Inspiring non-EU countries

Ytterligare verktyg

 

Nyheter

    Ronald Hall, extern expert och tidigare chefsrådgivare på generaldirektoratet för regional- och stadspolitik, ger sin personliga syn på EU:s internationella program för stadssamarbete.

    Mer än hälften av världens befolkning bor nu i städer. Det är i städernas centrum den största tillväxten och utvecklingen sker. De blir drar därför till sig människor från landsbygden som söker möjligheter till högre inkomst och tillgång till utbildning och hälsovård, och som vill säkra en bättre framtid för sina barn.

    Den här omställningen från mindre produktivitet på landsbygden, huvudsakligen traditionellt jordbruk till större mervärde i stadsområden inom industrin och många tjänstesektorer, är avgörande för hur ekonomier växer. Historiskt sett är det den väg som världens mest utvecklade länder har tagit, och det är den modell som idag används av nya tillväxtländer över hela världen.

    Urbaniseringen, som framför allt är resultatet av den resurskrävande modell för stadsutveckling som kännetecknas av tillväxten av industrinationer på 1900-talet, har stora fördelar, men den är inte gratis. Den har lett till en utarmning av naturens resurser – inklusive naturen själv – och till förorening av luften, floderna och haven, på ett sätt som nu hotar livskvaliteten i den utvecklade världens storstadsområden.

    För utvecklingsländerna och tillväxtländerna – där urbanisering och ekonomisk tillväxt går hand i hand – är det viktigt att verkligen ta lärdom från industrivärlden. När det gäller stadspolitik i tillväxtländerna måste man se på vad nationella myndigheter och stadsmyndigheter har lyckats bra med de senaste årtiondena. Man måste dra lärdom av de misstag som historiskt har gjorts.

    Samarbete är bra för alla

    Ett samarbete mellan industriländer och tillväxtländer kan alla tjäna på. Industriländerna har stor kunskap att bidra med efter minst ett århundrade av urbanisering, men de framväxande ekonomierna, som kanske inte tyngs ned av traditionen, har många innovativa lösningar att dela med världens industriekonomier. Faktum är att några av världens största stadscentrum finns i tillväxtekonomier i länder som Kina, Indien och Latinamerika.

    Men det största behovet av samarbete och kunskapsdelning kommer nog ändå från det gemensamma intresset i alla länder och på alla kontinenter att bevara vår planet. Det finns ett brådskande behov av att tillsammans utveckla en modell för urbanisering som är hållbar, som bevarar naturen och naturresurserna och som sänker utsläppen som förorenar våra städer, skadar våra barns hälsa och bidrar till den globala uppvärmningen. Det är anledningen till att hållbar urbanisering är centralt för de hållbara utvecklingsmålen som antagits av FN och som i sin tur bland annat har lett till New Urban Agenda (NUA) som antogs av över 170 länder i Quito i Ecuador 2016.

    Europeiska kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik och stadspolitik har formaliserat 14 dialoger om regionalpolitik och stadspolitik, med bland annat sex EU-strategiska partner (Kina, Ryssland, Brasilien, Mexiko, Japan och Indien) samt de östliga partnerskapsländerna (Ukraina, Moldavien, Georgien) och länder i Latinamerika (Argentina, Chile, Peru, Colombia) samt SICA (Central American Integration System). Även utan avtal har det utvecklats ett samarbete med andra strategiska partner, som Kanada och Sydafrika, och regionala grupper som Karibiska gemenskapen (Caricom), Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Södra Afrikas tullunion (Sacu) och Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (Waemu).

    EU tar utmaningen för hållbar urbanisering mycket seriöst. Kommissionären för regionalpolitik, Corina Creţu, som företrädde EU i Quito 2016, förpliktigade EU att ägna kunskap och resurser åt att främja NUA. Detta sker både internt inom EU, med EU-agendan för städer som styr stadsutvecklingsprogrammen i de 28 medlemsstaterna och, som nämns nedan, utanför EU med de diplomatiska förbindelserna med andra länder.

    Hållbar utveckling i städerna

    Det viktigaste verktyget för att vidareutveckla den här verksamheten utanför EU är IUC – det internationella programmet för stadssamarbete (2017–2019), som stöder stadsmyndigheter inom och utanför EU som vill samarbeta om hållbara stadsutvecklingsområden. IUC-programmet baseras på fem år av pilotåtgärder inom världsstadsprojektet och Urbelac-projektet.   

    Under världsstadsprojektet (2015–2018) har EU-städer sammankopplats med städer i Kanada, Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Indonesien, Vietnam, Australien och Sydafrika. De sammankopplade städerna har utbytt erfarenheter om teman som smart stadsutveckling, energieffektivitet, avfallshantering, hållbar rörlighet osv. Under Urbelac-projektet (2011–2019), som nu går in i sin fjärde upplaga, har Europeiska kommissionen och den interamerikanska utvecklingsbanken hjälpt städer från EU och från Latinamerika och Västindien. Det har skapats ett nätverk som främjar utbyte av erfarenheter, riktmärken och utarbetande av handlingsplaner. Både världsstadsprojektet och Urbelac-projektet är det konkreta resultatet av Europaparlamentets stöd till internationell diplomati på stadsnivå.

    Under IUC har stadssamarbetsplattformar inrättats med Kina, Indien, Japan, Latinamerika och Nordamerika. Programmet visar att EU-politiken håller på att mogna när det gäller att främja internationellt samarbete mellan städer. Under IUC sluter cirka 70 deltagande städer på varje sida nya samarbetsavtal om samarbete för hållbar stadsutveckling. Det handlar om att utarbeta lokala handlingsplaner för integrerad stadsutveckling. I grunden prioriterar dessa planer samarbetet inom sektorerna inom EU-agendan för städer och NUA.

    Med utgångspunkt i världsstadsprojektet använder städerna ett mångfaldsperspektiv, med tillämpning av kunskaper och erfarenheter från de offentliga myndigheterna, näringslivet, forskargruppen och det civila samhället. EU:s eget Urbact-program för stadsnätverk används som en viktig källa till kunskap och erfarenhet för att stödja lokal handlingsplanering.

    IUC-projektet har lett till utvecklingen av gemensamma pilotprojekt, och samförståndsavtal som säkerställer deras långsiktiga framtid har undertecknats mellan offentliga myndigheter, forskningsorgan och företrädare för näringslivet på båda sidor.

    Föregå med gott exempel

    Under IUC parades till exempel staden Parma i Italien ihop med Fredericton i Kanada. Den kanadensiska stadens avdelning för arv och stadsplanering, tillväxt och samhällstjänster samarbetar med Parmas jämställdhetsbyrå och en europeisk projektbyrå. Med syftet att förbättra lokal demokrati arbetar de två sidorna med att identifiera de hinder som hindrar marginaliserade gruppers politiska deltagande och deras grundläggande orsaker, och med att identifiera möjliga politiska åtgärder och mekanismer för att eliminera dessa och skapa en mer inkluderande stadsmiljö.

    Den italienska staden Bologna samarbetar med Austin i USA om frågor som sträcker sig från att utveckla ett system för hälsosammare lokal mat och förbättra resurseffektiviteten till att öka motståndskraften mot klimatförändringarna. Stadsstyrningsfrågor har legat högt på agendan, och till exempel har man i Austin dragit slutsatsen att kontoret för hållbar utveckling och byrån för ekonomisk utveckling behöver samverka mer.

    Det finns ett samarbete mellan Rotterdam i Nederländerna och Surat i Indien. Städerna fokuserar på att ta itu med frågor som rör vattenförvaltning, som att säkerställa kvaliteten på dricksvatten, mildra vattenföroreningar från industriell avrinning, skydda mot översvämningar och hitta effektiva sätt att hantera avloppsvatten. I Rotterdam har Surat hittat en kunnig partner med stor erfarenhet av vattenhantering. I Surat har Rotterdam hittat en stad som hanterar dessa frågor i mycket större skala, vilket redan har inspirerat den nederländska staden att tänka annorlunda om de utmaningar de står inför.

    LÄS MER

Fler nyheter

International Affairs

In the international relations arena, the Directorate General for Regional and Urban Policy acts in support of, and in cooperation with the External Relations family of Directorates General (European External action Service EEAS and DEVCO) and with DG TRADE. There is a growing interest in different parts of world in the process of European integration, not just from an institutional point of view but also in terms of the policies that promote European cohesiveness. First and foremost among the latter is European regional policy which seeks to ensure that the benefits of the single market in Europe based on the free movement of goods and services, labour and capital, are as widely spread as possible.

Principal among the features of EU regional policy that are of interest to third countries such as China, Russia and Brazil, as well as to international organisations such as MERCOSUR and ASEAN, are the financial dimension and the geographical targeting of resources between Member States and regions; the geographical and strategic objectives; and the different dimensions of the implementation system. So far as countries in the European Neighbourhood are concerned the EU wishes to promote key concepts of EU regional policy such as open markets, respect for the environment, participative democracy and partnership in the conception and implementation of development policy.

This interest comes at a time when the policy has undergone substantial changes. In effect, EU regional policy today is a means of delivering the Union's policy priorities across its territory. It does so by co-financing integrated, national or regional investment programmes, where the Union's contribution to the programmes is greatest in the least prosperous areas.

Today therefore, EU regional policy is an integral part of economic policy, but with the unique feature that it is delivered with the consent and involvement of the grassroots through a multi-level governance system where each level - European, national, regional and local - has a role to play. The involvement of the grassroots, for example, in devising regional and local strategies and selecting projects creates a sense of ownership of European policy and in that way contributes to territorial integration. It is these features that have inspired interest in large countries with major territorial imbalances that are seeking to combine the pursuit of a more even pattern of growth with governance systems that contribute to transparent public policies and that help to further integration through decentralisation.

As well as projecting notions of inter-regional solidarity and good governance, cooperation in the field of regional policy also provides the opportunity to project other values such as respect for the free market through competition, state aid and public procurement rules, for environmental rules and policies and for equal opportunities and minority rights. These create the framework conditions under which EU financial support is granted and provide positive incentives to achieving high standards in public policy.

Regional Policy Dialogues

The Commission, DG REGIO, has concluded formal agreements on regional policy cooperation with China PDF EN zh, Russia PDF EN EN, Brazil PDF EN EN, and Ukraine PDF EN Ukrainian, Georgia PDF EN, Moldova PDF EN, Chile PDF EN es, Peru PDF EN es, Argentina PDF en es, Japan PDF EN, Mexico PDF EN es, Sistema de Integracion de Centro-America (SICA) PDF EN es, Colombia PDF EN es. These countries are confronted with wide regional disparities as well as major challenges in terms of coordinating the different levels of government, and ensuring that decentralization can be achieved without compromising efficiency.

Brochure : European Regional Policy, an inspiration for Countries outside the EU?

November 2009 - PDF en es fr hy ka mo pt Russian Ukrainian Chinese

Posters: PDF en