Archive:Utbildningsstatistik på regional nivå
- Uppgifter från mars 2011. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och databasen.
Important note: although country names like Belgium, Croatia, Luxembourg ought to be translated, this is NOT the case for the cited NUTS-2 regions (such as Praha, Zahodna Slovenija, Wien, …) - they should keep their official NUTS classification name (as in the English original text).
Utbildning, yrkesinriktad utbildning och livslångt lärande är en viktig del av Europeiska unionens (EU) ekonomiska och socialpolitiska strategier.
I denna artikel presenteras Eurostats regionala statistik över antalet elever och studenter, utbildningsnivåer och deltagandet i livslångt lärande. Med hjälp av statistiken kan man mäta framstegen på regional nivå och se vilka regioner klarar sig bra och vilka som släpar efter.
Viktigaste statistiska resultaten
Studenter på högskolenivå
Utbildning på högskolenivå avser utbildning vid universitet, yrkeshögskolor, tekniska institut och andra läroanstalter som utfärdar akademiska examensbevis eller yrkesintyg. För att komma in på en högskoleutbildning krävs det vanligtvis att man har gått ut gymnasiet eller har en eftergymnasial utbildning.
Högskoleutbildning kan indelas i följande kategorier:
- ISCED-nivå 5A motsvarar främst teoretiska program som ska ge deltagaren tillräckliga kvalifikationer för att kunna delta i avancerade forskningsprojekt och yrken med höga kompetenskrav. Treåriga kandidatprogram och fyra- till femåriga masterprogram är typiska exempel på utbildningar som hör till denna kategori.
- ISCED nivå 5B omfattar mer praktiska, tekniska och yrkesinriktade utbildningar.
- ISCED nivå 6 (forskarutbildning) leder till en licentiat- eller doktorsexamen.
Indikatorn på högskoleutbildning visar studenters rörlighet. Under 2009 deltog nästan 19 miljoner studenter i högskoleutbildning i EU-27.
Karta 1 visar antalet studenter i utbildning på högskolenivå (ISCED-nivåerna 5 och 6) under 2009 (läsåret 2008–2009) uttryckt som andel av befolkningen i åldern 20–24 år i regionen. Indikatorn över antalet studenter i förhållande till antalet invånare i åldersgruppen 20–24 år i denna region ger en bild av hur attraktiv regionen är för högskolestudenter. Eftersom indikatorn bygger på uppgifter om det område där studenterna studerar och inte det område där de kommer från eller bor, är det sannolikt att vissa studenter inte är bosatta i den region där de studerar. I regioner med höga värden (t.ex. mer än 100) för denna indikator finns det alltså stora universitet eller andra högskolor som lockar till sig ett stort antal studenter utifrån.
Vid tolkningen av denna indikator bör man bland annat beakta åldersfördelningen hos befolkningen inom regionerna och hur systemet för högskoleutbildning är fördelat mellan olika regioner. Indikatorn ger en fingervisning om koncentrationen eller spridningen av universitet och högskolor i regionerna.
17-åriga elever
Den obligatoriska utbildningen varierar kraftigt mellan EU-länderna, precis som den ålder då den upphör. I de flesta länder upphör den obligatoriska utbildningen vid 15 eller 16 års ålder, vilket vanligtvis sammanfaller med avslutad grundskoleutbildning. I vissa länder har man gått ut gymnasiet när man fyllt 17 år, medan man i andra länder precis har börjat på utbildning på gymnasial nivå (antingen gymnasium eller yrkesutbildning som ger kvalifikationer som behövs på arbetsmarknaden. Vid 17 års ålder deltar de flesta unga människor i EU fortfarande i utbildning.
Som 17-åringar måste ungdomar välja om de vill fortsätta studera, skaffa sig en yrkesutbildning eller söka arbete. Även om den obligatoriska utbildningen avslutas före 17 års ålder har det under det senaste årtiondet blivit allt vanligare att unga fortsätter att utbilda sig.
På karta 2 ser man andelen 17-åriga elever (på alla utbildningsstadier) av alla ungdomar i samma åldersgrupp i varje region. Så gott som överallt i Europa ger denna indikator ett resultat på mer än 75 %. Detta betyder att unga av olika skäl deltar i utbildning även efter den obligatoriska skolåldern.
Lärande börjar vid födseln. Tiden från födseln till det att man börjar skolan är oerhört viktig för barnets tillväxt och utveckling. Läranderesultaten och de kunskaper och färdigheter barnet får i grundskolan ökar om det har haft goda förutsättningar för inlärning och utveckling redan åren innan den obligatoriska skolan börjar.
Förskoleutbildningen ska förbereda barnet fysiskt, psykiskt, känslomässigt och socialt för skolstarten och ge det den förmåga och de färdigheter det behöver.
Indikatorn återspeglar deltagandet i förskoleutbildning efter Nuts2-region, genom att den mäter andelen fyråringar som går antingen i förskola eller i grundskolan. De allra flesta fyraåringar deltar i någon form av förskoleutbildning, antingen i förskola eller i grundskolan. Uppgifterna visar att de flesta fyraåringar går i förskola. Det är bara i Irland och Storbritannien där en betydande andel av fyråringarna går i grundskolan. De flesta fyraåringar i EU deltar alltså i förskoleutbildning, som vanligen erbjuds från det att barnen är tre eller fyra år gamla. Deltagandet i förskoleutbildning är ofta frivilligt, men i många av länderna deltar samtliga barn.
Karta 3 visar att nästan alla fyraåringar deltar i utbildning i länder som Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Island, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge och Spanien. I Kroatien, Grekland, Irland, Polen, de flesta regioner i Finland, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Turkiet och Schweiz, deltar mindre än 50 % av fyraåringarna.
Elever i gymnasium eller eftergymnasial utbildning (inte på högskolenivå)
Vid 16 års ålder måste ungdomar välja om de vill fortsätta studera, skaffa sig en yrkesutbildning eller söka arbete. Under det senaste årtiondet har ungdomarna i allt högre grad valt att fortsätta utbilda sig.
Karta 4 visar andelen elever som går i gymnasiet (ISCED nivå 3) eller på en eftergymnasial utbildning som inte är på högskolenivå (ISCED nivå 4), av befolkningen i åldern 15–24 år i regionen.
Den allmänbildande gymnasieutbildningen ger omfattande, allsidiga kunskaper som bygger vidare på grundskoleundervisningen. Målet är att ge de eleverna tillräckliga färdigheter och kunskaper för fortsatta studier. Gymnasieutbildningen börjar vanligtvis genast efter den obligatoriska skolgången och kräver att man deltagit i minst nio års utbildning på heltid (från det att man började grundskolan). Den allmänbildande gymnasieutbildningen omfattar utbildningsprogram som – efter att de slutförts – vanligtvis ger tillgång till utbildningsprogram på universitetsnivå. Syftet med yrkesinriktad gymnasieutbildning är i första hand att ge eleverna en introduktion till arbetslivet och förbereda dem för ytterligare yrkesinriktade eller tekniska utbildningsprogram. Eftergymnasial utbildning (ISCED nivå 4) omfattar program som avläggs efter gymnasieutbildning, men som inte räknas som utbildning på högskolenivå. Det är ofta mer avancerade tekniska och yrkesinriktade program för lärarutbildning, sjukvårdsyrken, handel och marknadsföring.
Gymnasieutbildningen inleds i vanliga fall i 15–17 års ålder och avslutas två till fyra år senare. Vid vilken ålder man börjar respektive slutar gymnasiet och vilka åldrar som omfattas beror på de nationella utbildningsprogrammen. Studenter går normalt i gymnasiet relativt nära sin hemort. För denna indikator har man använt en bred åldersgrupp för att täcka in den relativt breda åldersspridningen i olika länder.
Högskoleutbildning
Karta 5 visar hur stor andel av befolkningen mellan 25 och 64 år som har avlagt universitetsexamen eller har en motsvarande utbildning (på högskolenivå). Den demografiska profilen i en region har visst inflytande på utbildningsnivån, eftersom yngre människor tenderar att ha högre utbildning än äldre generationer. Under 2009 hade mer än 32 % av befolkningen i 58 regioner i EU högskoleutbildning.
Till dessa regioner hör storstäder som London, Paris, Bryssel, Berlin, Dresden, Leipzig, Helsingfors, Stockholm, Madrid och Utrecht (Nederländerna). Oslo (Norge), Genève och Zürich (Schweiz) ingår också i denna kategori. I EU-länder som Irland, Sverige, Finland, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Estland är utbildningsnivån i allmänhet hög i hela landet.
Andelen unga människor med högskoleutbildning är lägst i landsbygdsregionerna i nio EU-länder, till skillnad från situationen i större städer i dessa länder. Detta gäller i synnerhet Portugal och Rumänien, Turkiet och, i mindre utsträckning, Kroatien, Bulgarien, Tjeckien, Italien, Grekland, Ungern, Polen och Slovakien. Det gäller också vissa öar, såsom Sardinien och Sicilien (Italien), Azorerna och Madeira (Portugal) och Malta.
Elever som lämnar utbildningen i förtid
Indikatorn ‘elever som lämnar utbildningen i förtid’ mäter andelen personer i åldern 18–24 år som bara har grundskoleutbildning och som inte deltar i vidareutbildning.
Av karta 6 framgår det att andelen elever som lämnar utbildningen i förtid varierar betydligt i de 27 EU-länderna. I flera regioner är andelen under 10 %, vilket innebär att de har uppnått det mål som fastställdes i Europa 2020-strategin. Dessa regioner är belägna i Kroatien, Slovakien, Polen, Slovenien, Tjeckien, Litauen, Luxemburg, Österrike och Finland. I Spanien, Portugal, Malta och de södra regionerna i Italien (Sud, Isole) samt i Turkiet och Island är andelen över 20 %.
En hög andel elever som lämnar utbildningen i förtid är inte nödvändigtvis förknippad med hög arbetslöshet inom åldersgruppen. Över 70 % av de elever som lämnar utbildningen i förtid förvärvsarbetar i Malta, Portugal och Island. Å andra sidan är mer än 70 % av de elever som lämnar utbildningen i förtid arbetslösa eller står utanför arbetskraften i Slovakien, Ungern och Bulgarien.
Uppgifternas tillgänglighet och källor
Kartorna är på Nuts 2-nivå, utom när det gäller indikatorerna för deltagande i utbildning i Tyskland och Storbritannien, där det bara finns uppgifter på Nuts 1-nivå. För Schweiz, Kroatien och Turkiet finns det inga uppgifter om olika åldersgruppers deltagande i utbildning på regional nivå och därför visas endast nationella siffror för dessa länder.
Eftersom strukturen på utbildningssystemen varierar från land till land måste det finnas en gemensam ram för insamling, sammanställning och redovisning av nationella och internationella statistiska uppgifter och indikatorer över utbildning för att de ska kunna jämföras internationellt. Den internationella standarden för klassificering av enskilda utbildningar (ISCED) utgör grunden för insamling av uppgifter på detta område. Den aktuella versionen av standarden infördes 1997 (ISCED-97) och innebär att alla utbildningsprogram klassificeras efter område och nivå.
ISCED-97 innehåller standardiserade begrepp, definitioner och klassifikationer. En fullständig beskrivning finns på Unescos statistikinstituts webbplats.
Kvalitativa uppgifter om skolsystemen i EU-länderna sammanställs och sprids av Eurydice och omfattar t.ex. ålder då den obligatoriska skolgången inleds och ett antal frågor som rör organisationen av skolverksamheten i EU-länderna (beslutsfattande, läroplaner, skoldagens längd osv.).
Statistiken om deltagande i yrkesinriktad utbildning omfattar alla grundläggande utbildningsprogram och all vuxenutbildning som till sitt innehåll liknar den grundläggande utbildningen eller som leder till liknande kvalifikationer. Lärlingsprogram ingår, utom när det gäller lärlingsutbildning som är helt och hållet förlagd till arbetsplatsen och som inte kontrolleras av någon formell utbildningsmyndighet. Kartorna 1–4 bygger på uppgifter från två konkreta Eurostattabeller som ingår i [UOE:s datainsamling om utbildningssystem. I UOE ingår uppgifter från UIS Unesco, OECD och Eurostat.
Utbildningsnivå definieras som andelen personer i en viss åldersgrupp (exklusive dem som inte har besvarat frågan om sin högsta utbildningsnivå) som uppnått en viss utbildningsnivå.
Indikatorn ”elever som lämnar utbildningen i förtid” (tidigare kallat ”elever som slutar skolan i förtid”) används för att mäta andelen personer i åldern 18–24 år som endast har grundskoleutbildning (ISCED 0, 1, 2 och 3C) och som inte deltar i vidareutbildning.
Dessa två indikatorer sammanställs med hjälp av en samling årliga serier som baseras på de kvartalsvisa resultaten i EU:s arbetskraftsundersökning (EU-LFS). Den angivna utbildningsnivån baseras på ISCED-97.
Sammanhang
EU har fastställt ett antal mål och riktmärken för den högre utbildningen. De viktigaste målen är att öka antalet utexaminerade inom matematiska, naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, öka antalet studenter som deltar i Erasmusprogrammet, öka investeringarna inom den högre utbildningen och främja rörligheten för studenter i hela Europa.
Förskolan anses vara grunden för den fortsatta utvecklingen. I december 2008 föreslog EU-kommissionen som nytt riktmärke att 95 % av alla fyraåringar ska delta i förskoleutbildning senast 2020. På detta sätt vill man komma ett steg närmare det mål som fastställdes vid toppmötet i Barcelona 2002, nämligen att öka deltagandet i förskoleutbildning till 90 % av alla barn mellan tre år och den obligatoriska skolåldern.
Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid samt andelen personer med högskoleutbildning är huvudindikatorer för Europa 2020-strategin. Dessa och ett antal andra indikatorer har valts ut för övervakning av de framsteg som gjorts för att skapa en smartare, kunskapsbaserad, mer miljövänlig ekonomi för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning.
”Andelen elever som lämnar utbildningen i förtid” är också en av indikatorerna för hållbar utveckling på området ”social inkludering”.
Ytterligare information från Eurostat
Publikationer
- Regional Yearbook 2011
- Key Data on Education in Europe 2009 edition
- Key Data on Education in Europe 2005
Viktigaste tabellerna
- Education indicators - non-finance (t_educ_indic)
Databasen
- Regional education statistics (reg_educ)
Särskild avdelning
- Regional statistics
Metodik/Metadata
- Regional education statistics (ESMS metadata file - reg_educ_esms)
Externa länkar
- European Commission - Education & Training - Strategic framework for education and training
- European Commission - Employment, Social Affairs and Equal Opportunities - New Skills for New Jobs
- European Commission - Regional Policy - Inforegio - Education and training