Olivolja i EU

EU är världens främsta producent, konsument och exportör av olivolja.

EU producerar omkring 67 % av världens olivolja. Runt 4 miljoner hektar, framför allt i medelhavsländerna, används för olivlundar med en kombination av traditionella, intensiva och superintensiva odlingar.

Italien och Spanien är de länder som använder mest olivolja i EU, med en årlig förbrukning på cirka 500 000 ton vardera, medan grekerna är de som använder mest olivolja per capita, med cirka 12 kg per person och år. Totalt står EU för cirka 53 % av förbrukningen i världen.

Det finns åtta olika kategorier av olivoljor och oljor av olivrestprodukter:

  • Extra jungfruolja
  • Jungfruolja
  • Bomolja
  • Raffinerad olivolja
  • Olivolja bestående av raffinerad olivolja och jungfruolja
  • Olja av olivrestprodukter
  • Oraffinerad olja av olivrestprodukter
  • Raffinerad olivolja av olivrestprodukter

Alla kategorier säljs inte till konsumenter. I detaljhandeln kan man bara köpa extra jungfruolja, jungfruolja, olivolja bestående av raffinerad olivolja och jungfruolja samt olja av olivrestprodukter.

EU-kommissionen har tagit fram ett faktablad där du kan läsa mer om kategorierna av olivolja, deras egenskaper och olivoljeproduktionen.

Ladda nerPDF - 4.3 MB

Marknadssituationen

EU står för ungefär 65 % av världens export av olivolja, främst till USA, Brasilien och Japan.

Inom EU görs en omfattande övervakning av olivoljemarknaden för att få uppgifter om t.ex. priser, balansräkningar, produktions- och handelssiffror samt uppgifter om importkvoten för tunisisk olivolja.

Handelsnormer

EU:s handelsnormer säkrar att jordbruksprodukterna på marknaden håller en standardiserad och god kvalitet som motsvarar konsumenternas förväntningar. Det underlättar handeln och garanterar lika villkor för alla producenter i EU. I EU-lagstiftningen om olivolja definieras de olika kategorierna av olivoljor och oljor av olivrestprodukter samt de analysmetoder som medlemsländernas kontrollmyndigheter ska använda. Där fastställs också regler för märkning och förpackning.

Kategorier av olivolja

För att en olivolja ska kunna säljas som en viss typ av olja måste dess egenskaper motsvara EU-reglernas gränsvärden för den kategorin. Det är aktörernas och EU-ländernas ansvar att se till att det stämmer.

De olika kategorierna av olivolja ges olika kvalitetsgrader i fråga om följande:

  • Fysikalisk-kemiska egenskaper, som syrahalt, peroxidtal, fettsyrehalt och sterolsammansättning.
  • Organoleptiska (sensoriska) egenskaper, som fruktighet och avsaknad av organoleptiska defekter.

Jungfruolja

Det finns tre olika kategorier jungfruoljor:

  • Extra jungfruolja har högst kvalitet. Den är fruktig och har inga organoleptiska defekter. Syrahalten får inte överstiga 0,8 %.
  • Jungfruolja kan ha vissa sensoriska defekter, men bara mycket små. Syrahalten får inte överstiga 2 %.
  • Bomolja är en jungfruolja av lägre kvalitet som saknar fruktighet, med en syrahalt på över 2 % och väsentliga sensoriska defekter. Bomolja är inte avsedd att säljas till konsumenter. Den raffineras eller används för industriella ändamål.

Andra kategorier av olivolja

Följande kategorier är inte jungfruoljor:

  • Raffinerad olivolja är den produkt som fås efter raffinering av en defekt jungfruolja (t.ex. bomolja). Den är inte avsedd att säljas till konsumenter. Den har en syrahalt på upp till 0,3 %.
  • Olivolja bestående av raffinerad olivolja och jungfruolja är en olja som framställs genom blandning av raffinerad olivolja och extra jungfruolja och/eller jungfruolja. Den har en syrahalt på upp till 1 %.
  • Oraffinerad olja av olivrestprodukter fås från olivrestprodukter, dvs. den pasta som blir kvar efter att oljan har utvunnits ur oliverna.
  • Raffinerad olivolja av olivrestprodukter fås när oraffinerad olja av olivrestprodukter raffineras och blandas med jungfruolja. Syrahalten kan vara upp till 1 %.

Kontroller

Enligt reglerna måste EU-länderna varje år utföra ett minsta antal kontroller som står i proportion till den mängd olivolja som säljs i deras land, för att se till att handelsnormerna för olivolja och olja av olivrestprodukter är uppfyllda. Syftet är att kontrollera att märkningen och förpackningen uppfyller kraven och att oljan motsvarar den angivna kategorin.

En kommissionsfinansierad studie om kontrollen av överensstämmelse inom EU:s olivoljesektor publicerades i oktober 2019.

Kontroll av märkning

Märkningen kontrolleras för att se till att den beteckning eller det handelsnamn som används när varan säljs till konsumenter följer de särskilda reglerna i EU-förordning nr 1308/2013 (bilaga VII, del VIII) och i kommissionens genomförandeförordning nr 29/2012.

Regler om frivillig märkning gäller t.ex. uppgiften ”första kallpressningen”, ”kallextrahering”, skördeåret och organoleptiska egenskaper som rör smak och/eller doft för extra jungfruolja och jungfruolja (kommissionens genomförandeförordning nr 29/2012).

Kategorisering och gradering

I kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 fastställs egenskaperna för olivoljor och oljor av olivrestprodukter samt analysmetoder. Förordningen anger gränsvärden för kvalitets- och renhetskriterier för de olika kategorierna. Där definieras också vilka analysmetoder som ska användas när man bedömer om en olja motsvarar den angivna kategorin. De nationella behöriga myndigheterna ska kontrollera att reglerna följs.

I förordningen införs regler och metoder för provtagning av produkter och bestämning av kvalitets- och renhetskriterier. Smakpaneler som godkänts av EU-länderna måste kontrollera jungfruoljors organoleptiska egenskaper.

Andra typer av kontroller

Utöver de kontroller som är specifika för olivoljesektorn måste EU-länderna se till att andra rättsliga krav uppfylls. Den allmänna livsmedelslagstiftningen omfattar alla skeden av produktion, bearbetning och distribution av livsmedel. De allmänna märkningsreglerna garanterar att konsumenterna inte vilseleds i fråga om oljors egenskaper (sammansättning, kvalitet, ursprung, kategori och produktionsmetod) och att märkningen av olivolja följer de allmänna reglerna om livsmedelsmärkning i EU-förordning nr 1169/2011.

Internationella organisationer

Internationella olivrådet

EU är medlem i Internationella olivrådet, en internationell mellanstatlig organisation på området olivolja och bordsoliver. Det inrättades 1959 i Madrid i Spanien.

Andra medlemmar är t.ex. de ledande internationella producenterna och exportörerna av olivolja och bordsoliver. Medlemmarna står för 94 % av den globala olivproduktionen, varav EU står för nästan 72 %.

Codex Alimentarius

Codex Alimentarius-kommissionen utvecklar och antar livsmedelsstandarder som fungerar som referens för den internationella livsmedelshandeln.

Det finns en särskild standard för olivoljor och oljor av olivrestprodukter (CX-33-1981) med bestämmelser om beskrivning, grundläggande sammansättnings- och kvalitetsfaktorer, märkning samt analys- och provtagningsmetoder.

En översyn pågår just nu för att harmonisera befintliga nationella standarder med Codex-standarden.

Kommittéer och expertgrupper

Kommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna träffas regelbundet för att diskutera frågor som utvecklingen av marknadspriser, produktion och handel både inom och utanför EU. Kommittén bistår också kommissionen när den antar genomförandeakter.

Gruppen för civil dialog och arbetsgruppen för trädgårdsodling, oliver och spritdrycker gör det möjligt för kommissionen att föra en regelbunden dialog med berörda parter om alla frågor som rör olivsektorn.

Expertgruppen för jordbruksmarknader har en undergrupp av olivoljekemister som bistår kommissionen när den utarbetar lagstiftning och fastställer politiken för olivoljekemi och standardisering. Undergruppen består av företrädare för nationella förvaltningar och experter som utses av kommissionen.

Lagstiftning om olivolja

Lagstiftningen om olivolja och olja av olivrestprodukter täcker bland annat handelsnormer, egenskaper, producentorganisationer, stödprogram, privat lagring och prisanmälan.

Handelsnormer

EU-lagstiftningen reglerar handelsnormer för olivolja och olja av olivrestprodukter.

  • Genom EU-förordning nr 1308/2013 upprättas en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter.
  • Kommissionens genomförandeförordning nr 29/2012 behandlar handelsnormer för olivolja. I förordningen fastställs regler om förpackning och märkning av olivolja (obligatoriska och frivilliga krav).
  • I kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 fastställs de särskilda egenskaper som gäller för varje kategori. Överensstämmelse med sådana egenskaper ska kontrolleras med hjälp av särskilda analysmetoder. I förordningen fastställs också kontrollkrav för medlemsländernas kontrollmyndigheter.

Ekologisk odling

Lagstiftningen om ekologiskt jordbruk reglerar alla områden av ekologisk produktion och bygger på ett antal viktiga principer, t.ex. förbud mot genetiskt modifierade organismer och begränsad användning av bekämpningsmedel.

Geografiska beteckningar

Olivoljeproducenter kan ansöka om registrering enligt EU-förordning nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel för att få en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning.

Privat lagring

I kommissionens genomförandeförordning nr 1333/2013 fastställs anmälningsskyldigheterna inom den samlade jordbruksordningen.

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1238 fastställs allmänna regler för beviljandet av stöd för privat lagring av vissa jordbruksprodukter.

Betydande EU-lager och goda skördar flera år i följd har skapat obalans mellan utbud och efterfrågan och lett till sänkta priser. EU-kommissionen har därför godkänt stöd för privat lagring av olivolja för att stabilisera marknaden och höja priserna. Systemet genomfördes genom fyra anbudsförfaranden, det första i november 2019 och det sista i februari 2020.

Stödprogram

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 611/2014 fastställs stödprogram för sektorn för olivolja och bordsoliver.

I kommissionens genomförandeförordning nr 615/2014 fastställs detaljerade regler för arbetsprogram som ska stödja sektorn för olivolja och bordsoliver.

Aktuellt

Dokument

Ladda nerPDF - 1 MB