EU:s fiskeripolitik reglerar hur fiskeflottorna i EU ska förvaltas och fiskbestånden bevaras. Reglerna har utformats för att förvalta de gemensamma resurserna och ger alla fiskeflottor samma tillgång till fiskevattnen i EU. Därmed kan fiskarna konkurrera på samma villkor.

Fisk är visserligen en förnybar resurs, men vid överfiske kan fisken ta slut. Vissa fiskbestånd överfiskas också i praktiken. Därför har EU-länderna agerat för att se till att fiskerinäringen i EU är hållbar och inte hotar fiskbestånden och deras produktivitet på lång sikt.

Den gemensamma fiskeripolitiken härstammar från 1970-talet och har moderniserats genom åren. Den senaste reformen trädde i kraft den 1 januari 2014.

Vilka mål har den gemensamma fiskeripolitiken?

EU:s fiskeripolitik ska se till att fiske och vattenbruk är hållbara näringar – miljömässigt, ekonomiskt och socialt. De ska också vara en källa till nyttig mat för människorna i EU. Målet är att verka för en dynamisk fiskerinäring och se till att samhällen där fiskernäringen är viktig har en skälig levnadsstandard.

Stora fångster är viktigt, men det måste ändå finnas begränsningar. Vi måste se till att fisket inte skadar fiskbeståndens förmåga att föröka sig. Enligt dagens mål ska taken för fisket mellan 2015 och 2020 sättas så att fiskbestånden är hållbara på lång sikt.

I dagsläget vet vi inte riktigt vilka effekter fisket har på havsmiljön. Därför bygger EU:s fiskeripolitik på försiktighet och man tänker på vilka effekter människans verksamhet kan få på alla delar av ekosystemet. Fiskeflottorna måste vara mer selektiva när de fiskar och de ska dessutom på sikt sluta att slänga oönskade fisksorter överbord.

Reformen ändrar också förvaltningen av fiskeripolitiken och ger EU-länderna större nationellt och regionalt inflytande.

Den gemensamma fiskeripolitiken gäller fyra huvudområden:

• Fiskeriförvaltning
• Internationell policy
• Marknads- och handelspolitik
• Politikens finansiering
  • Europeiska fiskerifonden 2007-2013
  • EHFF 2014-2020

Den omfattar också regler för vattenbruk och medverkan av berörda grupper.

Faktablad om den nya fiskeripolitiken

The new Common Fisheries Policy: sustainability in depth

The international dimension of the EU Common Fisheries Policy

The European Maritime and Fisheries Fund 2014-2020

Sustainable tools for the world's largest seafood market

Officiellt material

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 11.2, 15.2, 15.3, 15.6, 15.7 och 45.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/812 av den 20 maj 2015 om ändring av rådets förordningar (EG) nr 850/98, (EG) nr 2187/2005, (EG) nr 1967/2006, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 2347/2002 och (EG) nr 1224/2009, samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1379/2013 och (EU) nr 1380/2013, vad gäller landningsskyldigheten, och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1434/98

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG