Asylstatistik

Hoppa till: navigering , sök


Uppgifter från 16 mars 2018 och
18 april 2018 (delen om slutliga beslut).
Planerad uppdatering av artikeln: september 2019. Den engelska versionen är nyare.

I korthet
Under 2017 ansökte 650 000 förstagångsasylsökande om internationellt skydd i EU-länderna.
Under 2017 beviljades 538 000 asylsökande status som skyddsbehövande i EU-länderna.
Under 2017 var nästan hälften (46 %) av besluten om asylansökningar i första instans i EU positiva.

Asylum applications (non-EU) in the EU-28 Member States, 2006–2017

I den här artikeln beskrivs den senaste utvecklingen när det gäller antalet asylsökande och beslut om asylansökningar i Europeiska unionen (EU). Asyl är en form av internationellt skydd som erbjuds av en stat på dess territorium. Asyl beviljas till personer som inte kan söka skydd i sitt hemland och/eller bosättningsland, i synnerhet när orsaken är fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning.


Artikeln i sin helhet


Antalet asylsökande sjönk under 2017

Antalet asylsökande nådde en topp år 1992 (672 000 ansökningar i EU-15), då EU-länderna tog emot många asylsökande från det forna Jugoslavien, och sedan ytterligare en topp år 2001 (424 000 ansökningar i EU-27), men år 2006 hade antalet asylsökande i EU-27 sjunkit till knappt 200 000 .

Sett till enbart ansökningar från medborgare i länder utanför EU (se diagram 1) ökade antalet asylansökningar i EU-27 och senare EU-28 gradvis fram till år 2012. Därefter skedde ökningen snabbare, med 431 000 ansökningar under 2013, 627 000 under 2014, cirka 1,3 miljoner ansökningar under 2015 och lika många under 2016. Därmed var antalet asylansökningar i EU-28 under 2015 och 2016 ungefär dubbelt så stort som det antal som registrerades i EU-15 år 1992 och som relativt sett utgjorde den tidigare toppnoteringen. Under 2017 ansökte 705 000 asylsökande om internationellt skydd i EU-länderna. Den siffran motsvarar drygt hälften av det antal som rapporterades 2016, då nästan 1,3 miljoner asylsökande registrerades. Siffran för 2017 är jämförbar med nivån under 2014, före rekordåren 2015 och 2016.

Diagram 1: Asylansökningar (från länder utanför EU) i EU-28, år 2006–2017
(uttryckt i tusental)
Källa: Eurostat (migr_asyctz) och (migr_asyappctza)

560 000 färre förstagångssökande 2017

Antalet förstagångsasylsökande i EU-28 [1] uppgick 2017 till 650 000, vilket var 55 000 (cirka 8 %) färre än det totala antalet asylsökande. Med förstagångssökande av internationellt skydd avses personer som för första gången lämnar in en asylansökan i ett visst EU-land. Detta antal omfattar alltså inte personer som söker asyl på nytt (i det landet) och avspeglar därför bättre antalet nyanlända personer som ansöker om internationellt skydd i det uppgiftslämnande landet.

För EU-28 som helhet innebar den här senaste siffran för 2017 en minskning med 560 000 förstagångssökande jämfört med föregående år, eftersom antalet förstagångssökande sjönk från 1,2 miljoner år 2016 till 650 000 år 2017. Denna minskning följde på en mindre ökning med 50 000 förstagångssökande mellan 2015 och 2016. Minskningen beror i huvudsak på ett lägre antal sökande från Syrien, Afghanistan och Irak (se diagram 2).

Diagram 2: Hemländer för asylsökande (från länder utanför EU) i EU-28, år 2016 och 2017
(tusental förstagångssökande)
Källa: Eurostat (migr_asyappctza)

De flesta förstagångssökande kom från Syrien och Irak

Syrien var det vanligaste hemlandet bland de som sökte asyl i EU-länderna under 2017 och har varit det varje år sedan 2013. Under 2017 minskade antalet förstagångsasylsökande från Syrien i EU-28 från 335 000 under 2016 till 102 000, medan andelen syrier i den sammantagna siffran för EU-28 minskade från 27,8 % till 15,8 %. Trots denna minskning var Syrien det vanligaste hemlandet bland asylsökande i fjorton EU-länder.

Irakier utgjorde 7 % av det totala antalet förstagångsasylsökande, afghaner 7 % och nigerianer och pakistanier 6 % respektive 5 %.

Sett till medborgarskap ökade andelen förstagångsasylsökande i EU-28 under 2017 relativt sett mest jämfört med 2016 bland nigerianer (vars andel ökade med 2,2 procentenheter) samt bland bangladeshier och guineaner (där andelen ökade med 1,6 procentenheter vardera). I relativa termer ökade också antalet sökande från Turkiet, Venezuela, Elfenbenskusten, Eritrea och Albanien avsevärt. I en jämförelse mellan de vanligaste hemländerna för asylsökande år 2017 (förutom Syrien) noterades att den största relativa minskningen gällde antalet sökande från Afghanistan, Irak och Iran [2].

Tyskland, Italien och Frankrike var de vanligaste destinationsländerna

Med 198 000 registrerade sökande under 2017 stod Tyskland för 31 % av alla förstagångssökande i EU-28. Tyskland följdes av Italien (127 000 eller 20 %), Frankrike (91 000 eller 14 %), Grekland (57 000 eller 9 %), Storbritannien (33 000 eller 5 %) och Spanien (30 000 eller 5 %).

Bland de medlemsstater som registrerade fler än 5 000 förstagångsasylsökande under 2017 var den relativa ökningen jämfört med föregående år störst i Spanien (+96 % eller 15 000 fler förstagångsasylsökande 2017 än 2016), Frankrike (+19 % eller 14 000 fler), Grekland (+14 % eller 7 000 fler) och Italien (+4 % eller 5 000 fler). De största relativa minskningarna noterades i Tyskland (-73 % eller 520 000 färre förstagångsasylsökande 2017 än 2016), Österrike (-44 % eller 18 000 färre), Nederländerna (-17 % eller 3 000 färre) och Storbritannien (-15 % eller 6 000 färre) (se diagram 3).

Diagram 3: Antal asylsökande (från länder utanför EU) i EU- och Efta-länder, år 2016 och 2017
(tusental förstagångssökande)
Källa: Eurostat (migr_asyappctza)


I tabell 1 ges en översikt över de fem största grupperna av förstagångsasylsökande (uppdelade efter medborgarskap) i vart och ett av EU-länderna. Syrier utgjorde den största gruppen asylsökande i 14 av EU:s 28 medlemsländer, inklusive i Tyskland, där det fanns 49 000 sökande från Syrien (det största antalet sökande från ett och samma land i ett och samma EU-land under år 2017) och i Grekland, där det fanns 16 000 syriska asylsökande. Runt 22 000 irakier sökte skydd i Tyskland och 8 000 i Grekland, medan 16 000 afghanska sökande registrerades i Tyskland och runt 7 000 i Grekland och Frankrike. Andra EU-länder med ett stort antal sökande från samma hemland under 2017 var Italien med 25 000 sökande från Nigeria och 12 000 från Bangladesh, Frankrike med 11 000 från Albanien och Spanien med 10 000 från Venezuela.

Tabell 1: De fem vanligaste hemländerna för asylsökande (från länder utanför EU), år 2017
(antal förstagångssökande, avrundade tal)
Källa: Eurostat (migr_asyappctza)

Förstagångssökandes kön och ålder

Fler än fyra av fem (82 %) av de som sökte asyl i EU-28 för första gången under 2017 var under 35 år (se diagram 4). De som tillhörde åldersgruppen 18–34 år utgjorde lite mer än hälften (51 %) av det totala antalet sökande, medan nästan en tredjedel (31 %) av alla förstagångsasylsökande var underåriga, dvs. under 18 år.

Åldersfördelningen bland de asylsökande var densamma i nästan alla EU-länder, med flest sökande i åldersgruppen 18–34 år. Det finns dock ett par undantag från detta mönster: Österrike, Ungern, Polen och Tyskland redovisade en större andel asylsökande under 18 år (över 45 %).

Diagram 4: Åldersfördelning bland förstagångsasylsökande från länder utanför EU i EU- och Efta-länder, år 2017
(%)
Källa: Eurostat (migr_asyappctza)

När förstagångsasylsökande delas upp efter kön framgår det att fler män än kvinnor sökte skydd. I den yngsta åldersgruppen (0–13 år) utgjorde pojkar 52 % av det totala antalet asylsökande år 2017. Könsfördelningen var mer ojämn bland asylsökande som var 14–17 år eller 18–34 år gamla, där omkring tre fjärdedelar var pojkar eller män. Andelen män sjunker sedan något i åldersgruppen 35–64 år, där männen utgör runt tre femtedelar av de asylsökande. I hela EU-28 fanns det år 2017 fler kvinnliga än manliga asylsökande i åldersgruppen över 65 år. Denna grupp var dock relativt liten; den utgjorde endast 0,6 % av det sammantagna antalet förstagångssökande.

Diagram 5: Andel män bland förstagångsasylsökande från länder utanför EU i EU-28, efter åldersgrupp, år 2017
(%)
Källa: Eurostat (migr_asyappctza)

Ansökningar från underåriga utan medföljande vuxen

En underårig utan medföljande vuxen är en person under 18 år som anländer till ett EU-lands territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som ansvarar för den underårige eller en underårig som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till ett EU-lands territorium. Under 2017 inkom 31 800 ansökningar från underåriga utan medföljande vuxen i EU-28. 13 % av alla underåriga saknade medföljande vuxen (se diagram 6). Bland de underåriga som sökte asyl var andelen som saknade medföljande vuxen mindre än hälften i samtliga EU-länder år 2017.

Diagram 6: Underåriga förstagångsasylsökande från länder utanför EU i EU- och Efta-länder, fördelade efter status, år 2017
(%)
Källa: Eurostat (migr_asyappctza) och (migr_asyunaa)

Beslut i första instans om asylansökningar

Det finns uppgifter om beslut avseende asylansökningar i två olika rättsinstanser: dels beslut i första instans, dels slutliga beslut som fattats efter överklagande eller omprövning. EU:s 28 medlemsstater beviljade 538 000 asylsökande skyddsstatus under 2017, vilket innebär en minskning med nästan 25 % jämfört med 2016.

Under 2017 fattades nästan 1 miljon beslut i första instans i samtliga EU-länder, en liten minskning jämfört med 2016 (1,1 miljon). Det överlägset största antalet beslut fattades i Tyskland (se diagram 7), som stod för över hälften (54 %) av besluten i första instans i EU-28 år 2017.

Diagram 7: Antal beslut i första instans och slutliga beslut om asylansökningar (från länder utanför EU), år 2017
(tusental)
Källa: Eurostat (migr_asydcfsta) och (migr_asydcfina)

I diagram 8 visas utfallet av besluten i första instans. Medan det regleras i EU-rätten vem som är flykting och skyddsbehövande i övrigt styrs humanitära skäl av lagstiftningen i respektive land. Denna kategori är därför inte tillämplig för samtliga EU-länder.

Under 2017 var nästan hälften (46 %) [3] av besluten i första instans i EU-28 positiva, vilket innebär att status som flykting eller skyddsbehövande i övrigt beviljades eller att uppehållstillstånd gavs av humanitära skäl (se diagram 8). I fråga om besluten i första instans innebar cirka 50 % av samtliga beslut med positiv utgång i EU-28 under 2017 att flyktingstatus beviljades.

Diagram 8: Fördelning av beslut i första instans om asylansökningar (från länder utanför EU), år 2017
(%)
Källa: Eurostat (migr_asydcfsta)

I första instans beviljades totalt 222 000 personer flyktingstatus i EU-28 år 2017, medan 159 000 gavs status som skyddsbehövande i övrigt och 63 000 beviljades uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Andelen positiva beslut om asylansökningar i första instans år 2017 var högst i Irland (89 %), Litauen (78 %) och Lettland (74 %). I Tjeckien, Polen och Frankrike var andelen avslag i första instans däremot över 70 %.

Slutliga beslut som fattats efter överklagande

Andelen positiva slutliga beslut efter överklagande eller omprövning (36 %; se diagram 9) var något lägre i EU-28 år 2017 än andelen positiva beslut i första instans (45 %; se diagram 8). Cirka 95 200 personer i EU-28 mottog positiva slutliga beslut efter överklagande eller omprövning under 2017. Av dessa beviljades 49 600 flyktingstatus och 31 100 status som skyddsbehövande i övrigt, medan ytterligare 14 600 fick uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Diagram 9: Fördelning av slutliga beslut om asylansökningar (från länder utanför EU), år 2017
(%)
Källa: Eurostat (migr_asydcfina)

Under 2017 fanns det endast fyra EU-länder där över hälften av de slutliga besluten om asylansökningar var positiva: Finland (65 %), Nederländerna (59 %), Storbritannien (57 %) och Österrike (56 %).

De största antalen slutliga avslag registrerades i Slovakien, Slovenien och Estland, där samtliga slutliga beslut var negativa.

Källuppgifter för tabeller och diagram

Uppgifternas källor

Eurostat sammanställer statistik över en rad aspekter kopplade till internationell migration. Mellan 1986 och 2007 insamlades uppgifter om asyl inom ramen för en informell överenskommelse byggd på ömsesidigt förtroende. Sedan 2008 har uppgifter tillhandahållits Eurostat inom ramen för bestämmelserna i artikel 4 i förordning (EG) nr 862/2007. Den statistik som presenteras i den här artikeln har till största delen insamlats inom ramen för detta regelverk.

Uppgifter överförs till Eurostat en gång i månaden (när det gäller statistik över asylansökningar) , en gång i kvartalet (när det gäller beslut i första instans) eller en gång om året (när det gäller slutliga beslut efter överklagande eller omprövning, vidarebosättning och underåriga utan medföljande vuxen). Statistiken bygger på administrativa källor och överförs till Eurostat av statistiska myndigheter, inrikesministerier eller organ med koppling till migrationsfrågor i EU-länderna.

När asylstatistiken analyseras bör två olika kategorier av personer räknas med. Den första kategorin omfattar asylsökande som har ställt ett anspråk genom att lämna in en asylansökan och vars ansökan prövas av behörig myndighet. I den andra kategorin återfinns personer som, efter prövning, har befunnits vara flyktingar, beviljats en annan typ av internationellt skydd (skyddsbehövande i övrigt), eller beviljats skydd på basis av nationell lagstiftning om internationellt skydd (uppehållstillstånd av humanitära skäl), alternativt fått avslag och därmed inte beviljats någon form av skydd.

Sedan förordning (EG) nr 862/2007 trädde i kraft har Eurostat tillgång till statistik över asylbeslut från flera olika steg i asylprocessen. Beslut i första instans är beslut som fattas av den myndighet som är första instans i den administrativa/juridiska asylprocessen i mottagarlandet. Slutliga beslut efter överklagande eller omprövning avser istället beslut som fattas av sista instans i den administrativa/juridiska asylprocessen och som följer på ett överklagande från en asylsökande som fått avslag i föregående steg. Eftersom asylprocesserna och antalet beslutsnivåer och beslutande organ skiljer sig åt mellan de olika EU-länderna kan den faktiska sista instansen vara det aktuella landets högsta domstol, beroende på lagstiftning och administrativa förfaranden på nationell nivå. Inom ramen för den metod som tillämpas här ska dock slutligt beslut avse ett beslut som i en övervägande majoritet av fallen är slutligt, med andra ord ett beslut som avges när alla normala möjligheter till överklagande har uttömts och det inte går att överklaga beslutet i sak, utan endast av förfarandemässiga skäl.

Sammanhang

I Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 (med det tilläggsprotokoll från 1967 som kallas New York-protokollet) anges sedan mer än 60 år tillbaka vem som ska definieras som flykting. Konventionens beskrivning av ett gemensamt sätt att ta sig an flyktingfrågorna har också varit en av grundpelarna för utvecklandet av ett gemensamt asylsystem inom EU. Sedan 1999 arbetar EU för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem som följer Genèvekonventionen och andra tillämpliga internationella instrument.

Haagprogrammet antogs av stats- och regeringschefer den 5 november 2004. I programmet föreslås ett gemensamt europeiskt asylsystem (Ceas). En stor utmaning i detta sammanhang är att inrätta gemensamma förfaranden och att se till att de som beviljas asyl eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt ges samma rättsliga ställning. Europeiska kommissionens strategiska plan för asylpolitik (KOM(2008) 360 slutlig) som presenterades i juni 2008 omfattar följande tre pelare som ska lägga grunden för utvecklandet av ett gemensamt asylsystem:

  • Mer harmoniserade skyddsnormer genom ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas asyllagstiftning.
  • Ett effektivt och väl understött praktiskt samarbete.
  • Mer solidaritet och ansvarstagande mellan medlemsstaterna, liksom mellan EU och länder utanför EU.

Med detta i åtanke föreslog Europeiska kommissionen 2009 att Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) skulle inrättas. Easo stöder EU-länderna i deras strävan att bedriva en mer konsekvent och rättvis asylpolitik. Kontoret bistår också EU-länder som är under särskilt hård press (dvs. sådana länder som tar emot ett stort antal asylsökande) med tekniskt och operationellt stöd. Easo inledde sin verksamhet i full skala i juni 2011 och har arbetat mot en större kapacitet, högre aktivitetsnivå och större inflytande i samarbete med EU-kommissionen och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR).

I maj 2010 presenterade EU-kommissionen en handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (KOM(2010) 213 slutlig), den kategori som uppfattas som mest utsatt och sårbar i migrationssammanhang. Planen syftar till att samordna EU-ländernas strategier, och ställer höga krav på samtliga EU-länder när det gäller mottagande, skydd och integrering av underåriga utan medföljande vuxen. Som ett komplement till handlingsplanen har det europeiska migrationsnätverket EMN tagit fram en omfattande EU-studie om politiken för mottagande av underåriga utan medföljande vuxen liksom om arrangemangen för återvändande och integration (på engelska).

Ett antal direktiv har utarbetats inom detta område. De fyra viktigaste rättsliga instrumenten gällande asyl (varav samtliga i enlighet med aktuella förslag ska ersättas av ny lagstiftning eller revideras) är

Flyktingkrisen år 2015 och 2016 föranledde EU-kommissionen att lägga fram förslag till ett nödhjälpsinstrument inom EU. Planen ställer cirka 700 miljoner euro till förfogande (under en period på tre år) som ska användas för att förhindra humanitära kriser och snabbare tillhandahålla livsmedel, husrum och sjukvård, efter behoven hos de flyktingar som befinner sig i EU.

I april 2016 antog EU-kommissionen ett meddelande (COM(2016) 197 final) där en reform av det gemensamma asylsystemet lanserades. Här ingick olika alternativ för en rättvis och hållbar fördelning av asylsökande mellan EU-länderna, vidare harmonisering av asylförfaranden och normer för att skapa lika förutsättningar i hela EU och därigenom minska de pullfaktorer som leder till sekundära förflyttningar i strid med gällande regler, samt stärkande av Easos mandat.

I maj 2016 presenterade Europeiska kommissionen ett första reformpaket med bl.a. förslag för ett hållbart och rättvist Dublinsystem (COM(2016) 270 final), ett förstärkt Eurodacsystem (COM(2016) 272 final) och inrättandet av Europeiska unionens asylbyrå (COM(2016) 271 final).

I juli 2016 lade Europeiska kommissionen fram en andra uppsättning förslag gällande reformen av det gemensamma asylsystemet, bl.a. för att inrätta en unionsram för vidarebosättning (COM(2016) 468 final) och ett gemensamt förfarande för internationellt skydd (COM(2016) 467 final) samt för att omarbeta lagstiftningen om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (COM(2016) 465 final).

Direkttillgång till
Andra artiklar
Tabeller
Databasen
Tematisk sektion
Publikationer
Metodik
Lagstiftning
Visualiseringar
Externa länkar




Asylum and first time asylum applicants - monthly data (rounded) (tps00189)
Persons subject of asylum applications pending at the end of the month - monthly data (tps00190)
Asylum and first time asylum applicants - annual aggregated data (rounded) (tps00191)
First instance decisions on asylum applications by type of decision - annual aggregated data (tps00192)
Final decisions on asylum applications - annual data (tps00193)
Asylum applicants considered to be unaccompanied minors - annual data (tps00194)


Asylum and Dublin statistics (migr_asy)
Applications (migr_asyapp)
Decisions on applications and resettlement (migr_asydec)
’Dublin’ statistics (migr_dub)


Fotnoter

  1. Siffran för hela EU beräknas genom att sammanställa EU-ländernas uppgifter. EU-ländernas uppgifter avser antalet personer som söker asyl för första gången i det aktuella landet. En person kan dock ansöka om internationellt skydd i mer än ett land under ett och samma år. Siffran för hela EU kan därför omfatta sådana ansökningar i mer än ett land. Enligt en uppskattning baserad på den senaste tillgängliga Dublinstatistiken har cirka 6 % av de asylsökande i EU ansökt om asyl i mer än ett EU-land under ett och samma år.
  2. I denna analys beaktades endast 30 hemländer, dvs. de som var vanligast bland de asylsökande.
  3. Sedan referensåret 2014 beaktas avslag inte i uppgifterna om negativa beslut, om avslaget baseras på att ett annat EU-land redan tagit på sig ansvaret att pröva asylansökan i enlighet med Dublinförordningen (förordning (EU) nr 604/2013). Denna förändring har lett till ett lägre antal avslag i statistiken. Till följd av detta uppskattas andelen positiva beslut i första instans ha ökat med omkring 5 procentenheter.