Archive:Befolkningsförändringar på regional nivå
This Statistics Explained article is outdated and has been archived - for recent articles on population see here.
- Uppgifter från mars 2011. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen.
Källa: Eurostat (demo_r_d3dens)
I denna artikel beskrivs de regionala befolkningsförändringar som skett i Europeiska unionen (EU) till följd av naturlig befolkningsförändring eller migration. Migration är i dag den viktigaste faktorn. Den demografiska utvecklingen har en stor inverkan på samhällena i EU och medför stora utmaningar på alla politikområden. Det är därför viktigt för både politiska beslutsfattare och allmänheten att det finns detaljerad statistik.
Viktigaste statistiska resultaten
Källa: Eurostat (demo_r_gind3)
Källa: Eurostat (reg_gind3) och (demo_gind)
,_by_NUTS_3_regions,_2008.PNG)
Källa: Eurostat (reg_gind3) och (demo_gind)
Källa: Eurostat (demo_r_frate2)
Källa: Eurostat (demo_r_mlifexp)
Källa: Eurostat (demo_r_mlifexp)
Källa: Eurostat (demo_r_d2jan)
Befolkningsstorlek och befolkningstäthet
Den 1 januari 2009 fanns det sammanlagt 499,7 miljoner invånare i de 27 EU-länderna. Befolkningstätheten i EU-27 var 2008 cirka 116 invånare per km2.
Karta 1 visar befolkningstätheten 2008. Till de mest tätbefolkade regionerna hör vanligen den NUTS 3-region där landets huvudstad ligger, och i de flesta fall även regionerna i dess omedelbara närhet.
Den överlägset mest tätbefolkade NUTS 3-regionen var Paris (21 022 invånare per km2), följd av Inner London West (10 094) och Inner London East (9 049). Befolkningstätheten var över 5 000 per km2 i följande NUTS 3-regioner (i fallande ordning): Hauts-de-Seine (Frankrike), Bucureşti (Rumänien), Bruxelles-Capitale/Brussel-Hoofdstad (Belgien), Seine-Saint-Denis och Val-de-Marne (Frankrike), Melilla (Spanien) and Basel-Stadt (Schweiz).
Landsbyggd (Island) med 1,2 invånare per km2 var år 2008 den mest glesbefolkade statistiska regionen på nivå 3 inom det område som omfattas. Den mest glesbefolkade NUTS 3-regionen inom EU var Guyane (Frankrike) med 2,7 invånare per km2.
Befolkningsförändring 2008
Befolkningsförändringen under ett givet referensår anges som skillnaden mellan befolkningens storlek den 1 januari under referensåret och den 1 januari följande år. Befolkningens storlek ändras beroende på antalet födda och döda samt antalet inflyttade och utflyttade. Befolkningsförändringen består därför av två enskilda komponenter: naturlig förändring (skillnaden mellan antalet levande födda barn och döda) och ‘nettomigration och statistisk justering (se Uppgifternas tillgänglighet och källor).
Kartorna 2, 3 och 4 illustrerar befolkningsförändringen och de två komponenterna under 2008, efter NUTS 3-region. För jämförbarhetens skull redovisas befolkningsförändringen och de två komponenterna som obearbetade värden per 1 000 invånare, dvs. i förhållande till den genomsnittliga befolkningsstorleken i regionen (se Uppgifternas tillgänglighet och källor).
Kartorna visar hur befolkningen antingen ökat eller minskat i de olika regionerna (Karta 2) på grund av positiv eller negativ naturlig befolkningsförändring (Karta 3) och positiv eller negativ nettomigration och statistisk justering (Karta 4).
Den nuvarande demografiska situationen i EU-27 bekräftar att den obrutna tillväxten sedan 1960 fortsätter. Befolkningen i EU-27 ökade med 4,1 per 1 000 invånare 2008, beroende på en naturlig ökning (se Uppgifternas tillgänglighet och källor) på 1,2 per 1 000 invånare och nettomigration[1] på 2,9 per 1 000 invånare. Även om den sammantagna befolkningen i EU-27 ökade under 2008 var befolkningsförändringen ojämnt fördelad mellan EU-länderna. Under 2008 ökade befolkningen i 20 EU-länder medan den minskade i sju andra.
Befolkningen minskade i de flesta av de nordöstra och östra NUTS 3-regionerna, liksom i delar av de sydöstra regionerna. Under 2008 var befolkningsminskningen kraftigast i Bulgarien, Tyskland, Ungern, Rumänien, Polen, Estland, Lettland, Litauen och Kroatien. I de flesta av NUTS 3-regionerna i dessa länder minskade befolkningen snabbare än den ökade i de övriga regionerna. En befolkningsminskning noterades också i de norra delarna av Sverige, i den finska regionen Itä-Suomi (Östra Finland), i många regioner i Grekland och Portugal och i flera regioner i Turkiet. Å andra sidan ökade befolkningen i Cypern, Luxemburg och Malta samt i Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och, i större utsträckning, i Turkiet.
I så gott som alla västra och sydvästra regioner i EU ökade befolkningen under 2008. Detta var särskilt tydligt i Irland och i nästan alla regioner i Storbritannien, i Italien, Spanien, Frankrike, inklusive de utomeuropeiska departementen, och på de spanska och portugisiska öarna i Atlanten. Positiva befolkningsförändringar noterades även i Österrike, Schweiz, Belgien, Luxemburg och Nederländerna.
Den bild som framgår av karta 2 kan förtydligas med en analys av de två komponenterna i befolkningsförändringen, dvs. naturlig förändring och nettomigration[2].
Karta 3 visar att antalet döda var större än antalet födda i många av EU:s regioner under 2008. Följden av detta var en utbredd negativ naturlig befolkningsförändring som påverkar nästan hälften av regionerna i EU. En positiv naturlig befolkningsförändring konstateras i Irland, de centrala delarna av Storbritannien, de flesta regioner i Frankrike, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Island, Liechtenstein och Danmark och de flesta regioner i Norge. I alla dessa regioner var antalet levande födda barn större än antalet döda under 2008.
Antalet döda översteg antalet födda i de flesta regioner i Tyskland, i Ungern, Kroatien, Rumänien och Bulgarien samt i de baltiska medlemsstaterna i norr och Grekland och Italien i söder. I andra länder var utvecklingen jämnare som helhet betraktad.
En viktig orsak till att den naturliga befolkningsökningen mattats av är att invånarna i EU föder färre barn än tidigare. På aggregerad nivå har de summerade fruktsamhetstalen i de 27 nuvarande EU-länderna minskat från cirka 2,5 levande födda barn per kvinna i början av 1960-talet till 1,60 under 2006–2008 (för definitionen av summerade fruktsamhetstal, se Uppgifternas tillgänglighet och källor).
På nationell nivå var de summerade fruktsamhetstalen under 2006–2008 lägre än 1,5 barn per kvinna i 17 av de 27 medlemsländerna. I den utvecklade delen av världen anses i dag ett summerat fruktsamhetstal på ca 2,1 levande födda barn per kvinna utgöra den reproduktionsnivå som krävs för en stabil befolkningsstorlek på lång sikt, om det inte förekommer någon in- eller utvandring. Mellan 2006 och 2008 var reproduktionsnivån i praktiskt taget hela EU, EFTA och kandidatländerna, med undantag av Turkiet och Island, fortfarande betydligt lägre.
Karta 5 visar hur de summerade fruktsamhetstalen varierar i NUTS 2-regionerna. Bland de 317 NUTS 2-regioner som omfattas av denna analys varierade de summerade fruktsamhetstalen under 2006–2008 i genomsnitt från ett barn per kvinna i Asturias i Spanien till 3,7 barn i det franska utomeuropeiska departementet Guyane.
Den förväntade livslängden vid födseln har ökat med cirka tio år under de senaste 50 åren, tack vare bättre socioekonomiska och miljömässiga förhållanden och bättre hälso- och sjukvård.
Kartorna 6 och 7 ger en bild av kvinnors och mäns genomsnittliga förväntade livslängd vid födseln under 2006–2008 i NUTS 2-regionerna. Kartorna är direkt jämförbara eftersom de färger som används för att illustrera mäns och kvinnors förväntade livslängd är enhetliga.
I samtliga regioner lever kvinnorna längre än männen. I EU-27 var den förväntade livslängden vid födseln i genomsnitt 82,2 år för kvinnor och 76,1 år för män, dvs. en könsskillnad på 6,1 år.
De regionala uppgifterna visade på markanta skillnader mellan de lägsta och högsta värdena för kvinnor och män. De lägsta värdena var 76,0 år för kvinnor (regionerna Vest och Nord-Vest i Rumänien och regionerna Yugoiztochen och Severozapaden i Bulgarien) och 65,5 år för män (Litauen). Högst var den förväntade livslängden vid födseln i Ticino-regionen i Schweiz – 86,0 år för kvinnor och 80,2 år för män.
Av Karta 6 framgår att den förväntade livslängden vid födseln för män är 74 år eller mindre i huvudsak i den östra delen av de 27 EU-länderna, bl.a. samtliga regioner i de baltiska staterna, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, samt i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro och i ett fåtal regioner i Tjeckien, Portugal och Kroatien, medan värden högre än 80 år noterades på Åland (Finland) och i Ticino (Schweiz). Karta 7 visar den regionala fördelningen när det gäller förväntad livslängd vid födseln för kvinnor. Värden på 78 år eller mindre förekommer huvudsakligen i de östra delarna av Europa, bl.a. i alla regioner i Lettland, Litauen, Rumänien, Bulgarien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro och i de flesta regionerna i Ungern. Värden högre än 84 år noterades i ett stort antal regioner i Spanien, Frankrike och Italien, i regionen Salzburg i Österrike och i Schweiz och Liechtenstein.
Könsskillnaden var minst på Åland i Finland (3,4 år) och störst i Litauen (11,8 år).
Befolkningsförändringar beror inte bara på födelsetal och dödstal, utan också på nettomigration. Den demografiska utvecklingen i många EU-länder har nu nått en punkt där den naturliga befolkningsförändringen är nästan jämn eller negativ. Nettomigrationen får då en allt större betydelse för att befolkningen inte ska minska. Migration bidrar dessutom indirekt till naturlig tillväxt, eftersom migranterna ofta har barn. Migranter är i regel också yngre och har ännu inte uppnått den ålder då sannolikheten att dö är högre.
Karta 4 visar nettomigrationen (inklusive statistisk justering) under 2008 efter NUTS 3-region i alla 27 EU-länder, Eftaländerna och kandidatländerna.
I vissa regioner i EU har den negativa naturliga befolkningsförändringen motverkats av en positiv nettomigration. Detta är mest slående i regionerna Kerkyra och Ioannina i Grekland, i de norra och centrala regionerna i Italien och i Pest (Ungern), Pieriga (Lettland), La Palma (Spanien), Wiener Umland/Nordteil (Österrike) samt Landes (Frankrike). Den omvända situationen, där positiv naturlig befolkningsförändring motverkas av negativ nettomigration, är mycket sällsynt, men dock märkbar i regionerna Miasto Poznań och Miasto Kraków i Polen, Osttirol och Lungau i Österrike, Ardennes i Frankrike och Würzburg Landkreis och Mainz Kreisfreie Stadt i Tyskland.
Fyra gränsöverskridande regioner där fler människor flyttat ut än flyttat in (negativ nettomigration) är utmärkta på Karta 4:
- de nordiska länderna, bl.a. Island, de norra regionerna i Norge och Sverige och västra och östra regionerna i Finland;
- nordvästra och centrala Europa, bl.a. vissa regioner i Irland, Storbritannien, Nederländerna, de flesta regioner i Tyskland, de nordöstra regionerna i Frankrike och de södra regionerna i Österrike;
- Östeuropa, bl.a. de flesta regionerna i Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien;
- Sydeuropa, bl.a. de flesta regionerna i Portugal, några regioner i Spanien, södra Italien, Grekland och flera regioner i Kroatien.
Bland de franska utomeuropeiska departementen var nettomigrationen negativ i Guadeloupe och Martinique.
Det finns regioner där båda komponenterna i befolkningsförändringen (naturlig förändring och nettomigration) har utvecklats i samma riktning.
I Luxemburg, Malta, Cypern, Liechtenstein och Montenegro och i de flesta regionerna i Irland, Belgien, Nederländerna, Spanien, Slovenien och Norge var både den naturliga förändringen och nettomigrationen positiv, vilket ledde till en sammantagen befolkningsökning i dessa länder.
Däremot har de båda komponenterna i befolkningsförändringen utvecklats negativt i ett stort antal NUTS 3-regioner i Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Denna sammantagna nedgång ledde till att befolkningen minskade betydligt under 2008.
Analysen av nettomigrationen i de NUTS 3-regioner där landets huvudstad ligger[3] visar följande:
I 24 regioner ökade befolkningen tack vare en positiv naturlig förändring i förening med en starkt positiv nettomigration. Denna tendens är tydligast i huvudstadsregionerna i de nordiska länderna (Oslo i Norge, Höfudborgarsvædi i Island, Stockholms län i Sverige, Byen København i Danmark och Uusimaa (Nyland) i Finland), i Centraleuropa (Luxemburg, Arr. de Bruxelles-Capitale/Arr. van Brussel-Hoofdstad i Belgien, Osrednjeslovenska i Slovenien och Hlavní mesto Praha i Tjeckien) samt i regionen Madrid i Spanien.
I fyra regioner har den negativa naturliga förändringen motverkats av en positiv nettomigration, nämligen Budapest (Ungern), Sofia (stolitsa) (Bulgarien), Bucureşti (Rumänien) och Vilniaus apskritis (Litauen).
I de fem regionerna Inner London och Outer London (Storbritannien), Dublin (Irland), Paris (Frankrike) och Grande Lisboa (Portugal) var befolkningsförändringen positiv trots en negativ nettomigration.
I regionen Riga i Lettland noterades en minskning på grund av en negativ naturlig förändring som förvärrades av en negativ nettomigration.
Den åldrande befolkningen: situationen i dag
Den förväntade livslängden vid födseln har stigit betydligt och i jämn takt, och detta i kombination med låga fruktsamhetstal och det faktum att de stora årskullarna som föddes efter andra världskriget börjar gå i pension har lett till att befolkningen blivit allt äldre. Försörjningsbördan anger förhållandet mellan befolkningen i arbetsför ålder och äldre personer.
Karta 8 visar den försörjningsbörda som beräknats för NUTS 2-regioner i EU, Efta och kandidatländerna. I hela EU utgjorde befolkningen i åldern 65 år eller äldre 25,6 % i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder. I genomsnitt försörjde alltså 100 personer i arbetsför ålder 26 personer i åldern 65 år eller mer. I början av 2009 varierade försörjningsbördan från 5,4 % i regionen Van i Turkiet till 43,3 % i Liguria i Italien.
Försörjningsbördan var högre än 30 % i 68 regioner, främst i följande:
- de nordiska länderna, i vissa regioner i Sverige och Finland;
- nordvästra och centrala och östra Europa, bl.a. i vissa regioner i Storbritannien, Belgien, Tyskland och Bulgarien:
- Medelhavsområdet, bl.a. i vissa regioner i Frankrike, Spanien, Portugal, Italien och Grekland.
Slutsatser
I detta kapitel belyses valda drag i den regionala befolkningsutvecklingen i de 27 EU-länderna, Eftaländerna och kandidatländerna under perioden 1 januari 2006 till 1 januari 2009. I mån av möjlighet har grupper av regioner där samma fenomen har spridits över nationsgränserna kartlagts.
Även om befolkningen har minskat i flera regioner har den sammantagna befolkningen i samtliga EU-länder ökat med cirka 2 miljoner personer varje år under den undersökta perioden. Den viktigaste drivkraften för befolkningsökningen är nettomigrationen, som uppvägde den negativa naturliga befolkningsförändringen i många regioner.
Effekterna av de demografiska förändringarna inom EU kommer sannolikt att vara av stor betydelse under de kommande årtiondena. Genomgående låga födelsetal och högre förväntad livslängd vid födseln innebär en övergång till en mycket äldre befolkning, något som redan är uppenbart i flera regioner.
Uppgifternas tillgänglighet och källor
Källor: Eurostat – Befolkningsstatistik.
För ytterligare information se Eurostats webbplats och den information om befolkningsstatistik som finns där.
Sammanhang
Den demografiska utvecklingen har stor inverkan på samhällena i Europeiska unionen. Genomgående låga fruktsamhetstal, kombinerade med ökad livslängd och det faktum att den stora efterkrigsgenerationen närmar sig pensionsåldern, leder till att EU:s befolkning blir allt äldre. Antalet människor i arbetsför ålder minskar, medan antalet äldre ökar.
De sociala och ekonomiska förändringar som hänger samman med den åldrande befolkningen kommer sannolikt att få djupgående konsekvenser för EU, både på nationell och på regional nivå. Förändringarna sträcker sig över många olika politiska områden och inverkar på skolelever och studenter, hälso- och sjukvården, arbetskraftsdeltagandet, den sociala tryggheten och socialförsäkringsfrågor samt de offentliga finanserna mm.
Ytterligare information från Eurostat
Publikationer
- Eurostat regional yearbook 2011, kapitel 1
- European Regional and Urban Statistics - Reference guide 2008 (finns på engelska, franska och tyska)
- Regional population projections EUROPOP2008: Most EU regions face older population profile in 2030 - Statistics in Focus 1/2010
Viktigaste tabellerna
- Regional demographic statistics (t_reg_dem)
- Total average population, by NUTS 2 regions (tgs00001)
- Population density, by NUTS 2 regions (tgs00024)
Databasen
- Regional demographic statistics (reg_dem)
- Population and area (reg_dempoar)
- Population at 1st January by sex and age from 1990 onwards (demo_r_d2jan)
- Population at 1st January by sex and age (source: OECD) - in persons (demo_r_d2janoecd)
- Annual average population by sex (demo_r_d3avg)
- Area of the regions (demo_r_d3area)
- Area of the regions (source: OECD) (demo_r_d2aroecd)
- Population density (demo_r_d3dens)
- Population density (source: OECD) (demo_r_d2deoecd)
- Population by sex and age groups on 1 January - NUTS level 3 regions (demo_r_pjanaggr3)
- Demographic balance and crude rates - NUTS level 2 and 3 regions (demo_r_gind3)
- Population and area (reg_dempoar)
- Population change (reg_dempch)
- Births and deaths (demo_r_d3natmo)
- Births by age of the mother (demo_r_d2natag)
- Deaths by sex and age (demo_r_d2morag)
- Infant mortality (demo_r_d2infmo)
- Fertility rates by age - NUTS level 2 regions (demo_r_frate2)
- Population change (reg_dempch)
