Slutspurt för viktiga EU-förslag

Ingenjörer är en av yrkesgrupperna som Europa kan få en skriande brist på inom några år. Foto: Tamuengineering/Flickr (CC)

Trots kriser och domedagsprofetior tar EU-samarbetet just nu stora kliv framåt, delvis i det tysta. I Almedalen i veckan har vi pratat mycket om den senaste tidens framgångar. Efter åratal av diskussioner har flera viktiga överenskommelser slutits den senaste månaden – dels om EU:s gemensamma asylpolitik, som ska se till att asylsökande får en rättvis och rättssäker behandling oavsett var i Europa de anländer, och dels om den fria rörligheten. Vi stärker nu det s.k. Schengensamarbetet så att inget medlemsland ska kunna sätta upp godtyckliga gränskontroller.

Nu gäller det att vi inte tappar fart, utan fortsätter att leverera. Förhandlingarna om två andra lagförslag, med stor betydelse för svenska och europeiska företag, har stått smärtsamt still under de senaste tre åren. Men mitt under sommarmånaderna är något på väg att hända.

Det handlar om två lagförslag som jag presenterade 2010, om säsongsarbetare samt om företags tillgång till utländska experter. Säsongsarbetardirektivet slår fast gemensamma, enklare regler om arbetskraft från länder utanför EU, bestämmelser om arbetsvillkor och förenklade möjligheter att komma tillbaka flera år i rad. Idag är det komplicerat för företag att anställa säsongsarbetare, och lika svårt för de arbetstagare som bara vill komma till EU under en sommar för att arbeta men inte flytta hit.

Det andra lagförslaget där EU-processen segar betydligt gäller lättare regler för utländska experter, så kallad företagsinternt utstationerad personal. Företag som idag vill hämta personal till EU från länder utanför unionen står inför byråkratiskt krångel av 28 olika slag, eftersom varje EU-land har helt egna regelverk. Dessa personer – t ex IT-experter, mellanchefer och olika specialister – skulle sporra till fler investeringar och jobbtillfällen om de bara fick komma hit.

Men i krisens skugga är alla diskussioner som berör arbetskraftsinvandring politiskt sprängstoff. Ämnet är högst obekvämt för många politiker att ta i på hemmaplan, trots att Europa står inför akut arbetskraftsbrist inom några år om vi inte gör det lättare för folk att komma hit. Nu i veckan ska frågan om säsongsarbete diskuteras mellan medlemsländerna i Bryssel. Jag hoppas innerligt att vi kommer se en lösning av de knutar som återstår, till exempel när det gäller möjligheterna för säsongsarbetare att återvända. Samtidigt pågår också intensiva förhandlingar mellan EU:s institutioner i frågan om utländska experter.

I en pinfärsk rapport från Kommerskollegium, som tydligt visar på sambandet mellan bättre rörlighet och starkare export, ropar svenska företag efter tydliga och smidiga regler för att kunna rekrytera och flytta personal till utlandet. Samarbetsorganet OECD slog häromveckan fast att invandringen är en nettovinst för samhället i flera industriländer, däribland Sverige. Den vinsten lär bara bli större och större i takt med att våra arbetskraftsbehov växer.

Att, som LO gjorde nyligen, ropa efter minskad öppenhet mellan arbetsmarknaden och omvärlden är både bakvänt och bakåtsträvande. Sveriges nuvarande lagstiftning för arbetskraftsinvandring – enligt principen "om du har ett jobb så får du komma hit" – är ett föredöme i ett i övrigt inåtvänt Europa. Justeringar kan behövas för att förhindra att människor blir utnyttjade, vilket regeringen också har flaggat för, men som helhet är detta ett regelverk att värna om.

Nu måste Sveriges representanter både i ministerrådets arbete och i Europaparlamentet driva på för bättre lagstiftning i hela EU. Med god vilja och hårt arbete skulle vi kunna få en överenskommelse om reglerna för utländska experter och säsongsarbetardirektivet inom kort. Låt tre års låsning vara nog. Vi har inte råd att stå och stampa längre.
 
Cecilia Malmström
EU-kommissionär för migrations- och säkerhetsfrågor
 

• Alla debattartiklar