Statistics Explained

Archive:Från jord till bord – en statistisk resa


Uppgifter från april 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: juli 2022.


This Statistics Explained article has been archived on 26 July 2021.


Highlights

10,3 miljoner jordbruksföretag i EU brukar 156,7 miljoner hektar mark.

Cirka 280 000 företag runtom i EU producerar livsmedel och drycker.

Cirka 920 000 företag i EU är grossister och återförsäljare av livsmedel och drycker.

Livsmedelskedjans struktur, utvalda indikatorer, EU-27, 2017
(%)
Källa: Eurostat


Denna artikel kastar statistiskt ljus på de olika steg som tar råvaror från gårdar och havet, genom bearbetningen och sedan distributionen för att leverera mat och dryck till våra bord. Dessa är de centrala delar av kedjan som är starkast kopplade till det längre perspektivet EU:s strategi Från jord till bord (på engelska).

Presentationen av de fyra centrala stegen i jord till bord-kedjan har förenklats för att du ska få en allmän översikt, och fokus ligger på de huvudsakliga stegen i kedjan som är kopplade till strategin Från jord till bord. Viktiga verksamheter i tidigare led och företag som är av avgörande betydelse för jordbruksföretag behandlas inte. Bland dessa finns tillverkare och leverantörer av jordbruksutrustning, maskiner och insatsvaror såsom foder, gödselmedel och bekämpningsmedel.

Analysen belyser också hur sårbar kedjan är för störningar, till exempel covid-19-pandemin. Upphämtning och leverans av varor mellan stegen är oerhört viktiga för att kedjan ska fungera som helhet. Störningar kan uppstå i enskilda steg eller i alla steg av kedjan, till exempel brist på säsongsarbetare under skördetiden, störningar i det transportnätverk som levererar från gårdar till bearbetningsföretag (inbegripet slakterier och mejerier) eller från tillverkare till återförsäljare, och stängning av restauranger och barer. Effekterna av covid-19 kan inte behandlas i denna artikel, och de potentiella effekterna på särskilda områden kommer att tas upp i separata nyhetsposter.

Full article

Jordbruksproduktionssteget

Jordbruk är en verksamhet som handlar om odling och djuruppfödning. Det bygger på en mängd naturliga, biologiska processer, särskilt när det gäller jorden. Jordbruket tillhandahåller viktiga primärråvaror till den mat vi äter och mycket av det vi dricker. Det utnyttjar en rad resurser för att producera dessa råvaror och andra jordbrukstjänster.

Många av dessa insatsvaror och resurser kommer från verksamheter och företag i tidigare led som inte uttryckligen analyseras här. Jordbrukssektorn köper maskiner, utsäde, gödselmedel, bekämpningsmedel och andra insatsvaror för att producera råvaror. Dessa affärsverksamheter i tidigare led är lika beroende av jordbruket som jordbruket är av dem.

Genom att förstå hur mycket av dessa resurser används och vad som produceras med en viss uppsättning resurser får vi viktiga inblickar i hur jordbruket i EU kommer att hantera utmaningarna med den europeiska gröna given.

Jordbruksföretag och jordbruksmark

År 2016 fanns det 10,3 miljoner jordbruksföretag i de 27 medlemsländerna i EU – det senaste år som strukturella uppgifter finns tillgängliga för – som brukade 156,7 miljoner hektar mark. En tredjedel (33,3 %) av EU:s jordbruksföretag låg i Rumänien, och ytterligare en fjärdedel fanns tillsammans i Polen (13,7 %) och Italien (11,1 %).

Den överväldigande majoriteten (96,3 %) av EU:s jordbruksföretag är familjejordbruk – mer information finns i denna artikel (på engelska). De flesta av EU:s jordbruksföretag är dessutom små; två tredjedelar (66,6 %) var mindre än 5 hektar stora 2016. Det innebär att även om den genomsnittliga storleken på ett jordbruksföretag i EU var 15,2 hektar 2016, var det bara omkring 17 % av jordbruksföretagen som var så stora eller större.

Diagram 1: Jordbruksföretag och jordbruksmark efter jordbruksföretagens storlek, EU-27, 2016
(%)
Källa: Eurostat (ef_m_farmleg)

EU:s jordbruksföretag kan i huvudsak karaktäriseras som antingen (i) delvis självhushållande jordbruk, (ii) små och medelstora jordbruk, samt (iii) stora jordbruksföretag. De minsta 7,0 miljoner jordbruksföretagen i EU (68,3 % av alla jordbruksföretag), med en ekonomisk storlek räknat i standardresultat under 8 000 euro per år stod för lite mindre än 5 % av det sammanlagda värdet av jordbruksproduktionen i EU. I jämförelse med detta stod de största 278 000 jordbruksföretagen i EU (endast 2,7 % av det totala antalet) som vardera hade ett årligt standardresultat över 250 000 euro år 2016 för en majoritet (54,4 %) av det sammanlagda värdet av jordbruksproduktionen.

EU:s jordbruksföretag är fortfarande diversifierade sett till vad som odlas eller föds upp. Omkring hälften (52,9 %) av alla jordbruk kunde 2016 kategoriseras som specialiserade på odling. Närmare bestämt var knappt en tredjedel (31,7 %) av alla jordbruk specialiserade på åkerbruk, omkring en femtedel (19,3 %) på permanenta grödor och de återstående (1,8 %) var specialiserade på trädgårdsodling. Mer information finns i denna artikel (på engelska).

En fjärdedel (24,5 %) av jordbruksföretagen i EU var specialiserade på djuruppfödning. De flesta i denna grupp var uppfödare av får, getter och andra betesdjur (5,7 %) eller specialiserade mjölkproducerande jordbruksföretag (5,4 %). De flesta andra jordbrukstyperna utgjordes av blandjordbruk (21,4 %). En liten del av jordbruksföretagen kunde inte klassificeras

Diagram 2: Jordbruksföretag efter typ av specialisering, EU-27, 2016
(andel av alla jordbruksföretag, %)
Källa: Eurostat (ef_m_farmleg)

Jordbruksföretagen i EU utnyttjade 156,7 miljoner hektar mark för jordbruksproduktion under 2016. Lite mer än två tredjedelar (68,5 %) av den utnyttjade jordbruksarealen i EU låg i endast sex medlemsländer. Frankrike utnyttjade 27,8 miljoner hektar för jordbruksändamål 2016, Spanien 23,2 miljoner hektar, Tyskland 16,7 miljoner hektar, Polen 14,4 miljoner hektar, Italien ytterligare 12,6 miljoner hektar och Rumänien 12,5 miljoner hektar.

Jordbruksföretagen använde 37,2 % av den totala markarealen i EU-27 2016 och använde dessutom 6,4 % till skogsbruk. Av den mark som användes för jordbruksproduktion i EU var den övervägande delen (62,0 % 2016) åkermark som främst användes för att producera grödor för människor och djur. Permanent gräsmark stod för ytterligare en tredjedel (31,2 %) av den utnyttjade jordbruksarealen och användes främst för att ge ytterligare foder för djur. Den återstående arealen (5,5 %) användes för fleråriga grödor såsom produktion av frukt, oliver och vindruvor.

Ekologiskt jordbruk

Ekologiskt jordbruk är en jordbruksmetod som syftar till att producera livsmedel med hjälp av naturliga ämnen och processer. EU:s bestämmelser om ekologiskt jordbruk har utformats för att ge en tydlig struktur för produktionen av ekologiska varor i hela EU.

Ungefär en fjärdedel av en miljon företag i EU har en viss areal för ekologiskt jordbruk, och denna siffra ökar. Mer information finns i denna artikel (på engelska). Det fanns ungefär 244 000 jordbruksföretag i EU med en viss areal för ekologiskt jordbruk 2016. Denna siffra var ungefär en femtedel högre än 2013. En majoritet på två tredjedelar (68,2 %) av jordbruksföretagen i EU med en viss areal för ekologiskt jordbruk var helt ekologiska 2016, och den återstående tredjedelen hade en blandning av ekologisk och icke-ekologisk produktion.

Ekologiska jordbruk använde ytterligare 13,0 miljoner hektar jordbruksmark i EU 2018, vilket motsvarande cirka 8,3 % av den totala utnyttjade jordbruksarealen. Den totala ekologiska arealen är summan av ”arealen under omställning” och ”den godkända arealen”. Innan en areal kan godkännas som ”ekologisk” måste den genomgå en omställningsprocess, som kan ta 2–3 år beroende på grödan.

En liten majoritet av EU:s totala ekologiska areal låg i endast fyra medlemsländer: Spanien (17,3 %), Frankrike (15,7 %), Italien (15,1 %) och Tyskland (9,4 %). Det var en högre sammanlagd andel (57,5 %) än de fyra medlemsländernas andel (51,3 % 2016) av den totala utnyttjade jordbruksarealen.

Diagram 3: Total ekologisk areal (helt omställd och under omställning), 2012 och 2018
(miljoner hektar)
Källa: Eurostat (org_cropar)

Jordbrukare

Jordbruket är fortfarande en stor arbetsgivare i EU; motsvarande 8,8 miljoner människor jobbade heltid inom jordbruket 2019. De som arbetade inom jordbruket (och jakt) utgjorde 2017 uppskattningsvis 4,5 % av den totala summan anställda i EU. Jordbruket är en särskilt stor arbetsgivare i Rumänien, där lite mindre än en av fyra (22,8 %) jobbar inom jordbruket.

Driftsledare är vanligtvis män och relativt gamla. Sju av tio (71,2 %) driftsledare i EU 2016 var män och en majoritet (57,8 %) av alla driftsledare var 55 år eller äldre. Endast runt en av tio (10,7 %) av alla driftsledare var en ung jordbrukare under 40 år. Denna åldersstruktur belyser det politiska intresset av överlåtelser av jordbruk och behovet av stöd till nya generationer av jordbrukare.

Diagram 4: Driftsledare efter ålder, klass och kön, EU-27, 2016
(%)
Källa: Eurostat (ef_m_farmang)

Äldre driftsledare tenderar att arbeta på de minsta gårdarna (mätt i ekonomiskt hänseende); fyra fjärdedelar (82,7 %) av EU:s driftsledare som var 65 år eller äldre arbetade 2016 i självhushållande jordbruk och på mycket små gårdar med ett standardresultat under 8 000 euro per år.

Mycket få driftsledare i EU har högre lantbruksutbildning. De flesta driftsledare i EU har bara praktisk erfarenhet; så var fallet för sju av tio (68,3 %) driftsledare 2016. Mindre än en av tio (8,9 %) driftsledare hade högre lantbruksutbildning och resten (22,7 %) hade grundläggande lantbruksutbildning.

Jordbruksproduktion

Vad producerar gårdarna i EU?

Trots de torra förhållandena i centrala och norra Europa och de våta förhållandena i stora delar av södra Europa under skördeåret 2018 förblev EU en viktig global producent av grödor. Jordbruksföretagen i EU-27 producerade 274,3 miljoner ton spannmål, vilket är ungefär 13 % av den globala produktionen, även om detta var 34,0 miljoner ton mindre än under den relativa toppen 2014. De främsta spannmålen är vete och spelt (115,6 miljoner ton 2018), majskorn och majskolvsblandning (69,0 miljoner ton), korn (50,2 miljoner ton), havre (7,0 miljoner ton) samt råg och blandsäd (6,5 miljoner ton). Dessa korn kan användas för att tillverka livsmedel som människor äter direkt, för att utfodra boskap eller för att tillverka en lång rad produkter, från alkohol till smink.

EU är världsledande inom produktionen av sockerbetor – de 111,9 miljoner ton som producerades 2018 utgör ungefär hälften av den globala produktionen. Men bara omkring en femtedel av världens socker kommer från sockerbetan, och resten kommer från sockerrör. EU producerade också 46,8 miljoner ton potatis. Socker används i en stor mängd livsmedel som konserveringsmedel eller för att ge sötma, beläggningar, volym och konsistens. Det används också i en lång rad produkter för hälsa och skönhet, hemmet, trädgården och industrin. Potatis används också i många livsmedelsprodukter samt i alkohol, som foder för boskap och som förtjocknings- och bindemedel i såser, bland annat.

EU:s jordbruksföretag producerade 2018 också en mängd andra grödor, däribland 32,0 miljoner ton oljeväxtfrön, 61,0 miljoner ton färska grönsaker (inbegripet meloner och jordgubbar), 11,1 miljoner ton citrusfrukter, 26,2 miljoner ton vindruvor, 13,7 miljoner ton oliver och 27,6 miljoner ton andra frukter, nötter och bär.

Utöver grödor födde EU:s jordbruksföretag upp djur för kött- och mjölkprodukter. Bland de huvudsakliga köttsorterna producerade EU:s jordbruksföretag 22,9 miljoner ton fläsk, 13,2 miljoner ton kyckling och 6,0 miljoner ton nötkött år 2018. Dessutom producerade EU:s jordbruksföretag 156,6 miljoner ton mjölk, varav 144,8 miljoner ton togs av mejerier och 11,8 miljoner ton användes direkt på gårdarna.

Hur mycket är all denna produktion värd för ekonomin? Värdet av allt som jordbrukssektorn i EU-27 producerade 2018 uppskattades till 404,7 miljarder euro. Detta inbegriper värdet av grödor, djur, jordbrukstjänster samt vissa av de varor och tjänster som inte var rena jordbruksprodukter men som inte kunde mätas separat.

Ungefär hälften (53,0 %) av det sammanlagda värdet av EU:s jordbruksproduktion[1]2018 kom från grödor (214,4 miljarder euro), varav grönsaker, trädgårdsväxter och spannmål var mest värdefulla. Ytterligare två femtedelar (38,5 %) kom från djur och animaliska produkter (155,8 miljarder euro), varav en majoritet kom från enbart mjölk och grisar. Jordbrukstjänster (19,5 miljarder euro) och ej särskiljbara icke-jordbruksaktiviteter (15,1 miljarder euro) utgjorde resten (8,5 %).

Bidragen från EU-länderna varierade kraftigt, vilket återspeglar skillnaderna i de volymer som produceras, de priser som jordbrukarna får samt den blandning av grödor som odlas, djur som föds upp, animaliska produkter som samlas in och tjänster som erbjuds. Långt över hälften (59,0 %) av det sammanlagda värdet av EU:s jordbruksproduktion kom från ”de stora fyra”, dvs. Frankrike (77,2 miljarder euro), Italien (56,9 miljarder euro), Tyskland (52,7 miljarder euro) och Spanien (52,2 miljarder euro).

Insatsförbrukning av varor och tjänster

Vilka insatsvaror använder jordbrukare? All denna produktion kostade pengar. Jordbrukare var tvungna att köpa varor och tjänster för att använda dem som insats i produktionsprocessen. De köpte bland annat utsäde, gödselmedel, djurfoder och bränsle till sina traktorer samt veterinärtjänster. Dessa insatskostnader kallas inom redovisning för ”insatsförbrukning”. Kostnaderna för jordbruksindustrins insatsförbrukning uppgick 2018 till sammanlagt 233,2 miljarder euro för hela EU.

Vissa kostnader har att göra med djurskötseln; de behövde foder, vilket stod för över en tredjedel (37,7 %) av de totala insatsförbrukningskostnaderna samt veterinärtjänster (ytterligare 2,6 %). Vissa kostnader har också att göra med odling; jordbrukare behövde utsäde och växter (5,1 % av de totala kostnaderna), och många använde växtskyddsprodukter såsom ogräsmedel, insektsmedel och bekämpningsmedel (4,8 %) samt gödselmedel och jordförbättringsmedel (6,6 %). Andra kostnader är gemensamma för alla sorters jordbruksföretag, oavsett om de är specialiserade eller blandjordbruk.

Relaterade dataset: Cereals, sugar beet and potatoes (på engelska), meat (på engelska), milk (på engelska), values (på engelska), output of the agriculture industry (på engelska).

Bekämpningsmedel och mineralgödselmedel

Det finns ett särskilt intresse för användningen av bekämpningsmedel och mineralgödselmedel inom jordbruket. Försäljningen av bekämpningsmedel i EU-27 uppgick 2018 till cirka 360 000 ton, vilket var mer eller mindre oförändrat sedan 2011. Mer information finns i denna artikel (på engelska). Jordbrukets förbrukning i volym av mineralgödselmedel, kväve (N) och fosfor (P) förblev hög mellan 2007 och 2018; uppskattningsvis 11,3 miljoner ton användes 2018. Mer information finns i denna artikel (på engelska).

Diagram 5: Försäljning av bekämpningsmedel, EU-27, 2011–2018
(tusen ton)
Källa: Eurostat (aei_fm_salpest09)

När de näringsämnen som används inom jordbruket inte tas upp av grödorna anses användningen vara överdriven, och den är kopplad till miljöproblem som rör vattenföroreningar, klimatet[2] och minskad biologisk mångfald. Bruttobalansen för kväve ger en indikation på det möjliga överskottet av kväve (N) på jordbruksmark (N kg per hektar per år). Bruttobalansen för kväve i EU-27 minskade från ett uppskattat genomsnitt på 51 kg N per hektar per år under 2004–2006 till 47 kg N per hektar per år under 2013–2015. Mer information finns i denna artikel (på engelska). Mineralgödselmedel stod för 45 % av kvävetillförseln i EU 2014, varav stallgödsel stod för ytterligare 38 %.

Bruttobalansen för fosfor ger en inblick i kopplingarna mellan fosforanvändningen inom jordbruket, spill av fosfor i miljön och hållbar användning av näringsresurser i jorden. Ett oförminskat överskott tyder på potentiella miljöproblem, exempelvis fosforläckage som leder till föroreningar av dricksvatten och eutrofiering av ytvatten. Ett oförminskat underskott kan försämra den hållbara resursanvändningen av jordbruksmark genom markförstöring eller utarmning av jorden, vilket leder till minskad bördighet i områden vid produktionen av grödor eller grovfoder. Bruttobalansen för fosfor i EU minskade från 1,2 kg per hektar per år under 2013–2015 till 3,9 kg per hektar per år under 2004–2006. Detta innebär att även om det fortfarande finns ett årligt överskott har storleken på detta årliga överskott minskat; under 2013–2015 var det ungefär 30 % av vad det var i början av 2000-talet. Mer information finns i denna artikel (på engelska).

Ekonomiska resultat

Vad innebär detta för jordbrukets ekonomiska resultat i EU? Det bruttovärde som EU:s jordbruksindustri tillförde, vilket är skillnaden mellan värdet av allt som EU:s primära jordbrukssektor producerade 2018 och kostnaderna för de tjänster och varor som användes i produktionsprocessen, uppskattades 2018 till 171,5 miljarder euro. Ett sätt att se på detta är att för varje 1 euro som spenderas på kostnaderna för varor och tjänster som används i produktionsprocessen (dvs. insatsförbrukningen) skapade jordbruksindustrin ett mervärde på 0,74 euro.

Tack vare de miljontals främst små jordbruksföretagen resulterar EU:s jordbruksproduktion i stora pengar, även utan att man tar hänsyn till dess betydelse som en viktig byggsten i bearbetningen av livsmedel och drycker i senare led. År 2018 bidrog jordbrukssektorn med 1,2 % till EU-27:s BNP. För att sätta in detta i ett sammanhang var jordbrukets bidrag till EU:s ekonomi bara lite mindre än Greklands BNP 2018, som är den sjuttonde största ekonomin bland EU-länderna.

Ett sätt som jordbruksindustrins resultat kan mätas på är nettoförädlingsvärdet till faktorkostnad för varje motsvarande heltidsanställd (mätt i årliga arbetsenheter) i jordbruksindustrin. Jordbruksinkomsten per årlig arbetsenhet för EU som helhet 2018 minskade (3,5 %) från den topp som noterades 2017. Den är dock fortfarande ungefär en femtedel högre (+21,5 %) än 2010 års nivå.

Diagram 6: Jordbruksinkomst per årlig arbetsenhet (indikator A), 2017–2018
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (aact_eaa06)

Fiskeproduktion

Utöver de livsmedel som odlas eller föds upp på gårdar fångas fisk och andra vattenorganismer till havs eller produceras i vattenbruk. EU:s statistikförordningar om att fånga fisk omfattar sju marina områden[3]. Dessa är Nordostatlanten, Nordvästatlanten, Medelhavet och Svarta havet, östra Centralatlanten, Sydostatlanten, Sydvästatlanten, och västra Indiska oceanen, där det i var och en finns ett antal hav.

Som regel har fiskefartyg som är registrerade i registret över unionens fiskeflotta lika tillgång till alla EU:s vatten och resurser som förvaltas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Tillträdet till fiske beviljas vanligtvis genom en fiskelicens. Havets resurser för de flesta kommersiella fiskarter begränsas dock genom totala tillåtna fångstmängder, som fastställs varje år för olika havsregioner utifrån de vetenskapliga råden från rådgivande organ såsom Internationella havsforskningsrådet (Ices) och den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF)[4]. År 2018 beslutade Europeiska rådet att öka eller behålla föregående års fångstbegränsningar för 53 bestånd och minska dem för 25 bestånd.

Fiskeflottan och sysselsättning

Fiskeflottan i EU-27 fortsätter att krympa. År 2018 fanns det 75 800 aktiva fartyg registrerade, som hade en kombinerad kapacitet på 1,4 miljoner bruttoton och en total motoreffekt på 5,4 miljoner kilowatt (kW). Jämfört med 2008 hade antalet fartyg minskat med 3,8 %, det totala bruttotonnaget med 18,4 % och motoreffekten med 9,8 %.

EU:s flotta är mycket varierad. De allra flesta båtarna är inte längre än 10 meter och ett litet antal fartyg är längre än 40 meter. Den genomsnittliga storleken på ett EU-fiskefartyg 2018 var 18 bruttoton och den genomsnittliga motoreffekten var 71,2 kW.

Mätt efter bruttotonnage hade Spanien överlägset störst fiskeflotta bland EU-länderna (24,4 % av det totala antalet i EU). Mätt efter motoreffekt var dock Frankrikes flotta störst (17,9 % av det totala antalet i EU), tätt följt av Italiens flotta (17,2 %). Mätt i antal fartyg hade Grekland EU:s största flotta (19,7 % av alla fartyg), följt av Italien (15,9 %). Men de grekiska fartygen var i genomsnitt små, med en genomsnittlig storlek på 4,8 bruttoton och en genomsnittlig motoreffekt på 28,6 kW 2018.

166 600 personer arbetade i EU:s primära fiskenäring 2017, varav ungefär en tredjedel var anställda i undersektorn vattenbruk. Omkring 41 000 personer i Spanien arbetade 2017 i fiskenäringen, och ytterligare 29 000 i Italien, 21 000 i Grekland och 20 000 i Frankrike.

Relaterade dataset: Fishing fleet and employment in fishing and aquaculture (på engelska).

Fångster och vattenbruk

Övervakningen av fångster och vattenbruksproduktionen är ett viktigt verktyg för att trygga fiskebestånden och underhålla de gemensamma resurserna i Europas stora och rika fiskeområden.

EU-27:s totala produktion av fiskeriprodukter 2017 uppskattades till 5,7 miljoner ton levande vikt (massan eller vikten efter avlägsnande från vatten). Fyra femtedelar (80,1 %) av den totala fiskeriproduktionen kom från fångster (4,6 miljoner ton) och den återstående femtedelen från vattenbruk (1,1 miljoner).

Ungefär hälften (48,8 %) av hela EU:s fiskeriproduktion från fångster och vattenbruk kom 2017 från endast tre medlemsländer: Spanien (17,9 %), Danmark (16,1 %) och Frankrike (14,7 %). Som jämförelse är det intressant att notera att den totala fiskeriproduktionen i Norge (3,5 miljoner ton levande vikt 2017) var ungefär 60 % av hela EU:s fiskeriproduktion, och i Island (1,2 miljoner ton 2017) var den nästan lika stor som i Spanien, som är EU:s största fiskeproducent.

Den totala fångsten i EU-27 uppskattades 2018 till 4,6 miljoner ton levande vikt, vilket liknade 2017 års nivå. Den var dock mycket lägre än vid millennieskiftet (1,3 miljoner ton mindre än fångsten 2001), även om den var 0,8 miljoner ton högre än vid den lägsta punkten 2012.

Även om den europeiska fiskeflottan är verksam över hela världen togs tre fjärdedelar av fångsterna i Nordostatlanten. De nyckelarter som fångades i Nordostatlanten var sill/strömming, makrill, skarpsill och blåvitling.

I Medelhavet och Svarta havet var ungefär en femtedel av den totala levande vikt som EU:s fiskeflotta fångade sardiner, och ytterligare en femtedel ansjovis. I östra Centralatlanten fångades främst bonit och gulfenad tonfisk, sardiner och makrill. I västra Indiska oceanen fångades främst tonfisk, oavsett om det var bonit, gulfenad tonfisk eller storögd tonfisk. För att få en komplett bild av arterna efter region fångades i Sydvästatlanten framför allt kummel, annan bottenfisk och bläckfisk, i Sydostatlanten makrill och bonit och i Nordvästatlanten kungsfisk, hälleflundra och torsk.

EU producerade 2017 uppskattningsvis 1,1 miljoner ton vattenorganismer (t.ex. blötdjur och kräftdjur), vilket motsvarade en femtedel av produktionen för de europeiska fiskerierna som helhet. I fråga om produktion var EU:s vattenbrukssektor den åttonde största i världen, med en andel på 1,6 % av den globala produktionsvolymen 2016. Värdet av EU:s vattenbruksproduktion uppskattades 2017 till 5,1 miljarder euro, vilket var omkring två femtedelar av det totala värdet av EU:s totala produktion av fiskeriprodukter.

Relaterade dataset: Catches and aquaculture (på engelska).

Generering av avfall

Arbetet inom jordbruk, skogsbruk och fiske genererar en stor mängd avfallsprodukter, i synnerhet som animaliskt och vegetabiliskt avfall. Dessa inbegriper flytgödsel och stallgödsel samt olika sorters grönt avfall, bland annat biologiskt nedbrytbart avfall.

Jordbruket, skogsbruket och fisket i EU-27 gav 2016 upphov till 20,3 miljoner ton avfall, vilket utgjorde 0,9 % av allt avfall som producerades av näringslivet och hushållen i EU. Den övervägande delen av detta avfall (17,0 miljoner ton) var animaliskt och vegetabiliskt avfall.

Mängden animaliskt och vegetabiliskt avfall 2016 var avsevärt mindre än de 57,3 miljoner ton som producerades 2004. Siffran från 2016 tyder dock på en liten uppgång från den relativt låga mängden på 14,5 miljoner ton 2012.

Den stora delen av det animaliska och vegetabiliska avfall som producerades av denna ekonomiska sektor var avföring, urin och gödsel från djur. Jordbruksföretagen producerade 12,0 miljoner ton av denna typ av avfall 2016, vilket var markant mindre jämfört med de 30,9 miljoner ton som producerades 2004, även om det var 2,3 miljoner ton mer än den relativt låga nivån 2012.

Mätt i vikt producerades två tredjedelar av EU:s avfall från avföring, urin och gödsel från djur i Spanien (39,4 %) och Nederländerna (27,5 % av den totala mängden i EU). Nivån på denna typ av avfall minskade mellan 2004 och 2016 med 11,8 miljoner ton i Spanien, men ökade under samma period med 2,7 miljoner ton i Nederländerna.

Relaterat dataset: Generation of waste (på engelska).

Bearbetningssteget

Livsmedelssystemet är mycket större än den primära jordbruksproduktionen; det omfattar även bearbetning och försäljning av livsmedel. Jordbruk är odlingen, uppfödningen och skörden av primärprodukter. Men innan mat och dryck hamnar på bordet har det ofta bearbetats, förpackats, transporterats, distribuerats och saluförts.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik erkänner dessa kopplingar genom sina mål om ”en stabil försörjning av livsmedel till överkomliga priser” och att ”hålla landsbygdsekonomin levande genom att främja arbetstillfällen inom jordbruket och relaterade sektorer” samt ”skydda folkhälsan och matens kvalitet”.

Många av produkterna från EU:s 10,3 miljoner gårdar säljs vidare till livsmedels- och dryckesindustrin för bearbetning både inom och utanför EU. Endast ett fåtal produkter, såsom vin, olivolja och ost, bearbetas ibland direkt av jordbruksföretag eller jordbrukskooperativ.

Livsmedels- och dryckesbearbetningsindustrin producerar i sin tur en rad produkter avsedda för slutkonsumtion eller för användning som mellanprodukter (till exempel oljor, fett och socker) för ytterligare bearbetning eller omvandling i andra tillverkningsindustrier i senare led, innan konsumenterna kan köpa dem.

Mejerier och slakterier

För animaliska livsmedelsprodukter sker den första bearbetningsfasen på mejeriet eller slakteriet. Mejeriföretag handlar antingen från mjölkuppsamlingscentraler eller, vilket är vanligare, direkt från gårdarna i syfte att omvandla produkterna till mjölkprodukter. Slakterierna i EU är registrerade och godkända anläggningar för slaktning och bearbetning av djur vars kött är avsett som livsmedel. Deras verksamhet betraktas normalt inte som bearbetning, men för en balanserad översikt inkluderas de i analysen.

År 2018 fanns det omkring 4 900 mejeriföretag i EU-27. En stor del av dessa låg i de södra EU-länderna. Enbart Italien hade nästan 1 200 mejerier, och Grekland omkring 800 stycken.

I de flesta EU-länder är mejerierna relativt små och samlar in mindre än 5 000 ton mjölk per år. Till exempel samlade nästan tre fjärdedelar av alla mejerier i Italien och 94 % av alla mejerier i Grekland in mindre än 5 000 ton mjölk per år. Det finns dock vissa undantag. Ett par EU-länder hade ett litet antal relativt stora mejerier som samlade in över 100 000 ton mjölk per år. Bland dessa fanns ungefär en tredjedel av de 38 mejerierna i Irland, runt 40 % av de 30 mejerierna i Nederländerna och de 14 mejerierna i Litauen samt 46 % av de 115 mejerierna i Tyskland.

Mejerimarknaden har konsoliderats betydligt med EU. Antalet mejeriföretag i Italien, Frankrike och Tyskland halverades eller mer än halverades till exempel mellan 1994 och 2018.

Relaterat dataset: Dairies (på engelska).

Framställning av livsmedel och drycker

År 2017 fanns det omkring 280 000 företag i EU-27 som framställde livsmedel och drycker. Ungefär hälften (51,4 %) av dessa företag tillverkade bageri- och mjölprodukter, till exempel bröd, kakor, kex, pasta och nudlar. Företag som producerar kött och köttprodukter, drycker och andra livsmedelsprodukter såsom socker och konfektyrer, färdigrätter och te utgjorde ytterligare en tredjedel av livsmedels- och dryckesföretagen 2017.

Diagram 7: Livsmedels- och dryckesföretag efter produkttyp, EU-27, 2017
(%)
Källa: Eurostat (sbs_sc_sca_r2)

Livsmedels- och dryckesföretagen skapade 2017 sysselsättning för 4,4 miljoner människor. Livsmedelsföretagen hade 2017 en uppskattad omsättning på 930 miljarder euro och dryckesföretagen, för de 26 EU-länder som det finns uppgifter för, ytterligare 151 miljarder euro i omsättning.

Frankrike och Italien hade störst antal livsmedels- och dryckesföretag och stod vardera för omkring 20 % av det totala antalet företag i EU. Tyskland sysselsatte dock flest personer i denna sektor (20,3 % av det totala antalet i EU), följt av Frankrike (16,1 %) och Italien (10,4 %).

Den överväldigande majoriteten (cirka 95 %) av alla livsmedels- och dryckesföretag i EU var små och hade färre än 50 anställda. Mycket små företag med färre än tio anställda utgjorde 80 % av alla livsmedels- och dryckesföretag 2017.

Medelstora företag med mellan 50 och 249 anställda och stora företag med över 250 anställda utgjorde tillsammans en minoritet av alla företag i EU-länderna; de högsta andelarna låg i Luxemburg (14,6 %), Tyskland (13,0 %) och Litauen (9,8 %), med mycket lägre andelar i de flesta andra EU-länder, däribland Spanien (4,4 %), Frankrike (1,8 %) och Italien (1,8 %).

Produktionen av livsmedel och drycker i EU värderades 2018 till uppskattningsvis 860 miljarder euro. Det var lite mer än dubbelt så mycket som värdet av primära jordbruksprodukter från EU:s jordbruksindustri.

Uppgifter samlas in för 372 livsmedels- och dryckeskategorier, inklusive nio för foder för boskap och husdjur. Värdet av livsmedel och drycker som producerades i Tyskland 2018 var högst bland EU-länderna (149,5 miljarder euro), följt av Frankrike (135,5 miljarder euro) och Italien (124,0 miljarder euro).

Den mest värdefulla livsmedels- och dryckesprodukten som tillverkades i EU 2018 var öl (från malt, med undantag av alkoholfri öl), som värderades till 29,0 miljarder euro. Denna marknad är därför särskilt viktig för jordbrukare som odlar maltkorn (men även vissa andra sädesslag) och humle. De EU-länder som producerade mest sådan öl var Tyskland (20,6 % av den totala mängden i EU) och Spanien (12,6 %), men det fanns också viss specialisering i Belgien (10,2 % av den totala mängden i EU 2017) och Nederländerna (7,6 %).

Andra viktiga livsmedel och drycker som tillverkades i EU var färskt bröd (26,7 miljarder euro 2018), riven eller pulveriserad ost, blåmögelost och annan obearbetad ost (26,5 miljarder euro), kakor och bakverk (22,1 miljarder euro) samt korv och liknande produkter (21,0 miljarder euro).

Generering av avfall

Beredningen och produktionen av livsmedel i EU-27 gav 2016 upphov till 36,1 miljoner ton avfall, vilket utgjorde 1,4 % av allt avfall som producerades av näringslivet och hushållen i EU. En stor del av detta avfall var animaliskt och vegetabiliskt avfall (både farligt och ofarligt). Detta inbegriper vävnadsdelar från djur och växtdelar, slam, avfall från konserveringsmedel, oljor och fetter samt biologiskt nedbrytbart avfall.

Framställningen av livsmedel, dryckesvaror och tobak i EU-27 genererade 21,4 miljoner ton animaliskt och vegetabiliskt avfall (både farligt och ofarligt) 2016. Detta var betydligt mindre än de 36,3 miljoner ton som genererades 2004.

Nederländerna (30,3 % av den totala mängden i EU) genererade den högsta mängden av detta animaliska och vegetabiliska avfall. Mängden avfall från beredning och produktion av livsmedel förblev ganska stabil mellan 2004 och 2016, och gick därmed emot EU-trenden. Den minskade faktiskt kraftigt i många EU-länder, bland annat Polen (från 7,0 miljoner ton till bara 1,4 miljoner ton 2016).

Relaterat dataset: Generation of waste (på engelska).

Handel med jordbruksprodukter, livsmedel och drycker

Med jordbrukshandel avses köp och försäljning av jordbruksprodukter och -tjänster. Om länder kan producera ett överskott kan detta säljas för andra varor och tjänster. Varför handlar vi med jordbruksprodukter? Det finns många möjliga orsaker, till exempel att det inte finns några lokala alternativ (vissa grödor kan exempelvis bara odlas i vissa klimat) eller att vissa länder och regioner kan erbjuda varor som är billigare, av högre kvalitet, säkra, hållbart producerade och näringsrika. Handel kan i sin tur hjälpa länder att få intäkter i utländsk valuta, stödja sysselsättningen i exportindustrier, stödja inkomster från industrin och ge konsumenterna varor av hög kvalitet till konkurrenskraftiga priser året runt.

Inom handelsklassificeringarna kan jordbruksprodukter ingå i tre huvudgrupper: djur och animaliska produkter, vegetabiliska produkter och livsmedel.

EU är den största partnern inom den internationella handeln med jordbruksprodukter. EU-27 importerar främst enkla, obearbetade jordbruksprodukter, men exporten från EU består i huvudsak av bearbetade livsmedelsprodukter. Mer information finns i denna artikel (på engelska). Inom exporten av jordbruksprodukter från EU var den största gruppen livsmedel och drycker (54 %), följt av vegetabiliska produkter och animaliska produkter (23 % vardera). Inom importen var den största gruppen vegetabiliska produkter (44 %), följt av livsmedel (34 %) och animaliska produkter (22 %).

År 2019 låg värdet av den totala handeln (import plus export) med jordbruksprodukter mellan EU-27 och resten av världen på 325 miljarder euro. Eftersom exporten (182 miljarder euro) var större än importen (143 miljarder euro) fanns det ett handelsöverskott på 39 miljarder euro. Mellan 2002 och 2019 mer än fördubblades EU:s handel med jordbruksprodukter, motsvarande en genomsnittlig årlig tillväxt på 5,0 %.

Kategorin animaliska produkter består av levande djur, kött, fisk, kräftdjur och ryggradslösa vattendjur, mejeriprodukter, ägg, honung och andra produkter av animaliskt ursprung. EU hade ett handelsöverskott på 7,3 miljarder euro i denna produktkategori 2019. Handelsöverskotten i ”mejeriprodukter (inklusive ost, mjölk och yoghurt) och fågelägg” (12,5 miljarder euro), ”kött och ätbara slaktbiprodukter” (9,9 miljarder euro) och ”levande djur” (2,8 miljarder euro) mer än kompenserade underskottet (17,7 miljarder euro) i ”fisk, kräftdjur och ryggradslösa vattendjur”.

Diagram 8: Jordbruksexport och -import efter produktkategorier, EU-27, 2019
(miljoner euro)
Källa: Eurostat (datakod i Comext: DS-016894)

Vegetabiliska produkter innefattar spannmål, grönsaker, trädgårdsprodukter, frukt, kaffe samt fetter och oljor. År 2019 hade EU ett handelsunderskott på 25,3 miljarder euro i denna vegetabiliska produktkategori, som främst härrörde från underskott i handeln med ”ätbar frukt samt ätbara bär och nötter” (13,9 miljarder euro), ”kaffe, te, matte och kryddor” (7,6 miljarder euro) och ”oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter” (7,1 miljarder euro).

Livsmedel består av olika sorters bearbetade varor som kommer från grödor och animaliska produkter, såsom socker, drycker, tobak och beredda fodermedel. EU hade ett handelsöverskott på 51,1 miljarder euro i produktkategorin för livsmedel 2019. Detta handelsöverskott drevs av handelsöverskott i ”drycker, sprit och ättika” (25,7 miljarder euro) och ”beredningar av spannmål, mjöl, stärkelse eller mjölk” (13,7 miljarder euro).

Vilka är EU:s största handelspartner för jordbruksprodukter?

Storbritannien var EU-27:s största handelspartner för jordbruksprodukter vid den tid då landet fortfarande var ett EU-land. De andra EU-länderna exporterade jordbruksprodukter till Storbritannien till ett värde av 46,7 miljarder euro 2019, vilket utgjorde 25,1 % av det totala värdet av EU-27:s export av jordbruksprodukter, och importerade jordbruksprodukter till ett värde av 19,7 miljarder euro, vilket var cirka 12,9 % av denna import.

USA var den näst största exportmarknaden för EU:s jordbruksprodukter och stod för 11,6 % eller 12,6 miljarder euro, och Kina kom på tredje plats (5,8 % eller 10,8 miljarder euro). Brasilien och USA var de näst respektive tredje största partnerna för import av jordbruksprodukter till EU 2019.

Diagram 9: EU:s utrikeshandel med jordbruksprodukter efter största partner, EU-27, 2019
(andel i % av EU-27:s export/import)
Källa: Eurostat (datakod i Comext: DS-016894)

Distributionssteget

Livsmedels- och dryckesdistributörer jobbar mellan producenterna och konsumenterna; de utgörs av grossister och återförsäljare. Enkelt sagt kan grossister betraktas som mellanhänderna mellan producenterna och återförsäljarna eller mellan två producenter.

Grossister, återförsäljare och tjänsteleverantörer av livsmedel och drycker

År 2017 fanns det 203 000 företag i EU som specialiserade sig på grossistförsäljning av livsmedel och drycker, och ytterligare 719 000 företag som antingen specialiserade sig på livsmedel och drycker eller dominerades av dessa varor. Det fanns dessutom omkring 1,5 miljoner tjänsteföretag inom mat och dryck, såsom restauranger, barer, kaféer och cateringfirmor.

Företag som distribuerar livsmedel och drycker är stora arbetsgivare i EU. År 2017 jobbade 10,6 miljoner människor med grossistförsäljning och specialiserad återförsäljning av livsmedel och drycker samt på restauranger, barer, kaféer och cateringfirmor. Dessutom jobbade ytterligare 5,0 miljoner människor i icke-specialiserade butiker där återförsäljning av livsmedel och drycker dominerar.

Kafé- och restaurangkulturen liksom turismen kan förklara den relativa koncentrationen i de södra EU-länderna; det fanns exempelvis ett företag som serverade drycker, såsom en bar eller ett kafé, per 234 invånare i Portugal, per 255 invånare i Spanien och per 291 invånare i Grekland.

Relaterade dataset: Wholesalers and retailers (på engelska).

Transport

Kedjan från jord till bord är naturligtvis beroende av transport för att ta råvaror från jordbruket och livsmedel från producenterna till konsumenterna. Längden på den resan och det modala nätverk som livsmedlet transporteras via kan se väldigt olika ut; det beror bland mycket annat på varornas begränsade hållbarhet och kraven på att hålla dem fräscha och av god kvalitet. Vissa jordbruks- och livsmedelsprodukter måste till exempel frysas, andra förvaras svalt eller i en kontrollerad atmosfär, medan andra transporteras torrt eller i luftkonditionerad förvaring.

Flera miljarder ton jordbruks- och livsmedelsprodukter transporteras varje år på vägarna av EU:s lastbilar. Runt 1,2 miljarder ton primärprodukter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske transporterades av lastbilar (över 3,5 ton i lastvolym) registrerade i EU-27 på vägarna 2017 och 2018. Detta inkluderar både produkter producerade i EU och import från länder utanför EU. Ytterligare 1,5 miljarder ton livsmedel, dryckesvaror och tobak transporterades av EU-registrerade lastbilar 2017.

Diagram 10: Vägtransporter av jordbruks- och livsmedelsprodukter, EU-27, 2010–2018
Källa: Eurostat (road_go_ta_tg) och (road_go_ta_dctg)

Det bör noteras att dessa siffror inte tar hänsyn till vikten av de produkter som transporterades på EU:s vägar av lastbilar som är registrerade utanför EU eller lastbilar med mindre än 3,5 ton i lastvolym. Detta är viktigt att notera i EU:s gränsländer, eftersom en del av de internationella transporterna inte omfattas av denna statistik.

En måttenhet för varutransporter är tonkilometer (tonkm). Denna anger transporten av ett ton gods med ett visst transportsätt över en sträcka av en kilometer. I denna analys kallas detta mått för ”nyttolaststräcka”. Produkter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske transporterades av EU-registrerade lastbilar, med en lastvolym över 3,5 ton, på en nyttolaststräcka av 195 miljarder tonkilometer 2017 och 191 miljarder tonkilometer 2018. Livsmedel, dryckesvaror och tobak transporterades ytterligare 288 miljarder tonkilometer 2017. För att sätta in detta i ett sammanhang motsvarade detta en genomsnittlig sträcka på 176 km för varje ton av sådana kombinerade varor som transporteras på väg.

En mängd olika produkter transporteras av EU-registrerade lastbilar, men nyttolaststräckan på väg för de kombinerade produktgrupperna produkter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske samt livsmedel, dryckesvaror och tobak var större än någon annan produktgrupp 2017. Dessa kombinerade produktgrupper stod för 27,5 % av nyttolaststräckan för alla varutransporter på väg som körs av EU-registrerade lastbilar och 20,8 % av alla fraktton på väg 2017.

En stor majoritet (85,4 % av varorna i ton, 2017) av de produkter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske som transporterades av EU-registrerade lastbilar transporterades över kortare sträckor än 300 km. Så var också fallet (79,8 %) för livsmedel, dryckesvaror och tobak. I båda fallen transporterades en majoritet (68,1 % respektive 58,9 %) av dessa produkter över kortare sträckor än 150 km. Till stor del återspeglar detta den begränsade hållbarheten hos många (särskilt färska) jordbruks- och livsmedelsprodukter samt deras breda tillgänglighet från regionala producenter.

Nationella varutransporter på väg, som utförs mellan två platser i samma land av ett fordon som är registrerat i det landet, stod för den största delen av varutransporterna på väg av produkter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske samt livsmedelsprodukter i EU, vilket var fallet för andra produkter. Nationella transporter dominerade varutransporterna på väg av produkter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske i alla EU-länder. De högsta andelarna (över 99 %) fanns i ö-medlemsländer såsom Cypern och Irland samt i länder med starka internationella sjötransportförbindelser såsom Finland och Sverige. Bara i ett par EU-länder, till exempel Nederländerna och Belgien där det finns viktiga godshamnar samt i Luxemburg, Slovenien, Ungern och Slovakien, var andelen internationella varutransporter av produkter från jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske över 15 %.

Konsumentsteget

EU:s invånare har tillgång till en mängd olika livsmedel och drycker. Köpen speglar ofta det lokala, regionala eller nationella köket och utgör en del av medlemslandets nationella kulturella identitet. Det finns också markanta skillnader mellan hur stor del av inkomsten som hushållen spenderar på livsmedel och drycker.

Livsmedel och drycker (inbegripet restaurangtjänster) utgjorde 2018 sammanlagt 21,5 % av hushållens konsumtionsutgifter i genomsnitt för EU-27. Av denna summa spenderades i genomsnitt 11,8 % på livsmedel, 6,8 % på restaurangtjänster, 1,6 % på alkoholhaltiga drycker och 1,2 % på alkoholfria drycker. Dessa andelar varierade dock kraftigt mellan EU-länderna. De högsta sammanlagda andelarna fanns i Rumänien och Estland (30,9 % vardera) och de lägsta i Luxemburg (17,3 %) och Tyskland (16,6 %).

För de flesta är mat och dryck grundläggande utgifter, men många lider också av livsmedelsfattigdom. Ungefär en av tio (uppskattningsvis 11,9 %) personer över 16 år hade antingen vissa eller stora svårigheter att ha råd med en måltid med kött, kyckling, fisk eller en vegetarisk motsvarighet 2018. Andelen var högst (13,8 %) bland personer mellan 55 och 64 år.

Fattigdom i EU hindrar många människor från att äta näringsrika måltider. Men när genomsnittsinkomsten blir högre ersätts ofta produkter med produkter av bättre kvalitet och ökad konsumtion av restaurangtjänster. De genomsnittliga utgifterna för livsmedel och drycker i förhållande till inkomsten brukar minska när genomsnittsinkomsten ökar.

Bland socioekonomiska grupper i EU spenderade arbetslösa (17,2 %) och pensionärer (15,9 %) störst andel av hushållsutgifterna på mat, medan tjänstemän (12,6 %) spenderade minst. Tjänstemän (5,4 %) spenderade den högsta andel av hushållsutgifterna på restaurangtjänster. Den andel av hushållens konsumtionsutgifter som spenderades på alkoholhaltiga drycker varierade relativt lite mellan de olika socioekonomiska grupperna (mellan 0,9 och 1,1 procentenheter).

Vilka livsmedel och drycker lägger folk pengar på? Bland livsmedelskategorierna stod kött för den största delen av hushållens konsumtionsutgifter i alla EU-länder (3,3 % i genomsnitt i hela EU 2015, men upp till 7,8 % i Rumänien).

EU-kommissionen har genomfört ett antal initiativ som främjar goda och hållbara kostvanor. Bland dessa fanns initiativet om hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma från 2007[5], som omfattade initiativ om livsmedelsmärkning, frukt och mjölk i skolan, idrott och forskningsprojekt. Några av målen var att undvika näringsbrister och direkta hälsoproblem till följd av övervikt, främja säkra och hållbara livsmedel, minska matsvinnet, förbättra djurskyddet. De direkta hälsoproblemen relaterade till övervikt eller fetma har också ekonomiska konsekvenser i kostnaderna för behandling av viktrelaterade sjukdomar. Fetma orsakar en rad olika kroniska sjukdomar, bland annat diabetes, cancer och hjärtsjukdom. Kroppsmasseindex (BMI) definieras som en persons vikt i kilogram delat med längden i kvadrat.

Hälften av invånarna i EU-27 (51,8 %) räknades som överviktig 2017. Lite över en tredjedel (36,9 %) av alla i EU led av ett förstadium till fetma (med ett BMI över 25 men mindre än 30), och ytterligare 14,9 % var feta (med ett BMI över 30) 2017. Dessa andelar verkar stiga. Så var fallet för den stora majoriteten av de EU-länder för vilka det finns uppgifter från 2008. I vissa EU-länder steg andelen överviktiga invånare betydligt; i Bulgarien steg den till exempel från 50,8 % 2008 till uppskattningsvis 59,5 %, och i Rumänien från 50,3 % 2008 till uppskattningsvis 62,9 % 2017 (den högsta siffran i EU).

Andelen personer med ett förstadium till fetma och feta personer varierar i allmänhet med åldern och tenderar att nå sin topp när personerna är mellan 55 och 74 år, innan den sjunker igen. Lite mer än en femtedel (22,1 % 2014) av alla unga vuxna mellan 18 och 24 år i EU led av ett förstadium till fetma eller var feta. Däremot led nästan två tredjedelar (66,4 % 2014) av alla vuxna mellan 65 och 74 år av ett förstadium till fetma eller var feta.

Tabell 1: Andel av befolkningen som är överviktig efter kön och ålder, 2014
(%)
Källa: Eurostat (hlth_ehis_bm1e)

Dessa uppgifter understryker det politiska intresset av att främja goda, hållbara kostvanor hos alla generationer samt hållbar livsmedelskonsumtion.

Relaterade dataset: Consumtion expenditure,socio-economic structure and obesity (på engelska).

Generering av avfall

Hushållen i EU-27 gav 2016 upphov till 187,4 miljoner ton avfall, vilket motsvarar 8,3 % av allt avfall som genererades av näringslivet och hushållen i EU. Detta avfall inbegriper bland mycket annat plast, metall och kläder. Inom det totala hushållsavfallet genererades 28,3 miljoner ton animaliskt och blandat livsmedelsavfall och vegetabiliskt avfall 2016.

Diagram 11: Näringslivets och hushållens generering av avfall, EU-27, 2016
(%)
Källa: Eurostat (env_wasgen)

Mängden animaliskt avfall, blandat livsmedelsavfall och vegetabiliskt avfall som hushållen genererade fördubblades (+104,1 %) mellan 2004 och 2016. Detta visar hur viktigt det är att komma till rätta med matsvinnet i EU.

Relaterat dataset: Generation of waste (på engelska).

Slutsats

Arbetet för att ta itu med avfall, viktproblem och invånarnas hälsa, samtidigt som man tryggar livsmedelsförsörjningen och mildrar klimatförändringarna, kommer att påverka hela livsmedelskedjan. Det påverkar vad jordbrukare och fiskare producerar och hur de producerar det. Det påverkar hur livsmedel förpackas, märks och transporteras. Det påverkar vad som handlas med partner runt hela världen. Och det påverkar det vi äter och dricker. Att sprida lite ljus över den nuvarande situationen i kedjan är det första steget i denna nya strategi.

Källuppgifter för tabeller och diagram

Uppgifternas källor

Undersökningen om företagsstrukturen i jordbruket

Nästan all statistik gällande jordbruksföretag och jordbrukare är hämtad från undersökningen om jordbrukets struktur 2016. Undersökningen om jordbrukets struktur ger ett brett spektrum av information om jordbruksföretag, bland annat detaljerad information om vad som kännetecknar arbetskraften inom jordbruk. Undersökningen utförs i form av en jordbruksinventering vart tionde år och i form av en stickprovsundersökning vart tredje år.

Ekologiskt jordbruk

Uppgifterna samlas in varje år och tillhandahålls av EU-länderna samt Island, Norge, Schweiz, Turkiet, Nordmakedonien, Montenegro och Serbien på grundval av ett enhetligt frågeformulär. Uppgifterna i denna årliga insamling kommer från de administrativa uppgifterna för nationella organ med ansvar för certifiering av aktörer i den ekologiska sektorn. Fram till referensåret 2007 var det frivilligt att lämna uppgifter. Från och med referensåret 2008 har man varit tvungen att lämna uppgifter enligt kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 834/2007.

Statistik över grödor

Statistik över grödor samlas in enligt förordning (EG) nr 543/2009 genom urvalsundersökningar och kompletteras av administrativa uppgifter och uppskattningar som grundas på experters observationer. Källorna skiljer sig mellan de olika EU-länderna på grund av nationella förhållanden och statistiska metoder. Nationella statistikbyråer eller jordbruksministerier ansvarar för uppgiftsinsamlingen i enlighet med EU:s förordningar. De färdigställda uppgifterna som skickas till Eurostat är så enhetliga som möjligt. Eurostat ansvarar för att skapa sammanställningar för EU. Den statistik som samlas in om jordbruksprodukter omfattar över 100 enskilda grödor.

Statistik över besättningar och köttproduktion

Statistik över besättningar och köttproduktion samlas in av EU-länderna enligt förordning (EG) nr 1165/2008 och omfattar besättningar av nötkreatur, gris, får och getter; statistik över slakt av nötkreatur, gris, får, getter och fjäderfä; och produktionsprognoser för nöt- och kalvkött, fläskkött, fårkött och getkött. Undersökningarna om besättningar omfattar tillräckligt många jordbruksföretag för att svara för minst 95 % av den nationella djurbesättningen, vilket visades av den senaste undersökningen om företagsstrukturen. Statistik över nötkreaturs- och grisbesättningarna tas fram två gånger per år, för en viss dag i maj/juni och en viss dag i november/december.

Statistik över mjölk och mjölkprodukter

Statistik över mjölk och mjölkprodukter samlas in enligt beslut 1997/80/EG om genomförande av direktiv 1996/16/EG. Den omfattar jordbruksproduktionen och användningen av mjölk, mejeriernas beskrivning (struktur), insamling och produktionsverksamhet. På grund av det lilla antalet mejeriföretag är nationella uppgifter ofta insynsskyddade. Det är därför svårt att tillhandahålla sammanlagda siffror för EU i detta sammanhang, och en del av den information som presenteras i analysen bygger på partiella uppgifter för EU-länderna (som kan utesluta flera länder). Å ena sidan ger statistik från dessa få företag tidiga trendprognoser. Å andra sidan kräver en fullständig överblick över mejerisektorn detaljerade uppgifter från jordbruksföretag, vilket innebär att de slutliga siffrorna om mjölkproduktionen endast finns tillgängliga på EU-nivå omkring ett år efter referensåret. Mjölkprodukter registreras utifrån vikt. Det är därför svårt att jämföra de olika produkterna (till exempel färsk mjölk och mjölkpulver). Den volym av helmjölk eller skummad mjölk som används i mejeriprocesserna ger mer jämförbara siffror.

Räkenskaper för jordbruket

Räkenskaperna för jordbruket är satelliträkenskaper i Europeiska nationalräkenskapssystemet (ESA 2010). De omfattar de jordbruksprodukter och -tjänster som producerades under räkenskapsåret och såldes av jordbruksenheter, fanns i jordbruksföretags lager eller användes för ytterligare bearbetning av jordbruksproducenter. Innebörden av räkenskaperna för jordbruket anpassas till jordbruksbranschens särskilda egenskaper. Räkenskaperna för jordbruket omfattar till exempel inte bara jordbruksproducenternas produktion av vindruvor och oliver utan även deras produktion av vin och olivolja, om dessa produceras av egna vindruvor och oliver. De omfattar information om konsumtion inom enheten av vegetabiliska produkter som används i djurfoder samt produktion som bokförs som produktion för egen räkning av fasta realkapitalvaror och producenternas egen slutliga konsumtion. Räkenskaperna för jordbruket består av ett produktionskonto, ett konto för inkomstbildning, ett konto för företagsinkomst och vissa delar av ett kapitalkonto. För produkterna överför EU-länderna till Eurostat värdena till baspriser samt komponenterna av dessa (värdena till producentpriser, produktsubventioner och produktskatter).

Förbrukning av bekämpningsmedel

Uppgiftsinsamlingen från referensåret 2011 och framåt baseras på förordning (EG) nr 1185/2009 om statistik om bekämpningsmedel, i vilken en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik om försäljning och användning av dessa bekämpningsmedel som är växtskyddsmedel anges. I den enhetliga klassificeringen av ämnen klassificeras varje verksamt ämne i en huvudgrupp, produktkategori och kemisk klass. Eurostat får offentliggöra icke-konfidentiella uppgifter från länder på huvudgrupps- och produktkategorinivå.

Växtskyddsmedel är preparat som består av eller innehåller ett eller flera verksamma ämnen, i den form som de levereras till användaren, som är avsedda att

  • skydda växter eller växtprodukter mot alla skadliga organismer eller förhindra inverkan från sådana organismer, i den mån sådana ämnen eller preparat inte definieras på annat sätt nedan,
  • påverka växters livsprocesser på annat sätt än som näring (t. ex. tillväxtreglerande medel),
  • bevara växtprodukter, i den mån ämnena eller produkterna inte omfattas av särskilda råds- eller kommissionsbestämmelser om konserveringsmedel,
  • förstöra oönskade växter, eller
  • kontrollera eller förhindra oönskad tillväxt av växter.

Ingen gemensam definition har dock antagits av alla EU-länder och det kan därför finnas stora skillnader mellan de olika produkter som används i olika länder, och jämförbarheten är därför begränsad. Ytterligare information om situationen i de specifika länderna behövs för en detaljerad bedömning. Uppgifterna avser mängden verksamma ämnen, som är de ämnen i en kommersiell produkt som orsakar den önskade effekten på målorganismerna (svamp, ogräs, skadedjur etc.). De grundläggande uppgifterna anges vanligtvis i kg aktiv ingrediens som säljs per år för var och en av de huvudsakliga funktionella produktkategorierna (”Herbicider, blastnedbrytande och mossdödande medel”, ”Fungicider och baktericider”, ”Insekticider och akaricider” med mera).

Uppgifterna om försäljning av bekämpningsmedel omfattar både användningar inom och utanför jordbruket.

Statistik över försäljning av bekämpningsmedel påverkas av sekretessregler. Effekten av dessa regler på uppgifterna varierar beroende på EU-land, typ av bekämpningsmedel och årtal. Vad gäller total försäljning av bekämpningsmedel i EU 2011–2017 är < 3 % av volymen konfidentiella uppgifter.

Förbrukning av mineralgödselmedel

Eurostat offentliggör två dataset om oorganiska gödselmedel: (aei_fm_usefert) och (aei_fm_manfert). Det första samlas in från EU-länderna och är en uppskattning av det kväve (N) och fosfor (P) som används i jordbruket. Det andra datasetet är den uppskattade förbrukningen på grundval av försäljningen av mineralgödselmedel i EU från Fertilizers Europe. De siffror som branschorganisationen Fertilizers Europe uppskattar utifrån försäljningen av mineralgödselmedel motsvarar till största delen de uppskattningar av kväve- och fosforanvändningen som länderna har rapporterat, även om de inte kan jämföras direkt på grund av metodologiska skillnader.

Bruttobalansen för kväve

Metoden för kvävebalanser beskrivs i handboken om näringsbudgetar från Eurostat/OECD. I bruttobalansen för kväve anges all införsel och utförsel in i och ut ur jorden, och bruttoöverskottet för kväve beräknas som skillnaden mellan den totala införseln och den totala utförseln. Bruttoöverskottet för kväve per hektar beräknas genom att dela det totala bruttoöverskottet för kväve med referensområdet. Det referensområde för den nuvarande balansversionen som finns uppladdat i Eurostats databas är den utnyttjade jordbruksarealen. Det bör noteras att vissa länder använder lite andra metoder, bland annat Österrike och Spanien. Det innebär att tidsserierna är jämförbara inom länderna, men att de enskilda värdena inte bör jämföras med andra länders enskilda värden.

Statistik över fiske

Eurostat samlar in statistiken över fiske från officiella nationella källor för EU-länderna och medlemmarna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Statistiken samlas in med hjälp av internationellt överenskomna begrepp och definitioner som tagits fram av arbetsgruppen för samordning, som består av Eurostat och flera andra internationella organisationer med ansvar för statistik över fiske.

Statistiken över den europeiska fiskeriproduktionen omfattar produktionen från fångster och vattenbruk. Fångster avser fiskeriprodukter som tagits för alla ändamål (kommersiella, industriella, fritid och husbehov) av alla typer och klasser av fiskeenheter (inbegripet fiskare, fartyg, redskap etc.). Flaggan på fiskefartyget används som den primära upplysningen om fångstens nationalitet. Utöver fångster samlar Eurostat också in statistik över landningar, som omfattar alla fiskeriprodukter (uttryckt i produktvikt) som landar i det uppgiftslämnande landet, oavsett nationaliteten på det fartyg som gör landningarna. Landningar av fartyg från det uppgiftslämnande landet i hamnar utanför EU som importeras till EU ska också inkluderas. Vattenbruksproduktion avser odlingen av vattenorganismer (i söt- eller saltvatten) under kontrollerade former. Vattenbruk innebär att det sker någon form av ingripande i den naturliga tillväxtprocessen, t.ex. i form av regelbunden påfyllning av bestånd, utfodring och skydd mot rovdjur. Odling innebär också att en person eller ett företag äger det bestånd som odlas.

EES-länderna lämnar statistik över fångst till Eurostat i enlighet med följande EU-lagstiftning:

  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del (EUT L 87, 31.3.2009).
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 217/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om fångster och fiskeriaktiviteter från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens västra del (EUT L 87, 31.3.2009).
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i vissa andra områden än dem i Nordatlanten (EUT L 87, 31.3.2009, s. 1).

Statistiken anges motsvarande levande vikt av det som landas (med andra ord, en produkts landade vikt på vilken en lämplig omräkningsfaktor har tillämpats). Därför utesluts de kvantiteter av fiskeriprodukter som fångas men inte landas. För landningsstatistik rapporterar varje land årsuppgifter om kvantiteterna och värdena av fiskeriprodukter som landas i deras hamnar i enlighet med förordning (EG) nr 1921/2006 av den 18 december 2006 om rapportering av statistiska uppgifter om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1382/91 (EUT L 403, 30.12.2006). För statistik över vattenbruket lämnar de nationella myndigheterna statistik över vattenbruksproduktion till Eurostat i enlighet med förordning (EG) nr 762/2008 av den 9 juli 2008 om inlämning av statistik över vattenbruket från medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 788/96 (EUT L 218, 13.8.2008).

Vad gäller fiskeflottan kommer statistiken för EU-länderna från registret över unionens fiskeflotta, som sköts av EU-kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske. Statistik för Island och Norge sammanställs från akter om flottan som de nationella myndigheterna lämnar in.

Generering av avfall

Det krävs tillförlitlig statistik över generering och hantering av avfall från företag och hushåll för att kunna kontrollera om avfallspolitiken genomförs och se till att principerna om återvinning och säker deponering följs. År 2002 antogs förordning (EG) nr 2150/2002 om avfallsstatistik, som utgör ramen för EU:s harmoniserade statistik på detta område. Enligt förordningen ska EU-länderna lämna uppgifter om generering, återvinning och bortskaffande av avfall vartannat år, med början referensåret 2004. Statistik över generering och hantering av avfall finns nu för jämna referensår från 2004 till 2016.

Statistik över företagsstrukturer

Statistik över företagsstrukturer beskriver näringsverksamheters struktur, ledning och resultat ända ner till den mest detaljerade verksamhetsnivån (flera hundra ekonomiska sektorer). EU-länderna överför statistik över företagsstrukturer varje år på grundval av en rättslig skyldighet från och med 1995. Statistiken över företagsstrukturer omfattar näringsverksamhetens hela verksamhet, förutom jordbruksverksamhet och personliga tjänster, och uppgifterna lämnas av alla EU-länder, Norge och Schweiz samt några kandidatländer och potentiella kandidatländer. Uppgifterna samlas in efter verksamhetsområde: Bilaga I – Tjänster, Bilaga II – Industri, Bilaga III – Handel och Bilaga IV – Bygg och anläggning, och efter dataset. Varje bilaga innehåller flera dataset, som framgår av förordningen om statistik över företagsstrukturer. Den övervägande delen av uppgifterna samlas in av de nationella statistikbyråerna från statistiska undersökningar, företagsregister eller från olika administrativa källor. Nationella tillsyns- och kontrollavdelningar inom finansiella institut eller centralbanker tillhandahåller ofta den information som krävs för den finansiella sektorn (Nace rev. 2 avdelning K / Nace rev. 1.1 avdelning J). EU-länderna tillämpar flera statistiska metoder, beroende på datakällan, såsom uppräkning, modellbaserad skattning eller olika former av imputering för att garantera kvaliteten i statistiken över företagsstrukturer.

Prodcom-statistik

Prodcom-statistiken ger detaljerad information om den fysiska volymen av den produktion som såldes under undersökningsperioden, värdet av den produktion som såldes under undersökningsperioden och, för vissa produkter, volymen av den totala produktion som såldes under undersökningsperioden. Prodcom-undersökningen bygger på Prodcom-förteckningen, som består av cirka 3 900 produkter. De åttasiffriga koder som används i förteckningen grundar sig på de sexsiffriga CPA-underindelningarna och därmed den fyrsiffriga Nace rev. 1.1. Från och med 2008 är Prodcom-koden kopplad till CPA 2008 och Nace rev. 2. Kopplingen till Nace gör det möjligt för nationella statistikbyråer att använda företagsregistret för att identifiera de företag som sannolikt kommer att tillverka produkten. Prodcom-förteckningen ses över varje år.

Transportstatistik

Uppgifterna om varutransporter på väg kommer från de mikrodata som samlas in inom ramen för Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 70/2012 om statistikrapportering om varutransporter på väg. Siffrorna slås samman på grundval av de urvalsundersökningar som de uppgiftslämnande länderna gör. Uppgifterna omfattar ton, tonkilometer, fordonskilometer och antal resor. EU-länderna rapporterar statistik över varutransporter på väg för fordon som är registrerade i landet. Statistik över transporter på de inre vattenvägarna ger information om varutransporternas volym och resultat i EU:s nätverk av inre vattenvägar. De rapporteras utifrån territorialitetsprincipen, vilket innebär att varje land rapporterar den lastning, lossning och rörlighet för varor som äger rum på dess nationella territorium, oavsett företagens ursprungsland eller platsen för den första lastningen och den sista lossningen.

Handelsstatistik

EU-uppgifterna kommer från Eurostats Comext-databas. Comext är Eurostats referensdatabas för internationell handel med varor. Den ger tillgång till såväl aktuella som historiska uppgifter från EU-länderna samt till statistiska uppgifter från ett stort antal länder utanför EU. Aggregerade uppgifter och detaljerad statistik om internationell handel som sprids från Eurostats webbplats sammanställs från Comext-uppgifter enligt ett månatligt förfarande. Eftersom Comext uppdateras dagligen kan data som finns på webbplatsen skilja sig från de uppgifter som finns i Comext (i händelse av sena ändringar).

I denna artikel klassificeras jordbruksprodukter enligt underindelningarna i Kombinerade nomenklaturen (KN), som grundas på den internationella klassificering känd som systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som administreras av Världstullorganisationen. De 24 kapitlen (tvåsiffriga koder) om jordbruksprodukter i KN grupperas i 3 huvudsakliga typer: animaliska och vegetabiliska produkter samt livsmedelsprodukter. Kapitel 15 (animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spaltningsprodukter av sådana fetter och oljor; beredda ätbara fetter; animaliska och vegetabiliska vaxer) ingår i grönsaker.

Konsumtionsutgifter

Eurostat samlar in uppgifter om hushållens konsumtionsutgifter enligt den internationella ändamålsklassifikationen av hushållens slutliga konsumtion (COICOP) inom ramen för ENS 2010. Överföringskraven för varje dataset fastställs i överföringsprogrammet för ENS 2010. För COICOP-uppgifterna är fristen t+9 månader efter referensperioden.

Hushållens konsumtionsutgifter klassificeras enligt konsumtionsändamål i enlighet med COICOP-klassificeringen (ändamålsklassifikation av hushållens slutliga konsumtion, se även kommissionens förordning (EG) nr 113/2002 av den 23 januari 2002). Relevanta COICOP-kategorier på tresiffrig nivå är följande:

  • P010 – Livsmedel och alkoholfria drycker
  • P011 – Livsmedel
  • P012 – Alkoholfria drycker
  • P020 – Alkoholhaltiga drycker, tobak och narkotika
  • P021 – Alkoholhaltiga drycker
  • P111 – Restauranger

Statistik över kroppsmasseindex (BMI)

Europeiska hälsoenkäten är informationskällan för statistik över BMI. Den syftar till att ge enhetlig statistik från hela EU om de svarandes hälsa, livsstil (hälsofaktorer) och användning av hälso- och sjukvården. Kroppsmasseindex (BMI) mäter en persons vikt i förhållande till längden, vilket har ett relativt nära samband med kroppsfettet. BMI accepteras som det mest användbara måttet på fetma för vuxna (personer som är 18 år och äldre) när det endast finns uppgifter om vikt och längd. Det beräknas som en persons vikt (i kilogram) delat med hans eller hennes längd i kvadrat (i meter). BMI = vikt (kg) / längd (m²)

Följande indelning (enligt WHO) används för att klassificera BMI-resultat:

< 18.50: Undervikt
18.50 – < 25.00: Normalvikt
>= 25.00: Övervikt
>= 30.00: Fetma

Sammanhang

Strategin Från jord till bord för ett rättvist, sunt och miljövänligt livsmedelssystem är en mycket viktig del av den europeiska gröna given.

Den har fem strategiska huvudmål:

(i) Säkerställa en hållbar livsmedelsproduktion
Detta innefattar arbete för att stärka jordbrukares och fiskares ansträngningar för att hantera klimatförändringarna, skydda miljön och bevara den biologiska mångfalden, kraftigt minska användningen och beroendet av kemiska bekämpningsmedel, gödselmedel och antibiotika, vidareutveckla det ekologiska jordbruket, ytterligare stödja uppehället för jordbrukare och fiskare som befinner sig i en övergångsfas.
(ii) Stimulera hållbar bearbetning av livsmedel och metoder i senare led
Detta innefattar arbete för att påverka konsumenternas kostval, se över handelsnormer, skapa näringsprofiler, förbättra livsmedelsförpackningarna.
(iii) Främja hållbar livsmedelskonsumtion
Detta innefattar arbete för att vända ökningen av antalet överviktiga och feta personer i EU, stärka konsumenternas ställning genom bättre märkning av livsmedel, fastställa obligatoriska minimikriterier vid upphandling av hållbart producerade livsmedel.
(iv) Minska livsmedelsförluster och livsmedelsavfall
Detta innefattar arbete för att minska livsmedelsförluster längs försörjningskedjan, förbättra återvinningen av näringsämnen och sekundära råvaror, stärka bioekonomin, avfallshanteringen och den förnybara energin.
(v) Bekämpa livsmedelsbedrägerier längs försörjningskedjan
Detta innefattar arbete för att förbättra livsmedelsspårbarheten och varningar.

Direct access to

Other articles
Tables
Database
Dedicated section
Publications
Methodology
Visualisations




<seealso>

Metodik

Fotnoter

  1. ↑ Inom redovisning är en industri en näringsgren. Begreppet ”jordbruksindustri” används för att beskriva näringsgrenen jordbruksproduktion, men det ska inte tolkas som att det betyder att jordbruket är industrialiserat eller att det handlar om bearbetning av råvaror.
  2. ↑ OECD (2019), Accelerating Climate Action: Refocusing policies through a Well-being lens.
  3. ↑ FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, huvudområdena 21, 27, 34, 37, 41, 47, 51.
  4. ↑ Mer information finns på EU-kommissionens webbplats för Den gemensamma fiskeripolitiken.
  5. ↑ Mer information finns här (på engelska).
Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Från_jord_till_bord_–_en_statistisk_resa&oldid=538079"