Så kan EU:s länder försvara samhället mot terrorismen

Oslo, Norge 2011 omedelbart efter attacken utförd av Anders Behring Breivik. Foto: Wikimedia Commons

På ytan liknar tidningen ”Inspire” vilket månadsmagasin som helst. Den har påkostad layout och långa intervjuer, stora foton och bildkollage. Men likheterna slutar där. Bilderna visar beslutsamma, maskerade män med automatvapen, blodiga knivar och förödelse. Bland artiklarna finns instruktionstexter för hur man bäst tillverkar en bomb hemma i köket. Den nyfikne får också råd om hur man kan genomföra attentat helt utan skjutvapen, genom att i stället köra över folk med bil. I det senaste numret finns en helsidesbild på Bostonbombaren Tamerlan Tsarnajev, där han ler stort mot en redigerad bakgrund av puffiga moln och fredsduvor.

Al-Qaidas engelskspråkiga tidning utkommer med ett par nummer per år och är ett i raden av nya propagandainstrument som våldsbejakande rörelser använder för att rekrytera medlemmar. Den produceras troligen i Jemen men är ett par musklick bort för vilsna själar som vill förkovra sig i terrormetoder och läsa bisarra hyllningstexter om det påstått ärofulla livet som självmordsbombare. ”Inspire” har redan gett fasansfull utdelning åt al-Qaida: Mycket tyder på att de båda attentatsmännen i Boston tillverkade sina tryckkokarbomber – som tog tre människors liv och skadade och lemlästade 264 andra – efter ritningar som fanns med i tidningens första nummer.

I dag kan den som är i riskzonen för att anamma våldsförhärligande åsikter lätt dras in extremistgrupper eller radikaliseras helt på egen hand. Problemet är inte isolerat till en åsiktssfär eller religion. Anders Behring Breivik rättfärdigade sina attentat med en fascistisk ideologi som han fick inspiration till hemma på sin kammare. Han är typexemplet på en ensamvarg som förbereder dödliga attacker i tysthet, utan att dyka upp på myndigheternas radar.

Inget land i Europa är förskonat. I franska Toulouse och Montauban 2012 dödade Mohammed Merah sju personer – vuxna och barn, muslimer och judar – innan polisen kom honom på spåren. I Ungern har romer mördats och misshandlats av nazistgäng. I Stockholm lyckades Taimour Abdulwahab nästan göra verklighet av sina planer mitt i julhandeln. I Kärrtorp attackerades en antirasistisk demonstration av organiserade nazister. I Grekland knivhöggs artisten Pavlos Fyssas i höstas till döds av en medlem ur fascistpartiet Gyllene gryning.

Med dessa tragiska händelser i färskt minne börjar Europa samlas kring ett enat svar. Sakta men säkert är vi på väg att lära oss av våra erfarenheter, och lära av varandra. De senaste åren har det europeiska samarbetsorganet Radicalisation Awareness Network (RAN), som jag bildade hösten 2011, arbetat med att utforma en verktygslåda för att bemöta våldsam extremism. I nätverket samlas 700 experter från fältet, både från den lokala och nationella nivån, vid samma bord och utbyter erfarenheter: poliser, ungdomsledare, socialarbetare, forskare och andra, från alla olika EU-länder.

Nu presenterar vi resultatet av detta arbete. Ett antal åtgärder har utkristalliserats, åtgärder som bidrar till att stärka Europas försvar mot den våldsamma extremismen betydligt. EU-kommissionen presenterar därför i morgon en rad rekommendationer som länderna bör genomföra så snart som möjligt. Rekommendationerna handlar om att samarbeta bättre mellan myndigheter och andra för att tidigt kunna nå personer som är på väg in i destruktiva subkulturer och göra mer på den lokala nivån. Vissa EU-länder har här kommit mycket längre än andra. EU-kommissionen uppmanar nu länderna att:

1. Satsa på exit-verksamheter för att hjälpa personer att hoppa av. Vi vet, inte minst genom Fryshusets arbete i Sverige, vilket positiv effekt mentorskap och hjälp till självhjälp kan ha. Trots det saknas den här typen av stödprojekt i de allra flesta EU-länder, vilket måste åtgärdas.

2. Starta ett europeiskt kunskapscentrum. Vi måste bli ännu bättre på att lära av våra gemensamma erfarenheter. Därför inrättar EU nästa år ett europeiskt kunskapscentrum mot våldsam extremism, som kan hjälpa medlemsländerna och lokala beslutsfattare i deras arbete. Centret ska också, med finansiering från EU-håll, samordna forskning på området.

3. Satsa på vidareutbildning. Lokalpoliser och socialarbetare över hela Europa bör utbildas i hur man bättre får upp ögonen för radikalisering, inte minst bland unga, och hur den kan bemötas. EU-resurser kommer också att satsas på detta.

4. Ta fram konkreta handlingsplaner. De medlemsländer som inte har det i dag måste lägga fram ordentliga strategier för sitt förebyggande arbete.

5. Arbeta närmare civilsamhället. Frivilligorganisationer sitter på massor av konkret kunskap om hur man bemöter radikalisering, både lokalt och på nätet, som nationella myndigheter måste bli bättre på att ta vara på.

6. Stärk skolans roll. Skolan har en nyckelroll för att stärka motståndskraften mot extremism. Medlemsländerna uppmanas nu att göra mer på utbildningsområdet, bland annat genom att utveckla nya typer av skolmaterial.

7. Bemöt nätpropagandan. Medlemsländer bör utveckla metoder för att bättre få ut information och motbudskap mot organiserad extremism på nätet, exempelvis i jihadistiska onlineforum. Redan i dag görs viktiga insatser mot näthatet från näringslivshåll, inte minst hos företag som Google och Facebook.

8. Stärk kontakterna med länder utanför EU. Vi behöver arbeta tätare gentemot länder dit radikaliserade unga reser för att exempelvis delta i träningsläger.

Vi står inför stora utmaningar de närmaste åren, och just därför är det så bråttom att få bättre samarbete på plats. Flera våldsbejakande extremiströrelser – som Jobbik i Ungern och Gyllene gryning i Grekland – går just nu framåt och riskerar att göra samlat intåg i Europaparlamentet efter valet i maj. Samtidigt har omkring 1 200 européer, varav minst 75 svenskar enligt Säpo, rest till Syrien för att strida i kriget där. Av dessa är en liten grupp – svårt radikaliserade unga män som stridit i terrorstämplade rörelser, tränade och härdade i krig – att betrakta som en reell säkerhetsrisk vid hemkomsten till Europa.

Sådana nya hot kräver nya verktyg. Europas länder behöver bli bättre rustade för att stå emot hemvävda terrorideologier, ensamvargar och främlingsfientligt våld. De goda krafterna måste samarbeta närmare om vi ska kunna göra verklig skillnad i kampen mot den våldsamma extremismen.

• Alla debattartiklar