Archive:Internationell handel med varor

Uppgifter från maj 2011. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Den engelska versionen är nyare.

I denna artikel diskuteras utvecklingen av Europeiska unionens (EU) internationella handel med varor, bland annat EU:s andel av import- och exportmarknaderna i världen, handeln inom EU, EU:s största handelspartner och de största produktkategorierna i handeln.

Diagram 1: Största handelspartner, utrikeshandel, 2010
(1 000 miljoner euro)
Källa: Eurostat (ext_lt_intertrd)

Tabell 1: Största handelspartner, utrikeshandel, 2000, 2005 och 2010
(1 000 miljoner euro)
Källa: Eurostat (ext_lt_intertrd)

Diagram 2: EU:s andelar av världens exportmarknad, 2009
(andel i % av världsexporten)
Källa: Eurostat (ext_lt_introle)

Diagram 3: Andelar av världens importmarknad, 2009
(andel i % av världsimporten)
Källa: Eurostat (ext_lt_introle)

Diagram 4: Utrikeshandelns utveckling, EU-27, 2000–2010 (1)
(1 000 miljoner euro)
Källa: Eurostat (ext_lt_intertrd)

Tabell 2: Utrikeshandel, 2009–2010
(1 000 miljoner euro)
Källa: Eurostat (tet00002)

Tabell 3: Utrikeshandel, EU-27, 2010
Källa: Eurostat (ext_lt_intratrd)

Tabell 4: Handel inom EU-27, 2005 och 2010
(1 000 miljoner euro)
Källa: Eurostat (tet00039)

Diagram 5: Handel inom och utanför EU-27, 2010
(import plus export, andel i % av den sammanlagda handeln)
Källa: Eurostat (ext_lt_intratrd)

Diagram 6: Största handelspartner, export, EU-27, 2010
(andel i % av exporten till länder utanför EU-27)
Källa: Eurostat (ext_lt_maineu)

Diagram 7: Största handelspartner, import, EU-27, 2010
(andel i % av importen från länder utanför EU-27)
Källa: Eurostat (ext_lt_maineu)

Tabell 5: Handel med länder utanför EU-27, efter största handelspartner, EU-27,
2000-2010 (1)
(1 000 miljoner euro)
Källa: Eurostat (tet00040)

Tabell 6: Handel med länder utanför EU-27, efter viktigaste produkter, EU-27,
2000, 2005 och 2010
Källa: Eurostat (ext_lt_intertrd)

Diagram 8: Viktigaste exportvaror, EU-27, 2005 och 2010
(andel i % av exporten till länder utanför EU-27)
Källa: Eurostat (tet00061)

Diagram 9: Viktigaste importvaror, EU-27, 2005 och 2010
(andel i % av importen från länder utanför EU-27)
Källa: Eurostat (tet00061)

EU-27 står för nästan en femtedel av världshandeln med varor. Värdet på utrikesvaruhandeln är betydligt större än utrikeshandeln med tjänster, eftersom det är svårare att bedriva handel med tjänster över gränserna.

Viktigaste statistiska resultaten

De 27 EU-ländernas sammanlagda handel med omvärlden (summan av importen och exporten till och från länder utanför EU) uppskattades till 2 850 539 miljoner euro 2010. Det innebär att de 27 EU-ländernas handel nästan nådde de rekordsiffror som noterats 2008. Jämfört med föregående år ökade den sammanlagda handeln för EU-27 med 546 922 miljoner euro 2010.

Efter en kraftig minskning av både exporten och importen under 2009 ökade EU-27:s export till rekordsiffran 1 348 778 miljoner euro 2010, en ökning på 23 % jämfört med föregående år. Ökningen berodde främst på ökad export av maskiner och transportutrustning samt andra tillverkade varor. Importen ökade med 24 % till ett värde av 1 501 761 miljoner euro. De importvaror som ökade mest var maskiner, transportutrustning och energiprodukter.

Under 2010 var USA fortfarande det land som importerade mest varor från EU-27, även om andelen av EU-ländernas export till USA minskade från 28 % av den totala exporten 2000 till 18 % 2010. EU-27 exporterade främst maskiner och transportutrustning till USA under 2010. Samma varugrupp utgjorde också den största delen av exporten till Kina, som var EU-ländernas näst viktigaste exportmarknad 2010. Kina dominerade fortfarande varuimporten till de 27 EU-ländernas marknader 2010, med en ökning på 32 % mellan 2009 och 2010. EU-ländernas import från Ryssland ökade i ungefär samma takt, och den produktkategori som ökade mest var energivaror, med 35 %.

Varuhandeln mellan medlemsländerna (handeln inom EU) – mätt i antal avsända varupartier – värderades till 2 538 393 miljoner euro 2010, vilket var nästan dubbelt så mycket som EU-27:s export till länder utanför EU. EU:s inre marknad är viktig, och ett bevis på det är att vart och ett av de enskilda medlemsländernas varuhandel inom EU var mer omfattande än handeln med länder utanför EU (se Diagram 5). Den andel som handeln med länder inom respektive utanför EU utgjorde av den totala varuhandeln varierade dock betydligt mellan EU-länderna, vilket i viss utsträckning avspeglar historiska band och geografiskt läge. Den högsta andelen handel med länder inom EU (omkring 80 %) registrerades för Luxemburg, Tjeckien och Slovakien, medan Greklands och Storbritanniens handel inom EU motsvarade knappt 50 %.

Handeln inom EU-27, mätt i antal avsända varupartier, ökade med 16 % 2010. Denna ökning var mindre än ökningen av exporten till länder utanför EU (23 %). Om man lägger ihop mängden införda och avsända varor registrerades de största ökningarna av handeln med länder inom EU för Estland, Litauen, Sverige och Lettland, med en ökning på över 25 %. Grekland (-8 %) och Malta (-3 %) var de enda EU-länderna som registrerade en minskning av varuhandeln inom EU under 2010.

Mellan 2009 och 2010 ökade de 27 EU-ländernas export till alla stora handelspartner. Exporten till Schweiz, EU-27:s tredje största exportmarknad 2010, påverkades mindre av nedgången 2009 och nådde ett nytt rekord 2010, främst i fråga om export av maskiner, transportutrustning och kemikalier. EU-27:s export till Ryssland, som minskade med nästan 40 % mellan 2008 och 2009, återhämtades inte helt under 2010, trots att den ökade med över 20 000 miljoner euro. Bland EU-27:s främsta handelspartner ökade exporten mellan 2009 och 2010 mest till Brasilien (med 45 %), vilket till stor del berodde på en stark tillväxt i exporten av maskiner och transportutrustning, som nådde en rekordnivå.

De 27 EU-ländernas import från alla stora handelspartner ökade mellan 2009 och 2010. Den kraftiga ökningen av importen från Kina dominerades av maskiner och transportutrustning, som utgjorde över hälften av den totala importen från Kina till EU-27 under 2010. Importen av energivaror stod för nästan tre fjärdedelar av importen till EU-27 från Ryssland 2010, även om den totala importen och energiimporten från Ryssland fortfarande låg under 2008 års nivåer.

De 27 EU-ländernas export av alla stora varugrupper ökade kraftigt 2010 efter en generell minskning under föregående år. Exporten av de två största varugrupperna, maskiner och transportutrustning samt andra tillverkade varor, nådde nästan samma nivå som 2008. Inga större förändringar registrerades för den tredje största varugruppen, kemikalier, mellan 2008 och 2009, men 2010 ökade exporten med 20 %. Råvaror stod 2010 för den största ökningen av exporten från EU-27, vilket innebar att de förluster som registrerats under 2009 återhämtades med råge. Trots en stark ökning låg energiexporten kvar på cirka 10 % under de värden som registrerats 2008.

Importen av alla stora produktgrupper ökade också under 2009 och 2010, men tillväxten varierade mer mellan varugrupperna än för exporten. Den största varugruppen i EU-27:s import, maskiner och transportutrustning, ökade med 30 % under 2010 och hamnade därmed på en rekordnivå. Den främsta orsaken till den ökade importen av denna varugrupp var den snabba utvecklingen av importen av elektriska maskiner, som ökade med 45 % mellan 2009 och 2010. Importen av energivaror, som var den näst största kategorin, ökade också kraftigt (med 28 %), vilket berodde på en ökning med 35 % av värdet på importerade petroleumprodukter. Drygt 30 % av importen av energiprodukter till EU-27 kom från Ryssland, följt av Norge (12 %) och Libyen (7 %).

EU-27:s handelsunderskott på 152 983 miljoner euro 2010 berodde på ett stort underskott av petroleumprodukter, som uppgick till 215 348 miljoner euro. Detta uppvägdes av ett handelsöverskott på 82 156 miljoner euro för vägfordon och 118 992 miljoner euro för industrimaskiner. År 2010 hade EU-27 även ett handelsöverskott för kemiska produkter (98 389 miljoner euro), som delvis berodde på handelsresultaten för läkemedel (som visade ett överskott på 46 749 miljoner euro).

Tyskland var fortfarande den absolut största utrikeshandelsaktören under 2010. Landet stod för 28 % av de 27 EU-ländernas export till länder utanför EU och för nästan 20 % av importen till EU-27. De tre största exportörerna därefter var desamma som 2009 (Frankrike, Italien och Storbritannien). Efter Tyskland var Nederländerna och Storbritannien den andra respektive tredje största importören av varor från länder utanför EU.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Statistiken om internationell handel med varor mäter värdet och kvantiteten av handeln med varor mellan EU:s medlemsländer (handel inom EU) och handeln med varor mellan EU-länderna och länder utanför EU (utrikeshandel). Denna statistik är den officiella informationskällan om import, export och handelsbalans inom EU som helhet, de individuella medlemsländerna och euroområdet.

Statistiken tas fram för varje uppgiftslämnande land i förhållande till varje partnerland för ett antal olika produktklassificeringar. En av de vanligaste klassificeringarna är Förenta nationernas (FN) varunomenklatur Standard international trade classification (SITC Rev. 4), som gör det möjligt att jämföra statistik om utrikeshandel på världsnivå.

När det gäller statistiken om EU:s utrikeshandel behandlas EU-27 som en helhet. Uppgifterna om exporten gäller samtliga 27 EU-länders export till resten av världen, medan uppgifterna om EU:s import gäller importen från resten av världen (länder som inte är EU-medlemmar) till EU. De uppgifter som redovisas för individuella EU-länders utrikeshandelsflöden presenteras vanligen som världshandelsflöden (som både omfattar handelspartner inom och utanför EU).

EU:s utrikeshandel definieras på följande sätt:

Import är varor som anländer till EU:s statistiska territorium från ett land utanför EU och som hänförs till tullförfarandet för att övergå till fri omsättning (i regel varor avsedda för förbrukning), aktiv förädling eller ett förfarande för bearbetning under tullkontroll (varor för bearbetning eller behandling), antingen omedelbart eller efter en tid i tullagret.
Export är varor som lämnar EU:s statistiska territorium och skickas till ett land utanför EU efter att ha hänförts till tullförfarandet för export (slutgiltig export), passiv förädling eller återexport efter antingen aktiv förädling eller bearbetning under tullkontroll.

Statistiken om handeln med länder utanför EU omfattar inte varor i transit eller varor som hänförs till ett tullförfarande för frilager eller tillfällig införsel (för mässor, utställningar, tester etc.) och inte heller återexport efter införsel enligt något av dessa förfaranden.

Statistik om handeln mellan EU-länderna (handel inom EU) omfattar införsel och avsändande av varor som registreras av varje EU-land. Införsel och avsändning definieras på följande sätt:

Mottagna varor är varor som befinner sig i fri omsättning inom EU och som förs in till ett visst EU-lands statistiska territorium.
Avsända varor är varor som befinner sig i fri omsättning inom EU och som lämnar ett visst EU-lands statistiska territorium för att föras in i ett annat EU-land.

Tullregister är den traditionella källan för statistiken om varuhandel. När den [[Glossary:Single market|inre marknaden] inrättades den 1 januari 1993 avskaffades tullformaliteterna mellan medlemsländerna. Det blev då nödvändigt att inrätta ett nytt datainsamlingssystem, Intrastat, som grund för statistiken om handel inom EU. I Intrastatsystemet samlas statistiska uppgifter in direkt från handelsaktörerna – som är skyldiga att skicka in månatliga deklarationer till sin nationella statistikmyndighet.

De statistiska värdena för EU:s utrikes- och inrikeshandel registreras som varornas värde fritt ombord (FOB) för exporterade/avsända varor och deras cif-värde (fri kostnad, försäkring och frakt) för importerade/mottagna varor. De värden som redovisas för exporterade/avsända varor omfattar endast merkostnader (frakt och försäkring) för transporten inom territoriet för det EU-land som varorna exporteras/avsänds från. För importerade/mottagna varor avser kostnaderna transporten utanför territoriet för det EU-land som varorna importeras/införs till.

Sammanhang

Statistik om internationell handel med varor används ofta av beslutsfattare hos myndigheter på internationell nivå, EU-nivå och nationell nivå. Företag kan använda statistik om internationell varuhandel för marknadsundersökningar och beslut om kommersiella strategier. Inom EU-institutionerna används statistik om internationell varuhandel som underlag för multilaterala och bilaterala handelsförhandlingar, vid utformningen och genomförandet av antidumpningspolitik, inom den makroekonomiska och monetära politiken och för att bedöma den inre marknadens utveckling eller EU-ekonomiernas integration.

Ökad handel bidrar till ekonomisk tillväxt. EU har en gemensam handelspolitik, där Europeiska kommissionen förhandlar om handelsavtal och företräder EU:s intressen för de 27 medlemsländernas räkning. Europeiska kommissionen konsulterar medlemsländerna genom en rådgivande kommitté, där man diskuterar alla handelspolitiska frågor som berör EU, inklusive multilaterala, bilaterala och unilaterala instrument. Handelspolitiken är en exklusiv behörighet för EU, vilket innebär att det bara är EU, och inte de individuella medlemsländerna, som kan lagstifta om handelsfrågor och ingå internationella handelsavtal. Denna befogenhet sträcker sig längre än till varuhandeln, och omfattar även handel med tjänster, immateriell äganderätt och utländska direktinvesteringar.

På global nivå behandlas multilaterala handelsfrågor inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). WTO har 153 medlemsländer (juli 2008), och flera kandidatländer är i färd med att ansluta sig. WTO fastställer de globala handelsreglerna, fungerar som ett forum för handelsförhandlingar och har en mekanism för att lösa tvister mellan medlemmarna. Europeiska kommissionen förhandlar med sina WTO-partner och deltog i WTO:s senaste multilaterala handelsförhandlingsrunda, den så kallade Doharundan (DDA). Doharundan misslyckades emellertid med att hålla den tidsfrist som satts för avslutningen av förhandlingarna 2005. Man misslyckades på nytt 2006, och förhandlingarna bröt slutligen samman vid ett WTO-möte i juli 2008. När denna artikel skrivs är framtiden för Doharundan oviss.