- Uppgifter från januari 2014. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: november 2015.
_(millions)_YB14.png)
_(2007_%3D_100)_YB14.png)
_YB14.png)
(per 100 000 invånare) – Källa: Eurostat (crim_gen), (demo_pjan) och (demo_r_d2jan)
_YB14.png)
(per 100 000 invånare) – Källa: Eurostat (crim_plce), (demo_pjan) och (demo_r_d2jan)
_YB14.png)
(per 100 000 invånare) – Källa: Eurostat (crim_pris), (demo_pjan) och (demo_r_d2jan)
I denna artikel presenteras färsk statistik för brott och straffrättskipning i Europeiska unionen (EU). Den statistik som för närvarande finns tillgänglig återspeglar mångfalden hos polisväsendena och rättssystemen inom EU. Jämförelserna mellan EU-ländernas kriminalstatistik bör därför helst inriktas på tendenser över tiden i stället för direkta jämförelser mellan länderna av antalet brott under ett visst år. Anledningen till detta är att uppgifterna kan påverkas av en rad olika faktorer, till exempel olika kriminaliseringsgrader, de straffrättsliga systemens effektivitet och polisens rutiner för anmälan av brott. Dessutom anmäls inte alla brott av polisen.
Viktigaste statistiska resultaten
Brott anmälda av polisen
Den kriminalstatistik som presenteras i denna rapport omfattar brott som anmälts av polisen i EU-länderna och några andra europeiska länder. Syftet med dessa uppgifter är inte att beskriva all brottslighet i Europa. En del brott anmäls inte och förändringar i antal för ett visst brott kan påverkas av nya polisstrategier eller metodändringar.
Det är oftast inte möjligt att göra direkta jämförelser mellan typer av brott eller nivåer av brottslighet eftersom de civil- och straffrättsliga systemen skiljer sig åt mellan länderna, t.ex. när det gäller definitionen av brott. [1] Uppgifter om metoder för att anmäla, registrera och räkna brott samt andelar anmälda respektive oanmälda brott finns i avsnittet Uppgifternas tillgänglighet och källor.
Nationella uppgifter har aggregerats för att ge uppskattningar för EU som helhet i syfte att kartlägga allmänna tendenser. Eventuella slutsatser för EU eller EU-länderna bör grundas på tendenser över tid.
Totalt antal anmälda brott
Uppgifterna för totalt antal anmälda brott visar endast brott mot strafflagen. Mindre grova brott (mindre lagöverträdelser) undantas. Antalet anmälda brott i EU-28 har minskat stadigt sedan 2003 (se diagram 1). Under 2012 anmäldes 12 % färre brott i EU-28 jämfört med nio år tidigare. Observera att det totala antalet anmälda brott omfattar flera brott än uppgifterna i analyserna nedan av de utvalda brotten, nämligen våldsbrott, mord, inbrott, egendomsbrott och narkotikabrott. Summan av dessa utvalda brott motsvarar alltså inte det totala antalet anmälda brott.
Den allmänna tendensen de senaste åren har varit att antalet anmälda brott har minskat. Som framgår av diagram 2 minskade de flesta brott som anmälts av polisen i EU-28 mellan 2007 och 2012. Narkotikabrott, inbrott och våldsbrott minskade med mellan 4 % och 10 % under perioden 2007–2012, medan antalet stölder av motorfordon minskade betydligt snabbare under samma period (–37 %), vilket bekräftade en mer långsiktig tendens. Bostadsinbrott är däremot en brottskategori som visar en ökande tendens i EU-28: jämfört med 2007 anmäldes 14 % fler fall av bostadsinbrott under 2012.
Av tabell 1 framgår att antalet brott ökade i tio EU-länder mellan 2007 och 2012 (det finns inga tidsserier för Irland och Frankrike). I de 16 återstående EU-länderna minskade däremot det totala antalet anmälda brott. De mest anmärkningsvärda skillnaderna noterades i Grekland (–54 %), delar av Storbritannien (–25 % i England och Wales och –29 % i Skottland), Estland (–19 %) och Slovakien (–18 %). Observera att det finns ett avbrott i tidsserierna för Grekland, vilket delvis kan förklara den stora minskningen.
England och Wales hade störst inverkan på den minskande tendensen i EU-28 under den här perioden eftersom de hade den största minskningen av brott räknat i antalet anmälda fall, över 1,2 miljoner mindre 2012 jämfört med 2007. Bland de länder som inte är EU-medlemmar som ingår i tabell 1 ökade det totala antalet brott som anmälts av polisen i Turkiet med 96 % mellan 2007 och 2012.
Våldsbrott
Uppgifterna för våldsbrott omfattar våld mot person (t.ex. fysiskt våld), rån (stöld med våld eller under hot om våld) och sexualbrott (inklusive våldtäkt och sexuellt våld). Det är svårt att göra en detaljerad analys av denna våldstyp eftersom alla EU-länder inte använder standarddefinitionen. När det gäller Frankrikes uppgifter om våldsbrott undantas dessutom brott som anmälts av gendarmeriet 2012 (avbrott i tidsserien). Jämförelser med det totala antalet anmälda våldsbrott för referensåret 2011 skulle därför bli vilseledande.
Den allmänna tendensen för EU-28 visar dock en minskning på cirka 10 % i antalet anmälda våldsbrott mellan 2007 och 2012. Denna generella minskning påverkas starkt av uppgifterna från England och Wales, som registrerade en minskning på 166 000 våldsbrott mellan 2007 och 2012 (tabell 2). För de andra EU-länderna ser bilden enhetlig ut, med avsevärda ökningar mellan 2007 och 2012 i Luxemburg (38 %), Ungern (26 %) och Danmark (23 %), och stora minskningar i Litauen (–42 %), Kroatien (–33 %), Skottland (–32 %), Lettland och Slovakien (båda –30 %) samt Malta (–27 %).
Mord
Mord definieras som uppsåtligt dödande av en person, inklusive dråp, dödshjälp och barnamord. Dödsfall på grund av vårdslös körning, abort och självmord med bistånd räknas inte med. Mord anmäls relativt konsekvent och definitionerna varierar mindre mellan länderna än för andra brottstyper. De resultat som presenteras här gäller fullbordade mord, utom för Lettland, där uppgifterna även omfattar mordförsök. I vissa länder registrerar polisen alla dödsfall som inte omedelbart kan tillskrivas andra orsaker som mord. Denna brottsrubricering kan därför vara överrapporterad.
Antalet anmälda mord per land visas i tabell 3. Antalet mord per 100 000 invånare (se diagram 3) visar en sjunkande tendens vid en jämförelse mellan genomsnittet för 2007–2009 och 2010–2012. En minskning kan noteras för alla länder utom Grekland, Malta och Österrike. Trots att antalet mord minskat för de tre baltiska EU-länderna, förblev antalet mord per 100 000 invånare ändå högre i dessa länder än i de andra EU-länderna.
Rån
Rån är en särskild typ av våldsbrott, och definieras som stöld med våld eller under hot om våld. Rån omfattar rånöverfall (väskryckning) och stöld med våld. När det gäller Frankrikes uppgifter om rånbrott undantas brott som anmälts av gendarmeriet 2012 (avbrott i tidsserien). Jämförelser med det totala antalet anmälda rånbrott för referensåret 2011 skulle därför bli vilseledande.
För EU-28 som helhet förblev antalet rån förhållandevis stabilt, med en minskning på 4 % mellan 2007 och 2012. Trots den avsevärda minskningen av antalet anmälda rån i de baltiska länderna (i genomsnitt –46 % för perioden 2007–2012) och Skottland (–40 %), rapporterade dock ett fåtal länder mycket stora ökningar. Från 2007 till 2012 mer än fördubblades antalet rån i Cypern, Danmark och Grekland (se tabell 4).
Egendomsbrott
Egendomsbrott omfattar stöld eller förstörelse av egendom. Uppgifter för bostadsinbrott och stöld av motorfordon lämnas i tabellerna 5 och 6 och uppvisar annorlunda tendenser. När det gäller Frankrikes uppgifter om bostadsinbrott och stöld av motorfordon undantas brott som anmälts av gendarmeriet 2012 (avbrott i tidsserien). Jämförelser med det totala antalet anmälda bostadsinbrott och stöld av motorfordon för referensåret 2011 skulle därför bli vilseledande.
Bostadsinbrott definieras som att man tar sig in i en bostad med våld för att stjäla föremål. Mellan 2007 och 2012 ökade bostadsinbrotten med 14 % inom EU-28 som helhet (diagram 2). Bland de EU-länder som har en kontinuerlig tidsserie för denna period ökade antalet anmälda bostadsinbrott mest i Grekland (76 %), Spanien (74 %), Italien (42 %), Rumänien (41 %) och Kroatien (40 %). Däremot rapporterades stora minskningar av Litauen (–36 %) och Slovakien (–29 %) under den femårsperiod som omfattas av indexet i tabell 5. Observera att det finns ett avbrott i tidsserierna för Spanien, vilket delvis kan förklara den anmärkningsvärt stora ökningen.
Stöld av motorfordon omfattar stöld av bilar, motorcyklar, bussar och lastbilar samt bygg- och jordbruksfordon. Antalet stölder av motorfordon har minskat stadigt i EU under de senaste åren, delvis till följd av tekniska förbättringar av fordonens stöldskyddssystem. Antalet anmälda brott i denna kategori i EU-28 sjönk med 37 % mellan 2007 och 2012. Antalet motorfordonsstölder mer än halverades i England och Wales och även i Skottland (båda –53 %). I Grekland ökade däremot antalet motorfordonsstölder med 38 % mellan 2007 och 2012 (tabell 6).
Narkotikabrott
Narkotikahandel är en underkategori till den bredare kategorin narkotikabrott. Narkotikahandel omfattar olagligt innehav samt olaglig odling, produktion, försörjning, transport, import, export och finansiering av narkotikaverksamhet. När det gäller Frankrikes uppgifter om narkotikahandel undantas brott som anmälts av gendarmeriet 2012 (avbrott i tidsserien). Jämförelser med det totala antalet anmälda fall av narkotikahandel för referensåret 2011 skulle därför bli vilseledande.
Jämfört med de tendenser som registrerats för flera andra brottstyper visade antalet narkotikahandelsbrott en relativt liten minskning (–5 %) inom EU-28 mellan 2007 och 2012 (se diagram 2). En betydande minskning i narkotikahandeln registrerades i Skottland (–48 %) och Estland (–40 %) – se tabell 7 – medan mindre minskningar registrerades i några av de största EU-länderna, särskilt Tyskland (–26 %). En särskilt stor minskning registrerades i Ungern, vilket dock främst berodde på ett avbrott i tidsserierna. De flesta EU-länderna (18 EU-länder samt Nordirland och England och Wales) registrerade ökningar i det totala antalet narkotikahandelsbrott mellan 2007 och 2012. De största ökningarna förekom i Litauen och Sverige, där antalet narkotikahandelsbrott mer än fördubblades mellan 2007 och 2012. Bland de länder som inte är EU-medlemmar som ingår i tabell 7 mer än tredubblades antalet brott med anknytning till narkotikahandel i Turkiet mellan 2007 och 2012.
Antalet poliser förblev stabilt
Poliser omfattar kriminalpoliser, trafikpoliser, gränspoliser, gendarmerie, uniformerade poliser, storstadspoliser och närpoliser. Civil personal, tulltjänstemän, skattepoliser, militärpoliser, säkerhetspoliser, beredskapspoliser för specialuppdrag, polisaspiranter och poliser som tjänstgör i domstolar är undantagna. Det bör dock påpekas att denna definition varierar mellan de olika jurisdiktionerna.
Det totala antalet poliser i EU-28 har förblivit stabilt under de senaste åren. Förutom Nordirland och Bulgarien ökade antalet poliser i EU med 2,3 % under perioden 2007–2012 (se tabell 8). År 2012 hade Italien, Spanien och Tyskland flest poliser bland EU-länderna. Tillsammans stod de för 45 % av det totala antalet för EU.
I förhållande till befolkningsstorleken hade Cypern flest poliser under perioden 2010–2012 (631 per 100 000 invånare), medan Finland hade det minsta antalet poliser (151 per 100 000 invånare) – se diagram 4. Mellan 2007–2009 och 2010–2012 ökade antalet poliser i förhållande till befolkningsstorleken avsevärt i Ungern och Estland (även om det fanns avbrott i tidsserierna under denna period för båda länderna) samt i Belgien, Spanien och Grekland. Frankrike och Cypern registrerade däremot de största minskningarna i antalet poliser under samma period i förhållande till befolkningsstorleken.
Fängelsepopulationen ökar stadigt
Uppgifterna för fängelsepopulationen omfattar vuxna dömda fångar och dömda ungdomsfångar samt anhållna eller häktade personer i alla typer av fängelseanstalter. Icke-kriminella fångar som förvaras av administrativa skäl (t.ex. under utredning av invandringsstatus) är undantagna.
År 2012 fanns omkring 643 000 fångar i EU-28 (förutom Skottland) och mellan 2007 och 2012 ökade det totala antalet fångar i EU-28 (återigen förutom Skottland) med 7 % (se tabell 9). Under denna period ökade Maltas fängelsepopulation med drygt hälften (53 %), medan Italiens och Slovakiens fängelsepopulationer ökade med drygt en tredjedel (35 % respektive 34 %). Bland de länder som inte är EU-medlemmar som ingår i tabell 9 registrerades stora ökningar (i relativa termer) för Liechtenstein (97 %), Montenegro (51 %) och Turkiet (41 % mellan 2007 och 2011). Observera att det finns ett avbrott i tidsserierna som delvis kan förklara den stora ökningen i Montenegro.
En analys av antalet fångar i förhållande till den totala befolkningsstorleken presenteras i diagram 5 som ett genomsnitt för perioderna 2007–2009 och 2010–2012. De tre baltiska EU-länderna registrerade de största antalen fångar per invånare under båda dessa perioder. Lettlands tal förblev stabila mellan de två perioderna, Litauens tal ökade och Estlands tal minskade. Förutom Skottland var genomsnittet 128 fångar per 100 000 invånare för EU-28 under perioden 2010–2012, jämfört med 125 för perioden 2007–2009. De lägsta talen under perioden 2010–2012 registrerades i de nordiska EU-länderna och i Slovenien (mellan 60 och 72 fångar per 100 000 invånare).
Uppgifternas tillgänglighet och källor
Eurostat har offentliggjort statistik om brottslighet och straffrättskipning från 1950 och framåt för totalt antal anmälda brott, och från 1993 och framåt för ett antal specifika brott. Databasen innehåller också statistik om fängelsepopulationer från 1987 och framåt och antalet poliser från 1993 och framåt.
Talen för Förenade kungariket rapporteras separat för England och Wales, Skottland respektive Nordirland.
Som en allmän regel bör jämförelserna grundas på tendenser i stället för antal brott, under förutsättning att ländernas brottanmälningssystem förblir relativt konstanta över tiden. Det finns emellertid ett stort antal avbrott i tidsserierna och andra förändringar av metoder och definitioner.
Jämförelserna av kriminalstatistik mellan länderna kan påverkas av en rad faktorer, bland annat
- olika rättsliga och straffrättsliga system,
- mörkertal,
- skillnader i tidpunkten för anmälan av brott (till exempel när brottet anmäls till polisen, när en misstänkt identifieras osv.),
- skillnader i regler för hur multipla brott räknas,
- skillnader i den brottsförteckning som inbegrips i den totala brottsstatistiken.
Den information som presenteras här bör därför tolkas med viss försiktighet.
Statistiken över fängelsepopulationen kan också påverkas av en rad olika faktorer, bland annat
- antalet mål som behandlas av domstolarna,
- andelen personer som döms till skyddstillsyn,
- längden på straff,
- antal personer i häkte,
- det datum undersökningen genomfördes (särskilt vid amnesti eller villkorlig frigivning).
Fängelsepopulationen bör mätas som det sammanlagda antalet vuxna och ungdomar i fängelse (inklusive personer som sitter i häkte i väntan på rättegång) den 1 september varje år. Antalet omfattar interner vid kriminalvårdsanstalter, sluten ungdomsvård, behandlingshem för missbrukare samt rättspsykiatrisk vård eller annan rättsvård.
Arbete pågår för att förbättra jämförbarheten för kriminalstatistiken mellan EU-länderna. Arbetet för att utveckla ett mer jämförbart system för statistik över brott och straffrättskipning stakas ut i Europeiska kommissionens meddelande Mätning av brottslighet i EU: Statistisk handlingsplan 2011–2015’ (KOM(2011) 713 slutlig).
Sammanhang
Det gradvisa avskaffandet av gränskontroller inom EU har avsevärt underlättat EU-medborgarnas fria rörlighet, men har sannolikt också gjort det lättare för brottslingar att operera, särskilt med tanke på att de brottsbekämpande myndigheternas och straffrättssystemens jurisdiktioner vanligen begränsas till de nationella gränserna.
I och med antagandet av Amsterdamfördraget satte EU upp målet att inrätta ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Det målet vidareutvecklades genom Haagprogrammet 2004, där tio prioriterade områden fastställdes: förstärkande av de grundläggande rättigheterna och unionsmedborgarskapet, kampen mot terrorism, en balanserad strategi avseende migration, integrerad förvaltning av unionens yttre gränser, ett gemensamt asylsystem, maximering av invandringens positiva effekter, en rättvis balans mellan skydd av privatlivet och säkerhetsaspekter i samband med utbyte av information, utarbetande av en strategi för att bekämpa den organiserade brottsligheten, ett europeiskt område med verklig rättvisa, samt delat ansvar och solidaritet.
Ömsesidigt erkännande av beslut som fattats av nationella domstolar kommer dessutom att bli hörnstenen i polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet. Ett antal olika verktyg har tagits fram för att underlätta det praktiska samarbetet över gränserna.
Som ett led i arbetet med att samordna och utveckla statistik om brott och straffrättskipning har EU-länderna enats om åtgärder för att tillnärma definitionerna av brott och påföljder för vissa typer av lagöverträdelser.
Se även
- Crime trends in detail (på engelska)
- Government expenditure on public order and safety (på engelska)
- Social protection statistics (på engelska)
Ytterligare information från Eurostat
Publikationer
- Trends in crime and criminal justice, 2010 — Statistics in focus 18/2013 (på engelska)
- Trafficking in human beings — 2013 edition — Working Paper (på engelska)
- Money Laundering in Europe — 2013 edition — Working Paper (på engelska)
Databasen
- Brott och straffrätt (crim), se (på engelska):
- Antal brott som anmälts till polisen (crim_gen)
- Antal brott som anmälts till polisen – Nuts 3-regioner (crim_gen_reg)
- Antal brott som anmälts till polisen: dödligt våld i städer (crim_hom_city)
- Antal brott som anmälts till polisen: historiska uppgifter (totalt antal brott) 1950–2000 (crim_hist)
- Poliser (crim_plce)
- Fängelsepopulation (crim_pris)
- Fängelsepopulation: historiska uppgifter 1987–2000 (crim_pris_hist)
Särskild avdelning
- Brottslighet och straffrättskipning (på engelska)
Metodik / Metadata
- Brottslighet och straffrättskipning (ESMS-metadatafil – crim_esms) (på engelska)
Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)
Kriminalstatistik: tabeller och diagram (på engelska)
Övrig information
- Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (EUT C 53, 3.3.2005, s. 11).
- Kommissionens meddelande COM(2006) 437 slutlig: En övergripande och samordnad EU-strategi för mätning av brottslighet och straffrättskipning: EU:s handlingsplan 2006–2010.
- Stockholmsprogrammet — ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (EUT C 115, 4.5.2010, s. 1).
Externa länkar
- Europarådet (på engelska)
- European Sourcebook of Crime and Criminal Justice Statistics — fjärde utgåvan (på engelska)
- Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (på engelska)
- Europeiska jämställdhetsinstitutet (på engelska)
- Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (på engelska)
- FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå — Uppgifter och analys (på engelska)
Fotnoter
- ↑ Grekland, Cypern, Luxemburg, Island och Liechtenstein skiljer t.ex. inte mellan bostadsinbrott och andra inbrott (i affärer, garage etc.). Deras uppgifter kan därför inte jämföras direkt med uppgifter från andra länder, som endast räknar inbrott i bostäder.