Brottsstatistik

Hoppa till: navigering , sök

Uppgifter från februari 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: november 2020.

I korthet


Rånen minskade med 30 % i EU mellan 2012 och 2017.
År 2017 begicks 4 300 mord och 589 000 överfall i EU.

Stöld av motordrivna landfordon, EU-27, 2008–2017

I den här artikeln presenteras brottsstatistik baserad på officiella uppgifter om polisanmälda brott (brottsliga gärningar) i Europa under åren 2008–2017. Resultaten omfattar Europeiska unionen (EU), Storbritannien samt vissa Eftaländer, kandidatländer och potentiella kandidatländer. Uppgifterna för Storbritannien presenteras separat för England & Wales, Nordirland och Skottland på grund av olika jurisdiktioner.


Artikeln i sin helhet

Rånen minskade med 30 % mellan 2012 och 2017

Mellan 2012 och 2017 minskade antalet polisanmälda rån i EU med 30,3 %, till cirka 317 000. I jämförelse skedde en ökning med 8,8 % mellan 2008 och 2012, den högsta noteringen under perioden 2008–2017 (se diagram 1). Mellan 2016 och 2017 minskade det totala antalet rån i EU med 22 000. Endast Irland, Cypern, Rumänien, Slovenien och Sverige hade en viss ökning (en ökning med sammanlagt 266 rån).

Diagram 1: Rån (polisanmälda brott), EU-27, 2008–2017
(antalet brott)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Diagram 2 visar polisanmälda rån i förhållande till ländernas befolkningsstorlek (antalet brott per 100 000 invånare). Under 2017 hade Belgien (167), Frankrike (150), Spanien (144) och Portugal (115) de högsta siffrorna, medan de lägsta siffrorna rapporterades i Rumänien (16), Estland och Tjeckien (båda 15), Cypern (14), Slovenien (12) samt Slovakien och Ungern (båda 9). I Storbritannien var siffrorna högst i England och Wales (132). Bland Eftaländerna hade Schweiz det högsta antalet med 21 polisanmälda rån per 100 000 invånare.

Diagram 2: Rån, 2017
(polisanmälda brott per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

4 300 mord i EU under 2017

Ungefär 4 300 mord polisanmäldes i EU under 2017 (uppgifter för Nederländerna saknas), en minskning med 22 % sedan 2008. Tabell 1 visar de rapporterade siffrorna efter land.

Tabell 1: Mord, 2008–2017
(antalet polisanmälda brott)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Diagram 3 visar antalet mord i förhållande till befolkningsstorleken (polisanmälda brott per 100 000 invånare). Under 2017 hade Lettland (5,6), Litauen (4,0), Estland (2,2) och Malta (2,0) de högsta siffrorna, medan de lägsta fanns i Tjeckien och Italien (båda 0,6) samt Luxemburg (0,3).

Diagram 3: Mord, 2017
(polisanmälda brott per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

År 2017 rapporterades 589 000 överfall i EU

I EU uppgick antalet polisanmälda överfall till cirka 589 000 under 2017. Generellt minskade överfallen under åren 2010–2017 (se diagram 4). För åren 2016 och 2017 är dock de sammanlagda uppgifterna för hela EU delvis baserade på tidigare års siffror. Frankrike rapporterade inga uppgifter för 2017 och Ungern rapporterade inga för 2016–2017. Frankrike har sett en uppåtgående trend, från 232 000 överfall år 2010 till 243 000 år 2016. De rapporterade siffrorna för Ungern visar en minskning, från 14 600 år 2010 till 12 500 år 2015.

Antalet polisanmälda överfall varierar avsevärt i EU, även i förhållande till befolkningsstorlek. Olika lagstiftning, anmälningsgrad och registreringspraxis påverkar jämförelserna. Vissa nationella siffor omfattar utöver grovt våld även hot, ringa misshandel, dödligt våld (dråp, mord med mera) eller sexuella övergrepp (vilket vanligtvis räknas separat).

Diagram 4: Övergrepp, EU-27, 2010–2017
(antalet polisanmälda brott)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

År 2017 stals 573 000 bilar i EU

I EU polisanmäldes cirka 573 000 bilstölder år 2017, en minskning med 35 % jämfört med 2008. EU har haft en nedåtgående trend från 2008 till 2017 (se diagram 5). Irland, Grekland, Spanien, Lettland, Malta och Rumänien hade däremot ett ökat antal polisanmälda bildstölder mellan 2016 och 2017. Belgien, Frankrike, Luxemburg och Ungern har ännu inte rapporterat några siffor för 2017.

Diagram 5: Stöld av motordrivna landfordon, EU-27, 2008–2017
(antalet polisanmälda brott)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

I förhållande till befolkningsstorleken var siffrorna högst i Luxemburg (328), Grekland (269), Italien (257), Sverige (256), Frankrike (247) och Tjeckien (238) vad gäller antalet polisanmälda bilstölder per 100 000 invånare (genomsnitt 2015–2017). De lägsta siffrorna i EU rapporterades i Slovakien och Estland (båda 31), Kroatien (20), Rumänien (15) och Danmark (4). Bland Eftaländerna hade Island den högsta siffran med 138 bilstölder per 100 000 invånare.

I allmänhet omfattar siffrorna stöld av t.ex. motorcyklar, personbilar, bussar, turistbussar, lastbilar och bandschaktare, men rapporteringen och registreringen varierar och påverkar jämförelser mellan länder och år.

Diagram 6: Stöld av motordrivna landfordon, genomsnitt 2015–2017
(polisanmälda brott per 100 000 invånare)
Källa: Eurostat (crim_off_cat)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Excel.jpg Crime statistic: tables and figures (på engelska)

Källuppgifter

I källuppgifterna för statistik om brott och straffrättsliga system ingår polismyndigheter och andra brottsbekämpande organ, åklagarmyndigheter, domstolsväsen, kriminalvårdsanstalter, relevanta ministerier och statistikbyråer. De nationella myndigheterna ansvarar för de officiella uppgifter som skickas till Eurostat samt för FN:s undersökning om brottstrender och verksamheter vid straffrättsliga system.

I den här artikeln presenteras resultat som baseras på officiella uppgifter om polisanmälda brott mellan 2008 och 2017. Det finns en sammanställning över brottsstatistik för 1950–1992 och tabeller efter brottstyper för 1993–2007.

Eurostat uppdaterar databasen på när länder skickar in nya siffror, vilka kan skilja sig från siffror som lagts fram i tidigare versioner av webbartiklar, såsom denna.

Ett stort problem när det gäller brottsstatistik på europeisk nivå är att vissa nationella uppgifter saknas. Flera av de uppgifter för hela EU som läggs fram i denna artikel har justerats på grund av sporadiskt saknade uppgifter. Om en siffra från 2017 saknas används istället siffran från 2016 från samma land och för samma brott. I vissa fall har en saknad siffra ersatts med ett genomsnitt av det föregående och efterföljande året. En annan metod för att hantera saknade uppgifter är att jämföra ett genomsnitt under en treårsperiod. För vissa brott saknas däremot för många uppgifter. Webbdatabasen på innehåller siffrorna så som de har rapporterats (utan justeringar).

För mord, våldtäkt och sexuella övergrepp finns ytterligare uppgifter på om brottsoffer, misstänkta, åtal, brottmålsdomar och på om fångar (på engelska).

På FN:s webbplats finns uppgifter om global mordstatistik.

Sammanhang

Brottsstatistik används av EU-institutionerna, nationella myndigheter, media, politiker, organisationer och av allmänheten. Internationella specifikationer för brottsstatistik omfattar endast särskilda brott. Varje land stiftar sin egen strafflagstiftning, definierar brott, rättsliga förfaranden och påföljder samt specifikationer för den officiella brottsstatistiken. Brottsstatistiken är därför ofta svårare att jämföra mellan länder än statistik med internationella specifikationer.

Trots ländernas olika strafflagstiftning går det även att visa på många likheter mellan EU-länderna. Detta utgjorde, tillsammans med det allmänna och politiska intresset, grunden till att utveckla EU-omfattande brottsstatistik. De senaste tio åren har EU-institutionerna, nationella myndigheter och FN samarbetat för att förbättra den europeiska brottsstatistiken. En stor kvalitetsförbättring var att börja använda – en gemensam klassificering av brott

Den officiella brottsstatistiken återger huvudsakligen hur myndigheterna registrerar och hanterar målen. Siffrorna tillhandahålls av nationella myndigheter som t.ex. polismyndigheter, åklagarmyndigheter, brottmålsdomstolar och kriminalvårdsanstalter. Av dessa är det polismyndigheternas uppgifter som ger den mest övergripande bilden, eftersom de inkluderar anmälda brott, oavsett om de går vidare till rättegång eller inte. De polisanmälda brotten visar trots det inte den totala förekomsten av brott. Enkelt uttryckt skulle den totala förekomsten vara de anmälda brotten plus de som inte anmäls, minus de felaktigt anmälda brotten. Det är rimligt att anta att anmälningsgraden är högre när det krävs en anmälan för att kunna få försäkringsersättning (t.ex. bilstölder och inbrott).

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar