Sökväg

Globaliseringen

Kombinationen av tekniska framsteg, lägre transportkostnader och avreglering i EU och på andra platser har lett till ökad handel och ökade kapitalströmmar mellan länderna. Detta har stora effekter på EU:s ekonomi. Globaliseringen medför stora fördelar och möjligheter, men den innebär också att EU utsätts för kraftig konkurrens, både från lågkostnadsländer som Kina och Indien och från innovationsdrivna ekonomier som USA.

Den ökande internationella ekonomiska integrationen, eller globaliseringen, innebär många nya möjligheter. EU:s företag får lättare tillträde till nya, växande marknader och tillgång till nya finansieringskällor och ny teknik. Konsumenterna i EU får ett större utbud av varor till lägre priser. Detta innebär att EU kan göra stora vinster i form av ökad produktivitet och högre reallöner. EU-kommissionen beräknar att ungefär en femtedel av ökningen av levnadsstandarden i EU-15 under de senaste 50 åren kan hänföras till globaliseringen. EU är därför en varm anhängare av större ekonomisk öppenhet. EU:s handelspolitik har varit ett viktigt instrument för att styra världshandelns liberalisering.

Allmänheten förknippar emellertid ofta globaliseringen med förlorade arbetstillfällen, lägre löner och sämre arbetsvillkor. Denna oro grundar sig på rädslan för att ökad konkurrens från låglöneländer ska pressa lokala producenter och arbetstagare så hårt att fabriker på hemmaplan läggs ner eller flyttar utomlands. Oron är inte ny, men den tycks ha ökat i och med att Kina och Indien gjorde sitt inträde på världsmarknaden. Bland annat innebär IT-teknikens framfart att gränserna mellan det som kan säljas och det som inte kan säljas alltmer suddas ut.

Att bemöta globaliseringen kan ses som en del av den stora strategiska utmaning som dynamiska ekonomier står inför, nämligen att framgångsrikt tackla ekonomiska strukturförändringar. För att kunna utnyttja globaliseringens fördelar måste man gå igenom en justeringsprocess där produktionsfaktorerna – t.ex. investeringskapitalet – flyttas från sådana verksamheter och företag som inte klarar den ökade konkurrensen till dem som blomstrar. Det finns visserligen siffror som visar att globaliseringen inte har lett till någon nettoförlust av arbetstillfällen, men den ekonomiska strukturanpassningen medför ändå kostnader, eftersom resurser måste flyttas mellan verksamheter och företag. Ju mindre flexibla arbets-, kapital- och produktmarknaderna är, desto mer kostsam och kännbar blir strukturanpassningen, i alla fall på kort sikt, i vissa sektorer och i de regioner där dessa sektorer är koncentrerade.

Den stora utmaningen är att förvandla globaliseringens potentiella fördelar till faktiska vinster och samtidigt minimera de sociala kostnaderna. Åtgärder för att förbättra EU-marknadens funktionssätt och öka innovationerna bidrar till att förkorta justeringsprocessen. Samtidigt kan riktade politiska åtgärder, t.ex. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, hjälpa drabbade arbetstagare. Förutom dessa interna frågor står EU också inför stora yttre utmaningar som kräver politiska åtgärder, bland annat följande:

  • Arbetet med att främja världshandeln och bibehålla EU:s position som det ledande globala handelsblocket.
  • Hanteringen av migrationen som arbetskraftskälla, lösning på problemet med den åldrande befolkningen och vinst för utvecklingen.
  • Arbetet med att bibehålla EU:s ställning som källa till och mottagare av utländska direktinvesteringar.
  • Hanteringen av obalanser i världsekonomin i partnerskap med andra länder.

Kommissionen spelar en viktig roll när det gäller att utforma en konsekvent politisk strategi för att hantera problemen med globaliseringen. Man analyserar hur trenderna i världshandeln utvecklas, hur investeringsflödena rör sig och hur EU sköter sig. Kommissionen gör också regelbundet analyser av globaliseringens effekter på EU:s ekonomiska resultat som får ligga till grund för förslag till politiska åtgärder.