för EU:s strategi mot fattigdom och social utestängning, inklusive två mål med anknytning till boende, nämligen att genomföra ”en politik med målsättningen att ge var och en tillgång till en anständig och sund bostad med den standard som krävs för en normal tillvaro i denna bostad (elektricitet, vatten, värme ...) med hänsyn till lokala förhållanden” och att genomföra ”en politik för att undvika avbrott i levnadsvillkoren som kan leda till utslagning, bland annat med avseende på hög skuldsättning, utslagning i skolan eller förlust av bostad”. Detta uppdrag utvidgades 2010 i och med den europeiska plattformen mot fattigdom eller social utestängning (KOM(2010) 758 slutlig), som innefattade en rad åtgärder för att bidra till att minska antalet människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner personer fram till 2020 (jämfört med 2008) – se även artikeln om personer som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning.

Direkttillgång till

Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Visualiseringar




Living conditions (t_ilc_lv)
Housing conditions (t_ilc_lvho)
Overcrowding rate (t_ilc_lvho_or)
Housing cost burden (t_ilc_lvho_hc)
Material deprivation (t_ilc_md)
Housing deprivation (t_ilc_mdho)
Living conditions (ilc_lv)
Housing conditions (ilc_lvho)
Overcrowding rate (ilc_lvho_or)
Under-occupied dwellings (ilc_lvho_uo)
Housing cost burden (ilc_lvho_hc)
Material deprivation (ilc_md)
Housing deprivation (ilc_mdho)
Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Housing_statistics/sv&oldid=491117"