Bostadsstatistik

Hoppa till: navigering , sök


Uppgifter från maj 2018.

Planerad uppdatering av artikeln: Oktober 2019.

I korthet

En majoritet av befolkningen i varje EU-land ägde sin bostad 2016, mellan 52 % i Tyskland och 96 % i Rumänien.

År 2016 var en sjättedel av EU:s befolkning trångbodda. Bland EU-länderna var andelen högst i Rumänien (48,4 %).

Inom hela EU-1 bodde 5 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2016.

År 2016 var andelen hyresgäster i EU med alltför höga boendekostnader för bostäder som hyrdes till marknadshyra högst i Grekland: 84,6 % av dem spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. Genomsnittet i EU var 28,0 %.

Overcrowding rate, 2016

I denna artikel presenteras en översikt av färsk bostadsstatistik i Europeiska unionen, tre av Eftaländerna och tre av kandidatländerna. Artikeln behandlar särskilt bostadstyper boendeformer (äga eller hyra), boendekvalitet och ekonomisk överkomlighet.

Anständiga bostäder till rimlig kostnad i trygga miljöer är ett basbehov och betraktas av många som en grundläggande rättighet. Att tillgodose det behovet, som bidrar till att minska fattigdom och social utestängning, är fortfarande en stor utmaning i flera europeiska länder.

Artikeln i sin helhet

Bostadstyp

År 2016 bodde mer än fyra av tio personer (41,8 %) i EU-28 i lägenheter, nästan en fjärdedel (23,9 %) i parhus och drygt en tredjedel (33,6 %) i fristående hus (se diagram 1). Andelen personer i EU-länderna som bodde i lägenhet var högst i Spanien, Lettland (båda 66,1 %) och Estland (62,0 %), och en liknande andel personer i Schweiz bodde i lägenhet (62,7 %). Andelen personer som bodde i parhus var högst i Storbritannien (60,1 %), Nederländerna (58,4 %) och Irland (52,4 %). Dessa var de enda EU-länder där mer än två femtedelar av befolkningen bodde i parhus. Andelen personer som bor i fristående hus var högst i Kroatien (71,0 %), Slovenien (65,5 %), Ungern (62,8 %) och Rumänien (61,9 %). Även f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (72,9 %), Serbien (64,2 %) och Norge (59,9 %) rapporterade att en hög andel av deras befolkning bodde i fristående hus.

Diagram 1: Befolkningsfördelning efter bostadstyp, 2016
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho01)

Boendeform

År 2016 ägde mer än en fjärdedel (26,6 %) av befolkningen i EU-28 i ägarbebodda bostäder med utestående bolån eller hypotekslån, medan mer än två femtedelar (42,6 %) av befolkningen bodde i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån. Sju av tio personer (69,2 %) i EU-28 ägde alltså sin bostad, medan 19,9 % var hyresgäster som hyrde bostaden till marknadspriset och 10,8 % hyrde bostad till nedsatt eller ingen hyra.

Mer än hälften av befolkningen i varje EU-land (se diagram 2) bodde i ägarbebodda bostäder 2016. Andelen varierade från 51,7 % i Tyskland till 96,0 % i Rumänien. Andelen personer som bodde i hyresbostäder var därmed inte större än andelen personer som ägde sin bostad i något av EU-länderna. I Schweiz var däremot andelen personer som bodde i hyresbostäder större än andelen som ägde sin bostad, eftersom 57,5 % av befolkningen hyrde sin bostad. I Nederländerna (61,0 %) och Sverige (54,8 %) bodde över hälften av befolkningen i ägarbebodda bostäder med utestående bolån eller hypotekslån. Detta var även fallet i Island (63,9 %) och Norge (62,3 %).

Diagram 2: Befolkningsfördelning efter boendeform, 2016
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho02)


Andelen personer som bodde i hyresbostäder med marknadshyra under 2016 var lägre än 10,0 % i elva av EU-länderna. I Tyskland (39,8 %) och Danmark (37,9 %) bodde däremot nästan två femtedelar av befolkningen i hyresbostäder med marknadshyra, vilket också omkring tre tiondelar av befolkningen i Sverige (34,0 %), Nederländerna (30,3 %) och Österrike (29,7 %) gjorde, liksom omkring en femtedel av befolkningen i Luxemburg (21,5 %), Grekland (20,8 %) och Belgien (20,0 %). Den andel personer som bodde i hyreslägenheter till marknadspris var ännu högre i Schweiz, på strax över (50,2 %). Andelen personer som bodde i bostäder med nedsatt eller ingen hyra uppgick till mindre än 20,0 % i alla EU-länderna och de sex icke-medlemsländer för vilka uppgifter visas.

Boendekvalitet

En av de viktigaste faktorerna för bedömning av kvaliteten på boendeförhållandena är tillgången till tillräckligt utrymme i bostaden. Trångboddhet avser andelen personer som är trångbodda, vilket definieras enligt antalet rum per hushåll, hushållets storlek, hushållsmedlemmarnas ålder samt deras familjesituation.

Under 2016 var 16,6 % av befolkningen i EU-28 trångbodd (se diagram 3). Den högsta andelen trångbodda bland EU-länderna rapporterades i Rumänien (48,4 %), medan en andel på över 50 % rapporterades i Serbien (55,5 %) och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (50,1 %). Även i Turkiet rapporterades en relativt hög andel (46,0 %, uppgifter från 2015). Andelen trångbodda var lägst i Cypern (2,4 %), Malta (2,9 %), Irland (3,2 %), Belgien (3,7 %) och Nederländerna (4,0 %), medan sju andra EU-länder liksom Norge, Schweiz och Island, rapporterade att mindre än 10,0 % av respektive befolkning var trångbodda.

Diagram 3: Trångboddhet, 2016
(% av angiven befolkning)
Källa: Eurostat (ilc_lvho05a)


Inom den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom (med andra ord personer i hushåll där den ekvivalerade disponibla inkomsten per person understiger 60 % av den nationella medianinkomsten), var andelen trångbodda inom EU-28 29,5 % under 2016, vilket är cirka 12,9 Procentpoint över värdet för befolkningen som helhet. Den högsta andelen trångbodda bland den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom registrerades i Rumänien (60,6 %), Polen (59,2 %), Ungern (54,7 %), Slovakien (54,2 %) Bulgarien (51,1 %), Turkiet (71,8 %, uppgifter från 2015). Även i Serbien (65,0 %) och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (63,6 %) rapporterades en hög grad av trångboddhet hos den befolkning som riskerade att drabbas av fattigdom. I den andra änden av skalan rapporterades den lägsta andelen trångbodda bland personer som riskerade att drabbas av fattigdom i Cypern (5,7 %), Irland (6,0 %) och Malta (7,5 %). Dessa var de enda EU-länder som rapporterade att mindre än en person på tio som löper risk att drabbas av fattigdom var trångbodd (se diagram 3).

För att indikatorn för boendekvalitet ska bli så komplett som möjligt tar man förutom trångboddhet även hänsyn till vissa andra aspekter som hänger samman med brister i bostaden – till exempel att det saknas badrum eller toalett, att taket läcker eller att bostaden anses vara för mörk. Andelen boende i bostäder med allvarliga brister definieras som andelen personer som bor i en bostad som anses vara trångbodd, samtidigt som boendet uppfyller minst ett av måtten på brister i bostaden.

Inom hela EU-28 bodde 4,8 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2016 (se diagram 4). I fyra EU-länder bodde mer än en tiondel av befolkningen i bostäder med allvarliga brister under 2016: I Bulgarien registrerades en andel på 11,6 %, medan andelen var högre i Lettland (14,6 %) och Ungern (16,9 %), och som högst i Rumänien, där nästan var femte person (19,8 %) hade undermåliga boendeförhållanden. I Finland och Irland bodde däremot 1,0 % eller mindre av befolkningen i bostäder med allvarliga brister under 2016.

Diagram 4: Boende i bostäder med allvarliga brister 2015 och 2016
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_mdho06a)


Den totala andelen personer i EU-28 som bodde i bostäder med allvarliga brister minskade marginellt mellan 2015 och 2016 (med 0,1 procentenhet). Bland EU-länderna rapporterades den högsta andelen personer som bor i bostäder med allvarliga brister i Ungern och Belgien, där den uppgick 1,4 och 1,0 procentenheter i respektive land mellan 2015 och 2016. En större ökning observerades i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, där andelen personer som bor i bostäder med allvarliga brister ökade med 2,4 procentenheter. De största minskningarna bland EU-länderna ägde rum i Italien med 2,0 procentenheter, medan minskningar på 1,1 enheter observerades i Danmark och Slovenien och en minskning på 1,0 procentenhet rapporterades i Island.

Tillgång till bostäder till ett överkomligt pris

Under 2016 bodde 11,1 % av befolkningen i EU-28 i hushåll som spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet (se tabell 1). Den andel av befolkningen vars boendekostnader översteg 40 % av den ekvivalerade disponibla inkomsten var högst för personer i hyresbostäder med marknadshyra (28,0 %) och lägst för personer i ägarbebodda bostäder med bolån eller hypotekslån (5,4 %).

Tabell 1: Bostäder med alltför höga boendekostnader efter boendeform, 2016
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho07c) och (ilc_lvho07a)


Genomsnittet i EU-28 döljer betydande skillnader mellan EU-länderna. I ett antal medlemsländer levde en förhållandevis liten andel av befolkningen i hushåll med boendekostnader som översteg 40 % av deras disponibla inkomst. Detta gällde särskilt Malta (1,4 %) och Cypern (3,1 %). I den andra änden av skalan spenderade drygt två femtedelar (40,5 %) av befolkningen i Grekland och drygt en femtedel (20,7 %) av befolkningen i Bulgarien över 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. I Tyskland var andelen ungefär en sjättedel av befolkningen (15,8 %) och i Danmark (15,0 %).

Om man tittar på boendeformen med högst andel befolkning vars boendekostnader överstiger 40 % av den disponibla inkomsten, det vill säga personer som hyrde sin bostad till marknadshyra, observerades det också stora skillnader mellan EU-länderna. Vissa rapporterade mycket höga andelar under 2016. I tio av EU-länderna spenderade drygt en tredjedel av den befolkning som hyrde sin bostad till marknadshyra över 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet. Denna andel av befolkningen översteg två femtedelar även i Spanien (43 %), Kroatien (45,2 %) och Litauen (48,3 %), var drygt hälften i Bulgarien (50,4 %) och uppgick till 84,6 % i Grekland.

Källuppgifter för tabeller och grafer

Källuppgifter

De uppgifter som används i denna artikel härrör huvudsakligen från mikrodata från EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc). Referensbefolkningen är i samtliga fall privata hushåll vars nuvarande hushållsmedlemmar bor i ett EU-land vid den tidpunkt då uppgifterna samlas in. Människor som lever i kollektiva hushåll och på institutioner utesluts vanligen från referensbefolkningen. Uppgifterna för EU-28 och euroområdet är ett befolkningsviktat genomsnitt av uppgifterna från EU-länderna.

Sammanhang

Bostäder påverkar hushållens livskvalitet på många sätt: De ger skydd, säkerhet, utrymme för privatliv och en plats där man kan koppla av, studera och leva. Bostäderna kan också ses som en del av den omgivande miljön när det gäller deras närhet till barnomsorg, skolor, arbetsplatser, rekreationsmöjligheter, butiker, offentlig service osv. Finansieringen av en bostad, oavsett om den ägs eller hyrs, är en stor fråga för många hushåll, som ofta är förknippad med boendekvalitet.

EU har inget särskilt ansvar på det bostadspolitiska området, utan det är de nationella regeringarna som ansvarar för bostadspolitiken. Många EU-länder står dock inför liknande utmaningar, till exempel hur de ska förnya bostadsbeståndet, planera att bekämpa okontrollerad bostadsutbredning, främja hållbar utveckling, hjälpa ungdomar och mindre gynnade grupper att komma in på bostadsmarknaden och främja energieffektivitet bland husägare.

Sociala bostäder, hemlöshet och integration är viktiga frågor på EU:s socialpolitiska dagordning. I avdelning IV i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 34, fastslås följande: “I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel”. I detta sammanhang nådde man vid ett möte med Europeiska rådet i Nice 2000 en överenskommelse om en uppsättning gemensamma mål för EU:s strategi mot fattigdom och social utestängning, inklusive två mål med anknytning till boende, nämligen att genomföra ”en politik med målsättningen att ge var och en tillgång till en anständig och sund bostad med den standard som krävs för en normal tillvaro i denna bostad (elektricitet, vatten, värme ...) med hänsyn till lokala förhållanden” och att genomföra ”en politik för att undvika avbrott i levnadsvillkoren som kan leda till utslagning, bland annat med avseende på hög skuldsättning, utslagning i skolan eller förlust av bostad”. Detta uppdrag utvidgades 2010 i och med den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (KOM(2010) 758 slutlig), som innefattade en rad åtgärder för att bidra till att minska antalet människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner personer fram till 2020 (jämfört med 2008) – se även artikeln om personer som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar





Living conditions (t_ilc_lv) (på engelska)
Housing conditions (t_ilc_lvho) (på engelska)
Overcrowding rate (t_ilc_lvho_or) (på engelska)
Housing cost burden (t_ilc_lvho_hc) (på engelska)
Material deprivation (t_ilc_md) (på engelska)
Housing deprivation (t_ilc_mdho) (på engelska)
Living conditions (ilc_lv) (på engelska)
Housing conditions (ilc_lvho) (på engelska)
Overcrowding rate (ilc_lvho_or) (på engelska)
Under-occupied dwellings (ilc_lvho_uo) (på engelska)
Housing cost burden (ilc_lvho_hc) (på engelska)
Material deprivation (ilc_md) (på engelska)
Housing deprivation (ilc_mdho) (på engelska)