Nationalräkenskaper och BNP


Uppgifter från augusti 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: november 2021.

I korthet

BNP i EU-27 ökade under 2019 för sjätte året i rad, något som även gäller för euroområdet.

Skilda strukturella utvecklingsmönster i EU-27 under de senaste tio åren: andelen av det totala förädlingsvärdet inom byggverksamhet, finansiell verksamhet och försäkringsverksamhet har minskat medan företagstjänsternas andel har ökat.

EU-27:s ekonomi noterade ökade investeringar för sjätte året i rad under 2019.

[[File:National accounts and GDP-interactive_FP2020-SV.xlsx]]

Real BNP-tillväxt 2009–2019

Nationalräkenskaper utgör källan till en mängd välkända ekonomiska indikatorer som presenteras i denna artikel. Bruttonationalprodukten (BNP) är det vanligaste måttet på hur stor en ekonomi är, medan härledda indikatorer som BNP per invånare (per capita) – till exempel i euro eller justerad för skillnader i prisnivå (uttryckt i köpkraftsstandard, PPS) – ofta används för att jämföra levnadsstandard eller mäta den ekonomiska konvergensen eller de ekonomiska skillnaderna inom Europeiska unionen (EU).

Utvecklingen av specifika komponenter i BNP och tillhörande indikatorer, till exempel dem som mäter ekonomiska resultat, import och export, inhemsk (privat och offentlig) konsumtion eller inhemska investeringar kan dessutom, tillsammans med uppgifter om fördelningen av inkomster och sparande, ge viktiga insikter i de främsta drivkrafterna för ekonomisk verksamhet och ligga till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av vissa politikområden inom EU.

Den här artikeln offentliggörs varje år med årliga uppgifter. Denna upplaga från 2020 beskriver endast situationen till och med 2019. De första resultaten av covid-19-relaterade konsekvenser kommer därför att synas först i artikelns upplaga från 2021, men den sammantagna bilden av krisen kommer att synliggöras först i senare upplagor.

Artikeln i sin helhet

BNP:s utveckling i EU-27: tillväxt sedan 2014

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till en allvarlig recession i EU-27 2009 (se diagram 1), som följdes av en återhämtning 2010. Krisen började tidigare i Japan och USA, där det noterades negativa årliga förändringar för BNP (i reala termer) redan 2008, som förvärrades 2009 innan de började förbättras igen 2010. Kinas (inklusive Hongkong) ekonomiska resultat fortsatte däremot att förbättras i snabb takt under krisen (nära 10 % per år). Det saktade in en aning under de följande åren, men förblev betydligt högre än det ekonomiska resultatet för någon av de andra ekonomier som visas i diagram 1.

Krisen var kännbar i EU-27 redan under 2008, då BNP-tillväxten sjönk kraftigt. Därefter minskade reala BNP med 4,3 % 2009. Återhämtningen i EU-27 innebar att indexet för BNP (baserat på kedjade volymer) ökade med 2,2 % 2010 och med ytterligare 1,8 % 2011. Därefter sjönk BNP med 0,7 % 2012, med försumbara förändringar 2013, innan en ökande tillväxt noterades 2014 (1,6 %). Åren 2015–2018 var tillväxten förhållandevis stabil, på mellan 2,0 % och 2,8 % per år. Under 2019 avtog tillväxten, och EU-27 noterade en real tillväxt av BNP på 1,5 %.

I euroområdet var förändringarna mycket likartade de i EU-27 även om de nedgångar som noterades 2009 och 2012 var kraftigare (-4,5 % och -0,9 %) än i EU-27 och nedgångarna under 2012 fortsatte under 2013 (-0,2 %), medan inga förändringar noterades i EU-27 under 2013. Även om BNP växte i euroområdet varje år som den växte i EU-27, låg tillväxten vanligtvis på 0,1 eller 0,2 procentenheter lägre. Tillväxten av real BNP som sådan var något sämre i euroområdet än i EU-27 som helhet under perioden 2009–2019.

Diagram 1: Real BNP-förändring, 2009–2019
(procentuell förändring jämfört med föregående år)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp)

Inom EU varierade den reala BNP-tillväxten kraftigt, både över tid och mellan EU-länder (se tabell 1). Efter att ha minskat i alla EU-länder utom Polen under 2009 kom den ekonomiska tillväxten igång på nytt i 23 EU-länder under 2010. Även under 2011 noterades en tillväxt i 23 EU-länder. Under 2012 ändrades emellertid utvecklingen och hälften (14) av EU-länderna rapporterade om ekonomisk tillväxt medan resultaten försämrades i resten av EU-länderna. Därefter hade en majoritet av EU-länderna återigen tillväxt, då 16 länder noterade en positiv förändring 2013. Detta antal ökade till 23 under 2014 och till 26 under 2015 och 2016. Alla 27 EU-länder noterade en positiv förändring under 2017 (för första gången sedan 2007), och detta upprepades under 2018 och 2019. Det enda EU-land med en negativ förändring under 2015 och 2016 var Grekland, med minskningar på 0,4 % och 0,2 % efter en tillväxt på 0,7 % under 2014, och fem år i rad med försämrat ekonomiskt resultat under åren 2009–2013.

Tabell 1: Real BNP-förändring, 2009–2019
Källa: Eurostat (naida_10_gdp)

Den högsta årliga tillväxten för reala BNP under 2019 skedde i Irland (5,6 %), Ungern (4,9 %) och Malta (4,7 %). Den lägsta tillväxten noterades i Tyskland (0,6 %) och Italien (0,3 %).

Den årliga BNP-tillväxten har i genomsnitt legat på 1,6 % i EU-27 och på 1,4 % i euroområdet under det senaste årtiondet

Polen noterade positiva resultat under hela den period som visas i tabell 1. Bland de länder som inte är medlemmar i EU som förekommer i tabellen hade även Albanien, Kosovo* (uppgifter från 2009–2018) och Kina (uppgifter från 2009–2018) positiva resultat. Belgien, Bulgarien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Frankrike, Litauen, Malta och Slovakien noterade under 2019 en positiv förändring för tionde året i rad. Detta skedde även i Storbritannien, Norge, Schweiz och USA, medan Turkiet 2018 hade en positiv förändring för nionde året i rad.

Effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till ett sämre övergripande ekonomiskt resultat för EU-länderna när utvecklingen under det senaste årtiondet analyseras. Den genomsnittliga årliga tillväxten i EU-27 och euroområdet mellan 2009 och 2019 var 1,6 % respektive 1,4 % (se tabell 1). Den största tillväxten bland EU-länderna enligt detta mått noterades för Irland (genomsnittlig årlig tillväxt på 6,0 %, vilket inbegriper en exceptionell ökning 2015 som speglar multinationella företags verksamhet), följt av Malta (5,7 %), Estland (3,7 %), Polen (3,6 %) och Litauen (3,5 %, dock med ett tidsseriebrott). Den genomsnittliga årliga tillväxten låg på under 1,0 % i Portugal och Italien. Samtidigt noterade Grekland en negativ tillväxt i real BNP under perioden 2009–2019.

Jämförelser mellan länder görs ofta med hjälp av köpkraftsstandarder (PPS), där värdena justeras utifrån skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Obs! Uppgifterna i diagrammen 2 och 3 och i tabell 2 anges i löpande priser och bör inte användas för att beräkna förändringar på grund av inflationen och variationer i växelkurserna.

Under 2019 uppgick BNP i EU-27 till 13,9 biljoner PPS (13 900 miljarder PPS) – en PPS är lika med en euro för EU-27. EU-27:s BNP i PPS var lägre än USA:s alla år under perioden 2009–2019 – se diagram 2. (Tänk dock på att PPS-siffror i princip bör användas för jämförelser mellan länder under ett visst år och inte över tid, eftersom de av metodskäl inte kan betraktas som en tidsserie.) Det är intressant att notera att Kina historiskt sett har haft sämre ekonomiskt resultat än EU-27 och USA, men att detta har förändrats i och med den kinesiska ekonomins snabba omställning och fortsatta tillväxt. Kinas BNP i PPS nådde 2013 för första gången nivåer som var högre än de som noterades för EU-27. Under 2016 var Kinas BNP i PPS lika stor som den som noterats för USA och 2017 översteg den USA:s nivå (något som Kina sedan dess har upprepat).

Diagram 2: BNP i löpande marknadspriser, 2009–2019
(miljarder PPS)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind)

Tyskland stod 2019 för mer än en femtedel av EU-27:s BNP mätt i PPS

Euroområdet stod för 81,1 % av EU-27:s BNP under 2019 (mätt i PPS), vilket var en minskning från 83,2 % under 2009. Under 2019 motsvarade summan av de fyra största EU-ländernas ekonomier (Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien) strax över tre femtedelar (60,7 %) av EU-27:s BNP, vilket var 2,0 procentenheter lägre än deras andel tio år tidigare (2009). Tyskland stod ensamt för 22,4 % av EU-27:s BNP under 2019, vilket var en ökning från 21,5 % år 2009. De övriga tre största EU-ländernas andel minskade mellan 2009 och 2019: -1,8 procentenheter för Italien, -1,0 procentenheter för Spanien och -0,1 procentenheter för Frankrike.

Under 2019 låg den genomsnittliga BNP per invånare på 31 100 euro i EU-27

För att bedöma levnadsstandarden är det vanligt att använda BNP per invånare, det vill säga justerat efter befolkningens storlek i en ekonomi. Befolkningen i EU-27 uppgick 2019 till 448 miljoner. Under 2019 låg den genomsnittliga BNP per invånare i EU-27 (mätt i löpande priser) på 31,1 tusen euro. Värden uttryckta i PPS har justerats för skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Enskilda länders relativa position kan uttryckas genom en jämförelse med genomsnittet för EU-27, där detta värde är lika med 100 (se högra halvan av tabell 2). Baserat på detta mått hade Luxemburg det högsta värdet bland länderna i EU-27, med en BNP per invånare i PPS som var mer än 2,6 gånger högre än genomsnittet för EU-27 under 2019 (detta kan delvis förklaras av den stora andelen gränsarbetare från Belgien, Frankrike och Tyskland). Bulgariens BNP per invånare i PPS låg däremot strax över hälften av genomsnittet för EU-27.

Tabell 2: BNP i löpande marknadspriser, 2009 och 2017–2019
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind)

Utvecklingen i PPS under det senaste decenniet tyder på att levnadsstandarden har konvergerat något. De flesta länder som anslöt sig till EU 2004, 2007 och 2013 har rört sig från ett läge en bit under genomsnittet för EU-27 under 2009 till att närma sig genomsnittet för EU-27 under 2019, trots vissa bakslag under den globala finansiella och ekonomiska krisen (se diagram 3). Cypern var ett undantag eftersom landet gick från att ha legat över genomsnittet för EU-27 (106 % av genomsnittet för EU-27 under 2009) till att hamna under genomsnittet (89 %). Bland de äldre EU-länderna hamnade även Italien och Spanien under genomsnittet i EU-27, från att tidigare ha legat över genomsnittet. Grekland och Portugal halkade efter ytterligare i förhållande till genomsnittet för EU-27. Danmark, Tyskland och Luxemburg ökade sitt försprång till genomsnittet för EU-27, vilket även Irland i hög grad gjorde. De återstående 15 EU-länderna (Österrike, Belgien, Frankrike, Sverige, Finland och Nederländerna) närmade sig (men låg dock fortfarande över) genomsnittet för EU-27 under 2019 efter att ha legat över genomsnittet för EU-27 under 2009.

Diagram 3: BNP per capita i löpande marknadspriser, 2009 och 2019
(EU-27 = 100, baserat på PPS per invånare)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind)

Bruttoförädlingsvärdet i EU-27 efter näringsgren

Uppemot tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet för EU-27 under 2019 genererades inom tjänstesektorn

Om vi tittar på BNP i termer av produktion innehåller tabell 3 en översikt över tio näringsgrenars relativa betydelse (enligt definitionen i Nace rev. 2) i fråga om deras bidrag till bruttoförädlingsvärdet till löpande baspris.

Mellan 2009 och 2019 ökade industrins andel av EU-27:s förädlingsvärde med 0,7 procentenheter till 19,7 %. Den gick därmed om handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet som den största av de tio näringsgrenarna. Den totala andelen bruttoförädlingsvärde inom handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet var samma 2009 som 2019,19,3 %. Den största ökningen under denna period (en ökning på 1,1 procentenheter från 10,2 % till 11,3 %) noterades för verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster (nedan kallat företagstjänster). Det blev därmed den fjärde största näringsgrenen, och passerade fastighetsverksamhet. De enda andra näringsgrenar som rapporterade en ökad andel var informations- och kommunikationsverksamhet (+0.3 procentenheter till 5,0 %) och jordbruk, skogsbruk och fiske (+0,1 procentenheter till 1,8 %).

Den tredje största näringsgrenen 2019 (mätt i bruttoförädlingsvärde) var offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster, vars andel av det totala förädlingsvärdet minskade med 0,6 procentenheter till 18,7 % under 2019. Andra näringsgrenar som noterade liknande stora andelsminskningar var byggindustrin (-0,6 procentenheter till 5,6 %) samt finans- och försäkringstjänster (-0,7 procentenheter till 4,5 %). Båda de två återstående näringsgrenarna noterade mindre andelsminskningar: fastighetsverksamheters andel minskade 0,1 procentenheter till 10,8 %, och sjönk därmed från fjärde till femte största näringsgren. Det näst lägsta bidraget (före jordbruk, skogsbruk och fiske) kom från kultur, nöje och annan serviceverksamhet, vars andel sjönk 0,3 procentandelar till 3,3 %.

Tabell 3: Bruttoförädlingsvärde till baspris, 2009 och 2019
(andel i % av det totala bruttoförädlingsvärdet)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Under 2019 stod tjänster för 72,9 % av det totala bruttoförädlingsvärdet i EU-27, jämfört med 73,2 % år 2009. Tjänsternas andel var särskilt stor i Luxemburg, Malta, Cypern, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Belgien och Portugal, där de stod för minst tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet. I Irland, Tjeckien, Rumänien, Polen, Slovakien, Slovenien och Ungern däremot låg tjänsternas andel på mellan 61 % och 66 %, medan industrins andel i dessa länder var förhållandevis stor.

Skilda utvecklingsmönster för näringsgrenarna under det senaste årtiondet

Strukturella förändringar beror åtminstone delvis på faktorer som teknisk utveckling, den relativa prisutvecklingen, utläggning på entreprenad och globalisering, som ofta leder till att tillverkningsverksamheter och vissa tjänster (som kan tillhandahållas på distans, till exempel online eller genom teletjänstcentraler) flyttas till områden med lägre arbetskraftskostnader inom och utanför EU-27. Flera näringsgrenar drabbades dessutom särskilt hårt av den globala finansiella och ekonomiska krisen och dess efterdyningar, men för de flesta näringsgrenarna var krisens effekter som värst mellan 2007 och 2009, med andra ord före den tidsserie som visas i diagrammen 4 och 5.

Mellan 2009 och 2014 fluktuerade resultaten från jordbruk, skogsbruk och fiske i EU-27, med förändringar på mellan -4,7 % och +5,4 %. Därefter var förändringarna mer dämpade, med minskningar på 0,7 % och 1,1 % under 2015 och 2016, följt av tre år med relativt små ökningar (0,4 % till 1,3 %) mellan 2017 och 2019. Totalt sett var produktionen 5,0 % högre under 2019 än den var 2009. Industrins produktion i EU-27 ökade med 11,9 % mellan 2009 och 2011 när den återhämtade sig från krisen, men minskade med 2,3 % mellan 2011 och 2013. Efter det ökade industrins produktion förhållandevis snabbt under de nästkommande fyra åren (med årliga ökningar på mellan 2,4 % och 3,3 %), för att öka något långsammare under 2018 (1,9 %) innan en nedgång på 0,5 % under 2019. Industrins produktion var 24,5 % högre 2019 än 2009. Byggverksamheten noterade den djupaste och längsta nedgången till följd av krisen. Produktionen minskade med 14,9 % i EU-27 mellan 2009 och 2013 (efter att ha minskat redan 2008 och 2009), och hade minskande resultat varje år under den perioden. Byggverksamheten ökade med 1,6 % under 2015 (ingen förändring 2014), vilket var den första årliga ökningen på åtta år. Detta följdes av en tillväxt på mellan 1,3 % och 3,8 % fram till år 2019. Trots att de senaste åren visat på en hållbar tillväxt var 2019 års resultat från byggverksamhet 3,4 % lägre än 2009 (och därmed betydligt lägre än före krisens början).

Två tjänstenäringsgrenar – informations- och kommunikationsverksamhet och fastighetsverksamhet – noterade positiva årliga förändringar varje år mellan 2009 och 2019. En liknande situation noterades för företagstjänster (med undantag för en svag minskning på 0,2 % under 2012), för offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster (förutom oförändrade resultat under 2012 och en liten minskning på 0,1 % under 2013), och för handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet (förutom en minskning på 0,5 % under 2013). Bland dessa noterade informations- och kommunikationsverksamhet den snabbaste totala tillväxten mellan 2009 och 2019, med ett resultat 2019 som var 48,9 % högre än resultatet 2009. Den långsammaste tillväxten skedde inom offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster med en ökning på totalt 9,5 %. De två återstående tjänstenäringsgrenarna – finansiell verksamhet och försäkringsverksamhet samt kultur, nöje och annan serviceverksamhet – noterade båda tre år med minskade resultat mellan 2009 och 2019, och en förhållandevis blygsam total ökning på 5,4 % respektive 4,8 %.

Under 2019 noterade alla näringsgrenar i EU-27, förutom industrin, ett ökat bruttoförädlingsvärde jämfört med 2018. Den största tillväxten skedde inom informations- och kommunikationsverksamhet (3,9 %) och byggverksamhet (3,4 %). Industrins produktion minskade med 0.5 %, och den långsammaste tillväxten rapporterades inom jordbruk, skogsbruk och fiske (0,4 %).

Diagram 4: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-27, 2009–2019
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)


Diagram 5: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-27, 2009–2019
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Arbetskraftens produktivitet

För att undanröja effekterna av inflationen, kan arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person beräknas med uppgifter som har justerats för prisförändringar. En analys av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person i reala termer (baserat på kedjade volymer) över tioårsperioden 2009–2019 visar ökningar för de flesta näringsgrenar i EU-27. De största produktivitetsökningarna noteras för jordbruk, skogsbruk och fiske (en total ökning på 30,1 %), industri (24,3 %) och informations- och kommunikationsverksamhet (22,8 %) – se diagram 6. Observera att det endast går att göra en exakt jämförelse av arbetskraftens produktivitet i reala termer inom olika näringsgrenar för referensåret 2010, eftersom de kedjade volymerna inte är additiva.

Diagram 6: Arbetskraftens reala produktivitet, EU-27, 2009, 2014 och 2019
(tusen euro per sysselsatt person)
Källa: Eurostat (nama_10_a10) och (nama_10_a10e)

Fler uppgifter om produktivitetens utveckling i reala termer mätt per sysselsatt person eller per arbetad timme visas i tabell 4. Arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person ökade i reala termer mellan 2009 och 2019 i nästan alla länder i EU-27 – bara Grekland noterade en minskning (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta). Under samma period ökade även arbetskraftens produktivitet per arbetad timme i alla länder i EU-27 utom i Grekland (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta). Med undantag för EU-länder med tidsseriebrott (se tabell 4) skedde de största ökningarna (procentuellt) för båda dessa reala mått på arbetskraftens produktivitet i Rumänien, Bulgarien, Estland och Lettland. De lägsta ökningarna (förutom Grekland) noterades i Luxemburg och Italien.

Tabell 4: Arbetskraftens reala produktivitet, 2009, 2014 och 2019
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_a10_e)

Konsumtionsutgifter

Vid en analys av BNP:s komponenter sett från utgiftssidan går det att konstatera att de slutliga konsumtionsutgifterna i EU-27 ökade med 10,8 % mätt i volym mellan 2009 och 2019 (se diagram 7), även om de minskade något 2012 och 2013. Den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter ökade något långsammare mellan 2009 och 2019, med 10,0 %. Bruttoinvesteringarna var förhållandevis volatila under samma period: de ökade mellan 2009 och 2011 med 8,2 %, minskade med nästan samma andel (8,1 %) mellan 2011 och 2013, för att därefter öka fram till 2019. Det skedde en ökning på 26,9 % mellan 2013 och 2019. Exporten ökade mer än importen mellan 2009 och 2013, och även under 2017, medan importen ökade snabbare under fem av sex år under perioden 2014–2019. Under perioden 2009–2019 ökade exporten med sammanlagt 61,0 %, och importen ökade med 55,3 %.

Diagram 7: Utveckling av reala konsumtionsutgifter, bruttoinvesteringar, export och import, EU-27, 2009–2019
(2010 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Efter att ha minskat under 2009 återhämtade sig konsumtionsutgifterna för hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer i EU-27 under 2010 (en ökning på 0,9 % mätt i volym) och 2011 (0,3 %), innan de återigen minskade under 2012 (-0,9 %) och 2013 (-0,5 %). Därefter ökade dessa utgifter sex år i rad. Till en början skedde ökningen snabbt, från 1,1 % till 2,2 %, för att sedan sjunka till 1,6 % under 2019.

Under 2010 minskade tillväxten i den offentliga sektorns utgifter i EU-27 mätt i volym. Mellan 2011 och 2013 var den relativt stabil (mellan -0,2 % och 0,4 %) för att sedan öka något (mellan 1,0 % och 2,0 %) från 2014 till 2019.

Investeringar

Trots en ökning under 2011 (2.0 %) har de fasta bruttoinvesteringarna i EU-27 inte återhämtat sig efter det kraftiga raset under 2009 (-11,3 %). Även under 2012 och 2013 minskade investeringarna. Under perioden 2014–2019 ökade dock de fasta bruttoinvesteringarna i EU-27 varje år med mellan 2,1 % och 5,6 %.

Diagram 8: Real årlig förändring i utgiftskomponenter i BNP, EU-27, 2009–2019
(%)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Mätt i löpande priser stod hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för 53,2 % av BNP i EU-27 under 2019, medan bruttoinvesteringarna stod för 22,5 % och den offentliga sektorns utgifter för 20,6 %, medan utrikesbalansen för varor och tjänster stod för 3,8 % (se diagram 9).

Diagram 9: Utgiftskomponenter i BNP i löpande marknadspriser, EU-27, 2019
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp), (tec00009), (tec00010), (tec00011) och (tec00110)

Den övergripande investeringsintensiteten varierade kraftigt mellan länderna i EU-27, (se diagram 10) vilket till viss del kan bero på skillnader i ekonomisk utveckling och tillväxtdynamik under de senare åren. Under 2019 utgjorde fasta bruttoinvesteringar (i löpande priser) som andel av BNP 22,1 % i EU-27 och 22,0 % i euroområdet. De var absolut högst i Irland (45,6 %), samtidigt som även Ungern (28,6 %), Tjeckien (26,2 %) och Estland (26,1 %) noterade andelar på mer än 25,0 %. Den absolut lägsta andelen rapporterades i Grekland (11,4 %).

Diagram 10: Fasta bruttoinvesteringar till löpande marknadspriser, 2019
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

De flesta av investeringarna i EU-27 gjordes av den privata sektorn, vilket framgår av tabell 5. Under 2019 stod företagens och hushållens investeringar för 19,4 % av BNP för EU-27, medan motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 3,0 %. I förhållande till BNP hade Ungern och Cypern (båda 5,8 %, uppgifter från 2018) de största offentliga investeringskvoterna. Affärssektorns investeringar var störst i Irland (19,1 %, uppgifter från 2018), Tjeckien (16,9 %) och Sverige (16,4 %), medan hushållens investeringar var störst i Finland (7,2 %) och Cypern (7,1 %, uppgifter från 2018). Hushållens investeringar (som andel av BNP) 2018 var betydligt lägre än 2009 i Grekland, Spanien, Cypern och Irland, och betydligt högre i Rumänien (2019 jämfört med 2009).

Tabell 5: Investeringar till löpande marknadspriser, 2009, 2014 och 2019
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nasa_10_ki)

Inkomst

En analys av BNP i EU-27 sett från inkomstsidan visar att fördelningen mellan produktionsfaktorer för inkomster från produktionsprocessen domineras av löner och kollektiva avgifter, som stod för 47,5 % av BNP i löpande marknadspriser under 2019. Bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna motsvarade en andel på 40,6 % av BNP, medan skatter på tillverkning och import minus subventioner motsvarade en andel på 11,9 % (se diagram 11). I Irland stod löner och kollektiva avgifter för den lägsta andelen av BNP (28,2 %), följt av Grekland (34,7 %). Andelen var högre än 50,0 % i Slovenien, Frankrike, Danmark och Tyskland (som hade den högsta andelen på 53,6 %) . För Irlands del är den mycket låga andelen en följd av globalisation related effects (på engelska).

Diagram 11: Inkomstfördelning till löpande marknadspriser, 2019
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Inkomstaggregaten hade till 2011 återhämtat sig efter nedgången under den finansiella och ekonomiska krisen. Inkomster från löner och kollektiva avgifter ökade årligen mellan 2009 och 2019 i EU-27, och ökade 30,5 % under denna period (i löpande priser). För bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna var den sammanlagda tillväxten nästan densamma med en ökning på 29,9 %. Denna ökning utgjordes av årliga ökningar varje år förutom 2012. Inkomster från skatter på produktion och import ökade vart och ett av åren mellan 2009 och 2019, vilket ledde till en sammanlagd ökning på 43,1 %.

Diagram 12: Inkomstutveckling till löpande marknadspriser, EU-27, 2009–2019
(2009 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Hushållens konsumtion

Hushållens konsumtionsutgifter stod för minst hälften av BNP (till löpande marknadspriser) i 17 av länderna i EU-27 under 2019. Andelen var störst i Grekland (65,2 %) och Cypern (63,9 %). Andelen var lägst i Luxemburg (27,8 %) som dock hade de absolut högsta genomsnittliga siffrorna för hushållens konsumtion per invånare (23 010 PPS) – se tabell 6 – även efter att siffrorna justerats efter skillnaderna i prisnivå mellan EU-länderna.

Tabell 6: Hushållens konsumtionsutgifter, 2009, 2014 och 2019
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_pc)

Utöver Luxemburg var hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter per invånare uttryckt i PPS också förhållandevis höga i Österrike (19 990 PPS) och Tyskland (19 450 PPS) under 2019. Bulgarien var det enda land i EU-27 som rapporterade att hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter var mindre än 10 000 PPS.

En analys av den reala utvecklingen i genomsnittliga konsumtionsutgifter per invånare mätt i euro (baserat på ett kedjat volymindex) över perioden 2014–2019 visar att den snabbaste tillväxten noterades i Rumänien, Bulgarien, Ungern och Litauen. Österrike noterade den lägsta ökningen i hushållens konsumtionsutgifter per invånare, med en ökning på i genomsnitt 0,4 % per år under perioden 2014–2019. Även i Luxemburg och Grekland var ökningarna i genomsnitt lägre än 1,0 % per år (0,5 % respektive 0,8 %).

Källuppgifter för tabeller och diagram

Källuppgifter

Det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ESA) innehåller metoden för nationella räkenskaper i EU. Den nuvarande versionen, ESA 2010 (på engelska), antogs i maj 2013 och har genomförts sedan september 2014. Den är fullt förenlig med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper 2008 SNA (på engelska). Observera att de flesta länder i EU-27 genomförde en jämförande revision i augusti–oktober 2019. Läs mer på Eurostat website (på engelska) och framför allt i document (på engelska).

BNP och dess viktigaste komponenter

De viktigaste aggregaten av nationalräkenskaperna sammanställs från institutionella enheter, det vill säga icke-finansiella eller finansiella företag, den offentliga sektorn, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Uppgifter inom nationalräkenskapernas område omfattar information om BNP-komponenter, sysselsättning, aggregat över slutlig konsumtion och sparande. Flera av dessa variabler beräknas årligen och kvartalsvis.

BNP är det centrala måttet för nationalräkenskaperna och sammanfattar ett lands (eller en regions) ekonomiska ställning. Den kan beräknas ur olika perspektiv: produktionsperspektivet, utgiftsperspektivet, och inkomstperspektivet.

Genom att analysera BNP per invånare går det att avlägsna effekterna av befolkningens absoluta storlek så att det blir lättare att göra jämförelser mellan länder. BNP per invånare är en bred ekonomisk indikator för levnadsstandard. BNP-data i nationell valuta kan räknas om till köpkraftsstandard (PPS) med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) som avspeglar köpkraften i varje valuta i stället för med hjälp av växelkurserna på marknaden. På så sätt elimineras skillnader i prisnivåer mellan länderna. Volymindexet BNP per invånare i PPS uttrycks i förhållande till genomsnittet för EU-27 (som är lika med 100). Om ett lands index är högre/lägre än 100 ligger detta lands BNP per capita över/under genomsnittet för EU-27. Detta index är tänkt att användas för jämförelser mellan länder och inte för jämförelser över tid.

Beräkningen av den årliga förändringen av BNP med hjälp av kedjade volymindex (reala förändringar) ska göra det möjligt att jämföra dynamiken i den ekonomiska utvecklingen över tid och mellan ekonomier av olika storlekar, oavsett prisnivå.

Kompletterande data

Den ekonomiska produktionen kan också analyseras efter näringsgren. På den mest aggregerade analysnivån som används för nationalräkenskaper används tio NACE-rubriker: jordbruk, skogsbruk och fiske, industri, byggverksamhet, handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet, informations- och kommunikationsverksamhet, finans- och försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet, verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster, offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster, kultur, nöje och fritid, annan serviceverksamhet och förvärvsarbete i hushåll samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d.

Det kan vara lättare att analysera produktionen per näringsgren över tid om man använder ett volymbaserat mått (reala förändringar), det vill säga om man deflaterar produktionens värde för att avlägsna effekterna av prisförändringar. Varje näringsgren deflateras för sig för att avspegla förändringar i priset på de tillhörande produkterna.

En annan uppsättning nationalräkenskapsdata används för att analysera konkurrenskraften – till exempel mått på arbetskraftens produktivitet. Produktivitetsmått uttryckta i PPS är särskilt användbara för jämförelser mellan länder. BNP per sysselsatt person ska ge en övergripande bild av produktiviteten i den nationella ekonomin. Man bör dock komma ihåg att detta mått påverkas av strukturen för den totala sysselsättningen och till exempel kan sänkas av en övergång från heltidsarbete till deltidsarbete. BNP per arbetad timme ger en tydligare bild av produktiviteten, eftersom förekomsten av deltidssysselsättning varierar kraftigt mellan länder och näringsgrenar.

Årlig information om hushållens utgifter finns i de nationalräkenskaper som sammanställs genom ett makroekonomiskt perspektiv. En alternativ källa för analys av hushållens utgifter är hushållsbudgetundersökningen (HBS). Information till denna samlas in genom att hushåll ombeds föra dagbok över sina inköp och är mycket mer detaljerad i sin täckning av varor och tjänster och även i vilken typ av socioekonomiska analyser som går att göra. Hushållsbudgetundersökningen genomförs och offentliggörs endast vart femte år och det senaste tillgängliga referensåret för vilket det finns tillgängliga uppgifter är 2015. Det finns dock (när detta skrivs) fortfarande inte tillgängliga uppgifter för två av länderna i EU-27 (Danmark och Frankrike).

Sammanhang

De europeiska institutionerna, regeringarna, centralbankerna och andra ekonomiska och sociala organ inom den offentliga och privata sektorn behöver en uppsättning jämförbar och tillförlitlig statistik för att fatta beslut. Nationalräkenskaper kan användas för olika typer av analyser och utvärderingar. Genom att använda internationellt vedertagna begrepp och definitioner går det att analysera olika ekonomier och studera till exempel det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU-länderna, eller att göra jämförelser mellan EU och länder utanför EU.

Analys av konjunkturcykeln och den makroekonomiska politiken

Ett av de viktigaste användningsområdena för nationalräkenskapsdata handlar om behovet av beslutsstöd för den europeiska ekonomiska politiken och att uppnå målen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med hjälp av kortfristig statistik av hög kvalitet som gör det möjligt att övervaka den makroekonomiska utvecklingen och vägleda den makroekonomiska politiken. Ett av de mest grundläggande och äldsta användningsområdena för nationalräkenskaper är att mäta tillväxten i en ekonomi, helt enkelt i form av BNP-tillväxt. Grundläggande nationalräkenskapssiffror används särskilt för att utveckla och övervaka den makroekonomiska politiken, medan detaljerade nationalräkenskapsdata också kan användas för att utforma sektorspolitik eller industripolitik, särskilt med hjälp av input-output-tabeller.

Sedan EMU bildades 1999 har Europeiska centralbanken (ECB) varit en av de viktigaste användarna av nationalräkenskaper. ECB:s strategi för att bedöma riskerna för prisstabiliteten baseras på två analytiska perspektiv, de så kallade två pelarna: ekonomisk analys och monetär analys. Ett stort antal monetära och finansiella indikatorer jämförs med andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att slå samman den monetära, finansiella och ekonomiska analysen, till exempel viktiga nationalräkenskapsaggregat. På så sätt kan man analysera monetära och finansiella indikatorer mot bakgrund av den övriga ekonomin.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans övervakar den ekonomiska utvecklingen. EU har en årlig ekonomisk samordningscykel, den så kallade europeiska planeringsterminen. Varje år gör EU-kommissionen en detaljerad analys av EU-ländernas planer för budgetmässiga, makroekonomiska och strukturella reformer och utfärdar landsspecifika rekommendationer för de kommande 12–18 månaderna.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans utarbetar också EU-kommissionens makroekonomiska prognoser (på engelska) fyra gånger om året (höst, vinter, vår och sommar), samordnat med den europeiska planeringsterminen. Dessa prognoser omfattar samtliga EU-länder för att det ska gå att göra prognoser för euroområdet och för EU och omfattar ofta även utsikter för länder som förhandlar om EU-medlemskap samt vissa länder utanför EU.

Att analysera de offentliga finanserna med hjälp av nationalräkenskaper är ett annat väletablerat användningsområde för denna statistik. I EU har man utvecklat en särskild tillämpning för EMU:s konvergenskriterier. Två av dessa kriterier hänvisar direkt till de offentliga finanserna. Dessa kriterier har utformats efter nationalräkenskapsbegrepp, nämligen offentligt underskott och offentlig skuld i förhållande till BNP. Se artikeln om statistik över den offentliga sektorns finanser för ytterligare information.

Regional-, struktur- och sektorspolitik

Precis som för konjunkturcykeln och analysen av den makroekonomiska politiken finns det andra politikrelaterade användningsområden för EU:s national- och regionalräkenskaper, framför allt för regionala, strukturella och sektorsspecifika frågor.

Utgiftsfördelningen för strukturfonderna bygger delvis på regionalräkenskaper. Regional statistik används också för efterhandsutvärderingar av regional- och sammanhållningspolitiken.

En ekonomi för människor är en strategisk prioritering från EU och för EU-länderna. Till stöd för dessa strategiska prioriteringar bedrivs en gemensam politik inom alla sektorer i EU:s ekonomi samtidigt som EU-länderna genomför egna nationella strukturreformer (på engelska).

Europeiska kommissionen gör ekonomiska analyser som bidrar till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genom att analysera hur effektiva de olika stödmekanismerna har varit och utveckla ett långsiktigt perspektiv. Detta innefattar forskning om, analys av och konsekvensbedömningar av ämnen som berör jordbruk och landsbygdsekonomi i EU-länderna och länder utanför EU, delvis med hjälp av räkenskaperna för jordbrukssektorn.

Fastställande av mål, riktmärken och bidrag

Det blir allt vanligare att man i EU:s politik fastställer såväl bindande som frivilliga mål på medellång och lång sikt. I vissa fall används BNP:s storlek som riktmärke, till exempel genom att man anger som mål att FoU-utgifterna ska uppgå till 3,00 % av BNP (vilket är ett av målen för Europa 2020).

Nationalräkenskaper används också för att bestämma EU:s medel. De grundläggande bestämmelserna om detta fastställs i ett beslut av rådet. Den totala storleken på de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget avgörs av de totala utgifterna minus övriga inkomster. Det finns en övre gräns för de egna medlens storlek som är knuten till EU:s bruttonationalinkomst.

Nationalräkenskaperna används inte bara för att avgöra budgetbidragen inom EU utan får också ligga till grund för bidrag till andra internationella organisationer, som Förenta nationerna (FN). Bidragen till FN:s budget baseras på bruttonationalinkomst tillsammans med olika justeringar och gränser.

Analytiker och prognosmakare

Nationalräkenskaper används också i stor utsträckning av analytiker och forskare för att granska det ekonomiska läget och utvecklingen. Arbetsmarknadens parter, som företrädare för näringslivet (till exempel branschorganisationer) eller för arbetstagare (till exempel fackföreningar), är också intresserade av nationalräkenskaper för att kunna analysera händelser som påverkar relationerna mellan parterna. Vidare använder forskare och analytiker nationalräkenskaper för konjunkturanalys och för att analysera långsiktiga konjunkturcykler och sätta dem i samband med ekonomisk, politisk eller teknisk utveckling.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar




Main GDP aggregates (t_nama_10_ma)
Auxiliary indicators (population, GDP per capita and productivity) (t_nama_10_aux)
Basic breakdowns of main GDP aggregates and employment (by industry and by assets) (t_nama_10_bbr)
Detailed breakdowns of main GDP aggregates (by industry and consumption purpose) (t_nama_10_dbr)
Regional economic accounts – ESA 2010 (t_nama_10reg)
Main GDP aggregates (nama_10_ma)
Auxiliary indicators (population, GDP per capita and productivity) (nama_10_aux)
Basic breakdowns of main GDP aggregates and employment (by industry and by assets) (nama_10_bbr)
Detailed breakdowns of main GDP aggregates (by industry and consumption purpose) (nama_10_dbr)
Breakdowns of non-financial assets by type, industry and sector (nama_10_nfa)
Regional economic accounts (nama_10reg)

Noter

*Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överenstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.