Archive:Nationalräkenskaper och BNP

Uppgifter framtagna i maj 2015. Senaste uppgifter:Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikel: augusti 2016.

Diagram 1: BNP i löpande marknadspriser, 2004–2014
(miljarder euro)
Källa: Eurostat (tec00001) och (nama_10_gdp)

Tabell 1: BNP i löpande marknadspriser, 2003–2004 och 2012–2014
Källa: Eurostat (nama_10_gdp), (nama_10_pc) och (tec00114)

Diagram 2: BNP per capita i löpande marknadspriser, 2003 och 2013 (¹)
(EU-28 = 100; baserat på PPS per invånare)
Källa: Eurostat (tec00114)

Diagram 3: Real BNP-tillväxt, 2004–2014
(procentuell förändring jämfört med föregående år)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Tabell 2: Real BNP-tillväxt, 2004–2014
(procentuell förändring jämfört med föregående år, genomsnitt 2004–2014)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Tabell 3: Bruttoförädlingsvärde till baspris, 2003 och 2013
(andel i % av det totala bruttoförädlingsvärdet)
Källa: Eurostat (nama_nace10_c)

Diagram 4: Bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2004–2014
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Diagram 5: Bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2004–2014
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Diagram 6: Arbetskraftens produktivitet, EU-28, 2004 och 2014
(EUR 1 000 per sysselsatt person)
Källa: Eurostat (nama_10_a10) och (nama_10_a10e)

Tabell 4: Arbetskraftens reala produktivitet, 2004–2014
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_lp_ulc)

Diagram 7: Konsumtionsutgifter och bruttoinvesteringar i fasta priser, EU-28, 2004–2014
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Diagram 8: Årlig (real) förändring
i utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2004–2014
(%)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Diagram 9: Utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2014
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) eller (tec00009), (tec00010), (tec00011) och (tec00110)

Diagram 10: Fasta bruttoinvesteringar, 2014
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Diagram 11: Inkomstfördelning, 2014
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) eller (tec00016), (tec00015) och (tec00013)

Diagram 12: Inkomstfördelning, EU-28, 2004–2014
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) eller (tec00016), (tec00015) och (tec00013)

Tabell 6: Hushållens konsumtionsutgifter, 2004, 2009 och 2014
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_pc)

Nationalräkenskaper utgör källan till en mängd välkända ekonomiska indikatorer som presenteras i den här artikeln. Bruttonationalprodukten (BNP) är det vanligaste måttet för hur stor en ekonomi är, medan härledda indikatorer som BNP per capita – till exempel i euro eller justerad för skillnader i prisnivå – ofta används för att jämföra levnadsstandard eller mäta konvergensen inom Europeiska unionen (EU).

Utvecklingen av specifika komponenter i BNP och tillhörande indikatorer, till exempel dem som mäter ekonomiska resultat, import och export, inhemsk (privat och offentlig) konsumtion eller inhemska investeringar kan, tillsammans med uppgifter om fördelningen av inkomster och sparande, ge viktiga insikter i de främsta drivkrafterna för ekonomisk verksamhet och ligga till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av vissa politikområden inom EU.

Viktigaste statistiska resultaten

BNP:s utveckling

Tillväxten i EU-28:s BNP (i löpande priser) sjönk kraftigt under 2008 och BNP minskade betydligt under 2009 till följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Under 2010 skedde en återhämtning för EU-28:s BNP, och denna utveckling fortsatte (om än i långsammare takt) under 2011–2013. Under 2014 ökade tillväxten igen, och BNP i löpande priser steg med 3,0 %. EU-28:s BNP hade 2014 nått 13,9 biljoner euro (13 900 miljarder euro), omkring 6,2 % mer än i USA (se diagram 1).

Euroområdet (EA-19) stod för 72,6 % av EU-28:s BNP 2014, en nedgång från 75,8 % 2009. Summan 2014 för de fem största ekonomierna i EU (Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien) var 71.4 %. Observera att jämförelser mellan länder bör göras med försiktighet eftersom framför allt förändringar i växelkurser kan påverka utvecklingen av BNP i nominella tal vid omräkning till en gemensam valuta.

För att bedöma levnadsstandarden är det lämpligare att använda BNP per capita i köpkraftsstandard (PPS), det vill säga justerad såväl efter befolkningens storlek i en ekonomi som för skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Under 2013 var den genomsnittliga BNP per capita i EU-28 PPS 26 600, vilket är något högre än den topp (PPS 25 900) som noterades 2008 innan effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen slog till. Enskilda länders relativa position kan uttryckas genom en jämförelse med detta genomsnitt, där värdet för EU-28 är lika med 100. Luxemburg hade det högsta värdet bland EU-länderna, med en BNP per capita i PPS som var mer än 2,6 gånger högre än genomsnittet för EU-28 under 2013 (detta kan delvis förklaras av den stora andelen gränsarbetare från Belgien, Frankrike och Tyskland). Å andra sidan var Bulgariens BNP per capita i PPS mindre än hälften av genomsnittet för EU-28 under 2013.

PPS-siffror bör i princip användas för jämförelser mellan länder under ett visst år, inte över tid, men utvecklingen under det senaste decenniet tyder på att levnadsstandarden har konvergerat något, eftersom de flesta medlemsstater som anslöt sig till EU 2004, 2007 och 2013 har närmat sig EU-genomsnittet, trots vissa bakslag under den finansiella och ekonomiska krisen. Luxemburg, Tyskland och Österrike ökade sitt försprång framför genomsnittet för EU-28 om man jämför 2013 med 2003, men flera andra länder i EU-15, framför allt Storbritannien, Irland, Frankrike och Belgien, närmade sig genomsnittet för EU-28 (se diagram 2) under samma period. Italien och Spanien hamnade under genomsnittet för EU-28, efter att tidigare ha legat över eller på genomsnittet. Jämfört med en BNP per capita som låg under genomsnittet för EU-28 år 2003, hade Litauen, Rumänien, Estland, Slovakien, Lettland, Polen och Bulgarien den största inhämtningen i förhållande till genomsnittet för EU-28 fram till 2013, medan Grekland och Portugal halkade efter ytterligare. Det gjorde även Cypern och Slovenien, men inte alls lika mycket.

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till en allvarlig recession i EU och USA 2009 (se diagram 3), som följdes av en återhämtning 2010. Den kommande krisen var kännbar redan 2008, då reala BNP minskade förhållandevis lite i USA och tillväxttakten minskade i EU-28. Den reala BNP sjönk med 4,4 % i EU-28 2009, och minskade samtidigt med 2,8 % i USA. Återhämtningen i EU-28 innebar att BNP i fasta priser ökade med 2,1 % 2010 och därefter med ytterligare 1,7 % 2011. Därefter minskade BNP med 0,5 % 2012 och var oförändrad 2013 innan den började öka igen 2014 (1,3 %). Den genomsnittliga årliga tillväxten i euroområdet mellan 2010 och 2011 var ungefär lika stor som den i EU-28 medan minskningen 2012 var större (–0,8 %) och fortsatte under 2013 (−0,4 %). Under 2014 ökade tillväxten igen, men mindre (0,9 %) än i EU-28 som helhet. I USA var återhämtningen något starkare än i EU-28 under 2010 och jämförbar under 2011. Återhämtningen avstannade i EU-28 under 2012 men fortsatte i USA, med en tillväxt på över 2,0 % under 2012–2014.

Inom EU varierade den reala BNP-tillväxten kraftigt, både över tid och mellan länder. Efter att ha minskat i alla EU-länder utom Polen 2009 kom den ekonomiska tillväxten igång på nytt i 22 medlemsländer under 2010 och fortsatte att öka under 2011, då 24 EU-länder hade en real BNP-tillväxt. Under 2012 förändrades detta och inte ens hälften (13) av EU-länderna upplevde tillväxt. Detta antal ökade till 17 under 2013 och 23 under 2014 (av de 27 länder för vilka uppgifter finns).

Störst tillväxt år 2014 hade Irland (4,8 %), Ungern (3,6 %), Malta (3,5 %) och Polen (3,4 %). Tillväxten i Spanien 2014 (1,4 %) var strax över genomsnittet för EU-28 (1,3 %), och det var första året sedan 2008 som tillväxt noterades i den spanska ekonomin. BNP-tillväxten 2014 i Portugal (0,9 %) och Grekland (0,8 %) låg visserligen under genomsnittet för EU-28, men för Portugal var detta det första tillväxtåret sedan 2010 och för Grekland det första sedan 2007. Den cypriotiska, den italienska och den finska ekonomin minskade för tredje året i följd 2014, medan Kroatien upplevde sitt sjätte år i följd med minskning av reala BNP. I tre av dessa fyra EU-länder var minskningen relativt liten 2014, men för Cypern minskade BNP med 2,3 %.

Effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen ledde till ett sämre övergripande ekonomiskt resultat för EU-länderna sett över det senaste årtiondet. Den genomsnittliga årliga tillväxten i EU-28 och euroområdet (EA-19) mellan 2004 och 2014 var 0,9 % respektive 0,7 %. Mätt på detta sätt var tillväxten störst i Polen (genomsnittlig tillväxt på 3,9 % per år) och Slovakien (3,8 % per år), följda av Rumänien (2,7 %), Bulgarien, Lettland och Malta (alla 2,5 %). Grekland, Italien och Portugal noterade negativ tillväxt i real BNP under perioden 2004–2014.

Viktigaste BNP-aggregaten

Om vi tittar på BNP i termer av produktion, innehåller tabell 3 en översikt över tio näringsgrenars relativa betydelse i fråga om deras bidrag till bruttoförädlingsvärdet. Mellan 2003 och 2013 minskade industrins andel av bruttoförädlingsvärdet inom EU-28 med 1,2 procentenheter till 19,1 %, och var därmed något större än andelen för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet (19,0 %). som minskade med 0,7 procentenheter under dessa tio år. När det gäller offentlig förvaltning, utbildning samt hälso- och sjukvård ökade däremot andelen med 1 procentenhet till 19,4 % under 2013. Därmed övergick den från att ha varit den tredje största verksamheten (på denna detaljnivå) till att bli den allra största i fråga om bruttoförädlingsvärde. De näst största näringsgrenarna under 2013 var fastighetsverksamhet (11,2 %), följt av verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster (nedan kallade affärstjänster) (10,4 %), byggverksamhet (5,7 %), finans- och försäkringsverksamhet (5,5 %) samt informations- och kommunikationsverksamhet (4,5 %). Det minsta bidraget kom från underhållningstjänster och annan serviceverksamhet (3,6 %) och jordbruk, skogsbruk och fiske (1,7 %).

Under 2013 stod tjänster för 73,6 % av det totala bruttoförädlingsvärdet i EU-28, jämfört med 71,5 % år 2003. Tjänsternas andel var särskilt stor i Luxemburg, Cypern, Malta, Grekland, Frankrike (uppgifter för 2012), Storbritannien, Belgien och Danmark, där de stod för mer än tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet.

Strukturella förändringar beror åtminstone delvis på faktorer som teknisk utveckling, den relativa prisutvecklingen, utläggning på entreprenad och globalisering, som ofta leder till att tillverkningsverksamheter flyttas till områden med lägre arbetskraftskostnader inom och utanför EU. Flera näringsgrenar drabbades särskilt hårt av den finansiella och ekonomiska krisen och dess efterdyningar. Industrins förädlingsvärde minskade mest, med sammanlagt 12,6 % (i volym) mellan 2007 och 2009 i EU-28, och dess produktion minskade med ytterligare 1,2 % mellan 2011 och 2013. Inom byggverksamheten skedde den mest omfattande och långvariga minskningen. Mellan 2007 och 2013 minskade dess produktion gradvis med sammanlagt 18,4 %. För 2014 noterades en ökning med 0,7 % för byggverksamhet, vilket innebar tillväxt för första gången på sju år. Även i fråga om affärstjänster liksom i fråga om handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet minskade förädlingsvärdet relativt kraftigt under 2009, –7,1 % respektive –6,0 %. Inom handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet minskade produktionen ytterligare något under 2012 och 2013. Efter relativ stabilitet 2009 minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske under 2010 med 3,1 % och återigen 2012 med 4,2 %. Förädlingsvärdet sjönk även något för andra näringsgrenar under krisen, framför allt under 2009, 2010 och 2013 för finans- och försäkringsverksamhet och för kultur, nöje och fritid och andra tjänster (se diagram 4). För två av de näringsgrenar som redovisas i diagrammen 4 och 5 noterades ingen årlig minskning av förädlingsvärdet under något av krisåren: fastighetsverksamhet och offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster.

Under 2014 rapporterades tillväxt för alla näringsgrenar jämfört med 2013. Näringsgrenarna med starkast tillväxt var jordbruk, skogsbruk och fiske (2,8 %), affärstjänster (2,5 %) och handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet (2,1 %), medan tillväxt på bara 0,1 % noterades för finans- och försäkringsverksamhet.

Arbetskraftens produktivitet

En analys av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person under tioårsperioden 2004–2014 visar att det skett ökningar (i löpande priser) för nästan alla verksamheter, i princip från 16,9 % för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet till 30,9 % för industriverksamheter. Endast siffrorna för informations- och kommunikationsverksamhet (3,0 %) och affärstjänster (8,4 %) låg under detta intervall (se diagram 6).

För att undanröja effekterna av inflationen kan arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person också beräknas med produktionssiffror i fasta priser. Uppgifter om produktivitetens utveckling mätt per sysselsatt person eller per arbetad timme visas i tabell 4. Arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person ökade i reala termer mellan 2004 och 2014 i nästan alla EU-länder – bara Grekland, Italien och Luxemburg (2004–2012) noterade minskningar. Kroatien noterade också en minskning men det kan, åtminstone delvis, bero på ett tidsseriebrott. Under samma period, 2004–2014, ökade arbetskraftens produktivitet per arbetad timme i alla EU-länder utom Grekland och Italien. Om man bortser från medlemsländer med tidsseriebrott skedde de största ökningarna för båda måtten på arbetskraftens produktivitet såsom framgår av tabell 4 i Bulgarien, Estland, Litauen och Slovakien.

Konsumtion och investeringar

Vid en analys av BNP:s komponenter sett från utgiftssidan kan man konstatera att de slutliga konsumtionsutgifterna i EU-28 ökade med 9,0 % mätt i volym mellan 2004 och 2014 (se diagram 7), även om de minskade något under 2009 och 2012. Den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter ökade något snabbare, med 13,0 % mellan 2004 och 2014. Den totala tillväxten i bruttoinvesteringar minskade med 1,8 % under samma period, främst på grund av kraftiga minskningar under 2009, 2012 och 2013 samtidigt som exporten ökade betydligt mer än importen de senare åren.

Efter att ha minskat under 2009 återhämtade sig hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter under 2010 (en ökning med 0,8 % mätt i volym). Under 2011 skedde en ytterligare ökning (0,3 %) innan de återigen minskade 2012 (−0,7 %) och 2013 (–0,1 %). Under 2014 ökade dessa utgifter med 1,3 %, den största årliga ökningen i reala termer sedan 2007. Under 2010 minskade tillväxten i den offentliga sektorns utgifter för EU-28 mätt i volym. Mellan 2011 och 2013 var den relativt stabil (mellan 0,3 % och –0,2 %) för att sedan öka något (1,0 %) under 2014. Trots en ökning under 2011 (2,0 %) har de fasta bruttoinvesteringarna]] i EU-28 inte återhämtat sig efter det kraftiga raset 2009 (–11,9 %). Under 2012 och 2013 minskade de återigen. Under 2014 ökade de fasta bruttoinvesteringarna med 2,3 % i reala termer, den största ökningen sedan 2007.

Mätt i löpande priser stod hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för 56,9 % av BNP i EU-28 under 2014, medan den offentliga sektorns utgifter stod för 20,9 % och bruttoinvesteringar för 19,3 % (se diagram 9).

Den övergripande investeringsintensiteten varierade kraftigt mellan EU-länderna, vilket till viss del kan bero på skillnader i ekonomisk utveckling och tillväxtdynamik under de senaste åren (se diagram 10). Under 2014 utgjorde fasta bruttoinvesteringar som andel av BNP 19,3 % i EU-28 och 19,5 % i euroområdet (EA-19). De var högst i Estland (25,8 %), Tjeckien (25,3 %), Belgien, Sverige (båda 23,1 %) och Lettland (23,0 %), och lägst i Cypern (10,8 %) och Grekland (11,6 %).

Absolut flest investeringar gjordes av den privata sektorn, vilket framgår av tabell 5. Under 2013 stod företag och hushåll för 16,7 % av BNP för EU-28, medan motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 3,0 %. I relativa termer hade Estland de största offentliga investeringarna (5,5 % av BNP) och investeringarna av affärssektorn (17,8 %), medan hushållens investeringar var störst i Finland (6,4 %). Hushållens investeringar (som andel av BNP) 2013 var betydligt lägre än 2003 i Irland, Spanien och Cypern, och betydligt högre i Rumänien (2012 jämfört med 2003). En liknande jämförelse visar på en relativt stor minskning i Estland, Slovenien och Slovakien för företagens investeringar.

Inkomst

En analys av BNP i EU-28 sett från inkomstsidan visar att fördelningen mellan produktionsfaktorer för inkomster från produktionsprocessen domineras av löner och kollektiva avgifter, som utgjorde 47,9 % av BNP 2014. Bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna motsvarade en andel på 40,2 % av BNP, medan skatter på tillverkning och import minus subventioner motsvarade en andel på 11,9 % (se diagram 11). I Rumänien stod löner och kollektiva avgifter för den lägsta andelen av BNP (31,3 %), följt av Grekland (33,4 %). I sju EU-länder var andelen 50,0 % eller mer, med den högsta siffran för Danmark, 53,1 %.

Av diagram 12 (som baseras på löpande priser) framgår att inkomstaggregaten till 2011 eller 2012 hade återhämtat sig efter nedgången under den finansiella och ekonomiska krisen. År 2009 minskade löner och kollektiva avgifter med 2,9 %, men år 2014 var de 8,5 % högre än motsvarande nivå 2008. För bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna rådde det stagnation redan 2008, vilket följdes av en minskning på 7,9 % 2009. Till år 2011 hade detta inkomstaggregat återvänt till en nivå över dess topp före krisen (2008) och år 2014 låg det till 4,1 % över denna nivå. Skatterna på tillverkning och import minus subventioner hade börjat minska redan under 2008 (–3,1 %) och minskningen blev ännu större under 2009 (–9,3 %), men nivån hade återhämtat sig 2011, och 2014 låg detta inkomstaggregat 9,7 % högre än den tidigare toppnoteringen (2007).

Hushållens konsumtion

Hushållens konsumtionsutgifter stod för minst hälften av BNP i de flesta EU-länder 2014. Andelen var högst i Grekland (69,5 %), Cypern (68,7 %), Portugal (64,0 %) och Litauen (63,7 %). Lägst var andelen i Luxemburg (29,6 %, uppgifter från 2013), som dock hade de absolut högsta siffrorna för hushållens konsumtionsutgifter per capita (24 600 euro) – se tabell 6. I Finland var hushållens konsumtionsutgifter per capita 5 300 euro högre 2014 än tio år tidigare. De minsta ökningarna under samma period noterades för Grekland, Irland och Ungern.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) innehåller metoden för nationella räkenskaper i EU. Den nuvarande versionen, [1] (på engelska) antogs i maj 2013 och har genomförts sedan september 2014. Den är fullt förenlig med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, 2008 SNA (på engelska).

BNP och dess viktigaste komponenter

De viktigaste aggregaten av nationalräkenskaperna sammanställs från institutionella enheter, det vill säga icke-finansiella eller finansiella företag, den offentliga sektorn, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Uppgifter inom nationalräkenskapernas område omfattar information om BNP-komponenter, sysselsättning, aggregat över slutlig konsumtion och sparande. Flera av dessa variabler beräknas årligen och kvartalsvis.

BNP är det centrala måttet för nationalräkenskaperna och sammanfattar ett lands (eller en regions) ekonomiska ställning. Den kan beräknas ur olika perspektiv: produktionsperspektiv, utgiftsperspektiv och inkomstperspektiv.

Genom att analysera BNP per capita kan man avlägsna effekterna av befolkningens absoluta storlek så att det blir lättare att göra jämförelser mellan länder. BNP per capita är en bred ekonomisk indikator för levnadsstandard. BNP-data i nationell valuta kan räknas om till köpkraftsstandard (PPS) med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) som avspeglar köpkraften i varje valuta i stället för med hjälp av växelkurserna på marknaden. På så sätt elimineras skillnader i prisnivåer mellan länderna. Volymindexet BNP per capita i PPS uttrycks i förhållande till genomsnittet för EU-28 (som är lika med 100). Om ett lands index är högre /lägre än 100 ligger detta lands BNP per capita över /under genomsnittet för EU-28. Detta index är tänkt att användas för jämförelser mellan länder och inte för jämförelser över tid.

Beräkningen av den årliga tillväxten i BNP i fasta priser, det vill säga förändringen av BNP mätt i volym, ska göra det möjligt att jämföra dynamiken i den ekonomiska utvecklingen både över tid och mellan ekonomier av olika storlek, oavsett prisnivåer.

Kompletterande data

Den ekonomiska produktionen kan också analyseras efter näringsgren. På den mest aggregerade analysnivån används tio rubriker i NACE Rev. 2: jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske, industri, byggnadsverksamhet, handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet, informations- och kommunikationsverksamhet, finans- och försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet, verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster, offentlig förvaltning och försvar, utbildning, vård och omsorg, sociala tjänster, kultur, nöje och fritid, annan serviceverksamhet och förvärvsarbete i hushåll samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d. Det kan vara lättare att analysera produktionen per näringsgren över tid om man använder ett volymbaserat mått, det vill säga om man deflaterar produktionens värde för att avlägsna effekterna av prisförändringar. Varje aktivitet deflateras för sig för att avspegla förändringar i priset på de tillhörande produkterna.

En annan uppsättning nationalräkenskapsdata används för att analysera konkurrenskraften – till exempel mått på arbetskraftens produktivitet. Produktivitetsmått uttryckta i PPS är särskilt användbara för gränsöverskridande jämförelser. BNP per sysselsatt person ska ge en övergripande bild av produktiviteten i den nationella ekonomin. Man bör dock komma ihåg att detta mått påverkas av strukturen för den totala sysselsättningen och till exempel kan sänkas av en övergång från heltidsarbete till deltidsarbete. BNP per arbetad timme ger en tydligare bild av produktiviteten, eftersom förekomsten av deltidssysselsättning varierar kraftigt mellan länder och näringsgrenar.

Årlig information om hushållens utgifter finns i de nationalräkenskaper som sammanställs genom ett makroekonomiskt perspektiv. En alternativ källa för analys av hushållens utgifter är hushållsbudgetundersökningen (HBS). Denna information samlas in genom att hushåll ombeds föra dagbok över sina inköp och är mycket mer detaljerad i sin täckning av varor och tjänster och även i vilken typ av socioekonomiska analyser som går att göra. Hushållsbudgetundersökningen genomförs och offentliggörs endast vart femte år och det senaste tillgängliga referensåret är 2010.

Sammanhang

De europeiska institutionerna, regeringarna, centralbankerna och andra ekonomiska och sociala organ inom offentlig och privat sektor behöver en uppsättning jämförbar och tillförlitlig statistik för att fatta beslut. Nationalräkenskaper kan användas för olika typer av analyser och utvärderingar. Genom att använda internationellt vedertagna begrepp och definitioner går det att analysera olika ekonomier och studera till exempel det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU-länderna, eller att göra jämförelser mellan EU och icke-medlemsländer.

Analys av konjunkturcykeln och den makroekonomiska politiken

Ett av de viktigaste användningsområdena för nationalräkenskapsdata handlar om behovet av beslutsstöd för den europeiska ekonomiska politiken och för att uppnå målen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med hjälp av kortfristig statistik av hög kvalitet som gör det möjligt att övervaka den makroekonomiska utvecklingen och fungerar som vägledning för den makroekonomiska politiken. Ett av de mest grundläggande och äldsta användningsområdena för nationalräkenskaper är att mäta tillväxten i en ekonomi, helt enkelt i form av BNP-tillväxt. Grundläggande nationalräkenskapssiffror används särskilt för att utveckla och övervaka den makroekonomiska politiken, medan detaljerade nationalräkenskapsdata också kan användas för att utforma sektorspolitik eller industripolitik, särskilt med hjälp av input-output-tabeller.

Sedan EMU bildades 1999 har Europeiska centralbanken (ECB) varit en av de viktigaste användarna av nationalräkenskaper. ECB:s strategi för att bedöma riskerna för prisstabiliteten baseras på två analytiska perspektiv, de så kallade två pelarna: ekonomisk analys och monetär analys. Ett stort antal monetära och finansiella indikatorer jämförs med andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att slå samman den monetära, finansiella och ekonomiska analysen, till exempel viktiga nationalräkenskapsaggregat och sektorsräkenskaper. På så sätt kan man analysera monetära och finansiella indikatorer mot bakgrund av den övriga ekonomin.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans övervakar den ekonomiska utvecklingen och sammanställer varje år två viktiga ekonomiska rapporter som bidrar till att identifiera ekonomiska problem: en årlig tillväxtöversikt och en rapport om förvarningsmekanismen. I den årliga tillväxtöversikten analyseras de framsteg som EU har gjort mot sina långsiktiga strategiska prioriteringar. Den innehåller en bedömning av utvecklingen när det gäller sysselsättning och makroekonomi och anger prioriteringarna för det kommande året. I rapporten om förvarningsmekanismen identifieras EU-länder med eventuella obalanser, t.ex. minskande konkurrenskraft eller tillgångsbubblor. Två gånger om året, varje höst och vår, tar generaldirektoratet för ekonomi och finans fram Europeiska kommissionens makroekonomiska prognoser. Dessa prognoser omfattar samtliga EU-länder för att det ska gå att göra prognoser för euroområdet och för EU-28, men de omfattar även utsikter för kandidatländer samt vissa andra länder utanför EU.

Att analysera de offentliga finanserna med hjälp av nationalräkenskaper är ett annat väletablerat användningsområde för denna statistik. I EU har man utvecklat en särskild tillämpning för EMU:s konvergenskriterier. Två av dessa kriterier hänvisar direkt till de offentliga finanserna. Dessa kriterier har utformats efter nationalräkenskapsbegrepp, nämligen offentliga underskott och offentliga underskott i förhållande till BNP. Se artikeln om statistik över den offentliga sektorns finanser för ytterligare information.

Regional-, struktur- och sektorspolitik

Precis som för konjunkturcykeln och analysen av den makroekonomiska politiken finns det andra politikrelaterade användningsområden för de europeiska national- och regionalräkenskaperna, framför allt för regionala, strukturella och sektorsspecifika frågor.

Utgiftsfördelningen för strukturfonderna bygger delvis på regionalräkenskaper. Regional statistik används också för efterhandsutvärderingar av regional- och sammanhållningspolitiken.

Att främja mer tillväxt och fler jobb är en strategisk prioritering för både EU och medlemsländerna och ingår också i Europa 2020-strategin. Till stöd för dessa strategiska prioriteringar bedrivs en gemensam politik inom alla sektorer i EU:s ekonomi samtidigt som medlemsländerna genomför egna nationella strukturreformer.

Europeiska kommissionen gör ekonomiska analyser som bidrar till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genom att analysera hur effektiva de olika stödmekanismerna har varit och genom att utveckla ett långsiktigt perspektiv. Detta innefattar forskning om, analys av och konsekvensbedömningar av ämnen som berör jordbruk och landsbygdsekonomi i EU-länderna och andra länder, delvis med hjälp av räkenskaperna för jordbrukssektorn.

Fastställande av mål, riktmärken och bidrag

Det blir allt vanligare att man i EU:s politik fastställer såväl bindande som frivilliga mål på medellång och lång sikt. I vissa fall används BNP:s storlek som riktmärke, till exempel genom att man anger som mål att FoU-utgifterna ska uppgå till 3,00 % av BNP.

Nationalräkenskaper används också för att bestämma EU:s medel. De grundläggande bestämmelserna om detta fastställs i ett beslut av rådet. Den totala storleken på de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget avgörs av de totala utgifterna minus övriga inkomster. Det finns en övre gräns för de egna medlens storlek som är knuten till EU:s bruttonationalinkomst.

Nationalräkenskaperna används inte bara för att fastställa budgetbidragen inom EU utan får också ligga till grund för bidrag till andra internationella organisationer, såsom Förenta nationerna (FN). Bidragen till FN:s budget baseras på bruttonationalinkomst tillsammans med olika justeringar och gränser.

Analytiker och prognosmakare

Nationalräkenskaper används också i stor utsträckning av analytiker och forskare för att granska det ekonomiska läget och utvecklingen. Arbetsmarknadens parter, som företrädare för näringslivet (till exempel branschorganisationer) eller för arbetstagare (till exempel fackföreningar), är också intresserade av nationalräkenskaper för att kunna analysera händelser som påverkar industrirelationerna. Vidare använder forskare och analytiker nationalräkenskaper för konjunkturanalys och för att analysera långsiktiga konjunkturcykler och sätta dem i samband med ekonomisk, politisk eller teknisk utveckling.

Se även

European sector accounts — background (Bakgrundsartikel) (på engelska)
Main users of national accounts (Bakgrundsartikel) (på engelska)
Sector accounts (på engelska)
Update of the SNA 1993 and revision of ESA95 (Bakgrundsartikel) (på engelska)

Ytterligare information från Eurostat

Viktigaste tabellerna

Nationalräkenskaper (inklusive BNP) (t_na), se:

Årliga nationalräkenskaper (t_nama) (på engelska)

Databasen

Nationalräkenskaper (ENS 2010) (na10), se:

Årliga nationalräkenskaper (nama_10) (på engelska)

Särskild avdelning

Nationalräkenskaper (inklusive BNP) (på engelska)

Metodik / Metadata

ESMS metadata files

Annual national accounts (ESMS metadata file — nama_esms) (på engelska)
Supply, use and Input-output tables (ESMS metadata file — naio_esms) (på engelska)

Methodology manuals