Nationalräkenskaper och BNP

Hoppa till: navigering , sök


Uppgifter från juli 2018.

Planerad uppdatering av artikeln: december 2019.

I korthet
Under 2017 gick BNP upp för femte året i rad i EU och för fjärde året i rad i euroområdet.
Skilda strukturella utvecklingsmönster i EU under de senaste tio åren: byggverksamhetens andel av det totala förädlingsvärdet har minskat medan affärstjänsternas andel har ökat.
EU:s ekonomi noterade ökade investeringarna för fjärde året i rad under 2017.

Real GDP growth, 2007-2017

Nationalräkenskaper utgör källan till en mängd välkända ekonomiska indikatorer som presenteras i denna artikel. Bruttonationalprodukten (BNP) är det vanligaste måttet på hur stor en ekonomi är, medan härledda indikatorer som BNP per capita – till exempel i euro eller justerad för skillnader i prisnivå (uttryckt i köpkraftsstandard, PPS) – ofta används för att jämföra levnadsstandard eller mäta den ekonomiska konvergensen eller de ekonomiska skillnaderna inom Europeiska unionen (EU).

Utvecklingen av specifika komponenter i BNP och tillhörande indikatorer, till exempel dem som mäter ekonomiska resultat, import och export, inhemsk (privat och offentlig) konsumtion eller inhemska investeringar kan dessutom, tillsammans med uppgifter om fördelningen av inkomster och sparande, ge viktiga insikter i de främsta drivkrafterna för ekonomisk verksamhet och ligga till grund för utformningen, övervakningen och utvärderingen av vissa politikområden inom EU.

Artikeln i sin helhet

BNP:s utveckling i EU: tillväxt sedan 2013

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till en allvarlig recession i EU 2009 (se diagram 1), som följdes av en återhämtning 2010. Krisen började tidigare i Japan och USA, där man noterade negativa årliga förändringar för BNP (i reala termer) redan 2008, som förvärrades 2009 innan de började förbättras igen 2010. Kinas ekonomiska resultat fortsatte däremot att förbättras i relativt snabb takt under krisen (med nära 10 % per år). Det saktade in en aning under de följande åren, men förblev betydligt högre än det ekonomiska resultatet för någon av de andra ekonomier som visas i diagram 1.

Krisen var kännbar redan 2008 då BNP-tillväxten sjönk kraftigt i EU-28. Därefter minskade reala BNP med 4,3 % 2009. Återhämtningen i EU-28 innebar att indexet för BNP (baserat på kedjade volymer) ökade med 2,1 % 2010 och med ytterligare 1,8 % 2011. Därefter sjönk reala BNP med 0,4 % 2012 innan ökande tillväxt noterades 2013 (0,3 %), 2014 (1,7 %) och 2015 (2,3 %). Under 2016 fortsatte tillväxten men med en lägre takt (1,9 %), och 2017 återvände den tidigare accelererande tillväxten när BNP ökade med 2,4 %, den största årliga förändringen sedan krisen började.

I euroområdet (EA-19) skedde en mycket likartad förändring jämfört med EU-28 fram till 2010, medan tillväxten var något svagare 2011 (1,6 %). Minskningen var kraftigare 2012 (-0,9 %) och fortsatte under 2013 (-0,2 %). Under perioden 2014–2016 var tillväxten i real BNP något sämre i euroområdet än i EU-28 som helhet, men under 2017 förändrades detta mönster när båda aggregaten hamnade på samma nivå.

Diagram 1: Real BNP-tillväxt, 2007–2017
(procentuell förändring jämfört med föregående år)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp) och OECD

Inom EU varierade den reala BNP-tillväxten kraftigt, både över tid och mellan EU-länder (se tabell 1). Efter att ha minskat i alla EU-länder utom Polen under 2009 kom den ekonomiska tillväxten igång på nytt i 23 EU-länder under 2010 (medan den var oförändrad i Spanien). Under 2011 noterades dock en tillväxt i 24 av EU-länderna. Under 2012 ändrades emellertid utvecklingen och hälften (14) av EU-länderna rapporterade om ekonomisk tillväxt medan den ekonomiska aktiviteten förblev oförändrad i Bulgarien och resultaten försämrades i resten av EU-länderna. Under 2013 hade en majoritet av EU-länderna återigen tillväxt, då 17 noterade en positiv förändring 2013. Detta antal ökade till 25 under 2014 och 27 under 2015 och 2016. Under 2017 noterade alla 28 EU-länder för första gången sedan 2007 en positiv förändring. Det enda EU-land med en negativ förändring under 2015 och 2016 var Grekland, med minskningar på 0,3 % och 0,2 % efter en tillväxt på 0,7 % under 2014 och sex år i rad med försämrat ekonomiskt resultat under åren 2008–2013.

Tabell 1: Real BNP-tillväxt, 2007–2017
(procentuell förändring jämfört med föregående år, i % per år)
Källa: Eurostat (naida_10_gdp) och Världsbanken

Den högsta årliga tillväxten för reala BNP 2017 skedde i Irland (7,2 %), Rumänien (6,9 %), Malta (6,4 %) och Slovenien (5,0 %). Den lägsta tillväxten rapporterades i Belgien och Storbritannien (1,7 % för båda), Italien (1,5 %) och Grekland (1,4 %).

Den genomsnittliga BNP-tillväxten i EU och euroområdet har legat på under 1 % under det senaste årtiondet

Polen noterade positiva resultat under hela den period som visas i tabell 1. Bland de länder som inte är medlemmar i EU som förekommer i tabellen hade Albanien, Kosovo (FN:s säkerhetsråds resolution 1244, uppgifter från 2009–2016) och Kina (senaste uppgifterna också från 2016) positiva resultat. Belgien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Frankrike, Litauen, Malta, Slovakien och Storbritannien noterade 2017 sitt åttonde år i rad med en positiv förändring. Detta skedde även i Norge, Schweiz och USA, medan Turkiet 2016 noterade sitt sjunde år i rad med en positiv förändring.

Effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till ett sämre övergripande ekonomiskt resultat för EU-länderna under det senaste årtiondet. Den genomsnittliga årliga tillväxten i EU-28 och euroområdet (EA-19) mellan 2007 och 2017 var 0,8 % per år respektive 0,6 % per år (se tabell 1). Den största tillväxten bland EU-länderna enligt detta mått mellan 2007 och 2017 skedde i Malta (genomsnittlig årlig tillväxt på 4,2 %), följt av Irland (4,1 %) och Polen (3,3 %). Grekland, Italien, Kroatien och Portugal noterade däremot negativ tillväxt i real BNP under perioden 2007–2017.

Tyskland stod 2017 för ungefär en femtedel av BNP för EU-28 mätt i PPS

Jämförelser mellan länder görs ofta med hjälp av köpkraftsstandarder (PPS), där värdena justeras utifrån skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Observera att uppgifterna i diagram 2, diagram 3 och tabell 2 anges i löpande priser och inte bör användas för jämförelser över tid, på grund av inflationen och variationer i växelkurserna. Under 2017 uppgick BNP i EU-28 till 15,3 biljoner PPS (15 300 miljarder) – en PPS är lika med en euro för EU-28, vilket innebär att EU-28:s BNP i PPS var större än USA:s under varje år som analysen omfattar. Det är intressant att notera att Kina historiskt sett har haft sämre ekonomiskt resultat än EU-28 och USA, men att detta har förändrats i och med den kinesiska ekonomins snabba omställning och fortsatta tillväxt. Under 2013 var Kinas BNP i PPS större än USA:s för första gången och 2015 uppgick Kinas ekonomiska resultat till en högre nivå än den som noterades i EU-28 (vilket fortsatte att vara fallet under 2016 och 2017).

Diagram 2: BNP i löpande marknadspriser, 2007–2017
(miljarder PPS)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind) och Världsbanken

Euroområdet (EA-19) stod för 70,7 % av EU-28:s BNP under 2017 (mätt i PPS), vilket var en minskning från 72,6 % under 2007. Under 2017 motsvarade summan av de fem största EU-ländernas ekonomier (Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Spanien) strax över två tredjedelar (66,8 %) av EU-28:s BNP, vilket var 1,8 procentenheter lägre än deras andel tio år tidigare (år 2007).

Under 2017 låg den genomsnittliga BNP per capita på 29 900 euro i EU-28

För att bedöma levnadsstandarden är det vanligt att man använder BNP per capita, det vill säga justerat efter befolkningens storlek i en ekonomi. Under 2017 låg den genomsnittliga BNP per capita i EU-28 (mätt i löpande priser) på 29 900 euro. Värden uttryckta i PPS har justerats för skillnader i prisnivåer mellan olika länder. Enskilda länders relativa position kan uttryckas genom en jämförelse med genomsnittet för EU-28, där detta värde är lika med 100 (se tabell 2). Baserat på detta mått hade Luxemburg det högsta värdet bland EU-länderna, med en BNP per capita i PPS som var mer än 2,5 gånger högre än genomsnittet för EU-28 under 2017 (detta kan delvis förklaras av den stora andelen gränsarbetare från Belgien, Frankrike och Tyskland). Å andra sidan var Bulgariens BNP per capita i PPS knappt hälften av genomsnittet för EU-28.

Tabell 2: BNP i löpande marknadspriser, 2007 och 2015–2017
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind) och Världsbanken

PPS-siffror bör i princip användas för jämförelser mellan länder under ett visst år, inte över tid, men utvecklingen under det senaste årtiondet tyder på att levnadsstandarden har konvergerat något. De flesta länder som anslöt sig till EU 2004, 2007 och 2013 har rört sig från ett läge en bit under genomsnittet för EU-28 under 2007 till att närma sig genomsnittet för EU-28 under 2017, trots vissa bakslag under den globala finansiella och ekonomiska krisen. Undantagen var Slovenien och Cypern. Slovenien halkade efter ytterligare något i förhållande till genomsnittet för EU-28 under den här perioden, vilket även Grekland och Portugal bland EU-länderna i EU-15 gjorde (se diagram 3). Cypern hamnade under genomsnittet för EU-28 efter att tidigare ha legat över det, vilket även Italien och Spanien gjorde. Irland, Tyskland, Österrike och Danmark ökade sitt försprång framför genomsnittet för EU-28 om man jämför 2017 med 2007, men flera andra länder i EU-15, framför allt Luxemburg, Finland, Nederländerna, Storbritannien, Sverige och Frankrike, närmade sig (men låg dock fortfarande över) genomsnittet för EU-28 under 2017 efter att ha legat över genomsnittet för EU-28 under 2007. Belgien och Kroatien noterade ingen förändring i sin BNP per capita i PPS under samma period, jämfört med genomsnittet för EU-28.

Diagram 3: BNP per capita i löpande marknadspriser, 2007 och 2017
(EU-28 = 100, baserat på PPS per invånare)
Källa: Eurostat (prc_ppp_ind), OECD och Världsbanken

Bruttoförädlingsvärdet i EU efter näringsgren

Cirka tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet för EU-28 under 2017 genererades inom tjänstesektorn

Om vi tittar på BNP i termer av produktion innehåller tabell 3 en översikt över tio näringsgrenars relativa betydelse (mätt enligt NACE Rev. 2) i fråga om deras bidrag till bruttoförädlingsvärdet till baspris. Mellan 2007 och 2017 minskade industrins andel av bruttoförädlingsvärdet inom EU-28 med 0,5 procentenheter till 19,6 %, men den var fortfarande något större än andelen för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet, vars andel av bruttoförädlingsvärdet var lika stor under 2007 och 2017 (19,0 %). När det gäller offentlig förvaltning, utbildning samt hälso- och sjukvård ökade däremot andelen av bruttoförädlingsvärdet med 0,8 procentenheter till 18,6 % under 2017. Den näst största näringsgrenen under 2017, uttryckt i bruttoförädlingsvärde, var fastighetsverksamhet (11,3 %), följt av verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster (nedan kallade affärstjänster) (11,2 %, vars andel ökade med 1,0 procentenhet mellan 2007 och 2017), byggverksamhet (5,4 %, vars andel minskade med 1,0 procentenhet under samma period), informations- och kommunikationsverksamhet (5,0 %) och finans- och försäkringsverksamhet (4,9 %). Det minsta bidraget kom från kultur, nöje och annan serviceverksamhet (3,5 %) och jordbruk, skogsbruk och fiske (1,6 %).

Tabell 3: Bruttoförädlingsvärde till baspris, 2007 och 2017
(andel i % av det totala bruttoförädlingsvärdet)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Under 2017 stod tjänster för 73,5 % av det totala bruttoförädlingsvärdet i EU-28 jämfört med 71,9 % under 2007. Tjänsternas andel var särskilt stor i Luxemburg, Cypern, Malta, Storbritannien, Grekland, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Danmark och Portugal, där de stod för mer än tre fjärdedelar av det totala förädlingsvärdet. I Tjeckien och Irland var tjänsternas andel däremot nära tre femtedelar.

Skilda utvecklingsmönster för näringsgrenarna under det senaste årtiondet

Strukturella förändringar beror åtminstone delvis på faktorer som teknisk utveckling, den relativa prisutvecklingen, utläggning på entreprenad och globalisering, som ofta leder till att tillverkningsverksamheter och vissa tjänster (som kan tillhandahållas på distans, till exempel genom teletjänstcentraler) flyttas till områden med lägre arbetskraftskostnader inom och utanför EU. Flera näringsgrenar drabbades dessutom särskilt hårt av den globala finansiella och ekonomiska krisen och dess efterdyningar. Industrins förädlingsvärde minskade mest, med sammanlagt 12,5 % mellan 2007 och 2009 i EU-28 (i volym). Industrins produktion i EU-28 minskade med ytterligare 2,3 % mellan 2011 och 2013 innan den ökade förhållandevis snabbt under 2014, 2015 och 2017 (med årliga ökningar på 2,7 %, 3,2 % respektive 3,2 %) och därefter ökade i mer måttlig takt (1,9 %) under 2016. Byggverksamhet noterade den djupaste och längsta nedgången. Produktionen inom denna näringsgren minskade med 19,0 % mellan 2007 och 2013 och noterade en minskning varje år under den perioden. Byggverksamheten ökade med 1,3 % under 2014, vilket var den första årliga ökningen på sju år. Detta följdes av en tillväxt på 2,0 % under 2015, 1,5 % under 2016 och 4,2 % under 2017. Även i fråga om affärstjänster, handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet minskade förädlingsvärdet relativt kraftigt under 2009, med -6,9 % respektive -5,9 %, men därefter noterades positiva årliga förändringar varje år fram till och med 2017 (med undantag för en blygsam nedgång på 0,1 % för handel och distribution, transport samt hotell- och restaurangverksamhet under 2013). Efter relativ stabilitet (ingen förändring) 2009 minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske under 2010 med 3,6 % och återigen under 2012 med 5,5 %. Efter att ha ökat med 3,7 %, 3,0 % och 1,5 % under 2013, 2014 och 2015 minskade produktionen inom jordbruk, skogsbruk och fiske med 1,1 % under 2016 innan den ökade igen med 1,0 % under 2017. För två av de näringsgrenar som redovisas i diagrammen 4 och 5 noterades ingen årlig minskning av förädlingsvärdet under något av åren i fråga: fastighetsverksamhet samt offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster.

Under 2017 noterade alla näringsgrenar – utom jordbruk, skogsbruk och fiske – ett ökat bruttoförädlingsvärde jämfört med 2016. Den största tillväxten skedde inom informations- och kommunikationsverksamhet (4,6 %), byggverksamhet (4,2 %) och affärstjänster (4,1 %).

Diagram 4: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2007–2017
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)
Diagram 5: Utveckling av realt bruttoförädlingsvärde, EU-28, 2007–2017
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_a10)

Arbetskraftens produktivitet

För att undanröja effekterna av inflationen kan arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person beräknas med uppgifter som har justerats för prisförändringar. En analys av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person i reala termer (baserat på förändringar i kedjade volymer) över tioårsperioden 2007–2017 visar ökningar för de flesta näringsgrenar. De största produktivitetsökningarna noteras för jordbruk, skogsbruk och fiske (en total ökning på 28,9 %), informations- och kommunikationsverksamhet (20,0 %) och industri (13,7 %) – se diagram 6. Observera att det endast går att göra en exakt jämförelse av arbetskraftens produktivitet inom olika näringsgrenar för referensåret 2010, eftersom de kedjade volymerna inte är additiva. Under 2010 noterades den högsta produktiviteten hos arbetskraften för finans- och försäkringsverksamhet, tätt följd av informations- och kommunikationsverksamhet, medan jordbruk, skogsbruk och fiske hade den absolut lägsta nivån.

Diagram 6: Arbetskraftens reala produktivitet, EU-28, 2007, 2012 och 2017
(i tusen euro per sysselsatt person)
Källa: Eurostat (nama_10_a10) och (nama_10_a10e)

Fler uppgifter om produktivitetens utveckling i reala termer mätt per sysselsatt person eller per arbetad timme visas i tabell 4. Arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person ökade i reala termer mellan 2007 och 2017 i nästan alla EU-länder – bara Luxemburg, Grekland, Italien och Finland noterade minskningar (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta och ingen förändring skedde i Österrike). Under samma period, 2007–2017, ökade arbetskraftens produktivitet per arbetad timme i alla EU-länder utom Luxemburg och Grekland (inga uppgifter finns tillgängliga för Malta). Om man bortser från EU-länder med tidsseriebrott skedde de största ökningarna (procentuellt) för båda dessa reala mått på arbetskraftens produktivitet i Bulgarien, Lettland, Litauen, Slovakien, Spanien och Tjeckien.

Tabell 4: Arbetskraftens reala produktivitet, 2007, 2012 och 2017
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_a10_e)

Konsumtionsutgifter

Vid en analys av BNP:s komponenter sett från utgiftssidan kan man konstatera att de slutliga konsumtionsutgifterna i EU-28 ökade med 8,1 % mätt i volym mellan 2007 och 2017 (se diagram 7), även om de minskade något under 2009 och 2012. Den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter ökade något snabbare mellan 2007 och 2017, med 11,1 %. Bruttoinvesteringarna var förhållandevis volatila under samma period: De minskade kraftigt 2009 och fluktuerade mellan 2010 och 2013, innan de följde en uppåtgående kurva under hela 2017. Exporten ökade mer än importen under de flesta år, med undantag för 2009 och 2014–2016. Under perioden 2007–2017 ökade exporten med sammanlagt 33,4 %, medan importen ökade med 26,5 %.

Diagram 7: Utveckling av reala konsumtionsutgifter, bruttoinvesteringar, export och import, EU-28, 2007–2017
(2005 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Efter att ha minskat under 2009 återhämtade sig konsumtionsutgifterna för hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer under 2010 (en ökning på 0,8 % mätt i volym). Under 2011 skedde ingen förändring (0,0 %) innan de återigen minskade under 2012 (-0,6 %) och 2013 (-0,1 %). Därefter ökade dessa utgifter under fyra år i rad med 1,2 %, 2,1 %, 2,4 % och 1,9 %.

Under 2010 minskade tillväxten i den offentliga sektorns utgifter för EU-28 mätt i volym. Mellan 2011 och 2013 var den relativt stabil (mellan -0,1 % till 0,4 %), för att därefter öka något (1,1 % under 2014, 1,4 % under 2015, 1,6 % under 2016 och 1,0 % under 2017).

Investeringar

Trots en ökning under 2011 (1,9 %) har de fasta bruttoinvesteringarna i EU-28 inte återhämtat sig efter det kraftiga raset under 2009 (-11,8 %). Under 2012 och 2013 minskade de återigen. Under perioden 2014–2017 ökade dock de fasta bruttoinvesteringarna i EU-28 med 2,8 %, 4,8 %, 2,9 % respektive 3,1 %.

Diagram 8: Real årlig förändring i utgiftskomponenter i BNP, EU-28, 2007–2017
(i %)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Mätt i löpande priser stod hushållens och hushållens icke-vinstdrivande organisationers konsumtionsutgifter för 55,7 % av BNP i EU-28 under 2017, medan de fasta bruttoinvesteringarna stod för 20,5 % och den offentliga sektorns utgifter för 20,1 % (se diagram 9).

Diagram 9: Utgiftskomponenter i BNP i löpande marknadspriser, EU-28, 2017
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) eller (tec00009), (tec00010), (tec00011) och (tec00110)

Den övergripande investeringsintensiteten varierade kraftigt mellan EU-länderna, vilket till viss del kan bero på skillnader i ekonomisk utveckling och tillväxtdynamik under de senare åren (se diagram 10). Under 2017 utgjorde fasta bruttoinvesteringar (i löpande priser) som andel av BNP 20,1 % i EU-28 och 20,5 % i euroområdet (EA-19). De var störst i Sverige (24,9 %), Tjeckien (24,7 %), Estland (23,7 %), Irland och Österrike (23,5 % för båda) och lägst i Portugal (16,2 %) och Grekland (12,6 %).

Diagram 10: Fasta bruttoinvesteringar till löpande marknadspriser, 2017
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

De flesta av investeringarna i EU-28 gjordes av den privata sektorn, vilket framgår av tabell 5: Under 2017 stod företagens och hushållens investeringar för 17,9 % av BNP för EU-28, medan motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 2,8 %. I relativa termer hade Ungern (6,6 % av BNP) och Estland (4,8 %, uppgifter från 2016) de största offentliga investeringarna. Affärssektorns investeringar var störst i Irland (27,2 %, uppgifter från 2016) och Sverige (17,2 %), medan hushållens investeringar var störst i Finland (6,5 %) och Tyskland (6,0 %, uppgifter från 2016). Hushållens investeringar (som andel av BNP) under 2016 var betydligt lägre än under 2007 i Grekland, Irland, Cypern och Spanien, och betydligt högre i Rumänien. Bulgarien, Litauen och Tyskland var de enda övriga EU-länder där hushållens investeringar ökade som andel av BNP.

Tabell 5: Investeringar till löpande marknadspriser, 2007, 2012 och 2017
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nasa_10_ki)

Inkomst

En analys av BNP i EU-28 sett från inkomstsidan visar att fördelningen mellan produktionsfaktorer för inkomster från produktionsprocessen domineras av löner och kollektiva avgifter, som stod för 47,3 % av BNP i löpande marknadspriser under 2017. Bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna motsvarade en andel på 40,8 % av BNP, medan skatter på tillverkning och import minus subventioner motsvarade en andel på 11,9 % (se diagram 11). I Irland stod löner och kollektiva avgifter för den lägsta andelen av BNP (29,4 %), följt av Grekland (33,6 %) och Rumänien (36,0 %). I fyra EU-länder, däribland Luxemburg, Tyskland och Danmark, var andelen högre än 50,0 %, med den högsta siffran för Frankrike, 52,2 %. I Irlands fall hängde detta dock samman med globaliseringseffekter (på engelska).

Diagram 11: Inkomstfördelning till löpande marknadspriser, 2017
(andel i % av BNP)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Diagram 12 (som också baseras på uppgifter om löpande marknadspriser) visar att inkomstaggregaten till 2011 eller 2012 hade återhämtat sig efter nedgången under den finansiella och ekonomiska krisen. Under 2009 minskade löner och kollektiva avgifter i EU-28 med 2,8 %, men under 2017 var de 18,1 % högre än motsvarande nivå 2008.

För bruttodriftsöverskottet och de sammansatta förvärvsinkomsterna skedde en begränsad tillväxt i EU-28 under 2008, vilket följdes av en minskning på 8,2 % under 2009. Till 2012 hade detta inkomstaggregat återvänt till en nivå som motsvarade dess topp före krisen (2008) och 2017 låg det på 14,3 % över den nivån.

Skatterna på tillverkning och import minus subventioner hade börjat minska i EU-28 redan under 2008 (-3,1 %) och minskningen blev ännu större under 2009 (-9,2 %), men nivån hade återhämtat sig 2011 och 2016 låg detta inkomstaggregat 20,4 % högre än toppnoteringen innan krisen (2007).

Diagram 12: Inkomstutveckling till löpande marknadspriser, EU-28, 2007–2017
(2007 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10_gdp)

Hushållens konsumtion

Hushållens konsumtionsutgifter stod för minst hälften av BNP (till löpande marknadspriser) i omkring två tredjedelar (19) av EU-länderna under 2017. Andelen var högst i Cypern (67,7 %%), Grekland (66,6 %%), Litauen (63,8 %%), Portugal (63,1 %%) och Storbritannien (63,0 %). Andelen var lägst i Luxemburg (28,6 %), som dock hade de absolut högsta genomsnittliga siffrorna för hushållens konsumtionsutgifter per capita (21 700 PPS) – se tabell 6 – även efter att siffrorna justerats efter skillnaderna i prisnivå mellan EU-länderna.

Tabell 6: Hushållens konsumtionsutgifter, 2007, 2012 och 2017
Källa: Eurostat (nama_10_gdp) och (nama_10_pc)

Bortsett från Luxemburg var hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter per capita uttryckt i PPS också förhållandevis höga under 2017 i Storbritannien (19 800 PPS), Österrike (19 100 PPS) och Tyskland (18 900 PPS). Ungern och Bulgarien var de enda EU-länder som rapporterade att hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter per capita var mindre än 10 000 PPS.

En analys av den reala utvecklingen i genomsnittliga konsumtionsutgifter per capita mätt i euro (baserat på ett kedjat volymindex) över perioden 2012–2017 visar att den snabbaste tillväxten noterades i de baltiska EU-länderna och i Rumänien. Österrike var det enda EU-land som rapporterade att hushållens konsumtionsutgifter per capita hade sjunkit, med i genomsnitt 0,2 % per år under perioden i fråga, medan ingen förändring skedde i Grekland.

Källuppgifter för tabeller och diagram

Uppgifternas källor

Det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS) innehåller metoden för nationella räkenskaper i EU. Den nuvarande versionen, ESA 2010 (på engelska), antogs i maj 2013 och har genomförts sedan september 2014. Den är fullt förenlig med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, 2008 SNA (på engelska).

BNP och dess viktigaste komponenter

De viktigaste aggregaten av nationalräkenskaperna sammanställs från institutionella enheter, det vill säga icke-finansiella eller finansiella företag, den offentliga sektorn, hushållen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Uppgifter inom nationalräkenskapernas område omfattar information om BNP-komponenter, sysselsättning, aggregat över slutlig konsumtion och sparande. Flera av dessa variabler beräknas årligen och kvartalsvis.

BNP är det centrala måttet för nationalräkenskaperna och sammanfattar ett lands (eller en regions) ekonomiska ställning. Den kan beräknas ur olika perspektiv: produktionsperspektiv, utgiftsperspektiv och inkomstperspektiv.

Genom att analysera BNP per capita kan man avlägsna effekterna av befolkningens absoluta storlek så att det blir lättare att göra jämförelser mellan länder. BNP per capita är en bred ekonomisk indikator för levnadsstandard. BNP-data i nationell valuta kan räknas om till köpkraftsstandard (PPS) med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) som avspeglar köpkraften i varje valuta, i stället för med hjälp av växelkurserna på marknaden. På så sätt elimineras skillnader i prisnivåer mellan länderna. Volymindexet BNP per capita i PPS uttrycks i förhållande till genomsnittet för EU-28 (som är lika med 100). Om ett lands index är högre/lägre än 100 ligger detta lands BNP per capita över/under genomsnittet för EU-28. Detta index är tänkt att användas för jämförelser mellan länder och inte för jämförelser över tid.

Beräkningen av den årliga tillväxten i BNP med hjälp av kedjade volymindex (reala förändringar) ska göra det möjligt att jämföra dynamiken i den ekonomiska utvecklingen över tid och mellan ekonomier av olika storlekar, oavsett prisnivå.

Kompletterande uppgifter

Den ekonomiska produktionen kan också analyseras efter näringsgren. På den mest aggregerade analysnivån används tio NACE-rubriker: jordbruk, skogsbruk och fiske, industri, byggverksamhet, handel och distribution, transport, hotell- och restaurangverksamhet, informations- och kommunikationsverksamhet, finans- och försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet, verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uthyrning, fastighetsservice, resetjänster och andra stödtjänster, offentlig förvaltning, försvar, utbildning, vård och omsorg och sociala tjänster, kultur, nöje och fritid, annan serviceverksamhet och förvärvsarbete i hushåll samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o.d.

Det kan vara lättare att analysera produktionen per näringsgren över tid om man använder ett volymbaserat mått (reala förändringar), det vill säga om man deflaterar produktionens värde för att avlägsna effekterna av prisförändringar. Varje näringsgren deflateras för sig för att avspegla förändringar i priset på de tillhörande produkterna.

En annan uppsättning nationalräkenskapsdata används för att analysera konkurrenskraften – till exempel mått på arbetskraftens produktivitet. Produktivitetsmått uttryckta i PPS är särskilt användbara för jämförelser mellan länder. BNP per sysselsatt person ska ge en övergripande bild av produktiviteten i den nationella ekonomin. Man bör dock komma ihåg att detta mått påverkas av strukturen för den totala sysselsättningen och till exempel kan sänkas av en övergång från heltidsarbete till deltidsarbete. BNP per arbetad timme ger en tydligare bild av produktiviteten, eftersom förekomsten av deltidssysselsättning varierar kraftigt mellan länder och näringsgrenar.

Årlig information om hushållens utgifter finns i de nationalräkenskaper som sammanställs genom ett makroekonomiskt perspektiv. En alternativ källa för analys av hushållens utgifter är hushållsbudgetundersökningen (HBS): Denna information samlas in genom att hushåll ombeds föra dagbok över sina inköp och är mycket mer detaljerad i sin täckning av varor och tjänster och även i vilken typ av socioekonomiska analyser som går att göra. Hushållsbudgetundersökningen genomförs och offentliggörs endast vart femte år och det senaste tillgängliga referensåret för vilket det finns tillgängliga uppgifter är 2015. Det finns dock fortfarande inte tillgängliga uppgifter för alla EU-länder.

Sammanhang

De europeiska institutionerna, regeringarna, centralbankerna och andra ekonomiska och sociala organ inom den offentliga och privata sektorn behöver en uppsättning jämförbar och tillförlitlig statistik för att fatta beslut. Nationalräkenskaper kan användas för olika typer av analyser och utvärderingar. Genom att använda internationellt vedertagna begrepp och definitioner går det att analysera olika ekonomier och studera till exempel det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU-länderna, eller att göra jämförelser mellan EU och länder utanför EU.

Analys av konjunkturcykeln och den makroekonomiska politiken

Ett av de viktigaste användningsområdena för nationalräkenskapsdata handlar om behovet av beslutsstöd för den europeiska ekonomiska politiken och för att uppnå målen för den ekonomiska och monetära unionen (EMU) med hjälp av kortfristig statistik av hög kvalitet som gör det möjligt att övervaka den makroekonomiska utvecklingen och fungerar som vägledning för den makroekonomiska politiken. Ett av de mest grundläggande och äldsta användningsområdena för nationalräkenskaper är att mäta tillväxten i en ekonomi, helt enkelt i form av BNP-tillväxt. Grundläggande nationalräkenskapssiffror används särskilt för att utveckla och övervaka den makroekonomiska politiken, medan detaljerade nationalräkenskapsdata också kan användas för att utforma sektorspolitik eller industripolitik, särskilt med hjälp av input-output-tabeller.

Sedan EMU bildades 1999 har Europeiska centralbanken (ECB) varit en av de viktigaste användarna av nationalräkenskaper. ECB:s strategi för att bedöma riskerna för prisstabiliteten baseras på två analytiska perspektiv, de så kallade två pelarna: ekonomisk analys och monetär analys. Ett stort antal monetära och finansiella indikatorer jämförs med andra relevanta uppgifter som gör det möjligt att slå samman den monetära, finansiella och ekonomiska analysen, till exempel viktiga nationalräkenskapsaggregat. På så sätt kan man analysera monetära och finansiella indikatorer mot bakgrund av den övriga ekonomin.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans övervakar den ekonomiska utvecklingen. EU har en årlig ekonomisk samordningscykel, den så kallade europeiska planeringsterminen. Varje år gör EU-kommissionen en detaljerad analys av EU-ländernas planer för budgetmässiga, makroekonomiska och strukturella reformer och utfärdar landsspecifika rekommendationer för de kommande 12–18 månaderna.

Generaldirektoratet för ekonomi och finans utarbetar också EU-kommissionens makroekonomiska prognoser (på engelska) fyra gånger om året (höst, vinter, vår och sommar), samordnat med den europeiska planeringsterminen. Dessa prognoser omfattar samtliga EU-länder för att det ska gå att göra prognoser för euroområdet och för EU, men de omfattar även utsikter för länder som förhandlar om EU-medlemskap samt vissa länder utanför EU.

Att analysera de offentliga finanserna med hjälp av nationalräkenskaper är ett annat väletablerat användningsområde för denna statistik. I EU har man utvecklat en särskild tillämpning för EMU:s konvergenskriterier. Två av dessa kriterier hänvisar direkt till de offentliga finanserna. Dessa kriterier har utformats efter nationalräkenskapsbegrepp, nämligen offentligt underskott och offentlig skuld i förhållande till BNP. Se artikeln om statistik över den offentliga sektorns finanser för ytterligare information.

Regional-, struktur- och sektorspolitik

Precis som för konjunkturcykeln och analysen av den makroekonomiska politiken finns det andra politikrelaterade användningsområden för de europeiska national- och regionalräkenskaperna, framför allt för regionala, strukturella och sektorsspecifika frågor.

Utgiftsfördelningen för strukturfonderna bygger delvis på regionalräkenskaper. Regional statistik används också för efterhandsutvärderingar av regional- och sammanhållningspolitiken.

Att främja ökad tillväxt och fler jobb är en strategisk prioritering för både EU och EU-länderna och ingår också i Europa 2020-strategin. Till stöd för dessa strategiska prioriteringar bedrivs en gemensam politik inom alla sektorer i EU:s ekonomi samtidigt som EU-länderna genomför egna nationella strukturreformer (på engelska).

EU-kommissionen gör ekonomiska analyser som bidrar till utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) genom att analysera hur effektiva de olika stödmekanismerna har varit och genom att utveckla ett långsiktigt perspektiv. Detta innefattar forskning om, analys av och konsekvensbedömningar av ämnen som berör jordbruk och landsbygdsekonomi i EU-länderna och länder utanför EU, delvis med hjälp av räkenskaperna för jordbrukssektorn.

Fastställande av mål, riktmärken och bidrag

Det blir allt vanligare att man i EU:s politik fastställer såväl bindande som frivilliga mål på medellång och lång sikt. I vissa fall används BNP:s storlek som riktmärke, till exempel genom att man anger som mål att FoU-utgifterna ska uppgå till 3,00 % av BNP (vilket är ett av målen för Europa 2020).

Nationalräkenskaper används också för att bestämma EU:s medel. De grundläggande bestämmelserna om detta fastställs i ett beslut av rådet. Den totala storleken på de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget avgörs av de totala utgifterna minus övriga inkomster. Det finns en övre gräns för de egna medlens storlek som är knuten till EU:s bruttonationalinkomst.

Nationalräkenskaperna används inte bara för att fastställa budgetbidragen inom EU utan får också ligga till grund för bidrag till andra internationella organisationer, såsom Förenta nationerna (FN). Bidragen till FN:s budget baseras på bruttonationalinkomst tillsammans med olika justeringar och gränser.

Analytiker och prognosmakare

Nationalräkenskaper används också i stor utsträckning av analytiker och forskare för att granska det ekonomiska läget och utvecklingen. Arbetsmarknadens parter, som företrädare för näringslivet (till exempel branschorganisationer) eller för arbetstagare (till exempel fackföreningar), är också intresserade av nationalräkenskaper för att kunna analysera händelser som påverkar relationerna mellan parterna. Vidare använder forskare och analytiker nationalräkenskaper för konjunkturanalys och för att analysera långsiktiga konjunkturcykler och sätta dem i samband med ekonomisk, politisk eller teknisk utveckling.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar







GDP and main components (t_nama_10_gdp) (på engelska)
Exports and imports by Member States of the EU/third countries (t_nama_10_exi) (på engelska)
Final consumption expenditure of households by consumption purpose (COICOP) (t_nama_10_co) (på engelska)
Auxiliary indicators to national accounts - annual data (t_nama_10_aux) (på engelska)
Regional economic accounts (t_nama_10_reg) (på engelska)


Main GDP aggregates (nama_10_ma) (på engelska)
Auxiliary indicators (population, GDP per capita and productivity) (nama_10_aux) (på engelska)
Basic breakdowns of main GDP aggregates and employment (by industry and by assets) (nama_10_bbr) (på engelska)
Detailed breakdowns of main GDP aggregates (by industry and consumption purpose) (nama_10_dbr) (på engelska)
Breakdown of non)-financial assets by type, industry and sector (nama_10_nfa) (på engelska)
Regional economic accounts - ESA 2010 (nama_10_reg) (på engelska)
Quarterly national accounts (namq_10) (på engelska)
National accounts - international data cooperation (naid_10) (på engelska)

ESMS-metadatafiler

Metodikvägledning

Annan metodikinformation