Brottsstatistik

Hoppa till: navigering , sök


Uppgifter från juli 2018.

Planerad uppdatering av artikeln: December 2019.

I korthet


Bilstölderna minskade med 36 % i EU mellan 2008 och 2016.
Rånen minskade med 24 % i EU mellan 2012 och 2016.
År 2016 begicks 5 200 mord i EU.
Polisanmälda mord per 100 000 invånare år 2016
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

I den här artikeln presenteras brottsstatistik baserad på officiella uppgifter om polisanmälda brott (brottsliga gärningar) i Europeiska unionen mellan 2008 och 2016. Uppgifterna visar att bilstölderna, inbrotten och rånen har blivit färre mellan 2008 och 2016. Det sexuella våldet tycks dock ha ökat.

Artikeln i sin helhet

Bilstölderna sjönk med 36 % mellan 2008 och 2016

Polisen i Europeiska unionen (EU) registrerade omkring 660 000 bilstölder under 2016, en minskning på 1,9 % sedan 2015. I diagram 1 visas denna nedåtgående trend. Bilstölderna sjönk med 36 % mellan 2008 och 2016, med nedåtgående trender i de flesta EU-länder [1].

Med hänsyn till befolkningens storlek var siffrorna för 2016 högst i Luxemburg, Italien, Sverige, Grekland och Frankrike, med över 200 polisanmälda bilstölder per 100 000 invånare. Sjutton länder hade färre än 100 bilstölder per 100 000 invånare, och de lägsta siffrorna rapporterades i Slovakien, Estland, Kroatien, Rumänien och Danmark.

För att kunna bedöma risken för bilstölder behöver man även ha kännedom om antalet bilar. Under 2016 hade t.ex. Luxemburg 662 personbilar per 1 000 invånare och Italien 625, medan Rumänien hade 261 och Kroatien 374 [2].

Diagram 1: Stöld av ett motordrivet landfordon, samt rån, EU-28, 2008–2016 (polisanmälda brott)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Rånen sjönk med 24 % mellan 2012 och 2016

Över hela EU föll antalet polisanmälda rån med 24 % mellan 2012 och 2016 till cirka 396 000 under 2016. Förändringen mellan 2009 och 2011 var däremot relativt liten. I diagram 1 visas att den nedåtgående trenden i EU mellan 2012 och 2016 planade ut under de sista två åren av den perioden. Det skedde dock en ökning på 9 % i Spanien och 15 % i Storbritannien mellan 2015 och 2016.

Belgien, Spanien, Frankrike, Portugal, England och Wales hade det högsta antalet polisanmälda rån i förhållande till befolkningsstorleken under 2016 (över 100 per 100 000 invånare), medan siffran var under 20 i Rumänien, Tjeckien, Ungern, Cypern och Slovenien. Det bör noteras att en direkt jämförelse mellan länder inte alltid är möjlig, eftersom vissa av länderna med de lägsta siffrorna för rån uppgav att bil- och butiksrån inte inkluderats.

Trenden är nedåtgående, men fortfarande begås fler än 5 000 mord varje år

Omkring 5 200 mord polisanmäldes i EU 2016, en minskning på 3,3 % jämfört med 2015. Sammantaget har trenden varit nedåtgående sedan 2008. Morden har dock blivit fler i Frankrike, Tyskland och Storbritannien under de senaste åren. I statistiken ingår terroristrelaterade dödsfall.

Lettland och Litauen hade det högsta antalet polisanmälda mord i förhållande till ländernas befolkningsstorlek (ungefär 5 per 100 000 invånare 2016). I diagram 2 visas att i 13 EU-länder var siffran lägre än 1 per 100 000 invånare. Som jämförelse kan nämnas att USA hade 5,4 mord per 100 000 invånare 2016, medan siffran var 10,8 i Ryssland [3]. Antalet mordförsök beräknas separat och flera uppgifter saknas. De tillgängliga uppgifterna tyder på att det sammanlagda antalet mordförsök var relativt stabilt under perioden 2008–2016.

Diagram 2: Polisanmälda mord per 100 000 invånare år 2016
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Antalet polisanmälda fall av sexuellt våld ökade med över 8 % mellan 2015 och 2016

Antalet polisanmälda fall av sexuellt våld i EU ökade med över 8 % mellan 2015 och 2016 till cirka 248 000 under 2016. I diagram 3 visas en stadig ökning på 26 % mellan 2013 och 2016. I statistiken ingår våldtäkt och andra typer av sexuella övergrepp. I uppgifterna för vissa länder kan dock en del brott vara utelämnade.

Antalet polisanmälda fall av sexuellt våld i förhållande till befolkningsstorlek varierade avsevärt under 2016, mellan 5 och 190 per 100 000 invånare. Denna omfattande variation beror troligtvis på skillnader både i vad som anses vara ett brott och antalet polisanmälda brott.

Diagram 3: Sexuellt våld, EU-28, 2013-2016 (polisanmälda brott)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Inbrotten minskade med 10 % mellan 2012 och 2016

Antalet polisanmälda inbrott uppgick till totalt cirka 1 334 000 under 2016, vilket är en minskning med 1 % jämfört med 2015. Flera EU-länder uppvisar en nedåtgående trend och det totala antalet i hela EU sjönk med 10 % mellan 2012 och 2016. I Tyskland ökade dock inbrotten med 5 % och Frankrike med 1 %. I statistiken ingår inbrott i privata bostäder, lägenheter, villor, sommarhus, hotellrum, stugor etc., men inte stöld (stöld utan inbrott) eller skadegörelse (utan stöld). I flera länder var antalet relativt stabilt under perioden 2008–2016, särskilt i Sverige, Belgien, Finland och Ungern.

Antalet polisanmälda inbrott per 100 000 invånare varierade avsevärt bland EU-länderna under 2016, vilket framgår av diagram 4. Danmark, Belgien, Nederländerna, Sverige, Irland, Luxemburg, Frankrike, England, Wales och Italien hade mer än 300 inbrott per 100 000 invånare under 2016, medan siffran låg på under 100 för Finland, Litauen, Lettland, Tjeckien, Rumänien, Bulgarien, Slovakien och Polen.

Diagram 4: Inbrott i privata bostäder 2016 (polisanmälda brott per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Polisanmälda överfall ökade med 3 % mellan 2015 och 2016

I hela EU uppgick antalet polisanmälda överfall till cirka 1 111 000 under 2016. Det är en ökning på 3,4 % jämfört med 2015, och en ökning på nästan 14 % jämfört med 2013.

Även i förhållande till befolkningsstorlek varierar antalet överfall avsevärt i hela EU. Variationen visar inte bara den relativa förekomsten av brott, utan även skillnader i lagar och registreringsförfaranden. Standardkategorin omfattar grova överfall men inte ringa misshandel, misshandel med dödlig utgång och sexuella övergrepp. I en del länder omfattas dock ett eller flera av dessa brott. På grund av metodändringar har de sammanlagda siffrorna för 2008–2012 inte jämförts. Uppgifterna från polismyndigheterna beror även på i vilken utsträckning människor har polisanmält brott. EU-medborgarna har ganska stor tillit till polismyndigheterna, men det varierar avsevärt mellan EU-länderna – från 3,6 till 8,2 (på en skala från 0–10), där genomsnittet i EU ligger på 5,9 [4].

Källuppgifter för tabeller och grafer

Excel.jpg Källuppgifter för tabeller och grafer (på engelska)

Källuppgifter

I källuppgifterna ingår polismyndigheter och andra brottsbekämpande organ, åklagarmyndigheter, domstolsväsen, kriminalvårdsanstalter, relevanta ministerier och statistikbyråer. Det är de nationella myndigheterna som kan besluta om officiell brottsstatistik och samla in uppgifterna. En kontakt per land samlar in uppgifterna och skickar dem till Eurostat en gång varje år, tillsammans med undersökningen om brottstendenser för FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå.

I den här artikeln presenteras resultat som baseras på officiella uppgifter om polisanmälda brott mellan 2008 och 2016. För tidigare resultat finns en sammanställning över brottsstatistik för 1950–1992 och tabeller efter brottstyper för 1993–2007. Det saknas uppgifter för vissa länder under dessa perioder, särskilt från de tidigaste perioderna. Eurostat uppdaterar tabellerna när länderna lämnar in nya eller förbättrade uppgifter.

Uppgifterna från alla EU-länder läggs sedan samman för att ge totalsumman för hela EU. Om en siffra från 2016 saknas används istället siffran från 2015 från samma land. I vissa fall saknas uppgifter från tidigare år, vilka då ersätts med ett genomsnitt av det föregående och efterföljande året [5]. Databastabellerna innehåller endast uppgifter som har rapporterats till Eurostat.

Saknade uppgifter räknas

I den här artikeln är totalsumman för hela EU en summa av uppgifterna från alla EU-länder. Om en del uppgifter saknas skulle sammanställningen av enbart de uppgifter som rapporterats ge en alltför låg totalsumma. Oftast är den senaste siffran försenad. Om det saknas en siffra för 2016 används siffran från 2015 från samma land. I vissa fall saknas uppgifter från tidigare år, och de ersätts då med ett genomsnitt av de föregående och efterföljande åren. Av olika anledningar har dock vissa länder inga uppgifter alls för vissa brott. Då är det inte lika lätt att ersätta de saknade uppgifterna. Människorov är ett exempel – för vissa länder saknas uppgifter helt mellan 2008 och 2016.

För 2016 rapporterades sammanlagt cirka 14 500; en lägsta gräns för EU:s totalsumma. För att visa en möjlig övre gräns ersätter vi de saknade uppgifterna med uppskattningar som grundas på befolkningsstorleken och den högsta rapporterade andelen. Genom att lägga till dessa uppskattningar i de rapporterade uppgifterna får vi en summa på över 20 100 (39 % högre). Om vi använder en genomsnittlig andel [6] skulle den totala summan bli 16 400. Ingen av dessa totalsummor skulle dock betraktas som officiell statistik. Exemplet visar att saknade uppgifter kan resultera i en mängd olika totalsummor. För att ange korrekta EU-totalsummor behövs uppgifter från alla EU-länder varje år.

Mer information finns tillgänglig om jämförande av resultat mellan länder eller år, samt om små antal.

Sammanhang

Brott är ett återkommande ämne i den offentliga debatten, och bland de som använder brottsstatistik finns nationella myndigheter, EU-institutioner, medier, politiker, organisationer och allmänheten. Myndigheterna i varje land fastställer strafflagstiftningen som definierar brotten, förfaranden och reaktioner, och styr på så vis den officiella brottsstatistiken. Det finns EU-förordningar eller internationella lagar för särskilda brottstyper. Det finns dock ingen allmän förordning som omfattar EU:s brottsstatistik.

Officiell brottsstatistik samlas in av myndigheter som t.ex. polismyndigheter, åklagarmyndigheter, brottmålsdomstolar och kriminalvårdsanstalter. Av dessa är det polismyndigheternas uppgifter som ger den mest övergripande bilden, eftersom de inkluderar alla anmälda brott, oavsett om de går vidare till rättegång eller inte. Varje siffra är den årliga summan av antalet anmälda brott (brottsliga gärningar), som vanligen överstiger antalet domstolsmål. Den officiella brottsstatistiken visar hur myndigheter (polismyndigheter, domstolar och kriminalvårdsanstalter) registrerar och hanterar brottsärenden. Den mäter inte brottsincidensen, och därför bör även andra källor användas.

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar





Noter

  1. Den geografiska enheten för brottsstatistik är det område som har samma strafflagstiftning (området för straffrätt), dvs. landet.
  2. Källa: Eurostat table [road_eqs_carhab].
  3. Källa: UNODC website http://dataunodc.un.org/crime/intentional-homicide-victims.
  4. Källa: Eurostat “Tillit till institutioner” tabell från EU-Silc:s 2013 års ad hoc-modul [ilc_pw03].
  5. I exceptionella fall kan en siffra från en underkategori användas.
  6. Befolkningsviktad mediangrad.