Statistics Explained

Archive:Löner och arbetskostnader

Uppgifter från mars 2014. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering: April 2015.
Arbetskostnadernas komponenter
Diagram 1: Timarbetskostnad, 2013 (1)
(EUR) – Källa: Eurostat (lc_lci_lev)
Diagram 2: Mediantimlön (brutto), alla anställda
(med undantag för lärlingar), 2010 (1) – Källa: Eurostat (earn_ses_pub2s)
Diagram 3: Låginkomsttagare – anställda
(med undantag för lärlingar) som har en lön som är mindre än två tredjedelar av mediantimlönen (brutto), 2006 och 2010 (1)
(% anställda) – Källa: Eurostat (earn_ses_pub1s)
Diagram 4: Löneskillnader mellan kvinnor och män, 2012 (1)
(% skillnad mellan genomsnittlig bruttotimlön mellan kvinnor och män, räknat som % av mäns bruttoinkomster, ojusterat) – Källa: Eurostat (tsdsc340)
Tabell 1: Årlig nettolön, 2012
(EUR) – Källa: Eurostat (earn_nt_net)
Diagram 5: Skattesats för låginkomsttagare – skattekil för arbetskostnaden, 2012 (1)
(%) – Källa: Eurostat (earn_nt_taxwedge)
Tabell 2: Skatteindikatorer för låginkomsttagare, 2005 och 2012
(%) – Källa: Eurostat (earn_nt_taxwedge), (earn_nt_unemtrp) och (earn_nt_lowwtrp)

I denna artikel jämförs och kontrasteras statistik om löner och arbetskostnader (arbetsgivarnas personalutgifter) i Europeiska unionens (EU) medlemsstater, EU:s kandidatländer och länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta).

Arbete har en mycket viktig roll i en ekonomi. För företagen innebär det kostnader (arbetskostnader) inte bara i form av löner till anställda utan även lönebikostnader, främst sociala avgifter, som arbetsgivaren betalar. Därmed har arbete en avgörande betydelse för företagens konkurrenskraft, även om denna även påverkas av kapitalkostnader (exempelvis räntor på lån och utdelning på aktier) och icke prisrelaterade aspekter, såsom innovation samt varumärkes- och produktpositionering på marknaden.

För de anställda utgör den ersättning de får för sitt arbete, dvs. lönen, i allmänhet den huvudsakliga inkomstkällan. Därmed har den en stor inverkan på deras möjligheter att spendera eller spara. Bruttolön omfattar sociala avgifter som ska erläggas av arbetstagaren. Nettolön beräknas efter avdrag för sådana avgifter och andra belopp, exempelvis inkomstskatt, som ska betalas till staten. Eftersom skattebeloppet fastställs utifrån hushållets situation när det gäller inkomst och sammansättning beräknas nettolön för flera typiska situationer.

I diagrammet sammanfattas förhållandet mellan nettolön, bruttolön och arbetskostnader.

Viktigaste statistiska resultaten

Arbetskostnader

Den genomsnittliga timarbetskostnaden under 2013 uppskattades till 23,70 euro i EU-28 och till 28,20 euro i euroområdet (EA-18). Det råder emellertid stora skillnader mellan EU:s medlemsstater i fråga om detta. Timarbetskostnaden varierar mellan 3,70 euro och 40,10 euro (diagram 1).

Arbetskostnaderna omfattar lönekostnader och lönebikostnader såsom sociala avgifter. Andelen lönebikostnader för hela ekonomin uppgick till 23,7 % i EU-28, och 25,9 % i euroområdet. Även lönebikostnaderna varierar kraftigt mellan EU:s medlemsstater. De länder där andelen lönebikostnader var högst för hela ekonomin var Sverige (33,3 %), Frankrike (32,4 %), Litauen (28,5 %), Italien (28,1 %) Belgien och Slovakien (27,4 % för båda). De länder där andelen lönebikostnader var lägst för hela ekonomin var Malta (8,0 %), Danmark (12,4 %), Luxemburg (13,4 %), Irland (13,8 %), Slovenien (14,7 %), Storbritannien (15,3 %), Kroatien (15,4 %) och Bulgarien (15,8 %).

Bruttolöner

Medianlöner

Bruttolöner utgör den största delen av arbetskostnaderna. Av EU-länderna var det Danmark som hade de högsta mediantimlönerna (brutto) i oktober 2010 (25 euro). Därefter följde Irland (18,30 euro) och Luxemburg (17,80 euro) – se diagram 2. De länder som hade lägst mediantimlöner var Bulgarien (1,50 euro), Rumänien (2 euro), Litauen (2,70 euro) och Lettland (2,90 euro). Mediantimlönen i euro (brutto) för den EU-medlemsstat som hade det högsta värdet var 16 gånger så högt som för medlemsstaten med det lägsta värdet. Uttryckt i köpkraftsstandard (PPS) – som visar skillnader i prisnivåer mellan olika länder – var förhållandet 5:1.

Låginkomsttagare

Låginkomsttagare är anställda som har en lön som är högst två tredjedelar av mediantimlönen (brutto) i ett visst land.

Under 2010 var 17 % av de anställda låginkomsttagare i EU-27 och 14,8 % i euroområdet (EA-17). De länder som hade högst andel låginkomsttagare var Lettland (27,8 %) och Litauen (27,2 %), medan Sverige (2,5 %), Finland (5,9 %), Frankrike (6,1 %), Belgien (6,4 %) och Danmark (7,7 %) hade lägst andel. Jämfört med 2006, som är det senaste tillgängliga referensåret för insamling av uppgifter om detta, förblev andelen låginkomsttagare relativt stabil. I EU-27 ökade andelen med 0,2 procentenheter och i euroområdet med 0,4 procentenheter (diagram 3).

Mellan 2006 och 2010 ökade andelen låginkomsttagare främst i Malta (+3,9 procentenheter) och Bulgarien (+3,1 procentenheter) medan de största minskningarna skedde i Portugal (-4,6 procentenheter), Lettland (-3,1 procentenheter), Grekland (-2,9 procentenheter), Ungern och Slovenien (-2,1 procentenheter för båda).

Löneskillnader mellan kvinnor och män

Trots att viss konvergens har uppnåtts är skillnaderna mellan mäns och kvinnors genomsnittslöner i EU, dvs. löneskillnaderna mellan könen fortfarande stora. För EU-28 som helhet hade kvinnor i genomsnitt 16,4 % lägre lön än män år 2012. De minsta skillnaderna i genomsnittslön mellan könen fanns i Slovenien, Malta, Polen, Italien, Luxemburg och Rumänien (mindre än 10 %). Löneskillnaderna mellan könen var störst i Estland (30 %), Österrike (23,4 %), Tyskland (22,4 %) och Tjeckien (22 % – se diagram 4.

Flera olika faktorer kan bidra till löneskillnader mellan kvinnor och män, till exempel skillnader i arbetskraftsdeltagande, skillnader beroende på om ett yrke är mans- eller kvinnodominerat och skillnader i graden av deltidsarbete. Det kan även finnas skillnader inom privat och offentlig sektor när det gäller synen på karriärutveckling och obetald ledighet/föräldraledighet. Några underliggande faktorer, som åtminstone delvis kan förklara löneskillnaderna mellan kvinnor och män, är könsuppdelning med avseende på sektorer och yrken, utbildning, medvetenhet och insyn samt direkt diskriminering. Löneskillnaderna mellan könen visar också på andra ojämlikhetsfaktorer, framför allt att kvinnor ofta axlar en oproportionerligt stor del av familjeansvaret, vilket i sin tur leder till att de har svårt att skapa balans mellan yrkes- och privatliv. Många kvinnor arbetar dessutom deltid eller i atypiska arbeten. Även om sådana anställningar gör att de klarar av att arbeta samtidigt som de tar ansvar för familjen, kan det ha en negativ inverkan på deras löner, karriärutveckling, möjligheter till befordran och pensioner.

Nettolön och skatter

Nettolön

Information om nettolön kompletterar uppgifterna om bruttolön när det gäller disponibel inkomst, dvs. efter avdrag för inkomstskatt och anställdas sociala avgifter från bruttobeloppen och tillskott av familjeförmåner i fråga om hushåll med barn. Familjeförmåner är kontantutbetalningar för underhållsberättigade barn.

Under 2012 varierade nettolönen för ensamstående utan barn som har en lön som motsvarar 100 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn mellan 3 598 euro i Bulgarien och 37 020 euro i Luxemburg. Samma två länder hade de lägsta (4 028 euro) och högsta (49 955 euro) genomsnittliga nettolönerna för ett gift par med två barn där en av föräldrarna förvärvsarbetar (tabell 1).

I de fall då båda makarna förvärvsarbetar (och båda har en lön som motsvarar 100 % av en genomsnittlig arbetstagares lön) är Luxemburg det land där de högsta nettoårslönerna betalas ut, 83 368 euro om paret har två barn och 75 846 euro om paret inte har barn. I Bulgarien är nettolönerna lägst, 7 197 euro, oavsett om paret har två barn eller inte.

Skattekilen

Uppgifter om skattekilen mäter skatternas och de sociala avgifternas storlek i förhållande till arbetskostnaden. Dessa uppgifter anges för låginkomsttagare. Skattekilen för EU-27 var 39,9 % år 2012. De länder som hade högst skatter för låginkomsttagare under 2012 var Belgien, Ungern, Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike, Lettland, Rumänien och Sverige (samtliga över 40 %). Länderna med lägst skatter för låginkomsttagare var Malta, Irland, Storbritannien och Luxemburg (under 30 %) samt i Cypern (senaste uppgifterna från 2007).

Det fanns inget tydligt mönster för skattekilsutvecklingen för låginkomsttagare i EU-länderna under perioden 2005–2012 (se tabell 2). Skatterna ökade i 14 EU-länder, minskade i 11 och var oförändrade i 2 (uppgifter om Kroatien saknas). De största minskningarna skedde i Nederländerna (-8 procentenheter) och Sverige (-6  procentenheter).

De tre andra indikatorer som presenteras i tabell 2 visar hur stor del av bruttolönen som ”skattas bort” (högre skatter och sociala avgifter och/eller avdrag eller förlorade förmåner) när en person återgår i arbete eller får högre inkomst. Den del av inkomsten som skattades bort när en arbetslös återgick i arbete minskade något (-0,5 procentenheter) i EU-27 mellan 2005 och 2012. De största minskningarna skedde i Sverige (-15 procentenheter) och Litauen (-14 procentenheter). I Ungern och Tjeckien skedde däremot ökningar med 17 respektive 14 procentenheter.

Den totala statistiken för EU-27 visar att återhållsamheten för låginkomsttagare som var ensamstående utan barn att skaffa sig ett betalt arbete ökade något (1 procentenhet) under åren 2005–2012, och förblev låg, eftersom en högre andel av deras lön skulle skattas bort. Det skedde ingen förändring av genomnsnittet i EU-27 för ett gift par med två barn där en av föräldrarna förvärvsarbetar. Däremot fanns det skillnader mellan olika medlemsstater. Den högsta ökningen (45 procentenheter) av den del av lönen som skattas bort för ett gift par med två barn där en av föräldrarna förvärvsarbetar skedde i Tjeckien medan det i Polen skedde en minskning med 48 procentenheter.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Arbetskostnader

Arbetskostnader omfattar ersättningar till anställda (inklusive löner, naturaförmåner och arbetsgivarnas sociala avgifter), kostnader för personalutbildning och andra utgifter (till exempel rekryteringskostnader, utgifter för arbetskläder och skatter som arbetsgivaren erlägger som räknas som arbetskostnader med avdrag för eventuella subventioner). Dessa arbetskostnader och deras komponenter definieras i förordning (EG) nr 1737/2005 av den 21 oktober 2005.

Statistik över arbetskostnader utgör ett hierarkiskt system av flerårig, årlig och kvartalsvis statistik som tagits fram i syfte att ge en heltäckande och detaljerad bild av nivå, struktur och kortsiktig utveckling för arbetskostnader inom olika ekonomiska sektorer i EU och vissa andra länder. All statistik baseras på en gemensam definition av arbetskostnader. Arbetskostnadsnivåerna baseras på den senaste Labour Cost Survey (LCS) (från 2008) och en extrapolering baserad på det kvartalsvisa arbetskostnadsindexet Labour Cost Index. Labour Cost Survey är en undersökning som genomförs vart fjärde år och där arbetskostnader sammanställs på väldigt detaljerad nivå. Vid extrapolering av Labour Cost Index används uppgifterna bara på aggregerad nivå. I Labour Cost Index som utkommer en gång i kvartalet (a Euroindicator) mäts kostnadstrycket som uppstår genom produktionsfaktorn för arbete. De uppgifter som samlas in för Labour Cost Index rör totala genomsnittliga timarbetskostnader och två kategorier av arbetskostnader: löner, arbetsgivarnas sociala avgifter plus skatter som betalas minus subventioner som arbetsgivaren mottar. Uppgifterna – som även disaggregeras efter ekonomisk verksamhet – finns för EU-aggregat och EU-medlemsstater (Nace rev. 2 avsnitt B–S) i format som justerats efter arbetsdag och säsong. Uppgifterna i Labour Cost Index presenteras i form av indexsiffror (det nuvarande referensåret är 2008) och som årlig och kvartalsvis tillväxt (jämförelser med föregående kvartal eller samma kvartal föregående år).

Bruttolöner

De viktigaste definitionerna i fråga om löner fastställs i förordning (EG) nr 1738/2005 av den 21 oktober 2005. Uppgifterna kommer från lönestrukturundersökningen (SES) som senast genomfördes i oktober 2010. Bruttolön omfattar ekonomisk ersättning som utbetalats direkt av arbetsgivaren, före avdrag för skatter och sociala avgifter som ska erläggas av arbetstagaren men hålls inne av arbetsgivaren. Alla bonusar ingår, oavsett om de betalas regelbundet eller ej (till exempel en trettonde eller fjortonde månadslön, semesterlön, vinstandel, ersättning för semester som inte tagits ut, provisioner som betalas ut då och då osv.).

Uppgifterna om medianlöner lämnas in för alla heltids- och deltidsanställda (med undantag för lärlingar) i företag med minst tio anställda och i alla sektorer utom jordbruk, fiske, offentlig förvaltning, privathushåll och internationella organisationer. Medianlön är det värde som hälften av befolkningen tjänar mindre än och hälften tjänar mer än.

Löneskillnader mellan kvinnor och män

Den ojusterade indikatorn för löneskillnader mellan kvinnor och män definieras som skillnaden mellan kvinnors och mäns genomsnittliga bruttotimlön, uttryckt som en andel av mäns genomsnittliga bruttotimlön. Metoden för att sammanställa uppgifterna för denna indikator baseras på uppgifter från lönestrukturundersökningen SES (Structure of earnings survey), som omarbetas vart fjärde år. SES baseras på förordning 1738/2005 av den 21 oktober 2005.

Enligt metoden omfattar den ojusterade indikatorn för löneskillnader mellan kvinnor och män alla anställda (inga begränsningar gällande ålder eller antalet arbetade timmar) i företag (med minst tio anställda) inom näringsgrenarna industri, byggverksamhet och tjänster (enligt avdelningarna B–N och P–S i Nace rev. 2). Vissa länder lämnar också uppgifter enligt avdelning O i Nace rev. 2 (offentlig förvaltning och försvar, obligatorisk socialförsäkring), även om detta inte är obligatoriskt. Uppgifter finns också tillgängliga med en analys efter sektor (offentlig eller privat), arbetstid (heltid eller deltid) och de anställdas ålder.

Nettolön och skatter

Nettolönen härleds från bruttolönen och utgör den del av lönen som arbetstagarna verkligen får i handen och kan spendera eller spara. Till skillnad från bruttolönen är inte sociala avgifter och skatter inräknade i nettolönen, men däremot familjeförmåner.

Skatteindikatorer (skattekilen för arbetskostnader, arbetslöshetsfällan och låginkomstfällan) används för att övervaka hur lönsamt arbete är. Skattekilen för arbetskostnader definieras som inkomstskatt på bruttolön plus arbetstagarens och arbetsgivarens sociala avgifter, uttryckt som en andel av de totala arbetskostnaderna. Denna indikator sammanställs för ensamstående utan barn som har en lön som motsvarar 67 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn (avdelningarna B–N i Nace rev. 2). Arbetslöshetsfällan mäter hur stor andel av bruttolönen som skattas bort genom höjda skatter och sociala avgifter samt indragna arbetslöshetsersättningar och andra förmåner när en person övergår från arbetslöshet till arbete. Detta definieras som skillnaden mellan bruttolön och den ökade nettoinkomsten när en person övergår från arbetslöshet till arbete, uttryckt som andel av bruttoinkomsten. Denna indikator sammanställs för ensamstående utan barn som har en lön som motsvarar 67 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn (avdelningarna B–N i Nace rev. 2). Låginkomstfällan mäter hur stor andel (i %) av bruttolönen som skattas bort genom den kombinerade effekten av skatter och sociala avgifter samt eventuella indragna förmåner när bruttolönen ökar från 33 % till 67 % av genomsnittslönen för anställda inom den privata sektorn (avdelningarna B–N i Nace rev. 2). Denna indikator sammanställs för ensamstående utan barn och även för samboende med två barn i åldern 6–11 år, där en av föräldrarna förvärvsarbetar.

Sammanhang

Strukturen hos och utvecklingen av arbetskostnader och löner är viktiga faktorer på alla arbetsmarknader, eftersom dessa indikatorer avspeglar utbudet av arbetskraft och företagens efterfrågan på arbetskraft.

Beslutsfattarna har inriktat sig på att ta itu med fattigdomen och den sociala utestängningen genom att uppmuntra människor att övergå till arbete. De stora löneskillnaderna i EU innebär att 12,1 % av den sysselsatta befolkningen löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning och alltså har mycket svårt att upprätthålla minimal levnadsstandard.

EU främjar lika möjligheter genom insatser för att gradvis undanröja löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I artikel 157.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete, och i artikel 157.3 fastställs den rättsliga grunden för lagstiftningen om lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke. Strategin för jämställdhet 2010–2015 antogs av Europeiska kommissionen i september 2010. Den bygger på erfarenheterna av en färdplan (KOM(2006) 92 slutlig) som togs fram för perioden 2006–2010 och ska fungera som en omfattande ram för Europeiska kommissionens arbete med att främja jämställdhet i all sin politik. I strategin betonas att jämställdhet bidrar till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling, och den stöder genomförandet av jämställdhetsdimensionen i Europa 2020-strategin. Därför införde EU en dag för lika lön den 5 mars 2011. Detta datum valdes av en speciell anledning: För att nå upp till männens genomsnittliga årslön skulle en kvinna behöva arbeta lite drygt två månader extra (till den 5 mars året efter).

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Gender pay gap in unadjusted form (tsdsc340)
Labour cost index (teilm100)
Labor cost index in NACE Rev. 2 - percentage change Q/Q-1 (teilm120)
Labour cost index in NACE Rev. 2 - percentage change Q/Q-4 (teilm130)
Labour cost index in NACE Rev. 2 - Index (2008=100) (teilm140)
Labour cost levels (lc_lci_lev)

Databasen

Särskild avdelning

Metodik / Metadata

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

Externa länkar


Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Löner_och_arbetskostnader&oldid=231348"