Statistik över elpriser


Uppgifter från maj 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: augusti 2021.

I korthet

Elpriserna för hushåll i EU-27 var högst i Danmark (0,29 euro per kWh) och lägst i Bulgarien (0,10 euro per kWh) under andra halvåret 2019.

Elpriserna för icke-hushåll i EU-27 var högst i Cypern (0,18 euro per kWh) och lägst i Danmark (0,07 euro per kWh) under andra halvåret 2019.

Elpriser (inkl. skatter) för hushållskonsumenter, andra halvåret 2019

I denna artikel presenteras elprisernas utveckling både för hushållskonsumenter och icke-hushållskonsumenter i Europeiska unionen (EU). Om prisuppgifter finns tillgängliga för följande länder anges även dessa: Storbritannien, Island, Liechtenstein, Norge, Montenegro, Nordmakedonien, Albanien, Serbien, Turkiet, Bosnien och Hercegovina, Kosovo*, Moldavien, Georgien och Ukraina.

Energipriserna i EU påverkas av ett stort antal olika förhållanden som rör tillgång och efterfrågan, bland annat den geopolitiska situationen, den nationella energimixen, diversifiering av import, kostnader för elnät, miljöskyddskostnader, svåra väderförhållanden samt nivån på avgifter och skatter. Observera att de priser som presenteras i denna artikel inkluderar skatter, avgifter och moms för hushållskonsumenter men exkluderar återbetalningsbara skatter och avgifter samt moms för icke-hushållskonsumenter.

Artikeln i sin helhet

Elpriser för hushållskonsumenter

Högst elpriser i Tyskland och Danmark

För hushållskonsumenter (som i denna artikel definieras som medelstora konsumenter med en årsförbrukning på mellan 2 500 kWh och 5 000 kWh) fanns de högsta elpriserna bland EU:s medlemsländer under andra halvåret 2019 i Danmark (0,2924 euro per kWh), Tyskland (0,2873 euro per kWh) och Belgien (0,2860 euro per kWh) – se diagram 1. De lägsta elpriserna hade Bulgarien (0,0958 euro per kWh), Ungern (0,1097 euro per kWh) och Litauen (0,1254 euro per kWh). Elpriset för hushållskonsumenter i Danmark var mer än tre gånger så högt som i Bulgarien.

Genomsnittspriset, baserat på ett vägt medelvärde av de senaste uppgifterna (från 2018) om hushållens elkonsumtion i EU-27 under andra halvåret 2019 var 0,2160 euro per kWh.

Diagram 1: Elpriser för hushållskonsumenter, andra halvåret 2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_204)

I diagram 2 visas elprisernas utveckling för hushållskonsumenter i EU-27 sedan första halvåret 2008. Priset på energi, energiförsörjning och elnät (angivet utan skatter) ökade något snabbare än den totala inflationen fram till andra halvåret 2013, då det låg på 0,1338 euro per kWh. Sedan 2014 har dock priset legat på en relativt stabil nivå och uppgår nu till 0,1280 euro per kWh, något lägre än priset under första halvåret 2008 justerat efter inflation. Skatternas andel har däremot ökat kontinuerligt från 31,2 % 2008 till cirka 40,7 % 2019. Som en följd var totalpriset för hushållskonsumenterna, dvs. inklusive alla skatter, påtagligt högre (17 %) under andra halvåret 2019 än under första halvåret 2008, justerat efter inflation.

Diagram 2: Elprisernas utveckling för hushållskonsumenter, 2008–2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_204)

Skatternas och avgifternas omfattning varierar kraftigt mellan medlemsländerna

I diagram 3 visas skatternas och avgifternas andel av det totala försäljningspriset för el till hushållskonsumenter. I EU var under andra halvåret 2019 skatternas relativa andel lägst i Malta (5,9 %), som tillämpar en låg momssats på baspriset. Den relativa skatteandelen var högst i Danmark, och utgjorde 64,4 % av totalpriset. Momsen i EU-27 står för 15,6 % av totalpriset. Den varierar mellan 4,8 % i Malta och 21,2 % i Ungern.

Diagram 3: Andel skatter och avgifter som betalas av hushållskonsumenter för elektricitet, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_204)

I Danmark, Grekland och Portugal minskade elpriset mest

I diagram 4 visas förändringen hos elpriserna för hushållskonsumenter, inklusive alla skatter och moms, i nationella valutor mellan andra halvåret 2018 och andra halvåret 2019. När det gäller energipriserna är det mest meningsfullt att jämföra olika år (snarare än halvår mot halvår) för att undvika säsongsbetonade effekter. När man jämför mellan år sjönk totalpriserna i tio EU-medlemsländer. Den största minskningen skedde i Danmark (-6,3 %) och Grekland (-5,8 %), där de skatterna på förnybar energi minskade drastiskt medan resten av komponenterna förblev stabila. Den största ökningen noterades i Nederländerna (19,6 %) och Litauen (14,3 %), där energi- och försörjningskomponenten var den största drivkraften bakom ökningen. Notera att i Litauen steg priset (angivet utan skatter) med 22,8 %. Skatterna på kapacitet avskaffades dock och skatterna på förnybar energi minskade, vilket till viss del vägde upp för ökningen.

Diagram 4: Förändring hos elpriserna för hushållskonsumenter jämfört med föregående år, samma period, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_204)

Elpriser för icke-hushållskonsumenter

Högst elpriser i Italien och Cypern

För icke-hushållskonsumenter (som i denna artikel definieras om medelstora konsumenter med en årsförbrukning på mellan 500 MWh och 2 000 MWh) hade Italien och Cypern de högsta elpriserna bland EU:s medlemsländer under andra halvåret 2019 (se diagram 5). Under andra halvåret 2019 låg genomsnittspriset, baserat på ett vägt medelvärde av de senaste uppgifterna (från 2018) om elförbrukningen för icke-hushållskonsumenter i EU-27, på 0,1173 euro per kWh.

Diagram 5: Elpriserna för icke-hushållskonsumenter, andra halvåret 2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_205)

I diagram 6 visas utvecklingen hos elpriserna för icke-hushållskonsumenter i EU-27 sedan första halvåret 2008. Priset (angivet utan skatt), dvs. energi-, elförsörjnings- och nätpriserna, ökade på ett sätt som liknade den totala inflationen fram till 2012, då det nådde en toppnotering på 0,0943 euro per kWh under första halvåret. Det minskade senare och ligger nu på 0,0772 euro per kWh, 21 % lägre än priset under 2008 justerat efter inflation.

Skatternas andel har dock ökat stadigt från 13,8 % 2008 till 34,2 % 2019. Om vi tittar på totalpriset för icke-hushåll, dvs. inklusive icke avdragsgilla skatter, ligger priset för andra halvåret 2019 något högre (3,6 %) än priset under 2008 justerat efter inflation.

Diagram 6: Elprisernas utveckling för icke-hushållskonsumenter, 2008–2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_205)

Andel icke avdragsgilla skatter och avgifter på elpriserna

I diagram 7 visas de icke avdragsgilla skatternas och avgifternas andel av det totala försäljningspriset på el till icke-hushållskonsumenter. Under andra halvåret 2019 var skatteandelen störst i Tyskland, där 56,3 % av det totala priset var icke avdragsgilla skatter och avgifter, och överskred därmed Italiens näst högsta andel med 13,8 procentenheter. Andelen skatter i EU-27 uppgår till 34,2 %, men Tysklands andel har självklart en mycket stor inverkan här eftersom det också, överlägset, är det land som har den högsta elförbrukningen för icke-hushållssektorn.

Diagram 7: Andelen skatter och avgifter som betalas av icke-hushållskonsumenter för el, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_205)

Elprisernas utveckling för icke-hushållskonsumenter

I diagram 8 visas förändringen hos elpriserna för icke-hushållskonsumenter, inklusive alla icke avdragsgilla skatter och moms i nationella valutor, mellan andra halvåret 2018 och andra halvåret 2019. Dessa priser sjönk i sex EU-medlemsländer. De största minskningarna noterades i Danmark (-13,4 %), följt av Polen (-6,3 %) och Portugal (-2,1 %). De steg i resterande 21 EU-medlemsländer. Ökningar på 10,0 % eller mer noterades i Rumänien (19,5 %), Ungern (18,4 %), Italien (12,7 %), Nederländerna (11,1 %) och Slovenien (10,0 %).

Diagram 8: Elprisernas förändring för icke-hushållskonsumenter jämfört med föregående år, samma period, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_205)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Källuppgifter

Definition av hushållskonsumenter

Med hushållskonsumenter avses i denna artikel ett medelhögt standardiserat förbrukningsintervall för hushåll med en årlig förbrukning på mellan 2 500 och 5 000 kWh. Alla siffror är slutpris till konsumenten och inkluderar skatter, avgifter och moms.

Definition av icke-hushållskonsumenter

Med icke-hushållskonsumenter avses i denna artikel ett medelhögt standardiserat förbrukningsintervall för icke-hushållskonsumenter med en årlig förbrukning på mellan 500 och 2 000 MWh. Priserna i artikeln motsvarar baspriser för elproduktion, elförsörjning och nätkostnader, inklusive alla icke avdragsgilla skatter och avgifter.

Metodik

Priserna anges i nationell valuta i jämförelsen mellan 2018 och 2019 för att undvika påverkan av förändringar i växelkursen mellan nationella valutor och euro.

Priserna i nationell valuta omvandlas till euro med hjälp av den genomsnittliga växelkursen för den period då priserna rapporterades.

Priserna jämförs alltid med priserna under samma halvår (dvs. mellan år) för att undvika säsongsbetonade effekter.

År 2016 trädde förordning (EU) 2016/1952 i kraft. Den fastställer skyldigheten att samla in och lämna uppgifter om elpriser för hushålls- och icke-hushållskonsumenter. Till och med 2016 definierades icke-hushållskonsumenter som industriella konsumenter, men de rapporterande myndigheterna kunde inkludera även andra icke-hushållskonsumenter. I och med införandet av förordning (EU) 2016/1952 ändrades definitionen från industriella konsumenter till icke-hushållskonsumenter för att ha samma metoder för alla rapporterande länder. Fram till januari 2017 lämnade de rapporterande myndigheterna sina prisuppgifter för hushållssektorn frivilligt.

Eltaxor och prissystem varierar mellan leverantörerna. De kan vara baserade på framförhandlade avtal, i synnerhet när det gäller stora icke-hushållskonsumenter, och för mindre konsumenter anges de i allmänhet utifrån ett antal egenskaper, som inkluderar den mängd el som förbrukas. De flesta taxorna innehåller även någon form av fast avgift. Det finns därför inget enhetligt pris på el. För att jämföra priser över tid och mellan EU:s medlemsländer presenteras i denna artikel uppgifter om förbrukningsintervall för hushållskonsumenter och icke-hushållskonsumenter. Elpriserna för hushållskonsumenter delas in i fem årliga förbrukningsintervall, och för icke-hushållskonsumenter, i sju olika förbrukningsintervall.

Priserna samlas in under en sexmånadersperiod (ett halvår) från januari till juni (första halvåret) och från juli till december (andra halvåret) varje år. I priserna ingår baspriset för el, överförings- och distributionsavgifter, mätarhyra och andra tjänster. I elpriserna för hushållskonsumenter enligt denna artikel ingår skatter, avgifter, icke-skattemässiga avgifter, arvoden och moms, eftersom det i allmänhet återspeglar det totalpris som hushållskonsumenterna får betala. Eftersom icke-hushållskonsumenter vanligtvis kan dra av moms och andra skatter presenteras priserna för icke-hushållskonsumenter exklusive moms och övriga avdragsgilla skatter, avgifter och arvoden. Elpriset anges i euro per kilowattimme (euro per kWh).

Sammanhang

Priset på energi och tillförlitligheten i energiförsörjningen, särskilt för el, är viktiga aspekter i ett lands strategi för energiförsörjning. Elpriserna är särskilt betydelsefulla för den internationella konkurrenskraften, eftersom el vanligtvis utgör en stor del av de totala energikostnaderna för industri- och tjänsteföretag. Tvärt emot priset på fossila bränslen, som oftast handlas på globala marknader med relativt enhetliga priser, är det större skillnad mellan elpriserna i EU:s medlemsländer. Priset på primära bränslen och, på senare tid, kostnaderna för utsläppsrätterna för koldioxid (CO2) påverkar, till viss del, elpriset.

EU har agerat för att liberalisera el- och gasmarknaderna sedan senare hälften av 1990-talet. Genom direktiv som antogs 2003 etablerades gemensamma regler för marknaderna för el och naturgas. Tidsfrister fastställdes för att öppna marknaderna och ge kunderna möjlighet att välja leverantör: senast den 1 juli 2004 för företagskunder och den 1 juli 2007 för samtliga konsumenter (inklusive hushåll). Vissa av EU:s medlemsländer förekom liberaliseringsprocessen medan andra var betydligt långsammare med att anta de nödvändiga åtgärderna. På många marknader för el och naturgas kvarstår emellertid betydande hinder för tillträde, vilket framgår av antalet marknader som fortfarande domineras av leverantörer med (i det närmaste) monopolställning.

2008 uppmanade Europeiska kommissionen Åtgärder för att bemöta de stigande oljepriserna (KOM(2008) 384) EU att bli effektivare i sin energianvändning och mindre beroende av fossila bränslen – framför allt genom att följa den strategi som lagts fram i paketet om klimatåtgärder och förnybar energi.

I juli 2009 antog Europaparlamentet och rådet det tredje energipaketet (lagstiftningspaket som består av två direktiv och tre förordningar) i syfte att ge en faktisk och effektiv möjlighet att välja leverantörer och förbättra för kunderna. En förordning rörde inrättandet av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter senast 2011.

I maj 2013 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att utföra en djupgående analys av hur energipriserna och energikostnaderna utvecklas i Europa.

2014 utförde Europeiska kommissionen på Europeiska rådets uppmaning en djupgående analys av energipriserna och energikostnaderna i Europa. Syftet var att hjälpa beslutsfattarna att förstå bakgrunden, hur de senaste prisökningarna påverkar konsumenterna och de politiska effekterna av detta.

Den första rapporten om energipriserna och energikostnaderna visade på höga globala energipriser, med priser som är mycket olika i EU:s medlemsländer, och är avsevärt högre för Europa än för dess internationella handelspartner, framför allt Förenta staterna. Konsumentpriserna har stigit mer än grossistpriserna på grund av stigande nätverkspriskomponenter samt skatter och avgifter. På grund av uppgiftsbristerna rekommenderade man att insamlingen av energipriser skulle förbättras i fråga om detaljnivå, öppenhet och samstämmighet, och detta ledde även till att kommissionen föreslog och antog förordning (EU) nr 2016/1952.

Det beslutades även att en sådan rapport om energipriserna och energikostnaderna skulle tas fram vart annat år. Europeiska kommissionen offentliggjorde därför en sådan rapport även 2016 och 2018.

Ökad öppenhet i fråga om gas- och elpriser kan antas gynna en rättvis konkurrens genom att konsumenter uppmuntras att välja mellan olika energikällor (olja, kol, naturgas och förnybara energikällor) och olika leverantörer. Öppenheten om energipriser är mer effektiv när uppgifter om priser och prissystem offentliggörs och sprids så mycket som möjligt.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar





Viktigaste tabellerna

Energy statistics - main indicators (t_nrg_indic)
Electricity prices by type of user (ten00117)

Databasen

Energy statistics - prices of natural gas and electricity (nrg_price)
Energy statistics - natural gas and electricity prices (from 2007 onwards) (nrg_pc)
Energy statistics - natural gas and electricity prices (until 2007) (nrg_pc_h)

Särskild avdelning

Metodik

Visualiseringar

Anmärkningar

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.