Archive:Nationalräkenskaper och BNP

Uppgifter från augusti 2019.

Planerad uppdatering av artikeln: november 2020.

Highlights

Under 2018 ökade BNP i EU-28 för sjätte året i rad och i euroområdet ökade BNP för femte året i rad.

Skillnader i strukturell utveckling under de senaste tio åren i EU-28: byggverksamhetens andel av det totala förädlingsvärdet har minskat medan affärstjänsternas andel har ökat.

EU-28:s ekonomi noterade ökade investeringar för femte året i rad under 2018.

Real BNP-tillväxt 2008–2018

Nationalräkenskaper utgör källan till en mängd välkända ekonomiska indikatorer som presenteras i denna artikel. Bruttonationalprodukten (BNP) är det vanligaste måttet på hur stor en ekonomi är, medan härledda indikatorer som BNP per invånare (per capita) – till exempel i euro eller justerad för skillnader i prisnivå (uttryckt i köpkraftsstandard, PPS) – ofta används för att jämföra levnadsstandard eller mäta den ekonomiska konvergensen eller de ekonomiska skillnaderna inom Europeiska unionen (EU).

Utvecklingen av specifika komponenter i BNP och tillhörande indikatorer, till exempel dem som mäter ekonomiska resultat, import och export, inhemsk (privat och offentlig) konsumtion eller inhemska investeringar kan dessutom, tillsammans med uppgifter om fördelningen av inkomster och sparande, ge viktiga insikter i de främsta drivkrafterna för ekonomisk verksamhet och ligga till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av vissa politikområden inom EU.

Full article

Utveckling i BNP i EU-28: ökning sedan 2013

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till en allvarlig recession i EU-28 2009 (se diagram 1), som följdes av en återhämtning 2010. Krisen började tidigare i Japan och USA, där man noterade negativa årliga förändringar för BNP (i reala termer) redan 2008, som förvärrades 2009 innan de började förbättras igen 2010. Kinas (inklusive Hongkong) ekonomiska resultat fortsatte däremot att förbättras i snabb takt under krisen (nära 10 % per år). Det saktade in en aning under de följande åren, men förblev betydligt högre än det ekonomiska resultatet för någon av de andra ekonomier som visas i diagram 1.

Krisen var redan kännbar i EU-28 under 2008, då BNP-tillväxten sjönk kraftigt. Därefter minskade reala BNP med 4,3 % 2009. Återhämtningen i EU-28 innebar att indexet för BNP (baserat på kedjade volymer) ökade med 2,1 % 2010 och med ytterligare 1,7 % 2011. Därefter sjönk reala BNP med 0,4 % 2012 innan ökande tillväxt noterades 2013 (0,3 %), 2014 (1,8 %) och 2015 (2,3 %). Från och med 2015 var tillväxten förhållandevis stabil, på mellan 2,0 % och 2,5 % per år fram till 2018.

I euroområdet (EA-19) skedde en mycket likartad förändring jämfört med EU-28 fram till 2011, medan nedgången under 2012 var kraftigare (-0,9 %) än i EU-28 och fortsatte under 2013 (-0,2 %). Tillväxten i real BNP var något sämre i euroområdet än i EU-28 som helhet under perioden 2014–2018.

Diagram 1: Real BNP-förändring, 2008–2018
(procentuell förändring jämfört med föregående år)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp)

Inom EU varierade den reala BNP-tillväxten kraftigt, både över tid och mellan EU-länder (se tabell 1). Efter att ha minskat i alla EU-länder utom Polen under 2009 kom den ekonomiska tillväxten igång på nytt i 23 EU-länder under 2010 (medan BNP var oförändrad i Spanien). Under 2011 noterades en tillväxt i 24 av EU-länderna. Under 2012 ändrades emellertid utvecklingen och hälften (14) av EU-länderna rapporterade om ekonomisk tillväxt medan den ekonomiska aktiviteten förblev oförändrad i Bulgarien och resultaten försämrades i resten av EU-länderna. Därefter hade en majoritet av EU-länderna återigen tillväxt, då 17 länder noterade en positiv förändring 2013. Detta antal ökade till 25 under 2014 och 27 under 2015 och 2016. Alla 28 EU-länder noterade en positiv förändring under 2017 (för första gången sedan 2007) och 2018. Det enda EU-land med en negativ förändring under 2015 och 2016 var Grekland, med minskningar på 0,4 % och 0,2 % efter en tillväxt på 0,7 % under 2014 och sex år i rad med försämrat ekonomiskt resultat under åren 2008–2013.

Tabell 1: Real BNP-förändring, 2008–2018
Källa: Eurostat (naida_10_gdp)

Den högsta årliga tillväxten i real BNP under 2018 noterades i Irland (8,2 %) och Malta (6,7 %). Den lägsta tillväxten skedde i Finland, Frankrike (båda 1,7%), Danmark (1,5 %), Tyskland, Storbritannien, Belgien (samtliga 1,4 %) och Italien (0,9 %).

Den årliga BNP-tillväxten har i genomsnitt legat på 1,0 % i EU-28 och på 0,8 % i euroområdet under det senaste årtiondet

Polen noterade positiva resultat under hela den period som visas i tabell 1. Bland de länder som inte är medlemmar i EU som förekommer i tabellen hade Albanien, Kosovo ^[1] (uppgifter från 2008–2017) och Kina (uppgifter från 2008–2016) positiva resultat. Belgien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Frankrike, Litauen, Malta, Slovakien och Storbritannien noterade sitt nionde år i rad med en positiv förändring under 2018. Detta skedde även i Norge, Schweiz och USA, medan Turkiet 2017 noterade sitt åttonde år i rad med en positiv förändring.

Effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till ett sämre övergripande ekonomiskt resultat för EU-länderna när man analyserar utvecklingen under det senaste årtiondet. Den genomsnittliga årliga tillväxten i EU-28 och euroområdet (EA-19) mellan 2008 och 2018 var 1,0 % respektive 0,8 % (se tabell 1). Den största tillväxten bland EU-länderna enligt detta mått skedde i Irland (genomsnittlig årlig tillväxt på 5,0 %), följt av Malta (4,8 %) och Polen (3,4 %). Grekland, Italien och Kroatien noterade däremot negativ tillväxt i real BNP under perioden 2008–2018.

Tyskland stod 2018 för en femtedel av BNP för EU-28 mätt i PPS

Jämförelser mellan länder görs ofta med hjälp av köpkraftsstandarder (PPS), där värdena justeras utifrån skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Obs! Uppgifterna i diagrammen 2 och 3 och i tabell 2 anges i löpande priser och bör inte användas för att beräkna förändringar på grund av inflationen och variationer i växelkurserna.

Under 2018 uppgick BNP i EU-28 till 15,9 biljoner PPS (15 900 miljarder PPS) – en PPS är lika med en euro för EU-28. Det innebär att EU-28:s BNP i PPS var större än USA:s under varje år under perioden 2008–2018 (som visas i diagram 2) ^[2] Det är intressant att notera att Kina historiskt sett har haft sämre ekonomiskt resultat än EU-28 och USA, men att detta har förändrats i och med den kinesiska ekonomins snabba omställning och fortsatta tillväxt. Under 2013 var Kinas BNP i PPS lika stor som USA:s för första gången och 2015 uppgick Kinas ekonomiska resultat till en högre nivå än den som noterades i EU-28 (vilket har fortsatt att vara fallet för Kina sedan dess).

Diagram 2: BNP i löpande marknadspriser, 2008–2018
(miljarder PPS)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind)

Euroområdet stod för 70,5 % av EU-28:s BNP under 2018 (mätt i PPS), vilket var en minskning från 72,2 % under 2008. Under 2018 motsvarade summan av de fem största EU-ländernas ekonomier (Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Spanien) strax under två tredjedelar (66,4 %) av EU-28:s BNP, vilket var 1,5 procentenheter lägre än deras andel tio år tidigare (år 2008). Tyskland stod ensamt för 19,9 % av EU-28:s BNP under 2018, vilket var en ökning från 18,9 % år 2008.

Under 2018 låg den genomsnittliga BNP per invånare på 30 900 euro i EU-28

För att bedöma levnadsstandarden är det vanligt att man använder BNP per invånare, det vill säga justerat efter befolkningens storlek i en ekonomi. Under 2018 låg den genomsnittliga BNP per invånare i EU-28 (mätt i löpande priser) på 30,9 tusen euro. Värden uttryckta i PPS har justerats för skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Enskilda länders relativa position kan uttryckas genom en jämförelse med genomsnittet för EU-28, där detta värde är lika med 100 (se högra halvan av tabell 2). Baserat på detta mått hade Luxemburg det högsta värdet bland EU-länderna, med en BNP per invånare i PPS som var mer än 2,5 gånger högre än genomsnittet för EU-28 under 2018 (detta kan delvis förklaras av den stora andelen gränsarbetare från Belgien, Frankrike och Tyskland). Å andra sidan var Bulgariens BNP per invånare i PPS hälften av genomsnittet för EU-28.

Tabell 2: BNP i löpande marknadspriser, 2008 och 2016–2018
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind)

Utvecklingen i PPS under det senaste decenniet tyder på att levnadsstandarden har konvergerat något. De flesta länder som anslöt sig till EU 2004, 2007 och 2013 har rört sig från ett läge en bit under genomsnittet för EU-28 under 2008 till att närma sig genomsnittet för EU-28 under 2018, trots vissa bakslag under den globala finansiella och ekonomiska krisen. Undantagen var Kroatien, Slovenien och Cypern: Kroatien låg kvar på samma avstånd från genomsnittet för EU-28 under denna period, Slovenien halkade efter ytterligare i förhållande till genomsnittet för EU-28 (vilket även Grekland och Portugal bland EU-länderna i EU-15 gjorde) – se diagram 3. Cypern hamnade under genomsnittet för EU-28 efter att tidigare ha legat över det (vilket även Italien och Spanien bland länderna i EU-15 gjorde). Irland, Tyskland, Österrike, Danmark och Belgien ökade sitt försprång framför genomsnittet för EU-28 om man jämför 2018 med 2008, men de övriga länderna i EU-15, framför allt Nederländerna, Finland, Luxemburg, Storbritannien, Sverige och Frankrike, närmade sig (men låg dock fortfarande över) genomsnittet för EU-28 under 2018 efter att ha legat över genomsnittet för EU-28 under 2008.

Diagram 3: BNP per capita i löpande marknadspriser, 2008 och 2018
(EU-28 = 100, baserat på PPS per invånare)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind)

Bruttoförädlingsvärdet i EU efter näringsgren

Cirka tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet för EU-28 under 2018 genererades inom tjänstesektorn

Om vi tittar på BNP i termer av produktion innehåller tabell 3 en översikt över tio näringsgrenars relativa betydelse (enligt definitionen i Nace rev. 2) i fråga om deras bidrag till bruttoförädlingsvärdet till löpande baspris. Mellan 2008 och 2018 minskade industrins andel av bruttoförädlingsvärdet inom EU-28 med 0,3 procentenheter till 19,5 %, men den var fortfarande något större än andelen för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet, vars andel av bruttoförädlingsvärdet var lika stor under 2008 och 2018 (19,1 %). När det gäller offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster ökade däremot andelen av det totala förädlingsvärdet med 0,4 procentenheter till 18,5 % under 2018. Den näst största näringsgrenen under 2018 (uttryckt i bruttoförädlingsvärde) var verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster (nedan kallade affärstjänster) (11,2 %; vars andel ökade med 0,9 procentenheter mellan 2008 och 2018), fastighetsverksamhet (11,1 %, en minskning med 0,1 procentenheter), följt av byggverksamhet (5,6 %, en minskning med 0,8 procentenheter), informations- och kommunikationsverksamhet (5,1 %, en ökning med 0,2 procentenheter) och finans- och försäkringsverksamhet (4,8 %, en minskning med 0,4 procentenheter). Det minsta bidraget kom från kultur, nöje och annan serviceverksamhet (3,4 %; ingen förändring) och jordbruk, skogsbruk och fiske (1,6 %; en minskning med 0,1 procentenheter).

Tabell 3: Bruttoförädlingsvärde till baspris, 2008 och 2018
(andel i % av det totala bruttoförädlingsvärdet)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Under 2018 stod tjänster för 73,2 % av det totala bruttoförädlingsvärdet i EU-28, jämfört med 72,2 % år 2008. Tjänsternas andel var särskilt stor i Luxemburg, Malta, Cypern, Frankrike, Storbritannien, Grekland, Nederländerna, Belgien, Portugal och Danmark, där de stod för mer än tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet. I Irland, Slovakien och Tjeckien var tjänsternas andel däremot nästan tre femtedelar (i alla dessa tre länder var industrins andel förhållandevis stor).

Skilda utvecklingsmönster för näringsgrenarna under det senaste årtiondet

Strukturella förändringar beror åtminstone delvis på faktorer som teknisk utveckling, den relativa prisutvecklingen, utläggning på entreprenad och globalisering, som ofta leder till att tillverkningsverksamheter och vissa tjänster (som kan tillhandahållas på distans, till exempel online eller genom teletjänstcentraler) flyttas till områden med lägre arbetskraftskostnader inom och utanför EU. Flera näringsgrenar drabbades dessutom särskilt hårt av den globala finansiella och ekonomiska krisen och dess efterdyningar. Industrins förädlingsvärde minskade mest, med 11,4 % mellan 2008 och 2009 i EU-28 (i volym) (efter att ha minskat något redan mellan 2007 och 2008). Industrins produktion i EU-28 minskade med ytterligare 2,3 % mellan 2011 och 2013 innan den ökade förhållandevis snabbt under de efterföljande fyra åren (med årliga ökningar på mellan 2,5 % och 3,1 %) och därefter ökade i mer måttlig takt (1,8 %) under 2018. Byggverksamhet noterade den djupaste och längsta nedgången. Dess produktion minskade med 18,1 % i EU-28 mellan 2008 och 2013 (efter att ha minskat redan under 2008) och noterade en minskning varje år under den perioden: byggverksamheten ökade med 1,3 % under 2014, vilket var den första ökningen på sju år. Detta följdes av en tillväxt på mellan 1,6 % och 4,2 % fram till år 2018. Även i fråga om affärstjänster, handel och distribution, hotell- och restaurangverksamhet minskade förädlingsvärdet relativt kraftigt i EU-28 under 2009, till 7,0 % respektive 5,8 %, men därefter noterades positiva årliga förändringar varje år fram till och med 2018 (med undantag för en blygsam nedgång på 0,1 % för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet under 2013). Efter relativ stabilitet (ingen förändring) 2009 minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske i EU-28 under 2010 med 3,9 % och återigen under 2012 med 5,5 %. Efter att ha ökat med 3,8 % under 2013 och med 6,1 % under 2014 minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske med 0,9 % under 2015 och 2016 innan den ökade igen under 2017 (en ökning med 2,1 %) och 2018 (en ökning med 0,6 %). För två av de näringsgrenar som redovisas i diagrammen 4 och 5 noterades ingen årlig minskning av förädlingsvärdet under något av åren i fråga: fastighetsverksamhet samt offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster. Det är intressant att notera att den totala andelen för fastighetsverksamhet mätt i bruttoförädlingsvärde minskade något, trots att förädlingsvärdet för fastighetsverksamhet i EU-28 ökade varje år under den berörda perioden (om än i förhållandevis låg takt).

Under 2018 noterade alla näringsgrenar i EU-28 ett ökat bruttoförädlingsvärde jämfört med 2017. Den största tillväxten skedde inom informations- och kommunikationsverksamhet (4,7 %), byggverksamhet (3,6 %) och affärstjänster (3,3 %).

Diagram 4: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2008–2018
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Diagram 5: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2008–2018
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Arbetskraftens produktivitet

För att undanröja effekterna av inflationen, kan arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person beräknas med uppgifter som har justerats för prisförändringar. En analys av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person i reala termer (baserat på kedjade volymer) över tioårsperioden 2008–2018 visar ökningar för de flesta näringsgrenar i EU-28. De största produktivitetsökningarna noteras för jordbruk, skogsbruk och fiske (en total ökning på 28,0 %), informations- och kommunikationsverksamhet (17,5 %) och industri (16,3 %) – se diagram 6. Observera att det endast går att göra en exakt jämförelse av arbetskraftens produktivitet i reala termer inom olika näringsgrenar för referensåret 2010, eftersom de kedjade volymerna inte är additiva.

Diagram 6: Arbetskraftens reala produktivitet, EU-28, 2008, 2013 och 2018
(tusen euro per sysselsatt person)
Källa: Eurostat (nama_10_a10) och (nama_10_a10e)

Fler uppgifter om produktivitetens utveckling i reala termer mätt per sysselsatt person eller per arbetad timme visas i tabell 4. Arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person ökade i reala termer mellan 2008 och 2018 i nästan alla EU-länder – bara Finland, Italien, Luxemburg och Grekland noterade minskningar (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta). Under samma period ökade arbetskraftens produktivitet per arbetad timme i alla EU-länder utom Luxemburg och Grekland (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta). Om man bortser från EU-länder med tidsseriebrott (se tabell 4) skedde de största ökningarna (procentuellt) för båda dessa reala mått på arbetskraftens produktivitet i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien och Slovakien.

Tabell 4: Arbetskraftens reala produktivitet, 2008, 2013 och 2018
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_a10_e)

Konsumtionsutgifter

Vid en analys av BNP:s komponenter sett från utgiftssidan kan man konstatera att de slutliga konsumtionsutgifterna i EU-28 ökade med 8,8 % mätt i volym mellan 2008 och 2018 (se diagram 7), även om de minskade något 2009 och 2012. Den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter ökade något snabbare mellan 2008 och 2018, med 9,8 %. Bruttoinvesteringarna var förhållandevis volatila under samma period: De minskade kraftigt 2009 och fluktuerade mellan 2010 och 2013, innan de följde en uppåtgående kurva fram till och med 2018. Exporten ökade mer än importen under de flesta år, med undantag för 2009 och 2014–2016. Under perioden 2008–2018 ökade exporten totalt med 36,3 %, medan importen ökade med 30,1 %.

Diagram 7: Utveckling av reala konsumtionsutgifter, bruttoinvesteringar, export och import, EU-28, 2008-2018
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Efter att ha minskat under 2009 återhämtade sig konsumtionsutgifterna för hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer i EU-28 under 2010 (en ökning på 0,8 % mätt i volym). Under 2011 skedde ingen förändring (0,0 %), innan de återigen minskade under 2012 (-0,6 %) och 2013 (-0,1 %). Därefter ökade dessa utgifter under fem år i rad. Till en början skedde ökningen snabbt, från 1,2 % till 2,4 %, för att sedan sjunka till 1,6 %.

Under 2010 minskade tillväxten i den offentliga sektorns utgifter i EU-28 mätt i volym. Mellan 2011 och 2013 var den relativt stabil (mellan -0,1 % och 0,4 %) för att sedan öka något (mellan 1,0 % och 1,7 %) från 2014 till 2018.

Investeringar

Trots en ökning under 2011 (1,9 %) har de fasta bruttoinvesteringarna i EU-28 inte återhämtat sig efter det kraftiga raset 2009 (-11,7 %). Under 2012 och 2013 minskade de återigen. De fasta bruttoinvesteringarna i EU-28 ökade dock varje år under perioden 2014–2018, med mellan 2,3 % och 4,9 %.

Diagram 8: Real årlig förändring i utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2008–2018
(%)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Mätt i löpande priser stod hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för 55,4 % av BNP i EU-28 under 2018, medan de fasta bruttoinvesteringarna stod för 21,1 % och den offentliga sektorns utgifter för 20,1 %, medan utrikesbalansen för varor och tjänster stod för 3,4 % (se diagram 9).

Diagram 9: Utgiftskomponenter i BNP i löpande marknadspriser, EU-28, 2018
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp), (tec00009), (tec00010), (tec00011) och (tec00110)

Den övergripande investeringsintensiteten varierade kraftigt mellan EU-länderna, (se diagram 10) vilket till viss del kan bero på skillnader i ekonomisk utveckling och tillväxtdynamik under de senare åren. Under 2018 utgjorde fasta bruttoinvesteringar (i löpande priser) som andel av BNP 20,5 % i EU-28 och 20,9 % i euroområdet. De var störst i Tjeckien, Ungern och Sverige (samtliga 25,5 %) och lägst i Grekland (11,1 %).

Diagram 10: Fasta bruttoinvesteringar till löpande marknadspriser, 2018
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

De flesta av investeringarna i EU-28 gjordes av den privata sektorn, vilket framgår av tabell 5: Under 2018 stod företagens och hushållens investeringar för 18,1 % av BNP för EU-28, med motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 2,9 %. I relativa termer hade Estland (5,4 %, uppgifter från 2017) och Sverige (4,8 %) de största offentliga investeringarna. Affärssektorns investeringar var störst i Irland (19,7 %, uppgifter från 2017),Sverige (17,4 %) och Tjeckien (16,7 %, uppgifter från 2017), medan hushållens investeringar för störst i Cypern (6,8 %, uppgifter från 2017) och Finland (6,7 %). Hushållens investeringar (som andel av BNP) 2017 var betydligt lägre än 2008 i Grekland, Irland, Cypern, Spanien och Lettland och betydligt högre i Bulgarien (2016 jämfört med 2008). Storbritannien, Tyskland, Finland, Sverige och Litauen var de enda övriga EU-länder där hushållens investeringar som andel av BNP ökade mellan 2008 och 2017 (2018 för Finland och Sverige).

Tabell 5: Investeringar till löpande marknadspriser, 2008, 2013 och 2018
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nasa_10_ki)

Inkomst

En analys av BNP i EU-28 sett från inkomstsidan visar att fördelningen mellan produktionsfaktorer för inkomster från produktionsprocessen domineras av löner och kollektiva avgifter, som stod för 47,6 % av BNP i löpande marknadspriser under 2018. Bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna motsvarade en andel på 40,5 % av BNP, medan skatter på tillverkning och import minus subventioner motsvarade en andel på 11,9 % (se diagram 11). I Irland stod löner och kollektiva avgifter för den lägsta andelen av BNP (28,8 %), följt av Grekland (33,4 %). I Luxemburg, Tyskland, Frankrike och Danmark var andelen högre än 50,0 % (med den högsta siffran för Danmark, 52,4 %). För Irlands del är den mycket låga andelen en följd av globalisation related effects (på engelska).

Diagram 11: Inkomstfördelning till löpande marknadspriser, 2018
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Diagram 12 (som också baseras på uppgifter om löpande marknadspriser) visar att inkomstaggregaten till 2011 eller 2013 hade återhämtat sig efter nedgången under den finansiella och ekonomiska krisen. Under 2009 minskade löner och kollektiva avgifter i EU-28 med 2,8 %, men under 2018 var de 23,0 % högre än motsvarande nivå 2008.

För bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna skedde en begränsad tillväxt i EU-28 under 2008, vilket följdes av en minskning på 8,2 % under 2009. År 2013 hade detta inkomstaggregat återvänt till en nivå som motsvarade dess topp före krisen (2008) och år 2018 låg det på 17,6 % över den nivån.

Skatterna på tillverkning och import minus subventioner hade börjat minska i EU-28 redan under 2008 (en minskning med 3,1 %) och minskningen blev ännu större under 2009 (9,2 %), men nivån hade återhämtat sig 2011 och 2018 låg detta inkomstaggregat 29,0 % högre än nivån 2008 (och 25,1 % högre än toppnoteringen före krisen 2007).

Diagram 12: Inkomstutveckling till löpande marknadspriser, EU-28, 2008–2018
(2008 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Hushållens konsumtion

Hushållens konsumtionsutgifter stod för minst hälften av BNP (till löpande marknadspriser) under 2018 i 17 av 28 EU-länder. Andelen var störst i Cypern (66,5 %) och Grekland (65,3 %). Andelen var lägst i Luxemburg (28,7 %) som dock hade de absolut högsta genomsnittliga siffrorna för hushållens konsumtion per invånare (22 600 PPS) – se tabell 6 – även efter att siffrorna justerats efter skillnaderna i prisnivå mellan EU-länderna.

Tabell 6: Hushållens konsumtionsutgifter, 2008, 2013 och 2018
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_pc)

Bortsett från Luxemburg hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter per invånare uttryckt i PPS också förhållandevis höga under 2018 i Storbritannien (20 400 PPS), Österrike (19 500 PPS) och Tyskland (19 300 PPS). Bulgarien var det enda EU-land som rapporterade att hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter var mindre än 10 000 PPS.

En analys av den reala utvecklingen i genomsnittliga konsumtionsutgifter per invånare mätt i euro (baserat på ett kedjat volymindex) över perioden 2013–2018 visar att den snabbaste tillväxten noterades i Rumänien, Litauen, Bulgarien och Ungern. Österrike noterade den lägsta ökningen i hushållens konsumtionsutgifter per invånare, med en ökning i genomsnitt på 0,1 % per år under perioden 2013–2018. Även i Belgien, Luxemburg, Frankrike och Grekland var ökningarna i genomsnitt lägre än 1,0 % per år.

Källuppgifter för tabeller och diagram

National accounts and GDP: tables and figures (på engelska)

Uppgifternas källor

Det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ESA) innehåller metoden för nationella räkenskaper i EU. Den nuvarande versionen, ESA 2010 (på engelska), antogs i maj 2013 och har genomförts sedan september 2014. Den är fullt förenlig med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper 2008 SNA (på engelska). Observera att de flesta EU-länder gör en jämförande revision under augusti–oktober 2019. Läs mer på Eurostat website (på engelska) och framför allt i document (på engelska).

BNP och dess viktigaste komponenter

De viktigaste aggregaten av nationalräkenskaperna sammanställs från institutionella enheter, det vill säga icke-finansiella eller finansiella företag, den offentliga sektorn, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Uppgifter inom nationalräkenskapernas område omfattar information om BNP-komponenter, sysselsättning, aggregat över slutlig konsumtion och sparande. Flera av dessa variabler beräknas årligen och kvartalsvis.

BNP är det centrala måttet för nationalräkenskaperna och sammanfattar ett lands (eller en regions) ekonomiska ställning. Den kan beräknas ur olika perspektiv: produktionsperspektiv, utgiftsperspektiv och inkomstperspektiv.

Genom att analysera BNP per invånare kan man avlägsna effekterna av befolkningens absoluta storlek så att det blir lättare att göra jämförelser mellan länder. BNP per invånare är en bred ekonomisk indikator för levnadsstandard. BNP-data i nationell valuta kan räknas om till köpkraftsstandard (PPS) med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) som avspeglar köpkraften i varje valuta i stället för med hjälp av växelkurserna på marknaden. På så sätt elimineras skillnader i prisnivåer mellan länderna. Volymindexet BNP per invånare i PPS uttrycks i förhållande till genomsnittet för EU-28 (som är lika med 100). Om ett lands index är högre/lägre än 100 ligger detta lands BNP per capita över/under genomsnittet för EU-28. Detta index är tänkt att använda för jämförelser mellan länder och inte för jämförelser över tid.

Beräkningen av den årliga tillväxten i BNP med hjälp av kedjade volymindex (reala förändringar) ska göra det möjligt att jämföra dynamiken i den ekonomiska utvecklingen över tid och mellan ekonomier av olika storlekar, oavsett prisnivå.

Kompletterande data

Den ekonomiska produktionen kan också analyseras efter näringsgren. På den mest aggregerade analysnivån för nationalräkenskaper används tio rubriker i Nace rev. 2: jordbruk, skogsbruk och fiske; industri; byggverksamhet; handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet; informations- och kommunikationsverksamhet; finans- och försäkringsverksamhet; fastighetsverksamhet; verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap, teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster; offentlig förvaltning och försvar, utbildning, vård och omsorg, sociala tjänster; kultur, nöje och fritid, annan serviceverksamhet och förvärvsarbete i hushåll samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d.

Det kan vara lättare att analysera produktionen per näringsgren över tid om man använder ett volymbaserat mått (reala förändringar), det vill säga om man deflaterar produktionens värde för att avlägsna effekterna av prisförändringar. Varje näringsgren deflateras för sig för att avspegla förändringar i priset på de tillhörande produkterna.

En annan uppsättning nationalräkenskapsdata används för att analysera konkurrenskraften – till exempel mått på arbetskraftens produktivitet. Produktivitetsmått uttryckta i PPS är särskilt användbara för jämförelser mellan länder. BNP per sysselsatt person ska ge en övergripande bild av produktiviteten i den nationella ekonomin. Man bör dock komma ihåg att detta mått påverkas av strukturen för den totala sysselsättningen och till exempel kan sänkas av en övergång från heltidsarbete till deltidsarbete. BNP per arbetad timme ger en tydligare bild av produktiviteten, eftersom förekomsten av deltidssysselsättning varierar kraftigt mellan länder och näringsgrenar.

Årlig information om hushållens utgifter finns i de nationalräkenskaper som sammanställs genom ett makroekonomiskt perspektiv. En alternativ källa för analys av hushållens utgifter är hushållsbudgetundersökningen (HBS). Information till denna samlas in genom att hushåll ombeds föra dagbok över sina inköp och är mycket mer detaljerad i sin täckning av varor och tjänster och även i vilken typ av socioekonomiska analyser som går att göra. Hushållsbudgetundersökningen genomförs och offentliggörs endast vart femte år och det senaste tillgängliga referensåret för vilket det finns tillgängliga uppgifter är 2015. Det finns dock (när detta skrivs) fortfarande inte tillgängliga uppgifter för två av EU-länderna (Danmark och Frankrike).

Sammanhang

De europeiska institutionerna, regeringarna, centralbankerna och andra ekonomiska och sociala organ inom den offentliga och privata sektorn behöver en uppsättning jämförbar och tillförlitlig statistik för att fatta beslut. Nationalräkenskaper kan användas för olika typer av analyser och utvärderingar. Genom att använda internationellt vedertagna begrepp och definitioner går det att analysera olika ekonomier och studera till exempel det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU-länderna, eller att göra jämförelser mellan EU och länder utanför EU.

Analys av konjunkturcykeln och den makroekonomiska politiken

Ett av de viktigaste användningsområdena för nationalräkenskapsdata handlar om behovet av beslutsstöd för den europeiska ekonomiska politiken och att uppnå målen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med hjälp av kortfristig statistik av hög kvalitet som gör det möjligt att övervaka den makroekonomiska utvecklingen och vägleda den makroekonomiska politiken. Ett av de mest grundläggande och äldsta användningsområdena för nationalräkenskaper är att mäta tillväxten i en ekonomi, helt enkelt i form av BNP-tillväxt. Grundläggande nationalräkenskapssiffror används särskilt för att utveckla och övervaka den makroekonomiska politiken, medan detaljerade nationalräkenskapsdata också kan användas för att utforma sektorspolitik eller industripolitik, särskilt med hjälp av input-output-tabeller.

Sedan EMU bildades 1999 har Europeiska centralbanken (ECB) varit en av de viktigaste användarna av nationalräkenskaper. ECB:s strategi för att bedöma riskerna för prisstabiliteten baseras på två analytiska perspektiv, de så kallade två pelarna: ekonomisk analys och monetär analys. Ett stort antal monetära och finansiella indikatorer jämförs med andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att slå samman den monetära, finansiella och ekonomiska analysen, till exempel viktiga nationalräkenskapsaggregat. På så sätt kan man analysera monetära och finansiella indikatorer mot bakgrund av den övriga ekonomin.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans övervakar den ekonomiska utvecklingen. EU har en årlig ekonomisk samordningscykel, den så kallade europeiska planeringsterminen. Varje år gör EU-kommissionen en detaljerad analys av EU-ländernas planer för budgetmässiga, makroekonomiska och strukturella reformer och utfärdar landsspecifika rekommendationer för de kommande 12–18 månaderna.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans utarbetar också EU-kommissionens makroekonomiska prognoser (på engelska) fyra gånger om året (höst, vinter, vår och sommar), samordnat med den europeiska planeringsterminen. Dessa prognoser omfattar samtliga EU-länder för att det ska gå att göra prognoser för euroområdet och för EU och omfattar ofta även utsikter för länder som förhandlar om EU-medlemskap samt vissa länder utanför EU.

Att analysera de offentliga finanserna med hjälp av nationalräkenskaper är ett annat väletablerat användningsområde för denna statistik. I EU har man utvecklat en särskild tillämpning för EMU:s konvergenskriterier. Två av dessa kriterier hänvisar direkt till de offentliga finanserna. Dessa kriterier har utformats efter nationalräkenskapsbegrepp, nämligen offentligt underskott och offentlig skuld i förhållande till BNP. Se artikeln om statistik över den offentliga sektorns finanser för ytterligare information.

Regional-, struktur- och sektorspolitik

Precis som för konjunkturcykeln och analysen av den makroekonomiska politiken finns det andra politikrelaterade användningsområden för EU:s national- och regionalräkenskaper, framför allt för regionala, strukturella och sektorsspecifika frågor.

Utgiftsfördelningen för strukturfonderna bygger delvis på regionalräkenskaper. Regional statistik används också för efterhandsutvärderingar av regional- och sammanhållningspolitiken.

Att främja tillväxt, sysselsättning och investeringar är en strategisk prioritering för både EU och EU-länderna. Till stöd för dessa strategiska prioriteringar bedrivs en gemensam politik inom alla sektorer i EU:s ekonomi samtidigt som EU-länderna genomför egna nationella strukturreformer (på engelska).

Europeiska kommissionen gör ekonomiska analyser som bidrar till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genom att analysera hur effektiva de olika stödmekanismerna har varit och utveckla ett långsiktigt perspektiv. Detta innefattar forskning om, analys av och konsekvensbedömningar av ämnen som berör jordbruk och landsbygdsekonomi i EU-länderna och länder utanför EU, delvis med hjälp av räkenskaperna för jordbrukssektorn.

Fastställande av mål, riktmärken och bidrag

Det blir allt vanligare att man i EU:s politik fastställer såväl bindande som frivilliga mål på medellång och lång sikt. I vissa fall används BNP:s storlek som riktmärke, till exempel genom att man anger som mål att FoU-utgifterna ska uppgå till 3,00 % av BNP (vilket är ett av målen för Europa 2020).

Nationalräkenskaper används också för att bestämma EU:s medel. De grundläggande bestämmelserna om detta fastställs i ett beslut av rådet. Den totala storleken på de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget avgörs av de totala utgifterna minus övriga inkomster. Det finns en övre gräns för de egna medlens storlek som är knuten till EU:s bruttonationalinkomst.

Nationalräkenskaperna används inte bara för att avgöra budgetbidragen inom EU utan får också ligga till grund för bidrag till andra internationella organisationer, som Förenta nationerna (FN). Bidragen till FN:s budget baseras på bruttonationalinkomst tillsammans med olika justeringar och gränser.

Analytiker och prognosmakare

Nationalräkenskaper används också i stor utsträckning av analytiker och forskare för att granska det ekonomiska läget och utvecklingen. Arbetsmarknadens parter, som företrädare för näringslivet (till exempel branschorganisationer) eller för arbetstagare (till exempel fackföreningar), är också intresserade av nationalräkenskaper för att kunna analysera händelser som påverkar relationerna mellan parterna. Vidare använder forskare och analytiker nationalräkenskaper för konjunkturanalys och för att analysera långsiktiga konjunkturcykler och sätta dem i samband med ekonomisk, politisk eller teknisk utveckling.

Noter

↑ Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
↑ Tänk dock på att PPS-siffror i princip bör användas för jämförelser mellan länder under ett visst år, inte över tid, eftersom de av metodskäl inte kan betraktas som en tidsserie.