Statistik om minimilöner

Hoppa till: navigering , sök
Data från februari 2018. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och databasen. Planerad uppdatering av artikeln: maj 2019.

I denna artikel visas att minimilönerna varierar betydligt mellan medlemsländerna i Europeiska unionen (EU). En jämförelse görs också med situationen i kandidatländerna och USA.

Statistiken över minimilöner som offentliggörs av Eurostat gäller nationella minimilöner. Den nationella minimilönen gäller vanligtvis för alla, eller åtminstone en stor majoritet, av landets arbetstagare. Den nationella minimilönen är lagstadgad, ofta efter samråd med arbetsmarknadens parter eller direkt genom nationella branschöverskridande avtal.

Minimilönerna anges vanligen som bruttolöneinkomster per månad, dvs. före avdrag för inkomstskatt och sociala avgifter som de anställda betalar. Dessa avdrag varierar från land till land.

Eurostat publicerar statistik över nationella minimilöner två gånger om året. De avspeglar situationen den 1 januari respektive den 1 juli varje år. Ändringar av minimilönerna som görs mellan de två datumen visas alltså först nästa gång statistiken offentliggörs.

Diagram 1: Minimilöner, januari 2008 och januari 2018
(euro per månad och %)
Källa: Eurostat (earn_mw_cur)
Diagram 2: Minimilöner, januari 2018
(köpkraftsstandard (PPS) per månad)
Källa: Eurostat (earn_mw_cur)
Diagram 3: Minimilöner uttryckt som andel av medianbruttoinkomsten, 2014
(%)
Källa: Eurostat (earn_mw_cur) och undersökningen av inkomststrukturer (Structure of Earnings Survey) 2014. Särskild uträkning gjord för denna publikation; uppgifterna finns inte tillgängliga i Eurostats databas på nätet
Diagram 4: Andel arbetstagare med en lön på mindre än 105 % av minimilönen, oktober 2010 och 2014
(%)
Källa: Eurostat (earn_mw_cur) och undersökningen av inkomststrukturer (Structure of Earnings Survey) 2014. Särskild uträkning gjord för denna publikation; uppgifterna finns inte tillgängliga i Eurostats databas på nätet

Viktigaste statistiska resultaten

Skillnader i nationella minimilöner

I januari 2018 varierade EU-ländernas minimilöner från 261 euro till 1 999 euro per månad.

I januari 2018 hade 22 av de 28 EU-länderna en nationell minimilön (undantagen var Danmark, Italien, Cypern, Österrike, Finland och Sverige), i likhet med samtliga kandidatländer (Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, Serbien och Turkiet). Situationen den 1 januari 2018 visade att minimilönerna per månad varierade kraftigt mellan EU-länderna, från 261 euro i Bulgarien till 1 999 euro i Luxemburg (se diagram 1).

Jämfört med januari 2008 var minimilönerna (uttryckta i euro) högre i januari 2018 i alla EU-länder som har en nationell minimilön, utom i Grekland, där de var 14 % lägre (totalt över de tio åren, med en genomsnittlig årlig förändring på -1,5 %). Den genomsnittliga årliga förändringen av minimilönerna under perioden januari 2008 till januari 2018 var störst i Rumänien (11,4 %) och Bulgarien (8,8 %). Även i Slovakien (7,1 %) och de trebaltiska medlemsländerna – Lettland (6,5 %), Estland (6,0 %) och Litauen (5,6 %) – registrerades betydande ökningar.

Baserat på storleken på de nationella minimilönerna per månad (brutto) uttryckt i euro kan de EU-länder som omfattas av denna uppgiftsinsamling delas in i tre olika grupper. Länderna utanför EU visas i diagram 1 som en separat grupp.

  • Grupp 1, där de nationella minimilönerna var lägre än 500 euro per månad i januari 2018. Följande EU-länder ingår i denna grupp: Bulgarien, Litauen, Rumänien, Lettland, Ungern, Kroatien, Tjeckien och Slovakien. Deras nationella minimilöner varierade från 261 euro i Bulgarien till 480 euro i Slovakien.
  • Grupp 2, där de nationella minimilönerna var minst500 euro men lägre än 1 000 euro per månad i januari 2018. Följande EU-länder ingår i denna grupp: Estland, Polen, Portugal, Grekland, Malta, Slovenien och Spanien. Deras nationella minimilöner varierade från 500 euro i Estland till 859 euro i Spanien.
  • Grupp 3, där de nationella minimilönerna var minst 1 000 euro per månad i januari 2018. Följande EU-länder ingår i denna grupp: Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Irland och Luxemburg. Deras nationella minimilöner varierade från 1 401 euro i Storbritannien till 1 999 euro i Luxemburg.
  • I samtliga kandidatländer var minimilönerna liknande dem i grupp 1, från 181 euro i Albanien till 446 euro i Turkiet. Nivån i USA (med en nationell minimilön på 1 048 euro per månad) faller inom det intervall som anges i grupp 3.

När det gäller de EU-länder med nationella minimilöner som inte ingår i euroområdet (Bulgarien, Tjeckien, Kroatien, Ungern, Polen, Rumänien och Storbritannien), samt kandidatländerna och USA, påverkas minimilönernas nivå och rangordningen uttryckt i euro av de växelkurser som används för omräkning av nationell valuta till euro.

Minimilöner uttryckta i köpkraftsstandarder

Skillnaden mellan ländernas minimilönenivåer var betydligt mindre när skillnaderna i prisnivåer beaktades.

I diagram 2 jämförs bruttominimilöner med hänsyn till skillnaderna i prisnivåer med hjälp av köpkraftspariteter (PPP) för hushållens slutliga konsumtionsutgifter. Som väntat leder justeringen för skillnader i prisnivåer till att skillnaderna mellan länderna minskar. Baserat på nivån för deras nationella minimilöner (brutto) uttryckt i köpkraftsstandard kan de EU-länder som omfattas av denna uppgiftsinsamling delas in i tre olika grupper. Återigen visas länderna utanför EU som en separat grupp i diagram 2.

  • Grupp 1, där de nationella minimilönerna var lägre än 750 PPS i januari 2018. Följande EU-länder ingår i denna grupp: Bulgarien, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Kroatien, Slovakien och Ungern. Deras nationella minimilöner varierade från 546 PPS i Bulgarien till 743 PPS i Ungern.
  • Grupp 2, där de nationella minimilönerna var minst 750 PPS men lägre än 1 000 PPS i januari 2018. Följande sex EU-länder ingick i denna grupp: Portugal, Rumänien, Grekland, Polen, Malta och Spanien. Deras nationella minimilöner varierade från 788 PPS i Portugal till 938 PPS i Spanien.
  • Grupp 3, där de nationella minimilönerna var minst 1 000 PPS i januari 2018. Följande EU-länder ingår i denna grupp: Slovenien, Storbritannien, Irland, Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Belgien och Luxemburg. Deras nationella minimilöner varierade från 1 006 PPS i Slovenien till 1 597 PPS i Luxemburg.
  • Med undantag för Turkiet var minimilönerna uttryckta i PPS i de fyra återstående kandidatländerna liknande dem i grupp 1. Minimilönerna varierade från 350 PPS i Albanien till 553 PPS i Serbien. Minimilönerna uttryckt i PPS i Turkiet (med en nationell minimilön på 1 018 PPS) och i USA (1 011 PPS) var liknande dem i grupp 3.

EU-länderna i grupp 1, med relativt sett lägre minimilöner uttryckt i euro, brukar också rapportera lägre prisnivåer och därför relativt sett högre minimilöner när de uttrycks i köpkraftsstandard (PPS). Däremot brukar EU-länderna i grupp 3 med relativt sett höga minimilöner uttryckt i euro också ha högre prisnivåer och deras minimilöner uttryckt i PPS är därför vanligen lägre. Denna justering för prisnivåerna leder till att de tydliga skillnaderna delvis jämnas ut mellan de tre grupper som identifierades när EU-länderna rangordnades efter minimilöner uttryckt i euro.

Skillnaderna mellan EU-ländernas minimilöner minskade från ett förhållande på 1:7,7 när de uttrycktes i euro (vilket innebär att den högsta minimilönen var 7,7 gånger högre än den lägsta uttryckt i euro) till ett förhållande på 1:2,9 när de uttrycktes i PPS (vilket innebär att den högsta minimilönen var 2,9 gånger högre i den lägsta uttryckt i PPS).

En jämförelse av ländernas rangordning när minimilönen uttrycktes i euro och när den uttrycktes i PPS visar att justeringen för skillnader i prisnivåer fick vissa länder att förflytta sig uppåt och nedåt i rangordningen: i denna analys har EU-länderna och kandidatländerna som anges i diagrammen 1 och 2 slagits samman i en gemensam rangordning. Av EU-länderna föll Estland med fem steg i rangordningen när resultaten uttrycktes i PPS, medan Tjeckien och Irland föll med fyra steg, Portugal med tre, Grekland, Lettland, Slovakien och Spanien med två och Kroatien, Malta och Nederländerna med ett steg. Följande EU-länder flyttade däremot uppåt i rangordningen när effekterna av skillnader i prisnivåerna beaktades: Rumänien (ökade sju steg), Ungern och Tyskland (ökade tre steg), Belgien (ökade två steg), Bulgarien, Litauen och Polen (ökade ett steg). De övriga fyra EU-länderna (Frankrike, Luxemburg, Slovenien och Storbritannien) behöll sina positioner i rangordningen oavsett om deras respektive minimilöner uttrycktes i euro eller PPS. Av kandidatländerna föll Montenegro med två steg medan Turkiet ökade tio steg och Serbien ett. Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien behöll sina positioner.

Minimilöner i förhållande till medianbruttoinkomst

Diagram 3 ger information om den nationella minimilönen som andel av medianbruttoinkomsten.

De nationella minimilönerna uttryckta i euro den 1 juli 2014 dividerades med medianbruttoinkomsterna enligt 2014 års undersökning av inkomststrukturer. I juli 2014 varierade minimilönerna som andel av medianinkomsterna i EU-länderna mellan 39 % och 64 %. I denna analys har ersättning för övertids- och skiftarbete inte medtagits vid beräkningen av medianbruttoinkomsten per månad. För Tyskland, Frankrike, Irland och Storbritannien, där minimilönerna fastställs per timme, beräknades minimilönerna som andel av medianinkomsterna per timme. När det gäller de övriga 18 EU-länderna, som har månatliga minimilöner, beräknades minimilönernas andel av medianinkomsterna per månad.

Andel arbetstagare med minimilön

Andelen arbetstagare med minimilön skiljer sig betydligt mellan länderna. Det är möjligt att göra en uppskattning av andelen genom att koppla mikrodata från de två senaste fyraåriga undersökningarna om inkomststruktur till de gällande lagstadgade minimilönerna vid den tidpunkten (oktober 2010 och 2014). Uppskattningen presenteras i diagram 4. För jämförbarhetens skull har räckvidden begränsats till heltidsanställda som är 21 år eller äldre och som arbetar i företag med minst tio anställda. Offentlig förvaltning, försvar och obligatorisk socialförsäkring är undantagna (Nace Rev. 2 avdelning O). Inkomst från övertid och skiftarbete beaktas därtill inte i den månadsinkomst som beräknas.

Bland de EU-länder som har minimilön uppgick andelen arbetstagare med en lön på mindre än 105 % av den nationella minimilönen i oktober 2014 till över 7,0 % i följande tio medlemsländer: Slovenien (19,1 %), Rumänien (15,7 %), Portugal (13,0 %), Polen (11,7 %), Bulgarien (8,8 %); Frankrike (8,4 %), Litauen (8,1 %), Lettland (7,9 %), Grekland (7,7 %) Och Kroatien (7,1 %). Andelen arbetstagare med en lön på mindre än 105 % av den nationella minimilönen var lägst i Belgien (0,4 %), medan andelen arbetstagare som tjänar mindre än detta belopp i de återstående tio EU-länderna låg på mellan 1,0 % (Spanien) och 5,8 % (Luxemburg).

Utvecklingen av andelen arbetstagare med minimilön

Mellan 2010 och 2014 ökade andelen arbetstagare som tjänade mindre än 105 % av den nationella minimilönen med mer än 2,0 procentenheter i Rumänien (11,7 procentenheter), Bulgarien (5,4 procentenheter), Polen (3,6 procentenheter) och Ungern (2,3 procentenheter) medan den minskade med mer än 2,0 procentenheter i Litauen (-5,6 procentenheter), Irland (-5,1 procentenheter), Luxemburg (-4,1 procentenheter), Lettland (-4,0 procentenheter), Portugal (-3,8 procentenheter), Kroatien (-2,6 procentenheter) och Slovakien (-2,2 procentenheter).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Nationella minimilöner per månad

Den statistik över minimilöner som offentliggörs av Eurostat gäller nationella minimilöner per månad. De uppgifter som offentliggörs avser gällande minimilöner den 1 januari och den 1 juli varje år. Den grundläggande nationella minimilönen fastställs per timme, vecka eller månad och den fastställs i lag (av staten), ofta efter samråd med arbetsmarknadens parter, eller direkt genom nationella sektorsövergripande avtal. Den nationella minimilönen gäller vanligtvis för alla eller åtminstone för en stor majoritet av landets arbetstagare. Uppgifterna rör bruttolöner. En fullständig uppsättning med landsspecifik information om nationella minimilöner finns i en bilaga som en del av metadata.

För de länder som inte har en fastställd nationell minimilön brutto har nettovärdet räknats om till brutto för att täcka tillämpliga skatter. Detta har gjorts för Montenegro och Serbien.

För länder där den nationella minimilönen inte fastställs per månad (utan t.ex. per timme eller vecka) räknas den om till månadslön enligt de omräkningsfaktorer som länderna meddelar:

Tyskland: (belopp per timme x 39,1 timmar x 52 veckor)/12 månader (värdet 39,1 timmar avser den genomsnittliga arbetstiden per vecka för heltidsanställda i Nace rev. 2, avdelningarna B till S: detta värde är ett resultat av en kvartalsvis undersökning av inkomster).

Irland: (belopp per timme x 39 timmar x 52 veckor)/12 månader.

Frankrike: uppgifter för januari 1999–juli 2005: (belopp per timme x 39 timmar x 52 veckor)/12 månader. uppgifter från och med januari 2005 (belopp per timme x 35 timmar x 52 veckor)/12 månader.

Malta: (belopp per vecka x 52 veckor)/12 månader.

Storbritannien: (belopp per timme x genomsnittligt antal timmar med grundlön per vecka för heltidsanställda inom alla branscher x 52,18 veckor)/12 månader.

USA: (belopp per timme x 40 timmar x 52 veckor)/12 månader.

I Serbien är den nationella minimilönen fastställd till ett nettobelopp per timme. Följande omräkning tillämpas: (nettobelopp per timme x 40 timmar x 52,2 veckor)/12 månader. Beloppet räknas sedan om till brutto för att täcka tillämpliga skatter.

Om minimilönen betalas ut för mer än 12 månader per år (vilket är fallet i Grekland, Spanien och Portugal, som har 14 månadslöner) har uppgifterna dessutom justerats för att ta hänsyn till dessa ytterligare löneutbetalningar.

Uppgifterna om nationella minimilöner lämnas till Eurostat uttryckta i nationella valutor. För länder utanför euroområdet räknas minimilönerna i deras nationella valutor om till euro med användning av den månatligaväxelkursen vid utgången av den föregående månaden (dvs. kursen för den sista december 2017 används för att beräkna minimilönerna uttryckt i euro den 1 januari 2018).

För att få bort effekten av skillnader i prisnivåer mellan länderna används särskilda omräkningsfaktorer, så kallade köpkraftspariteter (PPP). Köpkraftspariteter för hushållens slutliga konsumtionsutgifter i varje land används för att omvandla minimilönerna per månad uttryckt i euro eller i de nationella valutorna till en konstruerad gemensam enhet, så kallad köpkraftsstandard (PPS). Om PPP för den senaste referensperioden inte finns tillgängliga ännu används PPP från det föregående året, och uppgifterna uppdateras när de senaste PPP finns tillgängliga.

Länder som inte omfattas av statistiken om minimilöner

Följande länder saknade nationell minimilön den 1 januari 2018: Danmark, Italien, Cypern, Österrike, Finland och Sverige samt Efta-länderna Island, Norge och Schweiz. I Cypern fastställs minimilöner av staten för vissa yrken. I Danmark, Finland, Italien, Sverige och Österrike samt Island, Norge och Schweiz fastställs minimilöner genom kollektivavtal för ett antal specifika branscher.

Medianbruttoinkomst per månad

Uppgifterna om medianbruttoinkomsten per månad grundar sig på de senaste uppgifterna som inhämtats från undersökningen av inkomststrukturer (SES) under 2014 (denna undersökning utförs vart fjärde år). Uppgifterna om medianbruttoinkomsten per månad avser samtliga anställda (exkl. lärlingar) som arbetar i företag med tio eller fler anställda och som är verksamma inom alla sektorer utom jordbruk, skogsbruk och fiske (avdelning A i Nace rev. 2) och offentlig förvaltning och försvar. Obligatorisk socialförsäkring (avdelning O i Nace rev. 2). Medianinkomsten är den inkomstnivå som delar alla arbetstagare i två lika stora grupper: hälften tjänar mindre än medianinkomsten och hälften tjänar mer. Bruttomånadslön avser de löner och arvoden som uppbärs av heltids- och deltidsanställda under referensmånaden (i allmänhet oktober 2014) innan skatter och sociala avgifter dragits av. I löner ingår övertidsersättning, skifttillägg, traktamenten, bonusar, provisioner etc. Bruttomånadslönerna för deltidsanställda har omräknats till heltidsenheter innan de inkluderats i genomsnittet, med samma vikt som heltidsanställdas. Om man undantar deltidsanställda från beräkningen av medianbruttolönen per månad påverkas förhållandet minimilöner/medianinkomst med mer än 7 procentenheter i Nederländerna (49 % i stället för 56 %).

Genomsnittliga växelkurser för 2014 användes för att omvandla uppgifter för länder utanför euroområdet till euro. Aktivitetstäckningen för nationella minimilöner i proportion till genomsnittliga månadsinkomster per land finns i en bilaga till metadata.

Sammanhang

Flera av de ursprungliga EU-länderna har sedan många år tillbaka garanterat en nationell minimilön för dem som har lägst löner på arbetsmarknaden. Däremot har ett antal EU-länder, bland andra Irland, Storbritannien, Tyskland och många av de länder som anslöt sig till EU 2004 eller senare, först nyligen infört lagstiftning om minimilöner. Sex av de 28 EU-länderna hade ingen nationell minimilön den 1 januari 2018.

Under de senaste åren har de flesta europeiska länderna haft relativt låga löneökningar (återhållsam löneutveckling), och många arbetstagarorganisationer har hävdat att köpkraften och den allmänna levnadsstandarden har försämrats. En del politiker, arbetstagarrepresentanter, påtryckningsgrupper och kommentatorer stödjer idén om en ”europeisk minimilön” eller att nationella minimilöner ska fastställas i samtliga EU-länder.

De nationella minimilönerna ändras inte nödvändigtvis varje år, och justeringarna leder inte heller alltid till att minimilönerna höjs. Den lagstadgade minimilönen i Grekland sänktes t.ex. 2012 som ett led i regeringens åtstramningsåtgärder. Det nationella kollektivavtalet i Grekland upphävdes det året och den nationella minimilönen fastställs nu genom regeringsbeslut.

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Minimum wages (tps00155)

Databasen

Minimum wages (earn_minw)
Monthly minimum wages - bi-annual data (earn_mw_cur)
Monthly minimum wage as a proportion of average monthly earnings (%) — NACE Rev. 2 (from 2008 onwards) (earn_mw_avgr2)
Monthly minimum wage as a proportion of average monthly earnings (%) — NACE Rev. 1.1 (1999-2009) (earn_mw_avgr1)

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

  • Minimum wages (ESMS metadata file — earn_minw_esms) (på engelska)

Källuppgifter för tabeller, diagram och kartor (MS Excel)

Externa länkar