Archive:Internationell handel med varor

Uppgifter från juli 2012. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen.

Diagram 1: Största handelspartner, internationell handel, 2011
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (ext_lt_introle) och (ext_lt_intercc)

Tabell 1: Största handelspartner, utrikeshandel, 2001, 2006 och 2011
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (ext_lt_introle) och (ext_lt_intercc)

Diagram 2: EU:s andelar av världens exportmarknad, 2010
(andel i % av världsexporten) – Källa: Eurostat (ext_lt_introle)

Diagram 3: EU:s andelar av världens importmarknad, 2010
(andel i % av världsimporten) – Källa: Eurostat (ext_lt_introle)

Diagram 4: Den internationella handelns utveckling, EU-27, 2001–2011 (1)
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (ext_lt_intertrd)

Tabell 2: Internationell handel, 2010–2011
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (tet00002), (tet00018), (ext_lt_intercc) och (ext_lt_introle)

Tabell 3: Utrikeshandel, EU-27, 2011 – Källa: Eurostat (tet00038)

Tabell 4: Handel inom EU-27, 2010 och 2011
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (tet00039)

Diagram 5: Handel inom och utanför EU-27, 2011
(import plus export, andel i % av den sammanlagda handeln) – Källa: Eurostat (ext_lt_intratrd)

Diagram 6: Största handelspartner, export, EU-27, 2011
(andel i % av exporten till länder utanför EU-27) – Källa: Eurostat (tet00040)

Diagram 7: Största handelspartner, import, EU-27, 2011
(andel i % av importen från länder utanför EU-27) – Källa: Eurostat (tet00040)

Tabell 5: Handel med länder utanför EU-27, efter största handelspartner, EU-27, 2001–2011 (1)
(1 000 miljoner euro) – Källa: Eurostat (tet00040)

Tabell 6: Handel med länder utanför EU-27, efter viktigaste produkter, EU-27, 2006, 2010 och 2011 – Källa: Eurostat (tet00061)

Diagram 8: Viktigaste exportvaror, EU-27, 2006 och 2011
(andel i % av exporten till länder utanför EU-27) – Källa: Eurostat (tet00061)

Diagram 9: Viktigaste importvaror, EU-27, 2006 och 2011
(andel i % av importen från länder utanför EU-27) – Källa: Eurostat (tet00061)

I denna artikel diskuteras utvecklingen av Europeiska unionens (EU) internationella handel med varor, bland annat EU:s andel av import- och exportmarknaderna i världen, handeln inom EU, EU:s största handelspartner och de största produktkategorierna i handeln.

EU-27 står för ungefär en sjättedel av världshandeln med varor. Värdet på den internationella varuhandeln är ungefär tre gånger större än den internationella handeln med tjänster, eftersom det är svårare att bedriva handel med tjänster över gränserna.

De viktigaste statistiska resultaten

EU:s utrikeshandel

De 27 EU-ländernas sammanlagda internationella varuhandel med omvärlden (summan av importen och exporten till och från länder utanför EU) uppskattades till 3 267 467 miljoner euro in 2011 – se diagram 1. Det innebär att de 27 EU-ländernas handel nådde rekordnivåer för både export och import. Jämfört med föregående år ökade den sammanlagda handeln med varor för EU-27 med 379 939 miljoner euro 2011.

Efter en kraftig minskning av både exporten och importen under 2009 ökade EU-27:s export till rekordsiffran 1 553 923 miljoner euro 2011, en ökning på 14,5 % jämfört med föregående år. Ökningen berodde främst på ökad export av maskiner och transportutrustning samt andra tillverkade varor. Importen av varor ökade med 11,9 % till ett värde av 1 713 544 miljoner euro. De importvaror som ökade mest var mineraliska bränslen, smörjmedelsprodukter och råvaror.

Tyskland var fortfarande den absolut största utrikeshandelsaktören under 2011. Landet stod för 27,7 % av de 27 EU-ländernas varuexport till länder utanför EU och för nästan en femtedel (19,2 %) av importen till EU-27 – se tabell 3. De tre största varuexportörerna därefter var desamma som 2010: Storbritannien (11,5 %), Frankrike (10,7 %) och Italien (10,6 %). De var också de enda andra EU-länder som stod för en tvåsiffrig andel av exporten från EU-27. Storbritannien (14,5 %), Nederländerna (13,4 %) och Italien (10,9 %) kom efter Tyskland som de största importörerna av varor från länder utanför EU. Nederländernas förhållandevis stora andel kan åtminstone delvis förklaras av den stora mängd varor som förs in till EU via Rotterdam – EU:s största kusthamn. Störst överskott i utrikeshandeln bland de 27 EU-länderna hade Tyskland, till ett värde av 102 217 miljoner euro, följt av Irland (23 649 miljoner euro) och Sverige (18 839 miljoner euro).

Handel inom EU

Handeln med varor mellan EU-länderna (handeln inom EU) värderades – mätt i avsända varor – till 2 804 131 miljoner euro 2011 – se tabell 4. Detta var nästan dubbelt så mycket som värdet av exporten från EU-27 till länder utanför EU (EU:s utrikeshandel). Betydelsen av EU:s inre marknad framgår bland annat av att handeln med varor inom EU var större än EU:s utrikeshandel i alla medlemsländer utom Storbritannien (se diagram 5). Den andel som handeln med länder inom respektive utanför EU utgjorde av den totala varuhandeln varierade betydligt mellan EU-länderna, vilket i viss utsträckning avspeglar historiska band och geografiskt läge. Den högsta andelen handel med länder inom EU (omkring 80 %) registrerades för Luxemburg, Tjeckien och Slovakien, medan Greklands andel minskade till 51,2 % och Storbritanniens motsvarade 49,4 %.

Handeln inom EU-27 – mätt i avsända varor – ökade med 10,4 % i hela EU-27 mellan 2010 och 2011, vilket var mindre än ökningen för exporten till länder utanför EU (som ökade med 14,5 %). Om man ser på införsel och avsända varor sammantaget skedde den största ökningen i handeln inom EU mellan 2010 och 2011 i Estland (33,5 %), Lettland (32,3 %), Litauen (28,2 %) och Bulgarien (27,7 %), medan Grekland (−2,4 %) och Cypern (−0,3 %) var de enda medlemsländer där handeln minskade.

Analys av största handelspartner

Mellan 2010 och 2011 ökade de 27 EU-ländernas varuexport till alla stora handelspartner. Den största tillväxten registrerades för export till Schweiz och Ryssland (en ökning med 26,2 % respektive 25,9 %), medan exporten till USA ökade något långsammare (en ökning med 7,6 %) – se tabell 5. Under 2011 var USA fortfarande det land som importerade mest varor från EU-27 2011 (se diagram 6), även om andelen av EU-ländernas export till USA minskade från 27,8 % av den totala exporten 2001 till 16,8 % 2011. Sett ur värdesynpunkt exporterade EU-27 främst maskiner och transportutrustning till USA under 2011. Samma produktgrupp var också den största kategorin för export till Kina, som var den tredje största destinationsmarknaden för EU-27:s varuexport 2011 (8,8 % av EU-27:s sammanlagda export), strax efter Schweiz (9,0 %).

Mellan 2010 och 2011 ökade de 27 EU-ländernas import av varor från alla stora handelspartner utom Sydkorea. Importen från Sydkorea minskade med 8,4 %. Kina dominerade fortfarande varuimporten till de 27 EU-länderna 2011, även om ökningen på 3,5 % av importen från Kina mellan 2010 och 2011 var den lägsta på tio år, bortsett från en minskning 2009 under den finansiella och ekonomiska krisen. Importen till EU-27 från Ryssland ökade med 24,4 % och Ryssland ersatte därmed USA som näst största leverantör av varor till EU-27 under 2011. Importen från Ryssland dominerades av en ökning med 31,6 % av importen av mineraliska bränslen och smörjmedelsprodukter, som utgjorde fyra femtedelar (78,9 %) av EU-27:s totala import från Ryssland 2011.

Analys av de viktigaste produktgrupperna

De 27 EU-ländernas export av alla stora produktgrupper ökade kraftigt 2011. Mest ökade exporten av mineraliska bränslen och smörjmedelsprodukter från EU-27 under 2011 och nådde ett rekordhögt värde på cirka 100 000 miljoner euro.

Även importen av alla stora produktgrupper ökade mellan 2010 och 2011, utom för maskiner och transportutrustning där importen var i stort sett oförändrad för EU-27. Det betyder att mineraliska bränslen och smörjmedelsprodukter blev den produktgrupp som hade högst importvärde, efter en kraftig ökning (med 27,5 % 2011) av importen av mineraliska bränslen och smörjmedelsprodukter till EU-27. Nästan en tredjedel (32,3 %) av EU-27:s import av mineraliska bränslen och smörjmedelsprodukter 2011 kom från Ryssland, följt av Norge (12,3 %) och Algeriet (5,5 %).

EU-27:s handelsunderskott på 159 622 miljoner euro 2011 berodde på ett stort underskott av mineraliska bränslen och smörjmedelsprodukter, som uppgick till 388 594 miljarder euro. Detta uppvägdes av ett handelsöverskott på 208 657 miljoner euro för maskiner och transportutrustning, och 99 869 miljoner euro för kemiska och relaterade produkter.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Statistiken om internationell handel med varor mäter värdet och kvantiteten av handeln med varor mellan EU:s medlemsländer (handel inom EU) och handeln med varor mellan EU-länderna och länder utanför EU (utrikeshandel). Denna statistik är den officiella informationskällan om import, export och handelsbalans inom EU som helhet, de individuella medlemsländerna ocheuroområdet.

Statistiken tas fram för varje uppgiftslämnande land i förhållande till varje partnerland för ett antal olika produktklassificeringar. En av de vanligaste klassificeringarna är Förenta nationernas (FN) Standard international trade classification (SITC Rev. 4), som gör det möjligt att jämföra statistik om internationell handel på världsnivå.

När det gäller statistiken om EU:s utrikeshandel behandlas EU-27 som en helhet. Uppgifterna om exporten gäller med andra ord samtliga 27 EU-länders export till resten av världen, medan uppgifterna om EU:s import gäller importen från resten av världen (länder som inte är EU-medlemmar) till EU. De uppgifter som redovisas för individuella EU-länders internationella handelsflöden presenteras vanligen som världshandelsflöden (som både omfattar handelspartner inom och utanför EU).

EU:s utrikeshandelsflöden definieras på följande sätt:

Import är varor som anländer till EU:s statistiska territorium från ett land utanför EU och som hänförs till tullförfarandet för att övergå till fri omsättning (i regel varor avsedda för förbrukning), aktiv förädling eller ett förfarande för bearbetning under tullkontroll (varor för bearbetning eller behandling), antingen omedelbart eller efter en tid i tullagret.
Export är varor som lämnar EU:s statistiska territorium och skickas till ett land utanför EU efter att ha hänförts till tullförfarandet för export (slutgiltig export), passiv förädling eller återexport efter antingen aktiv förädling eller bearbetning under tullkontroll.

Statistiken om handeln med länder utanför EU omfattar inte varor i transit eller varor som hänförs till ett tullförfarande för frilager eller tillfällig införsel (för mässor, utställningar, tester etc.) och inte heller återexport efter införsel enligt något av dessa förfaranden.

Statistik om handeln mellan EU-länderna (handel inom EU) omfattar införsel och avsändande av varor som registreras av varje EU-land. Införsel och avsändning definieras på följande sätt:

Mottagna varor är varor som befinner sig i fri omsättning inom EU och som förs in till ett visst EU-lands statistiska territorium.
Avsända varor är varor som befinner sig i fri omsättning inom EU och som lämnar ett visst EU-lands statistiska territorium för att föras in i ett annat EU-land.

Tullregister är den traditionella källan för statistiken om varuhandel. När den inre marknaden inrättades den 1 januari 1993 avskaffades tullformaliteterna mellan medlemsländerna. Det blev då nödvändigt att inrätta ett nytt datainsamlingssystem, Intrastat, som grund för statistiken om handel inom EU. I Intrastatsystemet samlas statistiska uppgifter in direkt från handelsaktörerna – som är skyldiga att skicka in månatliga deklarationer till sin nationella statistikmyndighet.

De statistiska värdena för EU:s utrikes- och inrikeshandel registreras som varornas värde fritt ombord (FOB) för exporterade/avsända varor och deras cif-värde (fri kostnad, försäkring och frakt) för importerade/mottagna varor. De värden som redovisas för exporterade/avsända varor omfattar endast merkostnader (frakt och försäkring) för transporten inom territoriet för det EU-land som varorna exporteras/avsänds från. För importerade/mottagna varor avser kostnaderna transporten utanför territoriet för det EU-land som varorna importeras/införs till.

Sammanhang

Statistik om internationell handel med varor används ofta av beslutsfattare på internationell nivå, EU-nivå och nationell nivå. Företag kan använda statistik om internationell varuhandel för marknadsundersökningar och beslut om kommersiella strategier. EU-institutionerna använder också statistik om internationell handel som underlag för multilaterala och bilaterala handelsförhandlingar, vid utformningen och genomförandet av antidumpningspolitik, inom den makroekonomiska och monetära politiken och för att bedöma den inre marknadens utveckling eller EU-ekonomiernas integration.

Ökad handel bidrar till ekonomisk tillväxt. EU har en gemensam handelspolitik, där Europeiska kommissionen förhandlar om handelsavtal och företräder EU:s intressen för de 27 medlemsländernas räkning. Europeiska kommissionen konsulterar medlemsländerna genom en rådgivande kommitté, där man diskuterar alla handelspolitiska frågor som berör EU, inklusive multilaterala, bilaterala och unilaterala instrument. Handelspolitiken är en exklusiv behörighet för EU, vilket innebär att det bara är EU, och inte de individuella medlemsländerna, som kan lagstifta om handelsfrågor och ingå internationella handelsavtal. Denna befogenhet sträcker sig längre än till varuhandeln, och omfattar även handel med tjänster, immateriell äganderätt och utländska direktinvesteringar.

På global nivå behandlas multilaterala handelsfrågor inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). WTO har 157 medlemsländer (augusti 2012), och flera kandidatländer är i färd med att ansluta sig. WTO fastställer de globala handelsreglerna, fungerar som ett forum för handelsförhandlingar och har en mekanism för att lösa tvister mellan medlemmarna. Europeiska kommissionen förhandlar med sina WTO-partner och deltog i WTO:s senaste multilaterala handelsförhandlingsrunda, den så kallade Doharundan (DDA). Doharundan misslyckades emellertid med att hålla den tidsfrist som satts för avslutningen av förhandlingarna 2005. Man misslyckades på nytt 2006, och förhandlingarna bröt slutligen samman vid ett WTO-möte i juli 2008. När denna artikel skrivs är framtiden för Doharundan oviss.