Archive:Utbildningsstatistik på regional nivå

Uppgifter från februari 2012. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen..

Utbildning, Yrkesutbildning och livslångt lärande är mycket viktiga för Europeiska unionens (EU) ekonomiska och sociala strategier. I den här artikeln presenteras Eurostats regionala utbildningsstatistik och den innehåller information om inskrivning, utbildningsnivå och deltagande. Dessa indikatorer kan användas för att undersöka framstegen på regional nivå i fråga om en rad olika riktmärken. Utbildning är en av de fem centrala pelarna i EU:s tillväxtstrategi Europa 2020.

Karta 1: Andelen fyraåringar som går i förskola eller grundskola (ISCED 0 och 1), efter Nuts 2-region, 2010 (1)
(% av fyraåringarna)
Källa: Eurostat (educ_regind)

Karta 2: Andelen 17-åringar i alla utbildningsnivåer (ISCED 0–6), efter Nuts 2-region, 2010 (1)
(% av 17-åringarna)
Källa: Eurostat (educ_regind)

Karta 3: Elever som lämnar utbildningen i förtid, efter Nuts 1-region, 2010 (1)
(% av 18–24-åringarna)
Källa: Eurostat (edat_lfse_16)

Karta 4: Studenter inom utbildning på högskolenivå (ISCED 5 och 6), andel av befolkningen i åldern 20–24 år, efter Nuts 2-region, 2010 (1)
(%)
Källa: Eurostat (educ_regind)

Karta 5: Personer i åldern 30–34 år med högskoleutbildning (ISCED 5 och 6), efter Nuts 1-region, 2010 (1)
(% av 30–34-åringarna)
Källa: Eurostat (edat_lfse_12)

Karta 6: Personer i åldern 25–64 år med högskoleutbildning (ISCED 5 och 6), efter Nuts 2-region, 2010 (1)
(% av 25–64-åringarna)
Källa: Eurostat (edat_lfse_11)

Viktigaste statistiska resultaten

Siffrorna för EU-27 2009 visar att ungefär 93 miljoner studenter deltog i det ordinarie utbildningssystemet inom alla utbildningsnivåer, från grundskolan till forskarutbildning (exklusive förskoleutbildning). Ytterligare 14,6 miljoner elever deltog i förskoleutbildning i EU-27.

Fyraåringars deltagande i utbildning

Den lagstadgade åldern för skolstart varierar mellan medlemsstaterna. I Nordirland (Nutsregionen Northern Ireland i Förenade kungariket) börjar skolplikten vid fyra års ålder, medan den börjar mellan fem och sju års ålder i andra EU-regioner. Deltagande i förskoleutbildning är i allmänhet frivilligt i de flesta EU-medlemsstater.

I Europa 2020-strategin betonas att andelen små barn som deltar i förberedelser för den obligatoriska skolan bör öka. Ett av huvudmålen är att öka andelen barn som deltar i förskoleutbildning till minst 95 % fram till 2020.

Karta 1 visar att 90,5 % av fyraåringarna deltog i för- eller grundskoleutbildning i EU-27 som helhet 2009. Det fanns 48 regioner i EU som rapporterade att mer än 99 % av fyraåringarna deltog i för- eller grundskoleutbildning 2010. De flesta låg i Frankrike (18 Nuts 2-regioner), Spanien (11 regioner), Förenade kungariket (sju Nuts 1-regioner), Belgien (fem regioner) och Italien (fyra regioner), medan Nederländerna (nationell nivå) också låg över detta gränsvärde, liksom även en region i Danmark och en i Österrike. Fyraåringarnas deltagande i utbildning var i allmänhet stort i Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket (utom Skottland), samt i Island och Norge. I Grekland, Irland och de flesta regioner i Polen och Finland rapporterades däremot att mindre än 70 % av fyraåringarna deltog. Detta var också fallet i Schweiz, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och alla regioner i Turkiet.

Sjuttonåriga elever

Antalet sjuttonåriga elever som deltog i utbildning (alla nivåer) i EU-27 2009 var 5,2 miljoner, vilket motsvarar 88,3 % av alla sjuttonåringar. I 17-årsåldern måste ungdomar välja om de vill fortsätta studera, skaffa sig en yrkesutbildning eller söka arbete. Andelen sjuttonåringar som deltog i utbildning var mer än 80 % i det stora flertalet EU-regioner och i de icke-medlemsstater som visas i Karta 2. Detta betyder att många ungdomar i den här åldern av olika skäl stannade kvar i utbildningsväsendet även efter den obligatoriska skolåldern. Det fanns flera regioner där andelen sjuttonåringar som deltog i utbildning var högre än antalet sjuttonåringar bosatta i samma region. Detta kan bland annat bero på att studenter som är bosatta i en region korsar regionsgränser för att delta i utbildning i en annan region (eller ett annat land) som erbjuder en viss utbildning.

Det fanns 23 regioner i EU där mindre än fyra femtedelar av sjuttonåringarna stannade kvar i skolan 2010. Flera av dessa regioner låg i östra Europa, varav sju i Rumänien och två i Bulgarien. Relativt små andelar noterades också i öregionerna Illes Balears (Spanien), Malta och Açores (Portugal). Låga andelar registrerades också i fyra regioner i norra Italien (de autonoma provinserna Bolzano/Bozen och Trento, samt Lombardia och Valle d'Aosta/Vallée d'Aoste), och tre Nuts 1-regioner i Förenade kungariket (East Midlands, Yorkshire och Humber, samt Wales). Fyra länder hade en region där mindre än 80 % av sjuttonåringarna fortsatte sin utbildning: Province/Provincie Vlaams-Brabant i Belgien (2007), Strední Cechy i Tjeckien, Guyane i Frankrike och Niederösterreich i Österrike. Observera att vissa studenter som är bosatta i en viss region kan välja eller är tvungna att resa till en annan region (eller ett annat land, som för Malta) för att kunna fortsätta sin utbildning.

Elever som lämnar utbildningen i förtid

En indikator för andelen elever som lämnar utbildningen i förtid registrerar den andel av befolkningen i åldern 18–24 som bara har grundskoleutbildning och som inte deltar i någon vidareutbildning: Ungefär 14,1 % av 18–24-åringarna i EU-27 tillhörde den grupp som lämnat utbildningen i förtid 2010. En något större andel män lämnade utbildningen i förtid (16,0 %) jämfört med andelen kvinnor (12,1 %).

Karta 3 visar att andelen elever som lämnar utbildningen i förtid varierade kraftigt inom EU 2010. Det fanns 26 Nuts 1-regioner där högst 10 % av befolkningen i åldern 18–24 år lämnat utbildningen i förväg, vilket innebär att de redan har uppnått ett av målen för Europa 2020-strategin. Dessa regioner låg i 15 olika medlemsstater, däribland Tjeckien, Litauen, Luxemburg, Slovenien och Slovakien (som samtliga är en region på Nuts 1-nivå). Det största antalet regioner fanns i Polen (alla de sex polska regionerna), Tyskland (tre regioner) och Österrike (alla de tre österrikiska regionerna), Frankrike och Sverige (två regioner var). Den lägsta andelen elever som lämnade skolan i förtid registrerades i Region Poludniowy (Polen), på 3,8 %.

I 14 Nuts 1-regioner motsvarade andelen elever som lämnade skolan i förtid nästan 20 % av befolkningen i åldern 18–24 år. Dessa regioner var spridda över sex olika medlemsstater och återfanns främst i södra Europa, med sex av de sju spanska regionerna, alla tre regioner i Portugal, två i södra Italien och en vardera i Grekland, Malta (hela landet på Nuts 1-nivå) och Rumänien. De högsta andelarna elever som lämnade skolan i förtid noterades i tre öregioner, nämligen de portugisiska öregionerna Açores och Madeira, samt Malta. Observera att ungdomar som officiellt är bosatta på sina föräldrars adress på någon av dessa öar kan delta i en utbildning på fastlandet eller i ett annat land, vilket betyder att indikatorn måste tolkas med viss försiktighet när ett stort antal studenter lämnar en region för att studera på annan ort.

Studenter i högskoleutbildning

Med högskoleutbildning avses den utbildningsnivå som erbjuds av universitet, yrkeshögskolor, tekniska institut och andra institutioner som ger akademisk examen eller kompetensbevis. År 2009 (läsåret 2008/2009) deltog 19,5 miljoner studenter i högskoleutbildning i EU-27, vilket motsvarar 61,3 % av alla personer i åldern 20–24.

Karta 4 visar antalet studenter som deltog i högskoleutbildning i varje region i förhållande till antalet invånare i åldern 20–24 i den regionen. Detta ger en bild av hur attraktiv regionen är för högskolestudenter. Observera att det är möjligt att vissa studenter inte var bosatta i den region där de studerade. Därför finns det vissa regioner med mycket höga värden (särskilt dem med mer än 100 %) eftersom de har stora universitet eller andra högre utbildningsanstalter och dessa höga nivåer beror på att de lockar stora mängder studenter från andra regioner. Observera också att i och med arbetet för att ge alla i samhället tillgång till utbildning och lärande, blir det alltfler studenter på högskolenivå som faller utanför den traditionella åldersgruppen på 20–24 år (som används som nämnare för denna kvot).

Tio av de 15 regioner som rapporterade fler studenter i högskoleutbildning än invånare i åldern 20–24 år var huvudstadsregioner: Bucuresti – Ilfov (Rumänien), Praha (Tjeckien), Bratislavský kraj (Slovakien), Wien (Österrike), Zahodna Slovenija (Slovenien), Région de Bruxelles-Capitale/Brussels Hoofdstedelijk Gewest (Belgien, uppgifter för 2008), Mazowieckie (Polen), Attiki (Grekland), Közép-Magyarország (Ungern) och Lisboa (Portugal). En av de resterande fem regionerna med fler studenter i högskoleutbildning än invånare i åldern 20–24 låg i Belgien och de andra fyra låg i Grekland. I de fyra grekiska regionerna var kvoten mellan studenter i högskoleutbildning och invånare i åldern 20–24 högre än i huvudstadsregionen Attiki. Huvudstadsregionerna hade högst koncentration av studenter i högskoleutbildning i Bulgarien, Danmark, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Finland och Förenade kungariket, även om kvoterna i dessa fall låg under 100 %. Tyskland var den enda stora medlemsstaten som utgjorde ett undantag från denna regel. Där återfanns den högsta koncentrationen av högskolestudenter i Hamburg (75,6 %) och Bremen (74,1 %) i motsats till Berlin (67,3 %). I Nederländerna hade Groningen (89,8 %) den högsta koncentrationen av studenter på högskolenivå, medan Övre Norrland (97,5 %) hade den högsta koncentrationen i Sverige.

Högskoleutbildning

I kartorna 5 och 6 visas två andra indikatorer för högskoleutbildning. Den första visar utbildningsnivån hos en förhållandevis ung åldersgrupp – 30–34 år, vilket ger en indikation på den senaste utvecklingen för högskoleutbildningen. Den andra indikatorn gäller personer i åldern 25–64 år och ger information om hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som har slutfört en högskoleutbildning.

För EU-27 som helhet hade lite drygt en tredjedel (33,6 %) av 30–34-åringarna slutfört en högskoleutbildning 2010. Dessa siffror stöder antagandet att den andel av EU:s befolkning som har studerat på högre nivå har ökat. Denna utveckling är förenlig med ett av målen för Europa 2020, nämligen att minst 40 % av invånarna i åldern 30–34 ska ha genomgått högskoleutbildning 2020.

Karta 5 visar att det fanns 28 regioner i medlemsstaterna 2010 (av 91 regioner på Nuts 1-nivå som uppgifter finns tillgängliga för) som rapporterade att mer än fyra av tio personer i åldern 30–34 år hade genomgått en högskoleutbildning. Kvoter på mer än 40 % registrerades också i Norge, Schweiz och Island. Å andra sidan fanns det nio regioner där mindre än en av fem i åldern 30–34 hade högskoleutbildning. Tre av dessa nio regioner låg i Rumänien, däribland den region som hade lägst andel – Macroregiunea doi (14,3 %) – och ytterligare tre låg i Italien, medan Grekland, Tyskland och Ungern hade en sådan region vardera. Bland kandidatländerna rapporterade alla turkiska regioner utom en (Bati Anadolu) en andel på mindre än 20 %.

Eftersom de flesta i åldern 30–34 fullföljer sin högskoleutbildning innan de fyller 30 kan denna indikator användas för att bedöma regioners attraktionsförmåga i fråga om anställningsmöjligheter för dem som tagit examen. Mer än hälften av 30–34-åringarna i London (Förenade kungariket), Noreste och Comunidad de Madrid (båda i Spanien) och Île de France (Frankrike) hade slutfört en högskoleutbildning.

Karta 6 visar den andel av befolkningen i åldern 25–64 år som fullföljt en universitetsutbildning eller motsvarande utbildning (på högskolenivå). Den demografiska profilen i en region påverkar detta mått till viss del eftersom yngre generationer tenderar att ha högre utbildningsnivå än äldre. År 2010 hade ett genomsnitt på 25,9 % av befolkningen i arbetsför ålder (25–64 år) i EU-27 en högskoleutbildning.

I 14 Nuts 2-regioner (av sammanlagt 266 regioner) i EU hade mer än 40 % av befolkningen i åldern 25–64 fullföljt en högskoleutbildning. Fem av dessa regioner låg i Förenade kungariket (fyra i eller omkring London och den femte i North Eastern Scotland, som bidrar till olje- och gasutvinningen i Nordsjön), tre låg i Belgien (i och omkring den belgiska huvudstaden), medan de övriga var huvudstadsregionerna i Danmark, Sverige, Finland och Spanien samt País Vasco (Spanien) och Utrecht (Nederländerna). Bland icke-medlemsstaterna rapporterade Oslo (Norge) och Zürich (Schweiz) också att en andel på mer än 40 % av invånarna i åldern 25–64 hade fullföljt en högskoleutbildning.

Längst ner på listan låg 36 regioner som rapporterade att högst 15 % av deras invånare i åldern 25–64 hade fullföljt en högskoleutbildning. Av dessa regioner låg tolv i Italien (lite drygt hälften av alla italienska regioner), sju i Rumänien (alla utom huvudstadsregionen Bucuresti – Ilfov), sex i Portugal (alla utom huvudstadsregionen Lisboa), fyra i Tjeckien, två regioner vardera i Grekland och Slovakien, och en region vardera i Ungern och Österrike. Även Malta (som utgörs av endast en Nuts 2-region) rapporterade en andel på mindre än 15 %. Om man tittar närmare på varje enskilt land var de regioner som hade den lägsta andelen invånare i arbetsför ålder med högskoleutbildning ofta koncentrerade till landsbygdsområden eller avlägset belägna områden – till exempel öregionen Açores (Portugal) eller Valle d’osta/Vallée d’Aoste (Italien).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Eftersom utbildningssystemens struktur varierar mellan länderna krävs det en ram för att samla in, sammanställa och redovisa regional, nationell och internationell utbildningsstatistik och indikatorer för att det ska gå att göra jämförelser. Den internationella standarden för klassificering av enskilda utbildningar (ISCED) utgör grunden för insamling av uppgifter inom utbildningsområdet. Den aktuella versionen av standarden infördes 1997 (ISCED-97) och innebär att alla utbildningsprogram klassificeras efter område och nivå. ISCED-97 innehåller standardiserade begrepp, definitioner och klassifikationer. En fullständig beskrivning finns på Unescos statistikinstituts webbplats.

Eurostat sammanställer utbildningsstatistik på europeisk nivå inom ramen för en gemensam (UOE) datainsamling som omfattar Unescos institut för statistik (Unesco-UIS) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

Ålder är i allmänhet det enda kriteriet för att få delta i obligatorisk grundskoleutbildning. Den obligatoriska skolgången inleds vid fem eller sex års ålder i de flesta medlemsstater, men i Bulgarien, de baltiska medlemsstaterna, Finland och Sverige börjar skolplikten vid sju års ålder och i Nordirland (Nutsregionen Northern Ireland i Förenade kungariket) börjar den vid fyra års ålder. Skolgången är i allmänhet obligatorisk fram till och med högstadiet, men i vissa länder är även gymnasiet obligatoriskt. Den obligatoriska skolgången är i genomsnitt nio eller tio år i de flesta EU-medlemsstater – längst i Ungern, Nederländerna och Förenade kungariket. Som 17-åringar måste många ungdomar välja om de vill fortsätta studera, skaffa sig en yrkesutbildning eller söka arbete.

Gymnasieutbildningen inleds oftast efter avslutad grundskoleutbildning och kräver normalt minst nio års heltidsstudier (från lågstadiet och uppåt) för behörighet. Gymnasieutbildningen omfattar utbildningsprogram som brukar ge högskolebehörighet. Yrkesinriktade gymnasieprogram är främst utformade för att ge eleverna kontakt med arbetslivet och förbereda dem för fortsatt yrkesinriktad och teknisk utbildning. Eleverna börjar oftast i gymnasiet vid 15–17 års ålder och går ut gymnasiet två till fyra år senare. Elevernas ålder när de börjar/slutar gymnasiet beror på det nationella utbildningssystemets utformning. För att vara behörig till högskolestudier krävs vanligtvis att man har fullföljt en gymnasieutbildning med godkända betyg och/eller gått ett eftergymnasialt program som inte är på högskolenivå.

Statistiken över deltagande i utbildning omfattar deltagande i alla formella utbildningsprogram och alla vuxenutbildningsprogram med ett innehåll som liknar de formella utbildningsprogrammen eller ger liknande behörighet. Lärlingsprogram ingår också, utom de program som är helt och hållet arbetsbaserade och som inte övervakas av någon formell utbildningsmyndighet.

Indikatorn för elever som lämnar utbildningen i förtid visar andelen personer i åldern 18–24 år som högst har grundskoleutbildning (ISCED 0, 1, 2 eller 3c) och som inte deltar i någon vidareutbildning.

Utbildningsnivå definieras som den andel av befolkningen i en viss åldersgrupp (utom dem som inte besvarat frågan om högsta utbildnings- eller yrkesutbildningsnivå) som har uppnått en viss utbildningsnivå.

Observera att kartorna 2 och 4 omfattar två separata begrepp, nämligen en täljare som baseras på en räkning av inskrivna elever enligt den utbildningsanstalt där de är inskrivna och en nämnare som baseras på befolkningsstatistik som bygger på bosättning. Studieregionen är alltså inte alltid densamma som bosättningsregionen. Dessutom kan antalet elever omfatta personer som inte är folkbokförda (till exempel tillfälliga utländska studenter). Därför kan en region få kvoter som överskrider 100 % av befolkningen för en viss utbildningsnivå (detta gäller framför allt högre utbildningar, där det blir vanligare med rörliga studenter).

Sammanhang

Mångfald av nationella utbildningssystem

I februari 2011 antog Europeiska kommissionen ett meddelande med titeln ‘Förskola – en bättre grund för framtiden’ (KOM(2011) 66). Där konstateras att det är i förskolan som grunden läggs för barns lärande under resten av livet, deras integration i samhället, deras personliga utveckling och inte minst deras anställbarhet, och att förskolan framför allt kan hjälpa barn från en mindre gynnad bakgrund att komma bort från fattigdom och familjeproblem.

De flesta européer går betydligt längre i skolan än vad den lagstadgade skolplikten kräver. Detta återspeglar valet att delta i högre utbildning och även det ökade deltagandet i förskoleutbildning och att fler människor deltar i initiativ för livslångt lärande, till exempel att vuxna sätter sig på skolbänken igen – ofta för att omskola eller vidareutbilda sig för att byta yrkesinriktning.

Utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande i allmänhet har avgörande betydelse både ekonomiskt och socialt. De möjligheter som EU ger invånarna att studera och arbeta i andra länder ger ett viktigt bidrag till förståelse för andra kulturer, personlig utveckling och förverkligande av EU:s fulla ekonomiska potential. Varje år deltar mer än en miljon EU-invånare i alla åldrar i EU-finansierade program för utbildning, yrkesutbildning och förstärkt medborgarskap.

Utbildning 2020

Trots detta lämnar ett av sju barn sin utbildning i förtid och detta kan påverka de enskilda personerna, samhället och ekonomin. I januari 2011 antog Europeiska kommissionen ett meddelande med titeln‘Insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid: ett viktigt bidrag till strategin Europa 2020’ (KOM(2011) 18). Där beskrivs orsakerna till att elever lämnar utbildningen i förtid och det ges en översikt över pågående och planerade åtgärder för att lösa detta problem i EU.

Det politiska samarbetet inom EU har förstärkts genom 2010 års arbetsprogram för utbildning, som sammanförde tidigare åtgärder inom utbildningsområdet. Detta program följs upp genom En uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning (även kallad Utbildning 2020) som rådet antog i maj 2009. Där fastställs ett antal riktmärken som ska nås fram till 2020:

Minst 95 % av alla barn från fyra år och upp till den lagstadgade skolåldern för obligatorisk grundskola bör gå i förskola.
Andelen 15-åringar med svaga grundläggande färdigheter (dvs. läsning, matematik och naturvetenskap) bör utgöra mindre än 15 %.
Andelen elever som lämnar skolan i förtid bör vara mindre än 10 %.
Andelen 30–34-åringar med högre utbildning bör vara minst 40 %.
I genomsnitt bör minst 15 % av alla vuxna i åldern 25–64 delta i livslångt lärande.

Indikatorn för elever som lämnar skolan i förtid har antagits som en av indikatorerna på hållbar utveckling inom ramen för temat social integrering. Elever som lämnar skolan i förtid och en indikator på högre utbildning är också huvudindikatorer för Europa 2020-strategin. De valdes för att göra det lättare att övervaka framstegen mot en smartare, kunskapsbaserad, miljövänligare ekonomi som leder till hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. I flaggskeppsinitiativet ‘Unga på väg’ beskriver Europeiska kommissionen sina förslag på hur EU ska kunna nå sina utbildnings- och sysselsättningsmål för Europa 2020 såväl nationellt som för hela EU.