chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up home circle comment double-caret-left double-caret-right like like2 twitter epale-arrow-up text-bubble cloud stop caret-down caret-up caret-left caret-right file-text

EPALE

En digital mötesplats för vuxenutbildare i Europa

 
 

Blogg

Mikaela vägleder digitalt

22/10/2018
by Marja Beckman
Språk: SV

/epale/sv/file/mg2080jpg_mg_2080.jpg

Mikaela Aare

Hur har studie- och yrkesvägledningen förändrats genom digitaliseringen? Vägledaren Mikaela Aare gör de flesta samtal via videolänk och tycker att ett jobb ska få det att pirra i magen på morgonen. Jag gjorde en mejlintervju med henne och frågade bland annat om karriärförväntningar och personliga varumärken.

Vilka är de främsta skillnaderna mellan hur du arbetar och en ”traditionell” yrkes-/karriärvägledare?

– Jag skulle säga att de främsta skillnaderna ligger i arbetssättet. I mitt fall sker majoriteten av vägledningssamtalen digitalt via videosamtal. Traditionellt jobbar studie-och yrkesvägledare som anställda hos en utbildningsanordnare.

Stämmer det att du valde att starta eget för att du ville förändra den klassiska yrkesrollen och och ville hitta ett sätt för dig själv att kunna arbeta flexibelt i det digitala?

– Det stämmer. Jag upplever att många som jag möter har förutfattade meningar om vad en studie-och yrkesvägledare har för kompetenser samt negativa erfarenheter av ett sådant möte. Jag är en kreativ person vilket har visat sig i hur jag lägger upp mitt arbete samt att jag använder sociala medier som en kommunikationskanal.

Varifrån jobbar du nu och hur ser ditt upplägg ut när du vägleder någon?

– En stor del av min arbetsdag sköts hemifrån. Just nu är jag inblandad i ett projekt som syftar till att förändra vuxenutbildningen (komvux) så att fler ska söka framförallt yrkesutbildningarna. Det innebär konkret att jag tar fram arbetsmodeller och strategier för hur vi ska nå målgruppen och hur vi kan kommunicera utbildningens värde. När jag vägleder privatpersoner får individen besvara några frågor om varför den söker vägledning, vad den testat hittills och en kort bakgrundshistoria om mål, intressen och drömmar. Därefter sker vägledningen via videosamtal, cirka 45 minuter, där jag fungerar som ett neutralt bollplank. När man många gånger pratar om sina karriärsdrömmar med de i sin närhet så kommer de med sina åsikter om vad du borde göra, vad du passar till, etcetera. Att möta en utomstående vägledare ger individen möjlighet att ventilera allt karriärsrelaterat utan att bli dömd. Under samtalet ställer jag öppna frågor, sammanfattar, omformulerar och använder andra samtalsmetoder. Mot slutet av samtalet ber jag individen konkretisera något som ska genomföras från och med nu (eller till nästa samtal).

Jobbar du enbart med videosamtal eller träffar du dina klienter ”irl”?

– Majoriteten av samtalen sker med videosamtal. De gånger jag har haft vägledningssamtal "irl" har det varit genom mina företagssamarbeten, till exempel med en folkhögskolas deltagare. Då var jag på plats och hade samtalen.

Vem är din vanligaste kund/klient?

– Svårt att svara på. Generellt är det en individ som upplever att den sitter fast, antingen i sin nuvarande yrkesroll eller att de precis har avslutat en utbildning och känner sig vilsen över nästa steg. De sökande är oftast mellan 25 och 35 år och har jobbat i några år.

I din ”säljtext” skriver du: ”För mig är "karriär" väldigt mycket mer än att prestera, jobba hårt och konkurrera om jobbtitlar. Karriär är det som får det att pirra i magen på morgonen och det som får dig att må riktigt bra.” Har det hänt att klienter har sagt att de inte lyckas få arbetsgivare att förstå detta tänk och därför blir missgynnade i arbetslivet? Jag menar att det kan vara svårt att hitta arbetsgivare som helt delar ens värderingar, särskilt när man är ny. Då har man kanske inte heller råd att säga nej.

– Så kan det vara. Jag tror att det är väldigt vanligt (även i samtal med kollegor) att klienter kan känna sig ensamma i sina funderingar över att vilja ha något "mer". Många människor är inte nöjda med sin nuvarande arbetssituation men är samtidigt för rädda för att göra en förändring. Sedan är det ju högst individuellt vad som får en att må riktigt bra. Om man är på en arbetsplats som inte känns jättekul, men som samtidigt ger en ekonomisk grund, då kan man starta upp det man brinner för på fritiden. När tiden är rätt kan det ske en övergång till drömvardagen.

Vilka är dina råd för att hitta jobb som man mår bra av?

– En jobbannons säger väldigt lite om en tjänst. Jag upplever att det är först vid intervjutillfället som man någorlunda kan få en uppfattning om jobbet/arbetsplatsen. Se på detta tillfälle som en matchning. Det är inte upp till arbetsgivaren att vilja ha dig utan ni måste båda vara på samma nivå. Var tydlig med vad som får dig att växa på jobbet, vad som driver dig, etcetera. Fråga mycket om arbetsplatsen för att få ett hum om hur de anställda har det samt vilken kultur de har på jobbet.

Jag vill också tala om det här med att vara sitt personliga varumärke. Det kan vara väldigt utsatt och ibland ängsligt och personfixerat, samtidigt som det ger möjligheter. Hur tänker du kring det?

– Ja, det är väldigt paradoxalt. Jag tror att varje person måste hitta vilken nivå som känns rimlig. Är det viktigt att ha många följare på sociala medier? Och i så fall varför? Jag tror att vi alla behöver ställa oss de frågorna då och då. För vems skull presterar du? När det gäller ett personligt varumärke så är min tumregel att en arbetsgivare ska kunna googla dig utan att hitta festbilder och så vidar. Testa att googla dig själv och se vad som dyker upp. Att nätverka är såklart bra men fundera på vad det ger dig. Om du känner att du mår dåligt av konton du följer på allt från Instagram till LinkedIn, plocka bort det. Tänk på att det digitala varumärket är en liten, liten del av dig.

Vad har du fått för respons efter dina vägledningsträffar? Hör folk av sig efteråt och berättar hur det gick?

– Jag upplever att klienter känner sig lättade över att ha fått vända och vrida på sina funderingar med en utomstående. Även fast ett samtal inte är lösningen på allt så tror jag att känslan av att ha en startpunkt att utgå ifrån betyder mycket. Ja! Det är så kul när folk hör av sig och berättar om allt som hänt sedan vi hade vårt samtal.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Marja Beckman är frilansande skribent som skriver mycket om utbildning och livslångt lärande. Marja är även Sverigeredaktör på www.nvl.org/dialogweb

Share on Facebook Share on Twitter Share on Google+ Share on LinkedIn