Statistik om högre utbildning

Hoppa till: navigering , sök


Data från september 2018.

Planerad uppdatering av artikeln: mars 2020.

I korthet
I EU fanns det 19,6 miljoner studerande i högre utbildning 2016, varav 61 % studerade på kandidatnivå.

Under 2016 var 54 % av de studerande i högre utbildning i EU kvinnor. Endast på doktorsnivå var en majoritet av de studerande män.

Nästan en tredjedel av de studerande i högre utbildning i EU läste samhällsvetenskap, journalistik, information, företagsekonomi, administration eller juridik.

Lärartäthet i högre utbildning, 2016

I denna artikel redovisas statistik om högre utbildning (Isced-nivåerna 5–8) i Europeiska unionen (EU). Artikeln ingår i en nätpublikation om utbildning i EU. Högre utbildning, som ges vid universitet och högskolor, är den utbildningsnivå som kommer efter gymnasiet. Den fyller en central funktion i samhället genom att främja innovation, stärka den ekonomiska utvecklingen och tillväxten samt rent allmänt bidra till ett ökat välbefinnande hos medborgarna. Några av världens mest prestigefyllda universitet finns i Europa.

Många tror att efterfrågan på personer med hög kompetens kommer att öka under de kommande åren, och faktum är att det redan finns ett kompetensunderskott i vissa EU-länder. Den digitala tekniken gör att jobben blir alltmer flexibla och komplexa. Allt fler arbetsgivare vill därför ha anställda som har de egenskaper som krävs för att hantera komplex information, tänka självständigt, vara kreativ, använda resurserna smart och effektivt samt kommunicera effektivt.

Relativt många av de studerande i den högre utbildningen är internationellt rörliga och studerar utomlands. En analys av detta finns i en separat artikel.

Artikeln i sin helhet

Deltagande

I tabell 1 redovisas data om antal studerande på samtliga fyra nivåer av högre utbildning. Högre utbildning på kandidat-, master- och doktorsnivå finns i samtliga medlemsländer, men kortare högre utbildning, som ofta har en praktisk och yrkesspecifik inriktning för att förbereda de studerande för arbetsmarknaden, finns inte i utbildningssystemen i Bulgarien, Estland, Grekland, Litauen, Rumänien och Finland och heller inte i Liechtenstein, Nordmakedonien och Serbien. Sådan utbildning är även mindre vanlig i flera andra länder, till exempel Tjeckien, Tyskland, Kroatien, Polen och Portugal.

Deltagande uppdelat efter nivå

I EU-28 fanns 19,6 miljoner studerande i högre utbildning 2016 (se tabell 1), varav 7,3 % deltog i korta högre utbildningskurser, 61,3 % studerade på kandidatnivå, 27,6 % på masternivå och 3,9 % på doktorsnivå.

Under 2016 hade Tyskland, som är EU:s folkrikaste medlemsland, 3,0 miljoner studerande i högre utbildning. Det är den högsta siffran i EU och motsvarar 15,5 % av den totala siffran för EU-28. Frankrike (12,7 %) av den totala siffran, Storbritannien (12,2 %), Spanien (10,0 %), Italien (9,3 %) och Polen (8,2 %) hade de näst största populationerna av studerande i högre utbildning, följt av Nederländerna, som svarade för 4,3 % av de studerande i högre utbildning i EU-28.

Korta högre utbildningskurser var vanligast i Frankrike, där en femtedel (20,0 %) av de studerande i högre utbildning fanns. Sådana kurser var även relativt vanliga i Spanien, Lettland, Österrike och Malta, där andelen låg på mellan 19 % och 15 %. I Turkiet var korta högre utbildningskurser ännu vanligare, och drygt en tredjedel (34,2 %) av de studerande i högre utbildning var registrerade på sådana kurser.

Det fanns fler studerande på kandidatnivå än på någon annan högre utbildningsnivå i de olika EU-länderna under 2016. Det var bara i Frankrike, Österrike och Luxemburg som färre än 50 % av de studerande i högre utbildning läste på kandidatnivå. I Irland (75,2 %), Nederländerna (76,0 %) och Litauen (76,6 %) var det däremot mer än tre fjärdedelar av de studerande i högre utbildning som läste på kandidatnivå. Andelen uppgick till nästan nio tiondelar i Grekland (87,2 %), och den var hög även i Serbien (79,9 %) och Nordmakedonien (94,6 %).

Mindre än en femtedel av alla studerande i högre utbildning 2016 i Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Spanien och Irland (samt Serbien) läste på masternivå. I Grekland (samt Turkiet och Nordmakedonien) var andelen mindre än en tiondel. Däremot var det mer än en tredjedel av de studerande i högre utbildning som läste på masternivå i Portugal, Tjeckien, Frankrike, Luxemburg, Kroatien, Cypern, Slovakien och Italien.

Av EU:s medlemsländer hade Luxemburg den största andelen studerande i högre utbildning som läste på doktorsnivå 2016: 8,8 %. Andelen var dock större i Liechtenstein (18,3 %) — se tabell 1. Bortsett från dessa relativt små länder noterades de näst största andelarna bland EU-länderna i Finland (6,6 %), Tjeckien och Tyskland (båda 6,5 %). När det gäller övriga länder i tabell 1 noterades en andel på 8,3 % i Schweiz. När det gäller det totala antalet studerande i högre utbildning i EU noterades den minsta andelen studerande på doktorsnivå i Malta (0,9 %), där man först nyligen har inrättat högskolor som nu håller på att byggas ut. Andelen var något mindre i Nordmakedonien (0,7 %).

Mäns och kvinnors deltagande i högre utbildning

Under 2016 beräknades kvinnor utgöra 54,1 % av alla studerande i högre utbildning i EU-28. Andelen kvinnor bland studerande i högre utbildning var något större bland dem som studerade på masternivå (57,1 %) och något lägre bland dem som studerade på kandidatnivå (53,2 %) eller som deltog i korta kurser (52,1 %). På doktorsnivå var dock en majoritet (52,2 %) av de studerande män.

Under 2016 var nästan tre femtedelar av de studerande i högre utbildning kvinnor i Sverige, Slovakien, de baltiska medlemsländerna och Polen. Kvinnor var även i majoritet bland de studerande i högre utbildning i alla de andra EU-länderna, utom Grekland (där de utgjorde 48,5 % av de studerande i högre utbildning) och Tyskland (48,2 %). Även i Schweiz, Turkiet och Liechtenstein var en minoritet av de studerande i högre utbildning kvinnor.

De enda EU-medlemsstater där det fanns fler män än kvinnor bland de studerande på kandidatnivå under 2016 var Grekland (där andelen kvinnor var 47,8 %) och Tyskland (45,9 %). Detsamma gällde återigen Schweiz, Turkiet och Liechtenstein. Den största andelen kvinnor bland de studerande på kandidatnivå noterades i Sverige (63,2 %). Bland de studerande på masternivå var kvinnor i majoritet i samtliga EU-länder, men i Turkiet och Liechtenstein var de i minoritet. Den största andelen kvinnor noterades i de baltiska medlemsländerna, Polen, Cypern, Slovenien, Slovakien och Kroatien, där kvinnor utgjorde mer än 60 % av det totala antalet studerande på masternivå.

För de två nivåerna av högre utbildning där populationerna av studerande var mindre var situationen mer blandad. För korta kurser var det 8 av de 22 medlemsländerna där data fanns som hade fler manliga än kvinnliga studerande, medan männen var i majoritet bland de studerande på doktorsnivå i hälften (14 av 28) av EU-länderna och kvinnorna i majoritet i den andra hälften.

Tabell 1: Antal studerande i högre utbildning uppdelat efter nivå och kön, 2016
(tusental)
Källa: Eurostat (educ_uoe_enrt01)

Studieområden

I EU-28 studerade nästan en tredjedel (32,0 %) av alla studerande i högre utbildning samhällsvetenskap, journalistik, information, företagsekonomi, administration eller juridik under 2016 (observera att redovisade uppgifter inkluderar 2015 års data för Nederländerna). Kvinnor utgjorde 57,6 % av alla studerande inom detta studieområde field of education — se diagram 1. Det näst vanligaste studieområdet var teknik, tillverkning och byggande, där 15,7 % av de studerande i högre utbildning fanns. Inom detta område var nästan tre fjärdedelar (74,1 %) av alla studerande män. Det tredje största studieområdet var hälso- och sjukvård, som omfattade 13,4 % av de studerande i högre utbildning. Inom detta område utgjorde kvinnor nästan tre fjärdedelar (71,2 %) av det totala antalet studerande i högre utbildning. Av de återstående studieområdena i diagram 1 noterades den största andelen kvinnliga studerande inom lärarutbildningen (där 78,0 % av de studerande var kvinnor), medan kvinnor utgjorde nästan två tredjedelar (64,5 %) av de studerande inom humaniora och konst. Inom naturvetenskap, matematik och statistik samt informations- och kommunikationsteknik däremot var männens andel av det totala antalet studerande inom högre utbildning 61,1 %.

Diagram 1: Fördelning av studerande i högre utbildning uppdelat efter studieområde och kön, EU-28, 2016
(%)
Källa: Eurostat (educ_uoe_enrt03)

Examinerade

Cirka 4,7 miljoner studerande examinerades från högskolor i EU-28 under 2016. Observera att detta är en uppskattad siffra som bygger på de senaste tillgängliga uppgifterna för de olika EU-länderna, inbegripet 2015 års data för Nederländerna. Frankrike hade det högsta antalet examinerade från högre utbildning 2016 (773 000), följt av Storbritannien (754 000), vilket var väsentligt fler än Tyskland (557 000 – observera att dessa siffror inte inkluderar examinerade från yrkesutbildningar) och Polen (448 000). Observera också att det relativt höga antalet examinerade i Storbritannien och Frankrike åtminstone i viss mån beror på att den genomsnittliga kurslängden är kortare. Frankrike var till exempel det EU-land som hade den största andelen studerande som deltog i korta kurser inom högre utbildning.

Tabell 2: Antal examinerade i högre utbildning uppdelat efter studieområde, 2016
(tusental)
Källa: Eurostat (educ_uoe_grad02)

Under 2016 visade en analys av antalet examinerade i EU-28 uppdelat efter utbildningsområde (2015 års data för Nederländerna) att mer än en tredjedel (34,1 %) av de studerande i högre utbildning hade examinerats inom samhällsvetenskap, journalistik, information, företagsekonomi, administration eller juridik. Denna andel var större än motsvarande andel (32,0 %) av de studerande inom högre utbildning som fortfarande bedrev studier inom detta område under 2016, vilket tyder på att färre studerande har påbörjat sådana studier under de senaste åren eller att antingen antalet avhopp eller den genomsnittliga kurslängden var mer omfattande inom andra områden. En liknande situation konstaterades för hälso- och sjukvård, som svarade för 13,7 % av de examinerade från 13,4 % av populationen av studerande i högre utbildning, samt för lärarutbildningen (9,0 % av de examinerade jämfört med 7,4 % av de studerande) och tjänster (3,7 % av de examinerade jämfört med 3,5 % av de studerande). Den omvända situationen konstaterades för några av de andra utbildningsområdena: teknik, tillverkning och byggande (14,8 % av de examinerade och 15,7 % av de studerande), naturvetenskap, matematik och statistik, informations- och kommunikationsteknik (11,0 % av de examinerade och 12,3 % av de studerande), humaniora och konst (11,0 % av de examinerade och 12,2 % av de studerande) och lantbruk, skog, fiske och djursjukvård (1,7 % av de examinerade och 1,9 % av de studerande).

Tabell 3: Fördelning av examinerade i högre utbildning uppdelat efter studieområde, 2016
(%)
Källa: Eurostat (educ_uoe_grad02)

Bland EU-länderna finns ett antal områden där en särskilt stor eller särskilt liten andel av de studerande inom högre utbildning examinerades under 2016 jämfört med EU-genomsnittet. Andelen examinerade inom samhällsvetenskap, journalistik, informationsvetenskap, företagsekonomi, administration och juridik var relativt liten i Finland och Spanien, där den var lite drygt en fjärdedel av alla examinerade under 2016, medan väsentligt större andelar noterades i Luxemburg (51,7 % av alla examinerade) och Bulgarien (49,0 %). En liknande analys för studier inom teknik, tillverkning och byggande visar att andelen examinerade inom detta område var relativt liten i Luxemburg, Nederländerna (2015 års data), Malta och Storbritannien, medan relativt stora andelar noterades i Österrike (20,5 %), Portugal (21,3 %) och framför allt Tyskland (22,0 %). Andelen examinerade inom naturvetenskap, matematik och statistik samt informations- och kommunikationsteknik var relativt liten i Belgien, Cypern, Litauen och Bulgarien, medan den var särskilt stor i Tyskland (14,0 %), Irland (15,0 %) och Storbritannien (17,2 %). Andelen examinerade inom hälso- och sjukvård var relativt liten i Luxemburg, Bulgarien, Tyskland, Österrike och Cypern, medan den var relativt stor i Finland (19,7 %), Danmark (20,3 %), Sverige (22,2 %) och i synnerhet Belgien (26,5 %). Andelen examinerade inom lärarutbildningen var slutligen relativt liten i Italien, Frankrike och Rumänien, medan den var särskilt stor i Spanien (16,5 %), Ungern (16,6 %), Cypern (17,0 %) och Malta (18,0 %).

I EU-28 var närmare tre femtedelar (57,6 %) av de examinerade kvinnor 2016. En analys utifrån programinriktning i EU-28 (på grundval av 2015 års data för Nederländerna) visar att denna andel var något större (60,7 %) för samhällsvetenskap, journalistik, information, företagsekonomi, administration och juridik, att den ökade till mer än två tredjedelar för humaniora och konst (66,9 %), att den var nästan tre fjärdedelar för hälso- och sjukvård (73,9 %) och att den uppgick till hela fyra femtedelar (80,4 %) för lärarutbildning (se diagram 2). Manliga examinerade utgjorde närmare tre femtedelar (57,5 %) av det totala antalet examinerade inom naturvetenskap, matematik och statistik samt informations- och kommunikationsteknik och närmare tre fjärdedelar (72,3 %) av det totala antalet för teknik, tillverkning och byggande. Inom de två mindre områdena — lantbruk, skog, fiske och djursjukvård respektive tjänster — var antalet examinerade nästan jämnt mellan män och kvinnor.

Diagram 2: Fördelning av examinerade i högre utbildning uppdelat efter studieområde och kön, EU-28, 2016
(%)
Källa: Eurostat (educ_uoe_grad02)

I förhållande till storleken på populationen 20–29 år har antalet examinerade i högre utbildning ökat de senaste åren inom naturvetenskap, matematik och statistik samt informations- och kommunikationsteknik. Diagram 3 visar skillnaden mellan antalet manliga och kvinnliga examinerade inom dessa områden 2016, då antalet manliga examinerade var nästan dubbelt så stort som antalet kvinnliga examinerade i EU-28. Könsskillnaden för examinerade inom naturvetenskap, matematik och statistik samt informations- och kommunikationsteknik (i förhållande till populationens storlek) var tydligast i Österrike, där antalet manliga examinerade var 2,7 gånger så stort som antalet kvinnliga examinerade. Skillnaderna var också relativt stora i Belgien, Finland, Nederländerna (2015 års data), Malta, Luxemburg, Irland och Tyskland. I Cypern, Rumänien och Polen var däremot antalet manliga examinerade inom naturvetenskap, matematik och statistik samt informations- och kommunikationsteknik (i förhållande till populationens storlek) mindre än 40 % högre än antalet kvinnliga examinerade.

Diagram 3: Antal studerande som examineras från högre utbildning inom naturvetenskap, matematik, data, teknik, tillverkning och byggnadsverksamhet, 2016
(antal per 1 000 invånare i åldern 20–29 år)
Källa: Eurostat (educ_grad04)

Lärare och antal studerande per lärare

Det fanns 1,5 miljoner lärare inom högre utbildning i EU-28 (inbegripet data för 2015 för Danmark och Irland) 2016 (se tabell 4) varav en liten minoritet — omkring 100 000 — tillhandahöll korta högre utbildningskurser. Över en fjärdedel (27,4 %) av lärarna i högre utbildning i EU-28 fanns i Tyskland, och drygt en tiondel fanns i Spanien (11,1 %) respektive Storbritannien (10,2 %).

Tabell 4: Lärare i högre utbildning uppdelat efter nivå och kön, 2016
(tusental)
Källa: Eurostat (educ_uoe_perp01)

Till skillnad från lärarna i grund- och gymnasieskola, där kvinnor var i majoritet, var majoriteten av lärarna i högre utbildning män. Nästan tre femtedelar (57,4 %) av lärarna i högre utbildning i EU-28 år 2016 var män. I Grekland var andelen över två tredjedelar (66,2 %), och den var över 60 % även i Luxemburg, Malta, Italien, Tjeckien och Tyskland. Däremot var kvinnorna i majoritet bland lärarna i högre utbildning i Finland (51,7 %), Lettland (55,3 %) och Litauen (56,5 %).

År 2016 uppgick antalet studerande per lärare i högre utbildning till 15,0 i EU-28. Bland EU-länderna noterades det högsta antalet studerande per lärare i Grekland (39,6), medan nivåer på över 20 studerande per lärare noterades också i Belgien och Italien. Däremot var antalet studerande per lärare ensiffrigt i Luxemburg (7,6 studerande per lärare) och Malta (9,7), och det var relativt lågt även i Sverige och Danmark (2015 års data).

Tabell 5: Lärartäthet i högre utbildning, 2016
(antal studerande per lärare)
Källa: Eurostat (educ_uoe_perp04)

Ekonomi

Data om offentliga utgifter för högre utbildning som andel av BNP finns för 27 av EU-medlemsstaterna — se diagram 4. År 2015 uppgick denna andel till 0,5 % i Luxemburg och 0,7 % i Bulgarien, Rumänien, Ungern och Grekland, 1,8 % i Österrike, 1,9 % i Sverige och Finland och 2,4 % i Danmark (2014 års data). Genomsnittet för EU-28 var 1,2 %.

Diagram 4: Offentliga utgifter för högre utbildning som andel av bnp, 2015
(%)
Källa: Eurostat (educ_uoe_fine06)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Datakällor

Källa

Standarder för internationell statistik om utbildning fastställs av tre internationella organisationer:

Källan till de uppgifter som används i denna artikel är gemensamt insamlade data från Unesco/OECD/Eurostat (UOE) om utbildningsstatistik, vilka utgör kärnan i Eurostats databas för utbildningsstatistik. Utöver den gemensamma datainsamlingen samlar Eurostat också in data om regional inskrivning och inlärning av främmande språk.

Förordning nr 452/2008 av den 23 april 2008 ger den rättsliga grunden för framställning och utveckling av statistik om utbildning och livslångt lärande. Två förordningar från Europeiska kommissionen har antagits om genomförande av insamling av utbildningsdata. Den första, kommissionens förordning (EU) nr 88/2011 av den 2 februari 2011, avsåg data om läsåren 2010/2011 och 2011/2012, medan den andra, kommissionens förordning (EU) nr 912/2013 av den 23 september 2013, avser data om läsåret 2012/2013 och framåt.

Närmare information om den gemensamma datainsamlingen finns i en artikel om UOE:s metodik.

Klassificering

Den internationella typklassificeringen av utbildning (Isced) ligger till grund för den internationella utbildningsstatistiken och beskriver olika utbildningsnivåer. Den utformades av Unesco 1976 och reviderades 1997 och därefter igen 2011. ISCED 2011 (på engelska) omfattar nio utbildningsnivåer: utbildning på förskolenivå (nivå 0), utbildning på grundskolenivå, åk 1–6 (nivå 1) utbildning på grundskolenivå, åk 7–9 (nivå 2), utbildning på gymnasial nivå (nivå 3), eftergymnasial utbildning, ej högskolenivå (nivå 4), kort högre utbildning (nivå 5), kandidatnivå eller motsvarande (nivå 6), masternivå eller motsvarande (nivå 7), doktorsnivå eller motsvarande (nivå 8). De första resultaten på grundval av Isced 2011 offentliggjordes 2015, inledningsvis med data för referensperioden 2013 för studerande och lärare samt referensperioden 2012 för data om utgifter. Denna klassificering ligger till grund för alla statistiska uppgifter som redovisas i denna artikel.

Högre utbildning bygger på grundskole- och gymnasieutbildning och innefattar undervisning inom specialiserade utbildningsområden. Högre utbildning omfattar inte bara det som brukar kallas akademisk utbildning utan också avancerad yrkesutbildning eller fortbildning. Innehållet i de högre utbildningsprogrammen är mer komplext och avancerat än på de lägre Isced-nivåerna. En förutsättning för högre utbildning är att man har slutfört och blivit godkänd på program med Isced-nivå 3, som ger direkt tillträde till de första högre utbildningsprogrammen (tillträde är också möjligt från program med Isced-nivå 4). Förutom kvalifikationskraven kan ämnesval och/eller betyg påverka tillträdet till utbildningsprogram på dessa nivåer. Det kan även krävas godkända resultat på inträdesprov.

Vanligtvis finns en tydlig hierarki mellan kvalifikationer som erhålls genom högre utbildningsprogram. Övergången mellan program i högre utbildning är dock inte alltid tydlig, och eventuellt kan program kombineras och poäng överföras mellan programmen. I vissa fall kan även poäng som erhållits från tidigare slutförda utbildningsprogram tillgodoräknas vid slutförandet av ett program med en högre Isced-nivå. Vanligen krävs dock att man slutfört och blivit godkänd på Isced-nivå 7 för att man ska kunna börja på Isced-nivå 8.

Isced 1997 och Isced 2011 beskriver också utbildningsområden men ersattes senare av klassificeringen ISCED-F 2013 (på engelska). Eurostats data uppdelade efter utbildningsområden klassificerades enligt Isced 1997 (som överensstämmer med Isced 2011 i fråga om utbildningsområden) fram till 2015. Data för 2016 och senare klassificeras enligt Isced-F 2013. Huvudgrupperna av utbildningsområden i Isced 1997 är följande: allmänna program, lärarutbildning, humaniora och konst, samhällsvetenskap, företagsekonomi och juridik, naturvetenskap, matematik och data, teknik, tillverkning och byggande, lantbruk och djursjukvård, hälso- och sjukvård, och tjänster.

Nyckelbegrepp

Lärartäthet i högre utbildning beräknas genom att man dividerar antalet heltidsekvivalenter för studerande med antalet heltidsekvivalenter för lärare. Denna andel bör inte förväxlas med genomsnittlig klasstorlek, som avser antalet studerande på en kurs eller i ett klassrum.

I tabellerna i denna artikel används följande beteckning:
Värde i kursiv    datavärdet är prognosticerat, preliminärt eller uppskattat och kan därför komma att ändras,
: värde saknas, omfattas av sekretess eller är otillförlitligt,
ej tillämpligt.

Sammanhang

Bolognaprocessen

Efter införandet av Bolognaprocessen (se artikeln om utbildningsstatistik som införts) har det skett en omfattande utveckling av högre utbildningssystem, tillsammans med viktiga reformer av examensstrukturer och kvalitetssäkringssystem. De finansiella och ekonomiska kriserna har dock påverkat den högre utbildningen på olika sätt. Vissa EU-länder har ökat sina investeringar medan andra har gjort kraftiga nedskärningar av utgifterna för högre utbildning. Under 2018 offentliggjorde Education, Audiovisual and Culture Executive Agency (på engelska) en rapport om Bolognaprocessens genomförande med tite ln Det europeiska området för högre utbildning 2015: Bolognaprocessens genomföranderapport (på engelska).

Även om Bolognaprocessen lett till en rad reformer i syfte att göra den europeiska högre utbildningen mer kompatibel, jämförbar, konkurrenskraftig och attraktiv för de studerande är den bara ett led i ett större arbete för högre utbildning. För att få till stånd synergieffekter mellan Bolognaprocessen och Köpenhamnsprocessen (för ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning) har Europeiska kommissionen och EU-medlemsstaterna inrättat ett European qualifications framework for lifelong learning (EQF) (på engelska).

Europa 2020 och Utbildning 2020, riktmärken

Högskolor är centrala i EU:s strategi för att driva på och behålla tillväxten. Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla har som mål att 40 % av alla i åldern 30–34 i EU ska ha avslutad högre utbildning år 2020. Att förbättra utbildningssystemens resultat på alla nivåer och öka deltagandet i den högre utbildningen är också en av de integrerade riktlinjerna för ekonomi och sysselsättning, som reviderats inom ramen för Europa 2020-strategin.

Den uppdaterade strategiska ramen för europeiskt samarbete om utbildning (Utbildning 2020) antogs av rådet i maj 2009. Där fastställs fyra strategiska mål för utbildning i EU:

  • att göra livslångt lärande och rörlighet till en realitet,
  • att förbättra och effektivisera utbildningen,
  • att främja lika möjligheter för alla, social sammanhållning och ett aktivt samhällsdeltagande, och
  • att understödja kreativitet och innovation (även eget företagande) på alla utbildningsnivåer.

I strategin fastställs ett antal riktmärken som ska uppnås senast 2020, bland annat ovannämnda mål att minst 40 % av alla i åldern 30–34 i EU ska ha avslutad högre utbildning. Två ytterligare riktmärken för inlärarnas rörlighet antogs av rådet i november 2011. Det första riktmärket har som mål att ett genomsnitt på minst 20 % av de examinerade i högre utbildning i EU-28 år 2020 bör ha haft en period med studier inom högre utbildning (inbegripet praktik) utomlands, motsvarande minst 15 Europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS) poäng eller tre månaders studier. Det andra riktmärket om anställbarhet lades till i maj 2012 och har som mål att andelen sysselsatta examinerade i åldern 20–34 i EU-28 som har lämnat sin utbildning högst tre år före referensåret bör uppgå till minst 82 %år 2020.

Erasmus+

Erasmusprogrammet var ett av de mest välkända EU-programmen och pågick under drygt ett kvarts århundrade. År 2014 ersattes det av Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, det så kallade Erasmus+. Inom området högre utbildning ger Erasmus+ studerande och lärare möjlighet att utveckla sina kunskaper och stärka sina anställningsmöjligheter. De studerande kan studera utomlands i upp till tolv månader (under varje cykel av högre utbildning). Över två miljoner studerande i högre utbildning väntas delta i Erasmus+ under perioden 2014–2020, inbegripet ca 25 000 studerande i gemensamma masterprogram.

I maj 2018 antog EU-kommissionen förslag till Erasmusprogrammet 2021–2027 som innebar att budgeten fördubblades till 30 miljarder euro. Därigenom väntas 12 miljoner människor kunna delta i programmet.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar





Deltagande i utbildning (educ_part)
Utbildningspersonal (educ_uoe_per)
Utbildning och ekonomi (educ_uoe_fin)