Archive:Befolkningsstatistik på regional nivå

Uppgifter från februari 2012. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen..

I denna artikel beskrivs den demografiska utvecklingen i regionerna i Europeiska unionen (EU): De flesta uppgifter gäller 2010, men det finns också information om de senaste årens befolkningsutveckling.

Befolkningstillväxten i EU-27 har varit obruten sedan 1960, men befolkningen har ökat långsammare sedan 1980-talet. Denna dämpning av ökningstakten hänger nära samman med den naturliga befolkningsförändringen (totalt antal födda minus totalt antal döda), som var negativ i en majoritet av regionerna i EU-27 2010. Nettomigrationen har uppvägt den negativa utvecklingen i vissa regioner, vilket har inneburit att den totala befolkningen i EU-27 har fortsatt att öka.

Den demografiska förändringen i EU kommer att få stor betydelse under de kommande decennierna eftersom konstant låga födelsetal och längre förväntad livslängd kommer att återspeglas i åldersstrukturen, med en allt äldre befolkning. Detta mönster är redan tydligt i flera regioner.

Karta 1: Befolkningstäthet efter Nuts 3 region, 2010 (1)
(invånare per km²) – Källa: Eurostat (demo_r_d3dens)

Karta 2: Befolkningsförändring efter Nuts 3-region, 2010 (1)
(per 1 000 invånare) – Källa: Eurostat (demo_r_gind3)

Karta 3: Naturlig befolkningsförändring efter Nuts 3-region, 2010 (1)
(per 1 000 invånare) – Källa: Eurostat (demo_r_gind3)

Karta 4: Nettomigration (inkl. statistiska justeringar) efter Nuts 3-region, 2010 (1)
(per 1 000 invånare) – Källa: Eurostat (demo_r_gind3)

Karta 5: Summerade fruktsamhetstal, efter Nuts 2-region, genomsnitt 2008-2010 (1)
(antalet levande födda barn per kvinna) – Källa: Eurostat (demo_r_frate2)

Karta 6: Förväntad livslängd vid födseln, män, efter Nuts 2-region, genomsnitt 2008–2010 (1)
(år) – Källa: Eurostat (demo_r_mlifexp)

Karta 7: Förväntad livslängd vid födseln, kvinnor, efter Nuts 2-region, genomsnitt 2008–2010 (1)
(år) – Källa: Eurostat (demo_r_mlifexp)

Karta 8: Försörjningsbördan, efter Nuts 2-region, den 1 januari 2011 (1)
(%) – Källa: Eurostat (demo_r_pjanaggr3)

Viktigaste statistiska resultaten

Befolkningsstorlek och befolkningstäthet

Befolkningen i EU-27 steg över 500 miljoner invånare 2009 och i början av 2010 hade medlemsstaterna totalt 501,1 miljoner invånare. År 2010 beräknades befolkningstätheten i EU-27 till 117 invånare per kvadratkilometer (km²).

Av karta 1 framgår att Nuts 3-regioner som innehåller en huvudstad och direkt angränsande regioner generellt har den högsta befolkningstätheten i Europa. Paris (Frankrike) var den absolut mest tätbefolkade regionen (21 258 invånare per km² 2009), med mer än dubbelt så många invånare per km² som Inner London-regionerna (Förenade kungariket). Inner London West (10 263 invånare per km²) och Inner London East (9 227) kom på andra respektive tredje plats när det gäller befolkningstäthet, medan befolkningstätheten 2009 låg över 5 000 invånare per km² i följande regioner: Hauts-de Seine, Seine-Saint-Denis och Val-de-Marne (samtliga runt Paris, Frankrike), Arrondissement de Bruxelles-Capitale/Arrondissement van Brussel-Hoofdstad (huvudstadsregionen i Belgien), Bucuresti (huvudstadsregionen i Rumänien, uppgifterna gäller för 2010), Melilla (ett spanskt utomeuropeiskt territorium, också 2010) samt Portsmouth (Förenade kungariket).

De mest glesbefolkade Nuts 3-regionerna låg i allmänhet i utkanten av EU i avlägsna områden. Tretton regioner rapporterade en befolkningstäthet på mindre än tio invånare per km² 2009 eller 2010: fyra av dessa låg i Sverige, tre i Finland, tre i norra Förenade kungariket, två i centrala Spanien och en var en fransk utomeuropeisk region. Lappi (den nordligaste regionen i Finland) hade den lägsta regionala befolkningstätheten i EU-27 med 2,0 invånare per km².

Bland de icke-medlemsstater som finns med i karta 1, var den mest tätbefolkade regionen Basel-Stadt (Schweiz), där befolkningstätheten steg till strax över 5 000 invånare per km² 2009, vilket gör den till den tionde mest tätbefolkade regionen på denna karta. Ytterligare fyra regioner rapporterade en befolkningstäthet på mer än 1 000 invånare per km²: Istanbul (Turkiet), Genève (Schweiz), Oslo (Norge) och Grad Zagreb (Kroatien). I andra ändan av intervallet var Landsbyggd (Island) den mest glesbefolkade regionen med 1,2 invånare per km².

Befolkningsförändring

Befolkningsförändringen för ett visst referensår beräknas som skillnaden mellan befolkningens storlek den 1 januari följande år och den 1 januari referensåret. Befolkningsförändring har två komponenter: naturlig förändring och nettomigration inklusive statistiska justeringar (nedan kallad nettomigration – se 'Uppgifternas tillgänglighet och källor' för mer information).

I kartorna 2, 3 och 4 illustreras den sammanlagda befolkningsförändringen och dess två komponenter. Uppgifter finns i allmänhet tillgängliga för 2010 för Nuts 3-regioner. För jämförbarhetens skull redovisas de tre måtten (befolkningsförändringen och de två komponenterna) som obearbetade värden per 1 000 invånare. Kartorna visar hur befolkningen antingen ökat eller minskat i de olika regionerna (karta 2) på grund av positiv eller negativ naturlig befolkningsförändring (karta 3) och positiv eller negativ nettomigration och statistisk justering (karta 4).

Mellan 1960 och 2010 ökade den sammanlagda befolkningen i samtliga regioner i medlemsstaterna i EU-27 med 98,5 miljoner invånare, vilket motsvarar en genomsnittlig årlig ökning med 4,4 per 1 000 invånare. Befolkningstillväxten var obruten under denna period även om utvecklingen för de två komponenterna följde helt olika mönster. Den naturliga förändringen nådde sin topp 1964 på 3,6 miljoner (fler födda än döda) och minskade därefter i ganska jämn takt fram till 2003 då den naturliga förändringen nästan var i jämvikt (det skedde 105 812 fler födslar än dödsfall). Därefter skedde en liten återhämtning och 2010 ökade befolkningen i EU-27 med 514 025 till följd av naturlig förändring. Nettomigrationen var däremot förhållandevis balanserad i EU-27 under 1960-talet: de årliga siffrorna för det årtiondet visar att fler människor lämnade EU-27 än vad som flyttade in under sex år. Migration var förhållandevis liten inom EU-27 under de tre sista decennierna under 1900-talet och 1992 var nettomigrationen för första gången större än den naturliga befolkningsökningen i EU-27. Detta mönster var mer uttalat under 2002–2008, då nettomigrationen var särskilt stor (och stod för 95,1 % av den sammanlagda befolkningsförändringen 2003). Uppgifter för 2009 och 2010 visar dock att nettomigrationens andel minskar i förhållande till befolkningsförändringen. Befolkningen i EU-27 ökade med 2,7 per 1 000 invånare 2010, med en nettomigration på 1,7 per 1 000 invånare i obearbetade värden och en naturlig ökning på 1,0 per 1 000 invånare i obearbetade värden.

Även om befolkningen i EU-27 fortsatte att öka 2010 var befolkningsförändringen ojämnt fördelad över medlemsstaterna. Det totala antalet invånare ökade i 20 av medlemsstaterna och i förhållande till befolkningens storlek i vart och ett av länderna noterades de högsta obearbetade värdena på sammanlagd befolkningsförändring i Luxemburg (en ökning på 19,3 per 1 000 invånare, Belgien (10,3), Sverige (8,0) och Malta (7,8), före Förenade kungariket (6,6) och Frankrike (5,5). De största negativa obearbetade värdena för sammanlagd befolkningsförändring fanns i Litauen (-25,7 per 1 000 invånare), Lettland (-8,4) och Bulgarien (-7,8).

Bland de Nuts 3-regioner som visas på karta 2 fanns det en förhållandevis jämn fördelning mellan EU-27-regioner som rapporterade en befolkningsökning (699 regioner) och dem som hade en befolkningsminskning (604 regioner). Befolkningen ökade snabbast i de flesta regioner i Belgien, östra Irland, norra Italien, Luxemburg samt i vissa regioner i Spanien, Frankrike och Förenade kungariket. De obearbetade värdena för befolkningsökning låg också över genomsnittet för EU-27 i de flesta regioner i Nederländerna, Finland och Sverige samt i Malta. En snabb befolkningsminskning skedde framför allt i de östeuropeiska regionerna, till exempel i delar av Bulgarien, östra Tyskland, de baltiska medlemsstaterna, Ungern och Rumänien. Befolkningen minskade också i flera regioner i Spanien, östra Finland, centrala Österrike, västra Tyskland och i inlandsdelar av Grekland och Portugal.

I de icke-medlemsstater som uppgifter redovisas för fanns det en större tendens (jämfört med EU-27) till en positiv befolkningsförändring. Detta var fallet i 105 regioner jämfört med 54 regioner där befolkningen minskade. Läget var blandat i Turkiet, med några av de regioner som uppvisade störst befolkningstillväxt, medan andra hade några av de största minskningarna. Sammantaget hade Turkiet dock en betydande ökning i de obearbetade värdena för den sammanlagda befolkningsförändringen (endast Luxemburg hade högre värden bland de länder som visas på karta 2). År 2010 var befolkningstillväxten positiv i Norge, Schweiz, Liechtenstein, Montenegro, Island och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, medan Kroatiens befolkning minskade.

Karta 3 visar den naturliga befolkningsförändringen och har en fördelning som liknar den i karta 2. Nästan alla regioner som rapporterade en negativ sammanlagd befolkningsförändring hade också en negativ naturlig befolkningsförändring. Det går att observera övergripande skillnader i många regioner i sydvästra Frankrike, norra Italien och i sydöstra Tyskland, där befolkningen ökade trots en negativ naturlig befolkningsförändring. Läget var likartat i södra Norge. I flera delar av Turkiet var den övergripande befolkningsförändringen dock negativ, trots en positiv naturlig förändring.

I omkring 773 EU-regioner (på Nuts 3-nivå) översteg antalet döda antalet födda under 2010, medan antalet födda översteg antalet döda i 529 regioner. I West Cumbria (Förenade kungariket) var antalet födda och döda lika stort. Positiva obearbetade värden för naturlig förändring konstaterades i Irland och i många tätbefolkade (tätbebyggda) områden i Benelux-länderna, Frankrike och Förenade kungariket. I Bulgarien, Lettland, Litauen, sydöstra Ungern, östra Tyskland, nordvästra Spanien och Portugals inland noterades i stället en kraftigt negativ naturlig befolkningsförändring. De två faktorer som avgör den naturliga befolkningsförändringen, det vill säga födelsetal och dödstal, presenteras mer ingående längre fram i den här artikeln, i avsnitten om fruktsamhet och förväntad livslängd.

Omkring 542 Nuts 3-regioner i EU-27 hade ett oebarbetat värde för naturlig befolkningsändring som nästan var i balans (inom ett intervall på +/– 2 per 1 000). Nettomigration kan spela en avgörande roll för om befolkningen ökar eller minskar totalt i en region. Nettomigrationen kan också bidra indirekt till den kommande naturliga befolkningstillväxten eftersom migranterna senare kan komma att få barn, eftersom en förhållandevis stor andel migranter är ganska unga och därför tenderar att vara i barnafödande ålder.

Karta 4 visar obearbetade värden för nettomigration 2010 i Nuts 3-regioner. Kartan är mycket lik karta 2, vilket belyser det nära sambandet mellan migrationsmönster och den sammanlagda befolkningsförändringen när den naturliga befolkningsförändringen är nära plus minus noll. Det fanns 769 Nuts 3-regioner i EU med en positiv nettomigration (fler invandrare än utvandrare) 2010. Bland dessa registrerades det största nettoinflödet av migranter i Ilfov (området omkring Bukarest, Rumänien) och i Fokida (centrala Grekland) där de obearbetade värdena på nettomigrationen var 38,6 respektive 27.1 per 1 000 invånare. De övriga regionerna som rapporterade en nettomigration på mer än 10 per 1 000 invånare var främst urbana områden som omfattade Bonn, München och Münster i Tyskland, Bologna, Parma och Pisa i Italien, Bristol, Edinburgh och Sheffield i Förenade kungariket. Mönstret var omvänt i Frankrike där regionerna med de högsta obearbetade värdena för nettomigration i allmänhet var landsbygdsområden och låg i landets södra delar (Aude, Corse, Landes och Tarn-et-Garonne).

När nettomigrationen är negativ har fler människor flyttat ut från än in till regionen. Detta var fallet för 532 Nuts 3-regioner i EU 2010. Sådana regioner fanns i nästan alla delar av Tyskland, Österrike och östra Europa (särskilt Bulgarien, Lettland, Litauen, Ungern, Polen och Rumänien), nordöstra Frankrike, södra Italien, Portugals inland, stora delar av Spanien, västra Irland och östra och norra Finland. Samtliga tio Nuts 3-regioner i Litauen återfanns bland de 13 regioner som hade de högsta negativa obearbetade värdena för nettomigration. Samtliga låg under -14 per 1 000 invånare. De enda andra regionerna som rapporterade så stora nettoutflöden av migranter (i förhållande till sitt invånarantal) var Dublin (Irland), Hoyerswerda (Kreisfreie Stadt, Tyskland) och Zuidoost-Zuid-Holland (Nederländerna).

När de båda komponenter som ingår i befolkningsförändringen (naturlig förändring och nettomigration) går i samma riktning ger de sammantaget en kraftigare förändring. Detta gällde för Luxemburg och Malta, de flesta regioner i Belgien och Nederländerna samt i östra och södra Spanien, nordvästra och sydöstra Frankrike samt sydöstra Förenade kungariket – de flesta regioner i dessa områden rapporterade en positiv tillväxt i både naturlig förändring och nettomigration. I många Nuts 3-regioner i Bulgarien, Tyskland, Lettland, Litauen, Ungern och Rumänien gick båda komponenterna i befolkningsförändringen i negativ riktning.

En analys av Nuts 3-regioner som omfattar huvudstäder visar att 17 regioner i EU-27 rapporterade att båda komponenterna i befolkningsförändringen gick i positiv riktning – vilket sannolikt kan knytas till huvudstädernas ”dragningskraft”. För 14 av dessa 17 regioner stod nettomigrationen för en större andel av befolkningstillväxten medan naturlig tillväxt var den viktigaste faktorn för ökningen i huvudstadsregionerna i Estland, Spanien, Slovenien och Finland. Negativ nettomigration motverkades mer än väl av en högre naturligt ökningstakt i huvudstadsregionerna i Grekland, Frankrike, Cypern, Portugal och Förenade kungariket (båda Nuts 3-regionerna för Inner London). I Irland och Litauen uppvägdes de relativt höga obearbetade värdena för nettomigrationen inte av en positiv naturlig förändring, medan den höga positiva nettomigrationen i Ungern faktiskt uppvägde en liten negativ naturlig förändring. Huvudstadsregionerna i Lettland och Rumänien var de enda bland medlemsstaterna där båda komponenterna i befolkningsförändringen gick i negativ riktning och på så sätt förstärkte befolkningsminskningen i Riga och Bucuresti.

Nästan alla huvudstadsregioner i icke-medlemsstater rapporterade befolkningsökningar och båda komponenterna i befolkningsförändringen gick i positiv riktning. Det enda undantaget var regionen Hofudborgarsvadi i Island (som omfattar Reykjavik), där den totala befolkningsökningen berodde på positiv tillväxt, samtidigt som nettomigrationen var negativ.

Sjunkande fruktsamhetstal

En viktig orsak till att den naturliga befolkningsökningen mattats av är att kvinnor i EU föder färre barn än tidigare. I den utvecklade delen av världen anses i dag ett summerat fruktsamhetstal på ca 2,1 levande födda barn per kvinna utgöra den reproduktionsnivå som krävs för en stabil befolkningsstorlek på lång sikt, om det inte förekommer någon in- eller utvandring.

Det summerade fruktsamhetstalet i EU-27 minskade från ca 2,5 levande födda barn per kvinna i början av 1960-talet till ett genomsnitt på nära 1,6 för perioden 2007–2009. De högsta fruktsamhetstalen i EU-medlemsstaterna noterades i Irland (2,05) och Frankrike (2,00). Island (2,16) var det enda Efta- eller kandidatlandet vars fruktsamhetstal för 2007–2009 låg över reproduktionsnivån på 2,1, följt av Turkiet med ett summerat fruktsamhetstal på 2,09 (genomsnitt för 2008 och 2009). Ett summerat fruktsamhetstal på mindre än 1,5 barn per kvinna observerades i 17 av EU-medlemsstaterna under perioden 2007–2009.

Karta 5 visar den regionala fördelningen av det summerade fruktsamhetstalet: av de 269 Nuts 2-regionerna i hela EU-27, hade nio regioner ett summerat fruktsamhetstal som var högre än reproduktionsnivån 2,1 (den mörkaste nyansen på kartan). De högsta fruktsamhetstalen återfanns i de franska utomeuropeiska regionerna Guyane (3,59 barn per kvinna), Réunion (2,40) och Guadeloupe (2,22), de spanska territorierna Melilla (2,30) och Ceuta (2,14), Pohjois-Suomi i norra Finland (2,29), regionerna Border, Midland och Western i Irland, West Midlands i Förenade kungariket och Pays de la Loire i France (alla nära 2,1). Av de 27 efterföljande regionerna i rangordningen, med ett summerat fruktsamhetstal på mellan 2,0 och 2,1, fanns en stor andel av i Förenade kungariket (12 regioner) eller Frankrike (tio regioner), medan övriga regioner låg i Belgien, Irland, Danmark, Nederländerna och Sverige.

De lägsta fruktsamhetstalen fanns i allmänhet i östra och södra Europa. Det fanns 29 Nuts 2-regioner i EU som rapporterade ett summerat fruktsamhetstal på högst 1,3, däribland sex regioner i Spanien, fem regioner vardera i Ungern och (södra) Italien, fyra regioner i Tyskland, tre regioner vardera i Portugal och Rumänien och en region vardera i Österrike, Polen och Slovakien. De lägsta fruktsamhetstalen noterades i nordvästra Spanien i Principado de Asturias och Galicia (båda ungefär 1,10 barn per kvinna).

Bland de icke-medlemsstater som visas i karta 5 hade både Turkiet och Island statistiska regioner med summerade fruktsamhetstal som var högre än reproduktionsnivån, medan Norge endast hade en region med ett summerat fruktsamhetstal som nådde upp till reproduktionsnivån. De högsta summerade fruktsamhetstalen (mer än 3,0 levande födda barn per kvinna) noterades i de fyra turkiska regionerna Mardin, Batman, Sirnak, Siirt (3,77), Sanliurfa, Diyarbakir (3,75), Van, Mus, Bitlis, Hakkari (3,66); och Agri, Kars, Igdir, Ardahan (3,31).

Skillnader i förväntad livslängd för män och kvinnor

Den förväntade livslängden vid födseln har ökat med cirka tio år under de senaste 50 åren, tack vare bättre socioekonomiska och miljömässiga förhållanden och bättre hälso- och sjukvård. Kartorna 6 och 7 ger en bild av kvinnors och mäns genomsnittliga förväntade livslängd vid födseln i Nuts 2-regionerna. Kartorna är direkt jämförbara eftersom de färger som används för att illustrera mäns och kvinnors förväntade livslängd är enhetliga.

Av karta 6 framgår att den förväntade livslängden vid födseln för män var 74 år eller mindre i samtliga regioner i de baltiska medlemsstaterna, Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, medan de enda övriga EU-regioner som hade en förväntad livslängd vid födseln för män på mindre än 74 år var Severozápad, Strední Morava och Moravskoslezsko i Tjeckien och de två öregionerna Açores och Madeira i Portugal. Även f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro hade en förhållandevis kort förväntad livslängd för män, liksom de kroatiska regionerna Sredisnja i Istocna (Panonska) Hrvatska och Sjeverozapadna Hrvatska.

Den längsta förväntade livslängden vid födseln för män (minst 78 år) var utbredd i flera länder: 11 av de 40 Nuts 2-regioner som hade längst förväntad livslängd fanns i Förenade kungariket, medan åtta låg i Italien, fem vardera i Tyskland och Sverige (av sammanlagt åtta regioner), fyra i Spanien, två vardera i Grekland, Frankrike och Nederländerna och en i Finland. Den längsta förväntade livslängden vid födseln för män fanns i Åland (Finland) med ett genomsnitt på 80,8 för perioden 2008–2010.

Karta 7 visar den regionala fördelningen av den förväntade livslängden vid födseln för kvinnor. De lägsta värdena återfanns (precis som för män) i östra Europa (Rumänien, Bulgarien och Ungern, samt i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien). De bulgariska regionerna Severozapaden och Yugoiztochen hade de lägsta värdena för förväntad livslängd vid födseln för kvinnor, på 76,5 år för perioden 2008–2010. Det högsta värdet för förväntad livslängd vid födseln för kvinnor registrerades i Comunidad Foral de Navarra (Spanien), med ett genomsnitt på 86,1 år för perioden 2007–2009, i Ticino (Schweiz) var genomsnittet 86,2 år för perioden 2008–2010. Så gott som alla av de 40 Nuts 2-regioner i EU som hade den längsta förväntade livslängden vid födseln för kvinnor låg i Frankrike (17 regioner), Italien (11 regioner) eller Spanien (tio regioner), utöver Ipeiros i Grekland och Vorarlberg i Österrike.

I alla regioner i EU-27, Eftaländerna och kandidatländerna har kvinnor en längre förväntad livslängd än män. För EU-27 som helhet var den förväntade livslängden vid födseln för kvinnor i genomsnitt 82,2 år och 76,1 år för män under perioden 2006–2008. Den största skillnaden i förväntad livslängd vid födseln för kvinnor och män fanns i de baltiska medlemsstaterna där kvinnor kunde förvänta sig att leva mellan 11,1 (Litauen) och 10,2 (Lettland) år längre än män. Det fanns också förhållandevis stora skillnader mellan kvinnor och män – mer än åtta år – i ett antal regioner i Polen, Ungern, Frankrike, Rumänien och Slovakien. De minsta skillnaderna mellan kvinnor och män fanns på Åland (Finland), där den förväntade livslängden vid födseln för kvinnor var 83,4 år, vilket var 2,6 år längre än motsvarande siffra för män. Många regioner i Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket hade små skillnader mellan kvinnor och män, det vill säga en skillnad på högst fyra år mellan könen.

Bland icke-medlemsstaterna hade Island den minsta könsskillnaden, på 3,9 år, medan den största skillnaden, på 7,1 år, fanns i de två kroatiska regionerna Sjeverozapadna Hrvatska och Sredisnja i Istocna (Panonska) Hrvatska.

Det är också intressant att titta på den förväntade livslängden vid 65 års ålder: precis som för den förväntade livslängden vid födseln fanns det inga Nuts 2-regioner där den förväntade livslängden för män var längre än för kvinnor vid 65 års ålder. I EU-27-regionerna fanns den största könsskillnaden vid 65 års ålder i Estland: 5,2 år för perioden 2008–2010. Tio grekiska regioner låg i andra ändan av intervallet, med den minsta könsskillnaden: 2,0–1,5 år. Bland icke-medlemsstaterna varierade könsskillnaderna för förväntad livslängd vid 65 års ålder från 2,0 år i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien till 4,0 år för den schweiziska regionen Ticino.

Uppgifter om barndödlighet visar att Nuts 2-regionerna med den högsta barndödligheten fanns i Bulgarien och Rumänien. Dessa båda medlemsstater hade sammanlagt sju regioner med tvåsiffriga tal för barndödligheten (antal dödsfall per 1 000 levande födda barn).

Åldrande befolkning

EU-27:s befolkning blir allt äldre. Förändringen beror på att den förväntade livslängden vid födseln har ökat betydligt och fortsätter att öka samtidigt som fruktsamhetstalen minskar och på att generationen från babyboomen efter andra världskriget håller på att gå i pension. Ett sätt att illustrera denna strukturella förändring i EU-27:s befolkning är försörjningsbördan som anger förhållandet mellan antalet äldre (65 år och äldre) och befolkningen i arbetsför ålder (15–64 år). Den äldre befolkningen på minst 65 år motsvarade 25,9 % av befolkningen i arbetsför ålder i EU-27 i början av 2010.

Karta 8 visar försörjningsbördan beräknad för Nuts 3-regionerna den 1 januari 2011. Det fanns 125 EU-27-regioner som hade en försörjningsbörda på högst 20 %, varav 45 regioner i Polen, 19 i Förenade kungariket, 13 i Rumänien, elva i Spanien, nio i Frankrike, åtta vardera i Irland och Slovakien, fem i Portugal, två i Nederländerna, och en vardera i Tjeckien, Danmark, Cypern, Malta och Finland. Den lägsta försörjningsbördan noterades i Guyane (6,8 %). Två regioner rapporterade en försörjningsbörda på över 50 % (det fanns alltså mindre än två personer i arbetsför ålder som försörjde en äldre person på 65 år eller mer), nämligen Hoyerswerda (Kreisfreie Stadt) i Tyskland och Pinhal Interior Sul i Portugal.

Mönstret med den åldrande befolkningen var mindre tydligt i regionerna i Efta- och kandidatländerna. Det fanns tre Nuts 3-regioner – samtliga i Kroatien – där försörjningsbördan var mer än 30 %. I andra ändan av intervallet rapporterade 89 regioner en försörjningsbörda på högst 20 %. Dessa regioner låg nästan uteslutande i Turkiet (76 regioner), medan resten låg i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (sju regioner), Island och Norge (två regioner var), Liechtenstein och Montenegro (en region var). Den lägsta försörjningsbördan i Efta- och kandidatländerna fanns i regionen Van, Mus, Bitlis och Hakkari i Turkiet (4,9 % den 1 januari 2011).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Eurostat tillhandahåller en mängd demografiska uppgifter, bland annat statistik om nationell och regional befolkning samt uppgifter om olika demografiska händelser (födslar, dödsfall, giftermål, skilsmässor, invandring och utvandring) som påverkar befolkningens storlek, struktur och särskilda egenskaper.

Befolkningstäthet anger förhållandet mellan (den årliga genomsnittliga) befolkningen i ett territorium och territoriets yta (landareal). Landarealen är ett lands totala yta minus arean under inlandsvatten.

Befolkningsförändring är skillnaden i befolkningens storlek vid periodens början och slut. En positiv befolkningsförändring kallas befolkningsökning. En negativ befolkningsförändring kallas befolkningsminskning. Befolkningsförändring omfattar två komponenter.

Naturlig förändring beräknas som skillnaden mellan antalet levande födda barn och antalet dödsfall. Positiv naturlig förändring, som även kallas naturlig ökning, är när antalet levande födda barn är större än antalet dödsfall. Negativ naturlig förändring, som även kallas naturlig minskning, är när antalet levande födda barn är mindre än antalet dödsfall.
Nettomigration inklusive statistiska justeringar beräknas som skillnaden mellan den sammanlagda befolkningsförändringen och den naturliga förändringen. Statistiken över nettomigration påverkas därför av alla statistiska fel i de båda komponenterna i denna ekvation, framför allt befolkningsförändring. I olika länder kan nettomigration inklusive statistiska justeringar, utöver skillnaden mellan in- och utvandring, omfatta andra observerade förändringar i befolkningssiffrorna mellan den 1 januari för två på varandra följande år som inte kan hänföras till födelsetal, dödstal, invandring eller utvandring.

Det obearbetade värdet för befolkningsförändring är förhållandet mellan den totala befolkningsförändringen under året och den genomsnittliga befolkningen i det berörda området under samma år. Värdet uttrycks per 1 000 invånare.

Det obearbetade värdet för naturlig befolkningsförändring är förhållandet mellan den naturliga befolkningsförändringen under en period och den genomsnittliga befolkningen i det berörda området under samma period. Även detta värde uttrycks per 1 000 invånare.

Det obearbetade värdet för nettomigration (inklusive statistiska justeringar) är förhållandet mellan nettomigrationen (inklusive statistiska justeringar) under året och den genomsnittliga befolkningen under samma år. Detta värde uttrycks per 1 000 invånare. Som anges ovan är det obearbetade värdet på nettomigrationen lika med skillnaden mellan det obearbetade värdet på befolkningsförändring och det obearbetade värdet på naturlig befolkningsförändring (nettomigrationen betraktas alltså som den del av befolkningsförändringen som inte går att hänföra till födslar eller dödsfall).

Det summerade fruktsamhetstalet är det genomsnittliga antalet barn som en kvinna väntas föda under sitt liv om hon skulle följa de åldersspecifika fruktsamhetstal som har uppmätts för ett visst år under sin barnafödande ålder.

Förväntad livslängd vid födseln är medelvärdet av det antal år som ett nyfött barn kan förväntas leva om det under sitt liv är utsatt för de nuvarande mortalitetsvillkoren.

Försörjningsbördan är förhållandet mellan antalet äldre personer i en ålder då de i allmänhet inte är ekonomiskt verksamma (65 år eller äldre i denna publikation) och antalet personer i arbetsför ålder (15–64 år).

Sammanhang

Genomgående låga fruktsamhetstal, kombinerade med ökad livslängd och det faktum att den stora efterkrigsgenerationen närmar sig pensionsåldern, leder till att EU:s befolkning blir allt äldre. Antalet människor i arbetsför ålder minskar, medan antalet äldre ökar.

De sociala och ekonomiska förändringar som hänger samman med den åldrande befolkningen kommer sannolikt att få djupgående konsekvenser för EU, både på nationell och på regional nivå. Förändringarna sträcker sig över många olika politiska områden och inverkar bland annat på skolelever och studenter, hälso- och sjukvården, arbetskraftsdeltagandet, den sociala tryggheten och socialförsäkringsfrågor samt de offentliga finanserna.

Statistik över befolkningsförändring och befolkningens struktur används i allt större omfattning för att underlätta beslutsfattandet och övervaka demografiskt beteende i politiska, ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang.

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Eurostat regional yearbook 2011 - Chapter 1
Regional population projections EUROPOP2008: Most EU regions face older population profile in 2030 - Statistics in Focus 1/2010
European Regional and Urban Statistics - Reference guide 2008

Viktigaste tabellerna

Regional statistics (t_reg), se:

Regional demographic statistics (t_reg_dem)

Total average population, by NUTS 2 regions (tgs00001)

Population density, by NUTS 2 regions (tgs00024)

Total and land area by NUTS 2 regions (tgs00002)

Population at 1 January by NUTS 2 regions (tgs00096)

Live births by NUTS 2 regions (tgs00097)

Deaths by sex and NUTS 2 regions (tgs00098)

Crude rates of population change by NUTS 2 regions (tgs00099)

Fertility rate by NUTS 2 regions (tgs00100)

Life expectancy at birth by sex and NUTS 2 regions (tgs00101)

Databasen

Regional statistics (reg), se:

Regional demographic statistics (reg_dem)

Population and area (reg_dempoar)

Population at 1st January by sex and age from 1990 onwards (demo_r_d2jan)

Annual average population by sex (demo_r_d3avg)

Area of the regions (demo_r_d3area)

Population density (demo_r_d3dens)

Population by sex and age groups on 1 January - NUTS level 3 regions (demo_r_pjanaggr3)

Demographic balance and crude rates - NUTS level 2 and 3 regions (demo_r_gind3)

Population change (reg_dempch)

Births and deaths (demo_r_d3natmo)

Births by age of the mother (demo_r_d2natag)

Deaths by sex and age (demo_r_d2morag)

Infant mortality (demo_r_d2infmo)

Fertility rates by age - NUTS level 2 regions (demo_r_frate2)

Särskild avdelning

Metodik / Metadata

Population (ESMS metadata file - demo_pop_esms)

Källuppgifter för tabeller, diagram och kartor (MS Excel)

Population: tables and figures

Externa länkar

European Commission - Employment, Social Affairs & Inclusion - Demographic Change in the EU

Se även