Archive:Nationalräkenskaper och BNP

Uppgifter från maj 2014. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikel: December 2014.

Diagram 1: BNP i löpande marknadspriser, 2003–2013
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (nama_gdp_c) och (tec00001)

Tabell 1: BNP i löpande marknadspriser, 2002–2003 och 2011–2013 – Källa: Eurostat (nama_gdp_c) och (tec00001)

Diagram 2: BNP per capita i löpande marknadspriser, 2002 och 2012 (1)
(EU-27 = 100, baserat på PPS per invånare) – Källa: Eurostat (nama_gdp_c) och (tec00001)

Diagram 3: Real BNP-tillväxt, 2003–2013
(procentuell förändring jämfört med föregående år) – Källa: Eurostat (nama_gdp_k)

Tabell 2: Real BNP-tillväxt, 2003–2013
(procentuell förändring jämfört med föregående år, genomsnitt 2003–2013) – Källa: Eurostat (nama_gdp_k) och (tsieb020)

Tabell 3: Bruttoförädlingsvärde till baspris, 2003 och 2013
(andel i % av det totala bruttoförädlingsvärdet) – Källa: Eurostat (nama_nace10_c)

Diagram 4a: Bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2003–2013
(2005 = 100) – Källa: Eurostat (nama_nace10_k)

Diagram 4b: Bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2003–2013
(2005 = 100) – Källa: Eurostat (nama_nace10_k)

Diagram 5: Arbetskraftens produktivitet, EU-28, 2003 och 2013
(EUR 1 000 per sysselsatt person) – Källa: Eurostat (nama_nace10_c) och (nama_nace10_e)

Tabell 4: Arbetskraftens produktivitet
(baserat på PPS), 2002–2012 – Källa: Eurostat (tec00116) och (tec00117)

Diagram 6: Konsumtionsutgifter och bruttoinvesteringar i fasta priser, EU-28, 2003–2013
(2005 = 100) – Källa: Eurostat (nama_gdp_k)

Diagram 7: Årlig förändring i utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2003–2013
(%) – Källa: Eurostat (nama_gdp_k)

Diagram 8: Utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2013
(andel i % av BNP) – Källa: Eurostat (nama_gdp_c), (or), (tec00009), (tec00010), (tec00011) och (tec00110)

Diagram 9: Fasta bruttoinvesteringar, 2013
(andel i % av BNP) – Källa: Eurostat (nama_gdp_c)

Tabell 5: Investeringar 2002, 2007 och 2012
(andel i % av BNP) – Källa: Eurostat (tsdec210)

Diagram 10: Inkomstfördelning, 2013
(andel i % av BNP) – Källa: Eurostat (nama_gdp_c), (or), (tec00016), (tec00015) och (tec00013)

Diagram 11: Inkomstfördelning, EU-28, 2003–2013
(2005 = 100) – Källa: Eurostat (nama_gdp_c), (or), (tec00016), (tec00015) och (tec00013)

Tabell 6: Hushållens konsumtionsutgifter
(inhemskt begrepp), 2002, 2007 och 2012 – Källa: Eurostat (nama_fcs_c)

Diagram 12: Hushållens konsumtionsutgifter, EU-28, 2012 (1)
(i % av hushållens totala konsumtionsutgifter) – Källa: Eurostat (nama_co3_c)

Nationalräkenskaper utgör källan till en mängd välkända ekonomiska indikatorer som presenteras i den här artikeln. Bruttonationalprodukten (BNP) är det vanligaste måttet för hur stor en ekonomi är, medan härledda indikatorer som BNP per capita – till exempel i euro eller justerad för skillnader i prisnivå – ofta används för att jämföra levnadsstandard eller mäta konvergensen inom Europeiska unionen (EU).

Utvecklingen av specifika komponenter i BNP och tillhörande indikatorer, till exempel de som används för att mäta ekonomiska resultat, import och export, inhemsk (privat och offentlig) konsumtion eller inhemska investeringar kan tillsammans med uppgifter om fördelningen av inkomster och sparande ge viktiga insikter i drivkrafterna i en ekonomi och ligga till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av vissa politikområden inom EU.

Viktigaste statistiska resultaten

BNP:s utveckling

Tillväxten i EU-28:s BNP sjönk kraftigt under 2008 och BNP minskade betydligt under 2009 till följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. Under 2010 skedde en återhämtning för EU-28:s BNP och denna utveckling fortsatte (om än i långsammare takt) under 2011, 2012 och 2013 då BNP ökade till 13 075 000 miljoner euro – den högsta nivån någonsin i löpande priser (se diagram 1).

Euroområdet (EA-18) stod för 73,4 % av den sammanlagda BNP 2013, medan summan för de fem största ekonomierna i EU (Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Spanien) var 71 %. Jämförelserna mellan länder bör dock göras med försiktighet eftersom framför allt förändringar i växelkurser kan påverka utvecklingen av BNP i nominella tal för de EU-länder som inte har infört euron.

För att bedöma levnadsstandarden är det lämpligare att använda BNP per capita i köpkraftsstandard (PPS), det vill säga justerad såväl efter befolkningens storlek i en ekonomi som för skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Under 2012 var den genomsnittliga BNP per capita i EU-28 PPS 25 500, vilket är något högre än den topp (PPS 25 000) som noterades 2007 och 2008 innan effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen blev kännbara. Enskilda länders relativa position kan uttryckas genom en jämförelse med detta genomsnitt, där värdet för EU-27 är lika med 100. Luxemburg hade det högsta relativa värdet bland EU-länderna, med en BNP per capita i PPS som var mer än 2,6 gånger högre än genomsnittet för EU-27 under 2012 (detta kan delvis förklaras av den stora andelen gränsarbetare från Belgien, Frankrike och Tyskland). Å andra sidan var Bulgariens BNP per capita i PPS mindre än hälften av den genomsnittliga BNP per capita under 2012.

PPS-siffror bör i princip användas för jämförelser mellan länder under ett visst år, inte över tid, men utvecklingen under det senaste decenniet tyder på att levnadsstandarden har konvergerat något, eftersom de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004, 2007 och 2013 har närmat sig EU-genomsnittet, trots vissa bakslag under den finansiella och ekonomiska krisen. Luxemburg, Tyskland, Sverige och Österrike ökade sitt försprång framför genomsnittet för EU-27 om man jämför 2012 med 2002, men flera andra länder i EU-15, framför allt Storbritannien, Italien, Irland och Frankrike, närmade sig genomsnittet för EU-27 (se diagram 2). Jämfört med en BNP per capita som låg under genomsnittet för EU-27 år 2002, hade Litauen, Rumänien, Lettland, Slovakien, Estland, Polen och Bulgarien den största inhämtningen i förhållande till genomsnittet för EU-27 fram till 2012, medan Grekland och Portugal halkade efter.

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till en allvarlig recession i EU, Japan och USA 2009 (se diagram 3), som följdes av en återhämtning 2010. I Japan och USA var krisen kännbar redan 2008, då reala BNP minskade förhållandevis lite. Den reala BNP sjönk med 4,5 % i EU-28 2009, och minskade samtidigt med 5,5 % i Japan och 2,8 % i USA. Återhämtningen i EU-28 innebar att BNP i fasta priser ökade med 2,0 % 2010 och därefter med ytterligare 1,6 % 2011. Därefter krympte BNP med 0,4 % under 2012 och förblev relativt stabil (en ökning med 0,1 %) under 2013. Den genomsnittliga årliga tillväxten i euroområdet mellan 2010 och 2011 var ungefär lika stor som den i EU-28 medan minskningen 2012 var större (-0,7 %) och fortsatte under 2013 (-0,4 %). I Japan och till viss del även USA skedde en mer markant återhämtning än i EU-28 under 2010 och denna utveckling fortsatte för USA under 2011, samtidigt som den reala BNP sjönk något i Japan (-0,5 %) – vilket delvis berodde på den förödande jordbävningen och tsunamin i Tohoku i mars 2011. Under 2012 och 2013 upplevde både Japan och USA tillväxt.

I EU-länderna varierade den reala BNP-tillväxten kraftigt, både över tid och mellan länder. Efter att den ekonomiska tillväxten minskade i alla EU-länder utom Polen 2009 kom den igång på nytt i 22 medlemsstater under 2010 och fortsatte att öka under 2011 då 25 EU-länder hade en real BNP-tillväxt. Under 2012 förändrades detta och endast hälften av medlemsstaterna i EU-28 upplevde tillväxt. Detta antal ökade till 17 under 2013. Störst tillväxt år 2013 hade Lettland (4,1 %), Rumänien (3,5 %) och Litauen (3,3 %). Den cypriotiska ekonomin upplevde en kraftigare nedgång 2013 (-5,4 %) än under 2012 (-2,4 %). I Grekland var utvecklingen den motsatta då nedgången med -3,9 % under 2013 var mindre än den varit under de två föregående åren (omkring -7 % för båda).

Effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen ledde till ett sämre övergripande ekonomiskt resultat för EU-länderna sett över det senaste årtiondet. Den genomsnittliga årliga tillväxten i EU-28 och euroområdet (EA-18) mellan 2003 och 2013 var 1,41 % respektive 0,8 %. Mätt på detta sätt var tillväxten störst i Slovakien och Litauen (båda 4,2 % per år), följda av Polen (4,0 %), Lettland 3,7 %), Estland (3,6 %), Rumänien (3,5 % och Bulgarien (3,3 %). Lägst tillväxt i real BNP under perioden 2003–2013 hade Grekland, Italien och Portugal.

Viktigaste BNP-aggregaten

Om vi tittar på BNP i termer av produktion, innehåller tabell 3 en översikt över tio näringsgrenars relativa betydelse i fråga om deras bidrag till bruttoförädlingsvärdet. Mellan 2003 och 2013 minskade industrins andel av bruttoförädlingsvärdet inom EU-28 med 1,2 procentenheter till 19,1 %, och var därmed något större än andelen för handel och distribution, transport, samt hotell- och restaurangverksamhet (19,0 %) som minskade med 0,7 procentenheter under dessa 10 år. När det gäller offentlig förvaltning, utbildning samt hälso- och sjukvård ökade däremot andelen med 1 procentenhet till 19,4 % under 2013. Därmed övergick den från att ha varit den tredje största verksamheten (på denna detaljnivå) till att bli den allra största i fråga om bruttoförädlingsvärde. De näst största näringsgrenarna under 2013 var fastighetsverksamhet (11,2 %), följt av verksamhet inom vetenskap och teknik, förvaltningsverksamhet och stödverksamhet (nedan kallade affärsverksamheter) (10,4 %), byggverksamhet (5,7 %), finansiella tjänster och försäkringstjänster (5,4 %) samt informations- och kommunikationstjänster (4,5 %). Det minsta bidraget kom från underhållningstjänster och andra tjänster (3,6 %) och jordbruk, skogsbruk och fiske (1,7 %).

Under 2013 stod tjänster för 73,5 % av det totala bruttoförädlingsvärdet i EU-28, jämfört med 71,5 % år 2003. Tjänsternas andel var särskilt stor i Luxemburg, Cypern, Malta, Grekland, Frankrike (uppgifter för 2012), Storbritannien, Belgien och Danmark där de stod för mer än tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet.

Strukturella förändringar beror åtminstone delvis på faktorer som teknisk utveckling, den relativa prisutvecklingen, utläggning på entreprenad och globalisering, som ofta leder till att tillverkningsverksamheter flyttas till områden med lägre arbetskraftskostnader inom och utanför EU.

Flera näringsgrenar drabbades särskilt hårt av den finansiella och ekonomiska krisen och dess efterdyningar. Industrins förädlingsvärde minskade mest, med sammanlagt 13,8 % (i volym) mellan 2007 och 2009 i EU-28, och dess produktion minskade med ytterligare 1,5 % mellan 2011 och 2013. Inom byggverksamheten skedde den mest omfattande och långvariga minskningen. Mellan åren 2007 och 2013 minskade dess produktion gradvis med sammanlagt 18,9 %. I fråga om affärstjänster liksom i fråga om handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet minskade förädlingsvärdet endast under ett år, mellan 2008 och 2009, men då var minskningen kraftig: -8,0 % respektive -5,5 %. Inom handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet skedde en ytterligare mindre minskning av produktionen under 2012. Efter att ha nått en topp under 2009 minskade produktionen för jordbruk, skogsbruk och fiske under 2010 med 3,8 % och återigen 2012 med 5,5 %. Förädlingsvärdet sjönk även något för andra näringsgrenar under krisen, framför allt under 2009, 2010 och 2012 för finansiella tjänster och försäkringstjänster och 2009 för kultur, nöje och fritid och andra tjänster (se diagram 4).

Arbetskraftens produktivitet

En analys av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person under tioårsperioden 2003–2013 visar att det skett ökningar (i löpande priser) för alla verksamheter, från 17,4 % för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet till 35,9 % för industriverksamheter. Informations- och kommunikationstjänster (4,4 %) och affärstjänster (8 %) låg under detta intervall (se diagram 5). För att undanröja effekterna av inflationen kan arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person också beräknas med produktionssiffror i fasta priser. Mer detaljerade uppgifter om produktivitetens utveckling mätt per sysselsatt person eller per arbetad timme visar att arbetskraftens produktivitet i de länder som gick med i EU 2004 eller 2013 har närmat sig genomsnittet för EU-27 under de senaste tio åren (se tabell 4), med undantag för Malta. Arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person i Litauen ökade från 49 % till 74 % av genomsnittet för EU-27 mellan 2002 och 2012. Även Lettland, Rumänien, Slovakien, Estland och Polen kom betydligt närmare genomsnittet för EU-27. I Storbritannien, Italien, Belgien och Grekland minskade däremot arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person kraftigt i förhållande till genomsnittet för EU-27.

Konsumtion och investeringar

Vid en analys av BNP:s komponenter sett från utgiftssidan kan man konstatera att de slutliga konsumtionsutgifterna i EU-28 ökade med 9,7 % mätt i volym mellan 2003 och 2013 (se diagram 6), även om de minskade något under 2009 och 2012. Den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter ökade något snabbare, med 13,5 % mellan 2003 och 2013. Den totala tillväxten i bruttoinvesteringar minskade med 2,9 % under samma period, främst på grund av kraftiga minskningar under 2009, 2012 och 2013 samtidigt som exporten ökade mer än importen de senare åren.

Efter att ha minskat under 2009 återhämtade sig hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationer under 2010 (en ökning med 1,1 % mätt i volym). Under 2011 skedde en ytterligare ökning (0,3 %) innan de återigen minskade år 2012 (-0,7 %) för att därefter stabiliseras under 2013. Från och med 2009 har tillväxten i den offentliga sektorns utgifter för EU-28 mattats av mätt i volym. Under 2011 blev den negativ (-0,2 %) och fortsatte att vara det under 2012 (återigen -0,2 %) innan det skedde en svag ökning(0,3 %) år 2013. Trots en liten ökning under 2011 (1,6) har de fasta bruttoinvesteringarna i EU-28 inte återhämtat sig efter det kraftiga raset 2009 (-13,4 %). Under 2012 och 2013 minskade de återigen.

Mätt i löpande priser stod hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för 58,3 % av BNP i EU-28 under 2013, medan den offentliga sektorns utgifter stod för 21,5 % och bruttoinvesteringar för 17,3 % (se diagram 8).

Den övergripande investeringsintensiteten varierade kraftigt mellan EU-länderna, vilket till viss del kan bero på skillnader i ekonomisk utveckling och tillväxtdynamik under de senaste åren (se diagram 9). Under 2013 utgjorde fasta bruttoinvesteringar (totala investeringar) som andel av BNP 17,3 % i EU-28 och 17,7 % i euroområdet (EA-18). De var högst i Estland (25,3 %), Rumänien (23,6 %), Tjeckien (22,1 %), Lettland, Österrike (båda 21,1 %) och Bulgarien (20,7 %) och lägst i Irland (10,7 %, uppgifter för 2012), Cypern (11,6 %) och Grekland (12,1 %).

Absolut flest investeringar gjordes av den privata sektorn, vilket framgår av tabell 5. Under 2012 stod företag och hushåll för 16 % av BNP för EU-28, medan motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 2,3 %. I relativa termer var de offentliga investeringarna störst i Estland (5,4 %), och investeringar av affärssektorn var störst i Bulgarien (16,5 %) och Lettland (16,1 %). Hushållens investeringar var störst i Finland (6,9 %), Italien (6,5 %), Tyskland (6,3 %), Frankrike (6,2 %) och Belgien (6 %).

Inkomst

En analys av BNP i EU-28 sett från inkomstsidan visar att fördelningen mellan produktionsfaktorer för inkomster från produktionsprocessen domineras av löner och kollektiva avgifter, som utgjorde 49,44 % av BNP 2013. Bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna motsvarade en andel på 38,6 % av BNP, medan skatter på tillverkning och import minus subventioner motsvarade en andel på 12,1 % (se diagram 10). Av diagram 11 framgår att de respektive inkomstaggregaten hade återhämtat sig efter nedgången under den finansiella och ekonomiska krisen fram till 2011 eller 2012. År 2009 minskade löner och kollektiva avgifter med 3 %, men år 2013 var de 5,5 % högre än motsvarande nivå 2008. För bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna rådde det stagnation redan 2008, vilket följdes av en minskning på 8,6 % 2009. Till år 2012 hade detta inkomstaggregat återvänt till en nivå över dess topp före krisen (2007) och till år 2013 uppgick det till 1,2 % över denna nivå. Skatterna på tillverkning och import minus subventioner hade börjat minska redan under 2008 (-2,7 %) och minskningen blev ännu större under 2009 (-8,5 %). Fram till år 2011 skedde det en återhämtning och under 2013 var detta inkomstaggregat 6,1 % högre än den tidigare toppnoteringen (även detta 2007).

Hushållens konsumtion

Hushållens konsumtionsutgifter stod för minst hälften av BNP i de flesta EU-länder 2012. Av EU:s medlemsstater var denna andel högst i Grekland (76,7 %, uppgifter för 2011), Cypern (73,9 %), Bulgarien (70,1 %) och Malta (69,1 %). Lägst var andelen i Luxemburg (38,1 ), som dock hade de absolut högsta siffrorna för hushållens konsumtionsutgifter per capita (30 800 euro) – se tabell 6.

Mer detaljerade uppgifter om strukturen för hushållens konsumtionsutgifter i EU-28 år 2012 visar att nästan en fjärdedel (24,1 %) gick till boende, vatten, el, gas och andra bränslen (se diagram 12). Därefter följde utgiftskategorierna transportutgifter (13 %) och utgifter för livsmedel och alkoholfria drycker (också 13 %). Tillsammans stod de återstående kategorierna av konsumtionsutgifter i diagram 12 för nästan hälften (49,8 %) av hushållens totala konsumtionsutgifter.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) innehåller metoden för nationella räkenskaper i EU. Den nuvarande versionen, ENS95, var fullt förenlig med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, SNA 1993. Efter en internationell överenskommelse om en uppdaterad version av SNA 2008, antogs en motsvarande uppdatering av ENS – ESA 2010 – i maj 2013. Denna kommer att genomföras från och med september 2014.

BNP och dess viktigaste komponenter

De viktigaste aggregaten av nationalräkenskaperna sammanställs från institutionella enheter, det vill säga icke-finansiella eller finansiella företag, den offentliga sektorn, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Uppgifter inom nationalräkenskapernas område omfattar information om BNP-komponenter, sysselsättning, aggregat över slutlig konsumtion och sparande. Flera av dessa variabler beräknas årligen och kvartalsvis.

BNP är det centrala måttet för nationalräkenskaperna och sammanfattar ett lands (eller en regions) ekonomiska ställning. Den kan beräknas ur olika perspektiv:produktionsperspektiv, utgiftsperspektiv och inkomstperspektiv.

Genom att analysera BNP per capita kan man avlägsna effekterna av befolkningens absoluta storlek så att det blir lättare att göra jämförelser mellan länder. BNP per capita är en bred ekonomisk indikator för levnadsstandard. BNP-data i nationell valuta kan räknas om till köpkraftsstandard (PPS) med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) som avspeglar köpkraften i varje valuta i stället för med hjälp av växelkurserna på marknaden. På så sätt elimineras skillnader i prisnivåer mellan länderna. Volymindexet BNP per capita i PPS uttrycks i förhållande till genomsnittet för EU-27 (som är lika med 100). Om ett lands index är högre/lägre än 100 ligger detta lands BNP per capita över/under genomsnittet för EU-27. Detta index är tänkt att användas för jämförelser mellan länder och inte för jämförelser över tid.

Beräkningen av den årliga tillväxten i BNP vid fasta tider, det vill säga förändringen av BNP mätt i volym, ska göra det möjligt att jämföra dynamiken i den ekonomiska utvecklingen både över tid och mellan ekonomier av olika storlek, oavsett prisnivåer.

Kompletterande data

Den ekonomiska produktionen kan också analyseras efter näringsgren: På den mest aggregerade analysnivån används tio rubriker i Nace rev. 2: jordbruk, jakt och fiske, industri, byggnadsverksamhet, handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet, informations- och kommunikationstjänster, finansiella tjänster och försäkringstjänster, fastighetsverksamhet, verksamhet inom vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster, offentlig förvaltning och försvar, utbildning, vård och omsorg, sociala tjänster, kultur, nöje och fritid, andra tjänster och hushållsaktiviteter samt internationella organisationer, utländska ambassader o.d. Det kan vara lättare att analysera produktionen per näringsgren över tid om man använder ett volymbaserat mått, det vill säga om man deflaterar produktionens värde för att avlägsna effekterna av prisförändringar. Varje aktivitet deflateras för sig för att avspegla förändringar i priset på de tillhörande produkterna.

En annan uppsättning nationalräkenskapsdata används för att analysera konkurrenskraften – till exempel mått på arbetskraftens produktivitet. Produktivitetsmått uttryckta i PPS är särskilt användbara för gränsöverskridande jämförelser. BNP i PPS per sysselsatt person ska ge en övergripande bild av produktiviteten i den nationella ekonomin. Man bör dock komma ihåg att detta mått påverkas av strukturen för den totala sysselsättningen och till exempel kan sänkas av en övergång från heltidsarbete till deltidsarbete. BNP i PPS per arbetad timme ger en tydligare bild av produktiviteten, eftersom förekomsten av deltidssysselsättning varierar kraftigt mellan länder och näringsgrenar. Uppgifterna presenteras i form av ett index i förhållande till genomsnittet för EU. Om index överstiger 100 är arbetskraftens produktivitet högre än EU-genomsnittet.

Data över konsumtionsutgifter kan fördelas enligt ändamålsklassifikationen av hushållens slutliga konsumtion (Coicop), som innehåller 12 olika rubriker på den mest aggregerade nivån. Årlig information om hushållens utgifter finns i de nationalräkenskaper som sammanställs genom ett makroekonomiskt perspektiv. En alternativ källa för analys av hushållens utgifter är hushållsbudgetundersökningen (HBS). Denna information samlas in genom att hushåll ombeds föra dagbok över sina inköp och är mycket mer detaljerad i sin täckning av varor och tjänster och även i vilken typ av socioekonomiska analyser som går att göra. Hushållsbudgetundersökningen genomförs och offentliggörs endast vart femte år och det senaste tillgängliga referensåret är 2005.

Hushållens sparande är den viktigaste inhemska källan för att finansiera kapitalinvesteringar. I räkenskapssystemet ska både disponibel inkomst och sparande visas på bruttobasis, det vill säga båda aggregaten ska omfatta konsumtionen av fasta investeringar.

Sammanhang

De europeiska institutionerna, regeringarna, centralbankerna och andra ekonomiska och sociala organ inom offentlig och privat sektor behöver en uppsättning jämförbar och tillförlitlig statistik för att fatta beslut. Nationalräkenskaper kan användas för olika typer av analyser och utvärderingar. Genom att använda internationellt vedertagna begrepp och definitioner går det att analysera olika ekonomier och studera till exempel det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU-medlemsstaterna, eller att göra jämförelser mellan EU och icke-medlemsländer.

Analys av konjunkturcykeln och den makroekonomiska politiken

Ett av de viktigaste användningsområdena för nationalräkenskapsdata handlar om behovet av beslutsstöd för den europeiska ekonomiska politiken och för att uppnå målen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med hjälp av kortfristig statistik av hög kvalitet som gör det möjligt att övervaka den makroekonomiska utvecklingen och fungerar som vägledning för den makroekonomiska politiken. Ett av de mest grundläggande och äldsta användningsområdena för nationalräkenskaper är att mäta tillväxten i en ekonomi, helt enkelt i form av BNP-tillväxt. Grundläggande nationalräkenskapssiffror används särskilt för att utveckla och övervaka den makroekonomiska politiken, medan detaljerade nationalräkenskapsdata också kan användas för att utforma sektorspolitik eller industripolitik, särskilt med hjälp av input-output-tabeller.

Sedan EMU bildades 1999 har Europeiska centralbanken (ECB) varit en av de viktigaste användarna av nationalräkenskaper. ECB:s strategi för att bedöma riskerna för prisstabiliteten baseras på två analytiska perspektiv, de så kallade två pelarna: ekonomisk analys och monetär analys. Ett stort antal monetära och finansiella indikatorer jämförs med andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att slå samman den monetära, finansiella och ekonomiska analysen, till exempel viktiga nationalräkenskapsaggregat och sektorsräkenskaper. På så sätt kan man analysera monetära och finansiella indikatorer mot bakgrund av den övriga ekonomin.

Två gånger om året, varje höst och vår, tar generaldirektoratet för ekonomi och finans fram Europeiska kommissionens makroekonomiska prognoser. Dessa prognoser omfattar samtliga EU-länder för att det ska gå att göra prognoser för euroområdet och för EU-27, men de omfattar även utsikter för kandidatländer samt vissa andra länder utanför EU.

Att analysera de offentliga finanserna med hjälp av nationalräkenskaper är ett annat väletablerat användningsområde för denna statistik. I EU har man utvecklat en särskild tillämpning för EMU:s konvergenskriterier. Två av dessa kriterier hänvisar direkt till de offentliga finanserna. Dessa kriterier har utformats efter nationalräkenskapsbegrepp, nämligen offentliga underskott och offentliga underskott i förhållande till BNP. Se artikeln om statistik över den offentliga sektorns finanser för ytterligare information.

Regional-, struktur- och sektorspolitik

Precis som för konjunkturcykeln och analysen av den makroekonomiska politiken finns det andra politikrelaterade användningsområden för de europeiska national- och regionalräkenskaperna, framför allt för regionala, strukturella och sektorsspecifika frågor.

Utgiftsfördelningen för strukturfonderna bygger delvis på regionalräkenskaper. Regional statistik används också för efterhandsutvärderingar av regional- och sammanhållningspolitiken.

Att främja mer tillväxt och fler jobb är en strategisk prioritering för både EU och medlemsländerna och ingår också i Europa 2020-strategin. Till stöd för dessa strategiska prioriteringar bedrivs en gemensam politik inom alla sektorer i EU:s ekonomi samtidigt som medlemsländerna genomför egna nationella strukturreformer. Europeiska kommissionen analyserar politiken för att se till att den ger så stora fördelar som möjligt och för att förbereda EU inför kommande utmaningar.

Europeiska kommissionen gör ekonomiska analyser som bidrar till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genom att analysera hur effektiva de olika stödmekanismerna har varit och genom att utveckla ett långsiktigt perspektiv. Detta innefattar forskning om, analys av och konsekvensbedömningar av ämnen som berör EU:s jordbruk och landsbygdsekonomi, delvis med hjälp av räkenskaperna för jordbrukssektorn.

Fastställande av mål, riktmärken och bidrag

Det blir allt vanligare att man i EU:s politik fastställer såväl bindande som frivilliga mål på medellång och lång sikt. I vissa fall används BNP:s storlek som riktmärke, till exempel genom att man anger som mål att FoU-utgifterna ska uppgå till 3 % av BNP.

Nationalräkenskaper används också för att bestämma EU:s medel. De grundläggande bestämmelserna om detta fastställs i ett beslut av rådet. Den totala storleken på de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget avgörs av de totala utgifterna minus övriga inkomster. Det finns en övre gräns för de egna medlens storlek som är knuten till EU:s bruttonationalinkomst.

Nationalräkenskaperna används inte bara för att fastställa budgetbidragen inom EU utan får också ligga till grund för bidrag till andra internationella organisationer, såsom Förenta nationerna (FN). Bidragen till FN:s budget baseras på bruttonationalinkomst tillsammans med olika justeringar och gränser.

Analytiker och prognosmakare

Nationalräkenskaper används också i stor utsträckning av analytiker och forskare för att granska det ekonomiska läget och utvecklingen. Arbetsmarknadens parter, som företrädare för näringslivet (till exempel branschorganisationer) eller för arbetstagare (till exempel fackföreningar), är också intresserade av nationalräkenskaper för att kunna analysera händelser som påverkar industrirelationerna. Vidare använder forskare och analytiker nationalräkenskaper för konjunkturanalys och för att analysera långsiktiga konjunkturcykler och sätta dem i samband med ekonomisk, politisk eller teknisk utveckling.