Archive:Statistik om dödsorsaker

Data från april 2015. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: september 2016. Den engelska versionen är nyare.

Tabell 1: Dödsorsaker – standardiserade dödstal, 2012
(per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr2)

Diagram 1: Dödsorsaker – standardiserade dödstal per 100 000 invånare, män, EU-28, 2004–2012 (¹)
(2009 = 100)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr) och (hlth_cd_asdr2)

Diagram 2: Dödsorsaker – standardiserade dödstal per 100 000 invånare, kvinnor, EU-28, 2004–2012 (¹)
(2009 = 100)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr) och (hlth_cd_asdr2)

Diagram 3: Dödsorsaker – standardiserade dödstal, EU-28, 2012 (¹)
(per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr2)

Diagram 4: Dödsfall på grund av ischemiska hjärtsjukdomar – standardiserade dödstal, 2012 (¹)
(per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr2)

Diagram 5: Dödsfall på grund av självmord – standardiserade dödstal, 2012 (¹)
(per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr2)

Tabell 2: Dödsorsaker – standardiserade dödstal, 2012
(per 100 000 invånare yngre än 65 år)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr2)

Diagram 6: Dödsorsaker – standardiserade dödstal per 100 000 invånare yngre än 65 år, EU-28, 2004–2012 (¹)
(2009 = 100)
Källa: Eurostat (hlth_cd_asdr) och (hlth_cd_asdr2)

I denna artikel ges en översikt av färsk statistik över dödsorsaker i Europeiska unionen (EU). Genom att koppla alla dödsfall bland befolkningen till en underliggande dödsorsak blir det möjligt att bedöma riskerna för dödsfall till följd av en rad specifika sjukdomar och andra orsaker. Siffrorna kan sedan analyseras ytterligare efter ålder, kön, land där dödsfallet ägde rum/den avlidnes hemvist samt region (Nuts-nivå 2), med hjälp av standardiserade dödstal.

Viktigaste statistiska resultaten

Den senaste preliminära informationen om dödsorsaker i EU-28 gäller referensperioden 2012. Av tabell 1 framgår att hjärt- och kärlsjukdomar och cancer (på engelska) (elakartade tumörer) var de absolut vanligaste dödsorsakerna i EU.

Det har skett en stadig minskning av de standardiserade dödstalen för cancer, ischemiska hjärtsjukdomar och transportolyckor mellan 2004 och 2012

Under åren 2004–2012, minskade de standardiserade dödstalen i samband med cancer i EU-28 med 10,2 % för män och 5,5 % för kvinnor — se diagrammen 1 och 2. Minskningen av antalet dödsfall i ischemiska hjärtsjukdomar var betydligt större (där minskade dödstalen med 28,5 % för män och 30,4 % för kvinnor) och minskningen av antalet dödsfall i transportolyckor var ännu större (där minskade dödstalen med 40,8 % för män och 43,8 % för kvinnor). De standardiserade dödstalen för bröstcancer sjönk med 9,8 % för kvinnor. Även denna minskning var större än den totala förändringen av antalet dödsfall i cancer. Däremot ökade dödstalen för sjukdomar i nervsystemet med 16,3 % för män och 23,3 % för kvinnor. För lungcancer (inklusive cancer i luftstrupen och bronkerna) är tidsserien kortare och trenden avvikande. Här minskade de standardiserade dödstalen med 4,9 % för män, men ökade med 5,7 % för kvinnor.

De standardiserade dödstalen för ischemiska hjärtsjukdomar i EU-28 var 137 dödsfall per 100 000 invånare

Hjärt- och kärlsjukdomar omfattar sjukdomar relaterade till högt blodtryck, kolesterol, diabetes och rökning. De vanligaste dödsorsakerna när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar var emellertid ischemiska hjärtsjukdomar och cerebrovaskulära sjukdomar. Ischemiska hjärtsjukdomar orsakade 137 dödsfall per 100 000 invånare i EU-28 under 2012. De EU-länder som hade de högsta standardiserade dödstalen för ischemiska hjärtsjukdomar var Litauen, Lettland, Slovakien, Ungern, Estland och Tjeckien – som alla hade mer än 350 dödsfall per 100 000 invånare 2012. De lägsta standardiserade dödstalen för ischemiska hjärtsjukdomar hade, i andra änden av skalan, Frankrike (2011), Portugal, Nederländerna, Spanien, Belgien, Luxemburg och Danmark – med färre än 100 dödsfall per 100 000 invånare 2012.

Ungern hade de högsta standardiserade dödstalen för lungcancer och tjocktarmscancer

Cancer var en stor dödsorsak med i genomsnitt 267 dödsfall per 100 000 invånare i EU-28 under 2012. De vanligaste cancerformerna – som alla hade standardiserade dödstal på mer än 10 per 100 000 invånare – var elakartade tumörer i luftstrupen, bronkerna och lungorna, tjocktarmen, övergången mellan tjocktarm och ändtarm, ändtarmen, anus och analkanalen, brösten, bukspottskörteln, magen och levern samt gallgångarna.

Dödligheten i cancersjukdomar var störst i Ungern, Kroatien, Slovakien, Danmark, Slovenien, Lettland, Polen och Tjeckien – med mer än 300 dödsfall per 100 000 invånare 2012. Ungern hade det absolut högsta standardiserade dödstalet för lungcancer i EU-länderna 2012 (93 dödsfall per 100 000 invånare), följt av Danmark (75 dödsfall per 100 000 invånare), Polen (70 dödsfall per 100 000 invånare) och Nederländerna (69 dödsfall per 100 000 invånare). Även i Serbien låg dödstalet på 69 dödsfall per 100 000 invånare. Ungern hade även det högsta dödstalet för tjock- och ändtarmscancer (57 dödsfall per 100 000 invånare). Även i Slovakien och Kroatien låg dödstalen på över 50 dödsfall per 100 000 invånare.

Sjukdomar i andningsorganen var den tredje vanligaste dödsorsaken i EU-28

Efter hjärt- och kärlsjukdomar och cancer var sjukdomar i andningsorganen den tredje vanligaste dödsorsaken i EU-28, med i genomsnitt 83 dödsfall per 100 000 invånare 2012. Inom denna sjukdomsgrupp var kroniska sjukdomar i de nedre luftvägarna den vanligaste dödsorsaken, följt av lunginflammation. Sjukdomar i andningsorganen är åldersrelaterade, och det stora flertalet dödsfall i dessa sjukdomar registrerades bland personer i åldern 65 år och äldre.

De högsta standardiserade dödstalen för sjukdomar i andningsorganen bland EU-länderna registrerades i Storbritannien (142 dödsfall per 100 000 invånare), Portugal (139 dödsfall per 100 000 invånare), Irland (134 dödsfall per 100 000 invånare) och Danmark (124 dödsfall per 100 000 invånare).

Finland hade de klart högsta dödstalen för sjukdomar i nervsystemet

Som noterades ovan har de standardiserade dödstalen för sjukdomar i nervsystemet ökat de senaste åren. Under 2012 stod dessa sjukdomar för 38 dödsfall per 100 000 invånare i EU-28. Finland hade det absolut största antalet dödsfall på grund av sjukdomar i nervsystemet i EU-länderna. Finlands dödstal på 137 dödsfall per 100 000 invånare var mer än dubbelt så högt som det näst högsta dödstalet på 53 dödsfall per 100 000 invånare i Frankrike (2011).

Grekland och Cypern hade de lägsta standardiserade dödstalen för självmord

Yttre dödsorsaker omfattar bland annat dödsfall på grund av avsiktligt självdestruktiva handlingar (självmord) och transportolyckor. Även om självmord inte är en stor dödsorsak och underrapportering kan påverka vissa EU-länders uppgifter, ses denna dödsorsak ofta som en viktig indikator på saker som samhället behöver hantera och ta hänsyn till. I genomsnitt orsakades 11,9 dödsfall per 100 000 invånare av självmord i EU-28 under 2012. Det lägsta antalet självmord 2012 rapporterades i Cypern (3,8 dödsfall per 100 000 invånare) och Grekland (4,4), och förhållandevis låga dödstal – färre än 8 dödsfall per 100 000 invånare – rapporterades också i Malta, Italien, Storbritannien, Spanien och Turkiet. Antalet självmord i Litauen (30,7 dödsfall per 100 000 invånare) var 2,6 gånger så stort som genomsnittet i EU-28, medan Ungern hade ungefär dubbelt så många självmord som EU-genomsnittet (24,1 dödsfall per 100 000 invånare).

Storbritannien hade de lägsta standardiserade dödstalen för transportolyckor

Trots att transportolyckor sker dagligen var antalet dödsfall till följd av transportolyckor i EU-28 2012 (6,3 dödsfall per 100 000 invånare) lägre än antalet självmord. Litauen, Rumänien, Polen, Kroatien, Lettland och Grekland hade de högsta standardiserade dödstalen (10,0 eller fler dödsfall per 100 000 invånare) till följd av transportolyckor 2012, medan Storbritannien rapporterade färre än 3,0 dödsfall per 100 000 invånare till följd av transportolyckor. Bland icke-medlemsstaterna i tabell 1 hade Liechtenstein (2,7 dödsfall per 100 000 invånare) ett förhållandevis lågt dödstal till följd av transportolyckor, och dödstalen i de övriga Eftaländer som det finns tillgång till uppgifter för låg också under genomsnittet i EU-28.

De standardiserade dödstalen var högre för män än för kvinnor för nästan hälften av de vanligaste dödsorsakerna

Förutom för bröstcancer var dödstalen i EU-28 högre för män än för kvinnor för alla vanliga dödsorsaker 2012 — se diagram 3. Dödstalen för alkoholmissbruk, avsiktligt självdestruktiva handlingar och narkotikaberoende var ungefär fyra gånger så höga för män än för kvinnor, medan dödstalen för lungcancer var tre gånger så höga för män än för kvinnor.

Även om dödsfallen i cancer i allmänhet var fler för män än för kvinnor finns det ett antal cancersjukdomar som endast är vanliga hos det ena könet, som bröstcancer hos kvinnor, och vissa cancersjukdomar som uteslutande förekommer hos det ena könet, som livmodercancer för kvinnor och prostatacancer för män. Bröstcancer orsakade 33,3 dödsfall per 100 000 kvinnliga invånare i EU-28 under 2012. De högsta dödstalen rapporterades i Kroatien (43,2 dödsfall per 100 000 kvinnliga invånare) och Danmark (41,0 dödsfall per 100 000 kvinnliga invånare). I andra änden av skalan rapporterades färre än 30,0 dödsfall i bröstcancer per 100 000 kvinnliga invånare 2012 i Spanien, Sverige, Portugal, Finland och Polen, samt i Turkiet, Norge och Liechtenstein.

De baltiska medlemsstaterna rapporterade de högsta förekomsterna för ischemiska hjärtsjukdomar hos män

Antalet dödsfall i ischemiska hjärtsjukdomar var genomgående högre för män i alla EU-länder — se diagram 4. De högsta standardiserade dödstalen för dessa sjukdomar hos män rapporterades i de tre baltiska medlemsstaterna, som också hade den största skillnaden mellan dödstalen för män och kvinnor. De lägsta dödstalen för ischemiska hjärtsjukdomar hos kvinnor rapporterades i Frankrike (2011).

På samma sätt var de standardiserade dödstalen för självmord genomgående högre för män än för kvinnor – se diagram 5. Litauen uppvisade störst skillnad mellan könen, med 56,6 dödsfall per 100 000 invånare för män jämfört med 10,1 dödsfall per 100 000 invånare för kvinnor. En jämförelse av dödstalen för män och kvinnor visar dock att i Cypern var dödstalen för män (7,5 dödsfall per 100 000 invånare) 20 gånger så höga som för kvinnor (0,4 per 100 000 invånare). Denna skillnad mellan könen var också relativt stor i Slovakien (7,9 gånger så höga dödstal för män) och Polen (7,4), medan skillnaden var som minst i Nederländerna där det standardiserade dödstalet för självmord hos män var 2,2 gånger högre än för kvinnor.

Analys efter ålder

För personer yngre än 65 år skilde sig de vanligaste dödsorsakerna något i relativ betydelse (se tabell 2). Cancer var den vanligaste dödsorsaken inom denna åldersgrupp – i genomsnitt 82,7 dödsfall per 100 000 invånare i EU-28 2012 – följt av hjärt- och kärlsjukdomar. I motsats till uppgifterna för befolkningen som helhet förekom sjukdomar i andningsorganen inte bland de tre vanligaste dödsorsakerna för invånare yngre än 65 år. De standardiserade dödstalen för sjukdomar i andningsorganen var t.ex. lägre än för självmord.

Dödstalen i EU-28 för invånare yngre än 65 år minskade under 2004–2012 för var och en av de vanligaste dödsorsakerna, vilket visas i diagram 6. Detta gällde särskilt transportolyckor och ischemiska hjärtsjukdomar, där dödstalen minskade med 42,8 % respektive 28,6 %.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Statistiken om dödsorsaker ger information om dödlighetsmönster, och om hur de underliggande dödsorsakerna har förändrats över tid. En närmare redogörelse för denna källa ges i denna bakgrundsartikel som innehåller information om uppgifternas räckvidd, den rättsliga grunden, vilken metod som har använts och tillhörande begrepp och definitioner.

Eurostat började samla in och sprida uppgifter om dödlighet 1994. Uppgifterna analyseras för närvarande enligt följande:

En förkortad dödsorsakslista (på engelska) med 86 dödsorsaker enligt Internationella sjukdomsklassifikationen (ICD), som sammanställs och uppdateras löpande av Världshälsoorganisationen (WHO).
Kön.
Ålder.
Geografisk region (Nuts-nivå 2).

Årliga uppgifter lämnas i absoluta tal, som allmänna dödstal och som standardiserade dödstal. De flesta dödsorsaker varierar betydligt efter ålder och kön. Om standardiserade dödstal används blir uppgifterna lättare att jämföra över tid och mellan länderna, eftersom dödstalen kan mätas oberoende av befolkningens ålderssammansättning.

I april 2011 antogs kommissionens förordning (EU) nr 328/2011 om statistik om dödsorsaker där det fastställs i detalj vilka variabler, uppdelningar och metadata som EU-länderna måste tillhandahålla när det gäller statistik om dödsorsaker.

För landsspecifika kommentarer, se detta bakgrundsdokument (på engelska).

Källor

Statistiken om dödsorsaker bygger på två saker: medicinska uppgifter i dödsattester, som kan användas som en grund för att fastställa dödsorsaken, och kodningen av dödsorsaker enligt WHO:s ICD-system. Alla dödsfall i befolkningen redovisas utifrån underliggande dödsorsak, med andra ord ”den sjukdom eller skadeorsak som inledde den kedja av sjukdomshändelser som direkt ledde till döden, eller de omständigheter vid olyckan eller våldshandlingen som framkallade den dödliga skadan” (en definition som antagits av WHO:s generalförsamling (på engelska)).

Giltigheten och tillförlitligheten hos statistik om dödsorsaker beror till viss del på kvaliteten på de uppgifter som lämnas av den läkare som fyller i dödsattesten. Felaktigheter kan uppstå av flera olika skäl, till exempel:

Felaktigheter i utfärdandet av dödsattesten.
Problem i samband med den medicinska diagnosen.
Felaktigheter i valet av huvudsaklig dödsorsak.
Felaktig kodning av dödsorsaken.

Ibland är dödsorsaken oklar. Förutom den sjukdom som direkt ledde till döden bör de medicinska uppgifterna i dödsattesten även innehålla ett orsakssamband som kan kopplas till den avlidnes lidande. Det kan därför vara lämpligt att ange andra viktiga hälsotillstånd som inte har samband med den sjukdom som var den direkta dödsorsaken, men som kan ha påverkat sjukdomsförloppet på ett negativt sätt och ha varit en bidragande orsak till dödsfallet. Ibland framförs kritik om att kodningen av endast en sjukdom som dödsorsak blir alltmer orealistisk med tanke på den ökande förväntade livslängden och de förändringar i sjukdomsmönstren som detta leder till. För majoriteten avlidna personer i åldern 65 år och äldre kan valet av endast en dödsorsak av ett antal möjliga orsaker vara tämligen missvisande. Därför har några av EU-länderna börjat överväga att koda flera dödsorsaker. Eurostat har stött medlemsstaterna i deras försök att utveckla ett gemensamt automatiserat kodningssystem. Det kallas Iris (på engelska) och har som mål att förbättra uppgifterna om dödsorsaker i Europa och göra dem lättare att jämföra.

Reviderad europeisk standardbefolkning

Antalet dödsfall på grund av en viss dödsorsak kan anges i förhållande till folkmängden. Det går att sammanställa ett standardiserat (snarare än ett allmänt) dödstal som är oberoende av en befolknings ålders- och könsstruktur. Skälet till att man vill använda ett sådant dödstal är att de flesta dödsorsaker varierar kraftigt beroende på ålder och kön och standardiseringen gör det lättare att jämföra dödstalen över tid och mellan länder.

Den europeiska standardbefolkning som används för att standardisera de allmänna dödstalen går tillbaka till 1976 och behövde därför anpassas till de förändringar i åldersstrukturen i EU som har skett sedan mitten av 1970-talet. EU-länderna har kommit överens om en reviderad europeisk standardbefolkning (ESP) Standardbefolkningen omfattar EU:s 27 medlemsstater och Eftaländerna, och grundas på prognoser som gjordes 2010 för perioden 2011–2030. Den har använts sedan sommaren 2013.

Sammanhang

Statistik om dödsorsaker, som hör till den äldsta medicinska statistik som finns, ger information om utvecklingen över tid och om skillnader i dödsorsaker mellan EU-länderna. Denna statistik är en viktig aspekt av det allmänna informationssystemet om hälsotillståndet i EU. Den kan också användas för att visa vilka preventiva och sjukvårdande åtgärder eller forskningsinvesteringar som kan bidra till att öka befolkningens förväntade livslängd.

Eftersom det saknas heltäckande europeisk statistik om sjukdomar i allmänhet, används dödsorsaksuppgifter ofta som ett verktyg för att utvärdera hälsovårdsystemen i EU, och kan även användas för evidensbaserad hälsovårdspolitik.

EU främjar ett samlat grepp för att tackla allvarliga och kroniska sjukdomar genom integrerade sektorsöverskridande åtgärder mot riskfaktorer i kombination med insatser för att stärka hälso- och sjukvårdssystemen i syfte att förbättra det förebyggande arbetet och kontrollen genom att

göra nationell statistik så tillförlitlig och jämförbar som möjligt, så att den fungerar som en god vägledning mot en effektiv politik,
stödja kampanjer för att öka allmänhetens kunskap och sjukdomsförebyggande kampanjer som är aktivt riktade till grupper och enskilda personer som är särskilt riskutsatta,
systematiskt integrera politik och insatser för att minska ojämlikhet i hälso- och sjukvård,
erbjuda partnerskap för specifika sjukdomar, exempelvis cancer.