Archive:Statistik över naturgaspriser

Revision as of 17:12, 21 September 2020 by EXT-A-Redpath (talk | contribs)


Uppgifter från maj 2020.

Planerad uppdatering: Augusti 2021.

Highlights


Gaspriserna för hushållskonsumenter i EU var högst i Sverige (0,12 euro per kWh) och lägst i Rumänien (0,03 euro per kWh) under andra halvåret 2019.

Gaspriserna för icke-hushållskonsumenter i EU var högst i Finland (0,06 euro per kWh) och lägst i Belgien (0,02 euro per kWh) under andra halvåret 2019.

[[File:Natural_gas_price_statistics interactive_FP2020-SV.XLSX]]

Naturgaspriser (inkl. skatter) för hushållskonsumenter, andra halvåret 2019

I denna artikel presenteras naturgasprisernas utveckling för hushållskonsumenter och icke-hushållskonsumenter inom Europeiska unionen (EU). Den innehåller också prisuppgifter från Förenade kungariket, Serbien, Turkiet, Bosnien och Hercegovina, Moldavien och Georgien.

Energipriserna i EU påverkas av ett stort antal olika förhållanden som rör tillgång och efterfrågan, bland annat den geopolitiska situationen, den nationella energimixen, diversifiering av import, kostnader för nät, miljöskyddskostnader, svåra väderförhållanden samt nivån på skatter och avgifter. Observera att de priser som redovisas i denna artikel inkluderar skatter, avgifter och moms för hushållskonsumenter men exkluderar återbetalningsbara skatter och avgifter samt moms för icke-hushållskonsumenter.


Full article


Naturgaspriser för hushållskonsumenter

Högst gaspriser i Sverige, Spanien och Nederländerna

För hushållskonsumenter (i denna artikel definierat som medelstora konsumenter med en årlig konsumtion på mellan 20 gigajoule (GJ) och 200 GJ) var naturgaspriserna i EU-länderna under andra halvåret 2019 högst i Sverige, Spanien och Nederländerna (se diagram 1), och lägst i Rumänien, Ungern och Lettland. I Sverige var naturgaspriset för hushåll (0,1167 euro per kWh) mer än 3,5 gånger så högt som i Rumänien (0,0332 euro per kWh).

Diagram 1: Naturgaspriser för hushållskonsumenter, andra halvåret 2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_202)

Genomsnittspriset i EU-27 – ett vägt medelvärde som använder de senaste uppgifterna (från 2018) om hushållens naturgaskonsumtion – låg på 0,0720 euro per kWh.

I diagram 2 visas naturgasprisernas utveckling för hushållskonsumenter i EU-27 sedan första halvåret 2008. Generellt sett är priserna högre under andra halvåret varje år. Detta beror på säsongsbetonade effekter. Överlag ökar de totala naturgaspriserna i EU-27, från en lägsta notering på 0,0558 euro per kWh första halvåret 2009 till en toppnotering på 0,0746 euro per kWh andra halvåret 2013. De minskade från 2013 till 2017 men började öka igen från 2018 och fram till nu. Priset (angivet utan skatt) under andra halvåret 2019 är lägre än priset (angivet utan skatt) under första halvåret 2008 justerat efter inflation, trots att priserna under det första halvåret generellt sett brukar vara lägre än priserna under det andra halvåret. Men när man räknar med skatt är sänkningen mindre uttalad, eftersom skatternas andel ökade från 25 % 2008 till 31 % 2019

Diagram 2: Naturgasprisernas utveckling för hushållskonsumenter, EU-27, 2008–2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_202)

Skatternas och avgifternas omfattning skiljer sig markant mellan EU-länderna

I diagram 3 visas skatternas och avgifternas andel av det totala försäljningspriset för naturgas till hushållskonsumenter. Skatternas relativa andel var under andra halvåret 2019 lägst i Grekland (7,8 %), som tillämpar en låg momssats på baspriset. Högst skatter togs ut i Danmark, där 60,2 % av slutpriset utgjordes av skatter och avgifter. Även i Nederländerna utgjorde skatter och avgifter mer än hälften av priset (54,0 %). Momsen i EU-27 står för 16,4 % av totalpriset. Den varierar mellan 5,5 % i Grekland och 21,3 % i Ungern

Diagram 3: Andel skatter och avgifter som betalas av hushållskonsumenter för naturgas, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_202)

Störst prisökningar på naturgas för hushållskonsumenter i Bulgarien, Lettland och Estland

I diagram 4 visas förändringen av naturgaspriser för hushållskonsumenter, inklusive alla skatter och avgifter samt moms, i nationella valutor från andra halvåret 2018 till andra halvåret 2019. Under denna period föll priserna i 13 av de 24 EU-länder för vilka det finns uppgifter tillgängliga (i Cypern, Malta och Finland konsumeras inte naturgas i hushållssektorn). De största minskningarna rapporterades i Lettland (–22,0 %), Danmark (–15,5 %) och Grekland (–10,2 %). I elva medlemsländer ökade priset på naturgas för hushållskonsumenter mellan andra halvåret 2018 och andra halvåret 2019, med de högsta ökningarna i Spanien (16,7 %), Kroatien (12,9 %) och Nederländerna (12,1 %).

Diagram 4: Förändring av naturgaspriserna för hushållskonsumenter jämfört med samma period föregående år, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_202)

Naturgaspriser för icke-hushållskonsumenter

Högst gaspriser för icke-hushållskonsumenter i Finland och Sverige

För icke-hushållskonsumenter (i denna artikel definierat som medelstora konsumenter med en årlig konsumtion på mellan 10 000 GJ och 100 000 GJ) var naturgaspriserna i EU under andra halvåret 2019 högst i Finland (0,0555 euro per kWh), Frankrike (0,0368 euro per kWh) och Sverige (0,0357 euro per kWh), och lägst i Belgien (0,0228 euro per kWh) (se diagram 5). Finland var 51 % dyrare än Frankrike, det medlemsland som har näst högst priser.

Genomsnittspriset, ett vägt medelvärde som använder de senaste uppgifterna (från 2018) om naturgasförbrukningen för icke-hushållskonsumenter, i EU-27 var 0,0308 euro per kWh.

Diagram 5: Naturgaspriser för icke-hushållskonsumenter, andra halvåret 2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_203)

I diagram 6 visas naturgasprisernas utveckling för icke-hushållskonsumenter i EU-27 sedan första halvåret 2008. Dessa priser präglas av samma trend som den som observerats för hushållskonsumenter (se diagram 2), men utan någon säsongsbetonad effekt. Efter att gaspriserna för icke-hushållskonsumenter sjönk till 0,031 euro per kWh under andra halvåret 2009 ökade naturgaspriserna varje halvår, med en toppnotering på 0,042 euro per kWh under första halvåret 2013. Därefter sjönk priset varje halvår och låg på 0,029 euro under första halvåret 2017. De senaste uppgifterna visar på en väsentlig ökning som pågått sedan första halvåret 2018, förutom under den allra senaste perioden. Skatternas andel har ökat från cirka 7 % 2008 till cirka 13 % 2019. Jämfört med den totala inflationen är priset för det andra halvåret 2019 mycket lägre än för det första halvåret 2008 justerat efter inflation (26 % lägre)

Diagram 6: Naturgasprisernas utveckling för icke-hushållskonsumenter, EU-27, 2008–2019
(euro per kWh)
Källa: Eurostat (nrg_pc_203)

I diagram 7 visas den andel icke avdragsgilla skatter och avgifter för icke-hushållskonsumenter som ingår i det totala priset på naturgas. Under första halvåret 2019 var den andel av priset för icke-hushållskonsumenter som utgjordes av skatter lägst i Luxemburg (0,7 %), Rumänien och Portugal (båda på 2,2 %). De högsta skatteandelarna rapporterades i Finland (33,5 %), Danmark (31,5 %) och Nederländerna (25,0 %).

Diagram 7: Andel skatter och avgifter som betalas av icke-hushållskonsumenter för naturgas, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_203)

Naturgasprisernas utveckling för icke-hushållskonsumenter

I diagram 8 visas naturgasprisernas förändring för icke-hushållskonsumenter, inklusive alla icke avdragsgilla skatter och moms i nationella valutor, mellan andra halvåret 2018 och andra halvåret 2019. Priserna sjönk i 15 av de 25 EU-länder som rapporterat in sina uppgifter (i Cypern och Malta konsumeras inte naturgas av icke-hushållskonsumenter). De sjönk med 28,9 % i Litauen, följt av Sverige (23,6 %) och Danmark (21,3 %). Däremot ökade naturgaspriserna för icke-hushållskonsumenter väsentligt i Slovakien (15,9 %), Rumänien (14,3 %) och Polen (7,8 %).

Diagram 8: Förändring av naturgaspriserna för icke-hushållskonsumenter jämfört med samma period föregående år, andra halvåret 2019
(%)
Källa: Eurostat (nrg_pc_203)

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

Källuppgifter

Definition av hushållskonsumenter

Med hushållskonsumenter avses i denna artikel ett medelhögt standardiserat förbrukningsintervall för hushåll med en årlig förbrukning av naturgas (endast gas i rörledningar räknas) på mellan 5 555 kWh och 55 555 kWh (20 gigajoule [GJ] respektive 200 GJ). Alla uppgifter är slutpris till konsument och inkluderar skatter, avgifter och moms. I Cypern, Malta och Finland konsumeras inte naturgas i hushållssektorn.

Definition av icke-hushållskonsumenter

Med icke-hushållskonsumenter avses i denna artikel ett medelhögt standardiserat förbrukningsintervall för icke-hushållsanvändare med en årlig naturgasförbrukning på mellan 2 778 och 27 778 GWh (10 000 och 100 000 GJ). Priserna motsvarar baspriser för naturgas inklusive alla icke avdragsgilla skatter och avgifter. I Cypern och Malta konsumeras inte naturgas av icke-hushållskonsumenter. Naturgas som används för kemiska processer eller produktion av el eller kraftvärme ingår inte i uppgifterna.

Metodik

Priserna anges i nationell valuta i jämförelsen mellan 2019 och 2018 för att undvika påverkan av förändringar i växelkursen mellan nationella valutor och euron.

Priserna i nationell valuta omvandlas till euro med hjälp av den genomsnittliga växelkursen för den period då priserna rapporterades.

Priserna jämförs alltid med priserna under samma halvår (dvs. mellan år) för att undvika säsongsbetonade effekter.

År 2016 trädde förordning (EU) 2016/1952 i kraft. I den fastställs en skyldighet att samla in och lämna uppgifter om naturgaspriser för hushålls- och icke-hushållskonsumenter. Till och med 2016 definierades icke-hushållskonsumenter som industriella konsumenter, men de rapporterande myndigheterna kunde inkludera även andra icke-hushållskonsumenter. I och med förordning (EU) 2016/1952 ändrades definitionen från industriella konsumenter till icke-hushållskonsumenter för att alla rapporterande länder ska ha samma metod. Fram till januari 2017 lämnade de rapporterande myndigheterna sina prisuppgifter för hushållssektorn frivilligt.

Naturgastaxor och prissystem varierar mellan leverantörerna. De kan vara baserade på framförhandlade avtal, i synnerhet när det gäller stora icke-hushållskonsumenter, och för mindre konsumenter anges de i allmänhet utifrån ett antal egenskaper, som inkluderar den mängd naturgas som förbrukas. De flesta taxorna innehåller även någon form av fast avgift. Det finns därför inget enhetligt pris på naturgas. För att jämföra priser över tid och mellan EU:s medlemsländer redovisas i denna artikel uppgifter om förbrukningsintervall för hushållskonsumenter och icke-hushållskonsumenter. Naturgaspriserna för hushållskonsumenter delas in i tre årliga förbrukningsintervall, och för icke-hushållskonsumenter, i sex olika förbrukningsintervall.

Priserna samlas in under en sexmånadersperiod (ett halvår) från januari till juni (första halvåret) och från juli till december (andra halvåret) varje år. I priserna ingår baspriset för naturgas, överförings- och distributionsavgifter, mätarhyra och andra tjänster. I naturgaspriserna för hushållskonsumenter enligt denna artikel ingår skatter, avgifter, icke-skattemässiga avgifter, arvoden och moms, eftersom det i allmänhet återspeglar det totalpris som hushållskonsumenterna får betala. Eftersom icke-hushållskonsumenter vanligtvis kan dra av moms och andra skatter redovisas priserna för icke-hushållskonsumenter exklusive moms och övriga avdragsgilla skatter, avgifter och arvoden. Naturgaspriset anges i euro per kilowattimme (euro per kWh).

Sammanhang

Priset på energi och tillförlitligheten i energiförsörjningen är viktiga aspekter i ett lands strategi för energiförsörjning. Naturgaspriserna är särskilt betydelsefulla för den internationella konkurrenskraften, eftersom naturgas kan utgöra en stor andel av de totala energikostnaderna för industri- och tjänsteföretag. Tvärtemot priset på fossila bränslen, som oftast handlas på globala marknader med relativt enhetliga priser, är det större skillnad mellan naturgaspriserna i EU:s medlemsstater.

EU har agerat för att liberalisera el- och gasmarknaderna sedan senare hälften av 1990-talet. Genom direktiv som antogs 2003 etablerades gemensamma regler för marknaderna för el och gas. Det fastställdes tidsfrister för att öppna upp marknader och låta kunderna välja sin leverantör: från och med den 1 juli 2004 för företagskunder och från och med 1 juli 2007 för alla konsumenter (inklusive hushåll). Vissa medlemsländer förekom liberaliseringen, medan andra var betydligt långsammare med att vidta de nödvändiga åtgärderna. På många marknader för el och naturgas kvarstår emellertid betydande hinder för tillträde, vilket framgår av antalet marknader som fortfarande domineras av leverantörer med (i det närmaste) monopolställning.

År 2008 uppmanade Europeiska kommissionen i Åtgärder för att bemöta de stigande oljepriserna (KOM(2008) 384) EU att bli effektivare i sin energianvändning och mindre beroende av fossila bränslen – framför allt genom att följa den strategi som lagts fram i paketet om klimatåtgärder och förnybar energi.

I juli 2009 antog Europaparlamentet och rådet det tredje energipaketet (lagstiftningspaket som består av två direktiv och tre förordningar) i syfte att ge en faktisk och effektiv möjlighet att välja leverantörer och förbättra för kunderna. En förordning rörde inrättandet av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter senast 2011.

I maj 2013 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att utföra en djupgående analys av hur energipriserna och energikostnaderna utvecklas i Europa.

År 2014 utförde kommissionen, på Europeiska rådets uppmaning, en djupgående analys av energipriserna och energikostnaderna i Europa. Syftet var att hjälpa beslutsfattarna att förstå bakgrunden, hur de senaste prisökningarna påverkar konsumenterna och de politiska effekterna av detta. Den första rapporten om energipriserna och energikostnaderna pekade på höga globala energipriser, med priser som är mycket olika i EU:s medlemsstater och är avsevärt högre för Europa än för dess internationella handelspartner, framför allt Förenta staterna. Konsumentpriserna har stigit mer än grossistpriserna på grund av stigande nätverkspriskomponenter samt skatter och avgifter. På grund av uppgiftsbristerna rekommenderade man att insamlingen av energipriser skulle förbättras i fråga om detaljnivå, öppenhet och samstämmighet, och detta ledde även till att kommissionen föreslog och antog förordning (EU) 2016/1952. Det beslutades även att en sådan rapport om energipriserna och energikostnaderna skulle tas fram vartannat år. Kommissionen offentliggjorde därför en sådan rapport även 2016 och 2018.

Ökad öppenhet i fråga om gas- och elpriser kan antas gynna en rättvis konkurrens genom att konsumenterna uppmuntras att välja mellan olika energikällor (olja, kol, naturgas och förnybara energikällor) och olika leverantörer. Öppenheten om energipriser är mer effektiv när uppgifter om priser och prissystem offentliggörs och sprids så mycket som möjligt.

Direct access to
Other articles
Tables
Database
Dedicated section
Publications
Methodology
Legislation
Visualisations
External links




Viktigaste tabellerna

Energy Statistics – prices (t_nrg_price)
Gas prices by type of user (ten00118)

Databasen

Energy Statistics – prices of natural gas and electricity (nrg_price)
Energy Statistics – natural gas and electricity prices (från och med 2007) (nrg_pc)
Energy Statistics – natural gas and electricity prices (till och med 2007) (nrg_pc_h)

Särskild avdelning

Metodik

Visualiseringar