Statistics Explained

Bostadsstatistik

Revision as of 17:21, 18 November 2015 by EXT-G-Albertone (talk | contribs)
Uppgifter från maj 2015. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering: augusti 2016.
Diagram 1: Befolkningsfördelning efter bostadstyp, 2013
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho01)
Diagram 2: Befolkning efter boendeform, 2013
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho02)
Diagram 3: Trångboddhet, 2013
(% av angiven befolkning)
Källa: Eurostat (ilc_lvho05a)
Diagram 4: Boende i bostäder med allvarliga brister, 2012–2013
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_mdho06a)
Tabell 1: Överskuldsättningsgrad efter boendeform, 2013
(% av befolkningen)
Källa: Eurostat (ilc_lvho07c) och (ilc_lvho07a)

I denna artikel presenteras en översikt av färsk bostadsstatistik i Europeiska unionen (EU) och Eftaländerna. Artikeln behandlar särskilt bostadstyper, boendeformer (äga eller hyra), boendekvalitet och ekonomisk överkomlighet.

Anständiga bostäder till rimlig kostnad i trygga miljöer är ett basbehov och en grundläggande rättighet. Att tillgodose det behovet, som bidrar till att minska fattigdom och social utestängning, är fortfarande en stor utmaning i flera europeiska länder.

Viktigaste statistiska resultaten

Bostadstyp

År 2013 bodde 41,1 % av befolkningen i EU-28 i lägenhet, lite drygt en tredjedel (34,0 %) i fristående hus och 24,1 % i parhus. Andelen personer i EU-länderna som bodde i lägenhet var högst i Spanien (65,4 %), Lettland (65,3 %) och Estland (63,8 %). Andelen personer som bodde i fristående hus var högst i Kroatien (70,9 %), Slovenien (66,5 %), Ungern (64,0 %), Rumänien (60,1 %) och Danmark (55,8 %). Även i Norge (61,1 %) och Serbien (60,5 %) var andelen bosatta i fristående hus hög. Andelen bosatta i parhus var högst i Nederländerna (60,7 %), Förenade kungariket (60,0 %) och Irland (58,3 %) – se diagram 1.

Boendeform

År 2013 bodde mer än en fjärdedel (27,3 %) av befolkningen i EU-28 i ägarbebodda bostäder med utestående bolån eller hypotekslån, medan mer än två femtedelar (42,7 %) av befolkningen bodde i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån. Lite drygt sju av tio personer (70,0 %) i EU-28 bodde i ägarbebodda bostäder, medan 19,0 % bodde i bostäder med marknadshyra och 11,0 % i bostäder med nedsatt eller ingen hyra.

Mer än hälften av befolkningen i varje EU-land (diagram 2) bodde i ägarbebodda bostäder 2013, från 52,6 % i Tyskland till 95,6 % i Rumänien. I Schweiz var andelen personer som bodde i hyresbostäder större än andelen som bodde i ägarbebodda bostäder, eftersom 56,0 % av befolkningen hyrde sin bostad. I Sverige (61,4 %) och Nederländerna (60,0 %) bodde över hälften av befolkningen i ägarbebodda bostäder med utestående bolån eller hypotekslån, och så var även fallet i Norge (64,9 %) och Island (62,9 %).

Andelen personer som bodde i bostäder med marknadshyra under 2013 var lägre än 10,0 % i tio av EU-länderna. I Tyskland och Danmark bodde däremot nästan två femtedelar av befolkningen i hyresbostäder med marknadshyra, vilket också nästan en tredjedel av befolkningen i Nederländerna gjorde, mer än en fjärdedel i Sverige och Österrike och mer än en femtedel i Luxemburg. Denna andel var ännu större i Schweiz, där den nådde 51,8 %. Andelen personer som bodde i bostäder med nedsatt eller ingen hyra uppgick till mindre än 20,0 % i alla EU-länder.

Boendekvalitet

En av de viktigaste faktorerna för bedömning av kvaliteten på boendeförhållandena är tillgången till tillräckligt utrymme i bostaden. Trångboddhetsgraden beskriver andelen personer som är trångbodda, vilket definieras som antalet rum per hushåll, hushållets storlek, hushållsmedlemmarnas ålder samt deras familjesituation.

Under 2013 var 17,3 % av befolkningen i EU-28 trångbodd (se diagram 3). Störst var trångboddheten i Rumänien (52,9 %), Ungern (45,7 %), Polen (44,8 %), Bulgarien (44,2 %) och Kroatien (42,8 %). En andel på över 50 % rapporterades även i Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Den lägsta trångboddhetsgraden rapporterades i Belgien (2,0 %), Cypern (2,4 %) och Nederländerna (2,6 %), medan nio andra EU-länder (samt Norge, Schweiz och Island) rapporterade att mindre än 10,0 % av deras respektive befolkning var trångbodd. Den största ökningen av andelen trångbodda personer mellan 2012 och 2013 rapporterades i Litauen och Estland, där denna andel hade ökat med 9,0 respektive 7,1 procentenheter.

Inom den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom (med andra ord hushåll där den ekvivalerade disponibla inkomsten per person understiger 60 % av den nationella medianinkomsten), uppgick trångboddhetsgraden inom EU-28 till 30,2 % under 2013, cirka 12,9 procentenheter över värdet för befolkningen som helhet. Den högsta trångboddhetsgraden i den del av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom rapporterades i Ungern (70,1 %), Rumänien (65,1 %) och Polen (61,9 %), samtidigt som mer än hälften av de personer som löper risk att drabbas av fattigdom i Slovakien och Bulgarien också var trångbodda. Även i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (63,1 %) och Serbien (62,3 %) rapporterades trångboddhet hos den befolkning som löper risk att drabbas av fattigdom. I den andra änden av skalan rapporterades den lägsta trångboddhetsgraden för personer som löper risk att drabbas av fattigdom i Cypern, Irland (båda 4,9 %), Malta (6,3 %) och Belgien (8,4 %). Dessa länder var de enda EU-länder som rapporterade att mindre än en person på tio som löper risk att drabbas av fattigdom var trångbodda (se diagram 3), även om så även var fallet i Schweiz.

För att indikatorn för boendekvalitet ska bli så komplett som möjligt tar man förutom trångboddhet även hänsyn till vissa andra aspekter som hänger samman med brister i bostaden – till exempel att det saknas badrum eller toalett, att taket läcker eller att bostaden anses vara för mörk. Andelen boende i bostäder med allvarliga brister definieras som andelen personer som bor i en bostad som anses vara trångbodd, samtidigt som boendet uppfyller minst ett av måtten på brister i bostaden. Inom hela EU-28 bodde 5,2 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2013 (se diagram 4). Under 2013 fanns det fem EU-länder där mer än en person av tio bodde i bostäder med allvarliga brister. Denna andel steg till 17,6 % i Ungern och var som högst i Rumänien där nästan en fjärdedel (23,0 %) bodde i bostäder med allvarliga brister. I Finland, Nederländerna och Belgien bodde däremot mindre än 1,0 % av befolkningen i bostäder med allvarliga brister 2013. Den totala andelen personer i EU-28 som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 0,1 procentenheter mellan 2012 och 2013. Den största ökningen ägde rum i Litauen, där andelen personer som bodde i bostäder med allvarliga brister ökade med 2,0 procentenheter mellan 2012 och 2013. De största minskningarna ägde rum i Slovakien, Kroatien, Luxemburg (samtliga –0,6 procentenheter) och Slovenien (–1,6 procentenheter).

Tillgång till bostäder till ett överkomligt pris

Under 2013 bodde 11,0 % av befolkningen i EU-28 i hushåll som spenderade 40 % eller mer av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet (se tabell 1). Den andel av befolkningen vars boendekostnader översteg 40 % av den ekvivalerade disponibla inkomsten var högst för personer i hyresbostäder med marknadshyra (25,7 %) och lägst för personer i ägarbebodda bostäder utan bolån eller hypotekslån (6,8 %).

Genomsnittet i EU-28 döljer betydande skillnader mellan medlemsstaterna. I ett antal medlemsstater levde en förhållandevis liten andel av befolkningen i hushåll med boendekostnader som översteg 40 % av den disponibla inkomsten. Detta gällde särskilt Malta (2,6 %), Cypern (3,3 %), Irland och Finland (båda 4,9 %), Frankrike (5,0 %), Luxemburg (5,6 %) och Slovenien (6,0 %). I andra änden av skalan spenderade omkring en tredjedel av befolkningen i Grekland (36,9 %) och ungefär en femtedel av befolkningen i Danmark (18,9 %) mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på boendet, följt av Tyskland (16,4 %), Nederländerna (15,7 %), Rumänien (15,4 %), Bulgarien (14,3 %) och Ungern (12,7 %).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

De uppgifter som används här härrör huvudsakligen från mikrodata från EU:s statistik över inkomst och levnadsvillkor (EU-Silc). Referensbefolkningen är i samtliga fall privata hushåll vars nuvarande hushållsmedlemmar bor i ett EU-land vid den tidpunkt då uppgifterna samlas in. Människor som lever ikollektiva hushåll och på institutioner utesluts vanligen från referensbefolkningen. Aggregatet för EU-28 är ett befolkningsviktat genomsnitt av de enskilda nationella värdena.

Sammanhang

EU har inget särskilt ansvar på det bostadspolitiska området, utan det är de nationella regeringarna som har ansvar för bostadspolitiken. Många EU-länder står dock inför liknande utmaningar, till exempel hur de ska förnya bostadsbeståndet, planera och bekämpa okontrollerad stadsutbredning, främja hållbar utveckling, hjälpa ungdomar och mindre gynnade grupper att komma in på bostadsmarknaden och främja energieffektivitet bland husägare.

Detta innebär att sociala bostäder, hemlöshet och integration är viktiga frågor på EU:s socialpolitiska dagordning. I avdelning IV i artikel 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna fastslås följande: ”I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.” I detta sammanhang nådde man vid ett möte med Europeiska rådet i Nice 2000 en överenskommelse om en uppsättning gemensamma mål för EU:s strategi mot fattigdom och social utestängning, inklusive två mål med anknytning till boende, nämligen att genomföra ”en politik med målsättningen att ge var och en tillgång till en anständig och sund bostad med den standard som krävs för en normal tillvaro i denna bostad (elektricitet, vatten, värme ...) med hänsyn till lokala förhållanden” och att genomföra ”en politik för att undvika avbrott i levnadsvillkoren som kan leda till utslagning, bland annat med avseende på hög skuldsättning, utslagning i skolan eller förlust av bostad”. Detta uppdrag utvidgades 2010 i och med den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (KOM(2010) 758 slutlig) som innefattade en rad åtgärder för att bidra till att minska antalet människor som löper risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner personer fram till 2020 (jämfört med 2008) – se även artikeln om statistik över social integration.

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Income and living conditions (t_ilc), se (på engelska)
Living conditions (t_ilc_lv)
Housing conditions (t_ilc_lvho)
Material deprivation (t_ilc_md)
Housing deprivation (t_ilc_mdho)

Databasen

Income and living conditions (ilc), se (på engelska)
Living conditions (ilc_lv)
Housing conditions (ilc_lvho)
Material deprivation (ilc_md)
Housing deprivation (ilc_mdho)
Environment of the dwelling (ilc_mddw)

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

Källuppgifter för tabeller och diagram (MS Excel)

Excel.jpg Housing statistics: tables and figures (på engelska)

Övrig information

  • Förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)
  • Förordning (EG) nr 1553/2005 av den 7 september 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)
  • Förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller ... statistik, ..., med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning.

Externa länkar


Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Housing_statistics/sv&oldid=264938"