Kriminalstatistik

Uppgifter från augusti 2012. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och databasen.

Tabell 1: Poliser, 1999–2009 – Källa: Eurostat (crim_plce), (demo_pjan) och (demo_r_d2jan), och FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor (Världsbefolkningsprognoser: 2010 års revidering)

Tabell 2: Antal brott som anmälts till polisen, 1999–2009
(1 000) – Källa: Eurostat (crim_gen)

Diagram 1: Antal lindrigare brott som anmälts till polisen, EU-27, 2005–2009 (1)
(2005=100) – Källa: Eurostat (crim_gen)

Diagram 2: Fall av dödligt våld, genomsnitt per år, 2007–2009
(per 100 000 invånare) – Källa: Eurostat (crim_gen), (demo_pjan) och (demo_r_d2jan), FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor (Världsbefolkningsprognoser: 2010 års revidering)

Tabell 3: Fängelsepopulation, 1999–2009 – Källa: Eurostat (crim_pris), (demo_pjan) och (demo_r_d2jan), FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor (Världsbefolkningsprognoser: 2010 års revidering)

Europeiska unionens (EU) nuvarande statistik om brottslighet och straffrättskipning avspeglar mångfalden inom polis- och rättsväsendena i EU. Jämförelserna mellan medlemsstaternas kriminalstatistik bör inriktas på tendenser över tiden i stället för direkta jämförelser mellan länderna av antalet brott under ett visst år. Anledningen till detta är att uppgifterna kan påverkas av en rad olika faktorer, till exempel olika kriminaliseringsgrader, de straffrättsliga systemens effektivitet och polisens rutiner för anmälan av brott. Det pågår arbete för att förbättra jämförbarheten i EU-ländernas statistik om brottslighet.

Viktigaste statistiska resultaten

År 2009 fanns det 1,7 miljoner poliser i EU-27, vilket utgjorde en allmän ökning med 2,7 % jämfört med fyra år tidigare (exklusive Belgien och Bulgarien) – se tabell 1. De nationella polisväsendenas storlek förändrades snabbt under perioden 1999–2009. I alla de baltiska medlemsländerna och i Nordirland minskade antalet poliser med mer än 10 %. I Rumänien, Tyskland, Tjeckien och Österrike gjordes mindre neddragningar. I alla övriga medlemsländerna ökade antalet poliser.

Ett relativt mått på de enskilda polisstyrkornas storlek kan tas fram genom en analys av antalet poliser per 100 000 invånare. Det fanns i genomsnitt 338 poliser 100 000 invånare i EU-27 2009. Bland medlemsstaterna var denna kvot nästan dubbelt så stor i Cypern som hade ett genomsnitt på 672 poliser per 100 000 invånare. Det näst högsta antalet fanns i Spanien (506). I andra ändan av intervallet registrerades det lägsta antalet poliser per 100 000 invånare i Finland (156), Danmark (197) och Sverige (207).

Under 2009 anmäldes uppskattningsvis 28 miljoner brott till polisen inom EU-27 (se tabell 2). Antalet anmälda brott i EU-27 ökade från 2000 och nådde en topp under 2002 och 2003, men minskade därefter varje år fram till 2009. I Malta, Storbritannien, Polen, Grekland och Frankrike minskade antalet anmälda brott med mer än 10 % mellan 2003 och 2009.

Diagram 1 visar utvecklingen av antalet anmälda brott i EU-27 under åren 2005–2009 för en rad överträdelser: den största minskningen i antalet anmälda brott under den här perioden rörde stöld av motorfordon (−26 %). Även antalet anmälda fall av dödligt våld och rån minskade avsevärt. Å andra sidan ökade antalet inbrott (3 %) och narkotikasmuggling (1 %) något.

I diagram 2 visas en mer detaljerad bild av antalet fall av dödligt våld som anmälts till polisen i medlemsländerna. Uppgifterna gäller ett genomsnitt för åren 2007–2009. I EU-27 som helhet skedde 1,3 fall av dödligt våld per 100 000 invånare, från en högsta nivå på 8,3 i Litauen – och 6,1 i grannlandet Estland – ned till färre än 1 i Spanien, Tyskland, Slovenien och Österrike.

Siffrorna över fängelsepopulationen omfattar alla fängelsetyper, inklusive vuxen- och ungdomsvårdsanstalter samt häkten, men omfattar inte icke-kriminella fångar som förvaras av administrativa skäl, till exempel under utredning av deras invandringsstatus. Under 2009 fanns mer än 630 000 fångar i EU-27, vilket motsvarade ungefär 127 fångar per 100 000 invånare. Det största antalet (mer än 200 fångar per 100 000 invånare) fanns i de baltiska medlemsländerna och i Polen. I andra änden av skalan rapporterade vart och ett av de nordiska länderna Danmark, Finland och Sverige (liksom även Island och Norge bland icke-medlemsländerna) färre än 80 fångar per 100 000 invånare 2009. Detta gjorde också Slovenien och Irland samt Schweiz – se tabell 3.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Eurostat har offentliggjort statistik om brottslighet och straffrättskipning från 1950 och framåt för totalt antal anmälda brott, och från 1993 och framåt för ett antal specifika brott. Databasen innehåller också statistik om fängelsepopulationer från 1987 och framåt och antalet poliser från 1993 och framåt.

Talen för Förenade kungariket (Storbritannien) rapporteras separat för England och Wales, Skottland respektive Nordirland.

Som en allmän regel bör jämförelserna grundas på tendenser i stället för antal brott, under förutsättning att ländernas brottsanmälningssystem förblir relativt konstanta över tiden. Det finns emellertid ett stort antal avbrott i tidsserierna och andra förändringar av metoder och definitioner.

Jämförelserna av kriminalstatistik mellan länderna kan påverkas av en rad faktorer, bland annat

olika rättsliga och straffrättsliga system,
mörkertal,
skillnader i tidpunkten för anmälan av brott (till exempel när brottet anmäls till polisen, när en misstänkt identifieras osv.),
skillnader i regler för hur multipla brott räknas,
skillnader i den brottsförteckning som inbegrips i den totala brottsstatistiken.

Den information som presenteras här bör därför tolkas med viss försiktighet.

Statistiken över fängelspopulationen kan också påverkas av en rad olika faktorer, bland annat

antalet mål som behandlas av domstolarna,
andelen personer som döms till skyddstillsyn,
längden på straff,
antal personer i häkte,
det datum undersökningen genomfördes (särskilt vid amnesti eller villkorlig frigivning).

Fängelsepopulationen bör mätas som det sammanlagda antalet vuxna och ungdomar i fängelse (inklusive personer som sitter i häkte i väntan på rättegång) den 1 september varje år. Antalet omfattar interner vid kriminalvårdsanstalter, sluten ungdomsvård, behandlingshem för missbrukare samt rättspsykiatrisk vård eller annan rättsvård.

Det första steget mot ett mer jämförbart system för kriminalstatistik och statistik om straffrättskipning togs genom Europeiska kommissionens meddelande En övergripande och samordnad EU-strategi för mätning av brottslighet och straffrättskipning: EU:s handlingsplan 2006–2010 (KOM(2006) 437 slutlig). På kort sikt var målet att samla in nationella uppgifter och bedöma uppgifternas kvalitet. Det mer långsiktiga målet för kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor är emellertid att i nära samarbete med Eurostat utveckla en harmoniserad metodik för insamlingen av EU-omfattande statistik, som möjliggör jämförelser av strukturen och tendenserna i brottsligheten mellan medlemsstaterna. Detta arbete fortsätter inom ramen för Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd från 2009.

Sammanhang

Det gradvisa avskaffandet av gränskontroller inom EU har avsevärt underlättat EU-medborgarnas fria rörlighet, men har sannolikt också gjort det lättare för brottslingar att operera, särskilt med tanke på att de brottsbekämpande myndigheternas och straffrättssystemens jurisdiktioner vanligen begränsas till de nationella gränserna.

I och med antagandet av Amsterdamfördraget satte EU upp målet att inrätta ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Det målet vidareutvecklades genom Haagprogrammet 2004, där tio prioriterade områden fastställdes: förstärka de grundläggande rättigheterna och unionsmedborgarskapet, kampen mot terrorism, en balanserad strategi avseende migration, integrerad förvaltning av unionens yttre gränser, ett gemensamt asylsystem, maximering av invandringens positiva effekter, en rättvis balans mellan skydd av privatlivet och säkerhetsaspekter i samband med utbyte av information, utarbetande av en strategi för att bekämpa den organiserade brottsligheten, ett europeiskt område med verklig rättvisa, samt delat ansvar och solidaritet.

Som ett led i arbetet med att harmonisera och utveckla kriminalstatistiken och statistiken över de straffrättsliga systemen har medlemsstaterna enats om åtgärder för att tillnärma definitionerna av brott och påföljder för vissa typer av lagöverträdelser. Ömsesidigt erkännande av beslut som fattats av nationella domstolar kommer dessutom att bli hörnstenen i polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet. Ett antal olika verktyg har tagits fram för att underlätta det praktiska samarbetet över gränserna.

När det gäller polissamarbete vill EU att de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna ska få tillgång till relevant information (exempelvis dna, fingeravtryck, fordonsregister och databaser över invandring) och vill dessutom förbättra polissamarbetet inom en gemensam ram för att garantera skyddet av personuppgifter. Tillgången till information regleras av en rad olika rättsakter, bland annat direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter, det svenska initiativet till rambeslut 2006/960/RIF, rådets beslut 2008/615/RIF och förordning (EG) nr 767/2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen).

Polissamarbetet har främjats genom lagstiftning som rambeslut 2002/465/RIF om gemensamma utredningsgrupper och rådets beslut 2008/617/RIF om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper. En rad organisationer/organ har också inrättats för att bidra till samarbetet mellan olika brottsbekämpande myndigheter, till exempel Europeiska polisakademin (Cepol)], Europeiska polisbyrån (Europol) och Europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna (Frontex). EU stöder dessutom en rad nationella och flernationella projekt genom program som Förebyggande och bekämpande av brott (rådets beslut 2007/125/RIF).