Statistics Explained

Archive:Nationalräkenskaper och BNP

Revision as of 18:01, 17 September 2018 by EXT-G-Albertone (talk | contribs)
Data från juni 2017. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, de viktigaste tabellerna och databasen. Planerad uppdatering av artikeln: december 2018. Den engelska versionen är nyare.
Diagram 1: Real BNP-tillväxt, 2006–2016
(procentuell förändring jämfört med föregående år)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp), OECD och Världsbanken
Tabell 1: Real BNP-tillväxt, 2006–2016
(procentuell förändring jämfört med föregående år, i % per år)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp), OECD och Världsbanken
Diagram 2: BNP i löpande marknadspriser, 2006–2016
(miljarder PPS)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind), OECD och Världsbanken
Tabell 2: BNP i löpande marknadspriser, 2006 och 2014–2016
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind), (nama_10_pe) och (naida_10_pe), OECD och Världsbanken
Diagram 3: BNP per capita i löpande marknadspriser, 2006 och 2016
(EU-28 = 100, baserat på PPS per invånare)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp), (nama_10_pc) och (naida_10_pe), OECD och Världsbanken
Tabell 3: Bruttoförädlingsvärde till baspris, 2006 och 2016
(andel i % av det totala bruttoförädlingsvärdet)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)
Diagram 4: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2006–2016
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)
Diagram 5: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2006–2016
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)
Diagram 6: Arbetskraftens reala produktivitet, EU-28, 2006, 2011 och 2016
(i tusen euro per sysselsatt person)
Källa: Eurostat (nama_10_a10) och (nama_10_a10e)
Tabell 4: Arbetskraftens reala produktivitet, 2006, 2011 och 2016
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_a10_e)
Diagram 7: Utveckling av reala konsumtionsutgifter, bruttoinvesteringar, export och import, EU-28, 2006–2016
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)
Diagram 8: Real årlig förändring i utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2006–2016
(i %)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)
Diagram 9: Utgiftskomponenter i BNP i löpande marknadspriser, EU-28, 2016
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) eller (tec00009), (tec00010), (tec00011) och (tec00110)
Diagram 10: Fasta bruttoinvesteringar till löpande marknadspriser, 2016
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)
Tabell 5: Investeringar till löpande marknadspriser, 2005, 2010 och 2015
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nasa_10_ki)
Diagram 11: Inkomstfördelning till löpande marknadspriser, 2016
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)
Diagram 12: Inkomstutveckling till löpande marknadspriser, EU-28, 2006–2016
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)
Tabell 6: Hushållens konsumtionsutgifter, 2006, 2011, 2015 och 2016
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_pc)

Nationalräkenskaper utgör källan till en mängd välkända ekonomiska indikatorer som presenteras i denna artikel. Bruttonationalprodukten (BNP) är det vanligaste måttet på hur stor en ekonomi är, medan härledda indikatorer som BNP per capita – till exempel i euro eller justerad för skillnader i prisnivå – ofta används för att jämföra levnadsstandard eller mäta den ekonomiska konvergensen eller de ekonomiska skillnaderna inom Europeiska unionen (EU).

Utvecklingen av specifika komponenter i BNP och tillhörande indikatorer, till exempel dem som mäter ekonomiska resultat, import och export, inhemsk (privat och offentlig) konsumtion eller inhemska investeringar kan dessutom, tillsammans med uppgifter om fördelningen av inkomster och sparande, ge viktiga insikter i de främsta drivkrafterna för ekonomisk verksamhet och ligga till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av vissa politikområden inom EU.

Viktigaste statistiska resultaten

BNP:s utveckling

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till en allvarlig recession i EU, Japan och USA 2009 (se diagram 1), som följdes av en återhämtning 2010. Krisen var kännbar redan 2008 då BNP-tillväxten sjönk kraftigt i EU-28. Därefter minskade reala BNP med 4,4 % 2009. Återhämtningen i EU-28 innebar att volymindexet för BNP (baserat på kedjade volymer) ökade med 2,1 % 2010 och med ytterligare 1,7 % 2011. Därefter sjönk reala BNP med 0,5 % 2012 innan ökande tillväxt noterades 2013 (0,2 %), 2014 (1,6 %) och 2015 (2,2 %). I euroområdet (EA-19) skedde en mycket likartad förändring jämfört med EU-28 fram till 2010, medan tillväxten var något svagare 2011 (1,5 %) och minskningen var kraftigare 2012 (–0,9 %) och fortsatte under 2013 (–0,3 %). Tillväxten i real BNP var något sämre i euroområdet än i EU-28 som helhet under 2014 och 2015.

Inom EU varierade den reala BNP-tillväxten kraftigt, både över tid och mellan EU-länder (se tabell 1). Efter att ha minskat i alla EU-länder utom Polen 2009 kom den ekonomiska tillväxten igång på nytt i 23 länder under 2010 och fortsatte att öka under 2011. Under 2012 vände emellertid utvecklingen och knappt hälften (13) av EU-länderna rapporterade om ekonomisk tillväxt. År 2013 hade en majoritet av EU-länderna återigen tillväxt, då 17 noterade en positiv förändring 2013. Detta antal ökade till 25 år 2014 och 27 år 2015. Det enda EU-land med en negativ förändring 2015 var Grekland, med en minskning på 0,2 % efter en tillväxt på 0,4 % 2014 och sex på varandra följande år med försämrat ekonomiskt resultat under åren 2008–2013. För år 2016 noterade 27 EU-länder en ökning i BNP och för Grekland skedde ingen förändring. Detta var första gången sedan 2007 som inga EU-länder rapporterade om sjunkande BNP.

Den största tillväxten 2016 skedde i Irland (5,2 %) och Malta (5,0 %), medan den lägsta tillväxten – bortsett från förändringen på 0,0 % i Grekland – var 0,9 % i Italien och 1,2 % i både Frankrike och Belgien.

Polen noterade positiva resultat under hela den period som visas i tabell 1, medan Danmark, Tyskland, Estland, Frankrike, Litauen, Malta, Österrike, Slovakien och Förenade kungariket 2016 noterade sitt sjunde år i rad med en positiv förändring, dvs. deras senaste negativa årliga förändring inträffade när krisen var som värst 2009, vilket även var fallet för Norge, USA, Schweiz, Albanien, Turkiet, Kosovo (FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99) och Kina, där de senast tillgängliga uppgifterna gäller 2015.

Effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till ett sämre övergripande ekonomiskt resultat för EU-länderna under det senaste årtiondet. Den genomsnittliga tillväxten i EU-28 och euroområdet (EA-19) mellan 2006 och 2015 var 0,7 % per år respektive 0,5 % per år (se tabell 1). Den största tillväxten enligt detta mått mellan 2006 och 2016 skedde i Malta (genomsnittlig tillväxt på 3,7 % per år), följt av Polen (3,5 %), Irland (3,4 %) och Slovakien (3,1 %). Grekland, Italien, Kroatien och Portugal noterade negativ tillväxt i real BNP under perioden 2006–2016.

Jämförelser mellan länder bör göras med köpkraftsstandard (PPS), där värdena justeras utifrån skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Obs! Uppgifterna i diagrammen 2 och 3 och i tabell 2 anges i löpande priser och bör inte användas för jämförelser över tid, på grund av inflationen och variationer i växelkurserna. Under 2016 uppgick BNP i EU-28 till 14,8 biljoner PPS (14 800 miljarder). EU-28:s BNP i PPS var större än USA:s under varje år som analysen omfattar. Det är intressant att notera att Kina historiskt sett har haft sämre ekonomiskt resultat än EU-28 och USA, men att detta har förändrats i och med den kinesiska ekonomins snabba omställning och fortsatta tillväxt. Under 2014 var Kinas BNP i PPS större än USA:s för första gången och 2016 uppgick Kinas ekonomiska resultat till 15,6 biljoner PPS, vilket var 5,3 % mer än för EU-28.

Euroområdet (EA-19) stod för 70,6 % av EU-28:s BNP år 2016 (mätt i PPS), vilket var en minskning från 72,3 % år 2006 och 2007. År 2016 motsvarade summan av de fem största EU-ländernas ekonomier (Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket, Italien och Spanien) 67,1 % av EU-28:s BNP, vilket var 2,0 procentenheter lägre än deras andel tio år tidigare (år 2006).

För att bedöma levnadsstandarden är det vanligt att man använder BNP per capita, det vill säga justerat efter befolkningens storlek i en ekonomi. Den genomsnittliga BNP till löpande priser i EU-28 år 2016 var 29 000 euro. En jämförelse över tid mätt i volym (med kedjade volymer med referensår 2010) visar att BNP per capita i EU-28 år 2016 var26 900 euro, vilket för andra året i rad var högre än den topp som noterades 2008 (26 200 euro) innan effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen slog till.

För jämförelser av BNP per capita mellan olika EU-länder (och med andra länder) har värden uttryckta i PPS analyserats, eftersom de har justerats för skillnader i prisnivåer mellan olika länder. PPS beräknas så att en PPS är lika med en euro för EU-28. Enskilda länders relativa position kan uttryckas genom en jämförelse med genomsnittet för EU-28, där detta värde är lika med 100 (se tabell 2). Luxemburg hade det högsta värdet bland EU-länderna, med en BNP per capita i PPS som var mer än 2,7 gånger högre än genomsnittet för EU-28 under 2016 (detta kan delvis förklaras av den stora andelen gränsarbetare från Belgien, Frankrike och Tyskland). Å andra sidan var Bulgariens BNP per capita i PPS mindre än hälften av genomsnittet för EU-28.

PPS-siffror bör i princip användas för jämförelser mellan länder under ett visst år, inte över tid, men utvecklingen under det senaste decenniet tyder på att levnadsstandarden har konvergerat något. De flesta länder som anslöt sig till EU 2004, 2007 och 2013 har rört sig från ett läge under genomsnittet för EU-28 2006 till att närma sig EU-genomsnittet år 2016, trots vissa bakslag under den globala finansiella och ekonomiska krisen. Undantagen var Slovenien och Cypern. Slovenien halkade efter ytterligare något i förhållande till genomsnittet för EU-28 under den här perioden, vilket även Grekland och Portugal bland EU-länderna i EU-15 gjorde (se diagram 3). Cypern hamnade under genomsnittet för EU-28 efter att tidigare ha legat över det, vilket även Italien och Spanien gjorde. Luxemburg, Irland, Tyskland, Danmark och Österrike ökade sitt försprång framför genomsnittet för EU-28 om man jämför 2016 med 2006, men flera andra länder i EU-15, framför allt Förenade kungariket, Finland, Nederländerna, Frankrike och Belgien, närmade sig (men låg dock fortfarande över) genomsnittet för EU-28 år 2016 efter att ha legat över genomsnittet för EU-28 år 2006. Danmark och Österrike noterade nästan ingen förändring i sin BNP per capita i PPS under samma period, jämfört med genomsnittet för EU-28.

De viktigaste BNP-aggregaten

Om vi tittar på BNP i termer av produktion, innehåller tabell 3 en översikt över tio näringsgrenars relativa betydelse i fråga om deras bidrag till bruttoförädlingsvärdet till baspris. Mellan 2006 och 2016 minskade industrins andel av bruttoförädlingsvärdet inom EU-28 med 0,9 procentenheter till 19,3 %, men den var fortfarande något större än andelen för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet, vars andel av bruttoförädlingsvärdet var ungefär lika stor 2016 (19,1 %) som 2006 (19,0 %). När det gäller offentlig förvaltning, utbildning samt hälso- och sjukvård ökade däremot andelen med 0,8 procentenheter till 19,0 % under 2016. De näst största aktiviteterna 2016 var fastighetsverksamhet (11,2 %), följt av verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster (nedan kallade affärstjänster) (11,0 %), byggverksamhet (5,3 %), finans- och försäkringsverksamhet (5,1 %) samt informations- och kommunikationsverksamhet (5,0 %). Det minsta bidraget kom från underhållningstjänster och annan serviceverksamhet (3,5 %) och jordbruk, skogsbruk och fiske (1,5 %).

Under 2016 stod tjänster för 73,9 % av det totala bruttoförädlingsvärdet i EU-28 jämfört med 71,8 % år 2006. Tjänsternas andel var särskilt stor i Luxemburg, Cypern, Malta, Grekland, Förenade kungariket, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Portugal och Danmark, där de stod för mer än tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet. I Tjeckien och Irland var tjänsternas andel däremot mindre än tre femtedelar.

Strukturella förändringar beror åtminstone delvis på faktorer som teknisk utveckling, den relativa prisutvecklingen, utläggning på entreprenad och globalisering, som ofta leder till att tillverkningsverksamheter och vissa tjänster (som kan tillhandahållas på distans, till exempel genom teletjänstcentraler) flyttas till områden med lägre arbetskraftskostnader inom och utanför EU. Flera näringsgrenar drabbades särskilt hårt av den globala finansiella och ekonomiska krisen och dess efterdyningar. Industrins förädlingsvärde minskade mest, med sammanlagt 12,7 % mellan 2007 och 2009 i EU-28 (i volym). Industrins produktion i EU-28 minskade med ytterligare 2,2 % mellan 2011 och 2013 innan den ökade förhållandevis snabbt under 2014 och 2015 (med ökningar på 2,3 % respektive 3,9 %) och därefter ökade i mer måttlig takt (1,5 %) år 2016. Byggverksamhet noterade den djupaste och längsta nedgången. Dess produktion minskade med 18,7 % mellan 2007 och 2013 och noterade en minskning varje år under den perioden: byggverksamheten ökade med 1,2 % år 2014, vilket var den första ökningen på sju år. Detta följdes av en tillväxt på 1,5 % år 2015 och 1,1 % år 2016. Även i fråga om affärstjänster liksom i fråga om handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet minskade förädlingsvärdet relativt kraftigt under 2009, –6,9 % respektive –6,0 %, men noterade därefter positiva årliga förändringar varje år fram till och med 2016. Efter relativ stabilitet (–0,3 %) 2009 minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske under 2010 med 2,9 % och återigen 2012 med 5,5 %, efter att ha ökat med 3,5 % och 2,8 % under 2013 och 2014, minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske med cirka 1 % under både 2015 och 2016. Även andra näringsgrenar noterade förhållandevis små minskningar i förädlingsvärdet under krisen, framför allt under 2009, 2010, 2012 och 2014 för finans- och försäkringsverksamhet och under 2009, 2010, 2012 och 2013 för kultur, nöje och fritid och andra tjänster (se diagram 5). För två av de näringsgrenar som redovisas i diagrammen 4 och 5 noterades ingen årlig minskning av förädlingsvärdet under något av krisåren: fastighetsverksamhet, offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster.

Under 2016 noterade alla näringsgrenar – utom jordbruk, skogsbruk och fiske – ett ökat bruttoförädlingsvärde jämfört med 2015. Den största tillväxten skedde inom informations- och kommunikationsverksamhet (4,1 %), affärstjänster (3,1 %) och handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet (2,8 %).

Arbetskraftens produktivitet

För att undanröja effekterna av inflationen kan arbetskraftens produktivitet beräknas med uppgifter som har justerats för prisförändringar. En analys av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person i reala termer (baserat på förändringar i kedjade volymer) över tioårsperioden 2006–2016 visar ökningar för de flesta näringsverksamheter. De största produktivitetsökningarna noteras för jordbruk, skogsbruk och fiske (28,0 %), informations- och kommunikationsverksamhet (22,8 %) och industri (14,8 %) – se diagram 6. Observera att det endast går att göra en exakt jämförelse av arbetskraftens produktivitet inom olika näringsgrenar för referensåret 2010, eftersom de kedjade volymerna inte är additiva. År 2010 noterades den högsta produktiviteten hos arbetskraften för finans- och försäkringsverksamhet, tätt följd av informations- och kommunikationsverksamhet, medan jordbruk, skogsbruk och fiske hade den lägsta nivån.

Fler uppgifter om produktivitetens utveckling i reala termer mätt per sysselsatt person eller per arbetad timme visas i tabell 4. Arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person ökade i reala termer mellan 2006 och 2016 i nästan alla EU-länder – bara Grekland, Italien, Kroatien, Luxemburg och Finland noterade minskningar (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta). Under samma period, 2006–2016, ökade arbetskraftens produktivitet per arbetad timme i alla EU-länder utom Grekland (inga uppgifter tillgängliga för Kroatien och Malta). Om man bortser från EU-länder med tidsseriebrott skedde de största ökningarna (procentuellt) för båda dessa reala mått på arbetskraftens produktivitet i Bulgarien, Slovakien, Litauen och Lettland.

Konsumtion och investeringar

Vid en analys av BNP:s komponenter sett från utgiftssidan kan man konstatera att de slutliga konsumtionsutgifterna i EU-28 ökade med 8,4 % mätt i volym mellan 2006 och 2016 (se diagram 7), även om de minskade något 2009 och 2012. Den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter ökade något snabbare, med 12,2 % mellan 2006 och 2016. Bruttoinvesteringarna var förhållandevis volatila under samma period: de ökade kraftigt 2007 och minskade snabbt 2009. Mellan 2010 och 2016 fluktuerade de mellan sina värden för 2008 och 2009. Exporten ökade mer än importen under de flesta år, med undantag för 2007, 2009, 2014 och 2016. Under perioden 2006–2016 ökade exporten med sammanlagt 34,2 %, medan importen ökade med 28,4 %.

Efter att ha minskat under 2009 återhämtade sig hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter under 2010 (en ökning med 0,8 % mätt i volym). Under 2011 skedde nästan ingen förändring (0,1 %) innan de återigen minskade 2012 (–0,5 %) och 2013 (–0,1 %). Under 2014, 2015 och 2016 ökade dessa utgifter med 1,2 %, 2,1 % och 2,3 %, de största årliga ökningarna i reala termer sedan 2007.

Under 2010 minskade tillväxten i den offentliga sektorns utgifter för EU-28 mätt i volym. Mellan 2011 och 2013 var den relativt stabil (mellan –0,1 % och 0,4 %) för att sedan öka något under 2014 (1,0 %), 2015 (1,4 %) och 2016 (1,7 %).

Trots en ökning under 2011 (1,9 %) har de fasta bruttoinvesteringarna i EU-28 inte återhämtat sig efter det kraftiga raset 2009 (–12,0 %). Under 2012 och 2013 minskade de återigen. Under 2014, 2015 och 2016 ökade bruttoinvesteringarna dock med 2,7 %, 3,6 % respektive 2,7 % i reala mått, vilket var den största ökningen sedan 2007.

Mätt i löpande priser stod hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för 56,0 % av BNP i EU-28 under 2016, medan den offentliga sektorns utgifter stod för 20,5 % och bruttoninvesteringar för 20,0 % (se diagram 9).

Den övergripande investeringsintensiteten varierade kraftigt mellan EU-länderna, vilket till viss del kan bero på skillnader i ekonomisk utveckling och tillväxtdynamik under de senare åren (se diagram 10). Under 2016 utgjorde fasta bruttoinvesteringar (i löpande priser) som andel av BNP 19,7 % i EU-28 och 20,1 % i euroområdet (EA-19). De var högst i Irland (29,3 %), Tjeckien (24,6 %), Sverige (24,1 %) och Malta (23,4 %) och lägst i Portugal (14,9 %) och Grekland (11,4 %).

De flesta investeringarna gjordes av den privata sektorn, vilket framgår av tabell 5: Under 2015 stod företag och hushåll för 17,0 % av BNP för EU-28, medan motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 2,9 %. I relativa termer hade Ungern och Bulgarien de största offentliga investeringarna (6,6 % av BNP) och affärssektorns investeringar var störst i Sverige (16,8 %) och Irland (16,7 %),medan hushållens investeringar var störst i Tyskland (6,2 %). Hushållens investeringar (som andel av BNP) 2015 var betydligt lägre än 2005 i Irland, Grekland, Spanien och Cypern, och betydligt högre i Rumänien. Tyskland och Litauen var de enda övriga EU-länder där hushållens investeringar ökade som andel av BNP. En liknande jämförelse visar på en relativt stor minskning i Slovenien, Slovakien, Lettland, Bulgarien och Estland för företagens investeringar.

Inkomst

En analys av BNP i EU-28 sett från inkomstsidan visar att fördelningen mellan produktionsfaktorer för inkomster från produktionsprocessen domineras av löner och kollektiva avgifter, som stod för 47,5 % av BNP i löpande marknadspriser 2016. Bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna motsvarade en andel på 40,7 % av BNP, medan skatter på tillverkning och import minus subventioner motsvarade en andel på 11,9 % (se diagram 11). I Irland stod löner och kollektiva avgifter för den lägsta andelen av BNP (31,3 %), följt av Grekland (33,4 %) och Rumänien (34,2 %). I tre EU-länder var andelen 50,0 % eller mer, med den högsta siffran för Danmark, 52,6 %.

Av diagram 12 (som också baseras på löpande marknadspriser) framgår att inkomstaggregaten till 2011 eller 2012 hade återhämtat sig efter nedgången under den finansiella och ekonomiska krisen. År 2009 minskade löner och kollektiva avgifter i EU-28 med 2,8 %, men år 2016 var de 14,4 % högre än motsvarande nivå 2008.

För bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna skedde en begränsad tillväxt i EU-28 under 2008, vilket följdes av en minskning på 8,2 % 2009. Till år 2012 hade detta inkomstaggregat återvänt till en nivå som motsvarade dess topp före krisen (2008) och år 2016 låg det på 10,8 % över den nivån.

Skatterna på tillverkning och import minus subventioner hade börjat minska i EU-28 redan under 2008 (–3,1 %) och minskningen blev ännu större under 2009 (–9,3 %), men nivån hade återhämtat sig 2011 och 2016 låg detta inkomstaggregat 16,2 % högre än den tidigare toppnoteringen (2007).

Hushållens konsumtion

Hushållens konsumtionsutgifter stod för minst hälften av BNP (till löpande marknadspriser) i nästan tre fjärdedelar (20) av EU-länderna 2016. Andelen var högst i Cypern (68,7 %), Grekland (67,8 %), Litauen (64,8 %) och Portugal (63,8 %). Lägst var andelen i Luxemburg (27,8 %) som dock hade de absolut högsta genomsnittliga siffrorna för hushållens konsumtionsutgifter per capita (22 200 PPS) – se tabell 6.

Bortsett från Luxemburg var hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter per capita (justerade för att ta hänsyn till skillnader i priser) också förhållandevis höga i Förenade kungariket år 2016 (19 300 PPS), Österrike (18 800 PPS) och Tyskland (18 700 PPS). Kroatien, Ungern och Bulgarien var de enda EU-länder som rapporterade att hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter var mindre än 10 000 PPS.

En analys av den reala utvecklingen i genomsnittliga konsumtionsutgifter per capita mätt i euro (baserat på ett kedjat volymindex) över perioden 2011–2016 visar att den snabbaste tillväxten noterades i de baltiska EU-länderna och i Rumänien (observera att det har skett ett brott i serien för det senare landet). Den största minskningen skedde i Grekland där hushållens konsumtionsutgifter per capita i genomsnitt minskade med 1,4 % per år under den berörda perioden. Utgifterna sjönk också något (med mindre än 1,0 % per år) i Italien, Österrike, Cypern, Slovenien och Nederländerna.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) innehåller metoden för nationella räkenskaper i EU. Den nuvarande versionen, ESA 2010, antogs i maj 2013 och har genomförts sedan september 2014. Den är fullt förenlig med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, 2008 SNA (på engelska).

BNP och dess viktigaste komponenter

De viktigaste aggregaten av nationalräkenskaperna sammanställs från institutionella enheter, det vill säga icke-finansiella eller finansiella företag, den offentliga sektorn, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Uppgifter inom nationalräkenskapernas område omfattar information om BNP-komponenter, sysselsättning, aggregat över slutlig konsumtion och sparande. Flera av dessa variabler beräknas årligen och kvartalsvis.

BNP är det centrala måttet för nationalräkenskaperna och sammanfattar ett lands (eller en regions) ekonomiska ställning. Den kan beräknas ur olika perspektiv: produktionsperspektiv, utgiftsperspektiv och inkomstperspektiv.

Genom att analysera BNP per capita kan man avlägsna effekterna av befolkningens absoluta storlek så att det blir lättare att göra jämförelser mellan länder. BNP per capita är en bred ekonomisk indikator för levnadsstandard. BNP-data i nationell valuta kan räknas om till köpkraftsstandard (PPS) med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) som avspeglar köpkraften i varje valuta i stället för med hjälp av växelkurserna på marknaden. På så sätt elimineras skillnader i prisnivåer mellan länderna. Volymindexet BNP per capita i PPS uttrycks i förhållande till genomsnittet för EU-28 (som är lika med 100). Om ett lands index är högre/lägre än 100 ligger detta lands BNP per capita över/under genomsnittet för EU-28. Detta index är tänkt att användas för jämförelser mellan länder och inte för jämförelser över tid.

Beräkningen av den årliga tillväxten i BNP med hjälp av kedjade volymindex (reala förändringar) ska göra det möjligt att jämföra dynamiken i den ekonomiska utvecklingen över tid och mellan ekonomier av olika storlekar, oavsett prisnivå.

Kompletterande data

Den ekonomiska produktionen kan också analyseras efter näringsgren. På den mest aggregerade analysnivån används tio rubriker i NACE Rev. 2: jordbruk, skogsbruk och fiske, industri, byggverksamhet, handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet, informations- och kommunikationsverksamhet, finans- och försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet, verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster, offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster, kultur, nöje och fritid, annan serviceverksamhet och förvärvsarbete i hushåll samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d.

Det kan vara lättare att analysera produktionen per näringsgren över tid om man använder ett volymbaserat mått (reala förändringar), det vill säga om man deflaterar produktionens värde för att avlägsna effekterna av prisförändringar. Varje aktivitet deflateras för sig för att avspegla förändringar i priset på de tillhörande produkterna.

En annan uppsättning nationalräkenskapsdata används för att analysera konkurrenskraften – till exempel mått på arbetskraftens produktivitet. Produktivitetsmått uttryckta i PPS är särskilt användbara för gränsöverskridande jämförelser. BNP per sysselsatt person ska ge en övergripande bild av produktiviteten i den nationella ekonomin. Man bör dock komma ihåg att detta mått påverkas av strukturen för den totala sysselsättningen och till exempel kan sänkas av en övergång från heltidsarbete till deltidsarbete. BNP per arbetad timme ger en tydligare bild av produktiviteten, eftersom förekomsten av deltidssysselsättning varierar kraftigt mellan länder och näringsgrenar.

Årlig information om hushållens utgifter finns i de nationalräkenskaper som sammanställs genom ett makroekonomiskt perspektiv. En alternativ källa för analys av hushållens utgifter är hushållsbudgetundersökningen (HBS): Denna information samlas in genom att hushåll ombeds föra dagbok över sina inköp och är mycket mer detaljerad i sin täckning av varor och tjänster och även i vilken typ av socioekonomiska analyser som går att göra. Hushållsbudgetundersökningen genomförs och offentliggörs endast vart femte år och det senaste tillgängliga referensåret är 2010.

Sammanhang

De europeiska institutionerna, regeringarna, centralbankerna och andra ekonomiska och sociala organ inom offentlig och privat sektor behöver en uppsättning jämförbar och tillförlitlig statistik för att fatta beslut. Nationalräkenskaper kan användas för olika typer av analyser och utvärderingar. Genom att använda internationellt vedertagna begrepp och definitioner går det att analysera olika ekonomier och studera till exempel det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU-länderna, eller att göra jämförelser mellan EU och icke-medlemsländer.

Analys av konjunkturcykeln och den makroekonomiska politiken

Ett av de viktigaste användningsområdena för nationalräkenskapsdata handlar om behovet av beslutsstöd för den europeiska ekonomiska politiken och för att uppnå målen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med hjälp av kortfristig statistik av hög kvalitet som gör det möjligt att övervaka den makroekonomiska utvecklingen och fungerar som vägledning för den makroekonomiska politiken. Ett av de mest grundläggande och äldsta användningsområdena för nationalräkenskaper är att mäta tillväxten i en ekonomi, helt enkelt i form av BNP-tillväxt. Grundläggande nationalräkenskapssiffror används särskilt för att utveckla och övervaka den makroekonomiska politiken, medan detaljerade nationalräkenskapsdata också kan användas för att utforma sektorspolitik eller industripolitik, särskilt med hjälp av input-output-tabeller.

Sedan EMU bildades 1999 har Europeiska centralbanken (ECB) varit en av de viktigaste användarna av nationalräkenskaper. ECB:s strategi för att bedöma riskerna för prisstabiliteten baseras på två analytiska perspektiv, de så kallade två pelarna: ekonomisk analys och monetär analys. Ett stort antal monetära och finansiella indikatorer jämförs med andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att slå samman den monetära, finansiella och ekonomiska analysen, till exempel viktiga nationalräkenskapsaggregat och sektorsräkenskaper. På så sätt kan man analysera monetära och finansiella indikatorer mot bakgrund av den övriga ekonomin.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans övervakar den ekonomiska utvecklingen. EU har en årlig ekonomisk samordningscykel, den så kallade europeiska planeringsterminen. Varje år gör Europeiska kommissionen en detaljerad analys av EU-ländernas planer för budgetmässiga, makroekonomiska och strukturella reformer och utfärdar landsspecifika rekommendationer för de kommande 12–18 månaderna.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans utarbetar också Europeiska kommissionens makroekonomiska prognoser tre gånger om året (vinter, vår och höst), samordnat med den europeiska planeringsterminen. Dessa prognoser omfattar samtliga EU-länder för att det ska gå att göra prognoser för euroområdet och för EU-28, men de omfattar även utsikter för kandidatländer samt vissa andra länder utanför EU.

Att analysera de offentliga finanserna med hjälp av nationalräkenskaper är ett annat väletablerat användningsområde för denna statistik. I EU har man utvecklat en särskild tillämpning för EMU:s konvergenskriterier. Två av dessa kriterier hänvisar direkt till de offentliga finanserna. Dessa kriterier har utformats efter nationalräkenskapsbegrepp, nämligen offentligt underskott och offentlig skuld i förhållande till BNP. Se artikeln om statistik över den offentliga sektorns finanser för ytterligare information.

Regional-, struktur- och sektorspolitik

Precis som för konjunkturcykeln och analysen av den makroekonomiska politiken finns det andra politikrelaterade användningsområden för de europeiska national- och regionalräkenskaperna, framför allt för regionala, strukturella och sektorsspecifika frågor.

Utgiftsfördelningen för strukturfonderna bygger delvis på regionalräkenskaper. Regional statistik används också för efterhandsutvärderingar av regional- och sammanhållningspolitiken.

Att främja ökad tillväxt och fler jobb är en strategisk prioritering för både EU och medlemsländerna och ingår också i Europa 2020-strategin. Till stöd för dessa strategiska prioriteringar bedrivs en gemensam politik inom alla sektorer i EU:s ekonomi samtidigt som medlemsländerna genomför egna nationella strukturreformer.

Europeiska kommissionen gör ekonomiska analyser som bidrar till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genom att analysera hur effektiva de olika stödmekanismerna har varit och genom att utveckla ett långsiktigt perspektiv. Detta innefattar forskning om, analys av och konsekvensbedömningar av ämnen som berör jordbruk och landsbygdsekonomi i EU-länderna och andra länder, delvis med hjälp av räkenskaperna för jordbrukssektorn.

Fastställande av mål, riktmärken och bidrag

Det blir allt vanligare att man i EU:s politik fastställer såväl bindande som frivilliga mål på medellång och lång sikt. I vissa fall används BNP:s storlek som riktmärke, till exempel genom att man anger som mål att FoU-utgifterna ska uppgå till 3,00 % av BNP (vilket är ett av målen för Europa 2020).

Nationalräkenskaper används också för att bestämma EU:s medel. De grundläggande bestämmelserna om detta fastställs i ett beslut av rådet. Den totala storleken på de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget avgörs av de totala utgifterna minus övriga inkomster. Det finns en övre gräns för de egna medlens storlek som är knuten till EU:s bruttonationalinkomst.

Nationalräkenskaperna används inte bara för att fastställa budgetbidragen inom EU utan får också ligga till grund för bidrag till andra internationella organisationer, såsom Förenta nationerna (FN). Bidragen till FN:s budget baseras på bruttonationalinkomst tillsammans med olika justeringar och gränser.

Analytiker och prognosmakare

Nationalräkenskaper används också i stor utsträckning av analytiker och forskare för att granska det ekonomiska läget och utvecklingen. Arbetsmarknadens parter, som företrädare för näringslivet (till exempel branschorganisationer) eller för arbetstagare (till exempel fackföreningar), är också intresserade av nationalräkenskaper för att kunna analysera händelser som påverkar relationerna mellan parterna. Vidare använder forskare och analytiker nationalräkenskaper för konjunkturanalys och för att analysera långsiktiga konjunkturcykler och sätta dem i samband med ekonomisk, politisk eller teknisk utveckling.

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Viktigaste tabellerna

Databasen

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

ESMS metadata files (på engelska)

Methodology manuals (på engelska)

Other methodological information

Källuppgifter för tabeller, diagram och kartor (MS Excel)

Övrig information

Externa länkar


Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Nationalräkenskaper_och_BNP&oldid=403861"