Kriminalstatistik

Uppgifter från september 2011. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen.

Europeiska unionens (EU) nuvarande statistik om brottslighet och straffrättskipning avspeglar mångfalden inom polis- och rättsväsendena i EU. Utvecklingen av statistik om brottslighet och straffrättskipning ligger fortfarande i sin linda, och ett nytt, mer jämförbart system håller på att utvecklas.

Tabell 1: Antal poliser, 1998–2008 – Källa: Eurostat (crim_plce), (tps00001) och (demo_r_d2jan)

Tabell 2: Antal brott som anmälts till polisen, 1998–2008
(1 000) – Källa: Eurostat (crim_gen)

Diagram 1: Antal lindrigare brott som anmälts till polisen, EU–27, 2005–2008 (1)
(2005=100) – Källa: Eurostat (crim_gen)

Tabell 3: Fängelsepopulation, 1998–2008 – Källa: Eurostat (crim_pris), (tps00001) och (demo_r_d2jan)

Jämförelserna mellan medlemsstaternas kriminalstatistik bör helst inriktas på tendenser över tiden i stället för direkta jämförelser mellan länderna av antalet brott under ett visst år. Anledningen till detta är att uppgifterna kan påverkas av en rad olika faktorer, till exempel olika kriminaliseringsgrader, de straffrättsliga systemens effektivitet och polisens rutiner för anmälan av brott. Dessutom är det sannolikt att anta att det finns ett förhållandevist högt mörkertal.

Viktigaste statistiska resultaten

År 2008 fanns det 1,7 miljoner poliser i EU-27, vilket utgjorde en allmän ökning med 2,5 % jämfört med fem år tidigare (exklusive Bulgarien – se tabell 1). De nationella polisväsendenas storlek förändrades snabbt under perioden 1998–2008. I var och en av de baltiska medlemsstaterna minskade antalet poliser med över en femtedel, medan Tjeckien (-4,0 %) och Österrike (-0,7 %) registrerade mer blygsamma minskningar av antalet poliser. Å andra sidan ökade antalet poliser med minst 20 % på Irland och Cypern. Även i övriga medlemsstater (som det finns obrutna serier för) registrerades ökningar av antalet poliser.

Under 2008 anmäldes uppskattningsvis 29 miljoner brott till polisen inom EU-27 (se tabell 2). Antalet anmälda brott i EU-27 ökade från 2000 och nådde en topp kring 2003, men minskade därefter varje år fram till 2008. Från toppen av anmälda brott i EU 2003 och fram till 2008 minskade antalet anmälda brott med minst 20 % i Polen, på Malta och i England och Wales (Förenade kungariket). Diagram 1 visar utvecklingen i antalet anmälda brott under åren 2005–2008: den största minskningen i antalet anmälda brott under den här perioden rörde stöld av motorfordon.

Fängelsepopulationen i EU-27 ökade med 1,2 % per år under perioden 1998–2008 och nådde nästan 620 000, vilket motsvarar 124 interner per 100 000 personer i den totala befolkningen. Uttryckt i relativa tal hade de baltiska medlemsstaterna och Polen de största fängelsepopulationerna, med över 200 interner per 100 000 invånare 2008, medan det relativa antalet interner i Tjeckien låg strax under. I andra änden av skalan rapporterade de nordiska EU-medlemsstaterna Danmark, Finland och Sverige (samt Island och Norge bland de länder som inte är EU-medlemmar, uppgifter från 2007 i båda fallen), Slovenien och Irland mindre än 75 interner per 100 000 invånare 2008; Schweiz låg precis över (se tabell 3).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Eurostat har offentliggjort statistik om brottslighet och straffrättskipning från 1950 och framåt för totalt antal anmälda brott, och från 1993 och framåt för ett antal specifika brott. Dessutom innehåller databasen statistik om fängelsepopulationer från 1987 och framåt och antalet poliser från 1993 och framåt. Talen för Förenade kungariket rapporteras separat för England och Wales, Skottland respektive Nordirland.

Jämförelserna av kriminalstatistik mellan länderna kan påverkas av en rad faktorer, bland annat

olika rättsliga och straffrättsliga system,
mörkertal,
skillnader i tidpunkten för anmälan av brott (till exempel när brottet anmäls till polisen, när en misstänkt identifieras osv.),
skillnader i regler för hur multipla brott räknas,
skillnader i den brottsförteckning som inbegrips i den totala brottsstatistiken.

Den information som presenteras här bör därför tolkas med viss försiktighet.

Statistiken över fängelspopulationen kan också påverkas av en rad olika faktorer, bland annat

antalet mål som behandlas av domstolarna,
andelen personer som döms till skyddstillsyn,
längden på straff, antal personer i häkte,
det datum undersökningen genomfördes (särskilt vid amnesti eller villkorlig frigivning).

Fängelsepopulationen bör mätas som det sammanlagda antalet vuxna och ungdomar i fängelse (inklusive personer som sitter i häkte i väntan på rättegång) den 1 september varje år. Antalet omfattar interner vid kriminalvårdsanstalter, sluten ungdomsvård, behandlingshem för missbrukare samt rättspsykiatrisk vård eller annan rättsvård.

Som en allmän regel bör jämförelserna grundas på tendenser i stället för antal brott, under förutsättning att ländernas brottsanmälningssystem förblir relativt konstanta över tiden. Det finns emellertid ett stort antal avbrott i tidsserierna och andra förändringar av metoder och definitioner.

Sammanhang

Det gradvisa avskaffandet av gränskontroller inom EU har avsevärt underlättat EU-medborgarnas fria rörlighet, men har sannolikt också gjort det lättare för brottslingar att operera, särskilt med tanke på att de brottsbekämpande myndigheternas och straffrättsystemens jurisdiktioner vanligen begränsas till de nationella gränserna.

I och med antagandet av Amsterdamfördraget satte EU upp målet att inrätta ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Det målet vidareutvecklades genom Haagprogrammet 2004, där tio prioriterade områden fastställdes: förstärka de grundläggande rättigheterna och unionsmedborgarskapet, kampen mot terrorism, en balanserad strategi avseende migration, integrerad förvaltning av unionens yttre gränser, ett gemensamt asylsystem, maximering av invandringens positiva effekter, en rättvis balans mellan skydd av privatlivet och säkerhetsaspekter i samband med utbyte av information, utarbetande av en strategi för att bekämpa den organiserade brottsligheten, ett europeiskt område med verklig rättvisa samt delat ansvar och solidaritet. Som ett led i arbetet med att harmonisera och utveckla de brottsbekämpande myndigheterna och de straffrättsliga systemen har medlemsstaterna enats om åtgärder för att tillnärma definitionerna av brott och påföljder för vissa typer av lagöverträdelser. Ömsesidigt erkännande av beslut som fattats av nationella domstolar kommer dessutom att bli hörnstenen i polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet. Ett antal olika verktyg har tagits fram för att underlätta det praktiska samarbetet över gränserna.

När det gäller polissamarbete vill EU att de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna ska få tillgång till relevant information (exempelvis dna, fingeravtryck, fordonsregister och databaser över invandring) och vill dessutom förbättra polissamarbetet inom en gemensam ram för att garantera skyddet av personuppgifter. Tillgången till information regleras av en rad olika rättsakter, bland annat Direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter, det svenska initiativet till rambeslut 2006/960/RIF, Prümrådets beslut 2008/615/RIF och Förordning 767/2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen).

Polissamarbetet har främjats genom lagstiftning som Rambeslut 2002/465/RIF om gemensamma utredningsgrupper och Rådets beslut 2008/617/RIF om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper. En rad organisationer/organ har också inrättats för att bidra till samarbetet mellan olika brottsbekämpande myndigheter, till exempel Europeiska polisakademin (Cepol), Europeiska polisbyrån (Europol) och Europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna (Frontex). EU stöder dessutom en rad nationella och flernationella projekt genom program som ”Förebyggande och bekämpande av brott” (Rådets beslut 2007/125/RIF).

Det första steget mot ett mer jämförbart system för kriminalstatistik och statistik om straffrättskipning togs genom Europeiska kommissionens Meddelande (KOM(2006)437) om en övergripande och samordnad EU-strategi för mätning av brottslighet och straffrättskipning: EU:s handlingsplan 2006–2010. På kort sikt var målet att samla in nationella uppgifter och bedöma uppgifternas kvalitet. Det mer långsiktiga målet för kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor är emellertid att i nära samarbete med Eurostat utveckla en harmoniserad metodik för insamlingen av EU-omfattande statistik, som möjliggör jämförelser av strukturen och tendenserna i brottsligheten mellan medlemsstaterna.

Ett område där man gjort särskilt stora framsteg är insamling av statistik om polisen och utvecklingen av en gemensam brottsofferundersökning. Insamlingen av uppgifter om penningtvätt pågår, och kommande prioriterade områden är till exempel information om människohandel, korruption och it-brottslighet. En pilotundersökning för att bedöma utbredningen och inverkan av brott mot företag i EU:s medlemsstater inleddes också i slutet av 2011.