Archive:Löner och arbetskostnader

Data från april 2016. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: augusti 2017. Den engelska versionen är nyare.

Arbetskostnadskomponenter

<image imgid="figure1" zoom="100">

Diagram 1: Beräknade arbetskostnader per timme , 2015 (¹)
(i euro)
Källa: Eurostat (lc_lci_lev)

Diagram 2: Mediantimlön (brutto), samtliga arbetstagare (inkluderar ej lärlingar), 2010 (¹)
Källa: Eurostat (earn_ses_pub2s)

Diagram 3: Låginkomsttagare – anställda (inkluderar ej lärlingar) som tjänar mindre än två tredjedelar av mediantimlönen (brutto), 2006 och 2010 (¹)
(i % av de anställda)
Källa: Eurostat (earn_ses_pub1s)

Diagram 4: Löneskillnader mellan kvinnor och män 2014 (¹)
(skillnaden i % mellan kvinnors och mäns genomsnittliga bruttotimlön, i % av männens bruttoinkomst, ojusterat)
Källa: Eurostat (tsdsc340)

Diagram 5: Årlig nettoinkomst, 2015 (¹)
(EUR)
Källa: Eurostat (earn_nt_net)

Tabell 1: Skatteindikatorer för låginkomsttagare, 2014
(%)
Källa: Eurostat (earn_nt_taxwedge), (earn_nt_unemtrp) och (earn_nt_lowwtrp)

I denna artikel jämförs och kontrasteras statistik om löner och arbetskostnader (arbetsgivarnas personalutgifter) i medlemsstaterna inom Europeiska unionen, EU-kandidatländerna och Europeiska frihandelssammanslutningen (Eftaländerna).

Arbete har en mycket viktig roll i en ekonomi. För företagen innebär det kostnader (så kallade arbetskostnader) inte bara i form av löner till anställda, utan även lönebikostnader, främst sociala avgifter, som arbetsgivaren betalar. Därmed har arbete en avgörande betydelse för företagens konkurrenskraft, även om denna också påverkas av kapitalkostnader (exempelvis räntor på lån och utdelning på aktier) och icke prisrelaterade faktorer, såsom innovation samt varumärkes- och produktpositionering på marknaden.

För de anställda utgör ersättningen de får för sitt arbete, dvs. lönen, i allmänhet den huvudsakliga inkomstkällan, som därmed har en stor inverkan på deras möjligheter att spendera eller spara. Bruttolön omfattar sociala avgifter som ska erläggas av arbetstagaren. Nettolön beräknas efter avdrag för sådana avgifter och andra belopp, exempelvis inkomstskatt, som ska betalas till staten. Eftersom skattebeloppet i allmänhet fastställs utifrån hushållets situation när det gäller inkomst och sammansättning beräknas nettolön för flera typiska situationer.

I diagrammet sammanfattas förhållandet mellan nettolön, bruttolön och arbetskostnader.

Viktigaste statistiska resultaten

Arbetskostnader

Den genomsnittliga timarbetskostnaden i EU-28 under 2015 uppskattades till 25,03 euro och till 29,50 euro i euroområdet (EA-19). Skillnaderna är dock stora mellan EU:s medlemsstater. Timarbetskostnaden varierar mellan 4,08 euro och 41,31 euro (diagram 1).

Arbetskostnaderna omfattar lönekostnader och lönebikostnader såsom sociala avgifter. Andelen lönebikostnader för hela ekonomin uppgick till 24,0 % i EU-28, och 26,0 % i euroområdet. Även lönebikostnaderna varierade kraftigt mellan EU:s medlemsstater. Den högsta andelen lönebikostnader för hela ekonomin återfanns i följande länder: Frankrike (33,2 %), Sverige (32,1 %), Italien (27,9 %), Belgien, Litauen (27,8 % i båda länderna) och Tjeckien (27,1 %). Den lägsta andelen lönebikostnader för hela ekonomin återfanns i Malta (6,6 %), Luxemburg (13,5 %), Irland (13,7 %), Danmark (13,9 %) och Kroatien (14,9 %).

Medianlöner

Bruttolöner utgör den största delen av arbetskostnaderna. Bland EU-länderna hade Danmark de högsta mediantimlönerna (brutto, avrundade till närmaste 10 cent) i oktober 2010 (25,00 euro), följt av Irland (18,30 euro) och Luxemburg (17,80 euro) – se diagram 2. Den lägsta redovisades i Bulgarien (1,50 euro), Rumänien (2,00 euro), Litauen (2,70 euro) och Lettland (2,90 euro). Mediantimlönen i euro (brutto) i det EU-land som hade det högsta värdet var 16 gånger så hög som i medlemsstaten med det lägsta värdet. Uttryckt i köpkraftsstandard (PPS), som tar hänsyn till skillnader i prisnivåer mellan olika länder, var förhållandet 5:1.

Låginkomsttagare

Låginkomsttagare är anställda vars lön är högst två tredjedelar av mediantimlönen (brutto) i ett visst land.

I EU-27 var 16,9 % av alla anställda låginkomsttagare 2010, medan motsvarande siffra i euroområdet (EA-17) var 14,7 %. De medlemsstater som hade högst andel låginkomsttagare var Lettland (27,8 %) och Litauen (27,2 %), medan Sverige (2,5 %), Finland (5,9 %), Frankrike (6,1 %), Belgien (6,4 %) och Danmark (7,7 %) hade den lägsta andelen. Jämfört med 2006, som är det senaste tillgängliga referensåret för insamling av uppgifter om detta, var andelen låginkomsttagare relativt oförändrad: i EU-27 ökade andelen med 0,1 procentenheter och i euroområdet med 0,3 procentenheter (diagram 3).

Mest ökade andelen låginkomsttagare mellan 2006 och 2010 i Malta (3,9 procentenheter) och Bulgarien (3,1 procentenheter), medan de största minskningarna redovisades i Portugal (-4,6 procentenheter), Lettland (-3,1 procentenheter), Grekland (-2,9 procentenheter), Ungern (-2,1 procentenheter) och Slovenien (-2,1 procentenheter).

Löneskillnader mellan kvinnor och män

Trots att viss konvergens har uppnåtts är skillnaden mellan kvinnors och mäns genomsnittslöner i EU, dvs. lönegapet mellan könen, fortfarande stor. I EU-28 som helhet hade kvinnor i genomsnitt 16,1 % lägre lön än män år 2014. De minsta skillnaderna i genomsnittslön mellan könen fanns i Slovenien, Malta, Italien, Polen, Luxemburg och Belgien (mindre än 10,0 %). De största löneskillnaderna mellan könen fanns i Estland (28,3 %), Österrike (22,9 %), Tjeckien (22,1 %), Tyskland (21,6 %) och Slovakien (21,1 %) – se diagram 4.

Flera olika faktorer kan bidra till löneskillnader mellan kvinnor och män, såsom skiftande arbetskraftsdeltagande, skillnader beroende på om ett yrke är mans- eller kvinnodominerat och en varierande grad av deltidsarbete. Det kan även finnas skillnader inom privat och offentlig sektor när det gäller synen på karriärutveckling, obetald ledighet och föräldraledighet. Några underliggande faktorer som, åtminstone delvis, kan förklara löneskillnaderna mellan kvinnor och män är könsuppdelning för sektorer och yrken, utbildning, medvetenhet och insyn samt direkt diskriminering. Löneskillnaderna mellan könen visar också på andra ojämlikhetsfaktorer, framför allt att kvinnor ofta axlar en oproportionerligt stor del av familjeansvaret, vilket i sin tur leder till att de har svårt att skapa balans mellan yrkeslivet och privatlivet. Många kvinnor arbetar dessutom deltid eller under atypiska anställningsförhållanden. Även om sådana anställningar gör att kvinnor klarar av att arbeta samtidigt som de tar ansvar för familjen, kan de ha en negativ inverkan på deras löner, karriärutveckling, möjligheter till befordran och pensioner.

Nettolön och skatter

Nettolön

Information om nettolön kompletterar uppgifterna om bruttolön när det gäller disponibel inkomst, dvs. efter avdrag för inkomstskatt och anställdas sociala avgifter från bruttobeloppen och med tillägg av familjeförmåner för hushåll med barn. Familjeförmåner är kontantutbetalningar för underhållsberättigade barn.

Under 2015 varierade nettolönen för ensamstående utan barn som har en lön motsvarande 100 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn mellan 4 000 euro i Bulgarien och 38 500 euro i Luxemburg. Samma två länder hade de lägsta (4 500 euro) och högsta (52 500 euro) genomsnittliga nettolönerna för ett gift par med två barn där en av föräldrarna förvärvsarbetar (diagram 5).

I de fall då båda makarna förvärvsarbetar (och båda har en lön som motsvarar genomsnittslönen) var Luxemburg det land där de högsta nettoårslönerna betalas ut, 86 400 euro för par med två barn och 78 800 euro för par utan barn. I Bulgarien redovisades de lägsta nettolönerna, 8 000 euro, oavsett om paret hade två barn eller inga.

Skattekilen

Uppgifter om skattekilen mäter skatternas och de sociala avgifternas storlek i förhållande till arbetskostnaden. Dessa uppgifter anges för låginkomsttagare. Skattekilen för EU-28 var 34,9 % år 2014 (se tabell 1). De länder som hade högst skatter för låginkomsttagare under 2014 var Belgien, Ungern, Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien, Lettland, Rumänien och Sverige (samtliga över 40,0 %). Länderna med lägst skatter för låginkomsttagare var Malta, Irland och Storbritannien (under 30,0 %) samt Cypern (där de senaste uppgifterna är från 2007).

De tre andra indikatorer som presenteras i tabell 1 visar hur stor del av bruttolönen som ”skattas bort” (genom högre skatter och sociala avgifter och/eller minskade eller förlorade förmåner) när en person återgår i arbete eller får högre inkomst. Den del av inkomsten som skattades bort när en arbetslös återgick i arbete var 73,8 % år 2014 i EU-28. Den högsta andelen redovisades i Belgien (93,0 %) medan den lägsta fanns i Slovakien (44,5 %).

Låginkomsttagare som försöker öka sina inkomster ”skattar bort” en större andel av inkomsten. För gifta par med två barn där en av föräldrarna förvärvsarbetar var låginkomstfällan 61,8 % i EU-28 år 2014. Den lägsta siffran observerades i Italien (0,3 %) och den högsta i Luxemburg (107,7 %). En ännu högre siffra redovisades i Cypern (114,5 %), där de senaste uppgifterna dock är från 2007. För ensamstående utan barn var låginkomstfällan för EU-28 47,3 % år 2014. Den högsta siffran observerades i Danmark (77,3 %) och den lägsta i Grekland (21,9 %). I Cypern var den 6,3 % år 2007.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Arbetskostnader

Arbetskostnader omfattar ersättningar till anställda (inklusive löner, naturaförmåner och arbetsgivarnas sociala avgifter), kostnader för personalutbildning och andra utgifter (till exempel rekryteringskostnader, utgifter för arbetskläder och skatter som arbetsgivaren erlägger som räknas som arbetskostnader med avdrag för eventuella subventioner). Dessa arbetskostnader och deras komponenter definieras i förordning 1737/2005 av den 21 oktober 2005.

Statistik över arbetskostnader utgör ett hierarkiskt system av flerårig, årlig och kvartalsvis statistik som tagits fram i syfte att ge en heltäckande och detaljerad bild av nivå, struktur och kortsiktig utveckling för arbetskostnader inom olika ekonomiska sektorer i EU och vissa andra länder. All statistik baseras på en gemensam definition av arbetskostnader. Arbetskostnadsnivåerna baseras på den senaste arbetskostnadsundersökningen (från 2012) och en extrapolering utifrån det kvartalsvisa arbetskostnadsindexet. I arbetskostnadsundersökningen, som genomförs vart fjärde år, sammanställs arbetskostnaderna i detalj. Vid extrapolering av arbetskostnadsindexet används uppgifterna endast på aggregerad nivå. I det kvartalsvisa arbetskostnadsindexet (en euroindikator) mäts det kostnadstryck som uppstår genom produktionsfaktorn arbete. De uppgifter som samlas in för arbetskostnadsindexet rör de totala genomsnittliga timarbetskostnaderna och två kategorier av arbetskostnader: löner samt arbetsgivarnas sociala avgifter plus skatter som betalas minus subventioner som arbetsgivaren mottar. Uppgifterna – som även disaggregeras utifrån ekonomisk verksamhet – finns för EU-aggregat och EU-länder, med aggregat som gäller industrisektorn, bygg- och anläggningssektorn samt tjänstesektorn (utom offentlig förvaltning, försvar och obligatoriska sociala tjänster) enligt avdelningarna B–N och P–S i Nace rev 2,och justeras efter arbetsdag och säsong.

Bruttolöner

De viktigaste definitionerna i fråga om löner fastställs i förordning 1738/2005 av den 21 oktober 2005. Uppgifterna kommer från den fyraåriga undersökningen av inkomststruktur (SES), som senast genomfördes i oktober 2010. Bruttolön omfattar ekonomisk ersättning som utbetalats direkt av arbetsgivaren, före avdrag för skatter och sociala avgifter som ska erläggas av arbetstagaren, men hålls inne av arbetsgivaren. Alla bonusar ingår, oavsett om de betalas regelbundet eller ej (till exempel en trettonde eller fjortonde månadslön, semesterlön, vinstandel, ersättning för semester som inte tagits ut, provisioner som betalas ut då och då och så vidare).

Uppgifterna om medianlöner baseras på bruttotimlön och lämnas in för alla heltids- och deltidsanställda (med undantag för lärlingar) i företag med minst tio anställda och i alla sektorer utom jordbruk, fiske, offentlig förvaltning, privathushåll och internationella organisationer. Medianlönen är det värde som hälften av befolkningen tjänar mindre än och hälften tjänar mer än.

Löneskillnader mellan kvinnor och män

Den ojusterade indikatorn för löneskillnader mellan kvinnor och män definieras som skillnaden mellan kvinnors och mäns genomsnittliga bruttotimlön, uttryckt i antal procent av mäns genomsnittliga bruttotimlön. Metoden för att sammanställa uppgifterna för denna indikator baseras på uppgifter från undersökningen av inkomststruktur, Structure of earnings survey (SES), som omarbetas var fjärde år. SES baseras på förordning nr 1738/2005 av den 21 oktober 2005.

Enligt den metod som används omfattar den ojusterade indikatorn för löneskillnader mellan kvinnor och män alla anställda (inga begränsningar för ålder eller antal arbetade timmar) i företag med minst tio anställda inom näringsgrenarna industri, byggverksamhet och tjänster (enligt avdelningarna B–N och P–S i Nace rev. 2. Vissa länder har även lämnat in uppgifter för avdelning O i Nace rev. 2 (offentlig förvaltning, försvar, och obligatorisk socialförsäkring), men detta är inte obligatoriskt. Uppgifter finns också tillgängliga med analys utifrån sektor (offentlig eller privat), arbetstid (heltid eller deltid) och de anställdas ålder.

Nettolön och skatter

Nettolönen härleds från bruttolönen och utgör den del av lönen som arbetstagarna verkligen får i handen och kan spendera eller spara. Till skillnad från bruttolönen är inte sociala avgifter och skatter inräknade i nettolönen, vilket däremot familjeförmåner är.

Skatteindikatorer (skattekilen för arbetskostnader, arbetslöshetsfällan och låginkomstfällan) används för att övervaka hur lönsamt det är att arbeta. Skattekilen för arbetskostnader definieras som inkomstskatt på bruttolön plus arbetstagarens och arbetsgivarens sociala avgifter, uttryckt som en andel av de totala arbetskostnaderna. Denna indikator sammanställs för ensamstående utan barn som har en lön som motsvarar 67 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn (avdelningarna B–N i Nace rev. 2). Arbetslöshetsfällan mäter hur stor andel av bruttolönen som ”skattas bort” genom höjda skatter och sociala avgifter samt indragna arbetslöshetsersättningar och andra förmåner när en person övergår från arbetslöshet till arbete. Detta definieras som skillnaden mellan bruttolön och den ökade nettoinkomsten när en person övergår från arbetslöshet till arbete, uttryckt som andel av bruttoinkomsten. Denna indikator sammanställs för ensamstående utan barn som har en lön som motsvarar 67 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn (avdelningarna B–N i Nace rev. 2). Låginkomstfällan mäter hur stor andel (i procent) av bruttolönen som ”skattas bort” genom den kombinerade effekten av skatter och sociala avgifter samt eventuella indragna förmåner när bruttolönen ökar från 33 % till 67 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn (avdelningarna B–N i Nace rev 2). Denna indikator sammanställs för ensamstående utan barn och även för samboende med två barn i åldern 6–11 år, där en av föräldrarna förvärvsarbetar.

Sammanhang

Strukturen för arbetskostnader och löner är, liksom deras utveckling, viktiga faktorer på alla arbetsmarknader, eftersom dessa indikatorer avspeglar utbudet av arbetskraft och företagens efterfrågan på arbetskraft.

EU främjar lika möjligheter genom insatser för att gradvis undanröja löneskillnaderna mellan könen. I artikel 157.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete, och i artikel 157.3 fastställs den rättsliga grunden för lagstiftningen om lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke. I december 2015 antog Europeiska kommissionen det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019 (på engelska). I detta arbetsprogram har kommissionen på nytt bekräftat sitt engagemang för att fortsätta arbetet med att främja jämställdhet. Ett av de prioriterade tematiska områdena är att minska löne-, inkomst- och pensionsklyftan mellan könen och därmed bekämpa fattigdom hos kvinnor. Kommissionen identifierade nyckelåtgärder att vidta inom detta prioriterade område. En av dem är att varje år arrangera en Europadag för lika lön i syfte att höja medvetenheten om löneskillnaderna mellan kvinnor och män och dess underliggande orsaker.

Se även

• Earnings statistics (på engelska)
• Gender pay gap statistics (på engelska)
• Hourly labour costs (på engelska)
• Labour cost index - recent trends (på engelska)
• Labour cost structural statistics - levels (på engelska)
• Labour market statistics at regional level (på engelska)
• Regional labour market disparities (på engelska)
• Statistik över minimilöner

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

• Labour market statistics – Pocketbooks, 2011 års upplaga (på engelska)
• Labour market statistics – Pocketbooks, 2010 års upplaga (på engelska)
• In 2010, 17% of employees in the EU were low-wage earners – Statistics in Focus, nr 48/2012 (på engelska)

Viktigaste tabellerna

• Earnings (inkomster) (på engelska), se:

Gender pay gap in unadjusted form (tsdsc340) (ojusterad indikator för löneskillnader mellan kvinnor och män)

• Labour costs (arbetskostnader) (på engelska), se:

Labour cost index by NACE Rev. 2 (teilm100)

Labour cost index by NACE Rev. 2 - percentage change Q/Q-1 (teilm120)

Labour cost index by NACE Rev. 2 - percentage change Q/Q-4 (teilm130)

Labour cost index by NACE Rev. 2 - Index (2012=100) (teilm140)

Databasen

• Earnings (inkomster) (på engelska)
• Labour costs (arbetskostnader) (på engelska)

Särskild avdelning

• Labour market (including the Labour Force Survey) (arbetsmarknad, inbegripet arbetskraftsundersökningen) (på engelska), se:
• Labour costs (arbetskostnader) (på engelska)
• Earnings (inkomster) (på engelska)

Metodik/Metadata

• Labour cost index (ESMS metadata file — lci_esms) (på engelska)
• Labour costs survey 2008 and 2012 - NACE Rev. 2 (ESMS metadata file — lcs_r2_esms) (på engelska)
• Structure of earnings survey 2010 (ESMS metadata file — earn_ses2010_esms) (på engelska)
• Gender pay gap in unadjusted form - NACE Rev. 2 (ESMS metadata file — earn_grgpg2_esms) (på engelska)
• Net earnings and tax rates (ESMS metadata file — earn_net_esms)

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

• Wages and labour costs: tables and figures (löner och arbetskostnader: tabeller och diagram) (på engelska)

Externa länkar

• Internationella arbetsorganisationen (ILO) – Global Wage Report (global lönerapport) (på engelska)
• Internationella arbetsorganisationen (ILO) – Wages and income (löner och inkomster) (på engelska)
• Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) – Benefits and Wages: Models (Sociala förmåner och lön: modeller) (på engelska)
• Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) – Tax and Benefit Systems: OECD Indicators (Skatter och sociala trygghetssystem: OECD:s indikatorer) (på engelska)