BNP per capita, konsumtion per capita och prisnivåindex (PNI)
- Uppgifter från december 2011. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Den engelska versionen är nyare.
I denna artikel inriktar vi oss främst på bruttonationalprodukten (BNP) per capita i Europeiska unionens (EU) 27 medlemsstater, men vi tar även upp faktisk individuell konsumtion per capita och medlemsstaternas prisnivåindex. Analysen omfattar samtliga 27 EU-medlemsstater, Eftaländerna (Island, Norge och Schweiz), fyra EU-kandiatländer (Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Turkiet) samt tre potentiella kandidatländer på Västbalkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina och Serbien).
Viktigaste statistiska resultaten
År 2010 hade Bulgarien den lägsta BNP per capita bland EU-medlemsstaterna, mindre än hälften av EU-genomsnittet. Nederländerna låg 33 % över genomsnittet, och överträffades endast av Luxemburg. Nivåerna för faktisk individuell konsumtion var något jämnare, men visade ändå på betydande skillnader mellan EU-medlemsstaterna. Precis som under tidigare år hade Danmark den högsta prisnivån i EU.
Relativt volymindex av BNP per capita
Ländernas volymindex av BNP per capita visas till vänster i Tabell 1 (per capita–volymindex förklaras i Uppgifternas tillgänglighet och källor).
Skillnaderna i BNP per capita mellan EU-medlemsstaterna är fortfarande anmärkningsvärt stora. Precis som tidigare år var det Luxemburg som hade den absolut högsta BNP per capita av samtliga 37 länder som ingår i denna analys. Luxemburgs BNP per capita var över två och en halv gång högre än genomsnittet i EU-27 och cirka sex gånger högre än Bulgariens BNP per capita, som var den fattigaste medlemsstaten mätt med denna indikator. Ett särdrag hos Luxemburgs ekonomi, som i viss utsträckning förklarar landets mycket höga BNP per capita, är att det finns många utländska medborgare som är anställda och arbetar i Luxemburg. Dessa personer bidrar följaktligen till Luxemburgs BNP, samtidigt som de inte räknas med i den bofasta befolkningen.
Nederländerna kom på andra plats bland EU-medlemsstaterna med en BNP per capita på 33 % över genomsnittet för EU-27, men Eftaländerna Norge och Schweiz hade högre BNP än Nederländerna. Irland behöll sin ställning som en av de rikaste EU-medlemsstaterna, men siffrorna visar en tydligt nedgående tendens mellan 2008 och 2010. Detta har främst sin förklaring i utvecklingen av Irlands nominella BNP, som minskade med över 13 % under perioden.
Andra EU-medlemsstater som hade en BNP per capita på minst 20 % över EU-genomsnittet 2010 var Danmark, Österrike och Sverige. Belgien och Tyskland låg på ungefär samma nivå, följda av Finland och Storbritannien. Frankrike låg långt före Italien och Spanien, som har legat på ungefär samma nivåer i flera år.
Cypern, med en BNP per capita marginellt under genomsnittet för EU-27 2010, låg fortfarande före Grekland, som drabbades hårt av den ekonomiska krisen 2010. Slovenien, Malta, Portugal och Tjeckien låg alla omkring 20 % under genomsnittet för EU-27, men kom ändå långt före Slovakien, Ungern, Estland, Polen och Kroatien (ett av kandidatländerna), vars BNP låg cirka 40 % under genomsnittet för EU-27. Polen visade en tydlig förbättring i sin relativa position, medan Litauen och Lettland å sin sida tappade i BNP per capita under åren 2008–2010.
Rumänien och Bulgarien hade en BNP per capita på strax under 50 % av genomsnittet för EU-27. Turkiet, ett annat EU-kandidatland, låg över Rumänien och Bulgarien.
I fem länder var BNP per capita 60 % lägre än genomsnittet för EU-27, eller ännu lägre. Det rör sig om de två EU-kandidatländerna Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien samt de tre länderna på Västbalkan, Serbien, Bosnien och Hercegovina och Albanien. Den relativa positionen för dessa tre länder förändrades inte i någon större grad under åren 2008–2010.
Relativa konsumtionsvolymer per capita
BNP per capita används ofta som en indikator för att mäta ländernas välstånd, men är inte nödvändigtvis en lämplig indikator för att mäta hushållens faktiska levnadsstandard. I det fallet kan faktisk individuell konsumtion vara en bättre indikator.
I nationalräkenskaperna betecknar hushållens slutliga konsumtionsutgifter (HFCE) hushållens utgifter för de varor och tjänster som de köper och betalar för. Faktisk individuell konsumtion utgörs däremot av varor och tjänster som faktiskt konsumeras av enskilda personer, vare sig varorna eller tjänsterna köps och betalas av hushållen, av staten eller av icke-vinstdrivande institutioner. För jämförelser av internationella volymer anses faktisk individuell konsumtion oftast vara det lämpligaste måttet, eftersom det inte påverkas av att organisationen av vissa viktiga tjänster som konsumeras av hushållen, exempelvis hälso- och utbildningstjänster, skiljer sig stort mellan länderna. Om tandvårdstjänster till exempel betalas av staten i ett land och av hushållen i ett annat, blir en jämförelse som grundas på hushållens slutliga konsumtionsutgifter inte lika rättvisande som en jämförelse av faktisk individuell konsumtion.
Ländernas volymindex för faktisk individuell konsumtion per capita anges till höger i Tabell 1.
Generellt sett är nivåerna för faktisk enskild konsumtion per capita mer enhetliga än BNP, men det finns ändå betydande skillnader mellan EU-medlemsstaterna. Ett exempel som synliggör dessa skillnader är att 13 länder 2010 var samlade i intervallet 95–121 % av EU-genomsnittet, samtidigt som BNP per capita för dessa länder varierade mellan 90 och 133 %.
Luxemburg behåller sin plats som det land som har den högsta faktiska individuella konsumtionen per capita i EU, med 50 % över genomsnittet för EU-27. Men även om man kan säga att Luxemburg står i en klass för sig i BNP-termer, är skillnaderna i faktisk individuell konsumtion mindre. En orsak till det är att konsumtionsutgifterna för de utländska medborgare som arbetar i Luxemburg registreras i bosättningslandets nationalräkenskaper.
Storbritannien är den EU-medlemsstat som har den näst högsta faktiska individuella konsumtionen per capita, med 21 % över genomsnittet, medan landets BNP per capita låg 12 % över EU-genomsnittet. Omvänt låg Irlands faktiska individuella konsumtion per capita endast marginellt över EU-genomsnittet, medan landets BNP per capita var 28 % högre än genomsnittet. Irland, de tre baltiska länderna och Island registrerade en mycket stor minskning i sin relativa position under perioden 2008–2010.
Prisnivåer i Europa
De prisjusteringsfaktorer som används för att härleda de volymindex som anges i Tabell 1 kan också användas i analysen av ländernas prisnivåer. I Tabell 2 visas ländernas prisnivåindex till höger med ett EU-genomsnitt på 100, endast för faktisk individuell konsumtion. I tabellen visas även de växelkurser som tillämpas i beräkningen av prisnivåindexet. Nedan kommer endast prisnivåindexet för faktisk individuell konsumtion att diskuteras, eftersom detta index ligger närmare begreppet prisnivåer i den form som de flesta känner till det än en prisnivåindikator som grundas på BNP.
Danmark hade den högsta prisnivån, 47 % över EU-genomsnittet, och har fortfarande de absolut högsta priserna i EU. Eftaländerna Norge och Schweiz gick emellertid om Danmark under 2010, med prisnivåer som översteg EU-genomsnittet med över 50 %. Luxemburg, Sverige, Irland och Finland är andra EU-medlemsstater med prisnivåer på mer än 20 % över genomsnittet för EU-27. Belgien, Frankrike, Österrike, Nederländerna, Italien, Tyskland och Storbritannien har alla prisnivåer som ligger upp till 20 % över genomsnittet.
Island är ett särskilt intressant fall, eftersom landet tidigare var det dyraste i hela Europa. Den faktor som spelade in allra mest i denna anmärkningsvärda utveckling var att den isländska kronan sjönk mycket kraftigt i värde under åren fram till 2009. När den isländska kronan återigen stärktes under 2010 höjdes även prisnivåerna.
I Spanien, Grekland och Cypern låg prisnivåerna något under EU-genomsnittet, följda av Portugal och Slovenien.
Längre ned i tabellen finner vi flera länder med prisnivåer kring 25–50 % lägre än EU-genomsnittet: Malta, Tjeckien, Estland, Slovakien, Lettland och de två kandidatländerna Kroatien och Turkiet. Litauen, Ungern, Polen, Montenegro, Bosnien och Hercegovina och Rumänien faller också inom det intervallet.
De lägsta prisnivåerna – mindre än hälften av EU-genomsnittet – registrerades i Serbien, Bulgarien, Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
Växelkurserna är en avgörande faktor i beräkningen av prisnivåindex, och växelkursrörelser har följaktligen ofta en stor inverkan på prisutvecklingen över tiden, vilket vi har sett i Islands fall. Faktum är att flera av de största prisnivåförändringarna som observerades under åren 2008–2010 åtminstone delvis kan förklaras av växelkursrörelser i ländernas valutor mot euron. Dessa valutarörelser var också större under åren 2008–2009 än under åren 2009–2010. Mellan 2008 och 2009 minskade Islands, Polens, Serbiens, Rumäniens, Turkiets, Storbritanniens, Ungerns och Sveriges valutor i värde med mer än 10 %. Mellan 2009 och 2010 ökade värdet på valutorna för nästan alla länder som står utanför eurosamarbetet, särskilt Sverige, Schweiz och Norge. Serbien var undantaget: den serbiska dinaren fortsatte att minska i värde under 2010.
De tre nedersta raderna i Tabell 2 visar variationskoefficienterna för prisnivåerna i de tre grupperna av länder: euroområdet (EA-16), de 27 EU-medlemsstaterna och hela gruppen med 37 länder. En tidsserie för dessa koefficienter kan ses som en elementär priskonvergensindikator.
Detta belyser två olika omständigheter. För det första, vilket inte är särskilt förvånande, är prisskillnaderna mycket mer uttalade i EU som helhet och i gruppen med 37 länder än inom euroområdet. För det andra konvergerar prisnivåerna visserligen marginellt inom euroområdet, men så verkar inte vara fallet i hela EU eller i gruppen med samtliga länder.
Uppgifternas tillgänglighet och källor
Uppgifterna i den här artikeln har tagits fram av Eurostat-OECD:s program för köpkraftspariteter (PPP-programmet). Den fullständiga metodik som används i PPP-programmet beskrivs på Eurostat-OECD Methodological manual on purchasing power parities.
Volymindex för BNP och faktisk individuell konsumtion, som visas i Tabell 1 och Diagram 1, utgör den faktiska BNP-volymen och den faktiska individuella konsumtionen per capita. ”Faktisk volym” betyder att siffrorna har justerats för prisskillnaderna mellan länderna, genom användning av köpkraftspariteter, och uttrycks i förhållande till EU-genomsnittet (EU-27 = 100). Om volymindex för BNP (eller faktisk individuell konsumtion) per capita är högre än 100, är det berörda landets BNP (eller faktiska individuella konsumtion) räknat i per capita högre än den motsvarande nivån för hela EU. Dessa index ska dock tolkas med viss försiktighet och med reservation för felmarginaler. År 2010 var till exempel volymindexet för BNP per capita för Tyskland 118, medan det för Belgien var 119. Vad det i själva verket säger oss är att de båda länderna har en liknande BNP per capita.
Prisnivåindex, som begreppet presenteras i denna artikel, är förhållandet mellan köpkraftspariteter och växelkurser. De utgör ett mått på skillnaderna i prisnivåerna mellan länderna, genom att man för en viss produktgrupp till exempel anger antalet enheter av den gemensamma valutan som behövs för att köpa samma mängd av en produktgrupp eller ett aggregat i varje land.
Prisnivåindex (PNI) ger en jämförelse mellan ländernas prisnivåer i förhållande till EU-genomsnittet. Om PNI är högre än 100 är det berörda landet relativt dyrt jämfört med EU-genomsnittet och tvärtom. EU-genomsnittet beräknas som det viktade genomsnittet av de nationella prisnivåindexen, viktat med utgifter justerat för prisnivåskillnader. Prisnivåindexet är inte avsett att användas för att göra en strikt rangordning av länderna. Faktum är att de endast är en indikation på hur hög prisnivån är i ett land i förhållande till andra, särskilt när många länder är samlade inom ett mycket snävt intervall. Osäkerheten i de grundläggande prisuppgifterna och de metoder som används för sammanställningen av PPP kan i sådana fall påverka de mindre skillnaderna mellan PNI och leda till statistiskt eller ekonomiskt irrelevanta skillnader i rangordningen.
Sammanhang
Volymindex för BNP per capita (på regional nivå – se BNP och konton för hushållssektorn på regional nivå) används vid fördelningen av medel från strukturfonderna inom EU. Regioner som har en real BNP per capita på mindre än 75 % av EU-genomsnittet (räknat under en period på tre år) är berättigade till stöd från strukturfonderna. Real BNP per capita, prisnivåer och priskonvergens är dessutom tre av de viktigaste ”strukturella indikatorer” som offentliggörs av Europeiska kommissionen.
Eurostat samarbetar nära med andra institutionella institutioner i sammanställningen och spridningen av PPP. Eurostat samarbetar med OECD för att sammanställa PPP-statistik för OECD-länderna och med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) i sammanställningen av globala PPP-uppgifter. Se avdelningen externa länkar nedan.
Ytterligare information från Eurostat
Publikationer
- GDP per capita varied by more than six to one across the EU in 2010 - Statistics in Focus 64/2011
Viktigaste tabellerna
- GDP per capita in Purchasing Power Standards (PPS)
- Comparative price levels
- Price convergence between EU Member States
Databasen
- Purchasing power parities (PPPs), price level indices and real expenditures for ESA95 aggregates (prc_ppp_ind)
- Price convergence indicator (coefficient of variation of comparative price level index for final household consumption in %) (prc_ppp_conv)
Särskild avdelning
Metodik / Metadata
- GDP per capita in PPS (ESMS metadata file - tsieb010_esms)
- Purchasing power parities (ESMS metadata file - prc_ppp_esms)